Öppnande av det svenska Stasiarkivet

den 2 mars

Svar på fråga

2010/11:321 Öppnande av det svenska Stasiarkivet

Justitieminister Beatrice Ask

Mikael Oscarsson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att fullt ut öppna det svenska Stasiarkivet.

Jag har den 17 februari 2011 svarat på en interpellation med en liknande frågeställning.

Säkerhetspolisen fick i början av 1990-talet viss information om innehållet i den före detta östtyska säkerhetstjänsten Stasis arkiv. Uppgifterna följdes senare upp och visade sig beröra ett femtiotal svenskar. Ett antal av dem misstänktes för olovlig underrättelseverksamhet och en åklagare inledde flera förundersökningar. De personer som var aktuella förhördes eller deltog i frivilliga samtal. I några fall visade det sig att brotten redan var preskriberade, medan brottsmisstankarna i andra fall var helt grundlösa. Samtliga förundersökningar lades senare ned.

Uppgifter om vilka som tidigare varit misstänkta för brott skyddas i regel av stark sekretess. Sekretessen är avsedd att skydda den enskilde.

Andra människor ska alltså inte kunna få reda på om någon har varit misstänkt för brott. I undantagsfall finns en möjlighet att ge forskare tillgång till vissa sekretessbelagda uppgifter. Det kan till exempel röra sig om sådant material som behövs för att få kunskap om betydelsefulla händelser i Sveriges historia. Dessa bestämmelser tillämpas dock restriktivt. Ett sådant undantag har i domstol medgivits forskaren Birgitta Almgren vilket inneburit att hon fått ta del av visst material om Stasi i Säkerhetspolisens arkiv.

Stark sekretess gäller även för Säkerhetspolisens verksamhet, i vissa fall i upp till 70 år. Detta innebär bland annat att en enskild normalt inte får kännedom om att han eller hon varit föremål för Säkerhetspolisens intresse. Det här förhållandet gäller generellt för den verksamhet som Säkerhetspolisen ansvarar för, vilket jag tycker är en riktig ordning.

Att offentliggöra hela Säkerhetspolisens material rörande Stasi innebär att häva den starka sekretess som skyddar såväl den enskildes integritet som Säkerhetspolisens verksamhet. Säkerhetspolisens material om Stasi bygger på information från flera olika källor som alla måste offentliggöras om bilden ska bli rättvisande. Ett offentliggörande skulle kunna försvåra framtida utbyte och inhämtning av information för Säkerhetspolisen.

Det finns möjlighet för regeringen att häva sekretessen, men då krävs det synnerliga skäl. Allmänintresset är förvisso stort i denna fråga men min bedömning är ändå att skälen för sekretess väger tyngre. Därför ser jag i nuläget ingen anledning för regeringen att offentliggöra materialet.