Svar på fråga 2017/18:823 av Suzanne Svensson (S)
Nordiska utvecklingsfonden
Suzanne Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att säkerställa att nordiska utvecklingsfonden kan fortsätta sin verksamhet på oförändrad nivå efter 2020.
Låt mig inledningsvis konstatera att beslutet från 2009 om att förändra fondens inriktning genom att ge NDF ett klimatmandat har genomförts lyckosamt. NDF är en organisation som i samarbete med olika utförare klarat att nå konkreta resultat.
Trots starkt nordiskt stöd för NDF och ett allmänt erkännande att fonden har lyckats uppvisa goda resultat har dessa hittills inte resulterat i en gemensam nordisk vilja att göra nya finansiella åtaganden.
Den senaste kapitalpåfyllnaden genomfördes för snart 20 år sedan och resulterade i en överenskommelse om att utöka NDF:s grundkapital med 330 miljoner euro (NDF IV). Sveriges bidrag uppgick enligt den nordiska fördelningsnyckeln, beräknat på BNP, till 111 miljoner euro och den sista inbetalningen gjordes 2015.
En förnyad påfyllnad har diskuterats i NDF:s styrelse vid ett flertal tillfällen under åren 2013–2015, dock utan att konsensus har kunnat uppnås. Sverige har intagit en öppen attityd i denna fråga.
Samtidigt har Sverige genom framgångsrikt styrelsearbete fått genomslag för att låta NDF bredda sina finansieringsinstrument från att enbart tillhandahålla gåvomedel till att även omfatta lån, garantier och aktieandelar (equities). På sikt kommer detta att leda till ökad finansiell hållbarhet för fonden samtidigt som NDF i och med denna nya inriktning har lyckats stärka sin samverkan med den privata sektorn.
Det är min uppfattning att NDF under senare år med relativt lite resurser har lyckats befästa sin roll och existensberättigande i den multilaterala klimatfinansierings-arkitekturen.
Jag är mot denna bakgrund beredd att återuppta en diskussion på nordisk basis om vilka förutsättningar som finns att göra nya finansiella åtaganden till fonden.
Stockholm den 28 februari 2018
Isabella Lövin