utbildningskrav på zooaffärsägare

Jordbruksminister Margareta Winberg

Maria Larsson har frågat mig om jag avser verka för att Statens jordbruksverk kostnadsfritt ska tillhandahålla kunskapstest om djurskydd för personer som under lång tid, yrkesmässigt, bedrivit handel med sällskapsdjur.

I 20 § djurskyddsförordningen (1988:539) anges att den som yrkesmässigt eller i större omfattning driver handel med sällskapsdjur ska ha den utbildning eller kunskap som Jordbruksverket föreskriver. Jordbruksverket har i föreskrifter (SJVFS 1999:110) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby utfärdat bestämmelser om sådan utbildning. Utbildningen består av en grundläggande del där bl.a. författningar om djurskydd och smittskydd ingår liksom klimatkontroll i lokaler, hygien, rengöring, desinficering och avfallshantering. Andra ämnen som ingår är näringslära och foderhantering samt hantering av djurflöden med hänsyn till smittskyddsaspekter och undervisning om hur djur påverkas av miljöomställningar och stress. Utöver grundutbildningen omfattar utbildningskravet en särskild utbildning inriktad på respektive djurslag som handeln omfattar.

Varje utbildningsavsnitt ska enligt Jordbruksverkets allmänna råd (1999:2) omfatta minst 16 lektionstimmar. Jordbruksverket har till dags dato godkänt knappt 20 olika utbildningar. Under vissa förutsättningar kan Jordbruksverket bevilja dispens från utbildningskravet. Det kan t.ex. vara aktuellt om en butik inom kort ska läggas ned, om den sökande antagits till en utbildning som ska starta inom en snar framtid eller om den sökande genomgått en likvärdig, men ännu ej godkänd utbildning. Jordbruksverket ger dock ingen dispens från utbildningskravet för äldre utbildningar (genomgångna för år 1998) eftersom den kunskap om djurskydds- och artskyddslagstiftningen som fanns då inte bedöms vara tillräckligt aktuell.

Kunskap om djur och djurs behov är av grundläggande betydelse för att ett gott djurskydd ska kunna upprätthållas. I många sammanhang betonas vikten av utbildning för de människor som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med djur. Användning av djur för vetenskapliga ändamål är ett sådant exempel. I detta fall har Centrala försöksdjursnämnden utfärdat föreskrifter om den utbildning som den som använder eller vårdar försöksdjuren ska ha. Ett annat exempel är den omfattande utbildningsinsats som slakteribranschen på frivillig väg utarbetat för sin personal.

Kunskapen om djurs beteende och behov utvecklas ständigt genom den forskning som bedrivs. Med ökad kunskap omvärderas den rådande synen på bl.a. djurhållning och nya bättre anpassade rutiner och system tas i bruk. Kort sagt, det som var "rätt" för 20 år sedan behöver inte vara "rätt" i dag. Jag är säker på att även den som har arbetat med sällskapsdjur under lång tid har glädje av den utbildning och fortbildning som krävs för den som driver en zoobutik.

Jag tycker det är viktigt att den som driver en zoobutik är kunnig och utbildad. Denna personal möter många blivande djurägare och har därför en unik möjlighet att sprida kunskap om djurens behov. Detta gagnar djurskyddet. En bra kurs ger förutom ny kunskap även tillfälle att utbyta erfarenheter med andra personer inom yrket. I diskussioner där kunskap och erfarenhet möts finns förutsättningar att fördjupa insikten om djur och djurs behov. Detta är enligt min uppfattning en mycket effektiv djurskyddsfrämjande åtgärd. Jag litar på att Jordbruksverket har gjort en riktig och rimlig bedömning av utbildningskravet. Jag har alltså inte för avsikt att verka för att Jordbruksverket ska införa kostnadsfria kunskapstest om djurskydd.