LÄRARELÖNENÄMNDENS BETÄNKANDE II

DEL 1

STATSBIDRAG TILL UNDERVISNING I HUSLIG EKONOMI
VID FOLKSKOLOR M. M.

STATSBIDRAG TILL UNDERVISNING I SLÖJD VID FOLKSKOLOR STATSBIDRAG

TILL FORTSÄTTNINGSSKOLOR
STATSBIDRAG TILL LANDSTINGSSEMINARIER

V

FÖRSTA DELENS INNEHÅLL.

Sid

Skrivelse till Konungen........................va

Statsbidrag till undervisning i kuslig ekonomi vid folkskolor m. m.. . 1

Historik............................. 3

Motion och riksdagsskrivelse 1902 ............... 3

Proposition 1906 ....................... 4

Riksdagsskrivelse 1906 .................... 14

Motion 1909 ......................... 17

Riksdagsskrivelse 1909 .................... 18

Lärare lönen äinmlens utlåtande och förslag-............... 18

Skolkökslärarinnornas ställning................ 18

Statsbidraget........................ 23

Lärarinnornas avlöning ........... 27

Lärarinnornas pensionering.................. 29

Förslag till bestämmelser angående understöd till undervisning i

huslig ekonomi vid folkskolor m. m.............. 30

Förslag till bestämmelser angående avlöning av lärarinnor i huslig
ekonomi vid folkskolor m. m............... 32

Bilagor............................. 34

Statistiska uppgifter angående statsunderstödda kurser i huslig
ekonomi vid folkskolor, högre folkskolor, folkhögskolor och

särskilda anstalter år 1912................. 34

Statistiska uppgifter angående statsunderstödda kurser i huslig

ekonomi vid folkskolor m. m. år 1914............ 38

Uppgifter angående anstalter för utbildning av lärarinnor i huslig

ekonomi.......................... 39

Eramställning från centralstyrelsen för Svenska skolkökslärarinnornas
förening om ändrade bestämmelser i fråga om statsbidrag
till undervisning i huslig ekonomi.......... 40

Särskilt yttrande av Olof Olsson.................. 42

Statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor.......... 45

Historik............................. 47

Motion 1876 ......................... 47

IV

Sid.

Proposition och motion 1877 ................. 47

Motion 1887 ......................... 40

Motion 1888 ......................... 49

Motion 1889 ......................... 50

Motion 1892 ......................... 50

Motion och riksdagsskrivelse 1893 50

Folkskolinspektörsmötet 1894 ................. 51

Proposition 1894 ....................... 51

Proposition 1896 ....................... 52

Motioner 1898 ........................ 53

Sakkunniga 1899 53

Proposition 1900 ....................... 54

Motion och riksdagsskrivelse 1902 54

Proposition 1906 ....................... 55

Lärarelöneuåmndens utlåtande och förslag-............... 58

Bilagor............................. 65

De vid folkskolorna år 1912 anställda slöjdlärarnas och slöjdlärarinnornas
utbildningsförhållanden............. 65

Kostnader för vid undervisning i slöjd vid folkskola behövliga

inventarier........................ 67

Särskilt yttrande av K. H. Segerborg................ 75

Statsbidrag till fortsättningsskolor.................. 83

Historik............................. 85

Lärarelöneuäuiudens utlåtande och förslag •.............. 93

Statsbidrag till landstingsseminarier................. 99

Historik.............................101

Anordningar för utbildande av småskollärare.........101

Pensionsrätt för vissa lärare vid landstingsseminarier 1884 . . . 103
Rätt till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
för vissa lärare vid landstingsseminarier 1901 .... 104

Statsbidrag till avlönande av lärare vid landstingsseminarier 1898 105
Statsbidrag till avlönande av vikarierande lärare vid landstingsseminarier
1901......................107

Sammanfattning av nu gällande bestämmelser.........109

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag...............110

Statsbidrag till avlönande av lärare, som ej äro vikarier .... 110

Avlöning för lärare, som ej äro vikarier...........111

Statsbidrag till avlönande av vikarierande lärare.......112

V

•Sid.

Avlöning för vikarierande lärare...............113

Tjänstledig lärares avlöning.................114

Lönetursberäkning......................llfi

Statsbidrag till avlönande av lärare i övningsämne......118

Avlöning för lärare i övningsämne..............119

Förslag till författning angående statsbidrag till den vid lands tingsseminarier

anställda lärarpersonalens avlöning......120

Förslag till författning angående rätt till lönetursberäkning för
lärare vid landstingsseminarier för tjänstgöring vid folk- och

småskola.........................121

Förslag till författning angående pensionsrätt för vid landstingsseminarier
anställda småskollärare.............121

Bilagor.............................122

Bidrag av landsting och städer, som ej i landsting deltaga, till

kostnader för utbildande av småskollärare.........122

Antal veckotimmar i övningsämnen vid landstingsseminarier under

vårterminen 1915, till vilka statsbidrag icke utgått.....124

Tablå över för avlönande av lärarpersonalen vid landstingsseminarier
erforderliga statsbidrag..............125

Avlöning för lärare vid landstingsseminarier vårterminen 1915 . 126

i

.

Till KONUNGEN.

Med underdånig skrivelse den 31 oktober 1914 har den genom
nådigt beslut den 5 juli 1912 förordnade lärarelönenämnden avlämnat sitt
betänkande n:r I, omfattande dels förslag till löne- och pensionsreglering

vin

för lärarpersonalen vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet, statens
folkskoleseminarier, folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor
samt förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor,
dels ock förslag rörande kvinnors anställning vid allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier. I nvssberörda underdåniga
skrivelse förklarade sig nämnden ärna framdeles avgiva dels förslag om

statsbidrag till undervisning i fortsättningsskolor;
statsbidrag till undervisning i slöjd och i huslig ekonomi vid folkoch
småskolor;

ändringar i reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa samt i reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa;

ombildning av småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till
en småskollärarnas pensionsanstalt; samt

statsbidrag till under offentlig kontroll ställda småskoleseminarier
m. m.; dels ock

infordrat yttrande med anledning av till nämnden remitterat betänkande,
del II, av den av Eders Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta
kommitté för verkställande av utredning angående åtgärder för
människotuberkulosens bekämpande.

Lärarelönenämnden anhåller nu i underdånighet få överlämna sitt
betänkande n:r II, omfattande utredning och förslag angående

statsbidrag till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor in. in.;
statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor;
statsbidrag till fortsättningsskolor;
statsbidrag till landstingsseminarier;

löne- och pension sreglering för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier;
samt

grunder för småskollärarnas pensionsinrättning.

rx

I underdånig skrivelse den 8 april 1915 har nämnden avgivit yttrande
över en till nämnden remitterad, den 1 mars 1915 dagtecknad framställning
från rektor och lärare vid högre allmänna läroverket i Östersund
angående ortstillägg för ordinarie lärare vid nämnda läroverk.

I underdånig skrivelse den 21 maj 1915 har nämnden avgivit yttrande
över ovan berörda betänkande av tuberkuloskommittén.

Till nämnden hava från ecklesiastikdepartementet överlämnats en
i januari 1913 dagtecknad underdånig framställning från föreståndaren
vid statens småskoleseininarium i Haparanda angående ändring i seminariets
lönestat samt den 20 maj 1913 dagtecknade underdåniga framställningar
från föreståndaren och en ämneslärare vid statens småskoleseminarium
i Murjek angående förbättring i till dem utgående löneförmåner,
jämte domkapitlets i Luleå den 28 augusti 1914 avgivna yttrande över
samtliga dessa framställningar. Ifrågavarande framställningar besvarar
nämnden genom föreliggande betänkande.

D DO

Genom föreliggande betänkande besvaras även de i nämndens ovanberörda
underdåniga skrivelse den 31 oktober 1914 under n:r 19 och 24
omförmälda framställningar, nämligen direktionens över folkskollärarnas
pensionsinrättning framställning den 21 november 1911 angående ändring
av § 11 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
samt centralstyrelsens för svenska skolkökslärarinnornas förening framställning
den 31 augusti 1911 om ändrade bestämmelser angående statsbidrag
för undervisning i huslig ekonomi.

Sedan nämnden avgav sitt ovanberörda betänkande n:r I, har nämnden
bestått av undertecknade: P. E. Lindström, ordförande, samt A. Holkers,
S. Nylund, J. F. Nyström, Anna Olsson, O. Olsson, Mathilda Persson, K.
H. Segerborg och Anna Sörensen, ledamöter.

Efter framställning av nämnden har statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet genom beslut den 19 februari 1915 förordnat

II—153155. 1.

X

förste aktuarien i kungl. försäkringsinspektionen R. Palmqvist att i mån
av behov biträda nämnden vid utredning av de på nämndens handläggning
beroende frågor om pensionsreglering för lärarpersonalen vid vissa
slag av läroanstalter.

Dessutom hava följande personer under hand biträtt nämnden vid
behandlingen av särskilda frågor, nämligen i fråga om statsbidrag till
undervisning i huslig ekonomi skolköksinspektrisen vid Stockholms stads
folkskolor Gertrud Bergström och föreståndarinnan vid Statens skolköksseminarium
Ingeborg Walin samt i fråga om statsbidrag till undervisning
i slöjd slöjdinspektören Hjalmar Berg och slöjdlärarinnan vid Stockholms
stads folkskolor Anna Kempendahl.

Såsom sekreterare hos nämnden har tjänstgjort seminarieadjunkten
E. A. Johansson.

Såsom ledare av det statistiska arbetet har tjänstgjort kanslisekreteraren
i ecklesiastikdepartementet C. H. Gustafsson.

Underdånigst
PER ELOF LINDSTRÖM.

Anders Holkers.

J. F. Nyström.
Oloe Olsson.

K. Hugo Segerborg.

Sven Nylund.

Anna Olsson.
Mathilda Persson.
Anna Sörensen.

Erik Johansson

Stockholm den 8 november 1915.

STATSBIDRAG

TILL UNDERVISNING I HUSLIG EKONOMI
VID FOLKSKOLOR M. M.

«

1—153155. 1.

3

Historik.

o

Motion och riksdagsskrivelse 1902. År 1902 väcktes inom Riksdagens
andra kammare motion, att Riksdagen måtte besluta, dels att folkskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor, som meddelade undervisning i
huslig ekonomi, måtte kunna tilläggas ett särskilt statsunderstöd efter enahanda
grunder, som av Kungl. Maj:t föreslagits beträffande dylikt statsunderstöd
till högre skolor för kvinnlig ungdom och vissa samskolor, dels
ock för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag
av 50,000 kronor.

Riksdagen yttrade med föranledande av denna motion i skrivelse
den 15 maj 1902, att därest lämpliga anordningar kunde vidtagas för att
i vidare kretsar av befolkningen utbreda färdighet i tillagning av sund
och kraftig föda, i synnerhet av sådan beskaffenhet, att densamma lämpade
sig för den kroppsarbetande befolkningens ekonomiska villkor, dessa anordningar
tvivelsutan skulle medföra sådant gagn, att desamma vore väl
förtjänta att av staten uppmuntras. Riksdagen ansåg däremot anslag för
ändamålet icke böra i frågans dåvarande läge beviljas utan fann motionärernas
förslag för det dåvarande allenast böra föranleda därtill, att Riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning i ämnet och om framläggande
för Riksdagen av det förslag, vartill denna utredning möjligen kunde giva
anledning. I fråga om innehållet i det förslag, som i anledning därav
kunde vara att från Kungl. Maj:t förvänta, ansåg sig Riksdagen allenast
böra uttala, att den grundsats, som särskilt inom undervisningsväsendet

4

Huslig ekonomi.

på, åtskilliga områden antagits, att kommuner eller enskilde borde jämte
staten i viss proportion bidraga till avlöningar och andra omkostnader
samt att visst maximibelopp för statsbidraget fastställdes, syntes böra tilllämpas
även i fråga om de kostnader, som införandet vid folkundervis*
ningsanstalterna av undervisning i huslig ekonomi skulle medföra.

Proposition 1906. Med anledning av Riksdagens nyssberörda skrivelse
inhämtades yttranden från åtskilliga myndigheter, varefter Kungl. Maj:t
till 1906 års riksdag avlät proposition angående anordnande av undervisning
i huslig ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.

I fråga om behovet av statsunderstöd för undervisning i huslig
ekonomi yttrade departementschefen, att det torde vara tydligt, att denna
undervisnings allmännare utbredning förutsatte, att staten lämnade understöd.
Med hänsyn till de stora kostnader, som folkskoleväsendet redan
ådroge kommunerna, och de onekligen ganska dryga utgifter, som vore
förenade med inrättandet av undervisningskurser i huslig ekonomi, vore
det nämligen icke antagligt, att kommunerna ville eller ens kunde ensamma
bära dessa utgifter; och om man ock kunde hoppas, att skolkökssaken
även framdeles skulle erhålla ekonomiskt understöd från landsting,
hushållningssällskap samt enskilda personer och inrättningar, så vore det
tydligt, att detta understöd icke kunde bliva så allmänt och så rikligt,
att statens hjälp icke skulle därjämte erfordras.

Rörande frågan om vilka elever borde erhålla undervisning i ämnet
och rörande undervisningstidens omfattning yttrades i propositionen följande.

Lämpligheten av att eleverna i folkskolans högre avdelning samt i
högre folkskolor och folkhögskolor erhölle undervisning i huslig ekonomi
vore allmänt erkänd. Däremot vore meningarna delade därom, huruvida
även flickorna i den egentliga folkskolan borde beredas tillfälle till sådan

Huslig ekonomi.

5

undervisning. De, som ansåge, att så ej borde ske, åberopade till stöd
härför huvudsakligen två skäl, nämligen dels att tiiekorna i den egentliga
folkskolan ännu icke nått den ålder och mognad, att de kunde dra^a
verklig nytta av ifrågavarande undervisning, dels att densamma icke skulle
kunna införas utan att menligt inkräkta på folkskolans övriga läroämnen.

Vad det förra skälet beträffade, kunde det icke med fog anföras
med avseende å flickorna i folkskolans fjärde årsklass, vilka i regel vore
12—14 år. Av de vittnesbörd, som förelåge, syntes framgå, att det
tvärtom vore ganska lämpligt, att undervisningen i huslig ekonomi förlädes
till detta stadium i folkskolan. Endast därigenom kunde alla flickor
få del därav, ty sedan flickorna avgått från folkskolan, finge de i allmänhet
så många och så skilda uppgifter, särskilt för förvärvande av eller
bidragande till sitt uppehälle, att många ej komme i tillfälle att sedermera
deltaga i dylik undervisning, och just de, som bäst behövde denna undervisning,
måste ofta gå miste därom. Erfarenheten hade ock visat, att
sådan undervisning med fördel kunde meddelas på detta stadium. Däremot
vore det icke skäl att förlägga undervisningen till något tidigare stadium.
I likhet med många av dem, som yttrat sig i ärendet, ansåg departementschefen
å andra sidan, att undervisningen borde stå öppen även för flickor,
som redan lämnat den egentliga folkskolan utan att tillhöra folkskolans
högre avdelning, högre folkskola eller folkhögskola; och detta vare sig
de förut åtnjutit undervisning i huslig ekonomi eller icke. Dock vore det
nödvändigt att för dessa elever fastställa en maximiålder, vilken de vid
undervisningens början ej finge hava överskridit. Det vore nämligen icke
lämpligt att till gemensam undervisning sammanföra lärjungar med alltför
stor åtskillnad beträffande ålder och utveckling i kroppsligt och andligt
avseende. Åtminstone till en början torde man enligt departementschefens
mening kunna sätta åldersgränsen så högt som till aderton år för att icke
utestänga de många, vilka icke varit i tillfälle att såsom yngre erhålla
undervisning uti huslig ekonomi.

6

Huslig ekonomi.

Med hänsyn särskilt därtill att undervisningen borde stå öppen även
för flickor, som lämnat folkskolan, vore det ej nödvändigt eller ens lämpligt
att fordra, att undervisningen skulle vara bunden vid en viss folkskola,
utan borde den även kunna meddelas i en från de vanliga folkundervisningsanstalterna
fristående skola. I denna kunde då undervisas
elever från olika skolor inom samma skoldistrikt, och även elever från
olika skoldistrikt kunde där sammanföras, om sådant i övrigt ansåges
lämpligt. Det borde dock endast vara sådan undervisning, som anordnades
av skoldistrikt, vilken borde erhålla understöd av statsmedel. De skolkökskurser,
som genom enskilda personer eller inrättningar anordnades,
torde enligt departementschefens åsikt icke för det dåvarande böra ifrågakomma
till statsunderstöds erhållande.

Beträffande det andra huvudsakliga skäl, som anförts mot införande
av undervisning i huslig ekonomi för elever i den egentliga folkskolan,
eller att detta ej kunde ske utan menligt inkräktande på folkskolans övriga
läroämnen, berodde den större eller mindre svårigheten att utan ett sådant
inkräktande anordna skolköksundervisning för flickorna i folkskolans fjärde
årsklass på å ena sidan vilken omfattning denna undervisning skulle få
och å andra sidan under vilken skolform den övriga folkskoleundervisningen
meddelades.

På grund av vunnen erfarenhet kunde enligt departementschefens
mening med fog göras gällande, att en undervisningskurs borde omfatta
minst trettio arbetsdagar med minst fyra timmars undervisning varje arbetsdag.
Lämpligast torde vara, om undervisningen ordnades så, att varje
elev finge deltaga däri en viss dag i veckan under hela läsåret. I skolor,
där undervisningen i de vanliga läroämnena vore gemensam för gossar och
flickor, kunde då gossarna under den tid, flickorna arbetade i skolköket,
sysselsättas med slöjd eller annat praktiskt arbete, såsom trädgårdsskötsel
och dylikt. En sådan anordning av undervisningen i huslig ekonomi behövde
ej heller göra menligt intrång å undervisningen i de övriga läro -

Huslig ekonomi.

7

ämnena. Lektionerna i dessa ämnen kunde nämligen utan skada begränsas
till tjugufyra, gymnastik, slöjd och praktiska arbeten däri icke inräknade.
Där arbetet i skolan läte sig anordna på detta sätt, kunde undervisningen
i huslig ekonomi meddelas av en vid folkskolan anställd folk- eller småskollärarinna,
som erhållit den för sådant ändamål erforderliga utbildningen.
Härigenom bleve kostnaden för lärarinnans avlöning naturligtvis
betydligt mindre, än om eu särskild lärarinna måste anställas för undervisningen
i huslig ekonomi.

En förutsättning för att arbetet i skolköket skulle kunna för de
särskilda eleverna äga rum en dag i veckan hela läsåret igenom, vore
emellertid, att undervisningen i läsämnena vore förlagd antingen uteslutande
till fem av veckans dagar eller ock upptoge endast en eller två

o

timmar på en av dagarna. A landsbygden vore dock i en mängd skolor
undervisningen i läsämnena fördelad å alla söckendagar i veckan. Vid
sådana folkskolor måste undervisningen i huslig ekonomi sammanföras
under en fortlöpande tid av ferierna. Även där kunde som lärarinna användas
en i ämnet utbildad folk- eller småskollärarinna. Där undervisning
i folkskolan meddelades varje elev endast en del av läsåret, vare sig
på den grund, att så kallad varannandagsläsning eller så kallad periodläsning
förekomme, eller på den grund, att folkskolan vore flyttande, vore
det naturligtvis svårare att anordna undervisning i huslig ekonomi på ett
tillfredsställande sätt, utan att det bleve alltför dyrbart. Här torde de så
kallade flyttande skolköken böra komma till användning. Om ock denna
form för undervisningen icke kunde anses vara i allo tillfredsställande,
hade dock erfarenheten ådagalagt, att även den kunskap och den färdighet
i ämnet, som vunnes vid de flyttande skolköken, kunde vara av icke ringa
gagn. För övrigt borde den omständigheten, att på vissa orter undervisning
i huslig ekonomi möjligen icke kunde på grund av de lokala förhållandena
införas, ej föranleda, att staten icke skulle lämna understöd åt sådana
kommuner, där hinder för sådan undervisnings anordnande ej förelåge.

8

Huslig ekonomi.

Beträffande grunderna för statsbidragets beräkning anförde departementschefen,
att då förhållandena å olika orter med avseende å undervisningen
i huslig ekonomi måste bliva synnerligen olika, det naturligtvis
vore svårt att finna en grund för statsbidragets bestämmande, som kunde
lika bra tillämpas i alla olika fall. Vid val av sådan grund torde man
huvudsakligen böra tänka på förhållandena å landsbygden, där man ej
kunde inrätta skolkök av den art och omfattning, som förefunnes i de
större städerna, och varest statens understöd sålunda vore mest av behovet
påkallat. Det vore lämpligast, att statens understöd utginge efter
skolkökskurs. Med skolkökskurs förstodes en grupp av flickor, vilka samtidigt
undervisades av en lärarinna under så lång tid, att den meddelade
undervisningen hunne ett avslutat mål. Denna tid borde sättas till minst
trettio arbetsdagar med minst fyra timmars arbete om dagen. En lärarinna
kunde handhava flera sådana kurser under ett år. Om en dag i veckan
ansloges till varje kurs, kunde hon medhinna sex sådana kurser under ett
läsår; och om varje kurs anordnades under 5—6 veckor, kunde samma
lärarinna likaledes medhinna sex kurser under året.

Ett stort antal av dem, som yttrat sig i ärendet, hade förordat, att
staten skulle bidraga med viss del såväl av lärarinnans lön som av övriga
kostnader.

Detta kunde väl enligt departementschefens mening genomföras med
avseende på lönen men bleve svårare i fråga om övriga kostnader. Dessa
kunde nämligen bliva mycket olika, beroende dels på olika landsdelars
förhållanden, dels på anordningarnas större eller mindre enkelhet och dels
därpå, huruvida elevernas och lärarinnans spisning inberäknades i kostnaderna,
huruvida avgifter för spisning upptoges av eleverna, huruvida spisgäster,
vilka ej erlade avgift, funnes o. s. v. Ett visst belopp borde därför
såsom statsbidrag lämnas för varje kurs. Detta bidrag borde dock utgå
med ett särskilt belopp till lärarinnans lön, så stort, att därigenom alltid
en viss minimilön tillförsäkrades henne, och med ett särskilt belopp för

Huslig ekonomi.

9

övriga löpande kostnader, dllri dock ej inberäknade kostnaderna för lokal
och bränsle, vilka sistnämnda vederbörande skoldistrikt eller skolstyrelse
alltid borde vidkännas oavkortade.

Kostnaden för den första uppsättningen av skolkök borde staten icke
bidraga till. Det skulle påkalla alltför stort statsanslag, om staten skulle
lämna bidrag till såväl anläggningskostnaden som de årliga utgifterna;
och det syntes viktigast, att staten så verksamt som möjligt deltoge i de
senare. Det torde för övrigt kunna förväntas, att landsting och hushållningssällskap
även framdeles skulle lämna anslag för inrättande av skolkök,
vilka anslag då särskilt kunde avses för den första uppsättningen.

Efter att hava framhållit vikten av att villkoren för statsbidrags

o

erhållande ej gjordes för stränga eller för snäva, så att vederbörande skoldistrikt
eller skolstyrelse därigenom hindrades att anordna undervisningen
på det sätt, som för de särskilda orterna vore lämpligast, anförde departementschefen
rörande dessa villkor följande.

All s. k. finare matlagning, som ginge utöver tillredning av enkel
och god husmanskost, borde vid skolköksanordningarna vara utesluten.
För vinnande av en sådan begränsning mot de högre skolornas undervisning
i huslig ekonomi borde bland villkoren upptagas den fordran, att
undervisningen erhållit den i normalplanen för undervisningen i folkskolor
och småskolor angivna uppgiften.

Av lärarinna, som undervisade i huslig ekonomi, borde fordras fackutbildning.
Hon behövde äga ej allenast allmän praktisk duglighet utan
även teoretisk insikt. Flera, som yttrat sig i ärendet, hade yrkat, att blott
sådana lärarinnor skulle godkännas, som genomgått en kurs vid statsunderstödda
utbildningsanstalter. Däremot kunde dock med skäl invändas,
dels att endast få sådana anstalter ännu funnes, nämligen i Uppsala, Stockholm
och Göteborg, samt att brist på lärarinnor således lätt skulle kunna
uppstå, dels ock att det icke torde vara lämpligt att utesluta dem, som
genomgått andra enskilda utbildningsanstalter, vilka lättare kunde lämpa

2—153155. 1.

