Klassificering av torv som en hållbar resurs
Skriftlig fråga 2020/21:3059 av Staffan Eklöf (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-05-31
- Överlämnad
- 2021-06-01
- Anmäld
- 2021-06-02
- Svarsdatum
- 2021-06-09
- Sista svarsdatum
- 2021-06-09
- Besvarad
- 2021-06-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
De dikade torvmarkerna i Sverige avger lika mycket växthusgaser som hela landets inrikestrafik. Utsläppen fortgår, oavsett om torven skördas eller om den ligger obrukad i de redan dikade torvmarkerna. Skördas först torven kan vi först utvinna dess värde som råvara, men sedan stoppa utsläppen av växthusgaser när marken väl återvätas och blir till ny våtmark.
Regeringen aviserade den 20 maj att den har givit Skogsstyrelsen ett uppdrag att återväta utdikade våtmarker för att minska utsläpp av växthusgaser. Samtidigt har företag mycket svårt att få tillstånd att bryta torv på samma marker, trots att slutsteget är en återvätning. Torv skördas nämligen bara på redan dikade torvmarker. Den återvätning som sker efter sådan torvtäkt är dessutom gratis för samhället. Enligt uppgift från branschföreningen Svensk Torv anger FN:s klimatpanel IPCC att efterbehandling av redan dikad torvmark är den mest effektiva åtgärden för att minska växthusgasutsläppen.
De redan dikade torvmarkerna har oftast mycket låga naturvärden. Våtmarker kan däremot ha höga naturvärden. Det gäller även torvmarker som har brutits och sedan återvätits. Dessutom är torv ett oundgängligt substrat för växthusodling och skogsplantering och används med fördel till strö vid djurhållning och som anläggningsjordar. Torvanvändningen kommer inte att upphöra om torvbrytning i Sverige försvåras. I stället kommer torven att importeras. Vi har små möjligheter att påverka hur miljö- och klimatpåverkan ser ut för den torv som importeras. Att importera en resurs som vi har rikligt av själva är inte förnuftigt.
Torv är en förnybar resurs, och jag anser att regeringen bör hantera torven som sådan, samt internationellt verka för att detta accepteras. Miljö- och klimatpolitiken bör ha ett effektivitetsfokus.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser regeringen att revidera sin klassificering av torv till en hållbar resurs samt särskilja våtmarker från redan dikade torvmarker i sin klassificering?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:3059 besvarad av Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)
Svar på fråga 2020/21:3059 av Staffan Eklöf (SD)
Klassificering av torv som en hållbar resurs
Staffan Eklöf har frågat mig om regeringen avser att revidera sin klassificering av torv till en hållbar resurs samt särskilja våtmarker från redan dikade torvmarker i sin klassificering.
Utsläpp från dikade torvmarker, som tidigare var våtmarker, beräknas stå för 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter, det vill säga mer än Sveriges personbilstrafik. Genom att återväta dikade torvmarker till naturligt fungerande våtmarker kan avgången av växthusgaser, mätt i koldioxidekvivalenter från dessa marker, minska relativt snabbt. Återvätningen bidrar också till positiva effekter för biologisk mångfald, minskad övergödning och till minskade risker för såväl översvämning som torka. Därför har regeringen i budgetpropositionen för 2021 satsat totalt 775 miljoner kronor på anläggning och restaurering av våtmarker under en treårsperiod.
Regeringen delar klimatpolitiska vägvalsutredningens bedömning om att återvätning är en åtgärd som är samhällsekonomisk lönsam som kan minska utsläpp av växthusgaser, samtidigt som den kan bidra till många positiva effekter för biologisk mångfald, balansering av vattenflöden, öka tillskottet till grundvattnet samt minska övergödningen.
Enligt Jordbruksverkets rapport, Utsläpp av växthusgaser från torvmark, bedöms att cirka 1–2,5 cm av torven bortodlas per år i jordbruksmark vilket innebär att det tar cirka 40–100 år innan en torvjord med en meters djup har odlats bort och omvandlats till växthusgas. I dikad skogsmark bedöms växthusgasavgången vara långsammare. Klimatpolitiska vägvalsutredningen beskriver de dikesrensningar som detta förutsätter som kostsamma och att de heller inte alltid ger en positiv tillväxteffekt och att det är oftast mycket svårt att dikesrensa utan att påverka mottagande vattenekosystem negativt med slam m.m. Om markägaren i stället avstår från att rensa dikena bedöms förmultningen av torven avstanna. Detta ska jämföras med att om torven bryts ut för att eldas upp som bränsle eller användas som odlingssubstrat kommer torven att omvandlas till koldioxid under en betydligt kortare tid, sannolikt inom ett decennium, vilket är en nackdel från klimatsynpunkt. Klimatmässiga effekter av återvätning varierar beroende på bl.a. våtmarkstyp och geografiskt läge. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att det generellt sett är mer fördelaktigt från klimat- och miljösynpunkt att återväta dikade torvmarker och dikade våtmarker än att bryta ut torven ur dem. En efterbehandling efter en torvtäkt kompenserar inte för den förhöjda avgången av växthusgaser i närtid som utbrytningen innebär, jämfört med om torvmarken återväts.
Nydikning av våtmarker är sedan 1994 förbjudet i stora delar av södra Sverige och tillståndspliktigt i resterande delar av landet sedan 1986. Nydikning av mark har därför minskat kraftigt i Sverige sedan 1990-talet och förekommer i dag endast i liten skala.
Torv bryts i Sverige i dag på cirka 10 000 hektar. Torv används t.ex. som planteringsjord, som jordförbättringsmedel eller, i minskande utsträckning, som energitorv för el- och fjärrvärmeproduktion. Utbrytning av torv förutsätter att våtmark dikas ut.
Prövningen av täkter för energitorv involverade tidigare ett koncessionsförfarande enligt dåvarande torvlagen, där även markavvattningsfrågan prövades. Efter avskaffande av torvlagen den 1 januari 2017 sker all prövning av torvtäkter enligt miljöbalken.
Moderna och effektiva tillståndsprocesser är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har därför tillsatt en utredning för att se över det nuvarande systemet för prövning enligt miljöbalken och föreslå åtgärder för att uppnå en modernare och mer effektiv prövning med bibehållet miljöskydd. Effektiva tillståndsprocesser kräver att myndigheterna har förutsättningar att genomföra sitt uppdrag. För att korta handläggningstiderna och förstärka arbetet med prövning har regeringen i budgetpropositionen för 2021 förstärkt förvaltningsanslagen för länsstyrelserna och Naturvårdsverket.
Goda förutsättningar för att hållbart odla och utveckla produkter inom de areella näringarna är centralt för regeringen. Det gäller i hela kedjan från primärproduktion, till konsument och export, och inkluderar såväl tillgång till insatsmedel, nya tekniker och kunskaper och goda förutsättningar för en hållbar utveckling av företag och konkurrenskraft. Inom livsmedelsstrategin handlar det bl.a. om att öka lönsamheten genom forskning och innovation, nya produkter och att höja förädlingsvärdet för en hållbar produktion i alla dess dimensioner.
Min bedömning är att det har stor betydelse för klimatet, den biologiska mångfalden och våra vatten att våtmarker och torvmarker restaureras genom återvätning. Det är också en fördel för klimatet att torven får stanna kvar i marken i ett tillstånd som minimerar avgången av växthusgaser. Ett sådant tillstånd finns i våtmarker med bibehållen eller restaurerad hydrologi.
Regeringen har inga planer på att revidera klassificeringar av vare sig torv eller våtmark.
Stockholm den 9 juni
Per Bolund
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.