1986/87:134

Skrivelse 1986/87:134

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse 1986/87:134

om flyktingpolitiken

Skr. 1986/87:134

Regeringen bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 mars 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Georg Andersson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas flyktingsituationen i världen, de internationella organisationernas arbete med flyktingfrågor och Sveriges agerande i dessa organisationer. Vidare redovisas mottagningen av asylsökande och flyktingar i Sverige, med tonvikt på år 1986.

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 134

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Skr. 1986/87:134

Närvarande: statsminister Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist.

Föredragande: statsrådet Georg Andersson

Förteckning över jörkorlnlngar (i bokslavsordnlng)

AMS CAHAR

Arbetsmarknadsstyrelsen

Committee ad hoc of Experts on the Legal Aspects of Territorial Asylum, Refugees and Stateless Persons Europarådets ad hoc-kommilté för asylrätt och flyktingar

CDMG

DISERO/RASRO

Europeen Committee on Migration Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor Disembarkation reseltlement offers/Rescued at sea re-setllement offers

ICM

ICRC

ICVA

ILO

OAU

SAMS-gruppen

SIV

SRK

UNBRO

UNHCR: s särskilda program för omplacering av s. k. båtflykfingar från Indokina Intergovernmental Committee for Migration Mellanslalliga migrationskommittén International Committee of the Red Cross Internationella rödakorskommiltén International Council of Voluntary Agencies Internationella rådet för frivilliga organisationer International Labour Organisation Internationella arbetsorganisationen Organizalion of African Unity Organisationen för afrikansk enhet Invandrarverkets arbetsgrupp mot etnisk diskriminering

Statens invandrarverk Svenska röda korset

UNICEF

United Nations Börder Relief Operations FN:s hjälporganisafion för flyktingar vid den thai-kam-pucheanska gränsen United Nations Children"s Fund FN;s barnfond

UNHCR

United Nations High Commissioner for Refugees FN:s flyklingkommissarie

UNRWA

WFP

WHO

United Nations Relief And Works Agency for Palestine Refugees in the Near Easl FN;s hjälporganisation för Palestinaflyklingar World Food Programme Internationella livsmedelsprogrammet World Health Organizalion Världshälsoorganisationen

1 Inledning                                                                 Skr. 1986/87:134

Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:4) föreslog i sill delbetänkande (SOU 1983:29) Invandrarpolitiken - Förslag all en redovisning av Sveriges flyktingpolitik åriigen skall överlämnas till riksdagen. Regeringen anslöt sig till förslaget och riksdagen gav sill bifall (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr 410.) Den senasie redovisningen, som avsåg år 1985, lämnades i mars 1986 (skr. 1985/86:129) och behandlades av riksdagen (SfU 1985/86:21) i maj 1986. Efler samråd med chefen för jusliliedepartementet, chefen för utrikesdepartemenlet och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag all få lämna följande redovisning för är 1986, avsedd alt föreläggas riksdagen. Ärendet har beretts under viss medverkan av den år 1984 tillsälia flyktingpolifiska beredningen.

Den redovisning somjag lämnar avser pä samma sätl som tidigare år den samlade flyktingpolitiken, dvs. åtgärder som Sverige vidtar inom flera olika områden i syfte atl bidra till att flyktingproblemen i världen minskas. Jag avser att inför kommande år se över formerna för redovisningen för atl möjliggöra en mer fullsländig presentation av utlänningslagens tillämpning.

Den svenska flykfingpolitiken beslår främst av följande delar:

-     agerande i FN och andra internationella fora för att motverka och lösa internationella konflikter och för att upprätthålla de mänskliga rällighelerna,

-     ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA, och andra organisationer för flyktingarbete utanför Sverige,

-     inlernalionellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och stärka flyktingars rättsliga skydd,

-     aktiva insatser, främst i samarbete med UNHCR, för överföring lill Sverige av flyktingar som behöver en säker tillfiyklsort undan förföljelse,

-     mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger flyktingar ochjämförbara grupper etl starkare skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

-     kommunala och andra insatser i det svenska samhället för flyktingar och därmed jämförbara personer, som syftar lill all främja deras möjligheter att finna sig fillrätta här,

-     stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för alt bosätta sig i hemlandet eller annal land.

1         del följande redovisas den praktiska tillämpningen av dessa principer
med tonvikt pä år 1986.

2 Flyktingsituationen i världen

Antalet flyktingar

De siffror som finns tillgängliga om flyktingsituationen i världen är med nödvändighet ungefärliga och bygger pä delvis olika definitioner. Enligl FN;s konvention angående flyktingars rättsliga ställning av år 1951 (Flyktingkonventionen SÖ 1954:55, 1961:33, 1966:27, 1970:62) och 1967 års protokoll (SÖ 1967:45) är den att betrakta som flykting "som befinner sig

11    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 134

ulanJÖr det land, i vilket han är medborgare, därför alt han känner väl-     Skr. 1986/87; 134 grundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras. nationalitet, tillhörighet lill viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller poliliska uppfattning och som inle kan eller på grund av sin fruktan inle vill begagna sig av detta lands beskydd".

Fiyktingbegreppel har emellertid på det internationella planet med åren ofta kommil alt omfatta även människor som av andra skäl, exempelvis inlerna strider, tvingats lämna sill land och som befinner sig i en flyktingliknande situalion. Organisationen för afrikansk enhet (OAU) har år 1969 antagit en egen flyktingkonvention som tar hänsyn till förhållandena på den afrikanska kontinenten. Som flykting räknas enligt denna konvention även människor som har tvingats lämna sitt land på grund av extern aggression, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stört den allmänna ordningen. Denna konvention tillämpas allmänl i del internationella flyktingarbetet i Afrika.

Del är ofta svårt alt få fram korrekta uppgifter om antalet flyktingar i etl område. Befolkningsstatislik saknas eller är otillförlitlig i många utvecklingsländer. I det kaos som ofta uppstår i en massflyktingsiluation kan registreringen, om den alls fungerar, bli bristfällig. Uppgifter om flykting-antal fär därför i många fall betraktas som ungefärliga. UNHCR skall enligt sin stadga inhämta information om antalet flyktingar hos värdlandet, men kan också i samråd med lokalt verksamma hjälporganisationer göra egna uppskattningar av hjälpbehovet.

Enligt uppskattningar inom FN uppgår del sammanlagda antalet flyktingar till 14 miljoner, varav 2 miljoner under UNRWA: s mandat. Till delta skall emellertid läggas del stora antal människor som befinner sig i flyktingliknande situationer i grannländer eller i sina egna hemländer.

Flyklingrörelserna under 1970-lalel och börian av 1980-talet var exceptionellt stora. Den för västvärlden mest påtagliga flyktingströmmen kom från Indokina, främst i samband med Vietnams återförening. Sedan år 1975 har över en miljon människor lämnat området och sökt sig en fristad i andra länder. Antalet båtflykfingar från Vietnam har minskat under senare år. I Sydostasien finns idag under UNHCR:s mandat ca 150000 flyktingar, främst från Laos men åven från Vietnam och Kampuchea. Flertalet befinner sig i läger i Thailand medan mindre grupper finns i Hongkong, Filippinerna, Malaysia och Indonesien. Omkring 280000 vietnameser av kinesisk härkomst har integrerats i Kina. Många av de indokinesiska flyktingarna har vislats flera år i läger och har begränsade utsikter alt bli mottagna i tredje land. Flyktingströmmen i regionen har minskal något under senare år, men genom dels minskad avresetakt, dels naturlig befolkningstillväxt, är antalet flyktingar i regionen i slorl sett oförändrat. Nämnas bör även de ca 250000 kampucheaner som vistas under flyktingliknande förhållanden i gränsområdet mot Thailand. För deras försörining ansvarar en särskild organisation, United Nations Börder Relief Operations (UNBRO). Även internationella rödakorskommiltén (ICRC) är verksam bland flyktingar i detta gränsområde.

Det land som i dag hyser det största antalet flyktingar är Pakistan. Som en följd av Sovjetunionens väpnade invasion i Afghanistan beräknas för

närvarande 3 miljoner afghaner befinna sig i Pakistan och 1,9 miljoner i Skr. 1986/87; 134 Iran. Internationella organisationer som WFP, WHO, ILO och UNICEF samarbetar med UNHCR i hjälparbetet. Sedan är 1984 drivs elt sysselsättningsskapande Ulvecklingsprojekl av UNHCR och Väridsbanken för konstruktion av vägar, kanaler och skogsplantering som innefattar såväl flyktingar som lokalbefolkning.

Den största flyktinggruppen i mellanöstern är fortfarande palestinaflyk-tingarna. Del palestinska flyklingproblemet, som uppstod i samband med stridigheterna efler staten Israels bildande år 1948, är ännu i dag del äldsta akluella flyklingproblemet i världen. Den fjärde generationen flyktingar börjar nu växa upp i de palestinska flyklinglägren.

Kriget mellan Irak och Iran är inne på sjunde året. En halv miljon människor uppskattas ha blivit dödade och över en och en halv miljon ha sårals. Kriget har även medfört att antalet flyktingar från regionen stadigt växer. Många av dessa söker sig till Västeuropa och Nordamerika.

Flyktingproblemen i Afrika är av komplicerad natur. Flyktingar blandas här med personer som flytt från krig, torka och sväll. UNHCR beräknar att det i dag finns 4 miljoner fiyktingar i Afrika och uppskattningsvis 5 miljoner,om man inkluderar dem som lever som flyktingar i sitt eget land. Mer än hälften av alla afrikanska länder har tagit emot ett stort antal flyktingar. Merparten finns på Afrikas Horn och i Sudan. En miljon kommer från Etiopien. Situationen har dock förbättrats under år 1986 efler en kulmen under lorkkatastrofen 1984-1985. Förbättringar har bl.a. lett lill atl elt stort antal flyktingar återvänt från östra Sudan till Tigray. Spontant har etl slort anlal flyktingar från Tchad återvänt till siu hemland från Centralafrikanska republiken. Likaledes har ugandiska flyktingar återvänt lill Uganda från södra Sudan. Strömmen av etiopiska flyktingar till Somalia ökade under början av år 1986.

Flyktingarna i södra Afrika, ca 300000, kommer huvudsakligen från Namibia, Angola, Mogambique och Sydafrika. De inlerna oroligheterna i kombination med torka, har medfört en dramatisk ökning av flyktingströmmen från Mozambique (närmare 200000) under år 1986. Antalet flyktingar från Angola har också ökal. Även om antalet flyktingar i denna region är lägre än pä Afrikas Horn och i Sudan, är situationen för den enskilde flyktingen särskilt kritisk på grund av de starka poliliska motsättningar som råder i regionen. Den sydafrikanska attacken i Zambia i maj 1986 som delvis förstörde elt flyktingläger, är ett exempel på detta. Andra afrikanska länder som hyser stora flyktinggrupper är Zaire, Burundi, Tanzania och Uganda. Många afrikanska länder visar av tradition stor generositet gentemot flyktingar trots stora egna ekonomiska svårigheter.

Situationen för flyktingar och hemlösa i Centralamerika fortsätter all försämras. Totalt uppskattas dessa till 2 miljoner, varav dock endasi ca 320000 räknas som flyktingar. Av dessa bislår UNHCR ungefär hälften. Ca 150000 flyktingar finns i Mexico, där merparten utgörs av flyktingar från El Salvador som har vistats i Mexico under lång lid. UNHCR;s bistånd utgörs i första hand av katastrofhjälp till nyanlända och förnödenheter till flyktingar i läger i Mexico, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Belize. Viss frivillig repatriering har skett under året till Nicaragua, El

Salvador och Guatemala. Den ekonomiska och poliliska utvecklingen i     Skr. 1986/87:134 Centralamerika ställer krav på omfattande hjälpinsatser för elt växande anlal flyktingar och hemlösa.  UNHCR söker också öka flyktingarnas självförsörjning genom olika projekt, ofta administrerade av enskilda organisationer, varav flera svenska.