10

Huslig ekonomi.

sin undervisning efter olika landsdelars behov och särskilt förhållandena å
landsbygden. Dylika utbildningskurser funnes vid August Abrahamsons
stiftelse å Nääs för lärarinnor vid folkskolor och småskolor. För att icke
försvåra anskaffandet av lämpliga lärarkrafter borde, åtminstone till en
början, specificerade kompetensvillkor icke uppställas, ökandet av de statsunderstödda
utbildningsanstalternas antal liksom ock anordnandet av fortbildningskurser
för redan anställda lärarinnor i huslig ekonomi torde bliva
uppgifter för framtiden. Folk- och småskollärarinnor, som genomginge en
särskilt för dem anordnad kurs, syntes i många fall kunna bliva dugliga
skolkökslärarinnor, helst som de redan vid seminariet fått genomgå en
första, grundläggande kurs. Genom användande av sådana lärarinnor torde
undervisning i huslig ekonomi kunna införas i många skoldistrikt, som
annars icke skulle kunna finna någon utväg härtill. De kunde antingen
undervisa en dag i veckan eller ock under en del av sin ferietid, där deras
övriga undervisning vore begränsad till åtta månader.

Vidare borde enligt departementschefens mening fordras, att skolköken
skulle vara inrymda i tillräckligt rymliga och ändamålsenliga lokaler
samt vara försedda med materiell, fullt tillräcklig för elevantalet. Eleverna
borde nämligen uppdelas i skilda arbetslag eller så kallade hushåll med
helst fyra, men möjligen även tre eller fem elever i varje. Varje sådant
»hushåll» måste hava sin särskilda spis och sina särskilda redskap i
övrigt.

Undervisningen borde pågå minst fyra timmar under var och en av
kursens trettio arbetsdagar. I denna tid finge då inräknas tiden för middagsspisning
samt för alla rengöringsarbeten.

I fråga om antalet elever i varje skolkökskurs borde fastställas såväl
ett minimum som ett maximum. Båda dessa tal borde vara delbara med
fyra för att möjliggöra det lämpligaste indelandet i hushåll. På landsbygden
hade det ofta visat sig, att utrymme icke funnits för mer än två
spisar. Av denna anledning borde minimiantalet sättas till åtta. Detta

Huslig ekonomi.

11

antal borde alltid kunna fyllas, ty Hven om det icke kunde uppnås inom
en och samma skola, kunde det utfyllas med elever från annan skola eller
med elever, som redan slutat sin skolgång.

Vad maximiantalet beträffade, hade erfarenheten visat, att en lärarinna
icke kunde på ett fullt nöjaktigt sätt handleda och öva tillsyn över
flera än sexton elever, fördelade på fyra hushåll. Det lämpligaste antalet
torde vara tolv, fördelade på tre hushåll.

Genom att förena bespisning av matgäster med skolköksundervisningen
vunnes visserligen en ekonomisk fördel, men själva undervisningen
bleve därmed onekligen i viss mån förryckt från sitt egentliga ändamål.
I fall man, såsom på vissa håll skett, till bespisning i skolköket mottoge
ett större antal fattiga barn, komme undervisningen att lida i flera avseenden.
Eleverna måste då tillaga mat i stora kvantiteter och finge icke
vänja sig att beräkna, huru mycket som ginge åt i hushållet för en mindre
familj. I varje elevhushåll borde lagas mat just för ett sådant antal personer,
som ungefär motsvarade ett normalt hushåll ute i livet. Vore spisgästerna
många, måste kärl och redskap tagas så stora, att barnen ej
orkade lyfta eller sköta dem ensamma. Under sådana förhållanden måste
matlagningsarbetet och ännu mer rengöringsarbetena bliva allt för dryga
och betungande för barnen. Arbetet bleve jäktande och överansträngande
både för lärarinna och elever. För att billigt kunna bespisa de många
matgästerna måste man inskränka sig till ett fåtal mycket billiga rätter,
under det att under andra förhållanden, likasom i ett hem, de allra billigaste
rätterna finge omväxla med de något mer kostsamma. Eleverna
Ange lära sig för litet och bleve icke intresserade för ämnet.

Bleve vid fattigbespisningen nivån i mathållningen för låg, torde
den däremot vid mottagande av betalande spisgäster i skolkök lätt bliva
för hög. De betalande gästerna visade sig ofta fordrande, och genom sitt
sätt och sina anmärkningar förmådde de lätteligen förr eller senare lärarinnan
att, spisgästerna till behag, anordna maten av annat slag än det,

12

Huslig ekonomi.

som kunde lämpa sig för en billig och sparsamt tillredd vardagskost för
ett vanligt hem. För de betalande matgästerna funnes intet sparsamhetsintresse.
Om eleverna själva åte den mat, som de lagade, kunde tillagningen
mer överlåtas åt dem själva, då det däremot lätt hände, att lärarinnan,
om hon skulle mottaga mer eller mindre kinkiga och fordringsfulla
spisgäster, icke vågade släppa eleverna till svårare och ömtåligare arbeten,
utan själv utförde dem. Säkerligen önskade man dock på många ställen
få mottaga spisgäster; men då borde de vara av samma art som de arbetande
eleverna och ej flera, än att de tillsammans med eleverna i varje
hushåll motsvarade antalet i en icke alltför stor familj. Spisgästernas
antal borde därför begränsas till hälften av de arbetandes antal, tagna ur
deras egen krets.

Bäst vore, om eleverna finge åtnjuta undervisningen och förtära den
lagade maten utan erläggande av särskild avgift, önskade vederbörande
dock upptaga någon ersättning för spisningen, borde den sättas mycket
låg, för att icke på grund av avgiften de fattigare skulle avhållas från
deltagande i den särskilt för dem viktiga undervisningen.

Slutligen borde för erhållande av statsbidrag fordras, att vederbörande
folkskolinspektör eller, vad Stockholm beträffade, stadens konsistorium vitsordade,
att undervisningen varit anordnad på ett ändamålsenligt sätt. Att
inrätta särskild inspektion för denna undervisning torde enligt departementschefens
mening icke för det dåvarande böra ifrågasättas.

Rörande kostnaden för anordnande av skolkökskurs och det erforderliga
statsbidragets storlek anförde departementschefen, att denna kostnad
torde ställa sig ganska olika i olika delar av riket, för att icke tala om
skillnaden mellan stad och land.

Kostnaderna för en kurs å tolv elever beräknades ställa sig på ungefär
följande sätt:

Huslig ekonomi.

13

Lärarinnans lön....................

Bränsle........................

Matvaror.......................

Lyse, rengöringsmateriell, komplettering av redskap och diverse

utgifter

kronor 100
» 30

» 60

» 60

Summa kronor 250

Häri vore icke inräknade kostnaderna för lokal eller för resor och
frakt för flyttande skolkök, likasom ej heller utgifter för amortering av
kostnaden för skolkökets första uppsättning.

Utgifterna för bränsle kunde naturligtvis å orter med billig vedtillgång
ställa sig mycket lägre, än ovan angivits.

I anslutning till anförda förslagsberäkning och till vad i övrigt förut
yttrats ansåg departementschefen, att det bidrag av statsmedel, som på
ansökan skulle kunna beviljas skoldistrikt eller skolstyrelse för anordnande
av undervisning i huslig ekonomi, borde för varje skolkökskurs, som vore
inrättad i enlighet med givna bestämmelser, utgå med 100 kronor till
lärarinnans avlöning och 50 kronor till övriga löpande utgifter.

Departementschefen ansåg sålunda, att skoldistrikt eller skolstyrelse,
som i folkskola, högre folkskola eller folkhögskola eller i särskild anstalt
anordnat undervisning i huslig ekonomi med praktisk tillämpning i skolkök,
borde för varje kurs, som omfattade minst trettio arbetsdagar, fördelade
på flera eller färre veckor med en eller flera arbetsdagar i veckan, erhålla
etthundra kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt femtio kronor
såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock ej för lokal
och bränsle, samt att för åtnjutande av statsbidrag i förevarande avseende
följande villkor i övrigt borde bliva gällande, nämligen:

1) att undervisningen hade den i normalplanen för undervisningen i
folkskolor och småskolor angivna uppgiften;

14

Huslig ekonomi.

2) att undervisningen handhades av en duglig, för ifrågavarande
undervisning särskilt utbildad lärarinna;

3) att skolköket vore tillräckligt rymligt och ändamålsenligt inrättat
samt utrustat med lämplig, i förhållande till elevantalet tillräcklig materiell
;

4) att den teoretiska och praktiska undervisningen påginge under
tillsammans minst fyra timmar om dagen;

5) att undervisningen, såvitt den meddelades i folkskola eller särskild
anstalt, ej meddelades åt andra elever än flickor, som antingen vore intagna
i folkskola och där uppflyttats till fjärde årsklassen eller ock genomgått
den egentliga folkskolan men icke vore över aderton år gamla;

6) att antalet elever i varje kurs vore minst åtta, högst sexton;

7) att undervisningen icke vore förenad med servering till andra
främmande matgäster än elevernas skolkamrater till ett antal, motsvarande
högst hälften av elevernas;

8) att av eleverna ej upptoges annan avgift än ersättning för spisning
i skolköket, och att sådan avgift icke sattes högre än medelpriset
för de använda matvarorna; samt

9) att undervisningen enligt intyg av vederbörande folkskolinspektör
eller i Stockholm av stadens konsistox-ium varit anordnad på ändamålsenligt
sätt.

Riksdagsskrivelse 1906. Vid granskning av de föreslagna, här ovan
berörda villkoren för erhållande av statsbidrag fann Riksdagen sig böra
framställa följande erinringar.

I mom. 2) föreskreves, att lärarinna i huslig ekonomi skulle vara för
undervisning i ämnet särskilt utbildad. Då emellertid tillgången till lärarinnor,
som genomgått säi’skilda utbildningskurser, för det dåvarande torde
vara ganska begränsad, ansåg Riksdagen, att omförmälda bestämmelse skulle
vai’a ä«rnad att försvåra anskaffandet av lärarinnor. Härtill komme, att

Huslig ekonomi.

15

enligt Riksdagens mening vid undervisningen i huslig ekonomi den huvudsakliga
vikten läge på den praktiska handledningen av eleverna, vilken
handledning kunde meddelas Hven av en lärarinna, som icke genomgått
särskild utbildningskurs för lärarinnor i huslig ekonomi. A andra sidan
kunde tydligen icke varje i hushållsbestyr duglig kvinna vara lämplig att
meddela undervisning av ifrågavarande beskaffenhet; men den prövning,
som i detta avseende borde föregå antagandet av lärarinna, syntes Riksdagen
kunna anförtros åt vederbörande skolråd, utan att detta behövde
vara hänvisat att välja endast bland sådana sökande, som genomgått särskilda
för utbildande av lärarinnor i huslig ekonomi inrättade kurser. En
dylik frihet torde kunna medgivas med hänsyn särskilt till den föreslagna
bestämmelsen, att folkskoleinspektör skulle vitsorda, att undervisningen
varit anordnad på ändamålsenligt sätt. Riksdagen ansåg sig därför böra
besluta ett tillägg till ifrågavarande moment av innehåll, att då lärarinna
icke voi’e såsom sådan särskilt utbildad, hennes lämplighet att leda
undervisning i ämnet borde vara av skolrådet prövad. Det kunde anses
självfallet, att, även om ifrågavarande kompetensbestämmelse borttoges, de
särskildt utbildade lärarinnorna i allt fall komme att i första hand anlitas.

Med avseende å bestämmelsen i mom. 3), att skolkökets materiell
skulle vara i förhållande till elevernas antal tillräcklig, och i anledning av
departementschefens i statsrådsprotokollet gjorda uttalande, att eleverna i
varje arbetslag eller hushåll, vilket måste hava sin särskilda spis och sina
särskilda redskap i övrigt, borde vara helst fyra, men möjligen även tre
eller fem, ville Riksdagen allenast uttala, att alltför bestämda föreskrifter
angående högsta antalet elever i varje hushåll syntes Riksdagen böra
undvikas.

Enligt mom. 4) skulle undervisningen i varje kurs vara dels teoretisk
och dels praktisk. Då enligt Riksdagens mening den huvudsakliga vikten
vid undervisningen borde läggas på dess praktiska del och någon särskild
därifrån skild teoretisk undervisning icke nödvändigtvis syntes behöva i

16

Huslig ekonomi.

varje kurs förekomma, ansåg sig Riksdagen böra besluta en ändrad formulering
av ifrågavarande moment.

Bestämmelsen i mom. 5), att undervisning i huslig ekonomi i folkskola
finge meddelas endast åt elever, som uppflyttats till fjärde årsklassen,
ansåg Riksdagen icke böra oförändrad godkännas. Då elevernas mottaglighet
för undervisningen torde vara mera beroende av deras ålder än av de
framsteg de gjort i sina bokliga studier, ansåg Riksdagen anledning saknas
att förvägra de elever i folkskola, som icke uppflyttats till fjärde årsklassen,
men uppnått den ålder, att de lämpligen kunde i undervisningen
deltaga, rättighet härtill; och ansåg sig till följd härav Riksdagen, som
funnit minimiåldern för de elever, som icke inträtt i fjärde årsklassen,
böra bestämmas till tolv år, böra ändra mom. 5) i nämnda syfte.

Det högsta tillåtna antalet elever i varje kurs, vilket av Kungl.
Maj:t enligt mom. 6) föreslagits till sexton, ansåg Riksdagen böra bestämmas
till tjugu.

Riksdagen, som delade den av departementschefen i statsrådsprotokollet
uttalade uppfattningen, att mottagande av matgäster i större utsträckning
skulle menligt inverka på undervisningen, ansåg likväl hinder
icke böra möta för servering åt främmande matgäster, helst elevernas skolkamrater,
till samma antal som antalet av de i undervisningen deltagande
eleverna; och vidtog Riksdagen ändring i sådant syfte av mom. 7).

Då de i ingressen till ifrågavarande bestämmelser använda orden
»undervisning i huslig ekonomi med praktisk tillämpning i skolkök» syntes
kunna giva anledning till den uppfattningen, att den praktiska tillämpningen
skulle utgöra ett bihang till den egentliga undervisningen, och att
denna borde vara huvudsakligen teoretisk, ansåg Riksdagen i anslutning
till den uppfattning, som i detta avseende ovan uttalats, orden »med
praktisk tillämpning», vilka ord för övrigt icke förekomme i den av Kungl.
Maj:t till Riksdagen gjorda hemställan, böra utgå.

Statsbidragets belopp skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utgöra för

Huslig ekonomi.

17

varje kurs 100 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt 50
kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock ej
för lokal och bränsle. Riksdagen ansåg emellertid försiktigheten bjuda,
att för det dåvarande, och till dess någon erfarenhet vunnits angående
verkningarna av statens ingripande i ifrågavarande undervisning, statsbidragets
belopp för varje kurs begränsades till 100 kronor, därav 75
kronor borde utgöra bidrag till lärarinnans avlöning och 25 kronor bidrag
till övriga löpande utgifter. Aven ett statsbidrag med sålunda reducerat
belopp korame tvivelsutan att bereda kommunerna så avsevärd lättnad vid
anordnandet av undervisning i huslig ekonomi, att en kraftig utveckling
av denna undervisning inom alla delar av landet borde vara att motse.

Slutligen ansåg Riksdagen bestämmelse böra lämnas därom, att därest
i samma skolkök flera kurser i huslig ekonomi gåves under samma år,
statsbidrag dock icke måtte utgivas för flera än sex kurser årligen.

Sedan Riksdagen sålunda medgivit, att understöd av statsmedel finge
utgå till anordnande av undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre
folkskolor och folkhögskolor enligt vissa angivna grunder, utfärdades kungl.
kungörelse i ämnet den 16 juni 1906.

Motion 1909. År 1909 väcktes inom Riksdagens andra kammare
motion om ändring av grunderna för åtnjutande av statsbidrag för undervisning
i huslig ekonomi. Motionären anmärkte, hurusom för 1907 icke
stort mera än en femtedel och för 1908 endast en tredjedel av det beviljade
anslaget kommit till användning. Orsaken härtill finge enligt motionärens
mening utan tvivel sökas i den åldersgräns av 18 år, som blivit
stadgad i villkoren för erhållande av statsbidrag. Att denna åldersgräns
borde iakttagas vid undervisningen i folkskolan vore i sin ordning, under
det att anledning icke torde förefinnas att bibehålla denna bestämmelse,
då undervisning meddelades i särskild anstalt, som hellre bort likställas

3—153155. 1.

18 Huslig ekonomi.

med högre folkskola och folkhögskola, i fråga om vilka åldersbegränsning
icke förekomme.

Motionären föreslog, att Riksdagen ville dels för sin del besluta, att
det för åtnjutande av statsbidrag för av skoldistrikt anordnad undervisning
i särskild anstalt gällande villkor, att undervisning ej finge meddelas till
elever, som vore över aderton år gamla, måtte utgå, så att dessa anstalter
i detta avseende likställdes med högre folkskolor och folkhögskolor; dels i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes förordna, att
kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för undervisning
i huslig ekonomi i överensstämmelse härmed ändrades.

Riksdagsskrivelse 1909. I likhet med motionären höll Riksdagen före,
att en väsentligen bidragande orsak till att kurserna vid särskilt upprättade
anstalter för ifrågavarande undervisning icke blivit besökta i den utsträckning,
man ansett sig hava anledning förvänta, läge i den i villkoren för
erhållande av statsbidrag bestämda begränsningen av elevernas maximiålder.
Riksdagen ansåg därför den i motionen föreslagna förändringen av
grunderna för ifrågavarande statsbidrags åtnjutande böra vidtagas.

Kungl. kungörelse om sådan ändring i grunderna för åtnjutande av
statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi utfärdades den 11 juni 1909.

Lärarelönenämndens utlåtande ocli förslag.

Sko/köks/ärarinnornas ställning. Såsom lärarelönenämnden i sitt den
31 oktober 1914 avgivna betänkande, band I, sid. 261, anfört, har Svenska
skolkökslärarinnornas förening anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes i sammanhang
med en förestående omarbetning av nådiga stadgan angående folkundervisningen
i riket i nu gällande bestämmelser vidtaga sådana ändringar,
att lärarinnor i huslig ekonomi med full tjänstgöring må i fråga om an -

Huslig ekonomi.

19

stallning, avlöning och pensionsförhållandcn bliva likställda med ordinarie
lärarinnor i övrigt. Med anledning av denna och andra ingivna framställningar
upptog nämnden frågan om lönereglering för övningslärare vid
folkskolan och anförde nämnden bl. a., att inom folkskolan förefunnes
någon obenägenhet mot en reglering av övningslärarinstitutionen, grundad
på den uppfattningen, att facklärarsystemet över huvud taget vore mindre
lämpligt på folkskolans område och åtminstone icke borde genom några
enkom för ändamålet avsedda åtgärder där beredas ökad terräng. Denna
fråga vore enligt nämndens mening en pedagogisk fråga, som icke torde
böra lösas som ett moment i den allmänna löneregleringsfrågan. På
grund av detta och andra anförda skäl ansåg nämnden tiden nu icke vara
inne att genom en allmän rikslagstiftning reglera lönerna för övningslärarna,
men förklarade sig likväl finna det billigt, att de övningslärare
vid folkskolorna, som hade full tjänstgöring, bereddes en mera tryggad
ställning, därigenom att dem tillförsäkrades pension, och föreslog nämnden
på grund härav vissa bestämmelser angående delaktighet för övningslärare
i folkskollärarnas pensionsinrättning, se nämndens betänkande I, band I,
sid. 405—406.

Den uppfattning, åt vilken nämnden sålunda givit uttryck, har
nämnden ansett sig böra modifiera, såvitt angår lärarinnorna i huslig
ekonomi, och får nämnden i sådant avseende anföra följande.

I sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande om folkskoleseminarierna
har folkundervisningskommittén givit uttryck åt den uppfattningen, att
undervisningen i huslig ekonomi borde helt bestridas av folkskollärarinnor,
därvid framhållande, huru mycket bättre, under i övrigt lika förhållanden,
undervisningen bör bli, om den meddelas av barnens egen lärarinna, som
känner dem och känner deras hem och som kan anknyta undervisningen till
deras kunskaper på andra områden, än om den gives av en lärarinna, som i
regeln endast under en kortare tid uppehåller sig vid skolan. Och föreslog
nämnda kommitté på grund härav, att undervisning uti berörda ämne

20 Huslig ekonomi.

skulle meddelas vid lärarinneseminarierna under ett visst antal timmar i
veckan. Med anledning av vad folkundervisningskommittén sålunda anfört
och föreslagit hava samtliga lärarkollegier vid lärarinneseminarierna ävensom
sektionen för husligt arbete vid seminarielärarmötet i Växjö år 1912
uttalat den meningen, att eleverna vid folkskoleseminarierna icke borde
eller kunde utbildas till undervisare i huslig ekonomi, samt att seminarieundervisningen
i detta ämne borde tjäna till elevernas personliga fostran
och möjligen kunde vara en grundläggning för lärarinneutbildning i ämnet.
Att denna mening hos Eders Kungl. Maj:t vunnit beaktande, torde framgå
därav, att det timantal, som folkundervisningskommittén föreslagit för undervisning
i berörda ämne vid lärarinneseminarierna och som kommittén själv
fann väl knappt för det av kommittén avsedda ändamålet, vid utfärdandet
av nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna nedsatts, samt
att undervisningen i ämnet, vilken enligt folkundervisningskommitténs förslag''
skulle meddelas i de två högsta årsklasserna, enligt nyssnämnda undervisningsplan
förlagts till de två lägsta årsklasserna. Av vad sålunda
förekommit drager nämnden den slutsatsen, att frågan om facklärarsystem
eller icke facklärarsystem kan, vad angår ämnet huslig ekonomi vid folkskolorna,
anses tills vidare vara avgjord till facklärarsystemets förmån.

Då i följd härav det viktigaste hindret för en reglering av skolkökslärarinnornas
avlöningsförhållanden bortfallit, har nämnden ansett sig
böra taga frågan härom under omprövning. Det gäller här en rätt stor
lärarinnekår, vars arbete med hänsyn till skolans uppgift icke får anses
vara mindre viktigt än övriga vid folkskolan anställda lärarinnors arbete.
Om hinder i övrigt ej möter, finnes intet sakligt skäl, varför icke skolkökslärarinnorna
skulle tillförsäkras samma trygghet i avseende å anställning
och avlöning som folkskollärarinnorna.

En skillnad i avseende å skolkökslärarinnornas och folkskollärarinnornas
ställning betingas emellertid därav, att ämnet huslig ekonomi icke är
obligatoriskt vid folkskolorna. En föreskrift, varigenom skoldistrikten

Huslig ekonomi.

21

ålades att giva skolkökslärarinnorna eu viss ställning och avlöning, skulle
distrikten kunna undandraga sig genom att i sina folkskolor slopa undervisningen
i ämnet. Under sådana omständigheter torde den föreliggande
frågan icke kunna lösas på annat sätt, än att bland villkoren för erhållande
av statsbidrag till undervisning i huslig ekonomi stadgas, att lärarinnorna
i ämnet skola erhålla en viss avlöning. I avlöningsförmånerna
för fast anställd skolkökslärarinna med full tjänstgöring böra, liksom för
ordinarie folkskollärarinnor, ingå jämväl ålderstillägg och rätt till pension.
Om nu staten betalar ålderstilläggen och medger skolkökslärarinnorna rätt
till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, kan det tagas för
givet, att skoldistrikten skola vara angelägna att i så stor utsträckning,
som det är möjligt, bereda sina skolkökslärarinnor sådan ställning, med
vilken ifrågavarande avlöningsförmåner skulle förenas. Och sålunda skulle
skolkökslärarinnorna i sak, om också icke formellt, erhålla ungefärligen
samma trygga ställning som folkskollärarinnorna.

