Läkemedelsverkets oberoende

Skriftlig fråga 2015/16:1361 av Karin Rågsjö (V)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Läkemedelsutvecklingen går snabbt och nya läkemedel kommer ständigt ut på marknaden. Som konsument är det förstås helt centralt att den medicin som skrivs ut är noggrant kontrollerad. Många konsumenter tar för givet att staten utgör en garant för att så är fallet. Men enligt en nyligen publicerad granskning från Riksrevisionen är det uppenbart att staten har lämnat över ett alldeles för stort ansvar till läkemedelsindustrin.

I rapporten Säkra och effektiva läkemedel – hur hanterar staten läkemedelsindustrins inflytande (RIR 2016:9) konstaterar Riksrevisionen att regeringen och myndigheterna måste skärpa sin hållning gentemot läkemedelsindustrins inflytande inom hälso- och sjukvården. Man lyfter fram behovet både av en bättre granskning av läkemedelssäkerheten och vikten av integritet gentemot industrin.

Det finns i Riksrevisionens rapport tydliga indicier på att den offentligt tillgängliga kunskapen om effekter av läkemedel riskerar att bli obalanserad. Läkemedelsverket har en allt för stor tilltro till läkemedelsföretagens underlag, vilket har lett till att myndigheten valt att prioritera ned egna utredningar.

Det mest anmärkningsvärda är dock den direkta koppling som finns mellan Läkemedelsverket och industrin. Rapporten visar att hälften av Läkemedelsverkets utredare på de enheter Riksrevisionen har granskat har eller har haft kopplingar till läkemedelsföretag. Det kräver ett mycket aktivt arbete för att upprätthålla integriteten och säkerheten på myndigheten. Så är dessvärre inte fallet. Myndigheten har till exempel under perioder valt att inte fullständigt granska säkerhetsrapporter, att endast delvis handlägga biverkningsrapporter samt minska antalet inspektioner och kliniska prövningar.

Min fråga till statsrådet Gabriel Wikström är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka den statliga läkemedelskontrollen, garantera Läkemedelsverkets oberoende och förhindra att minskad granskning leder till ett haveri av den svenska modellen för läkemedelskontroll?