I Sydamerika har antalet flyktingar minskal under senare år. Tusentals flyktingar har återvänt till Argentina och Uruguay. Del största antalet flyktingar i Latinamerika utgörs av chilenare som fortsätter au lämna landet samtidigt som andra ber om UNHCR: s hjälp för att återvända.

Asylsökande i Västeuropa och Nordamerika

År 1986 uppskattas antalet asylsökande som anlände till Västeuropa lill 185 000 mot 165 000 under år 1985. Uppskattningen av antalet asylsökande är gjord på grundval av nationell statistik i varje enskilt land. Del kan emellertid förekomma atl en person sökt asyl i flera länder, vilket snedvrider stalisliken. Ett särskilt problem är den ökande andelen personer som saknar identitetshandlingar eller använder förfalskade dokumenl. Ökningen av antalet asylsökande har föranlett flera mottagarländer all se över sina utlänningslagar och motlagningsbestämmelser.

Totalt tog Danmark emot 9 300 asylsökande under år 1986 mol 8 700 år 1985. 1 oktober 1986 ändrades den danska utlänningslagen. Bl.a. medges att asylsökande som anländer till Danmark utan erforderliga inresehandlingar direktavvisas. En fömtsättning är dock att avvisningen kan ske till ett land bundet av 1951 års flyktingkonvention. Lagändringen har medfört att antalet asylansökningar minskat kraftigt.

Antalet asylsökande i Förbundsrepubliken Tyskland ökade under år 1986 med 35 % lill nära 100000. Den största andelen (21000) kom från Iran, medan antalet från Östeuropa uppgick till 15000. Till antalet östeuropeiska flyktingar skall läggas antalet tyskbördiga (Aussiedler) som söker sig till Förbundsrepubliken Tyskland och som år 1986 uppgick till 65000 personer. Asyltillströmningen dämpades under årets sista månader, sedan Tyska Demokratiska Republiken (DDR) efter samtal med de västtyska myndigheterna skärpt kontrollen av visuminnehav för personer som ämnar söka asyl i Förbundsrepubliken Tyskland. Förbundsrepubliken Tyskland har dessutom skärpt 1982 års lag om asylförfarande med verkan från januari 1987. Reglerna innebär bl. a. hot om sanktioner för transportbolag som befordrar asylsökare, förlängt arbetsförbud för asylsökare och hårdare kriterier vid prövningen av asylansökan.

I Frankrike minskade antalet asylsökande under år 1986 till 26300 mot 28900 året innan. De nya besluten om visumkrav och skärpta regler för medborgarskap anses inte ha inverkat på antalet asylsökande då de flesta som ansöker om asyl lar sig in i landet olagligt. Merparten av de asylsökande kommer från Zaire och Turkiet. Andelen beviljade asylansökningar i första instans uppgår till ca 40%.

Även i Belgien övervägs ändringar i utlänningslagstiftningen som syftar till snabbare handläggningsmtiner, möjligheter till avvisning vid gränsen saml sankfioner mot transportbolag som befordrar personer utan inresevi-

sum. Antalet vuxna asylsökande lill Belgien uppgick år 1986 till 7 500 mol     Skr. 1986/87:134 6200 året dessförinnan, merparten från Ghana.

1 Schweiz antogs år 1985 ett ålgärdspaket som bl.a. skärpte kraven för atl uppnå flyktingstatus. Under år 1986 har vidare beslutats om ändringar i handläggningsproceduren som innebär färte beslutsinstanser. Under är 1985 kom nära 10000 asylsökande till Schweiz medan antalet år 1986 var 8550 varav hälften frän Turkiet. Andelen beviljade asylansökningar i första instans uppgår lill 10-20%.

Antalet asylsökande lill Nederländerna uppgick år 1986 lill 5 870 mot 5640 året innan. Sökande från Turkiel och Surinam är de största grupperna. Frän och med är 1987 höjs den nederländska flyktingkvoten från 250 till 500 flyktingar vartill kommer etl åtagande atl under året la emot 100 vietnamesiska båtflykfingar.

Till Norge kom under år 1986 ca 2700 asylsökande mot 830 året dessförinnan. Därutöver har Norge ökal antalet kvotflyklingar från 500 lill 1 250.

1 Finland beslöt regeringen år 1985 om en flyklingkvoi på minst 100 personer per år. Under år 1986 logs 130 flyktingar emot, huvudsakligen från Sydostasien. En arbetsgrupp har nyligen tillsätls för att bl.a. utreda möjligheterna att ta emot fler kvotflyklingar.

För Storbritannien föreligger ingen uppgift om antalet asylsökande under år 1986. Under år 1985 ansökte 4 900 personer om asyl mot 2 900 under år 1984. Tamiler och iranier svarade för 80% av ansökningarna. Merparten av asylansökningarna avslås. I mars 1987 infördes böter för transportföretag som till Storbritannien befordrar personer som saknar pass eller andra identitetshandlingar eller som saknar erforderligt inresevisum.

Österrike är ett viktigt transitland för främst östeuropeiska flyktingar. Andelen som flyttar vidare har dock sjunkit från 90% till 75-80% under senare år. År 1986 ansökte 8600 personer om asyl i Österrike mot 6700 år 1985. Omkring 1/3 av ansökningarna beviljades. Merparten kom från Östeuropa, främst Tjeckoslovakien.

Flyktingpolitiken i Australien skiljer sig från vad som gäller i Europa. Endast elt fåtal personer beviljas politisk asyl och antalet s. k. spontanflyk-lingar som ansöker om uppehållstillstånd uppgår till ca 400. Merparten av de ca 12 000 flyktingar som anländer till Australien är uttagna i organiserade former enligl en särskild kvot. Nära hälften är indokineser medan huvudsakligen östeuropéer, latinamerikaner och flyktingar från mellanöstern svarar för resten av kvoten.

Canada tog under år 1986 emot nära 18000 s.k. spontanflyktingar. Merparten kom från Portugal, Sri Länka, El Salvador och Turkiet/Iran. Vid slutet av år 1986 väntade omkring 20000 asylsökande på de kanadensiska myndigheternas beslut. 1 februari 1987 skärptes bestämmelserna för asylprövningen. Bland annal kommer asylsökande som inreser från USA alt temporärt återsändas i avvaktan på intervju med de kanadensiska myndigheterna.

1 USA har eU "flykfinglak" på 70000 människor fastställts för år 1987, en höjning med 3000 jämfört med år 1986. Över hälften av kvotanlalet är reserverat för indokinesiska flyktingar. Under år 1986 anlände 62 500 flyktingar lill USA, varav 2/3 kom från Sydostasien. Andra stora flyktinggmp-

per lill USA har kommit från Polen, Rumänien, Iran, Afghanistan och     Skr. 1986/87:134 Centralamerika.

3 De internationella organisationerna

Inom FN-syslemet finns två organisationer som bislår flyktingar: FN:s hjälporganisation för Paleslinaflyktingar (UNRWA) och FN;s flyktingkommissarie (UNHCR).

UNRWA

UNRWA upprättades år 1949 för atl bistå de palestinska flyktingarna med oundgängliga förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med tiden kommit atl få särskild betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Under åren har nya flyktingskaror tillkommil, framför alll efter juni-kriget mellan Israel och arabstaterna år 1967. Del höga födelsetalet har därtill gjort atl denna flyktinggrupp, som är 1948 uppgick lill en halv miljon, i dag är fyra gånger så stor. Jordanien har det största antalet palestinska flyktingar, ca 800000. Övriga finns på Västbanken och i Gha-zaområdet, Libanon och Syrien. Någon lösning på detta flyktingproblem kan inte skönjas så länge konflikten mellan Israel och arabländerna består.

UNRWA har sedan starten hafl stora problem med atl finansiera sin verksamhet. Nedskärningar i budgeten har blivit regel varie år. Under 1980-talet har UNRWA;s insamlade medel uppgått fill ca 180 milj. dollar per år.

1 november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli posten som UNRWA:s generalkommissarie. UNRWA:s högkvarter skall ligga i Beirut, men administrationen är f. n. på grund av säkerhetslaget i staden lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhetsområde som omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Ghaza.

UNHCR

UNHCR upprättades år 1950 för alt under en treårsperiod finna nya hem åt europeiska flyktingar efter andra världskriget. Sedan dess har nya flyktinggrupper tillkommil och UNHCR:s mandat har successivt förlängts med fem år i tagel. UNHCR: s främsta uppgift har sedan starten varil att ge rättsligt skydd ål flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökal kraftigt med åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nätt en mycket stor omfattning och komplexitet. De störte flyktingströmmarna har främst rört sig mellan u-länder. I flera av de krislägen som uppställ har UNHCR betraktats som den bäst lämpade organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR har samarbete med flertalet av väridens länder. De östeuropeiska staterna står dock utanför UNHCR: s verksamhet och lämnar inle heller några finansiella bidrag till organisationen.

UNHCR; s arbete styrs av en exekutivkommitté som har 41 medlemmar:

Skr. 1986/87:134

Algeriet	Förenta staterna	Madagaskar	Sverige
Argentina	Grekland	Marocko	Tanzania
Australien	Iran	Namibia	Thailand
Belgien	Israel	Nederiänderna	Tunisien
Brasilien	Italien	Nicaragua	Turkiel
Canada	Japan	Nigeria	Uganda
Colombia	Jugoslavien	Norge	Vatikanstaten
Danmark	Kina	Schweiz	Venezuela
Finland	Libanon	Storbritannien	Zaire
Frankrike	Lesolho	Sudan	Österrike
Förbundsrepubliken
Tyskland

Ytterligare ett 40-tal stater - varav flertalet är u-länder - skickar observatörer till exekutivkommitténs årsmöten som brukar äga rum etl par veckor varie år i oktober. Kommittén möts därutöver informellt ett par gånger per år. vanligen i januari och juni. UNHCR lar vidare initiativ till en rad andra möten under året med berörda regeringar och organisationer för att diskutera angelägna frågor. Flera möten om omplacering till tredje land och om integrationen av flyktingarna i mottagarländerna har hållils under senare år.

UNHCR:s högkvarter ligger i Geneve. Etl 90-tal fältkontor har upprättats. Sammantaget har UNHCR ca I 600 anställda. Sedan år 1986 är schweizaren Jean-Pierte Hocké FN:s flyktingkommissarie.

UNHCR brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem.

-  Frivillig repatriering

Allmänt anses frivillig repatriering vara den bästa lösningen, om förutsättning härför finns eller kan skapas; en sådan är även den enda realistiska, pä läng sikt, för del stora flertalet flyktingar. Ofta krävs åtgärder för alt de återvändande skall kunna försöria sig vid hemkomsten. Säkerheten för de återvändande är givetvis en förutsällning.

-  Integration i första asyllandet

Integration i första asyllandet kan vara temporär i avvaktan på frivillig repatriering. Åtgärderna syftar lill ekonomiskt oberoende eller bidrag lill självförsörining så alt flyktingarna kan leva på ungefär samma standard som lokalbefolkningen.

-  Omplacering till iredje land

Omplacering till tredje land eller kvotöverföring har alltmer kommit alt tillämpas när övriga lösningar inte kan komma i fråga. Traditionella mottagarländer har emellertid minskat antalet platser och lagl ökad vikt vid familjeanknytning. Länder i Europa har visat ökad beredskap att motta flyktingar om detta kan ske under ordnade former.

UNHCR strävar alltid efler lösningar med bestående effekt. Hjälpen utformas i stor utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörining i asyllandel. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande syfte också initieras i ursprungslandet. I börian av 1970-talet hade UNHCR möjlighet att använda upp lill 85% av sina sam-

lade resurser till insatser med denna inriktning. Denna siffra sjönk dras-     Skr. 1986/87:134 tiskt i samband med de många samtidiga flyktingströmmarna kring år 1980. Den senasie utvecklingen har lell till alt endast ca 39% av UNHCR:s resurser för är 1986 kunde användas för beslående lösningar.