Att genomföra de grunder, nämnden i berörda hänseende förordat,
är jämförelsevis lätt, då det gäller de större skoldistrikten, men synnerligen
svårt, då det gäller de mindre skoldistrikten. De förra kunna anställa
en eller, om så erfordras, flera skolkökslärarinnor med tjänstgöring
uteslutande inom distriktet. I sådant fall är anställningsformen fast anställning
med full tjänstgöring lätt att tillämpa. Svårare är det, då fråga
är om de mindre distrikten, där en skolkökslärarinna icke kan få full
tjänstgöring och där undervisningen i ämnet på grund härav måste bestridas
av s. k. ambulerande lärarinnor. Teoretiskt kunde denna fråga,
lösas så, att flera distrikt sloge sig tillsammans om en lärarinna, en anordning,
på vilken nämnden funnit exempel. Praktiskt har frågan delvis
lösts på det sättet, att landsting, hushållningssällskap eller andra enkom
för ändamålet avsedda institutioner anställa och avlöna skolkökslärarinnor,
som tillhandahållas de mindre distrikten. Det är på denna väg frågan
enligt nämndens mening bör lösas. Skoldistrikt, som har större omfatt -

22

Huslig ekonomi.

ning, skulle kunna giva skolkökslärarinna fast anställning med full tjänstgöring,
vara skyldigt att, därest statsbidrag skall erhållas, avlöna lärarinnan
enligt vissa grunder, äga att, därest villkoren för erhållande av statsbidrag uppfyllts,
uppbära statsbidraget till såväl undervisningen som lärarinnans ålderstillägg
samt för lärarinnan erlägga avgift till folkskollärarnas pensionsinrättning.
Nämnden har nu tänkt sig, att landsting, hushållningssällskap eller
annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd organisation skulle gentemot
skolkökslärarinna kunna intaga samma ställning, som, enligt vad ovan sagts,
skulle kunna tillkomma skoldistrikt. Landsting exempelvis skulle sålunda
kunna fast anställa skolkökslärarinna att tillhandahållas mindre skoldistrikt,
väl närmast inom landstingsområdet. Skoldistrikt, som anlitar sådan lärarinna,
skulle icke erhålla statsbidrag till undervisningen, med mindre
den av landstinget tillhandahållna lärarinnan tillförsäkrats en viss avlöning.
Där så är fallet, skulle landstinget äga att uppbära statsbidrag till lärarinnans
ålderstillägg. Landstinget skulle slutligen för lärarinnans pensionering
utgöra den på skoldistrikt eljest ankommande avgiften till folkskollärarnas
pensionsinrättning. Nämnden anser sig böra understryka, att
statsbidraget till undervisningen skall i nu förutsatta fall uppbäras av
vederbörande skoldistrikt, börande de ekonomiska förhållandena mellan
landstinget och skoldistriktet regleras genom avtal dem emellan.

Den ställning, som i nu angivna hänseende skulle kunna tillkomma
landsting, skulle också kunna tillkomma hushållningssällskap, ävensom
andra organisationer, såsom föreningar eller stiftelser, vilka hava den omfattning
och stabilitet, att de av Kungl. Maj:t för nu berörda ändamål
godkännas. Och där flera distrikt vilja, utan förmedling av landsting
o. s. v., sammansluta sig för anställandet av en för distrikten gemensam
skolkökslärarinna, bör en sådan sammanslutning i nu berörda hänseende
få samma ställning, som, enligt vad ovan sagts, skulle tillkomma landsting.
Exempel på dylika sammanslutningar av skoldistrikt utgöra de skolområden,
som upprättat för flera distrikt gemensamma högre folkskolor.

Huslig ekonomi.

23

Varder den anordning, nämnden sålunda skisserat, genomförd, tror
nämnden, att detta skall på de korporationer, som anställa skolkökslärarinnor,
verka i den riktning, att det förhandenvarande undervisningsbehovet
i huslig ekonomi, så långt sig göra låter, blir tillgodosett av lärarinnor
med fast anställning och full tjänstgöring. Detta anser nämnden angeläget,
ty, såsom av bifogade bil. I framgår, är den skolköksundervisning, som
bestrides av ambulerande lärarinnor, splittrad på alltför många lärarinnor.
Växlingar i undervisningsbehovet och många andra omständigheter göra
det naturligtvis icke möjligt, att alla lärarinnor erhålla fast anställning.
En sådan anordning är givetvis icke heller önskvärd.

Det faller av sig självt, att även där distrikt icke kan bereda en
lärarinna full tjänstgöring, det bör vara distriktet obetaget att direkt, utan
förmedling av ovan angivna art, anställa skolkökslärarinna för skolkökskurs,
som inom distriktet anordnas. I sådant fall, liksom i övrigt där skolköksundervisning
bestrides av lärarinna, som icke har fast anställning med full
tjänstgöring, bör som villkor för statsbidrag till undervisningen stadgas,
att lärarinnan skall erhålla en viss ersättning för arbetsdag.

Statsbidraget. Enligt nu gällande bestämmelser äger skoldistrikt
eller skolstyrelse, som i folkskola, högre folkskola eller folkhögskola
eller i särskild anstalt anordnat i skolkök meddelad undervisning uti
huslig ekonomi, att för varje kurs, som omfattar minst 30 arbetsdagar,
erhålla 100 kronor, därav 75 kronor som bidrag till lärarinnans avlöning
samt 25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter,
dock ej för lokal och bränsle. Enligt nämndens ovan uttalade mening
skulle statsbidraget utgå under två former, nämligen dels till undervisningen,
dels ock till lärarinnornas ålderstillägg.

Såsom av det ovan anförda framgår, utgår statsbidraget för minimikurs
för närvarande med 3,33 kronor för arbetsdag. Av den förut
meddelade historiken framgår, att då Kungl. Maj:t år 1906 avgav propo -

24

Huslig ekonomi.

sition om statsbidrag till undervisning uti ifrågavarande ämne, statsbidraget
föreslogs till 100 kronor såsom bidrag till lärarinnornas avlöning och 50
kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter. Och då
enligt Kungl. Majrts förslag kurserna skulle, såsom sedermera ock blev
bestämt, omfatta minst 30 arbetsdagar, skulle alltså statsbidraget i regeln
komma att utgå med 5 kronor för arbetsdag.

Nämnden har för sin del tänkt sig, att lärarinna i huslig ekonomi,
som erhållit fast anställning och har vad som kallas full tjänstgöring,
skulle avlönas efter samma grunder som ordinarie folkskollärarinna, samt
att staten till sådan lärarinnas avlöning skulle bidraga med lika stor del
som till ordinarie folkskollärarinnas avlöning. Vid tillämpning av denna
grundsats skulle, bortsett från lärarinnornas ålderstillägg, det understöd,
staten lämnar till varje särskild skolkökskurs, utgöra så stor del av det
belopp, varmed staten bidrager till ordinarie folkskollärarinnas minimiavlöning
för år, som skolkökskursen utgör del av det lagstadgade läsåret. Och
enär läsåret omfattar 3472 veckor med 6 arbetsdagar per vecka eller tillhopa
207 arbetsdagar samt statens bidrag till ordinarie folkskollärarinnas
grundlön med de av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen skulle utgöra
1,035 kronor, skulle iföljd härav statsbidraget till skolkökskurserna
utgå med 5 kronor för arbetsdag. Då emellertid nu berörda undervisning
i ett stort antal skoldistrikt ombesörjes och måste ombesörjas
av s. k. ambulerande lärarinnor, som behöva särskild tid för resor mellan
de olika orter, där de hava att meddela undervisning, ävensom för iordningställande
av skolköken, böra de erhålla avlöning för de dagar, som åtgå för
nu berörda ändamål, och bör följaktligen ock bidrag av staten utgå även till
denna del av avlöningen. Antalet av lärarinnans tjänstgöringsdagar, efter
vilket hennes avlöning och statsbidraget böra beräknas, kommer alltså i
många fall att överskjuta antalet av undervisningsdagar i de särskilda
skolkökskurserna. Med hänsyn till angelägenheten av att de centrala institutioner,
som anställa och åt distrikten tillhandahålla skolkökslärarinnor,

Huslig ekonomi.

25

skola utan svårighet kunna bereda lärarinnorna full tjänstgöring under
den tidrymd av 3472 veckor, som det lagstadgade läsåret omfattar, har
nämnden tänkt sig, att skolkökskurserna, som enligt nu gällande bestämmelser
skola omfatta minst 30 dagar, skulle, inklusive den tid, som åtgår
för lärarinnornas resor och för skolkökets anordnande, bestämmas till
34 dagar, därvid bör uppmärksammas, att antalet undervisningsdagar i
varje särskild kurs skulle komma att något variera allt efter den tid, som
åtgår för merberörda ändamål. Med den sålunda ifrågasatta beräkningen
av minimikursernas längd skulle lärarinna under en tidrymd av 3472
veckor kunna medhinna tillhopa 6 kurser, omfattande tillsammans 204 tjänstgöringsdagar,
vilket bör anses utgöra full tjänstgöring. Under antagande
av ett statsbidrag av 5 kronor för tjänstgöringsdag skulle alltså statsbidraget
för en minimikurs uppgå till 170 kronor.

Där skoldistrikt anordnat skolkökskurs, som upptager mera än 30
arbetsdagar, äger distriktet för närvarande icke uppbära större statsbidrag,
än om kursen endast omfattat 30 dagar. Det är emellertid en ganska
allmän uppfattning, att en skolkökskurs å endast 30 dagar är för sitt
ändamål väl kort. På grund härav hava kurserna i flertalet fall utsträckts
över denna minimitid, se bil. I. Nämnden anser, att dessa strävanden
böra av staten uppmuntras, och förordar därför, att skoldistrikt må
kunna erhålla på ovan angivet sätt beräknat statsbidrag för intill 15
minimikursen överskjutande undervisningsdagar.

Då särskilda bestämmelser skulle meddelas angående lärarinnornas
avlöning, torde några föreskrifter, för vilka ändamål det nu ifrågavarande
statsbidraget skall användas, icke vara av behovet påkallade.

Statsbidraget till lärarinnornas ålderstillägg skulle enligt nämndens
ovan uttalade mening utgå med ålderstilläggens hela belopp, och får nämnden
härom vidare uttala sig här nedan.

Enligt nu gällande bestämmelser skall skolkökskurs omfatta minst 30
arbetsdagar med minst fyra timmars arbete om dagen. Nämnden anser

4—153155. 1.

26

Huslig ekonomi.

den dagliga arbetstiden för kort, i synnerhet om däri skall, såsom av Kungl.
Maj:ts ovanberörda proposition framgår, inräknas jämväl tiden för middagsspisning
samt för alla rengöringsarbeten. Också är det synnerligen
vanligt, att arbetstiden utsträckes utöver nämnda tid, se bil. I. Nämnden
anser, att minimitiden för arbetsdag bör sättas till 5 timmar.

Enligt nu gällande bestämmelser skall undervisningen handhavas av
en duglig, för ifrågavarande undervisning särskilt utbildad eller eljest av
skolrådet lämplig befunnen lärarinna. Enligt Kungl. Maj:ts ovanberörda
förslag av år 1906 skulle »undervisningen handhavas av en duglig, för
ifrågavarande undervisning särskilt utbildad lärarinna». Under erinran
därom, att landet för närvarande äger flera förträffligt anordnade utbildningsanstalter
för lärarinnor i huslig ekonomi samt att tillgången på sålunda
utbildade lärarinnor är riklig, får nämnden, som är av den meningen,
att en reglering av lärarinnornas avlöningsförhållanden pakallar en reglering
av deras kompetensförhållanden, förorda, att för framtiden inga andra
lärarinnor anställas vid den statsunderstödda undervisningen i ämnet än
sådana, som genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs
i huslig ekonomi eller av Kungl. Maj:t på därom gjord ansökan
tilla°ts motsvarande behörighet. Givet är emellei’tid, att där lärarinnna
meddelat undervisning i huslig ekonomi, till vilken statsbidrag utgått
enligt nu gällande bestämmelser, statsbidrag fortfarande må kunna utgå
till den av henne meddelade undervisningen, ändock att hon icke fullgjort
de här ovan förordade kompetensvillkoren.

Om ifrågavarande kurser för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi
meddelas uppgifter i bil. III.

I avseende å undervisningslokalernas beskaffenhet får nämnden på
framställning av sakkunniga i ämnet förorda, att bland villkoren för statsbidrags
åtnjutande jämväl föreskrives, att dessa lokaler skola vara i hygieniskt
avseende tillfredsställande.

Enligt nu gällande bestämmelser kan skolkökskurs omfatta intill 20

Huslig ekonomi.

27

elever. I Kung!. Maj:ts merberörda proposition av år 1906 sattes maximiantalet
elever till 16. På framställning av sakkunniga i ämnet får nämnden
förorda, att nämnda maximital sättes till 15.

I avseende å vid skolkökskurs anordnad matservering anser nämnden,
att det bör uttryckligen sägas ifrån, att servering till främmande matgäster
vid sådan kurs helst icke bör förekomma, och får nämnden i sådant avseende
hänvisa till den mening, som, enligt ovan meddelade historik, i detta
avseende gjorts gällande av vederbörande departementschef vid avgivande
av förslag till merberörda nådiga proposition av år 1906.

Den nu gällande bestämmelsen, att därest i samma skolkök flera
kurser anordnas under samma kalenderår, statsbidrag icke utgår för mera
än högst sex kurser årligen, anser nämnden böra utgå. Skolkök finnas
nämligen av den omfattning, att två kurser kunna där samtidigt undervisas.
Fall hava nu förekommit, då, för att undvika konflikt med nämnda
bestämmelse, sådant skolkök förmedelst en skärm eller annan tillfällig

O

anordning uppdelats i två kök. Nämnden för sin del finner den tillräckliga
garantien i bestämmelsen därom, att skolköket skall vara tillräckligt rymligt
och utrustat med lämplig, i förhållande till elevantalet tillräcklig materiell.

Såsom nämnden ovan anfört, bör slutligen som villkor för statsbidrags
erhållande stadgas, att lärarinnorna skola vara tillförsäkrade en viss
minimiavlöning.

Lärarinnornas avlöning. Bestämmelserna angående lärarinnornas avlöning
anser nämnden, såsom redan anförts, böra grundas på den principen,
att skolkökslärarinna med fast anställning och full tjänstgöring bör i avlöningshänseende
likställas med ordinarie folkskollärarinna, och får nämnden
alltså förorda, att skolkökslärarinna skall, därest hon av skoldistrikt, landsting,
hushållningssällskap eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd
organisation erhållit fast anställning med full tjänstgöring, åtnjuta för
år minst en grundavlöning å 1,150 kronor samt tre ålderstillägg, vartdera

28

Huslig ekonomi.

å 200 kronor, jämte fri bostad och bränsle eller ersättning därför enligt
priserna å orten.

För lärarinna, som icke erhållit sådan anställning, som ovan sagts,
bör jämväl bestämmas en viss minimiavlöning, så tilltagen, att skoldistrikten
icke få något ekonomiskt intresse av att föredraga sådan lärarinna, och
får nämnden på grund härav i detta fall förorda en ersättning av 6 kronor
60 öre för tjänstgöringsdag.

Av de sålunda förordade avlöningarna bör i fråga om lärarinna,
som är delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning, kunna avdragas ett
belopp, motsvarande de sådan lärarinna åliggande pensionsavgifterna till
denna inrättning.

I fråga om skolkökslärarinnas rätt till uppflyttning i högre lönegrad
bör gälla bl. a., att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre
lönegrad tillkommer lärarinna, som genomgått av Kungl. Maj:t. för ändamålet
godkänd utbildningskurs i huslig ekonomi, dock att lärarinna, som
på annat sätt förvärvat sig motsvarande utbildning för sitt kall, må av
Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande förmån.

I övrigt torde i fråga om skolkökslärarinnors uppflyttning i högre
lönegrad böra i tillämpliga delar gälla vad i sådant avseende är stadgat i
fråga om folkskollärare.

Frågan om det antal tjänstår, skolkökslärarinna må hava intjänat
vid den tidpunkt, då de ifrågasatta nya bestämmelserna träda i kraft,
torde, vad angår flertalet lärarinnor, vara avgjord därigenom, att de bestämmelser,
Kungl. Maj:t må komma att utfärda rörande de utbildningskurser,
vilkas genomgående medför rätt till lönetursberäkning, i allmänhet
torde erhålla retroaktiv verkan. Fall skola givetvis förekomma, då lärarinna
bör tillgodoräknas ett visst antal lönetursår, ehuru hon icke kan för
det ändamålet repliera på Kungl. Maj:ts nyssberörda bestämmelser. Sådana
fall torde böra in casu avgöras av Kungl. Maj:t. Denna rätt för Kungl.
Maj:t anser nämnden ligga i den nyss förordade bestämmelsen, att lära -

Huslig ekonomi.

29

rinna, som på annat sått ån genom att genomgå av Kung!. Maj:t godkånd
utbildningskurs i huslig ekonomi förvärvat sig motsvarande utbildning för
sitt kall, må av Kungl. Maj:t tilläggas förmånen av lönetursberäkning för
uppflyttning i högre lönegrad.

Lärarinnornas pensionering. I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande,
band I, sid. 405—406, har nämnden föreslagit, att lärarinna i
huslig ekonomi skall kunna vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
under vissa villkor, bl. a. det, att hon tillförsäkrats en slutavlöning
av, förutom bostad och bränsle, minst 1,200 kronor för år, ävensom
att delaktighetsbeloppet för i pensionsinrättningen sålunda delaktig lärarinna
i huslig ekonomi skall utgöra 1,500 kronor, om slutavlöningen utgör
minst 1,500 kronor jämte bostad oeh bränsle, eljest 1,200 kronor.

Den reglering av ifrågavarande lärarinnors avlöningsförhållanden,
som här ovan förordats, påkallar i detta förslag ändring så till vida, att det
högsta delaktighetsbeloppet för lärarinna i huslig ekonomi bestämmes lika
med det delaktighetsbelopp, som må varda föreskrivet i fråga om ordinarie
folkskollärarinna.

I utlåtande över nämndens nyssberörda förslag har den meningen
uttalats, att delaktighetsbeloppen för i folkskollärarnas pensionsinrättning
delaktiga övningslärare icke böra i vidare mån fixeras, än att en övre och
en undre gräns fastställas, inom vilka delaktighetsbeloppen må kunna växla,
allteftersom de för ifrågavarande lärare fastställda slutavlöningarna påkalla.
Nämnden anser för sin del denna mening värd beaktande.

30

Huslig ekonomi.

Förslag

till

bestämmelser angående understöd till undervisning i huslig
ekonomi vid folkskolor m. m.

Av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslag:
Understöd till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor in. in. utgår
bidrag till undervisning i huslig ekonomi, som av skoldistrikt eller skolstyrelse
anordnats i folkskola, högre folkskola, folkhögskola eller särskild
anstalt, enligt följande bestämmelser:

1) Statsbidraget utgår med

a) dels ett belopp av 170 kronor för undervisningskurs, dock att, där
kursen omfattar längre tid än som här nedan stadgas som villkor
för statsbidrag, ytterligare bidrag må kunna utgå för högst 15 överskjutande
undervisningsdagar med 5 kronor för dag;

b) dels ock ett belopp, motsvarande det eller de ålderstillägg, kursens
lärarinna enligt därom särskilt meddelade bestämmelser må äga
uppbära.

2) Statsbidraget utgår under följande villkor:

a) att skolkökskursen omfattar minst 34 undervisningsdagar, skolande,
där särskild tid åtgår för iordningställande av skolköket och för
lärarinnans resa till den ort, där kursen är anordnad, statsbidrag
uto-å. även för det fall att den sålunda fastställda undervisningstiden
avkortas med så många dagar, som erfordras för nyssberörda

Huslig ekonomi.

31

ändamål, under förutsättning dock, att det sålunda avkortade antalet
undervisningsdagar icke understiger 30;

b) att undervisningen pågår minst 5 timmar varje undervisningsdag;

c) att undervisningen har den i normalplanen för undervisningen i
folkskolor och småskolor angivna uppgiften;

d) att lärarinnan genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd
utbildningskurs i huslig ekonomi eller ock av Kungl. Maj:t förklarats
berättigad att räkna lönetur för uppflyttning i högre lönegrad
som lärarinna vid ifrågavarande undervisning, dock att där lärarinnan
meddelat undervisning i huslig ekonomi, till vilken statsbidrag utgått
enligt nu gällande bestämmelser, statsbidrag må kunna utgå
till den av henne meddelade undervisningen, ändock att hon icke
fullgjort de i denna punkt stadgade villkor;

e) att skolköket är tillräckligt rymligt, i hygieniskt avseende tillfredsställande
och i övrigt ändamålsenligt inrättat samt utrustat med
lämplig, i förhållande till elevantalet tillräcklig materiell;

f) att antalet elever i kursen icke understiger 8, ej heller överstiger
15;

g) att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild anstalt,
ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna
i folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen
eller uppnått tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där
undervisningen meddelas i folkskola, icke äro över 18 år gamla;

h) att undervisningen, där den meddelas i folkskola, helst icke är förenad
med servering till matgäster och under inga förhållanden till
flera sådana än som motsvarar elevernas antal, börande såsom matgäster
mottagas i främsta rummet elevernas skolkamrater;

i) att av eleverna ej upptages annan avgift än ersättning för spisning
i skolköket, och att sådan avgift icke sättes högre än kostnaden för
de använda matvarorna;

32

Huslig ekonomi.

j) att undervisningen enligt intyg av vederbörande folkskolinspektör
varit på ändamålsenligt sätt anordnad; samt

k) att lärarinnan avlönas enligt de i sådant avseende särskilt stadgade
grunder.

Förslag

till

bestämmelser angående avlöning av lärarinnor i huslig ekonomi

vid folkskolor m. m.

Lärarinna, som meddelar undervisning i huslig ekonomi, till vilken
utgår bidrag från det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda anslag:
Understöd till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor in. ra.,
skall åtnjuta avlöning enligt följande grunder:

1) Lärarinna skall, därest hon av skoldistrikt, landsting, hushållningssällskap
eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd organisation
erhållit fast anställning med full tjänstgöring, åtnjuta för år minst
1,150 kronor i l:a, 1,350 kronor i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,750
kronor i 4:e lönegraden jämte fri bostad och bränsle eller ersättning
därför enligt priserna å orten, eljest minst 6 kronor 60 öre för
tjänstgöringsdag, skolande som tjänstgöring räknas jämväl den tid, som
må erfordras för skolkökets iordningställande och för lärarinnans resa
till den ort, där skolkökskursen är anordnad.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den
omfattning, som åligger folkskollärare.

Av de sålunda fastställda avlöningarna må i fråga om lärarinna,
som är delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning, kunna avdragas
ett belopp, motsvarande den sådan lärarinna åliggande pensionsavgiften
till denna anstalt.

Huslig ekonomi.

33

2) I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall gälla:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad
tillkommer fast anställd lärarinna med full tjänstgöring, som genomgått
av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs i huslig
ekonomi, dock att lärarinna, som på annat sätt förvärvat sig motsvarande
utbildning för sitt kall, må av Kungl. Maj:t kunna tilläggas
ifrågavarande förmån;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola prövas
av folkskolöverstyrelsen; samt

att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad angående folkskollärares
uppflyttning i högre lönegrad är stadgat.

5—153155. 1.

34

Huslig ekonomi.

Bilaga I.

Statistiska uppgifter angående statsunderstödda kurser i huslig ekonomi
vid folkskolor, högre folkskolor, folkhögskolor och särskilda

anstalter år 1912.

I. Antal kurser med statsbidrag.

Läroanstalter.

Antal kurser

-. med

'' statsbi-i....
statsbi- ! , tillsam-,

drag å d™s mans.

mnunder

100 kr- 100 kr.

i 1

Folkskolor och särskilda

anstalter:

i städer......

419

7 i 426

1

å landsbygd ....

460

90 | 550

Folkhögskolor ....

21

14 ! 35 1

! Högre folkskolor . . .

4

1 ! 5

Summa

904

i

112 1,016

Anm. 1. De statistiska tabellerna granda sig på
uppgifter i de till Kung!. Statskontoret och Knngl.
Maj:ts Befallningshavande i länen ingivna ansökningar
om statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi för
år 1912.

Anm. 2. I föreliggande statistik äro kurserna vid
Stockholms stads folkskolor ej medtagna. För 1912
utgick statsbidrag till 114 kurser i huslig ekonomi
vid Stockholms stads folkskolor. H. t. 1912 voro
därstädes anställda 28 lärarinnor i huslig ekonomi.
Avlöningen utgick med: för 13 lärarinnor 1,050, f. 1
1. 1,200, f. 6 1. 1,350, f. 2 1. 1,400, f. 1 1. 1,600, f. 5
1. 1,750 kr. Lärarinnas tjänstgöringsskyldighet omfattade
40 veckor med 30 timmar i veckan.

II. Kursernas längd i dagar.

Antal dagar
per kurs.

A

n t a 1

kurs

r

vid folkskolor
eller särskilda
anstalter

vid

folkhög-skolor
och högre
folk-skolor.

tillsam-

mans.

i städer.

