Till innehåll på sidan

Religionsfrihet inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet

Skriftlig fråga 2009/10:967 av Attefall, Stefan (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-07-29
Anmäld
2010-08-06
Besvarad
2010-08-12
Svar anmält
2010-10-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 juli

Fråga

2009/10:967 Religionsfrihet inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet

av Stefan Attefall (kd)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Att människor har rätt att utöva sin tro är en viktig mänsklig rättighet och något som Sverige alltid måste värna. Internationellt finns det en utbredd diskriminering på grund av religion eller filosofisk övertygelse, vilket får omfattande konsekvenser för människors tillgång till både politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Begränsningar av människors uttryck av religiösa och filosofiska övertygelser är en tydlig indikator på att också övriga mänskliga fri- och rättigheter har eller kommer att begränsas.

Trots att Sverige särskilt under senare år betonat kampen för demokrati och mänskliga rättigheter som en central del av biståndspolitiken, tyder mycket på att religionsfriheten i det svenska utvecklingssamarbetet inte har samma prioritet som andra delar av de mänskliga fri- och rättigheterna.

På Svenska missionsrådets och Sveriges Kristna Råds årskonferens den 27 maj 2010, lovade biståndsministern att religionsfrihet ”ska lyftas och kommer att lyftas” inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete och Sidas arbete, något som ligger i linje med regeringens prioritering av frihet från förtryck inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet.

I dag ingår till exempel inte religionsfrihetsfrågor och diskriminering på grund av religion eller övertygelse i verksamhetsplanerna för Sidas tematiska enhet som arbetar med de mänskliga rättigheterna. Detta trots att Sida har stor erfarenhet av arbete kring andra diskrimineringsgrunder.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkra att Sida och relevanta avdelningar på UD dels tydligare driver religionsfrihetsfrågorna i biståndspolitiken, dels fördjupar kunskapen och kompetensen i dessa frågor, dels identifierar metoder och verktyg för att lyfta in religionsfrihet som en integrerad del av Sveriges politik för de mänskliga rättigheterna?

Svar på skriftlig fråga 2009/10:967 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson

den 12 augusti

Svar på fråga

2009/10:967 Religionsfrihet inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet

Statsrådet Gunilla Carlsson

Stefan Attefall har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra att Sida och relevanta avdelningar på UD dels tydligare driver religionsfrihetsfrågorna i biståndspolitiken, dels fördjupar kunskapen och kompetensen i dessa frågor, dels identifierar metoder och verktyg för att lyfta in religionsfrihet som en integrerad del av Sveriges politik för de mänskliga rättigheterna.

Jag vill tacka Stefan Attefall för en viktig fråga. Frågan om religionsfrihet är prioriterad inom utvecklingssamarbetet. Sverige gör redan i dag mycket för religionsfrihet, men det finns fortfarande möjligheter att förstärka arbetet och öka kompetensen på området. Jag är den första att beklaga om regeringens fastlagda policyer inte får genomslag på verksamhetsnivå.

En central utgångspunkt för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att de mänskliga rättigheterna är universella, ömsesidigt samverkande och odelbara. Det är statens skyldighet att respektera, skydda och tillgodose dessa rättigheter, inklusive de olika opinionsfriheterna (tanke-, samvets-, religions-, yttrande-, åsikts-, förenings- och mötesfrihet), vilket slås fast i policyn för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter (UF2009/33076/UP). Alla människor ska kunna göra sig hörda oavsett samhällsställning, kön, ålder, funktionshinder, etnisk bakgrund, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet och uttryck.

I vissa situationer är trossamfund och trosbaserade rörelser de enda institutioner som människor som lever i fattigdom tillmäter förtroende. I regeringens policy för Sveriges stöd till det civila samhället (UF2009/23647/UP) anger regeringen att Sverige ska uppmärksamma grupper som är diskriminerade, bland annat på grund av religion eller annan trosuppfattning.

