Skyddsjakt på skarv
Skriftlig fråga 2009/10:976 av Gustafsson, Lars (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-08-06
- Anmäld
- 2010-08-06
- Besvarad
- 2010-08-18
- Besvarad
- 2010-08-20
- Svar anmält
- 2010-10-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2009/10:976 Skyddsjakt på skarv
av Lars Gustafsson (kd)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Den tidigare hotade populationen av storskarv har på många håll i Sverige utvecklats mycket väl och anses i dag vara tillfredsställande för att garantera artens överlevnad. Fågeln är en skicklig fiskare och tar gärna fiskar som fastnat i yrkesfiskares nät.
Populationens utbredning är svårbedömd och eventuell skyddsjakt måste vara reglerad efter skyddsprinciper för artens långsiktiga överlevnad. I Halland har länsstyrelsen i stället för en generell skyddsjakt begränsat jakten för endast yrkesfiskare om fågeln befinner sig inom 300 meter från fasta fiskeredskap. Syftet med skyddsjakten är inte att decimera populationen utan att skrämma fågeln från att skada fiskeredskap.
Väldigt få yrkesfiskare visar sig dock ha erforderlig jaktlicens och kompetens för att kunna utföra jakten som efterfrågas. Sjöfågeljakt kräver erfarenhet och specialisering som få besitter. Problematiken är inte olik bristen på skickliga säljägare som kan utföra skyddsjakten på säl. Yrkesfiskarna i Halland vill kunna ta med sjöfågeljägare för att de i samarbete med yrkesfiskarna ska kunna genomföra skyddsjakten.
Med den nu aktuella bristen på yrkesfiskare med jaktlicens riskerar skyddsjaktens målsättningar att misslyckas.
Vad avser jordbruksministern att vidta för åtgärder för att skyddsjakten på skarv ska kunna utföras ändamålsenligt av kvalificerade jägare?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:976 besvarad av Jordbruksminister Eskil Erlandsson
den 18 augusti
Svar på fråga
2009/10:976 Skyddsjakt på skarv
Jordbruksminister Eskil Erlandsson
Lars Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skyddsjakten på skarv ska kunna utföras ändamålsenligt av kvalificerade jägare.
Det är riktigt att skarven har ökat kraftigt under senare år och att det finns ett behov av att minska populationen av skarv där den kommer i konflikt med till exempel yrkesfisket.
Allmän jakt på skarv är inte tillåten enligt rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (79/409/EEG). Trots detta har länsstyrelsen möjlighet att enligt jaktförordningen (1987:905) besluta om skyddsjakt på skarv. Skyddsjaktsbestämmelserna innebär goda möjligheter till riktad skyddsjakt i områden där problemen är stora, vilket förutom en lokal decimering av stammen även innebär att skarvarna framgångsrikt skräms bort från fiskeredskapen. Det finns möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt som innefattar både prickning av ägg och jakt genom skytte.
Det är alltså länsstyrelsen som beslutar om skyddsjakt på skarv och som även sätter villkoren för sådan skyddsjakt på skarv. Bedömningen sker efter de lokala förhållanden som råder och efter de behov som finns inom området. Länsstyrelserna har också med stöd av dessa bestämmelser de senaste åren meddelat tillstånd att skjuta ca 10 000 skarvar samt att pricka 20 000–30 000 ägg varje år men endast 5 000–6 000 skarvar har skjutits och ca 10 000 ägg har prickats per år.
Jag har förstått att det tagits initiativ till dialog och samverkan mellan Svenska Jägareförbundet och Sveriges Fiskares Riksförbund för att hantera situationen med både säl och skarv. Det är något jag välkomnar för att på ett bra sätt använda de möjligheter som redan i dag finns till skyddsjakt.
Vid den översyn av fågeldirektivet som EU-kommissionen aviserat kommer regeringen att starkt verka för att frågan om allmän jakt på skarv ska belysas för att se om sådan jakt är rimlig att införa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.