Ett nytt stickår

Skriftlig fråga 2020/21:2298 av Kristina Yngwe (C)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Innehav av fastigheter är ofta mycket långvariga. Det är mycket vanligt att de överlåts inom släkten och då ofta genom gåva eller annat benefikt fång. Detta innebär att den tidsperiod som måste beaktas vid kapitalvinstbeskattningen i många fall blir mycket lång samtidigt som förbättringskostnader blir svåra att vidimera efter arvsskiften etcetera, papper kan försvinna i samband med dödsfall. För att hantera detta har man infört ett så kallat stickår, som i dag är 1952. Det innebär att alla fastigheter som köpts före år 1952 alltid ska anses vara köpta den 1 januari 1952.

Tidigare var stickåret satt till 1914 men ändrades sedan till 1952. Det har nu gått över fyrtio år sedan dagens stickår infördes och förenklingsskäl talar starkt för införandet av ett nytt senare stickår.

År 2014 presenterades SOU 2014:68 Förenklade skatteregler för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Den så kallade skatteförenklingsutredningen föreslog att nytt stickår ska vara 1996. Förslaget är kostnadsberäknat och remissbehandlat och redo att omsättas till verklighet. Men inget har hänt.

För varje år som går får lagstiftningen oönskade effekter. Ur individens nivå, lantbrukarens, uppstår en tvekan kring att sälja eller generationsskifta sin fastighet när ett stort uppbyggt värde ska skattas bort. Detta späs på löpande av de kontinuerligt stigande fastighetspriserna, vilket inte sällan leder till att man i stället arrenderar ut med negativa effekter bland annat för unga lantbrukare som vill etablera sig.

Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är därför:

När kommer ministern och regeringen att presentera ett förslag om nytt stickår?