å lands-bygd.

27 ... .

2

2

4

30 ... .

76

232

308

31 ... .

24

32

5

61

32 ... .

31

17

3

51

33 ... .

21

19

1

41

34 ... .

39

5

2

46

35 ... .

21

17

38

36 ... .

99

168

6

273

37 ... .

6

11

17

38 ... .

42

3

45

39 ... .

32

5

2

39

40 ... .

4

4

8

41 ... .

4

4

i 42 ... .

3

9

3

15

45 ... .

2

2

46 ... .

1

1

I 47 ... .

2

2

| 48 ... .

8

10

2

20

50 ... .

1

1

2

! 51 . . . .

2

2

54 ... .

4

1

3

8

56 ... .

4

2

6

i 57 ... .

2

2

58 ... .

2

2

60 ... .

2

4

2

8

66 ... .

1

1

2

70 ... .

1

1

72 ... .

1

1

78 ... .

2

2

90 ... .

2

2

93 ... .

1

1

98 ... .

i

1

102 ... .

1

1

Summa

426

550

40

1.016

Huslig ekonomi.

M,

III. Daglig undervisningstid. V. Sammanlagda antalet tjänst''

_ göringsdagar per lärarinna.

n t a 1

A

kurser

A ii tal dagar.

1 ]

| Antal lärarinnor.

Antal tim-

vid folkskolor
eller särskilda
anstalter

vid

folkhög-skolor
och högre

mai

per dag.

tillsam-

mans.

30 39

27

i städer.

å lands- j
bygd.

folk-

skolor.

40— 49 ......

.... i

4

36

13

49

50- 59 ......

. . . . i

5

42

93

7

142

60— 69 ......

.... 19

6

250

198

20

468

70— 79 ......

9

7

97

153

6

256

80— 89 ......

.... 4

8

1

79

1

81

90— 99 ......

.... 22

9

_

13

2

15

100—109 ......

.... 11

10

1

4

5

110—119......

.... 4

Summa

42G

550

40

1,016

120 129 ......

130-139 ......

... 14

.... 5

140-149 ......

.... 9

IV. Antal kurser per

lärarinna.

150 159 ......

.... i 16

-

160-169 ......

.... 9

Antal kurser.

Antal lärarinnor.

170-179 ......

.... 9

1K0 189

28

1 .

32

190-199 ......

.... 12

2 .

43

200-209 ......

.... 17

3 .

30

210-219......

.... 22

4 .

32

220—229 ......

.... 8

5 .

47

230-239 ......

.... 3

6 .

62

240—249 ......

.... 4

7 .

7

250-259 ......

.... 1

8 .

1

3

300-309 ......

. . . . | 1

Summa

256

Summa 256

36

Huslig ekonomi.

VI. Lärarinnornas kontanta avlöning.

A) Avlöning per kurs. B) Avlöning per dag.

Avlöning

i kronor

per kurs.

A

n t a 1

kurser

Avlöning

i öre

per dag.

A

n t a 1

kurser

vid folkskolor
eller särskilda
anstalter

vid

folkhög-skolor
och högre
folk-skolor.

tillsam-

mans.

vid folkskolor
eller särskilda
anstalter

vid

folkhög-skolor
och högre
folk-skolor.

tillsam-

mans.

i städer.

å lands-bygd.

i städer.

å lands-bygd.

75-79 . .

2

27

3

32

200-224 . .

1

13

2

16

80-89 . .

2

2

225-249 . .

2

2

4

90—99 . .

2

16

18

250-274 . .

1

19

1

21

100-109 . .

9

121

130

275-299 . .

7

37

44

110-119 . .

1

22

6

29

300—324 . .

2

37

1

40

120—129 . .

7

82

2

91

325—349 . .

9

105

3

117

130-139 . .

4

33

37

350-374 . .

13

5

18

140-149 . .

9

23

32

375-399 . .

18

23

41

150-159 . .

22

80

4

106

400—424 . .

13

115

8

136

100-169 . .

54

39

93

425-449. .

16

26

3

45

170-179 . .

8

13

21

450-474 . .

35

5

1

41

180-189 . .

33

9

42

475—499 . .

12

30

42

190—199 . .

18

16

_

34

500-524 . .

30

31

2

63

200—209. .

53

28

5

86

525—549 . .

20

22

2

44

210-219 . .

44

3

47

550-574 . .

19

30

1

50

220-229. .

31

4

35

575-599. .

20

3

2

25

230—239 . .

23

3

26

600—624. .

43

43

240 -249 . .

26

5

1

32

625-649 . .

45

12

1

58

250—259 . .

32

2

1

35

650—674 . .

42

42

260-269. .

10

6

3

19

675-699 . .

34

3

37

270—279. .

7

1

8

700—724 . .

12

2

14

280-289 . .

11

3

14

725-749. .

9

3

2

14

290-299 . .

3

3

750—774 . .

9

9

300-309 . .

11

5

6

22

775 -799 . .

21

2

1

24

310-359 . .

6

5

3

14

800-824 . .

4

4

390-399 . .

1

1

825 -849 . .

3

3

400-409 . .

1

1

875—899 . .

2

2

550-559. .

2

2

900 -924 . .

4

4

600—609 . .

1

1

925-949 . .

—■

5

5

620-629 . .

1

1

950-974 . .

1

1

700 ... .

1

1

975-999. .

2

2

1200 . . .

~

1

1

1 050—1 074

3

3

Summa

426

550

40

1,016

1 200-1 224

3

3

1333 . . .

-

1

1

Summa

426

550

40

1,016

Huslig ekonomi.

37

VI. Lärarinnornas kontanta avlöning.

C) Avlöning per timme. I)) Lärarinnornas folaln kontanta avlöning.

A

n t a 1

kurser

A n

tal

lära

r i n

n o r

Avlöning i

vill folkskolor

vid folk-

Totala kon-tanta avlöning

för lärarinna

i kronor.

å landsbygd

Samt-liga i
städer
och å

öre per

timme.

eller särskilda
anstalter

högsko-lor och
högre

tillsam-

mans.

i stä-der.

avlö-nade
av ett
dis-trikt.

avlö-nade
av flera

till-

sam-

mans.

i städer.

å lands-bygd.

folk-

skolor.

än ett
dis-trikt.

landa-

bygd.

25— 29 . .

1

i

75— 99. .

8

8

8

30- 34 . .

2

10

1

13

100— 149. .

1

10

10

11

35— 39 . .

1

20

_

21

150— 199 .

1

12

12

13

40— 44 . .

3

57

1

61

200— 249 . .

2

5

1

6

8

45- 49 . .

3

64

7

74

250— 299 . .

1

3

3

6

7

50- 54 . .

1

54

2

57

300— 349. .

2

5

1 5

10

12

55— 59 . .

4

43

2

49

350 - 399. .

1

1

3

4

5

60- 64 . .

5

40

4

49

400— 449. .

2

2

* 6

8

10

65— 69 . .

12

35

2

49

450— 499 . .

8

1 4

12

12

70- 74 . .

13

25

2

40

500— 549. .

4

6

8 7

13

17

75— 79 . .

33

37

4

74

550— 599. .

4

1 3

7

7

80— 84 . .

32

45

2

79

600— 649. .

3

5

1 8

13

16

85— 89 . .

27

13

2

42

650— 699. .

1

2

2

3

90— 94 . .

16

25

_

41

700— 749 . .

5

3

5

8

13

95- 99 . .

43

11

_

54

750— 799. .

4

8

12

12

100—104 . .

66

20

1

87

800— 849. .

4

6

3

9

13

105—109 . .

27

11

2

40

850— 899. .

3

1

1

4

110—114 . .

33

6

_

39

900— 949. .

8

2

4

6

14

115—119 . .

27

9

2

38

950— 999. .

1

2

2

3

120—124 . .

6

_

6

1 000—1 049 . .

9

. 4

1 2

6

15

125—129 . .

10

6

_

16

1 050—1 099 . .

2

2

2

130—134 . .

31

5

1

37

1100—1149 . .

7

1

1

2

9

135—139 . .

_

_

2

2

1 150—1199. .

2

2

2

4

140—144 . .

6

2

_

8

1 200—1 249 . .

9

3

3

12

145—149 . .

2

_

_

2

1 300-1 349 . .

11

1

1

12

150—154 . .

6

4

___

10

1 350—1 399 . .

1

1

155-159 . .

3

_

_

3

1 400—1 449 . .

4

1

1

5

160—164 . .

8

_

2

10

1 500—1 549 . .

7

7

175—179 . .

6

2

8

1800—1 849 . .

1

1

195—199 . .

220—225 . .

2

1

2

1

Samma

90

102

61

166

256

240—244 . .

Summa

426

3

550

40

3

1,016

1 En av dessa även avlönad
dessa även avlönade av stad
även avlönade av stad.

av stad. — 8 Två av
— 8 Fyra av dessa

38

Huslig ekonomi.

Bilaga II.

Statistiska uppgifter angående statsunderstödda kurser i huslig
ekonomi vid folkskolor m. m. år 1914.

(Kurserna vid Stockholms folkskolor ej medräknade.)

Tab. 1. Myndigheter, korporationer, enskilda föreningar, bolag, lärarinneutbildningsanstalter
eller enskilda personer, som tillhandahållit uppsättning
till skolkökskurserna.

Myndigheter, korporationer in. fl.

Antal skol-distrikt.

Antal

kurser.

1. Skoldistrikt ensamma eller i förening med landsting, hushållningssällskap
och enskilda............................

122

577

2. Landsting och hushållningssällskap..................

117

168

3. Aktiebolag och andra bolag......................

19

54

4. Föreningar och enskilda......................

43

71

Summa

301

870 ■

Tab. 2. Myndigheter, korporationer m. fl., som anställt lärarinnan.

Myndigheter, korporationer m. fl.

Antal skol-distrikt.

Antal

lärarinnor.

''------

1. Skolråd, skolstyrelser, skolköksstyrelser, skolköksnämnder........

164

197

2. Landsting och hushållningssällskap..................

98

37

3. Aktiebolag och andra bolag......................

12

13

4. Föreningar och enskilda.......................

27

19

Summa

301

266

Tab. 3. Myndigheter, korporationer m. fl., som avlönat lärarinnan.

Myndigheter, korporationer m. fl.

Antal skol-distrikt.

Antal

lärarinnor.

1. Skoldistrikt ensamma eller i förening med landsting, hushållningssällskap
och enskilda ............................

189

209

2. Landsting och hushållningssällskap..................

76

25

3. Aktiebolag och andra bolag......................

18

20

4. Föreningar och enskilda.......................

18

12 1

Summa

301

266

Anm. Tabellerna äro grundade pä uppgifter från folkskolinspektörer, svenska skolkökslärarinnornas
förenir% m. fl. Uppgifter saknas om ett antal kurser.

Huslig ekonomi.

39

Bilaga III.

Uppgifter

angående anstalter för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi.

De läroanstalter, vilka åtnjuta understöd av statsmedel för utbildning av
lärarinnor i huslig ekonomi, äro följande:

Statens skolköks seminarium (Högre lärarinneseminariets hushållsskola),
Stockholm;

Ateneums skolköksseminarium, Stockholm;

Göteborgs skolköksseminarium;

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala; samt

Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållning sskola för utbildande av lärarinnor,
Rimforsa.

Utbildningen vid de tre förstnämnda läroanstalterna avser endast undervisning
i huslig ekonomi. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala finnas,
utom kurser avsedda för utbildning av lärarinnor endast i huslig ekonomi (kurs A),
även kurser för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi och handarbete (kurs B)
samt för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi och lanthushållning (kurs C).
Kurserna vid Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållningsskola meddela lärarinneutbildning
i alla i ett lanthushåll förekommande kvinnliga sysslor.

De kurser vid ovannämnda läroanstalter, vilka meddela utbildning uteslutande
för undervisning i huslig ekonomi, omfatta en tid av l1/2 år. Kurs C
vid fackskolan i Uppsala och kursen vid Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållningsskola
äro 2-åriga. Kurs B vid fackskolan i Uppsala varar 21/2 år.

Minimiåldern för inträdessökande till Ifrågavarande kurser är i regel 19 år.

För tillträde till lärarinnekurser i huslig ekonomi fordras dels ett visst mått
av allmänbildning, dels förberedande specialutbildning. Sålunda fordras för tillträde
till Göteborgs skolköksseminarium att hava genomgått lärarinneseminarium eller
äga god allmänbildning, för tillträde till kurs C vid fackskolan i Uppsala och till
Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållningsskola att hava genomgått högre folkskola,
folkhögskola, seminarium eller minst 5 klasser av högre flickskola eller att
äga motsvarande på annat sätt förvärvad allmänbildning samt för tillträde till
Statens skolköksseminarium, Ateneums skolköksseminarium samt fackskolans i Uppsala
kurser A och B, att hava erhållit avgångsbetyg från högre flickskola med normalskolekompetens
eller avlagt realskolexamen eller eljest styrkt sig äga motsvarande
utbildning. Den erforderliga specialutbildningen förvärvas i regel dels medelst
genomgående av husmoderskurs på x/2 å 1 år, med såväl teoretisk som praktisk
undervisning (ofta även av andra förberedande kurser, såsom praktiska fortsättningsklasser
vid högre flickskolor), dels genom grundlig övning i praktiskt hushållsarbete
i eget eller andras hem.

40

Huslig ekonomi.

Bilaga IV.

Framställning från centralstyrelsen för Svenska skolkökslärarinnornas
förening om ändrade bestämmelser i fråga om statsbidrag till
undervisning i huslig ekonomi.

Till Konungen.

I Eders Kungl. Maj:ts nådiga Kungörelse av den 16 juni 1906 angående statsbidrag
för undervisning i huslig ekonomi förordnas:

att skoldistrikt eller skolstyrelse, som i folkskola, högre folkskola eller folkhögskola
eller i särskild anstalt anordnat i skolkök meddelad undervisning uti huslig ekonomi, skall
äga att för varje kurs, som omfattar minst trettio .arbetsdagar, fördelade på flera eller färre
veckor med en eller flera arbetsdagar i veckan, erhålla etthundra kronor.

Till följd av denna bestämmelse kan alltså ej ökat understöd erhållas till skolkökskurser
omfattande mer än 30 arbetsdagar (såvida kursen ej förlänges till 60 dagar, alltså
i själva verket 2 kurser ordnas). Detta har haft till följd, att endast undantagsvis längre
skolkökskurser än 30 dagar anordnats och att den allmänna uppfattningen blivit den, att en
dylik kurs bör omfatta endast 30 dagar. Då emellertid nyssnämnda, i nådiga kungörelsen
av den 16 juni 1906 angivna tid tydligen är avsedd att vara endast minimitiden för dylika
kurser och då det ej torde kunna bestridas, att det vore eu fördel, om skolkökskurserna,
där så ske kan, något förlängdes, varigenom givetvis undervisningen skulle kunna bli grundligare
och mer fruktbringande, synes det vara rimligt, att till eu sådan längre kurs även
någon ökning i anslaget kunde erhållas. En dylik ökning av anslaget, av t. ex. 20 kr. pr
vecka å minst 5 arbetsdagar, intill 6 veckor, skulle utan tvivel ha till följd en förlängning
av skolkökskurserna, vilken, som ovan framhållits, vore av synnerligen stor betydelse.

Det på ovan anförda bestämmelse följande tillägget: »därav 75 kr. som bidrag till
lärarinnans lön och 25 kr. till övriga omkostnader», skulle under sådana förhållanden bortfalla.
Då detta tillägg ofta tolkats så,*som borde lärarinnans hela lön pr kurs utgöra 75
kr., torde dess uteslutande även av det skälet vara lämpligt.

I samband härmed torde även böra framhållas önskvärdheten av en ändring i mom.
10 av samma förordning:

»att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalenderår, statsbidrag
dock icke utgår för mer än högst sex kurser ärligen». Genom detta stadgande lägges
hinder i vägen för att på de ställen, där fast skolkök tinnes, detta i mån av behov utnyttjas,
så långt ske kan, genom anordnandet av dubbla kurser dagligen. Det torde ej kunna bestridas,
att den utvägen ur ekonomisk synpunkt vore att föredraga framför inredandet av
ännu ett skolkök i samma skoldistrikt eller t. o. m. i samma skola. Endast undantagsvis,
såsom t. ex. i Västerås, förekommer det emellertid nu, att skolköken användas även pa e. m.
Man anser sig ej kunna eller bryr sig ej om att anordna flere kurser än man får statsunderstöd
till, även om många av skolans elever på det viset gå miste om all skolköksundervisning.

Det skulle helt säkert kraftigt medverka till skolköksundervisningens utveckling och
allmänna utbredning, om anslaget till undervisningen i ett och annat skolkök ej begränsades
till de 600 kr. för 6 kurser årligen, utan vederbörande skolstyrelse i stället genom ökat
anslag uppmuntrades att använda lokal och inredning till så många av det för varje skoldistrikt
eller större skola erforderliga antalet årliga kurser, som utan olägenhet kunde anord -

Huslig ekonomi.

41

naso i samma kök. Då de flickskolor, som infört undervisning i huslig ekonomi, kunna
erhålla ett årligt anslag till denna undervisning av ända till 1,000 kr., synes det ej vara
orimligt att begära en dylik ökning av det till skolköksundcrvisningen vid nu ifrågavarande
skolor anslagna understödet.

I mom. 2 av samma förordning uppställes som villkor för statsanslags erhållande:

»att undervisningen handhaves av en duglig, för ifrågavarande undervisning särskilt
utbildad eller eljest av skolrådet lämplig befunnen lärarinna». Gent emot den uppfattning,
som ^ligger till grund för de först genom Riksdagens beslut inskjutna orden »eller eljest av
skolrådet lämplig befunnen», vaga vi framhålla vikten av att skolköksundervisningen skötes
av en lärarinna med grundlig utbildning i ämnet. Det kan ej anses nog, att eu sådan lärarinna
äger stor praktisk duglighet och erfarenhet, hon måste ock besitta vissa teoretiska
kunskaper, vilka äro nödvändiga förutsättningar för en verkligt rationell, på hygieniska grunder
bedriven undervisning i detta ämne. Vidare måste skolkökslärarinnan vara en även i
pedagogiskt avseende bildad person, för att hon skall kunna på lämpligt sätt ordna och leda
undervisningen samt förstå att göra den så väl praktiskt som intellektuellt lärorik och utvecklande
ävensom för att hon skall kunna utöva ett uppfostrande inflytande på eleverna.

Med stöd av vad ovan blivit anfört tillåter sig Centralstyrelsen för Svenska skolkökslärarinnornas
förening i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes till instundande Riksdag avgiva
nådig proposition om ändring av bestämmelser angående statsbidrag
för undervisning i huslig ekonomi i följande avseenden:

1) att för längre kurs än 30 dagar må kunna erhållas ett
ytterligare bidrag av Kr. 20: — pr vecka å minst 5
arbetsdagar, intill 6 veckor,

2) att tillägget angående statsbidragets fördelning må bortfalla,

3) att statsbidrag må kunna erhållas till så många årliga
kurser i samma skolkök, som utan olägenhet kunna därstädes
anordnas, samt

4) att ur mom. 2 må utgå orden »eller eljest av skolrådet
lämplig befunnen».

Stockholm den 31 aug. 1911.

KERSTIN HESSELGREN.

T. f. skolköksinspektris vid Stockholms Folkskolor.

Ida Norrby.

Föreståndarinna vid Fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala.

Sigrid Melander.
Rimforsa.

Maja Forssell.

Lärarinna vid Knngsholms folkskolas
skolkök i Stockholm.

Laura Näsholm.

Föreståndarinna vid Sundsvalls
folkskolors skolkök.

Alma Peterson.

Föreståndarinna vid Göteborgs
Skolköksseminarinm.

Gertrud Bergström.

Lärarinna vid Johannes folkskolas
skolkök i Stockholm.

Ingeborg Walin.

6—155155. 1.

42

Huslig ekonomi.

Särskilt yttrande.

Av Olof Olsson.

Bestämmelserna angående skolkökslärarinnornas avlöning anser nämnden
böra grundas på den principen, att skolkökslärarinna med fast anställning
och full tjänstgöring bör i avlöningshänseende likställas med
ordinarie folkskollärarinna. Det finnes ingen antydan om de överväganden,
som möjligen lett fram till denna princip; det står rätt och slätt, att
nämnden anser att bestämmelserna böra grundas på den principen.

Bland de många, som till nämnden insänt fullständiga uppgifter om
sina utbildnings- och anställningsförhållanden, befinna sig också 144 lärarinnor
i huslig ekonomi. Av det material, som härigenom ställts till
nämndens förfogande,. framgår inte, att det endast skulle behöva bli en
enkel bokföringsåtgärd att placera dessa lärarinnor bland folkskollärarinnorna;
varken utbildningen eller den nuvarande avlöningen synas bekväma
för en sådan åtgärd. I 23 städer, där skolförhållandena voro som bäst
och där arbetstiden i många fall var längre i skolköket än i skolsalen,
understeg skolkökslärarinnornas begynnelselön år 1912 samma lön för folkskollärarinnorna
med rätt avsevärda belopp, som följande tabell utvisar:

Skillnad i kronor

100

150—200

250—300

350—400

450—500

600

Antal städer..........

1

4

8

5

3

2

Och denna lägre lönenivå markerades ytterligare därigenom, att summan
av åldertilläggen i medeltal för folkskollärarinnorna utgjorde 526 kronor,
för skolkökslärarinnorna däremot endast 323.

Huslig ekonomi.

43

Enligt samma uppgifter för år 1912 hade de 144 lärarinnorna i huslig
ekonomi följande egentliga utbildningstid:

Lärarinnekursernas längd

1 Va män.

3 män.

Vs år

1 år

1 Vä år

2 år

?

Antal lärarinnor ........

i

6

6

71

50

8

2

Det är således inte svårt att förstå tabellen här ovan. En fackutbildning,
som i bästa fall inte når ut över halva den tid, som för folkskollärarinnorna
är den vanliga, måste rättvisligen ge sig till tåls med en
lägre avlöning. Det invändes kanhända, att de förberedande studierna äro
långa, och skolkökslärarinnorna själva ha ju häri sökt stöd för den meningen,
att utbildningstiden för en lärarinna i huslig ekonomi i regeln är minst
lika lång som den för lärarinna i läsämne erforderliga. En detaljerad
undersökning av de nämnda 144 lärarinnornas egna uppgifter ger vid
handen, att de genomgått följande undervisningsanstalter:

Undervisnings-

anstalt

Folk-

skola

Högre

folk-

skola

Små-sik ol e-semi-narium

Folk-

skole-

semi-

narium

Högre flickskola

?

4 klasser

5 klasser

6 klasser

7 klasser

8 klasser

Antal lärarinnor . .

12

1

8

i

1

5

17

24

61

14

Dessa skolstudier kompletteras här och var av inte allt för långa
hushålls-, trädgårds- och handarbetskurser in. in. Av de 61 lärarinnorna,
som kommit från 8-klassig högre flickskola, är det endast 11, som uppgivit
husmoders- och hushållskurser, i längd varierande mellan två månader
och ett år. Med den lyckliga fallenhet, vi människor ha, att uppriktigt
framhålla våra egna prestationer är det inte troligt, att någonting glömts
bort, och man är säkerligen på rätt väg, om man bakom tabellens 14
frågetecken snarare tänker sig en folkskola än ett folkskoleseminarium.

44

Huslig ekonomi.

Men även om de förberedande studierna varit avsevärt längre — för en
jämförelse mellan de båda lärarinnegruppernas utbildning skulle de kunnat
ha betydelse endast under förutsättning, att våra folkskollärarinnor, när
de söka sig in vid seminariet, komma direkt från spinnrocken.

Jag anser därför att nämndens Förslag till bestämmelser angående
understöd till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor m. m. i punkterna
1 och 2 a) bort få följande lydelse:

1) Statsbidraget utgår med

a) dels ett belopp av 150 kronor för undervisningskurs, dock att, där
kursen omfattar längre tid än som här nedan stadgas som villkor
för statsbidrag ytterligare bidrag må kunna utgå för högst 15 överskjutande
undervisningsdagar med 5 kronor för dag;

b) dels ock----uppbära.

