Lämpliga åtgärder mot illegal jakt
Skriftlig fråga 2005/06:673 av Sjösten, Ulf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-12-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-19
- Svar anmält
- 2006-01-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 december
Fråga 2005/06:673 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Lämpliga åtgärder mot illegal jakt
I Sverige finns det omkring 300 000 jägare. Bland dessa, som i alla andra grupper i samhället, finns det de som inte följer lagen. Ett olagligt beteende ska naturligtvis aldrig accepteras och vi ska alltid arbeta för att minska brottsligheten. När det gäller illegal jakt kan man konstatera att det bara finns 25 domar för jaktbrott under de senaste 20 åren. Flera av de dömda är dessutom laglydiga personer som anmält sig själva efter att ha skjutit av misstag. För att rättfärdiga utredningsarbetet kring förebyggandet av illegal jakt talar Brottsförebyggande rådet (Brå) om stora mörkertal.
Brå gör ett viktigt arbete för att motverka brottslighet. Men deras förslag för att förebygga illegal jakt känns krystade när de talar om att människor på landsbygden ska få utbildning i att känna igen vapen och kännedom om jaktsäsonger för att avgöra om jägare följer reglerna. Andra förslag handlar om att koppla in poliser utan lokalkännedom samt att utreda vilka attityder till jaktbrott som förmedlas i bland annat jakttidningar.
Vanliga laglydiga jägare känner inte igen sig i Brås första kartläggning av den illegala jakten och är därför tveksamma till de förslag som skissas. Det är olyckligt eftersom ett större förtroende och en förståelse för jägares och djurhållares situation borde vara det viktigaste sättet att motverka illegal jakt, i stället för att försöka bygga upp en kontrollapparat.
Vad avser justitieministern att göra för att arbetet med att förebygga illegal jakt inte ska motverkas genom ett förlorat stöd hos den stora majoriteten laglydiga jägare?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:673 besvarad av
den 19 januari
Svar på fråga 2005/06:673 om lämpliga åtgärder mot illegal jakt
Justitieminister Thomas Bodström
Ulf Sjösten har frågat mig vad jag avser att göra för att arbetet med att förebygga illegal jakt inte ska motverkas genom ett förlorat stöd hos den stora majoriteten laglydiga jägare.
Jakten är en betydelsefull del av en levande landsbygd men det är också vikigt att den biologiska mångfalden bevaras. Sverige har genom beslut i riksdagen, senast om en sammanhållen rovdjurspolitik våren 2001, och genom internationella åtaganden förbundit sig att bevara arter som naturligt förekommer i landet i sådant antal att de långsiktigt kommer att finnas kvar. Regeringen arbetar därför för att motverka den illegala jakten på flera sätt.
För att bekämpa den illegala jakten är det viktigt att det finns en förståelse för och dialog med jägarkåren i landet. Regeringen har också till exempel ett samarbete med svenska Jägarförbundet som representerar cirka två tredjedelar av landets alla jägare. På uppdrag av regeringen har förbundet huvudansvaret för att leda delar av viltvården och jakten i landet. Förbundet har gjort och gör mycket värdefulla insatser när det gäller jakt och viltvård i Sverige. De har viktiga erfarenheter och kunskaper som samhället behöver i förvaltningen och den framtida vården av landets värdefulla vilt.
I sammanhanget kan nämnas att Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet inom kort kommer att besluta om ett kommittédirektiv där bland annat formerna för samverkan mellan myndigheter, bofasta och jägare ska ses över.
Rikspolisstyrelsen håller även på att ta fram en manual för utredning av grova jaktbrott. Manualen beräknas vara klar under våren 2006 och kommer att spridas till berörda myndigheter.
Jag följer utvecklingen av jaktbrott och är beredd att vidta ytterligare åtgärder om det visar sig nödvändigt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.