En viktig uppgift för UNHCR är även att verka för flyktingarnas rättsliga skydd. 1951 års konvention, respektive 1967 års protokoll, om flyktingars rättsliga ställning har ralificerats av mer än 100 stater. UNHCR har atl övervaka atl konventionen följs och försöker även få nya stater alt ansluta sig lill denna. UNHCR: s exekutivkommitté granskar flyktingkommissariens verksamhet och ger råd bl. a. om hur dennes mandat bör tillämpas. Inlernalionellt skydd för flyktingar behandlas sedan flera år i en särskild underkommitlé. där Sverige ingår, som möts på experlnivå omedelbart före exekutivkommittén. På förslag av denna underkommitté antar exekutivkommittén varje år rekommendationer för staternas handlande.

Exekutivkommitténs verksamhel under de gångna åren har i myckel hög grad inriktats på alt stärka flyktingarnas rättsliga ställning. En av de frågor som kommittén ägnat särskilt intresse är tillämpningen av förbudet mol all återsända en asylsökande till etl land där han riskerar alt bli utsatt för förföljelse. De stater som har ratificerat flyktingkonventionen är förpliktade att iaktta delta förbud. Kommittén har i hög grad bidragit till att förbudet dessutom kommit att alltmer betraktas som en folkrättslig regel.

Kommitténs insatser har också varil av slor belydelse när det gäller proceduren för att bestämma flyktingstatus. Kommittén betonade i sina rekommendationer år 1977 vikten av att polisen vid gränsen har klara instruktioner för behandlingen av asylsökande så atl en flykting inte skickas tillbaka till etl land där han riskerar förföljelse. Exekutivkommittén har också understrukit den asylsökandes räll att få vägledning och råd, att få sitt fall omprövat liksom rätten all få stanna i landet till dess atl ett beslut har faltals av centrala myndigheter. Det kan också nämnas att exekutivkommittén år 1982 uttalade atl klara regler behövs för att garantera all en ansökan betraktas som uppenbart ogrundad endasi om den är bedräglig eller om de åberopade skälen inle kan utgöra grund för asyl.

Exekufivkommittén har vidare framhållit att en stats beslut att ge en person flyktingstatus inte skall kunna ifrågasättas i en annan stat annat än när alldeles särskilda skäl föreligger. Slulligen har exekutivkommittén under år 1986 antagit en rekommendation som anger fömtsättningarna för att ta en asylsökande i förvar.

Inom exekutivkommittén har utarbetats rekommendationer om skyldighet för en stal atl vid omfattande inströmning bereda de asylsökande i vart fall tillfälligt skydd i avvaktan på en eventuell omplacering till annat land. Däremot har försöken alt nå fram till en internationell överenskommelse om asylrätten hittills misslyckats.

Exekutivkommittén har under de senaste åren gjort stora ansträngningar för atl åstadkomma etl dokumenl med allmänt fördömande av militära attacker på flyktingar i läger. Någon överenskommelse har emellertid ännu inte nätts.

Det är flyktingkommissariens bedömning (oktober 1986) att flyktingsi
tuationen är ett globalt fenomen i vår tid, ofta oskiljbart från de många             10

problem som påverkar den polifiska, sociala, kulturella och ekonomiska Skr. 1986/87:134 utvecklingen i tredje världen. Dessa problem har alltför ofta lett lill oroligheter och orsakat folkomflyttningar inom och mellan u-länder och från u-länder till i-länder. Av världens alla flyktingar har en överväldigande majoritet funnit en fristad i u-länder. Därmed har också dessa u-länders redan existerande problem ytteriigare förvärrats. Ändå har flyktingarna mottagits i några av världens fattigaste länder. Alt hjälpa dessa flyktingar är en utmaning för det internationella samfundet.

Europarådet

Åven inom Europarådet bedrivs ett omfattande arbete för att säkerställa och vidga skyddet för flyktingar. Bland de överenskommelser som har utarbetats inom Europarådet kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av viseringstvång för flyktingar samt om överförande av ansvar för flyktingar. Den senare överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda dokument till en flykting som vislats i landet en viss tid.

En särskild kommitté, CAHAR, arbetar inom Europarådet med frågor rörande flyktingars skydd. CAHAR, där Sverige f. n. innehar ordförandeskapet, har under de senasie åren ägnat speciell uppmärksamhet åt att få en lösning på det s. k. första asyllandsproblemet. Första asyllandsprincipen innebär att ett land kan vägra att behandla en asylansökan frän en person, om denne redan fått skydd i ett annat land. CAHAR tillsatte år 1986 en särskild arbetsgmpp för denna fråga. CAHAR arbetar sedan år 1985 även med en konvention om asylrätt.

Sedan år 1986 kan CAHAR på begäran av en medlemsstat extrainkallas för att diskutera aktuella problem. Ett sådanl möte ägde mm i oktober 1986.

Delvis ull följd av den diskussion som förts under år 1986 i Europarådet om flyktingpolitiska frågor har mandatet för Europarådets särskilda styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) ändrats att fr. o. m. år 1987 gälla även utomeuropeisk migrafion och flyktingars sociala villkor.

ICM

Intergovernmental Committee for European Migration (ICEM) upprättades år 1951 för att ombesöria transport av flyktingar och migranter från Europa till andra världsdelar. Verksamheten har med åren fått en global inriktning varför ordet European i organisationens namn slopades år 1980. Beteckningen är därefter ICM. Sverige var medlem under de första tio åren men utträdde år 1962. År 1980 fick Sverige observatörsställning i organisationen.

Sverige har under åren deltagit i flera av ICM:s seminarier i flykting-
och migrationsfrågor.                                                                                            11

t2   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 134

Nordiskt samarbete                                                         Skr. 1986/87:134

Ökningen av antalet asylsökande i Danmark, Norge och Sverige är föremål för diskussion och samråd mellan de nordiska länderna. Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn i mars 1986 antogs en rekommendation -formellt riktad lill regeringarna - om ett närmare nordiskt flyktingsamarbete.

Ett av elementen i rekommendationen gäller åtgärder som har att göra med beredskapen hos respektive land att ta emot flyktingar, storleken av flyktingkvoter, balansen mellan dessa och den s. k. spontaninvandring som respektive land har. Rekommendationen tar även upp samarbete rörande integration av och information lill flyktingar, vilket ingår i mandatet för den nordiska kontaklgmppen för migrationsfrågor. Bl. a. planerar kontaktgruppen elt samnordiskt informationsprojekt om flyktingars villkor.

Samarbetet kring frågor om integration och information stod även på dagordningen för det möte som de nordiska migrationsminislrarna höll i oktober 1986. Ministrarna uttalade sig då för ett effektivare samarbete och erfarenhetsutbyte ifråga om invandrar- och minoriietsforskning. Den oroande tendensen till främlingsfientlighet lyftes även fram i överläggningarna.

Sedan är 1981 hålls årliga konferenser med de praktiskt ansvariga för mottagning och integration av flyktingar och invandrare i de nordiska länderna. Dessa årskonferenser har kompletterats med en särskild kon-taktgmpp, som träffas två gånger om året, för att koordinera samarbetet på myndighetsnivå. Här kan även nämnas det samarbete som äger rum i Nordiska utlänningsutskottet, vars uppgift är att samordna utlänningskontrollen och i övrigt diskutera frågor av myndighetsintresse rörande det nordiska passkontrollområdet.

I samband med Nordiska rådets "minisession" i Helsingör i november 1986 upprättades på svenskt förslag en särskild nordisk samrådsgmpp för flyktingpoliliska frågor. I gruppen ingår företrädare på hög nivå för berörda departement och ministerier i de nordiska länderna. Nordiska ministerrådets sekretariat skall beredas möjlighet att följa arbetet. Gmppen skall mötas vid behov, t. ex. i anslutning till internationella initiativ av intresse för de nordiska länderna eller inför möten som berör flyktingpolitiska frågeställningar. Gmppen har mötts två gånger, dels i Stockholm i december 1986, dels i Köpenhamn i februari 1987.

4 Sverige i det internationella flyktingsamarbetet

Inledning

Sverige följer noga utvecklingen på flykfingområdet och har under åren
lämnat omfattande stöd till flyktingarnas skydd och bistånd. Snabba för
ändringar i flyktingströmmarna på olika håll i världen har nödvändiggjort
flexibilitet i biståndsformerna och hög beredskap inför nya flyktingsitua
tioner, såväl när det gäller bistånd utanför Sverige som mottagningsplatser
här. Sverige har på senare år starkt utvidgat sina kontakter med berörda
organisationer och andra stater för att söka åstadkomma en mer aktiv och  12

bättre samordnad flyktinghjälp och en rättvisare ansvarsfördelning bland Skr. 1986/87; 134 länderna. Det redan tidigare nära samarbetet med UNHCR har förstärkts. Etl nordiskt regionkontor upprättades den I januari 1986 med placering i Slockholm. 1 mars 1987 besökte FN:s flyktingkommissarie Sverige. Flyktingkommissarien framhöll den svenska flykfingpolitiken som ett föredöme för andra länder i Västeuropa. Även samordningen av flyktingfrågorna inom regeringskansliet och mellan berörda svenska myndigheter hemma och i utlandet har förstärkts.

Sambandet mellan bistånd och flyktinghjälp

Som redan har nämnts har man endast nätt begränsade resultat när det gäller att finna bestående lösningar för flyktingar. Många flyktingsituationer har haft en tendens att permanentas, i synnerhet i u-länderna. Det är inte ovanligt atl flyktingar vistas i läger år efter år utan någon lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandets ofta knappa resurser och av utifrån kommande hjälp. På många håll pågår samtidigt utvecklingsprogram för landets egen befolkning som ofta har ungefär samma hjälpbehov som flyktingarna. På senare lid har man därför eftersträvat en integration av flyktinghjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år verkat för en utveckling i denna riktning.

Del råder nu brett samförstånd om alt UNHCR bör ha fortsalt ansvar för varje ny flyktingsituation men atl organisationer inriktade på utvecklingssamarbete inom och utom FN-syslemet bör uppmuntras till att snarast möjligt ta över programmen. UNHCR: s resurser skulle därmed kunna koncentreras pä de mer akuta behoven i en flyktingsituation. Tanken är vidare alt integration av flyktingar i biståndsprogram skulle komma att medföra elt resurstillskott för värdlandet. UNHCR har inlett samarbete med denna inriktning med ILO och Världsbanken.

Dessa inlegralionstankar blev fasl förankrade under den andra flykting-konferensen för Afrika, ICARA II, som hölls i juli 1984 i Geneve. Här underslröks vikten av att länder med slorl anlal flyktingar åven får resurser för atl stärka sin infrastruktur för att dels möta den extra belastning som flyktingarnas närvaro medför, dels förbättra fömlsåttningarna för fortsall flyktingmottagande.

UNHCR: s exekutivkommitté

Svensk flyktingpolitik på det internationella planet kommer främst till ullryck inom UNHCR:s exekutivkommitté, där Sverige är medlem sedan den upprättades år 1959, samt i FN.

