den 23 augusti
Svar på fråga
2006/07:1482 Kärnbränsle från R 1-reaktorn till
Sellafield
Miljöminister
Andreas Carlgren
Tina
Ehn har frågat mig om jag avser att se till att frågan kring hanteringen av
avfallet från R 1-reaktorn åter hamnar på regeringens bord.
Den
svenska politiken är sedan många år inriktad på direkt slutförvaring av använt
kärnbränsle utan föregående upparbetning. Om detta råder en bred politisk
enighet. Motiven till denna hållning har bland annat varit miljömässiga, men
frågan handlar också om icke-spridning av kärnvapenämne.
R 1-bränslet
härrör från den nedlagda, statliga forskningsreaktorn R 1 som var i drift
under åren 1954–1970. I sin nuvarande form är R 1-bränslet olämpligt att
slutförvara tillsammans med övrigt svenskt reaktorbränsle. Dessutom är sju av
bränslestavarna delvis skadade och måste tas om hand i särskild ordning. Den
del av anläggningen i Sellafield som är aktuell för
att upparbeta det aktuella materialet kommer att avvecklas inom några få år och
då återstår inga sätt att hantera materialet på ett säkerhetsmässigt godtagbart
sätt. Bränslet ska nu anpassas för slutförvaring av British Nuclear Group
Sellafield Ltd. i Storbritannien, varefter materialet återförs till Sverige. De
restprodukter som återförs till Sverige kommer att kunna tas hand om i Sverige
på ett säkert sätt inom det svenska kärnavfallsprogrammet. Uppdraget att ta
hand om totalt 4,8 ton använt kärnbränsle från tiden då reaktorn var i drift
ingår i AB Svafos åtaganden och finansieras inom ramen för lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., den så kallade
Studsviklagen.
Ansökan
om utförsel av kärnbränsle enligt 20 § strålskyddslagen (1988:220) ingavs
i juni i år till tillsynsmyndigheten SSI. Denna ansökan kompletterar tidigare
handlingar i ärendet. Ansökan sker i enlighet med svensk och europeisk
lagstiftning. Lagstiftningens utgångspunkt är att radioaktivt avfall ska tas
omhand i det land där det uppkommer, men lämnar utrymme för transporter mellan
EU-länder för exempelvis behandling. Projektet sker helt i enlighet med
gällande lagstiftning och under överinseende av både svenska och brittiska
myndigheter. För närvarande inväntar de svenska myndigheterna godkännanden från
de brittiska myndigheterna innan erforderliga tillstånd kan utfärdas.
Jag
anser att detta är ett ansvarsfullt sätt att ta omhand ett historiskt avfall,
som dessutom härrör sig från statlig verksamhet, och jag har fullt förtroende
för det sätt på vilket de svenska myndigheterna hanterar ärendet.
Med
anledning av detta avser jag i dagsläget inte att vidta några åtgärder för att
lyfta upp ärendet på regeringens bord.