officersbristen

Försvarsminister Björn von Sydow

Amanda Agestav har frågat mig om vilka åtgärder som jag planerar vidta med anledning av den officersbrist som hon anser finnas i Försvarsmakten. Amanda Agestav anför att fler yrkesofficerare än vad som planerats har lämnat Försvarsmakten och att många förband som inte ska avvecklas lider en sådan brist på yrkesofficerare att resurserna inte räcker för att utbilda det antal värnpliktiga som avsetts.

För närvarande finns det ca 13 200 yrkesofficerare. En analys av det framtida behovet av yrkesofficerare är nödvändig till följd av att Försvarsmakten i sitt budgetunderlag inför 2001 anmälde ett betydligt större behov av yrkesofficerare (11 450) än vad myndigheten gjorde i sitt underlag inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999 (10 000). Denna fråga utreds av den personalförsörjningsutredning som regeringen tillsatt (dir. 1999:84, 2000:12 och 2000:46). Även om det råder en osäkerhet kring det långsiktiga behovet av yrkesofficerare står det klart att det totalt sett fortfarande finns en övertalighet bland yrkesofficerarna.

Trots detta delar jag Amanda Agestavs beskrivning att det finns förband som kan ha för få yrkesofficerare i vissa kategorier. Enligt mitt sätt att se beror detta på att de övertaliga yrkesofficerarna i många fall finns på de orter där förband är under avveckling. Dessa yrkesofficerare står nu i valet att flytta, utnyttja möjligheten att pendla under en begränsad tid eller att lämna sina anställningar.

Försvarsmakten har redovisat en plan för hur antalet yrkesofficerare ska minska fram till den 31 december 2004, vilket är den tidpunkt då omstruktureringen ska vara avslutad. Totalt sett överensstämmer avgångarna hittills med dem som planerats. I ett avseende ger jag dock Amanda Agestav rätt, avgångarna bland unga och bland särskilt konkurrensutsatta yrkesofficerare har varit större än vad som Försvarsmakten planerat.

Av Försvarsmaktens regleringsbrev för 2000 framgår att utbildningen ska inriktas mot att utbilda 15 000 totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt under 2000 och 2001, 16 350 under 2002 och 17 000 under 2003. Det är ekonomiska avvägningar och Försvarsmaktens omstrukturering som legat till grund för denna inriktning.

I en framtid som präglas av internationella uppgifter, övergången från ett invasionsförsvar till en insatsorganisation och kravet på anpassningsförmåga är Försvarsmaktens tillgång till personal av avgörande betydelse. Den personella omstruktureringen följs därför fortlöpande av Regeringskansliet (Försvarsdepartementet). Exempel på åtgärder som regeringen och Regeringskansliet vidtagit och vidtar och på information som fortlöpande inkommer är:

• Ovannämnda personalförsörjningsutredning som lämnar sitt betänkande senast den 28 februari 2001.
• Varje månad redovisar Försvarsmakten utfallet av den personella omstruktureringen till Försvarsdepartementet m.fl.
• Det regleringsbrev för 2001 som för närvarande bereds inom Regeringskansliet innehåller omfattande återredovisningskrav beträffande den personella omstruktureringen.
• Resor till olika förband ger tydliga signaler om hur de personella resurserna förhåller sig lokalt.
• Fortlöpande kontakter med myndighetsledningen.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen får den information som krävs för att i tid kunna vidta ytterligare åtgärder om så skulle bli nödvändigt.

Därutöver vidtar Försvarsmakten ett flertal åtgärder. Bl.a. skjuter nu rekryteringen till officersyrket fart, vilket är nödvändigt för att de problem som Amanda Agestav berör inte ska få sådana proportioner att verksamheten hotas. Vidare har jag med tillfredsställelse noterat den vikt som överbefälhavaren lägger vid Försvarsmaktens framtida personalförsörjning.

Avslutningsvis menar jag att den omfattande omstrukturering som Försvarsmakten genomgår med någon form av naturlighet leder till personella problem. Det är såväl regeringens som myndighetens strävan att söka komma till rätta med dessa så långt detta är möjligt.