I del svenska anförandel vid UNHCR; s styrelsemöte i oktober 1986,
framhölls vikten av flyktingars rättsliga skydd. Tillfredsställelse uttrycktes
över atl mer än 100 länder nu hade anslutit sig till 1951 års flyktingkonven
tion och/eller 1967 års tilläggsprotokoll. Samtidigt uttalades besvikelse
över atl kommittén ännu inte lyckats ena sig om elt gemensamt fördö
mande av militära attacker på flyktingläger. Flyktingarnas i södra Afrika              13

särskilt sårbara situalion på gmnd av Sydafrikas militära och ekonomiska Skr. 1986/87:134 destabiliseringspolilik uppmärksammades. Vidare uppmanades FN inta en ledande roll för en ökad internationell beredskap för atl möta kommande behov i regionen. De afghanska flyktingarnas situation uppmärksammades. Så länge Sovjetunionen är kvar i Afghanistan kommer delta flyktingproblem all förvärras och forlsaU humanitärt bistånd behövas. Del vore önskvärt att flyklingproblemen i störte utsträckning kunde lösas i den region där de uppstod. Då majoriteten av världens flyktingar finns i u-länder, hade det internationella samfundet etl gemensamt ansvar att bistå de u-länder som tagit emot ett slort antal flyktingar. Flyktingkommissariens ökade samarbete med andra organisationer framhölls som speciellt lämpligt i en tid då FN:s finansiella kris framtvingade en bättre koordinering av katastrofbistånd och utvecklingsprogram. Vidare redovisades i talet den i Sverige nyss genomförda kampanjen "Flykting 86", som ett imponerande bevis för de aktiva insatser folkrörelser och frivilligorganisationer gör i flyktingarbetet. Etl extra bidrag på 20 milj. kr. till UNHCR:s reguljära budget tillkännagavs, varigenom det totala svenska bidraget till UNHCR för år 1986 kom atl uppgå lill 120 milj. kr., en 30-procenlig ökning över tvä är. Avslutningsvis poängterades alt oavsett hur myckel det internationella samfundet gör för att bistå flyktingar, måste tyngdpunkten i arbetet ägnas åt att söka undanröja de orsaker som ger upphov fill flyktingströmmar.

Exekutivkommittén gör varie år ett antal uttalanden i frågor eller ämnesområden där en hög grad av samstämmighet kommit Ull uttryck. Vidare fattas en rad beslut som allmänt betraktas som en viljeförklaring från medlemmarna med avseende på UNHCR: s fortsatta verksamhet och dess finansiering.

Bland de uttalanden och beslut som gjordes är 1986 redovisas här några av de viktigaste. UNHCR: s exekutivkommitté

— antog en deklaration som betonar behovet av en universell anslutning till 1951 års flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll;

— uttryckte uppskattning över asylländers beredskap att ta emot ett slort antal flyktingar, ofta trots egna stora problem och uppmanade andra regeringar att lämna bistånd i en anda av internationell solidaritet och rättvis bördefördelning;

— uppmärksammade alt flyktingkommissariens ansvar för skydd av flyktingar blivit alltmer komplext genom det växande antalet och den förändrade sammansättningen av flyktingströmmar och asylsökande;

— upprepade betydelsen av frivilligt återvändande som en lösning på flyktingproblemen;

— uttryckte oro över all flyktingars och asylsökandes grundläggande rättigheter åsidosätts i olika delar av världen genom piratatlacker, andra våldsangrepp och återsändande till ursprungslandet;

— uttryckte uppskattning över enskilda organisationers värdefulla insatser;

— fastslog vikten av alt skapa större förståelse hos allmänheten för flyktingars och asylsökandes speciella situation och behov;

14

-     uppmanade flyktingkommissarien all även i forlsällningen uppmärk-     Skr. 1986/87:134 samma den utsatta situalion flyktingkvinnor lever i;

-     konstaterade att flyktingbarns behov erfordrar speciell uppmärksamhet;

-     uppmanade flyktingkommissarien atl regelbundet rapportera om befintliga och föreslagna projekt till förmån för barn;

-     uttryckte stor oro över all många flyktingar och asylsökande är föremål för frihetsberövanden eller liknande åtgärder på grund av illegal inresa eller i avvaktan på all deras ärenden avgjorts;

-     fastslog att frihetsberövande skall undvikas. Om del emellertid framstår som nödvändigt får frihetsberövande tillgripas, dock endast om det är nödvändigl och det finns slöd för detta i lag. Frihetsberövande får t. ex. tillgripas för att faslslälla personens identitet eller för att kunna ta ställning till de skäl som en ansökan gmndar sig på. Vidare får frihetsberövande tillgripas när flyktingar eller asylsökande förstör sina resehandlingar eller identitetshandlingar eller använder förfalskad dokumentation för att vilseleda myndigheterna i del land som de söker asyl i. Dessuiom får frihetsberövande användas för all skydda nationell säkerhet eller allmän ordning;

-     rekommenderade att frihetsberövade flyktingar och asylsökande ges möjlighet atl kontakta UNHCR:s kontor eller, när sådanl saknas, tillgängliga "nationella institutioner till skydd för flyktingar";

-     beklagade att det inte varit möjligt atl nå enighet om ett gemensamt uttalande mot militära attacker på flyktingläger;

-     uttryckte oro över antalet olösta långtidsfall, "long-stayers", bland indokinesiska flyktingar i Sydostasien, och uppmanade de regeringar som inte redan regelbundet deltar i arbetet med omplacering lill tredje land, alt bl. a. ta emot flyktingar som inle har familjeanknytning i tredje land;

-     uppmanade regeringar atl beakta den extra börda som vilar pä de u-länder som tagit emot ett slort antal flyktingar eller återvändande i de utvecklingsorgan regeringarna är representerade.

FN:s generalförsamling

UNHCR:s verksamhet behandlas varje år i FN;s generalförsamling i dess
tredje utskott. I elt anförande vid den 41; a generalförsamlingen i novem
ber 1986 konstaterade den svenske delegaten atl flyktingsituationen i värl
den inte förbättrats under de senasie åren och atl de stora flyktingproble
men inle kan lösas så länge de grundläggande orsakerna lill flyktingström
marna består. En striktare efterlevnad av de mänskliga rällighelerna skulle
tveklöst hjälpa till att förbättra situationen. Omkring 9,5 miljoner flykting
ar finns i dag i u-länder med oftast redan hårt ansträngd ekonomi. Världs
samfundet har en skyldighet att bistå dessa länder. Delta stöd borde i så
stor utsträckning som möjligt samordnas med långsiktigt utvecklingsbi
stånd. Avslutningsvis utlovades fortsatt svenskt samarbete med UNHCR
för att ge asyl till flyktingar. Den svenska regeringen välkomnade slutligen
initiativ från flyktingkommissarien för alt uppnå ett bättre samarbete mel
lan berörda mottagarländer i Västeuropa.                                                           15

Den årliga resolutionen om UNHCR;s verksamhel presenterades av Skr. 1986/87; 134 Sverige. 1 resolutionen bekräftas flyktingkommissariens grundläggande uppgift atl svara för inlernalionellt skydd av flyktingar och behovet av regeringars fortsatta fulla samarbete för detta. Kränkningar av flyktingars och asylsökandes rättigheter och säkerhet fördöms. Betydelsen av rättvisa och snabba förfaranden för att fastställa flyktingstatus eller bevilja asyl betonas.

I generalförsamlingen behandlas också frågan om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i olika delar av världen. I elt svenskt anförande hänvisades till all de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter respektive om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs för tjugo år sedan. Ändå förblev helhetsbilden av lägel beträffande de mänskliga rättigheterna i världen dystert. Många rapporter visade alt allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekom. Särskilt nämndes tortyr, försvinnanden, summariska och godtyckliga rättegångar, religiös ofördragsamhet samt kränkningar av individens räll all lämna sitt egel land liksom alt återvända lill del. Sverige var också medförslagsställare lill elt antal resolutioner om bl.a. mänskliga rätlighelssiluationen i El Salvador, Chile och Afghanistan samt om tortyr-konventionen, tortyrfonden och försvinnanden.

Även UNRWA; s verksamhel är ett stående inslag på generalförsamlingens dagordning. Vid dess 41: a möte beklagade Sverige att Palestinaflyktingarnas situation inte hade förbättrats under det gångna året. Särskilt uttrycktes oro över de försämrade förhållandena i Ghaza-området och den tragiska situationen i Libanon. Sverige vädjade om ökade bidrag lill UNRWA och betonade samtidigt all stödet för organisationen måste breddas genom att antalet bidragsgivande länder ökar.

Sverige och det nordiska samarbetet

Vid årets session i Helsingfors med Nordiska rådet konstaterade jag i milt anförande att de nordiska länderna har mycket att vinna på att uppträda enhetligt även i internationella flyklingdiskussioner. Detta är vad människorna i allmänhet och flyktingarna i synnerhet förväntar sig av de nordiska länderna. Jag föreslog alt vi nu skulle gå vidare med samarbetet i frågor rörande erfarenhetsutbyte och samordning av tillståndspraxis i asylärenden samt sträva efter större samverkan när det gäller den organiserade överföringen av flyktingar ull Norden.

Ordföranden i nordiska rådets juridiska utskott hänvisade i sitt anförande till det särskilda nordiska flyktingseminarium om flyktingpolitiken som arrangeras i april 1987 i Saltsjöbaden. Seminariet kommer bl.a. att tjäna som underlag för behandlingen vid nästa års nordiska rådssession av de nordiska ländernas flyktingpolitik.

16

Konsultationerna om flyktingfrågor mellan de västeuropeiska länderna,        Skr. 1986/87:134

Canada och Australien

Ökningen av antalet asylsökande till Västeuropa och Nordamerika föranledde dåvarande flyktingkommissarien Poul Hartling au i maj 1985 inbjuda elt 40-lal berörda länder till samtal i Geneve. Vid mötet stod det klart för de deltagande länderna atl del krävdes en fördjupad dialog om flyktingsituationen i Europa, dels mellan de mest inblandade länderna, dels mellan dessa länder och flyktingkommissarien.

1 nära kontakt med flyktingkommissarien kallade därför Sverige till en uppföljning av flyktingkommissariens samtal, som ägde rum i Stockholm i november 1985. Utöver Sverige och Danmark deltog Frankrike, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Även UNHCR deltog. Syftet med överläggningarna var atl få lill stånd en ordning där UNHCR:s roll stärks så atl omplaceringen av flyktingar kan ske i ordnade former och förtur ges ät dem som är i stort behov av en fristad.

Vid elt andra möte i april 1986 i Haag, hade dellagarkrelsen utvidgats till atl även omfatta Belgien och Canada. Den nye flyktingkommissarien Jean-Pierre Hocké och de dellagande länderna enades om en aktionsplan, som bl. a. innebär att länderna förbinder sig att även i fortsättningen respektera och följa gällande asylprinciper. Flyktingkommissarien för sin del utlovade all medverka till en bättre ordning vad gäller flyktingströmmarna från första asylländer och en trygg återsändning till urspmngslandet av klart oskäliga asylfall. Två särskilda arbelsgmpper lillsattes, en för iranska asylsökare och en för tamiler.

Inför del iredje mötet som ägde rum i Gerzensee i närheten av Bern, Schweiz i februari 1987 hade flera länder aviserat eller vidtagit skärpningar av inresekontrollen för asylsökande. Flera länder hade givit uttryck för Iveksamhet till aU över huvud tagel fortsäUa det inledda flyktingsamarbe-lel. Sverige hade för sin del aktivt stött ett initiativ från flyktingkommissarien atl föra upp diskussionerna på regeringsnivå.

Att Gerzenseemötet kom till stånd kan därför tolkas som ett tecken på återupprättad samarbetsvilja. Utöver tidigare ddtagariänder deltog nu även Australien och Norge. Konkreta framsteg gjordes inom fyra områden: ökad, gemensamt organiserad, uttagning från första asylländer; former för bistånd till första asyllånder, vidgat prakliskt samarbete med inriktning på hanteringen av asylansökningar och fömtsäUningar för UNHCR:s medverkan vid återsändning och återinlegrering av människor som fäll avslag på asylansökan. Vid överläggningarna fastslogs ländernas asylåtaganden och inget land ifrågasatte sina skyldigheter enligl 1951 års konvention om flyktingar. De deltagande länderna accepterade även Norges inbjudan lill ett uppföljningsmöte inför eventuella regeringsöverläggningar om flyktingsituationen i Europa.

