Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:q 11

Skrivelse 1892:11 - urtima

- urtima

Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:q 11,

1

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en
vid sistförflutna riksdag beslutad lagförändring; gifven
Stockholms slott den 14 oktober lb92.

Då nedannämnda af senast församlade Riksdag beslutade lagförändring,
öfver hvilken Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt
beslut innan Riksdagen åtskildes, ej heller sedermera blifvit af Kongl.
Maj:t antagen, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med § 87
regeringsformen, underrätta Riksdagen om de skäl, som derför utgjort
hinder.

I skrifvelse den 27 sistlidne februari har Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 102 och 140 §§ i konkurslagen den 18 september
1862.

Härigenom förordnas, att 102 och 140 §§ i konkurslagen den 18
september 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

102 §.

Då, på sätt i nästföregående § sagdt är, ackordsförslag till rättens
pröfning inkommit, utsätte rätten eller domaren genast dag, då ärendet
skall vid rätten förekomma, och läte den dag kungöras, såsom i 89 §
föreskrifvet är.

Dih. till Urtima Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 3 Il&ft. (N:o 11).

2

Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 11.

Vill borgenär, på de i 104 § omförmälda grunder, fastställelse af
ackordet bestrida; göre det skriftligen hos rätten eller domaren sist en
vecka förr än ärendet skall vid rätten förekomma.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan ackordsförslaget till afgörande
företaga, skall rätten öfver detsamma genast eller sist nästa
dag meddela yttrande, der ej särskilda omständigheter oundgängligen
kräfva längre rådrum.

140 §.

År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde
hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten eller
domaren å landet, om förhöret hålles inför denne, förordne då, derest
hustrun det begär, god man att henne biträda.

Öfver detta förslag har högsta domstolen afgifvit yttrande, hvarvid
den föreslagna lydelsen af 102 § lemnats utan anmärkning, men deremot
den föreslagna ändringen i 140 § hos högsta domstolens fleste ledamöter
väckt betänkligheter åt den art, att de ansett sig icke kunna tillstyrka
stadfästelse å förslaget,

Af stadgandet i 140 §, efter dess nuvarande lydelse, framginge,
såsom af bemälde ledamöter erinrades, att förordnande af god man för
gäldenärs hustru skulle meddelas senast en månad före inställelsedagen
i konkursen eller således innan den tid tilländaginge, inom hvilken hustrun
enligt 5 § i boskilnadsförordningen hade att söka boskilnad för att emot
borgenärerna förvärfva rätt att undansätta egendom. Lagstiftaren hade
genom detta stadgande uppenbarligen velat bereda hustrun biträde af
godman redan då i anledning af konkursen och deraf följande, i lag
föreskrifna allmänna liqvidation af makarnes gäld fråga uppstode för
henne att taga i öfvervägande, huruvida boskilnad borde af henne sökas
samt huruvida och i hvad mån omständigheterna föranledde till framställande
af anspråk på undanskiftande. Vid boskilnad utan sammanhang
med konkurs ifrågakomme åter, enligt 4 § i nyssnämnda förordning,
förordnande af godman för hustrun först sedan boskilnad redan vore
sökt, och gode mannens åligganden inskränkte sig i detta fall väsentligen
till att biträda hustrun i förvaltningen af henne tillfallande egendom.
Under sådana förhållanden syntes den genom förordningen den
11 december 1874 vidtagna ändring i 4 § boskilnadsförordningen icke
i och för sig utgöra tillräcklig grund för införande af en motsvarande
ändring i 140 § konkurslagen. Ej heller vore en sådan ändring påkallad

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 11.

af något verkligt behof; så vidt erfarenheten gåfve vid handen hade
nemligen ifrågavarande lagrum, sådant det nu vore aflfattadt, icke medfört
någon afsevärd olägenhet. Fastmera kunde det antagas,, att, derest,
såsom af Riksdagen föreslagits, förordnande under konkurs af godman
för hustru gjordes beroende af derom af hustrun framstäld begäran, det
ofta skulle inträffa, att hustrun, som jemförelsevis sällan besutte den
erfarenhet i ekonomiska angelägenheter och den kännedom om lagens
stadganden, som för iakttagande af hennes rätt uti ifrågavarande afseende
vore af nöden, försummade att inom föreskrifven tid söka boskilnad
och undansättande och derigenom ginge miste om den rätt, som
efter lag tillkomme henne.

På grund af hvad sålunda blifvit inom högsta domstolen anmärkt,
hav Kongl. Maj:t, efter statsrådets hörande, funnit Sig icke kunna godkänna
förslaget.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

i rMr iM In i ''!»!*?;»:!!»; ''»KO -. * * ;

»

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N;o 11,

Utdrag af protokollet öfver ju s t it ied ep av t em en ts är eu den% hålle
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 14 Oktober 1892,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe.

4:o.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde till justering
förslag till nådig skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförflutna
riksdag beslutad ändrad lydelse af 102 och 140 §§ i konkurslagen
den 18 september 1862; och

täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt statsrådets
tillstyrkan, gilla berörda förslag äfvensom förordna, att
i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflåtas
nådig skrifvelse af den lydelse, bilagan litt. C till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.