Sidas flytt till Botkyrka

Skriftlig fråga 2020/21:179 av Serkan Köse (S)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

I januari 2018 meddelade vice statsminister Isabella Lövin (MP) att regeringen beslutat att biståndsmyndigheten Sida skulle förläggas till Botkyrka kommun. ”Sverige ska hålla ihop. Det är viktigt med statlig närvaro i olika områden, det handlar om legitimitet. Detta gäller såväl landsbygd och storstad som innerstad och ytterområden”, sa Isabella Lövin. 

Regeringen har aviserat i budgetpropositionerna 2016, 2017 och 2018 att det är viktigt att de statliga myndigheternas lokalisering får större spridning över landet. Och beslutet att lokalisera Sida till Botkyrka var en naturlig och viktig följd av denna målsättning. Uppfattningen av vad som sedan skett under de två år som följt skiljer sig avsevärt.

På ena sidan har vi en kommun, Botkyrka, som blivit lovad myndighetslokalisering och som har lagt otaliga och kostsamma arbetsresurser samt presenterat ett flertal lokaliseringsförslag för Sida. Trots att detta definitivt inte ingår i kommunens ansvar.

På andra sidan har vi den statliga myndigheten, Sida, som ska vara en representant för vikten av demokrati, jämlikhet och humanitet och som under processens gång har hävdat att det inte finns några lämpliga platser i Botkyrka, att de inte kan bygga nytt och att personalen och samverkanspartner skulle fly om de tvingades resa hela vägen till Botkyrka. Det skiljer tio minuter mellan att resa kollektivt från Gärdet till Sundbyberg och att göra detsamma från Gärdet till Botkyrka. Till Botkyrka hade de inte ens behövt byta linje. Ett bevis på det stigmatiserande resonemang Sida fört. 

Sidas officiella huvudlinje har varit att det inte funnits ändamålsenliga lokaler i Botkyrka. Detta tydliggjorde Ebba Östlin (S), kommunstyrelsens ordförande, redan i januari 2018 och meddelade att myndigheten skulle behöva uppdra åt en aktör att bygga nytt. Sida har sedan enligt uppgift anlitat en extern jurist, som meddelat att myndigheten inte har mandat att vara beställare av nya lokaler samt att detta skulle resultera i för höga hyror.

Men i stället för att återrapportera denna begränsning till regeringen valde man att återkomma med beskedet att myndigheten misslyckats med uppdraget. Att begära utökat mandat för att vara beställare av nya lokaler är inte en ovanlighet; ett exempel i närtid är polismyndigheten i Järfälla. 

I stället för att efterfråga utökat mandat väljer Sida att återkomma till regeringen och be om att få utöka sin lokaliseringssökning till hela Stockholms län. Förfrågan beviljas, troligtvis i tron att myndigheten gjort allt i sin makt för att fullfölja det uppdrag som gavs i januari 2018. 

Men kort efter att uppdraget utökats offentliggörs dock mejl från tjänstemännen på Sida som visar att myndigheten redan i oktober 2018 hade kontakt med ett av världens största bolag för fastighetsrådgivning, Cushman & Wakefield. Bolaget ville då intressera Sida för en lokal i Rissne, i Sundbybergs kommun. Det handlade om banken SEB:s tidigare lokaler, i Bankhus 90. 

”Sida behöver kanske be om nya eller utökade direktiv från regeringen för att kunna besluta om en flytt till någon annan plats än Botkyrka, men det skulle kunna vara värt att överväga”, skriver Johan Zachrisson på Cushman & Wakefield till Sidas överdirektör Marie Ottosson.

Mejlkonversationer som jag har tagit del av visar att Sida har haft möten med företaget om huset i Sundbyberg långt innan uppdraget att etablera sig i Botkyrka utvidgades till hela Stockholms län, vilket visar att Sida från dag ett hade invändningar mot att etablera sig i Botkyrka. Det är olyckligt att efterdebatten handlat om att ställa två kommuner i Stockholms län mot varandra. Snarare borde fokus ligga på attityden hos en viktig statlig myndighet som vägrat följa regeringens ambitioner, som är att stärka tilltron till demokratin i hela landet. Som ett steg i ledet skulle Sida flytta till Botkyrka.

Underlagen som jag tagit del av visar att Sida inte bara fallerat i sitt regeringsuppdrag utan även brutit mot de ramar som satts och kanske även bedragit regeringen i hur situationen egentligen fortlöpt.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Peter Eriksson:

Vilka skäl låg till grund för statsrådets och regeringens godkännande av Sidas begäran att utöka sin lokaliseringssökning till hela Stockholm län?