Sveriges internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s budget för år 1986 uppgick till 470 milj. dollar, en minskning

jämfört med år 1985. Anledningen är att de enorma behov av katastrofhjälp      17

som lorkkatastrofen i Afrika medförde under år 1985 har minskat. Endast     Skr. 1986/87:134 5% av budgeten finansieras över FN;s reguljära budget, resten genom frivilliga bidrag från ett 20-tal regeringar. Elt annat utmärkande drag för UNHCR; s budget är den under senare år alll ökande graden av ändamålsbestämning av bidrag för olika länder eller regionala program.

Sveriges totala bidrag till FN:s flykfingkommissarie uppgick är 1986 till 120 milj. kr. Därmed är Sverige den sjunde största bidragsgivaren efter USA, EG, Japan, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Italien. Räknat efter invånarantal är Sverige den Qärde största bidragsgivaren. Det reguljära bidraget uppgick till 75 milj. kr. Övriga medel utgick i form av extra bidrag till UNHCR; s reguljära program, katastrofprogrammet i Afrika, evakuering av flyktingar från Lesotho och Botswana samt till återvändande i Kampuchea. Vidare har under året specialenheten för katastrofhjälp, som utgör en del av den svenska beredsskapsstyrkan för FN-tjänst, inlett en vattenförsöriningsinsals för återvändande flyktingar i Uganda. 1987 års reguljära bidrag är 90 milj. kr. För år 1988 och år 1989 har regeringen föreslagit en höjning till 110 milj. kr.

Det svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1986 uppgick lill 70 milj. kr. Sverige är den fjärde störste bidragsgivaren efter USA, EG och Japan. För år 1987 och år 1988 har regeringen föreslagit en höjning av bidraget till 75 milj. kr.

Frän tredje huvudtitelns reservationsanslag C 2. Utvecklingssamarbetet genom SIDA, anslagsposten 22. Katastrofer m. m. har under året ca 180 milj. kr. tagits i anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom FN-organ (UNHCR, UNRWA, UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningarnas förbund och Inlemationella rödakorskommiltén) samt genom svenska frivdligorganisafioner som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Diakonia, Rädda Barnen och Lutherhjälpen.

Från anslagsposten 20. Humanitärt bistånd i Latinamerika har ca 145 milj. kr. gått till flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom svenska och internationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University Service till enskilda gmpper och organisationer i mottagarländerna.

Vidare har från anslagsposten 21. Humanitärt bistånd i södra Afrika under året uppskattningsvis 100 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En stor del har gått till utbildningsinsatser, rättshjälp och information genom olika frivilligorganisationer. En mindre del har gått till FN:s olika program för södra Afrika.

Utöver vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organens egen regi.

Sveriges samlade bidrag under år 1986 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför Sverige) kan därmed uppskattas till över 600 milj. kr. I sd"fran ingår hjälp till såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation inom eller utom det egna landet.

18

5 Överföring av flyktingar till Sverige                  Skr. 1986/87:134

Sedan 1950-talel har ett stort antal flyktingar överförts från läger på olika håll i världen till Sverige genom statliga hjälpaktioner. Syftet har varit dels att av humanitära skäl hjälpa flyktingar som befunnit sig i en svår belägenhet, dels all som en internationell solidaritetshandling avlasta de länder som fått bära den största flyktingbördan. Överföringen sker i regel efter samråd med UNHCR. Omfattningen och inriktningen av överföringen bestäms genom årliga beslut av regeringen. Denna del av flyktinginvandringen brukar benämnas flyktingkvoten.

Ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige ligger hos statens invandrarverk (SIV). Uttagning kan ske genom delegationer eller genom alt UNCHR eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som behöver omplaceras lill tredje land (s. k. dossiemtlag-ning). Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller någon organisation i Sverige. Under senare år har dossieruttagning varit det vanligaste. Svenska utlandsmyndigheter ombesörier mycket av det praktiska arbetet i samband med flyklingöverföring, ofta i samarbete med ICM.

Under åren 1950—1970 överfördes till Sverige efter regeringsbeslut sammanlagt drygl 20000 flyktingar frän läger i Europa. Sedan börian av 1970-lalel har den årliga flyktingkvoten omfattat ca 1 250 personer. I denna ram inräknas även nära anhöriga till flyktingar som förs över hit om de kommer samfidigt med dessa eller omedelbart därefter. Åren 1978-1981 beslöt regeringen om extra kvoter för sammanlagt 3000 s. k. båtflyktingar från Vietnam och anhöriga lill dessa.

Flyklingkvolen för budgetåret 1986/87 skall i första hand utnyttjas för flyktingar från Sydväslasien (mellanöstern) och Syd- och Centralamerika. Vidare bör i viss utsträckning uttagning ske av flyktingar från läger i Sydostasien och Europa. Därutöver får uttagning ske av enstaka flyktingar, från övriga delar av världen. Den angivna ramen omfattar ca 50 handikappade som på ett tillfredsställande säll kan tas om hand i Sverige.

Under kalenderåret 1986 har totalt 1 387 flyktingar överförts till Sverige inom ramen för flyktingkvoten. (Sdfran för kalenderår blir inte helt rättvisande eftersom kvoluttagningen sker per budgetår.)

Av kvotflyktingarna år 1986 kom 414 personer från Latinamerika. De var främst medborgare i Chile (256) och El Salvador (154). Kvotflyktingarna från Asien kom främst från Iran (508) och Vietnam (171). Från Europa kom huvuddelen från Rumänien (197). Från Afrika har 21 flykfingar tagits emot på kvoten.

Inom ramen för en särskild familjeålerföreningskvot för vietnamesiska bålflyktingar, vilken upphörde den 30 juni 1984, hade SIV fram till dess beviljat totalt 2000 personer tillstånd att komma fill Sverige. Antalet ansökningar om familjeåterförening med vietnameser, främst omprövningar av tidigare avslag, har under år 1986 varit stort. Under året har 236 personer från Vietnam och 26 från Kina beviljats tillstånd på denna gmnd.

Vietnamesiska myndigheter har nu centraliserat tillståndsgivningen för
utresetillstånd till Hanoi vilket ytterligare försvårat för dem som fått uppe
hållstillstånd i Sverige atl resa ut. Trots upprepade löften från vietname-            19

sisk sida om all underlätta för dem som fått lillstånd för familjeåterförening     Skr. 1986/87:134 i Sverige är del många som ännu efter flera år inle fått utresetillstånd. Drygt 700 personer från Vietnam har under åren 1980-1986 beviljats tillslånd men inte rest in i Sverige.

Inom ramen för Sveriges åtaganden inom de s. k. Disero/Rasro kvoterna (UNHCR;s särskilda program för omplacering av indokinesiska s. k. båt-flyktingar) har under år 1986 38 personer lagils ul på dessa kvoter.

Vid ddegationsuttagningi maj 1986 tog SIV i samråd med FN ;s flyktingkommissariat ul 96 flyktingar från läger i Hong Kong.

Vidare har 11 personer med handikapp hittills beviljats tillstånd efter framställan från UNHCR.

Av flyklingkvoiens totala antal för budgetåret 1986/87 har mellan 500— 550 personer från Sydvästasien planerats föras över till Sverige. Hittills har 330 iranier beviljats inresetillstånd. Till detta kommer planerade utlag-ningar av ytterligare ca 150 personer. Eftersom antalet faktiska inresor vid budgetårets slut inte molsvarar antalet beviljade tillstånd, kan fler ultag-ningar komma att ske.

SIV har också möjlighet atl bevilja bidrag för resa lill Sverige för nära anhörig till sådana flyktingar som avses i 3 § UtlL. Under år 1986 har 169 sådana ansökningar beviljats avseende resor för 390 personer, varav 274 barn. Anhöriga lill personer som beviljats tillstånd att stanna i Sverige enligl andra lagrum än 3 S UtlL kan inte få sådant bidrag.

Nämnas bör också de framställningar regeringen gör i vissa fall, främst i Östeuropa, för att söka utverka utresetillstånd för anhöriga till personer som är bosatta i Sverige.

6 Svensk flyktinglagstiftning m. m.

Den svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll om flyktingars räusliga ställning. I 3 § utlänningslagen (1980:376, omtryckt 1984:595 -UtlL) återfinns en definition och en skyddsbestämmelse rörande flyktingar som överensstämmer med konventionens. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ UtlL om skydd åt krigsvägrare och åt personer som, utan atl vara flyktingar, kan åberopa starka polilisk-humanilära skäl för att få stanna i Sverige, ger skydd även åt personer som inle omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt ligger i linje med vad UNHCR rekommenderar.

Den som pä egen hand kommer till Sverige för att söka asyl här skall
redovisa sina skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör en första
utredning för att kunna avgöra om asylsökanden skall avvisas eller om
ärendet skall överlämnas till SIV för handläggning. Om den asylsökande
anför politiska skäl - och dessa inte är uppenbart oriktiga eller inte kan
lämnas ulan avseende — skall ärendet överlämnas till SIV. Finner polisen
däremot att skälen är uppenbart oriktiga kan beslut fattas om avvisning.
Detta får emellertid inte verkställas innan SIV underrättats om fallet och
beslutat atl inle överta ärendet. SIV kan häva polisens beslut om avvisning
och i stället undersöka fallet närmare.                                                                  20

Regeringen tillsatte är 1984 den s. k. asylutredningen (A 1984:01) för att     Skr. 1986/87:134 undersöka om det var möjligt att genom ändringar i utlänningslagen öka räUssäkerhelen för de asylsökande.

Efler ett förslag från utredningen ändrades utlänningslagen fr. o. m. den I juli 1986 (prop. 1985/86:133, SfU 21, rskr. 303). Ändringen innebär aU en utlänning kan överklaga vissa av polismyndighetens beslut i verkställighelsärenden. Samtidigt ändrades lagen så all SIV kan ompröva sina avslagsbeslut efler det att dessa överklagats.

Asylutredningen lämnade sill slutbetänkande (SOU 1986:48) Rällssäkerheten vid direktavvisningar i november 1986. I belänkandet, som f. n. remissbehandlas, föreslår utredningen ändringar rörande polismyndighetens befogenhet atl fatta beslut om s. k. direktavvisningar och rörande rättshjälp ål asylsökande.

Regeringen tillsatte i februari 1987 två utredningar i syfte all kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden. Den ena ulredningen (Dir 1987:3) skall göra en i första hand teknisk översyn av ullänningslagslift-ningen. Framför allt skall utredaren undersöka hur ändringar i lagstiftningen kan bidra till att handläggningstiderna för utlänningsärenden förkortas ulan atl berättigade anspråk på rättssäkerhet eftersatts. Utredaren bör även bl. a. undersöka om det är möjligt atl mer ingående ange skälen för ett beslut ulan au äventyra skyddet för den enskilde. I den andra utredningen (Dir 1987:4) skall organisatoriska frågor rörande handläggningen av utlänningsärenden gås igenom i syfte att undersöka möjligheterna till väsentligt kortare väntelider. De båda utredningarna skall arbeta snabbt och i nära samarbete. Arbetet skall vara slutfört vid årsskiftet 1987/88.

7 Asylsökande och flyktingar i Sverige

Kvolfiyktingarna utgör för närvarande endast en mindre del av den totala flyktinginvandringen till Sverige. Mångdubbelt fler var under år 1986 de som på egen hand reste hit och sökte asyl vid gränsen eller efter ankomsten lill Sverige. Under år 1986 uppgick dessa, inberäknat barn, lill närmare 15 000 personer, varav ca 1 700 direktavvisades. Under är 1985 var antalet asylsökande ca 14 500 medan antalet direktavvisade uppgick till ca 2 900.

De största grupperna av asylsökande kom under är 1986 från Iran, Chile, Etiopien och Polen.

Antalet iranska asylsökande fortsätter att öka. Under år 1986 ansökte 6282 iranska medborgare om asyl här. Frän att tidigare ha kommit via Tyska demokratiska republiken, kommer de asylsökande nu till Sverige på andra vägar. Åven om de åberopade asylskälen generelll sett inle är av samma styrka som tidigare, beslutas del sällan om utvisningar till Iran. Antalet avvisningar till tredje land försvåras också i och med att den asylsökande i de flesta fall gjort sig av med passhandling och andra resehandlingar som visar flyktvägen. Andelen unga män som inle vill delta i del fortsatta kriget mot Irak är oförändrat hög. Under år 1986 beviljades 5934 iranier uppehållstillstånd av flykting- eller flyktingliknande skäl.

