Västsahara

Utrikesminister Laila Freivalds

Veronica Palm har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att förmå Marocko att acceptera Baker II-planen @ fredsplanen för självbestämmande för det västsahariska folket @ så att vägen till en fredlig och rättvis lösning åter kan öppnas.

Det ligger i allas intresse att den långvariga konflikten i Västsahara får en snar lösning. Nuvarande situation är negativ för regionen och för det internationella samarbetet och säkerheten. Jag beklagar särskilt att Marocko så kategoriskt tog avstånd från Baker II-planen i dess nuvarande skick eftersom planen beaktade båda parters krav på ett balanserat sätt. Tyvärr följer Marockos agerande ett mönster som innebär att James Bakers förslag till lösningar förkastats av antingen den ena eller andra parten.

Säkerhetsrådet uttalade sig i resolution 1495(2003) från juli 2003 för planen som en optimal politisk lösning på basis av överenskommelse mellan parterna. Rådets skrivning reflekterar att ingen lösning kan tvingas på parterna eftersom FN stöder sig på kapitel VI i FN-stadgan i denna konflikt. De låsta positionerna är en försvårande faktor och ett viktigt skäl till att konflikten blivit så långvarig. Parterna måste inse att de enbart har fördelar att vinna med att samarbeta med FN och på så sätt bidra till nytänkande och ett närmande som kan leda till en slutlig lösning.

Det är skälet till att Sverige bidragit med 5 miljoner kronor till UNHCR:s och FN-missionen Minursos projekt för förtroendeskapande åtgärder i konfliktområdet. FN-chefens nästa rapport i mitten av april kommer att ge svar på vilken politisk lösning som diskuteras i dag och huruvida Baker II-planen är överspelad eller inte. Jag kommer att fortsätta att vädja till parterna att samarbeta med FN och att söka kompromisser med respekt för folkrätten och folkens rätt till självbestämmande.