Stulen barndom

den 24 augusti

Svar på frågorna 2005/06:2021 om stulen barndom och 2022 om utredning om stulen ungdom

Statsrådet Morgan Johansson

Annelie Enochson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta så att de personer som varit placerade av kommuner enligt lagen om LVU eller tidigare motsvarande lagar ska kunna ta del av sina personliga akter samt om vilka åtgärder jag avser att vidta så att utredningen om stulen barndom kommer att behandla frågan om kompensation för de förluster som de drabbade har haft.

Regeringen gav Socialstyrelsen i december 2005 i uppdrag att utifrån befintlig forskning och annan relevant dokumentation och erfarenheterna från Norge bedöma omfattningen av regelbundna eller systematiska kränkningar, övergrepp och vanvård vid institutioner inom den sociala barnavården under åren 1950@1980, undersöka vilken dokumentation i form av till exempel tillsynsrapporter och journaler som finns tillgänglig från samma tidsperiod samt föreslå åtgärder i syfte att stödja de utsatta samt föreslå hur deras erfarenheter kan dokumenteras.

Socialstyrelsen redovisade sitt uppdrag den 29 mars 2006 och lämnade då ett antal förslag, bland annat om att regeringen i förordning ska förtydliga socialnämndens skyldighet att bistå med efterforskning av uppgifter om placering och vistelse i barnhem. Detta förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att den enskilde redan i dag har rätt att få ut allt som berör henne eller honom och att socialnämnden efter begäran ska lämna ut handlingarna efter en sekretessprövning. Om socialnämnden beslutar att inte lämna ut handlingar kan den berörde överklaga detta beslut till kammarrätten.

Socialstyrelsen föreslog också i mars 2006 att regeringen skulle inrätta en oberoende kommitté eller myndighet. Regeringen beslutade den 21 juni 2006 om direktiv (dir. 2006:75) till en utredning om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården. Jag har nyligen förordnat Göran Johansson som särskild utredare. Utredningen kommer inom kort att börja granska och dokumentera allvarliga övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården genom att bjuda in till intervjuer och i anslutning till dessa erbjuda psykologiskt stöd. Utredningen kommer dessutom att ha beredskap för att ta emot samtal från drabbade per telefon. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2008.

Annelies Enochsons tycks anse att syftet med utredningen är behjärtansvärt för att de drabbade ska få prata av sig. Jag tar bestämt avstånd från detta synsätt. Utredningen utgör en möjlighet till stöd och upprättelse för de drabbade och kommer dessutom att ge oss värdefull kunskap som kan bidra till att liknande förhållanden inom den sociala barnavården kan undvikas i framtiden. Jag har haft upprepade kontakter med drabbade och deras organisationer och utredningen ska enligt sina direktiv samråda och ta del av de kunskaper och erfarenheter som finns hos dessa. Frågan om eventuell ekonomisk kompensation ryms inte inom utredningens uppdrag. Jag menar att den frågan inte kan bli aktuell förrän efter det att resultatet av utredningens arbete är klart.