Chile är fortfarande del land i Latinamerika som svarar för den största            21

invandringen till Sverige, Antalet enskilt inresta har ökat avsevärt under     Skr. 1986/87:134 åren 1985-1986. År 1986 sökte 1 825 chilenska medborgare asyl i Sverige. Under år 1986 beviljades ca I 200 chilenska medborgare uppehållstillstånd på skäl hänförliga till 3 eller 6 §§ utlänningslagen eller av humanitära skäl. Motsvarande siffra för år 1985 var ca 500.

Under år 1986 ökade antalet asylsökande etiopier kraftigt. Drygt 1000 sökte asyl år 1986. I slort sell samtliga saknade passhandling när de sökte asyl.

Under år 1986 har en viss ökad invandring skett av nordafrikaner. I övrigl kan noteras atl viss ökning skett genomgående från de afrikanska länderna, även från länder som tidigare år varit mycket lågt representerade.

Omkring 5 000 polska medborgare besöker Sverige varje månad. Mänga av dessa ansöker om uppehållstillstånd för bosättning här. Under år 1985 beviljades 385 polska medborgare uppehållstillstånd på grunder som är att hänföra till 3 eller 6 §§ utlänningslagen. Under är 1986 var antalet 414 personer. Även anknylningsinvandringen har ökal under år 1986.

Antalet asylsökande llbaneser har under år 1986 minskat något. År 1986 ansökte drygl 500 libanesiska medborgare här om uppehållstillstånd på politiska grunder. Därtill kommer ett antal stalslösa personer — ca 350 personer — varav många är av palestinsk härkomst och har vistats under en lång följd av år i Libanon. Asylsökande från Libanon utgöres också av personer med ursprung i Syrien och Turkiet. En ökad inströmning från Libanon har kunnat märkas under senare hälften av år 1986; speciellt har andelen kristna asylsökande ökat. I ökad utsträckning anländer de asylsökande ulan att inneha passhandlingar. Antalet personer med falska passhandlingar och falska svenska viseringar har också under senare tid ökat markant.

Antalet irakiska asylsökande har minskal under år 1986. Den största gruppen är, liksom när del gäller Iran, unga män som inte vill delta i kriget mellan Irak och Iran. Minskningen av antalet asylsökande irakier skedde efter det atl Tyska demokratiska republiken skärpt sina visumregler. Endast etl fåtal irakier kommer direkt från hemlandet eller via Iran där de vistats i läger. Flertalet asylsökande är personer som under en längre tid vislats i nägot östeuropeiskt land för studier. Då studierna avslutas har de inte velat återvända till sitt hemland.

Under år 1986 beviljades 375 turkiska medborgare uppehållstillstånd i Sverige av poliliska skäl medan 460 personer erhöll lillstånd på gmnd av anknytning. Under samma period har polisen och invandrarverket fattat 27 avvisningsbeslut saml ulvisningsbeslul beträffande 133 vuxna turkiska medborgare.

Antalet asylsökande jugoslaver har de senaste två åren ökat och under år 1986 uppgått till ca 350 vuxna personer. Endast ett fåtal har beviljats uppehållslillslånd på skäl hänförliga till 3 eller 6 §§ ufiänningslagen. Det stora flertalet kommer från provinsen Kosovo och uppger sig vara förföljda på grund av sitt albanska ursprung.

Antalet asylsökande wrtrare har under år 1985 och år 1986 uppgått lill ca
250 per år. Siffrorna visar en dryg fördubbling jämfört med tidigare år.                22

Antalet asylsökande rumäner har ökat från ca 150 år 1984 till ca 400 år     Skr. 1986/87:134 1985 och 330 år 1986.

Från etl dussintal fall år 1984 ökade antalet asylsökande tamiler från Sri Länka fill eU 70-tal fall år 1985 men sjönk under år 1986 åter till etl drygl 20-tal.

Antalet asylsökande indier uppgick under år 1985 lill elt knappt 100-tal fall. Det är oftast fråga om sikher. Under år 1986 har antalet asylsökande minskat till ca hälften.

Under år 1985 och är 1986 har antalet asylsökande som är medborgare i Bangladesh uppgått till ca 60 per år, en minskning jämfört med år 1984 då antalet var ca 340.

Antalet medborgare från Pakistan som sökt asyl i Sverige uppgick är

1985    och år 1986 lill ett 30-tal per är.

Sammanlagi beviljades under år 1986 ca 13400 uppehållslillslånd på skäl enligl 3, 5 eller 6 §§ utlänningslagen eller av politiskt-humanitära skäl. Etl betydande antal av dem som under året beviljats uppehållstillstånd hade ansökt om asyl före år 1986. Den ökade tillströmningen av asylsökande har medfört att många av de enskilt inresta under år 1986 alltjämt väntade på beslut vid ingången av år 1987.

Tillståndsgivningen under är 1986 har i huvudsak följt tidigare års praxis. Den undersökning avseende SIV:s och regeringens praxis som redovisades i förta årets skrivelse till riksdagen om flykfingpolitiken (Skr 1985/86:129) visade att ungefär hälften av de asylsökande beräknades ha fått uppehållstillstånd på skäl hänförliga till 3 § UtlL, ca 10% på skäl hänförliga till 5 § UtlL medan resterande 40% fick stanna med stöd i 6 § UtlL. Dämtöver hade under år 1985 uppehållsfillstånd beviljats 868 personer på humanitära gmnder (31 § i utlänningsförordningen).

SIV för från och med fjärde kvartalet 1986 regelbunden statistik över tillståndsgivningen på flykfing- och flykfingliknande skäl. Av de ca 3000 uppehållstillstånd som beviljades av flyktingskäl under perioden I/IO — 31/12 1986 avsåg 41% 3 § UtlL, 23% 5 § UtlL och 36% 6 § UtlL.

Med bam inräknade fördelas den utomnordiska invandringen under år

1986    på följande sätt:

1986     1985

Flykting-och flyktingliknande skäl inkl. humanitära skäl 17400 8500

Anknytningsfall                                               8 800    8 300

Arbetsmarknadsskäl                                          100       100

Adoptivbam                                                     1200     1400

Total utomnordisk invandring                           28000        18800

(Total utomnordisk utvandring                          6600     4 900)

23

8 Handläggningen av asylärenden                      Skr. 1986/87:134

Det stora antalet asylsökande har medfört långa handläggningstider i asylärenden. Hos såväl polisen och invandrarverket som inom regeringskansliet (arbetsmarknadsdepartementet) år handläggningsliderna för närvarande väsentligt längre än enligl de mål som angavs i prop. (1983/84:144) om invandrings- och flyktingpolitiken.

Polisens handläggningstid varierar mellan olika polismyndigheter. Den har under år 1986 uppgått till mellan en och sex månader.

Hos invandrarverket ökade den genomsniltliga handläggningstiden i asylärenden från tvä till nästan tre månader under år 1985. Under är 1986 ökade handläggningstiden ytterligare och uppgick i genomsnitt till tre och en halv månad.

För den asylsökande som får etl negativt beslut av invandrarverket och överklagar detta hos regeringen överstiger den totala väntetiden frän det ansökan görs hos polisen lill dess regeringen meddelar sitt beslut i dag i allmänhet ett år. I alltför många fall fär de sökande vänta mer än två år på ett slutligt beslut.

De långa handläggningstiderna i asylärenden är ett myckel allvarligt problem. Framför allt medför de stora påfrestningar för dem som söker asyl. Långa handläggningslider medför även betydande kostnader för samhället. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att hålla handläggningstiderna nere.

För att komma till rätta med polismyndigheternas balanser av asylärenden uppdrog justitieministern under hösten 1985 ät en arbetsgrupp inom regeringskansliet atl följa de särskilda insatser som polisen då vidtog för atl kunna handlägga asylärenden snabbare. I en promemoria i januari 1986 konstaterade arbetsgruppen att polismyndigheternas balanser av asylärenden hade arbetats ned till en godtagbar nivå. I promemorian föreslogs också organisatoriska förändringar som syftade till att polisens handläggning av asylärenden skulle koncentreras till några få utredningsförläggningar.

Regeringen uppdrog i mars 1986 åt rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk att, mot bakgrund av förslagen i promemorian, gemensamt redovisa hur organisationen för förläggning och utredning närmare borde utformas. Uppdraget redovisades i en rapport i maj 1986. En del förslag har invandrarverket och rikspolisstyrelsen fält i uppdrag att vidareutveckla enligt ett regeringsbeslut den 18 december 1986.

Rikspolisstyrelsen redovisade i oktober 1986 atl balanssituationen beträffande asylärenden var otillfredsställande. Regeringen beslöt mot bakgrund av detta att inom polisen inrätta 23 göromålsförordnanden för asylutredningar under innevarande budgetår.

Invandrarverkets resurser för handläggning av utlänningsärenden förstärktes fr.o.m. den I januari 1986 permanent med tio årsarbetskrafter. För budgetåret 1987/88 föreslås i årets budgetproposition att invandrarverkets grundbemanning utökas med 44 årsarbetskrafter för atl bl.a. möjliggöra ytterligare förstärkningar i tillståndsverksamhelen.

Under våren 1986 tillfördes verket därutöver - efter beslut av riksdagen   24

- temporära resurser för lönekostnader med 1,9 milj. kr. för bl.a. fill-     Skr. 1986/87:134 siåndsverksamheten.

Budgetåret 1986/87 har regeringen genom skilda beslut tillfört verket temporära resursförstärkningar avseende bl. a. lönekostnader motsvarande ca 80 årsarbetskrafter. Av dessa har ca 35 årsarbetskrafter beräknats som förstärkning av resurserna för handläggning av utlänningsärenden. Dessa beslut har anmälts till riksdagen i filläggsbudget II för innevarande budgetår.

Arbetsmarknadsdepartementets resurser för handläggning av utlänningsärenden förstärktes den 1 januari 1986 långsiktigt med medel motsvarande lio tjänster. Dämtöver fick departementet under första halvåret 1986 en Ullfällig förstärkning motsvarande fem tjänster.

Under hösten 1986 har arbetsmarknadsdepartementels utlänningsenhet förstärkts med en extra insatsstyrka på 25 personer för att arbeta av balansen av utlänningsärenden. Målel all balansen skall ha minskal med ca 2000 ärenden till april 1987 har uppfyllts.

Som jag tidigare redovisat tillsatte regeringen nyligen två utredningar i syfte att kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden.

9 Flyktingmottagandet

Sedan det nya systemet för atl la emot flyktingar infördes den I januari 1985 har antalet flyktingar och asylsökande varil väsentligt högre än vad som beräknades innan reformen genomfördes. De ca 5000 kommunplatser per år som beräknades vara tillräckliga för att genomföra det nya systemet har inte räckt. Under år 1985 mottogs ca 14000 asylsökande och flyktingar i 137 kommuner med vilka invandrarverket träffat överenskommelser. Under är 1986 tog 197 kommuner emot flykfingar och asylsökande enligt överenskommelser med invandrarverket. Det totala antalet flyktingar och asylsökande som togs emot i kommunerna under år 1986 var närmare 15000.

Det stora antalet asylsökande har också inneburit att det har varit nödvändigt att väsentligt öka förläggningskapaciteten. Den I januari 1986 inrättades en ny permanent förläggning i Landskrona. Antalet permanenta föriäggningar uppgår därmed till sex. Den 1 januari 1986 fanns därutöver tio tillfälliga utredningsförläggningar och sex s.k. slussföriäggningar där asylsökande vistas under en kort period i avvaktan på plats i utredningsförläggning. Antalet flyktingar och asylsökande pä invandrarverkets föriäggningar var vid årsskiftet 1985/86 omkring 3 300.

