den 17
augusti
Fråga 2005/06:2031 av Anne-Marie
Ekström (fp) till statsrådet Barbro Holmberg (s)
Undantag i Dublinförordningen
I
dag gäller enligt Dublinförordningen att det är det första land som en
asylsökande kommer till som ska pröva rätten till asyl. Möjlighet till undantag
finns dock. Det har visat sig att Sverige inte använder sig av denna rätt. Nu
senast har ett fall i Skellefteå uppmärksammats med ett litet barn på 1,5 år
och en mamma som är svårt traumatiserad efter upplevelser både i hemlandet och
i det land där de sökte asyl först, Cypern. Det är omänskligt att skicka
tillbaka familjen dit.
Den 19 maj fattade
riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen att möjligheten
till undantag måste användas i större omfattning.
Följande reservationstext
i socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU10 fick bifall av en
majoritet i riksdagen:
”Flyktingbegreppet tolkas
olika av EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement och
Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med varandra. Sverige bör därför
i högre grad utnyttja möjligheten till undantag och tillämpa en betydligt mer
generös tolkning av Dublinförordningen, t.ex. vid sjukdom eller
familjeanknytning och särskilt då det gäller barn, varvid prövningen bör ske i
Sverige. Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.”
Vilka åtgärder har
statsrådet vidtagit för att uppfylla riksdagens tillkännagivande om
Dublinförordningen?