Rätten till assistans

Skriftlig fråga 2017/18:1639 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-09-04
Överlämnad
2018-09-05
Besvarad
2018-09-12
Sista svarsdatum
2018-09-12
Svarsdatum
2018-09-12
Anmäld
2018-09-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Lena Hallengren (S)

 

Assistansreformen LSS infördes av regeringen Bildt 1994 och är en viktig frihetsreform med syfte att hjälpa människor med funktionshinder och svåra sjukdomar till ett bättre, värdigare och tryggare liv. Vi vill säkerställa assistansreformens långsiktiga hållbarhet, vilket kräver en helhetssyn som ser hela människan, inte enbart ett system. Den lagstiftning som ska tas fram framöver måste vara rättssäker, överblickbar och långsiktig.

2016 gav den rödgröna regeringen i uppdrag till Försäkringskassan att se över LSS med syfte att stoppa ökningen av assistanstimmar. I och med detta har också Försäkringskassan gjort andra tolkningar av hur lagstiftningen kring LSS ska tolkas, vilket har inneburit stort lidande för många familjer med indragen assistans och större fokus på egenvård.

I dag bedöms bland annat andningshjälp som egenvård man kan sköta i hemmet, trots att läkare är överens om att de individer som måste andas via trakeostomi är i behov av assistans dygnet runt. Andning ses emellertid inte längre som en livsuppehållande åtgärd. Detta är helt oacceptabelt.

Den rödgröna regeringen har under denna mandatperiod försvårat livet för många människor. Man har inte heller ansträngt sig för att korrigera de missgrepp som man själv har bidragit till att skapa. Hanteringen av LSS är därmed ett haveri från regeringens sida när man stoppar hjälp till de människor som behöver den mest. Den som behöver assistans ska alltid kunna få det, och att andas torde rimligen vara en livsuppehållande åtgärd. 

Jag vill fråga statsrådet Lena Hallengren:

 

Varför har statsrådet och den samlade regeringen inte åtgärdat problemen inom LSS innan man lät det gå så här långt?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1639 besvarad av Statsrådet Lena Hallengren (S)



S2018/

04786/FST

Socialdepartementet

Barn-

äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1639 av Cecilie Tenfjord -Toftby (M)
Rätten till assistans

Cecilie Tenfjord -Toftby har frågat mig varför den samlade regeringen inte åtgärdat problemen inom LSS innan man lät det gå så här långt.

Låt mig börja med att klargöra att det var regeringen som 2016 tog initiativ till en översyn av hela LSS i syfte att utveckla en hållbar och ändamålsenlig lagstiftning som lever upp till reformens intentioner om att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

De senaste årens utveckling av rättspraxis och tillämpning inom den statliga assistansersättningen har fått konsekvenser för enskilda som varit svåra att förutse. Det är regeringens ansvar att följa upp dessa konsekvenser och regeringen har tagit det ansvaret genom att lämna en rad uppdrag till Försäkringskassan och Socialstyrelsen för att fördjupa kunskaperna om vad den nya rättspraxisen inneburit.

I januari och i mars 2018 lämnade regeringen två propositioner till riksdagen som båda syftade till att undvika kraftiga svängningar i rätten till assistans. I maj beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till LSS-utredningen som innebär att vi nu tagit bort de krav på besparingar som tidigare fanns i direktiven.

Jag har precis som Cecile Tenfjord -Toftby tagit del av problematiken för barn som behöver andningshjälp. För mig och för regeringen är det viktigt att förtydliga att alla kvinnor och män, flickor och pojkar som har behov av stöd och service har rätt till detta genom den lagstiftning som finns i vårt land. Kommunerna har inte rätt att neka den insats inom LSS som behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda.

Stockholm den 12 september 2018

Lena Hallengren

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.