Vid årsskiftet 1986/87 fanns 16 tillfälliga utredningsföriäggningar och 10 slussförläggningar. Totalt var den 31 december 1986 ca 5600 personer inkvarterade på förläggningar. Därav var ca I 700 på slussförläggningar.

Under förläggningsvistelsen skall enligt nuvarande riktlinjer polisens
asylutredning genomföras, hälsoundersökning ske och lämplig bostadsort
erbjudas. Målet är att förläggningsvistelsen inte skall överstiga fyra vec
kor. Det stora antalet asylsökande och svårigheter atl snabbt få fram
kommunplatser i tillräcklig omfattning har dock tvingat fram väsentligt
längre förläggningsvistelser. Den genomsnittliga vislelsefiden på förlägg-     25

ning under år 1986 har varit ca fyra månader. De längre förläggningstiderna     Skr. 1986/87:134 har ställt krav på en viss förändring av verksamheten. Bam- och fritidsverksamheten har byggts ut liksom informationsverksamheten och de kurativa insatsema.

Huvuddelen av de asylsökande som tas emot på förläggning har sökt asyl i direki anslutning till inresan i Sverige. Under är 1986 har emellertid också utlänningar som sökt asyl efler en kortare tids vistelse i en kommun tagits emot på förläggning i ökad utsträckning. Totalt har under år 1986 ca 2 800 sådana asylsökande tagits emot på förläggningar.

Under år 1986 har ca 8000 flyktingar och asylsökande placerats ut från förläggningar i kommuner. Därutöver har kommunerna tagit emot ca 6900 personer som rest in direkt i kommunerna. Det är främst kommunerna i Stockholmsregionen samt Uppsala, Göteborg och Malmö som har tagit emot ett stort anlal direklinresta asylsökande.

Flyktingmottagningen i kommunerna under år 1986 fördelar sig enligt följande:

Län                                        Kommuner med avtal   Mottagna år 1986

Slockholm                               25                      4180

Uppsala                                 6                          884

Södermanland                       7                          442

Östergötland                          7                          839

Jönköping                               9                          583

Kronoberg                              7 •                        417

Kalmar                                   8                          379

Gotland                                  1                            50

Blekinge                                 5                          258

Kristianstad                           10                        334

Malmöhus                              16                      1217

Halland                                  6                          271

Göteborg och Bohus              11                     1 297

Älvsborg                                 11                        509

Skaraborg                              10                        312

Värmland                               6                          274

Örebro                                   10                        512

Västmanland                          7                          395

Kopparberg                            10                        369

Gävleborg                              6                          295

Västernorrland                       7                          339

Jämtland                                4                            80

Västerbotten                         5                          442

Norrbotten                             3                          154

Summa                                  197                      14832

De 60 nya kommuner som år 1986 deltagit i flykfingmottagningen är främst små och medelstora kommuner. I var och en av dessa har placerats 25—50 flyktingar. Inom i stort sett alla län utom Stockholms län har fler flykfingar tagits emot under år 1986 än under år 1985. För år 1987 räknar man på invandrarverket med att upprätta avtal med över 250 kommuner.

Brist på bosläder har försvårat och försenat mottagningen av flyktingar i
en del kommuner. Vidare har också nytillkomna kommuners behov av
planeringstid för att förbereda mottagningen lett till att utflyttningen av
flyktingar från föriäggningar inte har kunnat ske i önskad takt. Tillgången
på bostäder i kommunerna är en central fråga för att flyktingmottagningen        26

skall fungera. Arbetsmarknads- och bostadsdepartementen anordnade i     Skr. 1986/87:134

december 1986 ett särskilt seminarium om bostäder för flyktingar. Vid

seminariet konstaterades bl. a. atl det är viktigt alt behovet av bostäder för

flykfingar beaktas särskilt i kommunernas bostadsförsöriningsplaner. För

all få fram mer bostäder för flyktingar och asylsökande i kommunerna på

kort sikt och för all därmed minska vistelsetiderna på förläggning har

invandrarverket försökt stimulera kommunerna att anordna kollektiva

genomgångsbostäder.

Kommunerna erhåller statlig ersättning för de faktiska kostnaderna för bostad och uppehälle lill asylsökande och flyktingar under de tre första åren. Vidare får kommunerna för varie flykting man tar emot en schablon-beräknad summa som skall täcka vissa andra kostnader. Utöver schablonersättningen kan särskilda bidrag också lämnas för vissa speciella insatser. Sjukvårdshuvudmännen får ersättning för akut sjukvård som lämnas för asylsökande och för vissa särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Under år 1986 utbetalades ca 800 milj. kr. i ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar och asylsökande. Därav avsåg 535 milj. kr. ersättning för ekonomisk hjälp och bostadskostnader. Ca 265 milj. kr. avsåg schablonbidrag och särskilda bidrag. Till sjukvårdshuvudmännen utbetalades under år 1986 ca 50 milj. kr.

Kostnaderna för förläggningar uppgick under år 1986 tUl ca 405 milj. kr. De sammanlagda direkta kostnaderna för staten för flyktingmottagningen i Sverige under år 1986 kan därmed uppskattas till ca 1 255 milj. kr.

Insatserna för flyktingar i Sverige omfattar självfallet även andra ätgärder än hjälp till bostad och uppehälle samt annat stöd under den första liden. En myckel viktig åtgärd är svenskundervisning. En ny lag (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare trädde i kraft den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:67, UbU 10, rskr 143). I lagen stadgas om kommunernas skyldighet att svara för att grundläggande undervisning anordnas och alt nyinflyttade invandrare erbjuds undervisning.

Arbelsmarknadspoliliska åtgärder är ocksä väsentliga för flyktingarnas anpassning och integration i det svenska samhället. Under budgetåret 1986/87 har anvisals extra resurser, 14 milj. kr., för arbelsförmedlingsser-vice till flyktingar. AMS har under år 1986 utarbetat en praktisk handledning i förmedlingsarbetet med nyanlända flyktingar.

Genom alt etl stort antal kommuner utan tidigare erfarenhet av arbete med flyktingar har engagerats i flyktingmottagandet under de senaste åren har del ställts ökade krav på invandrarverket i fråga om informations- och utbildningsinsatser i kommunerna. Ökade krav har också ställts på opi-nionspåverkande åtgärder i syfte att lokalt förankra den svenska flyktingpolitiken och underlätta kommunernas arbete med flyktingmottagningen. Fr.o.m. den I januari 1986 har därför särskilda medel avsatts för dessa ändamål. I årets budgetproposition har föreslagits särskilda medel även för nästa budgetår för information till allmänheten och opinionsbildande verksamhel i flyktingfrågor.

Mottagandet av flyktingar i Sverige har i 1986 års invandrarpolitiska
proposition och i 1987 års proposition om forskning angetts som ett angelä
get forskningsområde. Elt exempel på sådan forskning förtjänar att näm-         27

nas här. Centrum för invandringsforskning vid universitetet i Slockholm     Skr. 1986/87; 134

har påbörjat ett projekt om flyktingmottagningen i Sverige. Dels studeras

elt urval av de kommuner som sedan är 1985 fält ett ökat ansvar för

genomförandet av flyklingmotlagningen, dels studeras hur några av de

siörre flyktinggrupperna blivit mottagna i det nya systemet. I projektet

ingår även en statsvetenskapligt inriktad studie av genomförandel av det

nya mottagningssystemet, alltifrån den första politiska intentionen i börian

av  1980-talel till den faktiska organisatoriska omläggningen den första

januari 1985.

10 Frivilligt återvändande

Sverige ansluter sig lill den inlernalionellt vedertagna uppfattningen att frivilligt återvändande är den bästa lösningen pä flyktingproblem, om förulsätlnin>|arna härför föreligger. I enlighet med det invandrarpolitiska valfrihetsmäJet bör den enskilde flyktingen ha reella möjligheter all fritt kunna inrikta sig på en permanent bosättning i Sverige eller på att så småningom återvända.

Återvändande har hittills främst aktualiserats för latinamerikanska f.d. flyktingar sedan en politisk normalisering ägt rum i flera av deras hemländer. Under år 1986 har Sverige från tredje huvudtitelns anslagspost Humanitärt bistånd i Latinamerika bidragit med ca 12 milj. kr till integrations-program för återvändande i Latinamerika, främst i Argentina och Uruguay. Slödel har främst utgått genom Diakonia och Worid University Service.

1 början av år 1986 beviljade Sverige Uruguays statliga repalrierings-kommission elt engångsbidrag om 2,5 milj. kr. för repatriering av um-guayanska flyktingar från berörda länder, däribland Sverige.

Svenskt stöd till återvandring ges i enlighet med särskild förordning (SFS 1984:980) i form av resebidrag, vilket är avsett för kostnaderna för resa, uppehälle under resan och de första dygnen efler återkomsten samt för transport av bagage. Utöver själva resekostnaden kan bidrag lämnas med 1 000 kr. per person dock högst 5000 kr. per familj. Bidragen administreras av SIV.

Under år 1986 återflyttade 241 personer på medel från SIV. Därav var ca 111 barn. Resebidrag utbetalades främst för återflyttning till Uruguay (75), Chile (74), Argenlina(30) och Bolivia (22).

En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet gör för närvarande en genomgång av olika återvandrarfrågor. Gruppen kommer atl nära samarbeta med berörda departement och ämbetsverk saml invandrar- och flykiingorganisationer och beräknar atl kunna framlägga en rapport under sommaren år 1987.

28

11 Opinionsbildning, svenska frivilligorganisationer m. m. Skr. 1986/87:134

Opinionsbildande verksamhet

1 syfte all skapa ett forum för informationsutbyte, diskussion och samråd om akluella flyktingfrågor inrättade regeringen i juni 1984 en flyktingpoli-tisk beredning. 1 denna ingår företrädare för samtliga riksdagspartier, berörda frivilligorganisalioner och representanten i Norden för FN:s flyktingkommissarie. Beredningen har under år 1986 sammanlräll fem gånger: i januari, februari, maj, september och december.

Den ökande flyktingströmmen till vårt land kräver ökade insatser från såväl samhälleliga instanser som frivilligorganisalioner och enskilda människor. Verksamheten mot främlingsfientlighet och diskriminering har skärpts, bl.a. genom utnämningen av en särskild diskrimineringsombudsman. SIV har anvisals särskilda medel, I miljon kronor, för all förstärka den opinionsbildande verksamhel m.m. som bedrivs av den s.k. SAMS-gruppen (Arbetsgruppen mot etnisk diskriminering). Förstärkningen av denna verksamhet har bl. a. inneburit ökade satsningar på barn- och ungdomsverksamhet. SIV bedriver också en omfattande informationsverksamhet och har vidare med särskilda bidrag stött opinions- och informationsprojekt i flyktingmottagande kommuner.

Som etl led i arbetet med atl öka gemenskapen mellan olika folkgrupper i Sverige anordnas en s. k. vänskapsvecka att äga rum i slutet av maj 1987. Syftel är att infödda svenskar och olika grupper av invandrare skall lära känna varandra närmare pä elt personligt plan. Vänskapsveckan sker i ett brett samarbete mellan folkrörelserna, politiska, fackliga och ideella organisationer, invandrarsammanslutningar m. fl. Projektet har erhållit stöd av Olof Palmes minnesfond.

Frivilligorganisationer

Statligt stöd i olika former utgår till en rad svenska frivilligorganisationer som i sin tur stödjer och samarbetar med andra flykiingorganisationer med verksamhel bland flyktingar i främst u-länder. Flera organisationer bedriver även bilaterala flyktingprojekt i Afrika, Asien och i Syd- och Centralamerika.

