Rasmässig eller etnisk profilering inom rättsväsendet
Skriftlig fråga 2018/19:69 av Linda Westerlund Snecker (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-01-30
- Överlämnad
- 2019-01-31
- Anmäld
- 2019-02-01
- Svarsdatum
- 2019-02-06
- Sista svarsdatum
- 2019-02-06
- Besvarad
- 2019-02-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Polisen, gränspolisen och tullen blir återkommande anklagade för att visitera, peka ut och på ett mer aggressivt sätt hantera personer som har ett icke-svenskt utseende. Flera händelser tyder på att rasmässig/etnisk profilering sker inom polisens verksamhet. Detta leder till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet. Det skadar förtroendet dels för samhället och dels för samhällets demokratiska uppbyggnad.
Vid arrangemanget Ortens poeter i Rinkeby visade flera videofilmer att polisen använder sig av aggressiva metoder. Kontroller av kollektivtrafikkort används som ursäkt för att trycka upp människor mot väggar, skrika och använda olika former av fasthållningsmetoder från ordningsvakter och polis.
Enligt Kalla fakta vittnar ett stort antal personer om hur de enbart baserat på sitt utseende blir stoppade av polisen, ifrågasätta och fasthållna, ofta utan att ett brott i efterhand kan bekräftas av polisen. Rapporten Slumpvis utvald av Civil Right Defenders redogör för de likheter och skillnader i polisbemötande som förekommer mellan olika etniska minoriteter och grupper som rasifieras.
Att polisen använder sig av rasmässig/etnisk profilering är långt ifrån den fasteori som påstås användas i utsatta områden för att skapa trygghet och minska brottsligheten.
Polisen menar att rasmässig/etnisk profilering inte används. Enligt studien Slumpvis utvald framträder tre argument när erfarenheter av rasmässig/etnisk profilering begripliggörs utifrån polisens logik. För det första uttrycker informanterna att det finns ruttna äpplen inom kåren, liksom i övriga samhället. Rasmässig/etnisk profilering reduceras till enskilda händelser, till en anomali. För det andra förstås vissa sysslor, till exempel utlänningskontroller, som ofrånkomligt rasifierande. Det tredje argumentet är kopplat till plats: Vissa bostadsområden är mer brottsutsatta än andra. Det förklarar varför etniska minoriteter och grupper som rasifieras oftare stoppas av polisen. I länder som USA och Storbritannien är kunskapsbristen hos polismyndigheten mindre än i Sverige, och det finns en medvetenhet och polisforskning som lyfter frågor om den använda rasmässiga/etniska profileringen. I Sverige lyser den kompetensen med sin frånvaro.
Rasmässig/etnisk profilering är förbjuden. Att polisens närvaro i utsatta områden är högre och att fler kontroller görs kan inte förklara varför rasmässig/etnisk profilering sker oftare just där. Polisens arbetsmetod kan inte baseras på fördomar. Detta leder till en misstro mot polisen i de områden som allra mest behöver ett högt förtroende för hela samhället.
Rättsväsendet har ett ansvar som inbegriper både polisen, tullen och ordningsvakter. Om rättsväsendet använder sig av förbjudna metoder som skapar en misstro måste detta tas på allvar. Det som sker är oacceptabelt.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta angående rasmässig/etnisk profilering inom rättsväsendet?
Svar på skriftlig fråga 2018/19:69 besvarad av Statsrådet Mikael Damberg (S)
Ju201
9
/
00323
/POL
Justitiedepartementet
I
nrikesministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2018/19:69 av Linda Westerlund Snecker (V)
Rasmässig eller etnisk profilering inom rättsväsendet
Linda Westerlund Snecker har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta angående rasmässig/etnisk profilering inom rättsväsendet.
En kontroll av en person får företas endast efter en helhetsbedömning av föreliggande objektiva omständigheter grundade på iakttagelser, spaningsuppgifter, underrättelseuppslag, tips eller annan tillförlitlig information. Även en persons uppträdande eller umgänge kan i vissa fall vara en omständighet som kan föranleda en rättslig åtgärd.
Jag vill dock understryka att jag delar frågeställarens uppfattning att det är oacceptabelt om det görs ingripanden som enbart baseras på att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av hans eller hennes namn och språk, som t. ex. etnisk profilering eller profilering som bygger på någon slags föreställning om ras. Sådana förhållanden får enligt svensk rätt aldrig utgöra grund för att staten ska registrera eller på annat sätt vidta rättsliga åtgärder mot en person.
Det finns många aktörer som har till uppgift att övervaka att statliga myndigheter följer gällande regelverk, bland andra Justitiekanslern och Justitieombudsmannen. Polismyndigheten utövar också tillsyn över sina egna aktiviteter, dels genom Avdelningen för särskilda utredningar och dels genom den nyligen inrättade tillsynsfunktionen som är placerad direkt under rikspolischefen. I kommande årsredovisning ska Polismyndigheten bland annat återge hur den interna tillsynen bedrivs för att stärka rättssäkerheten för enskilda.
Det är viktigt att de som upplever att de har blivit utsatta för brott anmäler detta för att händelsen ska kunna utredas och för att den som blivit utsatt ska kunna få del av den hjälp som finns att tillgå.
Med Polismyndighetens nya organisation och rekryteringen av fler anställda kommer det att skapas förutsättningar för fler områdespoliser med god lokalkännedom. Dessutom kan myndighetens ambition att spegla hela samhället förstärkas genom de 10 000 fler polisanställda som ska rekryteras till 2024.
Flertalet av rättsväsendets myndigheter arbetar aktivt med mångfalds- och integrationsfrågor både i syfte att öka den etniska mångfalden bland de anställda och för att bredda kompetensen inom myndigheterna. Frågor om exempelvis mångfald, diskriminering och mänskliga rättigheter ingår i såväl polisens grundutbildning som vidareutbildning.
Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning att vidta ytterligare åtgärder i dagsläget, men jag avser att fortsatt följa frågan.
Stockholm den 6 februari 2019
Mikael Damberg
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.