Nedstängningar av banker på landsbygden

Skriftlig fråga 2020/21:2849 av Gudrun Nordborg (V)

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Sverige har stora och växande regionala skillnader, vilket blir alltmer dramatiskt för dem som bor på landsbygden. Flera banker har upphört med kontanthantering eller infört restriktioner för hur man får ta ut och sätta in pengar på banken. Det betyder att många människor har fått rätten till sina egna pengar begränsad. De som bor i glesbygd drabbas särskilt eftersom det ofta är långt mellan bankkontoren. När storbankerna stänger ned kontoren på landsbygden har det många gånger inneburit att även bankomaten försvinner. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land.

I Västerbotten, mitt län, stängde Handelsbanken sina kontor i Dorotea, Storuman och Åsele den 30 april. I Byske och Sävar stängdes kontoren i mars. Bjurholm och Vindeln står på tur. Snart stänger också deras bankkontor i Sorsele. De som bor i Åsele får 14 mil tur och retur för att besöka närmaste bank, som finns i Vilhelmina. De som bor i Sorsele får 17 mil tur och retur för att besöka en filial i Arvidsjaur.

Många har känslan av att det är svårt att starta företag i Sverige. Det är det faktiskt inte jämfört med i andra länder. Det man behöver är till exempel bättre lånegrunder. Nedstängningarna av banker på landsbygden medför att allt färre har kunskap om förutsättningarna för att starta och driva ett företag där. Det innebär i sin tur att ännu färre banktjänstemän har lokal- och personkännedom. Sådan lokal kännedom är extremt viktig för utvecklingen av varje kommun. Det får inte bli svårare att låna för varken privatpersoner eller företag. Och hur ska befintliga butiker och andra företag hantera eventuella kontanter? Privatpersoner kan förstås också vara beroende av att det finns en bank på orten. De kan ha andra anledningar till lån liksom till kontanthantering. Alla kan eller vill inte använda internettjänster och bankkort. Äldre nämns ofta. De kvinnor som behöver leva skyddat för att undkomma en våldsam före detta man eller sambo riskerar att bli spårade om de använder bankkort. 

Detta är bara ett axplock från en än bredare problembild kopplad till förlusten av bankkontoret på landsbygden. Hur kan en lösning se ut? Räcker den nya lagen som började gälla vid årsskiftet? Den skulle innebära att vissa stora banker, bland dem Handelsbanken, ska ge konsumenter tillgång till kontanter genom uttagsautomater, bankkontor eller livsmedelsbutiker och ge företag permanenta möjligheter att sätta in kontanter från sin dagskassa genom serviceboxar. Det låter ju bra, men kraven är också egendomligt kopplade till geografin – högst 0,3 procent av befolkningen i Sverige ska ha längre än 25 kilometer till en plats för kontantuttag och högst 1,22 procent av befolkningen ska ha längre än 25 kilometer till en plats där de kan sätta in en dagskassa på ett bankkonto.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att de boende på landsbygden i Västerbotten kan få bank- och kontantservice?