2) Statsbidraget utgår under följande villkor:

a) att skolkökskursen omfattar minst 30 undervisningsdagar;

samt vidare att första stycket under punkt 1 i nämndens Förslag
till bestämmelser angående avlöning av lärarinnor i huslig ekonomi vid
folkskolor m. in. bort få följande lydelse:

1) Lärarinna skall, därest hon av skoldistrikt, landsting, hushållningssällskap
eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd organisation
erhållit fast anställning med full tjänstgöring, åtnjuta för år minst
1,000 kronor i l:a, 1,200 kronor i 2:a, 1,400 kronor i 3:e och 1,600
kronor i 4:e lönegraden jämte fri bostad och bränsle eller ersättning
därför enligt priserna å orten, eljest minst 6 kronor 25 öre för tjänstgöringsdag,
skolande som tjänstgöring räknas jämväl den tid, som må
erfordras för skolkökets iordningställande och för lärarinnornas resa
till den ort, där skolkökskursen är anordnad.

STATSBIDRAG TILL UNDERVISNING I SLÖJD VID

FOLKSKOLOR.

Slöjd.

47

Historik.

Motion 1876. I en vid 1876 års riksdag inom andra kammaren
väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte i underdånig skrivelse anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt övervägande, om och på vad sätt
undervisning i handarbete kunde påbjudas i folkskolorna. Det tillfälliga
utskott, som behandlade motionen, ansåg, att det skulle bliva till stort
gagn för det allmänna, om sådan undervisning kunde införas i folkskolan,
och att icke blott landstingen utan även staten borde medelst understöd
bidraga därtill, samt hemställde, att Riksdagen måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte taga i övervägande, om och på vad sätt förberedande åtgärder
kunde vidtagas för införande i folkskolan av undervisning i handarbete.

Utskottets hemställan avslogs av kammaren.

Proposition och motion 1877. I proposition till 1877 års riksdag
upptog Kungl. Maj:t frågan om statsbidrag till undervisning i slöjd vid
folkskolor.

I propositionen framhölls, hurusom landsting, hushållningssällskap
och kommuner ävensom enskilda personer i åtskilliga delar av landet gjort
uppoffringar för främjande av denna undervisning.

Undervisningen i slöjd för flickor hade i allmänhet haft till mål
enkel linne- och klädsömnad samt stickning. Det vore dock önskvärt, att
tillfälle kunde beredas till undervisning även i spånad, vävnad samt flätningsarbeten.
De kostnader, anordnandet av sådan undervisning komme
att medföra, kunde emellertid ej bliva betydliga, och understöd därtill av
staten torde därför enligt departementschefens mening ej behövas på annat

48

Slöjd.

sätt, än att tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens
seminarier för bildande av folkskollärarinnor.

Undervisning i slöjd för gossar borde avse förvärvandet av någon
händighet eller förmåga att bruka de vanligast förekommande verktyg,
särdeles snickareverktyg samt, där förhållandena sådant medgåve, även
svarvare-, träsnidare- och möjligen smidesverktyg, varvid förfärdigandet
av sådana föremål, vilka vore för allmogen företrädesvis nödvändiga, borde
i främsta rummet avses. Anordnandet av denna slöjdundervisning torde
i allmänhet medföra större svårighet och fordra större uppoffringar.

De åtgärder, staten kunde och borde vidtaga för denna undervisnings
främjande, syntes vara dels att övningar i de slöjder, som skulle
förekomma i folkskolan, infördes vid statens seminarier för folkskollärares
bildande, dels att modellsamlingar av de mest brukliga lantmannaredskap
samt andra lämpliga slöjdföremål efter hand anskaffades och till billigt
pris tillhandahölles skolråden, dels slutligen, med avseende på de kostnader
och svårigheter, införandet av denna undervisning medförde, att ett särskilt
understöd av statsmedel lämnades de skoldistrikt, som väl ordnade
densamma. Detta understöd borde enligt departementschefens mening utgå
med ett belopp av 75 kronor till varje folkskola, vid vilken undervisning
i slöjd för gossar blivit införd.

Statsutskottet hemställde, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
att Riksdagen måtte såsom bidrag till avlöning av lärare i slöjd vid
folkskola anvisa det av Kungl. Maj:t föreslagna anslaget, 15,000 kronor.
Riksdagen beviljade det föreslagna anslaget att användas till understöd
med 75 kronor till varje skola åt sådana församlingar, som på vanligt
sätt beredde i skolåldern varande barn undervisning i slöjd.

En vid samma riksdag väckt motion att såsom bidrag till avlönande
av lärare och lärarinnor vid slöjdskola, som motsvarade sådan skolas ändamål
att meddela undervisning i handarbete, skoldistrikt måtte, under
villkor att sådan lärare eller lärarinna årligen i lön uppbure minst 250

Slöjd.

41>

kronor och vore med undervisning sysselsatt minst åtta månader med 30
undervisningstimmar i veckan, åtnjuta statsbidrag till det belopp, som då
utginge till oexaminerade biträdande lärare och lärarinnor i folkskola,
avslogs av Riksdagen.

Genom kungörelse den 11 september 1877 förordnade Kungl. Maj:t,
att skoldistrikt, som genom intyg av vederbörande folkskolinspektör visat
sig hava på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i slöjd för gossar
under minst fyra timmar i veckan, utan att undervisningen i folkskolans
läsämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje skola erhålla
ett årligt understöd av 75 kronor.

Motion 1887. En vid 1887 års riksdag väckt motion om anslag till
undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor blev på grund av
Riksdagens upplösning ej föremål för dess prövning.

Motion 1888. Vid 1888 års riksdag väcktes motion, att Riksdagen
ville besluta att i underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida icke ett lämpligt anslag av
statsmedel borde äskas att årligen utgå som bidrag till de kommuner,
vilka anordnade undervisning i slöjd och handarbeten åt flickor i skolåldern,
samt att Kungl. Makt täcktes till följande riksdag inkomma med
förslag därtill, ävensom till villkoren för sådant bidrags erhållande.

Andra kammarens första tillfälliga utskott erkände visserligen, att
anordnande och uppehållande av slöjdundervisning för flickor krävde väsentligt
mindre kostnader än sådan undervisning för gossar, men ansåg
det likväl vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att då statsbidrag
utginge till kommuner, som anordnat slöjdundervisning för gossar,
åtminstone något bidrag från statens sida lämnades till underlättande av
kommuners kostnader i och för undervisningen i den kvinnliga slöjden.

7—153155. l.

50 Slöjd.

Utskottets hemställan, som väsentligen överensstämde med motionärens
yrkande, bifölls av kammaren.

Första kammarens tredje tillfälliga utskott, som ansåg, att kostnaderna
för anordnande av ifrågavarande undervisning, om ock understigande
kostnaderna för slöjdundervisning åt gossar, torde vara av den betydenhet,
att de flerstädes, därest icke något särskilt bidrag erhölles, komme att
utgöra hinder för en ändamålsenligt ordnad undervisning, hemställde, att
första kammaren måtte biträda andra kammarens beslut.

Kammaren avslog utskottets hemställan.

Motion 1889. En vid 1889 års riksdag väckt motion angående skrivelse
till Kungl. Maj:t om statsbidrag åt kommuner för anordnande av
undervisning i slöjd och handarbete åt flickor i skolåldern ävensom en
vid samma riksdag väckt motion om anslag till understöd åt de församlingar,
som anordnade undervisning i kvinnlig slöjd, avslogs.

Motion 1892. Vid 1892 års riksdag väcktes motion, att Riksdagen
måtte bevilja anslag att användas till understöd åt skoldistrikt, som på
lämpligt sätt beredde i skolåldern varande flickor undervisning i kvinnlig
slöjd. Statsutskottet, som ansåg denna angelägenhet, för vars ordnande i
varje särskilt fall enligt utskottets mening torde erfordras jämförelsevis
obetydliga kostnader, lämpligen böra omhändertagas av vederbörande kommuner
eller landsting, hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
hemställan.

Motion och riksdagsskrivelse 1893. Vid 1893 års riksdag väcktes ånyo
motion om statsbidrag till undervisning i kvinnlig slöjd åt i skolåldern
varande flickor. Med anledning av motionen anhöll Riksdagen, att Kungl.
Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående beredande av stats -

Slöjd.

51

understöd för undervisning i kvinnlig slöjd vid folkskolorna ävensom angående
de villkor, som kunde böra fastställas för understödets åtnjutande

Folkskolinspektörsmötet 1894. Vid folkskolinspektörsmötet i Stockholm
år 1894 behandlades bland annat frågan om till vilket belopp och
under vilka villkor statsbidrag borde lämnas till bestridande av kostnaderna
för undervisning i kvinnlig slöjd. Den avdelning av mötet, som behandlade
denna fråga, föreslog beträffande statsbidragets belopp, att staten såsom
bidrag till slöjdlärarinnans avlöning skulle lämna ett årligt belopp av 40
kronor för varje slöjdskola eller slöjdavdelning. Under mötesdiskussionen
framställdes yrkanden, att statsbidraget skulle utgå med något högre be o lopp,

förslagsvis 50 kronor. A andra sidan påyrkade talare lägre statsbidrag
under erinran om att lärarinnorna i många skolor undervisade i
kvinnlig slöjd utan särskild ersättning, samt att slöjdundervisningen i stor
utsträckning meddelades av småskollärarinnor, och att, om statsbidraget
sattes till 40 kronor, de småskollärarinnor, som uteslutande lämnade undervisning
i kvinnlig slöjd i flere skolor, finge högre lön än andra småskollärarinnor.

Mötets majoritet uttalade sig för att statsbidraget skulle bestämmas
till 40 kronor. Minoriteten röstade för ett anslag av 50 kronor till varje
skola.

o

Proposition 1894. År 1894 framlade Kungl. Maj:t för Riksdagen
proposition med förslag, att skoldistrikt måtte av statsmedel för varje
skola, vari antalet slöjdande gossar uppginge till minst 10, erhålla ett
årligt understöd av 75 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande
ämne påginge minst fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan
bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet
av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna
undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna

52

Slöjd.

villkor för varje sådan avdelning, vari antalet uppginge till minst 15, erhålla
likaledes ett årligt understöd av 75 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av Riksdagen.

o

Proposition 1896. År 1896 framlade Kungl. Maj:t för Riksdagen proposition
om statsbidrag till undervisning i slöjd för flickor vid folkskolor.

Beträffande beloppet av det varje skola eller avdelning tillkommande
statsbidrag yttrade departementschefen, att han gärna velat ansluta sig till
det av inspektörsmötet föreslagna. Men då anslagsbehovet vore sådant, att det
efter hand måste växa, och med hänsyn därtill, att Riksdagen givit tillkänna,
att den funnit redan den av motionären vid 1893 års riksdag förordade
summan — 50,000 kronor — vara väl hög, måste departementschefen
stanna vid att föreslå ett belopp av 30 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen, att skoldistrikt, som genom intyg
av vederbörande folkskolinspektör visat sig hava på ändamålsenligt sätt i
folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning
i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lappning, linne- och
klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve, i spånad och
vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i folkskolans läroämnen
därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje skola, vari antalet
slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett årligt understöd
av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande ämne påginge minst
4 timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden,
samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet av dem, som deltoge i
slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna undervisning vore
delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna villkor för varje
sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till minst tjugufem, erhålla
likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av Riksdagen, varefter kungl.
kungörelse i ämnet utfärdades den 29 maj 1896.

Slöjd.

53

Motioner 1898. Motioner vid 1898 års riksdag angående ändrade
bestämmelser rörande anslaget till undervisning i kvinnlig slöjd vunno ej
Riksdagens bifall.

Sakkunniga 1899. Sedan 1899 års riksdag med anledning av motion
angående ändring i vissa villkor för erhållande av statsbidrag till slöjdundervisning
avlåtit skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning
och förslag i ärendet, uppdrog chefen för ecklesiastikdepartementet år 1899
åt särskilt tillkallade sakkunniga att avgiva yttrande och förslag i ämnet.

Beträffande storleken av statens bidrag till slöjdundervisningen föreslogo
de sakkunniga en höjning av statsbidraget för undervisning i slöjd
för gossar till 80 kronor om året och för undervisning i slöjd för flickor
till 40 kronor om året för varje skola eller slöjdavdelning med normal
undervisningstid av 8 månader om året.

Såsom skål för detta förslag åberopade de sakkunniga beträffande
understödet till slöjdundervisning för gossar i främsta rummet lämpligheten
av att, om föreslagen delning av statsbidraget i förhållande till undervisningstiden
godkändes, kunna röra sig med jämna tiotal vid division
med undervisningsmånadernas antal (8). Angående understödet till undervisning
i slöjd för flickor anförde de sakkunniga bland annat, att de
ansett det dittills utgående beloppet vara alltför lågt i förhållande till den
tid, möda och ansträngning, som undervisningsarbetet krävde, i jämförelse
med det belopp, som uppbures till understödjande av undervisning i slöjd
för gossar. Aven om slöjdlärarinnans arvode i de flesta fall ökades utöver
statsunderstödet medelst bidrag från skoldistriktet och länets landsting
eller hushållningssällskap, vore det önskligt, att statens bidrag till hennes
avlöning höjdes, enär den tid, som åtginge till utbildning av småskollärarinnor
och slöjdlärarinnor, medförde så pass stora kostnader, att man
icke utan någon förökning av lönen kunde påräkna att erhålla lämpliga
och väl utbildade slöjdlärarinnor.

54

Slöjd.

Proposition 1900. I proposition till 1900 års riksdag angående
statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor uttalade departementschefen,
att de skäl, vilka de sakkunniga anfört för sitt förslag om höjning
av ifrågavarande statsbidrag, syntes vara fullt riktiga, och ansåg sig departementschefen
därför böra instämma uti deras förslag, att statsbidraget
till varje skola eller slöjdavdelning, i vilken meddelades undervisning i
slöjd för gossar, skulle höjas från 75 kronor till 80 kronor och statsbidraget
till varje skola eller slöjdavdelning, där det meddelades undervisning
i slöjd för flickor, skulle höjas från 30 kronor till 40 kronor.

De föreslagna beloppen godkändes av Riksdagen. Kungl. kungörelse i
ärendet utfärdades den 25 maj 1900.

Motion och riksdagsskrivelse 1902. Vid 1902 års riksdag väcktes
motion om ändring i bestämmelserna för erhållande av statsbidrag för
undervisning i slöjd. I motionen framhölls, hurusom gällande bestämmelser
rörande statsbidrag för undervisning i slöjd föranlett många svårigheter
och oegentligheter, huvudsakligen beroende därpå, att man ifråga
om dessa statsbidrag slagit in på en väg, som icke förut beträtts på något
område av folkundervisningen, nämligen att bestämma statsbidragen i förhållande
till lärjungeantalet, medan desamma på alla andra områden avfolkundervisningen
bestämdes i förhållande till lärarkrafternas antal.

Även framhölls i motionen, att i gällande kungörelse angående statsbidrag
för undervisning i slöjd införts en ny grundsats för betalningen.
Arbetet skulle nämligen utgöras efter en grundsats, betalningen efter en
annan. Det skulle slöjdas efter timmar och veckor, men betalningen
skulle utgå efter månad, och det en månad om 30 dagar. Vidare vore
bestämt, att betalningen skulle utgå endast efter hel månad, under det
slöjdtiden skulle rätta sig efter skoltiden, som ju under en termin kunde
omfatta t.- ex. 10, 11, 16 eller 17 veckor och sålunda icke sammanfölle
med jämna månader om 30 dagar. Man måste därför omarbeta de para -

Slöjd.

55

grafer i skolreglementena, som handlade om terminernas längd, och därvid
låta hänsynen till slöjdundervisningen vara den dominerande. Detta kunde
naturligtvis avhjälpas därmed, att bestämmelserna om statsbidragets erhållande
efter hel månad strökes, och att bidraget beräknades efter timmar
eller veckor med maximum 80 eller 40 kronor för helt år.

Med föranledande av berörda motion anhöll Riksdagen samma år i
skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande,
huruvida någon förändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag
för undervisning i slöjd kunde böra vidtagas, och, därest så befunnes vara
fallet, till Riksdagen inkomma med det förslag i ärendet, vartill förhållandena
kunde föranleda.

1 Riksdagens skrivelse uttalades tvivel därom, huruvida tillfredsställande
bestämmelser med avseende å statens bidrag till slöjdundervisningen
kunde vinnas med bibehållande av den grund för beräkningen av dessa bidrag
belopp, att desamma skulle huvudsakligen vara beroende av skolornas lärjungeantal,
varjämte ifrågasattes, att statsbidragen hellre borde bestämmas
i förhållande till lärarnas antal och avlöningar, varvid garanti mot missbruk
skulle kunna vinnas genom förpliktelse för vederbörande skoldistrikt
att i viss proportion till lönen bidraga till slöjdlärarens avlöning.

I motionen hade föreslagits, att statsbidraget ej längre skulle utgå
efter hel månad utan beräknas efter det antal timmar, undervisningen
pågått. Riksdagen uttalade i sin skrivelse, att Riksdagen hade sig bekant,
att tillämpningen av de då gällande föreskrifter med avseende å beräkningen
av statsbidragens belopp vållat svårigheter, vilka syntes kunna
undvikas genom antagande av beräkningsgrunder, vilka närmare överensstämde
med de av motionären förordade.

Proposition 1906. I proposition till 1906 års riksdag angående ändrade
grunder för utdelande av statsbidrag till främjande av undervisning
i slöjd m. m. yttrade departementschefen beträffande den ifrågasatta an -

56

Slöjd

ordningen, att statsbidragen skulle bestämmas i förhållande till lärarnas
antal och avlöningar, att lämpligheten av en sådan förändring med avseende
å beräkningsgrunden för statsbidragen syntes kunna mycket ifrågasättas.
Tillämpningen av den föreslagna nya beräkningsgrunden skulle icke vålla
mindre svårigheter, än som föranletts av den dittills gällande. Orsaken därtill
vore det olika sätt, varpå slöjdundervisningen inom olika skoldistrikt eller vid
olika skolor inom samma skoldistrikt vore anordnad. Läraren hade stundom
en, stundom flera slöjdavdelningar att undervisa jämte den egentliga skolundervisningen;
ofta sammanfölle slöjdavdelningarna med klassindelningen,
ofta icke; i många fall meddelade en lärare, anställd vid en skola, undervisning
i slöjd åt elever från en annan skola; mycket ofta, i synnerhet i
fråga om kvinnlig slöjd, vore särskild lärare anställd för slöjdundervisning
antingen för flera avdelningar inom samma skola eller ock för flera skolor
o. s. v. För att under dylika olikartade förhållanden kunna fördela statsbidragen
rättvist måste man uti de olika anordningarna söka en gemensam
enhet, efter vilken statens bidrag skulle beräknas, och man måste då
komma till slöjdavdelningen, men då vore man åter inne på den dittills
tillämpade principen.

Förslaget att beräkna statsbidragen efter lärarnas antal och lön sammanhängde
enligt departementschefens mening på det närmaste med förslaget
att stadga förpliktelse för skoldistrikten att i viss proportion till
lönen bidraga till slöjdlärarens avlöning. Införandet av en sådan skyldighet
för skoldistrikten skulle emellertid verka i hög grad hämmande på
slöjdundervisningen, enär många skoldistrikt vore så fattiga, att de icke
kunde eller ville bidraga till slöjdundervisningen i vidsträcktare mån än
då skedde genom anskaffande av lokal, redskap och materialier. Det syntes
så mycket mindre tillrådligt att genom en dylik föreskrift fordra en
ökning i kommunernas utgifter för slöjdundervisningen, som detta skulle
hårdast drabba de ekonomiskt svagaste kommunerna, till vilkas behov man
ju i första rummet borde taga hänsyn vid statsunderstöds lämnande. Det

Slöjd.

57

befarade missbruket med statsbidragen torde för övrigt enligt departementschefens
mening kunna förebyggas även med bibehållande av de
dåvarande grunderna för statsbidragens bestämmande. Man kunde nämligen
uti föreskrifterna angående statsbidrag för slöjdundervisning upptaga
den bestämmelsen, att statsbidraget skulle utgå till lärarens avlöning
och således icke till bestridande av kostnaderna för anskaffande av slöjdlokal,
redskap eller materialier.

Beträffande grunderna för statsbidragets beräkning yttrade departementschefen
vidare, att staten hade att tillse, att slöjdundervisningen erhölle
den omfattning, att eleverna därigenom bibragtes en utveckling och
färdighet, varav de under framtiden kunde hava verklig nytta, och att
undervisningen fördelades så, att därigenom vunnes den omväxling mellan
slöjden och den Övriga skolundervisningen, som allmänt erkändes vara
lämplig. Detta torde enligt departementschefens mening bäst ske därigenom,
att såsom villkor för statsbidrags erhållande föreskreves, att slöjdundervisningen
skulle hava meddelats minst ett visst antal timmar, fördelade
på minst ett visst antal veckor. Härigenom vunnes den fördelen, att
statsbidraget kunde utgå i förhållande till det antal undervisningstimmar,
som i de särskilda skoldistrikten förekommit.

Enligt de i § 1 av 1900 års kungörelse angivna fallen utgjorde den
föreskrivna minsta undervisningstiden, förvandlad i timmar, 13777, fördelade
på 342/7 veckor eller 255/7 veckor. Fördelat på nämnda antal undervisningstimmar
bleve statsbidraget 58.33 öre per timme för gosslöjd
och 29.17 öre per timme för flickslöjd. Enligt de i § 3 av samma kungörelse
angivna fallen utgjorde undervisningstiden i de två första fallen
120 timmar, fördelade på respektive 342/7 veckor och 30 veckor, samt i
det tredje fallet 1026/7 timmar, fördelade på 255/7 veckor.

Den av motionärerna för fullt statsbidrags åtnjutande föreslagna
undervisningstiden av minst 136 timmar överensstämde ganska nära med
gällande bestämmelser. Om statsbidraget borde beräknas för timme, syntes

8—15315S. 1.

58

Slöjd.

det departementschefen lämpligt att fastställa det till 60 öre i timmen för
gosslöjd och 30 öre i timmen för flickslöjd. I sådant fall borde maximibidraget
utgå med 81 kronor för gosslöjd samt 40 kronor 50 öre för
flickslöjd, d. v. s. för en undervisningstid av minst 135 timmar.

Beträffande statsbidragets belopp föreslogs sålunda i propositionen,
att skoldistrikt, som i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola
anordnat undervisning i slöjd, måtte för varje sådan skola eller för varje
slöjdavdelning av statsmedel erhålla till lärarens eller lärarinnans avlöning
ett bidrag, när fråga vore om slöjd för gossar, efter sextio öre för slöjdtimme
med högst åttioen kronor och, när fråga vore om slöjd för flickor,
efter trettio öre för slöjdtimme med högst fyrtio kronor 50 öre.

Vad Kungl. Maj.-t hemställt vann Riksdagens bifall, varefter kungörelse
i ämnet utfärdades den 16 juni 1906.

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag.

I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande, band I, sid. 261,
har nämnden erinrat därom, att vid åtskilliga folkskolor äro anställda
särskilda lärare i övningsämnen, såsom i teckning, i sång, i gymnastik, i
slöjd för gossar, i slöjd för flickor och i huslig ekonomi. Härefter yttrar
nämnden: »Somliga av dessa lärare hava full tjänstgöring, andra äro an ställda

som timlärare. Dessa lärares avlöning är icke reglerad genom
några av staten utfärdade bestämmelser. I underdånig framställning har
nu Svenska skolkökslärarinnornas förening anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
i sammanhang med förestående omarbetning av nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket i nu gällande bestämmelser vidtaga sådana
ändringar, att lärarinnor i huslig ekonomi med full tjänstgöring må i fråga
om anställning, avlöning och pensionsförhållanden bliva likställda med
ordinarie lärarinnor i övrigt, se bil. XXVIII: 24. Vidare har Stockholms
slöjdlärarinneförening hemställt, att löner, pensioner och bidrag vid sjuk -

Slöjd.

59

domsfall för lärarinna i kvinnlig slöjd måtte bliva jämnställda med vad
som kan bliva bestämt för lärarinna i huslig ekonomi, se bil. XXVIII: 25.

