Lantraserna och viltskadeersättningen

Skriftlig fråga 2008/09:1165 av Eriksson, Birgitta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-08-20
Besvarad
2009-08-28
Svar anmält
2009-09-03
Besvarad
2009-09-03
Anmäld
2009-09-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 augusti

Fråga

2008/09:1165 Lantraserna och viltskadeersättningen

av Birgitta Eriksson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Lantras är en husdjursras som ursprungligen kommer från ett begränsat område och som där funnits så pass länge att den till stora delar anpassat sig genetiskt till den lokala miljön. Utmärkande för en lantras är förmågan att överleva och producera i den lokala miljön, som kunde bestå till exempel av lite och varierande foder, långa vintrar eller svår terräng.

Det finns flera lantraser i Sverige av både får och getter. Många av dem som håller lantraserna av får och getter finns i rovdjursrika områden.

Vid rovdjursangrepp är det angeläget att viltskadeersättningen svarar mot att djur från lantraserna kan vara dyrare att återinköpa. Det är inte bra om en för dålig viltskadeersättning kombinerat med hotet från rovdjur gör att människor avstår från eller slutar att hålla djur från lantraserna.

Ur alla synvinklar är lantrasernas bevarandevärde stort. De representerar utöver biologisk mångfald bland våra husdjur också ett väsentligt historiskt kulturvärde i en levande lands- och glesbygd.

Avser jordbruksministern att ta initiativ till att viltskadeersättningen särskilt beaktar behovet av en högre ersättning i fråga om djur från lantraserna?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:1165 besvarad av Jordbruksminister Eskil Erlandsson

den 28 augusti

Svar på fråga

2008/09:1165 Lantraserna och viltskadeersättningen

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Birgitta Eriksson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att viltskadeersättningen särskilt beaktar behovet av en högre ersättning i fråga om djur från lantraserna.

Regeringen har under våren lagt fram propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210), genom vilken rovdjurspolitiken i större utsträckning än tidigare tar hänsyn till människor som bor i områden med tät förekomst av rovdjur. För mig är det således av stor betydelse att de som får sina djur skadade eller dödade av rovdjur får en relevant ersättning för skadan som de har drabbats av. Detta ska enligt min uppfattning även gälla särskilt värdefulla avelsdjur, vilket det är fråga om när det gäller genbanksdjur av våra svenska lantraser.

Lantraser ingår som en viktig del i berättelsen om vårt agrara kulturarv. Trots detta vilar ansvaret för bevarandet av de svenska lantraserna till stor del på ideella krafter. På grund av denna sårbarhet och det låga antalet livdjur åtnjuter lantraserna en särställning i ersättningssammanhang. Kravet på att djuret ska ingå i näringsverksamhet för att ersättning ska utgå gäller exempelvis inte för lantrasdjur. När ersättningsnivån ska fastställas gäller för samtliga djur att ersättningen ska grundas på egendomens värde vid skadetillfället. Viltskadecenter har på Naturvårdsverkets uppdrag utfärdat rekommendationer om ersättningsnivåer att användas av länsstyrelsen vid beslut om ersättning för skada av stora rovdjur. Dessa rekommendationer avser ersättning för djur som ingår i ordinär animalieproduktion. Centret har dock inte angivit några nivåer när det gäller nöt, häst eller särskilt värdefulla avelsdjur. I dessa fall rekommenderas länsstyrelsen att med hjälp av centret göra en särskild bedömning i varje enskilt fall.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag att nuvarande system på ett bra sätt tillgodoser min önskan om att kunna ge relevanta ersättningar till ägare av husdjur som skadats eller dödats av rovdjur, även när dessa är särskilt värdefulla. Jag ser därför inte skäl till att ändra nuvarande modell för viltskadeersättningar.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.