Svenska röda korset (SRK) kanaliserar sitt bistånd genom internationella röda korset. 1 Sverige lämnas stöd lill asylsökande och flyktingar i form av rådgivning och information. SRK bistår även aktivt bl. a. med bidrag i etl stort antal familjeåterförenings- och efterforskningsärenden. Från år 1987 kommer SRK även att ansvara för verksamheten vid den tillfälliga flyktingförläggningen i Sandviken. SRK driver även ett särskilt rehabilite-ringscentrum för tortyrskadade, som är placerat vid Röda korsets sjukhus i Slockholm. Verksamhelen, som bedrivs som försöksprojekt, finansieras förutom av SRK bl.a. med stöd från vissa kommuner, Stockholms läns landsting och staten.

Rädda barnen uppmärksammar sårskilt barnens rättsliga ställning och
skydd vid asylprövning av familjer. Sedan flera år tillbaka driver Rädda              29

barnen ett aktivt arbete för att stärka de asylsökandes och flyktingars     Skr. 1986/87:134 rättsliga skydd.

Rädda barnen arbetar också med olika former av stöd till flyktingbarn och flyktingfamiljer i del lokala flyktingmottagandet. Det sker i samarbete med Rådda barnens lokalföreningar. Målet är atl finna olika former av verksamhel för flyktingbarn och deras familjer så att kontakterna med det svenska samhället underlättas och deras möte med Sverige blir så positivt som möjligt.

För dessa ändamål har Rädda barnen i dag två tjänster för arbetet med flykting- och invandrarbarn.

Svenska kyrkan samverkar med kommuner och frivilligorganisationer vid flyktingmottagandet i Sverige och bedriver också ett lokalt samarbete med invandrarsamfund. Församlingar kan också ge stöd tdl enskilda flyktingar.

Sveriges frikyrkoråd, och De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD) beslår av 12 kristna, från staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och flyktingenheten. De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia. som är samfundens gemensamma organ för kalastrof-, utvecklings- och biståndsinsatser i iredje världen. Diakonia är således ett bland SFR:s övriga organ.

Genom Samarbetsnämnden för slalsbidrag till trossamfund (SST), som är en speciell nämnd, utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36 trossamfund, av vilka ett 25-tal består i huvudsak av invandrare och flyktingar. Dessa samfund står i nära samverkan, både organisatoriskt och praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingenhet. Bland annal genomförs kurser och konferenser för förtroendevalda och anställda inom invandrarnas trossamfund, information till svenskar om invandrare och flyktingar, rådgivning och kurativa insatser för flyktingar och asylsökande, liksom utbildning av svenska församlingar, framför allt i kommuner som omfattas av den aktuella flykfingmottagningen. En särskild konsultationsgrupp - "Samfundens Arbetsgmpp för Minoriteters Rätt i Sverige" (SAMS i Sverige) - arbetar med frågor kring rasism och minoriteters rättigheter.

Invandrar- och flyktingenheten samverkar internationellt med en rad organisationer, bland andra Churches Committee on Migrant Workers in Europé (CCMWE), etl organ som tillkommil på inifiativ av Kyrkornas Världsråd.

Amnesty International, som finansierar sin verksamhet helt med egna medel, distribuerar fortlöpande genom sin svenska sektion dokumentation om tillämpningen av mänskliga rättigheter i länder varifrån flyktingutvandring äger rum. Förutom ett sekretariat med två handläggare, finns ett regionalt kontaktnät med 18 distriktsombud som sprider informafion till svenska myndigheter och andra intresserade parter.

Etl kontinuerligt samarbete mellan frivilligorganisationerna sker inom
Frivilligorganisationernas samarbetsgrupp i invandrar- och fiyklingfrå-
gor. Delta samarbete manifesterades bl. a. i den samnordiska kampanjen
"Flykting -86" vars syfte var att sprida information om flykfingar och                   30

deras villkor saml samla in pengar för olika flykiinginsatser. Bakom kam-     Skr. 1986/87:134 panjen, som också fått stöd av regeringen, stod Diakonia, Lutherhjälpen, Rädda barnen och Svenska röda korset. Totalt inbringade kampanjen närmare 70 milj. kr. som skall användas för olika projekt för flyktingar utomlands och i Sverige.

12 Sammanfattning

Flyktingsituationen i världen ger fortsatt anledning till stark oro. Del totala antalet flyktingar beräknas uppgå till ca 14 miljoner. Huvuddelen av flyktingarna finns idag i u-länder, med redan tidigare hårt ansträngda ekonomier.

Sverige har under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet inom FN och andra organisationer. Samarbetet med UNHCR är väl utvecklat, vilket bland annat bekräftades i samband med flyktingkommissariens besök i Sverige i mars 1987. Sverige har tagit initiativ till närmare samråd med de nordiska länderna och håller fortsatt nära kontakt med andra europeiska länder för att få lill stånd ett samordnat ansvarstagande för flyktingar och asylsökande. De samarbetsformer som diskuteras, innefattar bl.a. ökade insatser frän UNHCR:s sida i s.k. första asylländer. UNHCR höll konsultationer härom i maj 1985, vilka följts upp vid möten i Stockholm i november 1985, i Haag i april 1986 och i Bern i februari 1987. Sverige verkar för att föra upp dessa diskussioner på ministernivå.

Sveriges totala bidrag år 1986 fill UNHCR uppgick till 120 milj. kr. Sverige ligger därmed på sjunde plats bland givarländerna. Det svenska bidraget till UNRWA uppgick till 70 milj. kr., vilket gör Sverige till den fjärde största bidragsgivaren. Dämlöver har under år 1986 ca 425 milj. kr. tagits i anspråk från biståndsanslaget för åtgärder för flyktingar och hemlösa genom andra organisationer med humanitär inriktning. Sveriges samlade bidrag under år 1986 till flykiingverksamhet utanför Sverige uppgick därmed till ca 600 milj. kr.

Trots aviserade eller beslulade skärpningar av utlänningslagarna i flera länder har antalet asylsökande som söker sin tillflykt till Västeuropa fortsalt all öka. Sammanlagi sökte år 1986 över 185000 personer, främst från länderna i mellanöstern och Asien, asyl i Västeuropa. De största antalen kom till Förbundsrepubliken Tyskland (99650), Frankrike (26300), Sverige (15000), Danmark (9300), Öslertike (8600), Schweiz (8550) och Belgien (7 500). Vad gäller Sverige kom merparten av de asylsökande från Iran. Stora gmpper asylsökande kom även från Chile, Etiopien och Polen.

En allt ökande andel av de asylsökande anländer utan pass och andra resedokument, vilket försvårar en skyndsam handläggning av deras fall.

Invandrarverket och regeringskansliet förstärktes kraftigt under år 1986
för att klara den ökade arbetsbördan och undvika en förlängning av hand
läggningstiderna. Omprioriteringar har skett inom polisen, och utrikesför
valtningen har tillförts ökade resurser för handläggning av utlänningsären
den. För budgetåret 1987/88 har i årets budgetproposition föreslagits en
permanent förstärkning av resurserna vid invandrarverket för bl.a. hand
läggningen av asylärenden. Vidare har i årets budgetproposition föreslagits 31

32

elt bemyndigande för regeringen att besluta om ytterligare tillfälliga för- Skr. 1986/87:134 stärkningar av invandrarverkets resurser, om antalet asylsökande ökar. Regeringen har även tillsatt två utredningar, dels för att göra en teknisk översyn av utlänningslagen, dels för att se över organisationen och mtinerna för handläggningen av asylärenden i syfte atl förkorta handläggningstiderna.

Sammanlagi fick år 1986 ca 17 400 utlänningar uppehållslillslånd i Sverige som flyktingar eller därmed jämställda (3, 5, 6 §§ UtlL), en ökning med ca 8900 jämfört med år 1985. Därav fördes 1387 hit inom ramen för flyklingkvolen. Av dessa kom de största grupperna från Iran, Chile, Rumänien, Vietnam och El Salvador.

Det nya systemet med kommunalt mottagande av flyktingar som inleddes under år 1985 har fungerat väl trots att antalet asylsökande har varit väsentligt högre än vad som beräknades innan reformen genomfördes. Under år 1986 har 197 kommuner medverkat i mottagandel av närmare 15 000 flyktingar och asylsökande, inklusive barn. Samtidigt har del varit nödvändigl för invandrarverket atl utöka förläggningskapacileten. Vid årsskiftet 1986/87 fanns förutom sex permanenta förläggningar sexton tillfälliga utredningsförläggningar och sex s. k. slussförläggningar, där asylsökande vistas kort lid i avvaktan på plats i ulredningsföriäggning. Den genomsnittliga vistelseliden på förläggning har under år 1986 varil ca 4 månader. Det ökade antalet flyktingar och asylsökande kommer att öka behovet av bostäder i kommunema under de kommande åren. Bristen pä bostäder försvårar redan nu kommunernas möjligheter att ordna moltag-ningsplatser.

Under är 1986 utbetalades ca 800 milj. kr. i ersättning till kommunerna för åtgärder till flyktingar och asylsökande. Kostnaderna för förläggningar uppgick under året lill ca 405 milj. kr. Tillsammans med övriga bidrag och insatser kan statens sammanlagda kostnader för flyktingmottagandet i Sverige uppskattas till ca 1 300 milj. kr. för år 1986.

Insatserna för att genom information och opinionsbildning verka för en fortsalt solidarisk flyktingpolitik och motverka främlingsfientlighet ges starkt stöd. Frivilligorganisationernas arbete är synnerligen viktigt i dessa avseenden.

Regeringen har sammanfattningsvis genom olika insatser och åtgärder under år 1986 verkat för en fortsatt generös och human flyktingpolitik såväl internationellt som inom landet. Kraftiga resursförstärkningar har beslutats. Ansträngningarna inriktas nu på att dels förkorta handläggnings-tiderna för asylsökande i Sverige, dels få till stånd internafionellt bindande överenskommelser om etl mer samordnat ansvarstagande för flyktingar och asylsökande. Enskilda människors och frivilligorganisationernas engagemang och arbete för flyktingarna och deras villkor utgör etl starkt och nödvändigt slöd för den svenska flyktingpolitiken och bidrar lill att motverka tendenser till främlingsfientlighet inom landet.

13                                                                 Hemställan    Skr. 1986/87:134

Jag hemställer

atl regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om flyktingpolitiken.

14     Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemslällan.

33

Innehållsförteckning                                                    Skr. 1986/87:134

Sid

Förteckning över förkortningar.....................................       2

1   Inledning...................................................................... ..... 3

2   Flyktingsituationen i världen......................................... ..... 3

Antalet flyktingar.......................................................... ..... 3

Asylsökande i Västeuropa och Nordamerika  ............... ..... 6

3 De internationella organisationerna ............................       8

UNRWA......................................................................... ..... 8

UNHCR ......................................................................... ..... 8

Europarådet ................................................................ ... 11

ICM .............................................................................. ... 11

Nordiskt samarbete......................................................     12

4 Sverige i det internationella flyktingsamarbetet ...........     12

Inledning.......................................................................     12

Sambandet mellan bistånd och flyktinghjälp.................     13

UNHCR:s exekufivkommitté ..........................................     13

FN:s generalförsamling   ..............................................     15

Sverige och del nordiska samarbetet  ......................... ... 16

Konsultationerna om flyktingfrågor mellan de västeuropeiska län
derna, Canada och Australien...................................... ... 17

Sveriges internafionella bistånd till flyktingar............... ... 17

5   Överföring av flyktingar till Sverige............................... ... 19

6   Svensk flyktinglagsfiftning m. m.................................... ... 20

7   Asylsökande och flyktingar i Sverige............................. ... 21

8   Handläggningen av asylärenden ................................. ... 24

9   Flyktingmottagandet..................................................... ... 25

10   Frivilligt återvändande .................................................    28

11   Opinionsbildning, svenska frivilligorganisationer m. m..    29

Opinionsbildande verksamhet.......................................    29

Frivilligorganisationer.................................................... .. 29

12   Sammanfattning............................................................ .. 31

13   Hemställan ................................................................... .. 33

14   Beslut   ......................................................................... .. 33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987                                                                                                                      34