»Nämnden har tagit dessa framställningar under övervägande och
därvid tillika undersökt, huru över huvud taget övningslärarna vid folkskolorna
skulle kunna genom laga stadganden tillförsäkras den fastare
ställning och de avlöningsförmåner, som må tillkomma folkskollärare i
allmänhet. Det har därvid allt klarare framträtt, att frågan om övningslärarinstitutionen
vid folkskolorna är en pedagogisk fråga, som icke torde
böra lösas som ett moment i den allmänna löneregleringsfrågan. Mot en
anordning sådan som den ifrågasatta torde också inom folkskolan i allmänhet
förefinnas någon ^obenägenhet, grundad på den uppfattningen, att
facklärarsystemet över huvud taget är mindre lämpligt på folkskolans
område och åtminstone icke bör genom några enkom för ändamålet avsedda
åtgärder där beredas ökad terräng. Om bärkraften av detta argument
har nämnden som helhet icke någon bestämd mening. För nämnden står
det emellertid klart, att om berörda lärares anställnings- och avlöningsförhållanden
skola regleras, detta icke kan ske, med mindre bestämmelser
träffas angående deras utbildning och kompetens. Nämnden har genom
sin statistiska undersökning funnit, att ifrågavarande lärares utbildning är
synnerligen växlande och, beträffande vissa grupper, i många fall helt
visst ganska bristfällig. Att i nu berörda hänseende verkställa ytterligare
utredning och avgiva förslag, som mer eller mindre djupt ingripa i skolans
organisation, därtill saknar nämnden nödiga förutsättningar. Nämnden tror
för övrigt, att förhållandena på ifrågavarande område ännu icke vunnit
den stadga, att ett fastställande av vissa bestämda kompetensfordringar
skulle medföra större gagn än olägenhet. Härtill kommer, att antalet
övningslärare med full tjänstgöring är jämförelsevis litet, samt att sådana
lärare icke förekomma annorstädes än i några få större samhällen. Att
nu genom en allmän rikslagstiftning angående övningslärarnas kompetens-,
anställnings- och avlöningsförhållanden regelbinda övningslärarinstitutionen

60

Slöjd.

torde icke vara lämpligt. Emellertid fordrar billigheten, att där övningslärare
med full tjänstgöring blivit mera stadigvarande anställda, de ock
skola beredas en någorlunda tryggad ekonomisk existens. Att draga försorg
härom tillkommer i första hand de samhällen, där sådana lärare anställts.
För att underlätta samhällenas strävan härutinnan har nämnden i
samband med sitt förslag till reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning
upptagit vissa bestämmelser, se kap. XI sid. 405, som utan att nu
intvinga övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden i vissa
bestämda former, i allt fall komma att på dessa förhållanden verka reglerande
i syfte att bereda övningslärarna en mera tryggad ställning.»

Rörande övningslärarnas ovan berörda utbildning i vad den beträffar
lärare i slöjd hänvisas till bil. I.

Den ståndpunkt, nämnden sålunda intagit till frågan om reglering
av lönerna för övningslärare vid folkskolorna, har nämnden ansett sig höra
frångå, såvitt frågan gäller lärarinnor i huslig ekonomi, för vilka nämnden
i denna dag avgivet betänkande angående statsbidrag till undervisning
i huslig ekonomi vid folkskolor föreslagit en reglering av lönerna. Skälen
härtill äro i detta betänkande angivna. Nu har inom nämnden framhållits,
att då nämnden föreslagit reglering av lönerna för lärarinnor i huslig
ekonomi, nämnden i följd härav jämväl måste föreslå reglering av lönerna
för lärare i övriga övningsämnen, således även för lärare i slöjd.

Enligt nämndens mening är en dylik slutsats oberättigad. Frågan,
huruvida undervisningen i teckning m. m. och slöjd bör handhavas av
folkskolans ämneslärare eller av särskilda facklärare, är eu öppen fråga,
på vilken diskussionen i ämnet icke givit något övertygande svar. I varje
fall är det icke nämndens sak att utreda den frågan. Säkert är, att undervisningen
i teckning, musik, gymnastik och slöjd i de flesta skolorna
handhaves och måste handhavas av ämneslärarna. Vad åter angår undervisningen
i huslig ekonomi, bestrides den, nämnden veterligt, i intet fall
av ämneslärarinna utan uteslutande av facklärarinnor, ett förhållande, som,

Slöjd.

61

såsom nämnden i berörda betänkande angående statsbidrag till undervisning
i huslig ekonomi framhållit, kan antagas komma att bliva konstant.
Vilken åsikt man ån må hysa angående frågan om lämpligheten av facklärarsystemet
vid folkskolorna, ett är visst, nämligen att undervisningen i
huslig ekonomi måste ombesörjas av facklärarinnor.

På grund av vad sålunda anförts anser nämnden, att avlöningen för
lärarinnor i huslig ekonomi kan regleras, utan att lönerna för lärarpersonalen
i övriga övningsämnen av den anledningen för närvarande behöva regleras.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidraget till undervisning
i slöjd för gossar med dubbelt så stort belopp som statsbidraget till
undervisning i slöjd för flickor. Detta bidrag skall utgå till avlöningen
för undervisningen. Till denna avlöning lämna kommunerna i allmänhet
endast ringa tillskott. Sålunda kan statsbidraget till undervisningen
i slöjd sägas vara normerande för avlöningen till undervisaren i
ämnet. Undervisningen i slöjd för flickor meddelas uteslutande av kvinnliga
lärare. Undervisningen i slöjd för gossar meddelas såväl av manliga
som av kvinnliga lärare, de senare i allmänhet folkskollärarinnor eller facklärarinnor,
i enstaka fall småskollärarinnor.

När alltså en folkskollärarinna meddelar undervisning i slöjd för
gossar, lämnar staten ett dubbelt så stort bidrag, som när samma lärarinna
meddelar undervisning i slöjd för flickor. I förra fallet erhåller lärarinna
i allmänhet samma avlöning som hennes manlige kamrat, i senare fallet
endast omkring hälften.

Då statsbidraget, på sätt som nämnts, oavkortat utgår till den
undervisandes avlöning, kan skillnaden i statsbidraget till undervisningen
i slöjd för gossar och till undervisningen i slöjd för flickor
icke hava till ändamål att utjämna den skillnad, som må förefinnas
avseende å omkostnaderna för själva anordnandet av undervisningen,
d. v. s. för lokal och inköp av verktyg och materiell. Det kan för övrigt

62

Slöjd.

ifrågasättas, huruvida numera, då för undervisningen i slöjd för flickor
erfordras bl. a. symaskiner, anordnandet av undervisningen i slöjd för
gossar är förenat med större kostnader än anordnandet av undervisningen
i slöjd för flickor (se bil. II).

Den frågan inställer sig då, huruvida den nu fastställda differensen
i avseende å statsbidraget till undervisningen i manlig slöjd och till undervisningen
i kvinnlig slöjd kan motiveras därmed, att undervisningen i
slöjd för gossar skulle vara i något avseende mera krävande och fördenskull
påkalla högre gottgörelse än undervisningen i slöjd för flickor. I
sådant avseende torde böra framhållas, att den utbildning, som erfordras
för meddelande av undervisning i det förra ämnet, icke kan anses mera
omfattande än den utbildning, som erfordras för meddelande av undervisning
i det senare ämnet, samt att över huvud taget den förra undervisningen
icke kan anses vara av mera kvalificerad natur än den senare. Och
att betalningen för undervisningen skulle vara beroende på lärjungarnas
kön, är en grundsats, som eljest icke vunnit insteg inom folkundervisningen.
I varje fall skulle en differens i statsbidraget, betingad av denna
omständighet, icke sammanfalla med den differens, som i avseende å detta
bidrag nu är fastställd, därest, såsom folkundervisningskoramittén i sitt
den 1 augusti 1914 avgivna betänkande angående folkskolan föreslagit,
kvinnlig slöjd kommer att ingå i kursplanen även för manliga lärjungar.

Såvitt nämnden kan se, finnes i de ifrågavarande ämnenas och den
i dem meddelade undervisningens egen natur ingen giltig grund för en åtskillnad
i avseende å statsbidraget till denna undervisning. Då emellertid
statsbidraget enligt nämndens mening fortfarande som hittills bör oavkortat
utgå till den undervisandes avlöning och även framgent torde komma att
angiva den undre gränsen för denna avlönings storlek, kunde man tänka sig
eu skillnad i statsbidraget, beroende på den undervisandes kön. Nämnden
har ju i allmänhet föreslagit lägre löner för kvinnliga än för manliga lärare.

Att av sist berörda omständighet draga den slutsatsen, att statsbi -

Slöjd.

(53

draget till undervisning i slöjd skulle utgå med lägre belopp, därest undervisningen
i ämnet meddelades av kvinnlig lärare, än om den meddelades
av manlig lärare, vore emellertid oriktigt. Ett närmare studium av de
avlöningsgrundsatser, nämnden utvecklat i sitt den 31 oktober 1914 avgivna
betänkande giver nämligen vid handen, att de olika lönestater,
nämnden föreslagit för manliga och för kvinnliga lärare, resultera i ungefärligen
samma effektiva avlöning, vilket innebär, att den manliga och den
kvinnliga lärarens arbete enligt nämndens mening skulle betalas efter
samma måttstock eller taxa. Att enligt nämndens förslag lönestaterna
för kvinnliga lärare äro lägre än lönestaterna för manliga lärai*e, beror
således icke därpå, att den kvinnliga lärarens arbete skulle betalas lägre
än den manliga lärarens, utan huvudsakligen på den beräknade totalavlöningens
fördelning på de olika tjänste- och pensionsåren. Då undervisningen
i slöjd är ett extra arbete, som somliga lärare utföra, andra icke,
och som gottgöres per undervisningstimme, kan någon lönefördelning av nyss
nämnd art här icke ifrågakomma. Under sådana förhållanden blir konsekvensen
av den ståndpunkt, nämnden intagit i fråga om manliga och kvinnliga
lärares avlöning, att kvinnor, vilka undervisa i slöjd, skola åtnjuta gottgörelse
efter samma måttstock som män, vilka undervisa i detta ämne.

Det kunde slutligen tänkas, att småskollärarinnor, som hava en lägre
utbildning, för sin undervisning i slöjd erhölle ett lägre statsbidrag och
en lägre gottgörelse än folkskollärarinnor. Självmant inställer sig då den
frågan, huru speciallärarinnor, som varken avlagt folkskollärarexamen eller
småskollärarexamen, skulle gottgöras för sin undervisning i slöjd. Undervisningen
i slöjd är ju till sitt innehåll och till lärjungestadiet densamma,
vare sig den meddelas av det ena eller det andra slaget lärarinnor. Frågan
är, om lärarinnan är kompetent att meddela denna undervisning. Och
sådant skall ju vitsordas av vederbörande folkskolinspektör. Där denna
förutsättning är för handen, bör statsbidraget till undervisningen utgå med
samma belopp, oberoende av lärarinnans kvalifikationer i övriga avseenden.

64

Slöjd.

På grund av vad sålunda anförts anser nämnden, att statsbidraget
till undervisning i slöjd för gossar och slöjd för flickor bör till sitt belopp
utgå efter samma grund.

I detta sammanhang får nämnden erinra därom, att statsbidraget till
undervisning i slöjd vid högre folkskolor enligt 1915 års riksdags beslut
skall utgå efter samma grund, evad undervisningen omfattar manlig eller
kvinnlig slöjd och evad den bestrides av manliga eller kvinnliga lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidraget, när fråga är
om slöjd för gosssar, med 60 öre och, när fråga är om slöjd för flickor,
med 30 öre för undervisningstimme. Med hänsyn till det förut påpekade
sammanhanget mellan statsbidraget oeh lärarens avlöning, anser nämnden,
att statsbidraget bör icke oväsentligt höjas. Enligt nämndens mening kan
statsbidraget icke sättas lägre, än att lärarens minimiavlöning kommer att
någorlunda motsvara den kontanta avlöningen för extra ordinarie folkskollärare
eller folkskollärarinna. På grund härav får nämnden föreslå, att
statsbidraget bestämmes till en krona för slöjdtimme.

I detta sammanhang får nämnden erinra därom, att enligt Riksdagens
n}7ssberörda beslut angående statsbidrag till undervisning i slöjd vid högre
folkskolor detta bidrag skall utgå efter 1 krona 25 öre för slöjdtimme. I

I gällande författning angående statsbidrag för undervisning i slöjd
är som villkor för statsbidrag stadgat, att slöjden för gossar skall bestå i
träslöjd eller annan lämplig slöjdart, och att slöjden för flickor skall bestå
i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning samt, där omständigheterna
så medgiva, klädsömnad, spånad, vävning och flätningsarbeten.

Då emellertid normalplanen för folk- och småskolor även omfattar
undervisningsplan för ämnet slöjd, torde nu berörda villkor för erhållande
av statsbidrag böra avfattas ungefärligen så, att vid undervisningens anordnande
normalplanen skall tjäna till huvudsaklig ledning.

Slöjd.

65

Bilaga 1.

De vid folkskolorna år 1912 anställda slöjdlärarnas och slöjdlärarinnornas
utbildningsförhållanden.

(Följande redogörelse är utarbetad av kanslisekreteren Clas Gustafsson på grundval
av till lärarelönenämnden inlämnade uppgifter.)

A. Slöjdlärare.

Av de 225 vid folkskolorna år 1912 anställda slöjdlärare, som lämnat uppgifter
till lärarelönenämnden, kade 80 under året haft en undervisningstid av 20
timmar i veckan eller mer; dessa 80 hade erhållit följande utbildning.

Före de egentliga utbildningskur serna hade 11 såväl genomgått yrkesskolor
(aftonskolor, slöjdföreningsskolor o. d.) som erhållit yrkesutbildning (i snickeri-och
metallarbeten m. m.). Den förra utbildning en hade omfattat från och med 6 månader
till och med 3 å 4 år, den senare från och med 31/* till och med 16 år; 17 hade
endast genomgått yrkesskolor från och med 8 månader till och med 9 Va år. Endast
yrkesutbildning (såsom snickare, byggnadssnickare, smeder, mekaniska arbetare
o. d.) från och med 1 till och med 16 å 17 år hade 28 erhållit; 6 hade varken
genomgått yrkesskolor eller erhållit särskild yrkesutbildning, men genomgått högre
folkskola, avlagt småskollärarexamen m. m.; 18 hava ej lämnat någon uppgift om
föregående utbildning.

Vtbildningskurser. Vid Nääs’ slöjdseminarium hade 62 slöjdlärare erhållit
sin utbildning, 36 under en tid av 6 veckor, de övriga under längre tid, upp till
15 ä 16 veckor; av dessa 62 hade 14 därjämte genomgått tilläggskurser i hemslöjd,
lek, teckning m. m. Vid andra slöjdseminarier än Nääs’ hade 10 genomgått
kurser i träslöjd, metallslöjd m. m., omfattande en tid av 1 månad upp till l1/2
å 2 år; 1 hade erhållit undervisning i slöjd endast vid folkskoleseminarium och
7 hade vid tekniska aftonskolor eller av enskilda personer undervisats i träslöjd,
svarveri- och snickeriarbeten, skomakeri m. m.

Fortsatt utbildning efter erhållen anställning hade 29 erhållit, därav 3 som
elever (med 1, 2 och 7 kurser) vid Nääs’ slöjdseminarium; 18 hade genomgått
kurser, omfattande 2 månader till och med 5 terminer, vid slöjdförenings- eller
tekniska skolor eller under slöjdinspektörs ledning; 7 hade erhållit enskild undervisning
och utbildning från 6 veckor till och med 3 år i skomakeri, i bildhuggeri
eller snickeri.

Angående slöjdlärarnas utbildningsförhållanden se för övrigt nämndens betänkande
I, band II, sid. 474.

9—153155. 1.

66

Slöjd.

B. Slöjdlärarinnor.

Av de 644 vid folkskolorna år 1912 anställda slöjdlärarinnorna, som till
nämnden inkommit med uppgifter, hade 250 under året haft en undervisningstid
av 20 timmar i veckan eller mer och förhåller sig med deras föregående studier
och utbildning på följande sätt.

Allmänbildning. Av de 250 ovannämnda lärarinnorna hade 53 genomgått
7 ä 8 klasser vid högre flickskola; 40 hade vid dylik skola genomgått 3—6 klasser
och 27 1—3 klasser eller erhållit motsvarande enskild undervisning; 14 hade
genomgått småskoleseminarium och 116 folkskola.

Fackutbildning. Av de 250 lärarinnorna hade 20 genomgått ettårig slöjdkurs,
varav 12 vid Hulda Lundins och 1 vid Rodenstams slöjdseminarium samt 7
vid M. Nordenfelts kvinnliga yrkesskola; 220 hade genomgått 3-månaderskurser,
varav 161 hos Hulda Lundin, 25 hos M. Nordenfelt, 8 vid Palmgrenska samskolans
slöjdlärarinnekurs, 7 vid A. Eneroths handarbetsskola och seminarium, 7 vid
Nääs och 12 vid föreningen Handarbetets vänners lärarinnekurs; 2 hade genomgått
kurs i pappslöjd och 8 kurser utan angiven art. Tilläggskurser från 6 veckor
till och med 3 månader hade 91 lärarinnor genomgått, varav 46 hos Handarbetets
vänner.

Fortsatt utbildning efter erhållen anställning hade 178 lärarinnor erhållit,
varav 2 hos Hulda Lundin, 41 hos Handarbetets vänner samt 31 vid Nääs.

Angående slöjdlärarinnornas utbildningsförhållanden se för övrigt nämndens
betänkande I, band II, sid. 474.

Slöjd.

67

Bilaga II.

Kostnader för vid undervisning i slöjd vid folkskola behövliga

inventarier.

A) Manlig slöjd.

För 10 lärjungar.

Antal.

Inköps-

belopp.

5

Dubbla hyvelbänkar 150 cm. 1. ä 23''50..................

117

50

10

Rubankar 50 cm. 1. å 4''10........................

41

10

Putshyvlar ä 2''45............................

24

60

10

Skrubbhy vlar ål''85..........................

18

50

1

Rundhyvel................■..............

2

55

1

Nothyvel med 6 järn.........................

7

90

1

Grundhyvel..............................

2

1

Simshyvel...............................

1

85

2

Stötlådor 90 gr. ä l-55........................

O

O

10

1

D:o 45 > ............................

1

75

4

Skruvtvingar ä 1‘55...........................

6

20

2

Skruvknektar å 2’15..........................

4

30

5

Klubbor ä 0-65.............................

3

25

1

Filklämma...............................

90

1

Slitssåg................................

1

95

3

Bredsågar å 1''75............................

5

25

1

Sinksåg................................

1

60

3

Rundsågar å 1''50............................

4

50

2

D:o, bredare, å 150........................

3

1

Gradsåg ................................

75

1

Fogsvans ................................

2

76

1

Sticksåg................................

1

10

1

Skränktång..............................

2

50

6

Strykmått med 2 stänger å 0’60.....................

3

Transport

261

60

68 Slöjd.

För 10 lärjungar.

Inköps-

belopp.

Transport

261

60

1

Sinkstrykmått..........................

55

3

Hetallvinklar k T25.........................

3

75

5

D:o å 1-15........................• .

5

75

2

D:o å 0''95..........................

1

90

1

Metallsmyg..............................

1

90

10

Knivar k 0''62.........................

6

20

1

Bandkniv...............................

2

05

1 v»

Sats stämjärn med skaft k 6 75 .................

10

13

1

> håljärn > > ...................

5

15

1

Lodstickningshåljärn..........................

85

Sats lockbettlar med skaft k 5 80 ....................

2

90

4

Ritspetsar ä 20 8re...........................

80

1

Krumcirkel...........................

65

3

Skedjärn å 0-56.............................

1

65

1

Borrsväng med 16 borr...................

5

25

1

Sylborr............................

1

50

1

Sats spiralborr.............................

3

55

1

2

25

5

Hammare ä 0''70..................

3

50

1

Hovtång.........................

77

1

Kniptång................... ....

85

1

Böjtång................................

45

1

Flacktång.....................

45

2

Flatfilar med skaft ä 0''70...................

1

40

4

Halvrunda filar med skaft k 0’70..................

2

80

* 1

Rundfil > > ...............

70

3

Sågfilar > > k 0''40..........

1

20

4

Skruvmejslar ä 0''45..................

1

80

5

Spockskivor ä 0''60.......................

3

10

Passare med skruv ä 1’20..................

12

10

Sicklingar å 0''25.....................

2

50

1

Kalibermått . . . •.......................

2

65

10

Halvmetermått å 0''45......................

4

50

Transport

356

95

Slöjd. . (J9

För 10 lärjungar.

Antal.

Inköps-

belopp.

Transport

356

95

i

Skrnvställ.........................

3

85

i

Slipstöd av trä.............................

1

50

i

Slipsten............................

9

75

2

Brynstenar ä 0''85............................

1

70

1

Limpanna med pensel..........................

2

85

1

Parallellskiva..................

55

2

Stampar ä 0''35............................

70

1

Skarpmejsel..................

35

1

Verktygsskåp..............................

55

Summa kronor

433

20

För 15 lärjungar.

Antal.

Inköps-

belopp.

7

Dubbla byvelbänkar 150 cm. 1. å 23''60..................

164

50

15

Rubankar 50 cm. 1. ä 400 .......................

60

15

Putshyvlar ä 2''45...........................

36

75

15

Skrubbhyvlar å 185...................

27

75

1

Rundhyvel.......................

2

55

1

Notbyvel med 6 järn...................

7

90

1

Grundhyvel......................

2

1

Simshyvel.......................

1

85

3

Stötlådor 90 gr. ä 1’65.........................

4

65

1

D:o 45 >...................

1

75

6

Skruvtvingar ä 1''55........................

9

30

2

Skruvknektar ä 2''15...............

4

30

7

Klubbor å 0 65 ...........................

4

55

1

Filklämma....................

90

2

Slitssågar ä 195.....................

3

90

5

Bredsågar å P75............................

8

75

Transport

341

40

70 * Slöjd.

För 15 lärjungar.

Antal.

Inköps-

belopp.

Transport

341

40

2

Sinksågar å T50............................

3

4

Kundsågar ä T50..................•.........

6

2

D:o, bredare, å I SO........................

3

1

Gradsåg................................

75

2

Fogsvansar å 2’75...........................

5

50

1

Sticksåg................................

1

10

1

Skränktång...............................

2

50

6

Strykmått med 1 stång å 0’55......................

3

SO

6

> >2 stänger ä 0’60.....................

3

60

2

Sinkstrykmått å 0''55..........................

1

10

6

Metallvinklar ä l-25..........................

7

50

6

D:o å 115..........................

6

90

3

D:o ä 0''95..........................

2

85

2

Metallsmygar ä 1’90..........................

3

80

15

Knivar ä 0 62.............................

9

30

2

Bandknivar ä 2-05...........................

4

10

2

Satser stämjärn med skaft ä 6''75....................

13

50

2

j håljärn > > ä 5''15....................

10

SO

1

Lodstickningshåljärn.........................

85

1

Sats lockbettlar med skaft .......................

5

80

6

Kitspetsar ä 0''20............................

1

20

1

Krumcirkel...............................

65

4

Skedjärn å 0''55............................

2

20

2

Borrsvängar med borr å 5''2ö.......................

10

50

2

Sylborr ä 1''50.............................

3

1

Sats spiralborr.........................• ...

3

55

1

Yxa..................................

2

25

8

Hammare å 0 70 .............................

5

60

2

Hovtänger ä 0''77............................

1

54

1

Kniptång...............................

85

1

Böjtång................................

45

1

Flacktång ...............................

45

3

Flatfilar med skaft ä 0''70........................

2

10

Transport

470

49

71

Slöjd.

För 15 liirj ungar.

1

Antal.

Inköps-

belopp.

Transport

470

49

6

Halvrunda filar med skaft ä 0''70.......

4

20

2

Rundfilar > > h 0 70 . . .

1

40

4

Sågfilar » > ä 0''40......

1

00

6

Skruvmejslar ä 0''46..............

2

70

7

Spockskivor ä 0''60..................

4

20

12

Passare ä 1’20.............

14

40

12

Sicklingar ä 0''25...........

3

_

2

Kalibermätt å 2''65..........

5

30

15

Halvmetermått ä 0''45............

6

75

1

Skruvställ av järn..........

3

85

1

Slipstöd av trä...............

1

50

1

Slipsten..............

9

75

2

Brynstenar ä 0''85...............

1

70

1

Limpanna med pensel........

2

85

2

Parallellskivor ä 0 55 ..........

1

10

2

Stampar ä 0‘35..............

70

2

Skarpmejslar ä 0''35...............

70

1

Vcrktvgsskåp..................

60

Summa kronor

596

19

Förestående förslag till verktygsuppsättning är grundat på uppgifter, lämnade
av Nääs verktygsförsäljning. Utom vad däri finnes upptaget torde följande
inventarier böra förekomma:

1 bord och en stol för läraren...........

