Till innehåll på sidan

En enklare och tryggare process kring skyddsjakt på varg

Skriftlig fråga 2020/21:249 av Marléne Lund Kopparklint (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2020-10-19
Överlämnad
2020-10-20
Anmäld
2020-10-21
Sista svarsdatum
2020-10-28
Svarsdatum
2020-11-03
Besvarad
2020-11-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

 

Förra vinterns inventeringar visade att det fanns ungefär 365 vargar i Sverige. Sedan dess har det fötts ett stort antal valpar. Stammen just nu torde därför ha passerat 400 vargar. Av dessa medges endast jakt på 24 vargar.

För ett par veckor sedan beslutade fyra län i Mellansverige att medge licensjakt på sammanlagt 24 vargar 2021. De län som nu får jaga är Värmland, Örebro, Västmanland och Gävleborg.

Nu under hösten har det rapporterats om flertalet vargattacker mot fårbesättningar i exempelvis Värmland, Dalarna och Skåne. Hot mot och trakasserier av både tjänstemän inom länsstyrelserna och jaktledare när det gäller skyddsjakt på varg förekommer och är ett problem.

Riksdagen bestämde år 2013 att vi ska ha minst 170–270 vargar i Sverige för att uppfylla EU-direktivets krav om gynnsam bevarandestatus. Intervallet byggde på den vetenskapliga analysen av minsta livskraftiga population, 100 vargar, som Naturvårdsverket låtit forskarna ta fram. EU:s art- och habitatdirektivet ställer högre krav än så, och därför landade riksdagen på ett högre intervall.

Mindre än två år senare såg nuvarande regering till att via uppdrag till Naturvårdsverket höja miniminivån till 300 vargar. I dag ligger alltså miniminivån tre gånger högre än minsta livskraftiga nivå.

Trots att riksdagen år 2013 beslutade att koncentrationen av varg i mitt hemlän Värmland skulle minska finns det lika många vargrevir i dag som när beslutet togs. Att riksdagens beslut inte omsätts i praktisk förvaltning hotar tilltron till politikens förmåga att hantera komplexa och kontroversiella frågor, som den om vargen. För alla de människor som känner oro för sina barn eller för sina tamdjur är den stora vargstammen ett stort problem. Så också för jägarna vars hundar riskerar att dödas av varg.

Det är också svårt att få skyddsjakt. Länsstyrelserna hänvisar i sina avslag till närmare 20 år gamla tumregler. Inte ens när tamdjur dödas eller vargar uppträder oskyggt i bebyggelse beviljas skyddsjakt.

Mot bakgrund av att några få mellansvenska län fortfarande får bära hela ansvaret för vargstammen måste regeringen snarast uppdra åt Naturvårdsverket att utgå från det riksdagen har beslutat.

Trygghet för människor ska alltid sättas i första rummet, och under rådande omständigheter med en mer förtätande vargpopulation i landet ska referensvärdet snarare ligga i det nedre spannet om 170 individer, som är en bra bit över den minsta livskraftiga vargpopulationen. Samtidigt måste regeringen snarast uppdra åt Naturvårdsverket att se över kriterierna för skyddsjakt så att de anpassas till dagens vargstam och noggrant väger in behov och problembild.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

 

Hur ämnar statsrådet verka för att dagens kriterier för skyddsjakt blir en både enklare och tryggare process?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:249 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Svar på frågorna 2020/21:249 och 2020/21/250 av Marléne Lund Kopparklint (M)
Enklare och tryggare process kring skyddsjakt på varg och Upprätthållandet av intervallet 170 – 270 vargar

Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ämnar verka för att dagens kriterier för skyddsjakt blir både en enklare och tryggare process och om jag ämnar verka för att regeringen ska vidmakthålla riksdagens beslut att utgå från intervallet 170–270 vargar.

Jag besvarar den senare frågan om upprätthållandet av intervallet 170–270 vargar först. Riksdagen beslutade 2013 att godkänna den dåvarande regeringens förslag i propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) om att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen skulle ligga någonstans mellan 170–270 individer. I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde. I enlighet med riksdagens beslut rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Enligt art-och habitatdirektivet ska medlemsländerna var sjätte år rapportera referensvärden för alla de arter som anges i direktivets bilagor. Riksdagsbeslutet handlade om rapporteringen av rovdjur som Sverige gjorde 2013.

Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet i propositionen 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna. Den svenska populationen av varg har haft en högre inavelsgrad än vad som ingick i analysen och analysen stred därför mot EU kommissionens riktlinjer om det vetenskapliga underlaget till referensvärdet. Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Analysen visade att det behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus. Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska länderna, mellan de regelbundna rapporteringarna som länderna ska göra enligt art- och habitatdirektivet, hela tiden omvärdera bevarandestatusen. Rapporteringarna ska göras vart sjätte år och 2019 rapporterade Sverige till EU-kommissionen att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus nu är 300 vargar.

Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

När det kommer till frågan om skyddsjakt så vill jag först slå fast att det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Det är viktigt att skapa förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. I processen kring skyddsjakt krävs enligt EU:s art- och habitatdirektiv att tre kriterier är uppfyllda för att undantag från det strikta skyddet ska kunna medges – det ska föreligga en allvarlig skada, det ska ha uteslutits att det finns någon annan lämplig lösning och referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får inte äventyras. Samtliga tre kriterier måste vara uppfyllda.

Jag är öppen för en vidare dialog i denna komplexa fråga.

Det är oacceptabelt att människor trakasseras och hotas. Särskilt allvarligt är det när enskilda tjänstemän som har till uppgift att handlägga dessa ofta svåra frågor eller utreda brott utsätts. Det är inte bara ett hot mot de individer som utsätts utan mot rättsstaten själv. Lagen gäller alla. .

Stockholm den 3 november 2020

Jennie Nilsson

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.