Kvinnorna i Iran

Skriftlig fråga 2016/17:736 av Tina Ghasemi (M)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Den 11–12 februari kommer statsminister Stefan Löfven att åka till Iran på inbjudan av Irans president Hassan Rouhani. Ämnena för mötet kommer att vara handelsfrågor, utvecklingen i regionen och konflikten i Syrien, enligt uppgifter från regeringen.

En fråga som borde finnas med på listan över de frågor som kommer att avhandlas under mötet är frågan om kvinnors rättigheter i Iran. Landet begår regelmässiga övergrepp av mänskliga fri- och rättigheter, och kvinnorna i landet hör till dem som drabbas värst av den islamistiska regimens förtryck. De diskrimineras såväl i lagstiftningen som i sin dagliga tillvaro. De är underordnade i hemmet, på arbetsmarknaden och i det offentliga rummet. Lagen erbjuder dem inte skydd mot de övergrepp de tvingas utstå – den sanktionerar dem. Landets politiker arbetar inte för att bryta ned denna destruktiva ordning utan gör sitt yttersta för att bevara den.

När statsministern besökte Saudiarabien i höstas så underlät han inte bara att driva frågan om kvinnors bristfälliga rättigheter i landet; han lät i samtal med medierna rentav antyda att de hinder kvinnor möter i Saudiarabien är jämförbara med de hinder kvinnor möter i Sverige. Hans uttalande fick med all rätt utstå väldigt mycket kritik. Nu när regeringen återigen besöker ett land där kvinnor systematiskt förtrycks vore det oerhört beklagligt om regeringen ånyo försummade möjligheten att väcka frågan om kvinnors rättigheter.

Regeringen brukar kalla sig världens första feministiska regering. Det borde ju i sådana fall innebära att den feministiska agendan utsträcker sig till alla politikområden, även utrikespolitiken. På regeringens hemsida kan man till exempel läsa följande:

Jämställdhet mellan män och kvinnor utgör en grundläggande målsättning för svensk utrikespolitik. Uppfyllandet av kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter utgör såväl en skyldighet inom ramen för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling.

Den regering som kallar sig feministisk men inte driver frågan om kvinnors rättigheter i samtal med länder där kvinnor regelbundet förtrycks sviker med andra ord de ideal den säger sig värna och vilja befrämja.

Med anledning av det som anförs ovan vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

Avser ministern och regeringen att lyfta frågan om kvinnors rättigheter i samtal med Irans president och trycka på behovet av en kraftfull förbättring härvidlag?