20

50

1 st. svart tavla med meterlinjal, passare och taveltorkare......

30

1 > värmeapparat (sprit- eller fotogenkök el. dyl.) för limkokning ....

4

50

1 > modellserie...............

50

_

1 serie arbetsritningar till d:o..........

10

Summa kronor

115

Materialkostnaderna för elev och arbetsår torde kunna beräknas till cirka
kronor 2-50.

Stockholm den 9 oktober 1915.

Hjalmar Berg,

slöjdinspektör.

72

Slöjd.

B) Kvinnlig slöjd.

För 10 lärjungar. 1 2

Antal.

Inköps-belopp för
undervisning
i slöjdsal. .

Inköps-belopp för
undervisning
i klassrum.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

5

Slöjdbord ä 19''50......................

97

50

1

Bord för lärarinnan ....................

15

11

Stolar ä 5''50.......................

60

50

5

Lösa bordskivor (att agga pä och mellan 2 pulpeter) a 5 ... .

25

1

Skåp (till förvaring ar materialier o. arbeten m. m.)......

40

40

1

S. k. syram1 med näl av trä.................

15

25

15

25

2

Symaskiner (Huskvarna CB*a 140 kr. med 40 % rab. netto) ä 84

168

168

10

Saxar ä 1 kr., 1 knapphålssax ä 1''35.............

11

35

11

35

10

Måttband å 0"20.......................

2

2

10

Benprylar ä 010......................

1

1

10

Stoppkulor ä Ö l 5......................

1

50

1

50

10

Linjaler med metermått ä 0''30................

8

3

1

Märkbok..........................

2

2

1

Journal, diverse skriv- och ritmaterialier...........

5

5

Åskådningsplanscher1....................

4

75

4

75

Diverse materialier, utgifter för en gång (tyg till någon modell,
strumpstickor m. m.)..................

i 5

5

2

Strykjärn å 2’65......................

5

30

5

SO

2

Strykfötter å 0''7ö......................

1

50

1

50

! 1

Gas- eller fotogenkök (för värmn. av strykjärn)........

5

5

1

Strykbräda .........................

1

50

1

50

2

Strykfiltar.........................

2

2

1

Väggtavla med passare, taveltorkare och meterlinjal......

30

1

Trappa (till skåpet).....................

4

50

4

50

1

Tvättställ med emaljerat fat o. kanna*............

6

50

6

50

Summa kronor

488

15

310

15

Till ovanstående kommer ytterligare en årlig kostnad för ar-betsmaterialier och förbrukningsartiklar av c:a 2 å 2''50 pr barn, högst

25

_

25

1 Kan möjligen uteslutas, särskilt 1 skolor, där varje årsklass omfattar blott 10 flickor eller
därunder.

2 Kan anses vara en obehövlig utgiftspost, men erfarenheten visar, att icke varje skola är utrustad
med dessa för handarbetsundervisningen nödvändiga inventarier.

För 15 lärjungar.

Antal

Inköps-belopp för

8

Slöjdbord å 19-50..................

undervif
i slöjd

Kr.

156

sning

sal.

ö.

1

Bord för lärarinnan .................

15

16

Stolar å 5’50 1.....................

88

_

2

Skåp ä 40i * 3......................

80

1

S. k. syram med nål av trä.............

15

25

2

Symaskiner ä 84 3 .................

168

15

Saxar å 1 kr.; 2 knapphålssaxar å 135........

17

70

15

Måttband ä 0''20....................

3

15

Benprylar å 0''10................

1

50

15

Stoppkulor ä 0''15.................

2

25

15

Linjaler med metermått å 0''30........

4

50

1

Märkbok.................

2

1

Journal, diverse skriv- och ritmaterialier........

5

Åskådningsplanscher...............

4

75

Diverse materialier, utgifter för en gång........

5

2

Strykjärn ä 2''65................

5

''30

2

Strykfötter å 0''75..................

1

50

1

Gas- eller fotogenkök............

5

1

Strykbräda..................

1

50

2

Strykfiltar...................

2

1

Väggtavla med tillbehör..............

30

1

Trappa (till skåpet)................

4

50

1

Tvättställ m. m.....................

6

50

Summa kronor

624

25

Till ovanstående kommer ytterligare en ärlig kostnad för arbetsmaterialier
och förbrukningsartiklar av 2 å 2''50 pr barn, högst

37

50

fordras ett antal låga pallar, för att de

1 Om slöjdsalen skall användas för alla skolans klasser,
minsta barnen icke skola behöva sitta med hängande ben.

s * E,“dafj u"d°r förutsättning, att skolan omfattar mer än 2 slöjdavdelningar om 15 lärjungar

ar mer an ett skap behövligt. jo

i • * ^öj^alen skall användas för flickor i fortsättningsskolan, behövas för 15 lärjungar 3

maskiner; for barn i folkskolan torde 2 maskiner kunna räcka till. J s

Stockholm den 26 okt. 1915

Hedwig Sidner.

10—153155. l.

74

Slöjd.

Bil. 111.

0) Sammandrag

av kostnaderna för behövliga inventarier jämte årliga utgifter för förbrukningsartiklar
vid undervisningen i manlig och i kvinnlig slöjd vid folkskola i

allmänhet.

Manlig slöjd.

Undervisning i slöjdsal.

Full insättning inventarier för 10 lärjungar.....

Förbrukningsartiklar pr lärjunge och år kr. 250 ....

Full uppsättning inventarier för 15 lärjungar.....

Förbrukningsartiklar pr lärjunge och år kr. 2-50 ....

Kvinnlig slöjd.

Undervisning i slöjdsal.

Full uppsättning inventarier för 10 lärjungar.....

Förbrukningsartiklar pr lärjunge och år kr. 2 50 ....

Full uppsättning inventarier för 15 lärjungar.....

Förbrukningsartiklar pr lärjunge och år kr. 2''50 ....

Undervisning skolsal.

Full uppsättning inventarier för 10 lärjungar.....

Förbrukningsartiklar pr lärjunge och år kr. 2''60 . . . .

Kronor.

548-20

25‘-

71119

37-50

488-15
25 —

624-25

37-50

310-15

25-00

Slöjd.

75

Särskilt yttrande.

Av K. H. Segerborg.

Redan då frågan om en lönereglering för övningslärarna vid folkskolorna
behandlades i lärarelönenämnden enligt utlåtandet av den 31 okt.
1914 (se nämndens betänkande band I, kap. VIII, sid. 261) hade undertecknad
för avsikt att framlägga en från nämnda uttalande delvis avvikande
mening. Men enär detta nämndens yttrande då utan undantag gällde alla
vid rikets folkskolor anställda övningslärare och nämnden vid behandlingen av
denna fråga likväl önskade bereda dithörande övningslärare en mera tryggad
ställning än hittills genom förslaget, att nämnda lärare med full tjänstgöring
vid folkskolorna tillförsäkrades delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
fann jag det lämpligast att vid nämnda tillfälle icke göra
något uttalande mot det av nämnden fattade beslutet.

När emellertid lärarelönenämnden senare och på grund av i föreliggande
nya utlåtande angivna skäl, funnit sig föranlåten att till behandling
åter upptaga frågan om övningslärarna vid folkskolorna samt därvid
ur de övrigas led utbrutit en enda art av sådana lärare, nämligen lärarinnorna
i huslig ekonomi, anser jag mig icke kunna underlåta att vid detta
tillfälle framhålla min även från nämndens senare yttrande avvikande
mening i berörda fråga. Såsom av det följande framgår, gäller denna
min uppfattning dock ej nämndens nu avgivna förslag rörande tillstyrkandet
av nyssnämnda lärarinnors anställning i likhet med ordinarie folkskollärarinnors,
i vilket förslag jag själv instämmer, utan uteslutande den omständigheten
att nämnden föreslagit en lönereglering på ordinarie stat
enbart för dessa övningslärare och icke, såsom mig synes rättvisligen bort
göras, för alla med full tjänstgöring vid folkskolorna anställda övningslärare
utan undantag.

76

Slöjd.

Bland de skäl, vilka enligt min mening borde tala för ett dylikt
säkerställande och jämställande över hela linjen, tillåter jag mig här framhålla
följande.

Först och främst synes det mig, som om den omständigheten att
facklärare av olika slag redan och till icke ringa antal befinna sig i folkskolans
tjänst borde utgöra ett bevis för deras existensberättigande och
behövlighet för undervisningen i övningsämnen vid ett stort antal folkskolor.
Antalet sådana lärare — lärarinnorna i huslig ekonomi icke medräknade —
uppgick nämligen år 1912 till icke mindre än 1,390 och år 1913 till
1,425 anställda. Även om det framhålles, att uppfattningen inom folkskolan
icke är gynnsam för uppmuntrandet av ett dylikt facklärarsystem
(märk dock referatet över folkskolöverstyrelsens yttrande här nedan), så
torde nog denna uppfattning likväl icke kunna upphäva nyssnämnda, redan
fullbordade faktum. Detta stärkes än mera av här bifogade tabell
(se sid. 81) över antalet vid rikets folkskolor under åren 1912 och 1913
med en tjänstgöring av minst 20 timmar i veckan anställda facklärare i
teckning, i sång, i gymnastik samt i gosslöjd och i flickslöjd. Dessa utgjorde
tillsammans 386 under året 1912 och 406 under året 1913. Av
samma tabell framgår vidare, att antalet sådana facklärare av nämnda slag,
vilka under båda nyssnämnda åren haft en minimitjänstgöring av 30 timmar
i veckan (= full tjänstgöringstid per vecka för folkskollärare), utgjorde
år 1912 tillsammans 184 och år 1913 tillsammans 219, varför här alltså en
ökning under ett är ägt rum med inalles 35 facklärare. Övriga detaljer
i denna väg framgå av nämnda tabell, vilkens innehåll, liksom ovan antecknade
sifferuppgifter, grundar sig på meddelanden från ecklesiastikdepartementets
statistiska avdelning.

Ehuru några tillgängliga statistiska uppgifter av motsvarande slag
för följande år icke för närvarande föreligga, kan man dock med visshet
antaga, att någon nedgång i antalet övningslärare och deras undervisningstimmar
sedan år 1913 icke ägt rum och icke heller kommer att äga rum,

Slöjd.

77

enär utvecklingen på grund av de s. k. övningsämnenas allt större uppmärksammande
i skolans tjänst tydligen synes gå i motsatt riktning. Därför
vågar jag också framhålla som min åsikt, att i meranämnda övningslärarinstitution
redan nu förefinnes den fasthet, som förutsätter och kräver
en omedelbar och fullständig lönereglering.

Man har velat framhålla, att undervisningen även i övningsämnena
bör och kan så bedrivas vid våra folkskoleseminarier, att alla därifrån utexaminerade
lärare bliva i stånd att i folkskolan meddela undervisning^ i samtliga
övningsämnen, så när som på den i huslig ekonomi. Detta äger nog i viss
grad och i stort sett sin riktighet. Men på grund av den utveckling, som
vår folkskoleundervisning numera nått och som väl än ytterligare kommer
att stegras, ställas ju allt högre krav även på undervisningen i övningsämnena.
Den lärarutbildning, som äger rum i dessa ämnen vid folkskoleseminarierna,
kan dock givetvis icke utsträckas utöver de mera grundläggande
och allmänna kurserna i högre grad, än de blivande lärarnas
medfödda förutsättningar tillåta. För folkskoleundervisningen i allmänhet
kunna visserligen dessa i seminarierna förvärvade allmänna insikter i
samtliga övningsämnen vara tillfyllest, men vid undervisningen i de större
samhällenas folkskolor och särskilt på dessa skolors högre stadier bliva förhållandena
däremot betydligt annorlunda. Där kräves ovillkorligen av den
lärare, som på ett tillfredsställande sätt skall undervisa i övningsämnena, sådana
insikter, vilka enbart kunna förvärvas under förutsättning av medfödda
anlag. Sådana anlag höra ju emellertid icke till regeln utan fastmera till undantagen
och oftast gå de endast i en riktning. Av folkskolläraren måste
således för undervisningen på nyss angivna stadier krävas en medfödd begåvning
i alla de riktningar, som äro av folkskolans här åsyftade övningsämnen
representerade. Dylika universalgenin torde dock vara något sällsynta.
Mig synes därför, att undervisningen i övningsämnena åtminstone
på berörda stadier måste överlämnas åt speciellt fackutbildade övningslärare
och att sålunda enbart härigenom övningslärarinstitutionen i folk -

78

Slöjd.

skolan kan anses vara fastslagen, även om den till sin utsträckning är och
blir i viss mån begränsad. Men frånsett allt detta, sa är det icke heller
alldeles avgjort, att folkskollärarna själva över lag ens vilja åtaga sig alla
grader av undervisning i övningsämnen, särskilt om hela deras undervisningstid
kommer att upptagas av ett enda dylikt ämne, såsom»för det metodiska
sammanhangets skull fallet bör vara åtminstone i de större folkskolornas
höo-re klasser. Det lär t. o. m. hava hänt, att flera folkskollärare, vilka
satts i tillfälle genomgå mera fullständiga fackutbildningskurser i ett övningsämne
(gymnastik), sedan under tillämpningen därav såsom speciallärare
fullständigt tröttnat på denna, som dem syntes, enformiga och ansträngande
facklärarverksamhet, varför de sedermera återupptagit undervisningen
i läsämnena.

Jag nämnde nyss, att ämnet huslig ekonomi icke ansetts utgöra ett
sådant övningsämne, i vilket de kvinnliga seminarieeleverna kunna och böra
erhålla en utbildning, som sätter dem i stånd att däri undervisa. Detta
har haft tillföljd, att det timantal, som folkundervisningskommittén ursprungligen
föreslagit för ämnet ifråga, i avsevärd grad reducerats i det
av Kungl. Maj:t fastställda slutförslaget. Må det då tillåtas mig, att i
samband härmed påpeka en detalj av på sätt och vis motsvarande innebörd
och konsekvenser beträffande ett annat övningsämne vid folkskoleseminarierna,
nämligen teckningen. Detta ämnes timantal har likaledes i
hög grad kringskurits men här — i motsats till ämnet huslig ekonomi
— kräves likväl fortfarande en mera fullständig och omfattande lärarutbildning
än någonsin förut. I egenskap av fackman på detta område anser
jag mig pliktig här framhålla, att det begränsade timantalet å ena sidan
samt de utsträckta och fordrande seminariekurserna å den andra givetvis
måste ge anledning till bibehållandet och utvecklingen av ett facklärarsystem
i detta ämne uti vissa folkskolor och särskilt på de högre stadierna.

Även från utbildningssynpunkt kan en omedelbar lönereglering i antydd
riktning för folkskolans övningslärare försvaras. Samtliga där anställda

Slöjd.

79

kvinnliga facklärare i teckning hava i regeln genomgått 8-klassigt flickläroverk
samt därefter eu fackutbildning omfattande 5 å 6 år vid Tekniska
skolan i Stockholm. Någon lägre och speciellt för teckningslärare
vid folkskolan avsedd utbildningskurs existerar icke. De i sång anställda
lärarna hava efter fleråriga studier i regeln avlagt musiklärarexamen vid
K. musikaliska akademien. Av gymnastiklärarna (alla kvinnliga) hava
samtliga genomgått 8-klassigt läroverk eller avlagt studentexamen samt
därefter fullgjort den för kvinnliga gymnastiklärare avsedda 2-åriga kursen
vid vederbörande av staten erkända utbildningsinstitut. Beträffande lärarinnorna
i huslig ekonomi, vilka enligt nämndens senaste förslag skulle bli
de enda övningslärare vid folkskolan, som borde likställas med ordinarie
folkskollärarinnor, framgå deras utbildningsförhållanden av uppgifterna å
sid. 39 i föreliggande betänkande. Motsvarande uppgifter rörande lärarinnorna
i kvinnlig slöjd torde närmast framgå av Stockholms slöjdlärarinneförenings
underdåniga petition (se sid. 592, band 3 av nämndens första
betänkande), som utmynnar i det önskemålet, »att löner, pensioner och
bidrag vid sjukdomsfall för lärarinna i kvinnlig slöjd måtte bliva jämnställda
med vad som kan bliva bestämt för lärarinna i huslig ekonomi».
Vad slutligen lärarna i manlig slöjd vid folkskolorna vidkommer, inser
jag, att det av mig framställda önskemålet om deras likställighet i löneförmåner
med manlig folkskollärare knappast torde i full utsträckning
kunna tillämpas förr, än förstnämnda lärares fackutbildning ordnats analogt
med motsvarande här berörda övningslär arkategori ers utbildningsförhållanden.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, att folkskolöverstyrelsen (uti
sitt underdåniga utlåtande av den 30 april 1915 i anledning av lärarelönenämndens
betänkande av den 31 okt. 1914) beträffande avlöningsförhållandena
för övningslärarna vid folkskolan för sin del kotte det för synnerligen
önskvärt, att de vid folkskolorna anställda övningslärarna finge sin
ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende bättre ordnad. Med anledning
av de av lärarelönenämnden i dennas första betänkande anförda skälen an -

80

Slöjd.

slöt sig dock folkskolöverstyrelsen till nämndens mening, och särskilt rörande
slöjd och huslig ekonomi ville överstyrelsen avvakta nämndens nu föreliggande
förslag. Beträffande övningslärare vid högre folkskolor ansåg
samma överstyrelse, att dessa borde få ordinarie anställning i likhet med
övriga lärare. Särskilt skulle detta förslag gälla lärarna i slöjd. Här tilllägger
likväl överstyrelsen: »Regleras åter lönen för ett av övningsäm nena,

kan man icke gärna undgå att även lämna generella bestämmelser för
de Övriga.*

Dessa av mig sist anförda utlåtanden hava omnämnts i syfte att
förklara skälen för min uppfattning, att åtminstone från folk skolöverstyrelsens
sida ingen motvilja synes rådande mot facklärarinstitutionen i folkskolan.
Och därjämte förefaller det mig, som om det sist anförda yttrandet,
låt vara att det åsyftar övningslärarna vid en något högre skolart än den
förevarande, dock beträffande innebörden borde i viss grad kunna tillämpas
på föreliggande fråga.

Av här framlagda skäl och anföranden torde framgå, att det icke
kan anses annat än rätt och billigt att full konsekvens under vissa antydda
förutsättningar iakttages i det av lärarelönenämnden nu framlagda förslaget
till lönereglering, varför jag föreslår

att varje i folkskolans tjänst anställd manlig och kvinnlig övningslärare
med full tjänstgöring, d. v. s. med en tjänstgöring till den omfattning,
som åligger folkskollärare, måtte tillförsäkras samma trygga ställning
i avlöningshänseende, som den sistnämnda, och att icke minst de övningslärare
må komma i åtnjutande av dylika löneförmåner, vilkas undervisning
omfattar de för folkskolan obligatoriska övningsämnena. I

I ovanstående yttrande instämmer J. F. Nyström.

Slöjd.

81

Bilaga till K. II. Segerborgs särskilda yttrande.

Antalet av vid rikets folkskolor under åren 1912 och 1913 anställda facklärare
med minst 20 t:r pr vecka. Lärarinnorna i huslig- ekonomi härvid

icke medräknade.

Antal
timmar
pr vecka

Antal facklärare

år 1912 uti

Sum-

ma

fack-

lärare

Antal
timmar
pr vecka

Antal facklärare år 1913 uti

Sum-

ma

fack-

lärare

teck-

ning

sång

gymn.

goss-

slöjd

flick-

slöjd

teck-

ning

sång

gymn

goss-

slöjd

flick-

slöjd

20.....

_

1

3

4

15

23

20.....

1

3

21

25

21.....

1

11

1

1

14

21.....

12

1

‘ 13

22.....

1

2

3

22.....

3

1

6

10

23.....

1

1

1

3

23.....

1

1

24.....

1

9

1

11

36

58

24.....

10

10

35

55

25.....

1

1

4

6

25.....

1

3

4

26.....

9

9

26 . . . .

7

7

27.....

1

6

7

27.....

1

6

7

28.....

2

5

67

74

28.....

3

1

1

4

54

63

29.....

1

4

5

29.....

2

2

BO.....

14

1

75

90

30.....

16

11

84

in

31.....

-

4

4

31.....

4

4

32.....

13

21

34

32.....

13

31

44

33.....

2

2

33.....

_

34.....

1

1

34.....

1

3

4

35.....

2

2

35.....

_

2

2

36 .... .

1

12

3

16

36.....

1

-

10

5

16

37.....

37.....

38.....

26

26

38.....

22

22

39.....

1

1

39.....

_

40.....

4

1

5

40.....

—-

6

1

7

42.....

1

1

42.....

6

6

44.....

44.....

1

1

46.....

46.....

1

1

48.....

2

2

48.....

1

1

S:a

18

15

16

87

250

386

S:a

20

13

18

93

262

406

Anm. Tabellen grundar sig på de i ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning befintliga
officiella uppgifterna.

11—163155. 1.

)

I

•*

STATSBIDRAG TILL FORTSÄTTNINGSSKOLOR,

Fortsättningsskolor.

85

Historik.

I proposition till 1877 års riksdag upptog Kungl. Maj:t frågan om
bidrag av statsmedel för anordnande av fortsättningsskolor. I propositionen
upplystes, att de anordningar, som inom de särskilda skoldistrikten
i riket blivit vidtagna för den fortsatta undervisningen, till följd av den
frihet, som jämlikt de gällande stadgaudena i detta hänseende ansetts
böra medgivas, varit ganska olikartade. Dels hade, i synnerhet i städerna,
tillfälle till sådan undervisning blivit berett genom inrättande av söndagsoch
aftonskolor; dels hade, på landet, fortsättningsskolans lärjungar undervisats
vissa dagar under ferietiderna; dels hade de under lästerminerna,
antingen tillsammans med alla eller med någon viss avdelning av de övriga
skolbarnen eller ock särskilt för sig, åtnjutit undervisning någon dag
i veckan, vare sig hela eller någon del av läsåret; dels ock hade, i synnerhet
på senaste tiden, en sammanhängande lärokurs under en eller flera
månader särskilt anordnats till fortsatt undervisning för de barn, som utgått
ur den egentliga folkskolan.

Tiden syntes nu departementschefen vara inne att med begagnande
av den erfarenhet, som vunnits angående behövligheten av en fortsättningsskola
med béfetämdare anordning, föreslå de åtgärder, vilka kunde
vara tjänliga att bringa denna viktiga angelägenhet till den utveckling,
som för folkskolans högre utbildning i vårt land kunde anses önskvärd
och vilka kunde med hopp om framgång allmännare genomföras.

Rörande den årliga undervisningstiden i fortsättningsskolan, läraravlöningen
och statens bidrag till denna yttrades i statsrådsprotokollet
följande.

86

Fortsättningsskolor.

Om fortsättningsskolan skulle kunna verka med framgång, borde
dess årliga undervisningstid uppgå till minst sex veckor med 30 timmars
undervisning i varje vecka. På landsbygden syntes lämpligast, att
för denna lärokurs användes antingen sex veckor på en gång eller sex
till åtta veckor, fördelade på två terminer, vilken anordning endast torde
kunna vidtagas i fasta folkskolor, som hade ett tillräckligt antal småskolor
till underlag och där alla barn varje dag besökte skolan. I flyttande skolor
med två stationer vore lämpligast, att barnen från båda rotarna samlades
till gemensam fortsättningsskola, vilken dock även kunde hållas halva
lärotiden på vardera stationen. På ett eller annat ställe, där förhållandena
ansåges därtill föranleda, kunde åt fortsättningsskolan givas även den
form, att under hela läsåret en dag i varje vecka med sex timmars undervisning
därtill användes.

I städerna, där den fortsatta undervisningen lämpligast meddelades
i aftonskolan, borde den upptaga 180 lärotimmar årligen, ordnade på det
sätt, som av skolrådet bestämdes.

I de flesta fall kunde enligt departementschefens mening undervisningen
i fortsättningsskolan bestridas av läraren eller lärarinnan i folkskolan,
vilken, om skolrådet och församlingen ansåge nödigt, att fortsättningsskolans
undervisningstid till större eller mindre del förlädes utom den
ordinarie lästiden av åtta kalendermånader, borde mot särskild ersättning
meddela sådan undervisning fyra, högst sex veckor årligen. Då den undervisning,
som läraren utöver den ordinarie lärotiden lämnade i fortsättningsskolan,
utan tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse
än den mindre omfattande undervisningen i folkskolan, syntes
ersättningen för denna undervisning böra bestämmas jämförelsevis något
högre än lönen i allmänhet. Det vore billigt, att för fyra veckors undervisning
utöver folkskolans ordinarie lärotid åt läraren bestämdes ett ersättningsbelopp
av 100 kronor och i förhållande därtill för längre eller
kortare tid.