I konfliktsituationer kan samarbete med moderata religiösa sammanslutningar eller lokalt förankrade civilsamhällesorganisationer med viktiga kontaktnät ibland vara den enda vägen för att förebygga eller minska spänningarna i konflikter som uppstått då människor mobiliserats mot varandra i termer av kollektiva identiteter såsom etnisk och religiös tillhörighet.

Ingen regering eller civilsamhällesorganisation kan dock hävda särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion som skäl för att kränka de mänskliga rättigheterna, vilket ibland anges som grund för att inte respektera människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). Det har Sverige bland annat påtalat i olika FN-sammanhang.

Redan i dag görs mycket inom området gällande religionsfrihet. Låt mig nämna några exempel:

EU har inom rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter utarbetat en verktygslåda med förslag på hur EU-delegationerna och EU-ambassaderna kan verka för religionsfrihet på ett handfast sätt. Detta kommer också att underlätta svenskt agerande på området.

Sverige har aktivt stött och deltagit i UNFPA:s forum för trosbaserade organisationer. Det stödet ska fortsätta.

Under det svenska ordförandeskapet anordnade vår Vatikanenambassad ett idésamtal i Rom om Europas andliga rötter, med representanter från kristendomen, judendomen och islam. Resultatet av samtalen avses följas upp inom ramen för Alexandriainstitutets verksamhet.

Vid de svenska dialoginstituten i Istanbul och Alexandria träffas regelbundet såväl religiösa representanter som representanter för kvinno­organisationer och organisationer för mänskliga rättigheter. Dessa samtal ger ett värdefullt bidrag till utformningen av utvecklingspolitiken.

Inom ramen för UN dialogue on civilisation finns en nybildad arbetsgrupp för sambandet mellan religion och utveckling, där Sverige deltagit sedan bildandet den 29 maj i år.

Under ordförandeskapet deltog jag själv i ett kollokvium utifrån World Value Survey om interkulturell dialog och minoriteter, som nu följs upp med bland annat fokus på kvinnor och islam.

Jag har själv bjudit in unga representanter för muslimska organisationer och diskuterat hur vi kan utveckla samarbetet, inte minst gällande de mänskliga rättigheterna.

På tjänstemannanivå pågår också samtal med ett flertal av de större svenska kyrkliga biståndsorganisationerna som Svenska Missionsrådet, Diakonia, Svenska kyrkan och PMU Interlife om religionens roll i demokratisering och utveckling.

Vad alla dessa samtal kommer att leda till är i dag för tidigt att säga, men det ligger i mitt intresse att de är konstruktiva och resultatinriktade.

Under mandatperioden har regeringen genomfört den mest genomgripande förändringen av svenskt bistånd någonsin. Sida ska genomföra den politik som läggs fast av riksdag och regering. Det är regeringen som beslutar om skrivelser, policyer och strategier samt om andra styrdokument. Existerande policyer gäller för utarbetande av samarbets­strategier. En makt- och aktörsanalys ska göras, inklusive en bedömning av religionsfriheten i respektive land.

Regeringen går nu ett steg vidare i reformeringen av biståndet. För att genomföra de förslag regeringen presenterat våren 2010 för att öka öppenheten (prop 2009/10:175) avser regeringen att lägga ut relevanta dokument för att möjliggöra för allmänheten att granska beslut.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över utrikesförvaltningens uppdrag, struktur och kompetensförsörjning samt dess organisatoriska samband med aktörer inom och utanför Regeringskansliet (UD 2009:01). Utan att föregå utredningens förslag är det min övertygelse att kompetens gällande religion, kultur och värderingsfrågor självfallet måste finnas som en tydlig och integrerad del av den samlade kompetensen inom utrikesförvaltningen för att kunna förstå och interagera med olika typer av aktörer inom ramen för utrikes- och utvecklingspolitiken.

Genom den nya styrningen av biståndet, ökad öppenhet och en modern utrikesförvaltning är jag övertygad om att regeringens policy för demokrati och mänskliga rättigheter får ett tydligt och bra genomslag inom svenskt internationellt utvecklingssamarbete. Här är frågan om religionsfrihet och övriga opinionsfriheter en viktig fråga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.