Fortsättningsskolor.

87

För att uppmuntra kommunerna till ett allmännare och fullständigare
upprättande av fortsättningsskolor vore det av stor vikt, att något
särskilt bidrag av staten lämnades åt de församlingar, som behövde göra
särskilda uppoffringar för fortsättningsskolans ordnande. Då den grundsats
dittills i allmänhet gjort sig gällande, att kommunen och staten vardera
ungefär med lika andelar bekostade läroanstalterna för folkundervisningen,
borde detta förhållande även i detta fall vidtagas, och sålunda
för denna undervisning erhållas statsbidrag med följande belopp: nämligen,
om varje vecka lästes minst 30 timmar, för två veckor 25 kronor, för
fyra veckor 50 kronor och för sex veckor 75 kronor, vilket vore det
högsta statsbidrag, som till någon fortsättningsskola kunde erhållas; allt
under villkor att ett lika belopp med statsbidraget lämnades av kommunen.
I överensstämmelse, så vitt ske kunde, med dessa grunder borde
statsbidraget utgå till sådana skolor, där den fortsatta undervisningen
meddelades om aftnarna eller å spridda dagar under årets lopp utan intrång
på den lagliga undervisningstiden.

Riksdagen beviljade det anslagsbelopp, som Kungl. Maj:t äskat till
understöd, i enlighet med i propositionen angivna grunder, för avlöning åt
lärare vid fortsättningsskolan.

Kungl. kungörelse i ärendet utfärdades den 11 september 1877.

Sedermera stadgades genom kungl. kungörelse den 29 april 1886,
att fortsättningsskola på landet kan anordnas som aftonskola, samt att i
så fall undervisningen skall årligen meddelas under minst 180 timmar.

Redan tidigt ifrågasattes lämpligheten av den av 1877 års riksdag
godkända grundsatsen för fördelningen mellan stat och kommun
av kostnaden för avlöning av lärare vid fortsättningsskola. Det hade
visserligen med skärpa och vid flera tillfällen framhållits, att folkundervisningen
i främsta rummet vore en kommunens angelägenhet, och att följaktligen
statens mellankomst i avseende på kostnaderna för denna undervisning —

88

Fortsättningsskolor.

förutom omsorgen om lärarbildningen — endast borde avse att understödja
församlingarna vid ordnandet av deras folkskoleväsende. Men gent emot
detta hade från olika utgångspunkter invänts, att det måste vara en av
statens angelägnaste plikter att se till, att rika tillfällen erbjödes den stora
massan av folket att skaffa sig en god allmän medborgerlig bildning. Skulle
folkundervisningen främst vara en kommunens angelägenhet, vore fara värt,
att den länge finge stå kvar på en låg ståndpunkt, ty kommunerna saknade
mångenstädes förmåga att bära de ökade utgifter, som en förbättring krävde.

I enlighet med denna uppfattning hade redan 1875 års riksdag medgivit,
att två tredjedelar av avlöningen för lärare vid folkskolor skulle
utgå av statsmedel; ett tiotal år senare bestämdes, att enahanda regel jämväl
skulle gälla lärare vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande
lärare vid folkskolor.

Endast i fråga om fortsättningsskolan följde man således den äldre
grundsatsen. För att få den jämnställd i ifrågavarande avseende med de
övriga folkundervisningsanstalterna väcktes upprepade motioner under
1880- och 90-talen om höjning av statsbidraget till fortsättningsskolor,
så att det komme att utgå med två tredjedelar av lärarens avlöning.
Och detta icke blott för att få den i övrigt tillämpade principen fullt
genomförd. Motionärerna voro i gemen livligt övertygade om fortsättningsskolans
stora betydelse. Och då inrättandet av nya skolor uteslutande vore
beroende på kommunerna, vore det i hög grad nödvändigt, att sådant från
statens sida underlättades, ty även där god vilja funnes, kunde förmåga
saknas; ett ökat statsbidrag skulle dock göra det möjligt även för mindre
bemedlade kommuner att foga in denna viktiga länk i sitt skolväsende.
Motionärerna lyckades emellertid icke vinna gehör för sin strävan. Riksdagen
erkände visserligen »det avsevärda i kravet på lättnader i kommunernas
skattebörder» men fann i övrigt icke skäl föreligga, som voro nog
starka att motivera en förändring.

Fortsättningsskolor. 89

o

År 1904 togs frågan upp på nytt. I en motion i andra kammaren
hemställde nio av dess ledamöter, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om nya bestämmelser rörande anslag för lärares avlöning vid fortsättningsskolor
enligt grunder, som i motionen angåvos och som bättre motsvarade
tidens behov och krav i fråga om fortsatt undervisning. Motionärerna
förmenade nämligen, att den dittillsvarande mindre tillfredsställande anordningen
av fortsättningsskolorna varit en av orsakerna till att dessa skolor icke
erhållit den allmänna utbredning, som varit önskvärd; genom att giva dem
en för deras uppgift bättre lämpad organisation skulle man främja deras tillväxt
i antal och på den vägen närma sig samma mål, som skulle vinnas
genom att göra fortsättningsskolorna obligatoriska. För samma syfte
gåves det därjämte ett annat ännu mera verksamt medel, nämligen att
öka statens bidrag. Då staten i alla övriga fall bidroge till folkskollärares
och folkskollärarinnors avlöning med två tredjedelar av den i lag
bestämda minimilönen, så läge häruti jämväl ett starkt principiellt skäl
för en förändring i detta avseende.

De tillfälliga utskott från de olika kamrarna, som i tur och ordning
hade att behandla motionen, funno syftemålet befogat, och med vissa
ändringar i några särskilda punkter funno de sig böra tillstyrka de föreslagna
grunderna. 1 den punkt, som här närmast intresserar, hade intetdera
utskottet någonting att invända emot att statsverket tillsköte två tredjedelar
av det belopp, som skulle utgå till lärarens avlöning. Frågan föll
dock i första kammaren — efter allt att döma just på den bestämmelse,
som rörde statsbidraget.

o

Följande år förnyades motionen, något modifierad i anslutning till
de uppfattningar, som kommit fram under riksdagsbehandlingen. Med
tanke särskilt på vad som förefallit i första kammaren yttrade huvudmotionären,
att punkten om statsbidraget icke för honom haft någon
huvudsaklig betydelse; personligen fäste han största vikten vid de bestämmelser,
som rörde fortsättningsskolornas pedagogiska anordning. »Men jag

12—153155. 1.

90

Fortsättningsskolor.

har föreställt mig», fortsatte han, »att en förhöjning av statsbidraget till
fortsättningsskolorna skulle icke blott främja upprättandet av nya dylika
skolor och ur denna synpunkt befinnas önskvärd, utan även erkännas principiellt
riktig numera, sedan statens bidrag till övriga kommunala utgifter
för folkskoleväsendet höjts till två tredjedelar av dessa utgifter enligt fastställda
beräkningsgrunder. Den invändningen kan visserligen göras, att skoldistrikten
i regeln icke behöva anskaffa särskilda lokaler för fortsättningsskolorna
och således hava jämförelsevis mindre utgifter för dessa än för
folk- och småskolorna. Men denna skillnad motväges därav, att fortsåttningsskolorna,
om undervisningen i dem skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande
sätt, kräva relativt drygare kostnader för materiell och andra
tillbehör vid undervisningen».

Ärendet gick denna gång till sammansatta stats- och lagutskottet,
som även det fann förslaget om en förändring i fortsättningsskolans organisation
beaktansvärt och i det stora hela kunde förorda bifall till

Ö

motionen i denna del; i fråga om statsbidraget däremot hade utskottet en
helt avvikande mening. »Grunden till att staten», säger utskottet, »beträffande
folkskolorna lämnar större bidrag i penningar än kommunerna
till lärarnes avlöning, vilket motionären åberopat som stöd för sitt ifrågavarande
förslag, torde först och främst vara, att undervisningen där år
obligatorisk, ävensom att kommunerna lämna en del bidrag in natura,
som i många fall kunna anses motsvara det överskjutande beloppet av
statens penningbidrag. Anordnandet av fortsättningsskolor åter är beroende
på kommunernas eget val, och där torde åtminstone icke i någon
nämnvärd grad kunna bliva tal om naturaprestationer från kommunernas
sida, som skulle kunna motsvara ett ökat bidrag från staten. Att under
sådana förhållanden låta staten bidraga till lärarnes vid fortsättningsskolor
avlöning i större proportion än nu gäller synes utskottet därför vara att
frångå den princip, som på detta område hittills fått göra sig gällande.
Då vidare frågan om fortsättningsskolor i de flesta fall ännu torde hava

Fortsättningsskolor.

91

sin största, betydelse för de förmögnare kommunerna, som se sig i stånd
att bära de med sådana skolors inrättande förenade utgifter, kan ej heller,
enligt utskottets förmenande, en dylik förändring anses påkallad av billighetsskäl.
Skulle däremot undervisningen vid ifrågavarande skolor, såsom
motionären antytt, en gång bliva obligatorisk, vilket också på många håll
torde framstå såsom ett önskemål, synes utskottet frågan om en höjning
av statsbidraget lämpligen böra tagas under förnyat övervägande». När
utskottet därjämte förutsatte, att även i andra avseenden förändrade bestämmelser
rörande villkoren för statsbidragets utgående kunde erfordras,
än som i motionen angåvos, hemställde utskottet, att Riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till nya eller förändrade bestämmelser
rörande villkoren för statens bidrag till lärares avlöning vid
fortsättningsskolor.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna utan diskussion, och
sedermera remitterades Riksdagens skrivelse till folkundervisningskommittén.

o

År 1908 framlades i andra kammaren motion om ökat statsbidrag

Ö

till avlöning åt lärare i fortsättningsskola. .

Statsutskottet, vars mening biträddes av Riksdagen, ansåg sig icke
kunna yrka annat än avslag, då ju Riksdagens skrivelse från 1905 remitterats
till folkundervisningskommittén och ärendet således var under omprövning,
men utskottet ville medgiva, att det av motionären väckta förslaget
om större statsunderstöd till fortsättningsskolan, än som enligt nu
gällande bestämmelser kan tillkomma densamma, vore värt beaktande.

Den 1 augusti 1914 avgav folkundervisningskommittén sitt betänkande
angående fortsättningsskolan. Det år programmet för en ny skola, som
här lägges fram. Att ge en väl behövlig undervisning och fostran åt de
unga, som omedelbart efter folkskolan skickas ut i förvärvsarbetet, har

92

Fortsätta ngsskolor.

varit det mål, kommittén strävat efter, och den har trott sig kunna
vinna detta längs två vägar: genom att helt lägga om undervisningen
i praktisk riktning och genom att göra fortsättningsskolan obligatorisk.
Men då fortsättningsskolan särskilt skall taga sikte på det praktiska arbete,
som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt kommer att bliva deras framtida
sysselsättning och yrkesundervisningen således blir den samlande punkten,
måste det visa sig allt ifrån början, att den nuvarande lärarkompetensen
icke räcker. Olika utbildningskurser bliva nödvändiga, och dessa nya
kostnader för lärare och lärarinnor få betydelse jämväl, när det gäller att
bestämma avlöningen.

Beträffande avlöningen för lärare i fortsättningsskola föreslår folkundervisningskornmittén
dels med hänvisning till den i 1877 års proposition
uttalade grundsatsen om förhållandet mellan arvodet åt läraren i fortsättningsskolan
och folkskollärarens avlöning samt till den för närvarande
utfående avlöningen för folkskollärare, dels med hänsyn till den högre
kompetens samt den i vissa fall erforderliga yrkesutbildning, som komme
att krävas av lärare i den av kommittén föreslagna fortsättningsskolan,
att minimiavlöningen för undervisningstimme i fortsättningsskolan bestämmes
till 2 kronor. Därjämte .framhåller kommittén, utan att i detta avseende
väcka formligt förslag, att där lärare komma att anställas med full
tjänstgöring vid fortsättningsskolan, dessa lärare böra komma i åtnjutande
av, förutom grundlön, ålderstillägg efter viss tids oförvitlig tjänstgöring.

Vidkommande spörsmålet, hur denna avlöning helst bör utgöras, anser
folkundervisningskommittén, att de nu gällande bestämmelserna om proportionen
mellan statens och kommunens bidrag icke lämpligen kunna för
framtiden bibehållas. Enligt dessa svarar staten endast för hälften av den
fastställda minimilönen. Men då Riksdagen år 1914 beslutat, att staten skall
betala såväl nio tiondedelar av folkskollärarnas kontanta grundlön som därjämte
deras samtliga ålderstillägg, synes det kommittén billigt, att kommunerna i
fråga om avlöningen av fortsättningsskolans lärare åtminstone icke ställas

Fortsättningsskolor.

93

ogynnsammare. Det förefinnes tämligen goda skäl för att staten helt övertager
dessa lärares avlöning. »Många kommuner», säger kommittén, »äro
redan och bliva säkerligen även i framtiden hårt betungade genom utgifter,
bland annat för erforderliga skolhusbyggnader. För andra kommuner däremot
är och blir det jämförelsevis lätt att bära de nödvändiga utgifterna.
Då alltså det kommunala skattetrycket är mycket olika i olika kommuner,
ar det tydligen av behovet påkallat, att på detta område utjämning äger
rum. Fn dylik utjämning skulle åtminstone i någon mån främjas, därigenom
att staten övertoge fortsättningsskollärarnas avlöning. Därigenom
skulle också fortsättniugsskolors inrättande betydligt underlättas för de
ekonomiskt svagare kommunerna». När så härtill kornme, att det gällde
främjandet av ett synnerligen viktigt statsintresse, hemställde kommittén,
att den föreslagna minimiavlöningen måtte utgå av statsmedel.

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag.

Enligt nu gällande bestämmelser skall den årliga undervisningstiden
i fortsättningsskola, för vilken skoldistrikt åtnjuter understöd av statsmedel,
uppgå till: på landsbygden minst sex veckor med trettio timmars undervisning
i varje vecka, därvid antingen fortgående i en följd eller fördelad
på två terminer, och i städerna, där fortsatt undervisning lämpligast meddelas
i aftonskola, till så många lärotimmar, som svara mot nämnda tid.
Stadgandet, att på landsbygden den årliga undervisningstiden i fortsättningsskola
bör uppgå till minst sex veckor med trettio timmars undervisning
i varje vecka, utgör icke hinder för skoldistrikt att anordna fortsättningsskola
på landet såsom aftonskola, och skall, där sådan anordning
vidtages, undervisningen årligen meddelas under minst 180 timmar.

Såsom understöd för de lärares avlöning, som undervisa i fortsättningsskola
utom folkskolans ordinarie undervisningstid, av vilken, i fall
av behov, högst fyra veckor må kunna användas till den fortsatta under -

94

Fortsättningsskolor.

visningen, må skoldistrikt erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att
för varje lärare, som meddelar dylik undervisning under en tid motsvarande
två veckor om året, statsbidrag utgår med tjugufem kronor, under en tid
motsvarande fyra veckor med femtio kronor och under en tid motsvarande
sex veckor med sjuttiofem kronor, under villkor att skoldistriktet för lärarens
avlönande tillskjuter lika stort belopp.

Den lagstadgade minimiavlöningen för lärare i fortsättningsskola,
till vilken avlöning staten och skoldistrikt tillskjuta hälften vardera, utgör
sålunda för en undervisningstid av 180 timmar 150 kronor eller per undervisningstimme
83‘3 öre.

Såsom av ovan meddelade historik framgår, framhölls i 1877 års
proposition om fortsättningsskolan, att undervisningen i denna skola utan
tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse än den
mindre omfattande undervisningen i folkskolan, och att för den skull ersättningen
till läraren syntes böra bestämmas jämförelsevis något högre än
lönen i allmänhet för folkskollärare. Erinrar man sig den dåvarande kontanta
minimiavlöningen för folkskollärare, vilken för åtta månaders undervisningstid
— motsvarande i runt tal 1,000 undervisningstimmar — utgjorde
500 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring
finner man, att den år 1877 fastställda avlöningen för lärare i
fortsättningsskola väsentligen översteg den för motsvarande undervisningstid
inom den egentliga folkskolan utgående kontanta avlöningen.
Även om man i folkskollärarlönen inräknar naturaförmanerna, torde,
såsom folkundervisningskommittén i sitt betänkande om fortsättningsskolan
framhåller, avlöningen per undervisningstimme med hänsyn till
det dåtida penningvärdet icke vid nämnda tidpunkt hava varit lägre
för undervisning i fortsättningsskola än i folkskolan. Genom att under
de nära fyrtio år, som förflutit, sedan minimiavlöning för lärare vid fortsättningsskola
stadgades, någon förhöjning därav ej ägt rum, medan löför
folkskolans lärare vid flera tillfällen höjts, har en betydande

nerna

Fortsättni ngsskolor.

95

förskjutning ägt rum i det förhållande mellan avlöningen för lärare vid
fortsättningsskola och avlöningen för lärare vid folkskola, som år 1877
förordades i Kungl. Maj:ts ovan berörda proposition och som även Riksdagen
genom att bevilja det av Kungl. Maj:t äskade beloppet synes i
princip hava gillat.

Den kontanta begynnelseavlöningen för ordinarie folkskollärare är
för närvarande 900 kronor för år för såväl manlig som kvinnlig lärare.
Slutavlöningen uppgår till 1,200 kronor för kvinnlig och 1,350 kronor för manlig
lärare. Avlöningen för övertidsläsning utgår efter samma grunder som
den kontanta ersättningen för tjänstgöring inom den lagstadgade lästiden.
För undervisning i folkskolan, vare sig det är fråga om ordinarie tjänstgöring
eller övertidsläsning, är läraren berättigad till en kontant ersättning,
som, under antagande av ovan nämnda antal undervisningstimmar
per år, om läraren befinner sig i lägsta lönegraden, uppgår till 90 öre
per timme och, om läraren befinner sig i högsta lönegraden, uppgår till
för kvinnlig lärare 1 krona 20 öre och för manlig lärare 1 krona 35 öre
per timme. För undervisning i fortsättningsskolan, således för en med
hänsyn till lärjungarnas utveckling säkerligen mera krävande tjänstgöring,
är läraren endast berättigad till ersättning efter 83‘3 öre per timme.
Disproportionen mellan avlöningen för lärare i fortsättningsskola och avlöningen
för lärare i folkskola blir ännu större, om de av nämnden föreslagna
lönerna för folkskollärare bliva gällande.

Det är uppenbart, att den stadgade ersättningen för undervisning i
fortsättningsskolan numera allt för litet motsvarar Kungl. Maj:ts och Riksdagens
intentioner vid den tid, då statsbidrag för ifrågavarande ändamål
beviljades. Det är fara värt, att utsikterna för fortsättningsskolan att behålla
och förvärva dugande lärare i allt för hög grad försvåras, om ej
lärarlönen höjes till ett belopp, som åtminstone någorlunda motsvarar ersättningen
för tjänstgöring inom folkskolan.

I sitt betänkande om fortsättningsskolan har folkundervisninarskom o

o

96

F ortsättningsskolor.

mitten visserligen framlagt förslag rörande den vid denna art av skolor
anställda lärarpersonalens avlöning. Men kommitténs förslag i detta avseende
utgör en integrerande del av dess förslag till omgestaltning av
fortsättningsskolväsendet och är avsett att genomföras i samband med
denna allmänna omgestaltning. Det kan förutses, att även för den händelse
detta förslag skulle under en nära framtid vinna statsmakternas
godkännande, reformeringen av fortsättningsskolan icke kan förverkligas
i ett slag. Sålunda har kommittén, enär den reformering av fortsättningsskolan,
som avses, icke kan på en gång genomföras i hela sin
utsträckning, föreslagit en övergångstid, under vilken kommunerna skulle
äga frihet att, till den omfattning de själva kunna vilja bestämma, ordna
sitt fortsättningsskolväsen i överensstämmelse med de av kommittén framställda
grundsatserna. Skyldighet för kommunerna att så ordna fortsättningsskolväsendet
skulle däremot inträda först vid den nämnda tidens slut.
Denna övergångstid anser kommittén helst böra bestämmas till fein år,
men med hänsyn till att för somliga kommuner avsevärdare svårigheter
möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt
ordna fortsättningsskolväsendet, har det synts nämnda kommitté önskligt,
att uppskov i berörda hänseende må kunna medgivas.

Då det sålunda säkerligen en avsevärd tid framåt kommer att finnas
fortsättningsskolor av nuvarande typ, anser nämnden, att under avvaktan
på den av folkundervisningskommittén föreslagna omorganisationen av fortsättningsskolväsendet
en förbättring av den nuvarande lärarpersonalens
avlöningsförhållanden bör vidtagas.

Vid bestämmande av beloppet av den minimiavlöning, som bör stadgas
för fortsättningsskolans lärare, synes det nämnden riktigast att utgå
från de avlöningsbelopp, som nämnden i sitt den 31 oktober 1914 avgivna
betänkande föreslagit för folkskollärare, varvid som medeltal av de föreslagna
avlöningsförmånerna kan antagas den i band II, sid. 393—395 beräknade
effektiva avlöningen. Denna uppgår, då naturaförmåner och fa -

Fortsättningsskolor.

97

miljetillägg ej medräknas, till 1,561 kronor för år för manlig lärare och för
kvinnlig lärare till ett belopp, som ligger nyssnämnda belopp så nära, som
av lönetekniska skäl varit möjligt, nämligen 1,545 kronor. Delas dessa
belopp med det ovan antagna antalet undervisningstitnmar per år, nämligen
1,000, erhålles en effektiv avlöning per undervisningstimme av: för
manlig lärare 1 krona 56.i öre och för kvinnlig lärare 1 krona 54.5 öre.
Bestämmes avlöningen för lärare i fortsättningsskolan till 1 krona 50 öre
för timme, kommer den sålunda ganska nära den effektiva avlöning, som
motsvarar de av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen för folkskollärare
och folkskollärarinnor. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta belopp
borde något höjas, men med hänsyn till den provisoriska karaktären av
den löneförbättring, nämnden föreslår, har nämnden stannat vid att förorda
nämnda belopp å 1 krona 50 öre för undervisningstimme.

Den av nämnden sålunda förordade höjningen av avlöningen per
timme skulle medföra en förhöjning av arvodet: för 60 timmars tjänstgöring
från 50 kronor till 90 kronor, för 120 timmars tjänstgöring från
100 kronor till 180 kronor och för 180 timmars tjänstgöring från 150
kronor till 270 kronor eller med respektive 40, 80 och 120 kronor.

Beträffande statens bidrag till låraravlöningen har, såsom av den
meddelade historiken framgår, vid upprepade tillfällen inom Riksdagen
yrkats, att staten måtte bidraga i större utsträckning än som är stadgat i
kung], kungörelsen den 11 september 1877. Folkundervisningskominittén
har i berörda avseende föreslagit, att minimiavlöningen för lärare vid
fortsättningsskola skall helt utgå av statsmedel. Då den av nämnden föreslagna
löneförbättringen är en provisorisk åtgärd, har nämnden ej känt
sig uppfordrad att taga ställning till denna principfråga. För nämnden
har i förevarande fall den synpunkten varit avgörande, att ökade utgifter
för kommunerna för ifrågavarande ändamål skulle kunna utgöra ett hinder
för fortsättningsskolans utveckling. På grund härav vill nämnden för -

13—153135. l.

98 Fortsättningsskolor.

orda, att den föreslagna höjningen av läraravlöningen måtte bestridas av
statsmedel.

Nämnden hemställer således om sådan ändring i kungl. kungörelsen
den 11 september 1877 angående anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor,
att skoldistrikt, som enligt angivna grunder ordnar fortsättningsskolan,
må såsom understöd för de lärares avlöning, som i denna
skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidra»-av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar dylik undervisning
under en tid motsvarande två veckor om året, statsbidrag utgår
med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor med 130
kronor och under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor, under
villkor att skoldistriktet för samma ändamål tillskjuter för undervisningstid
motsvarande två veckor om året 25 kronor, för undervisningstid motsvarande
fyra veckor 50 kronor och för undervisningstid motsvarande sex
veckor 75 kronor.

STATSBIDRAG TILL LANDSTINGSSEMIN ARIER.

Laudstingaserainarier.

101

Med uttrycket landstingsseininarium avses här seminarium, som inrättats
av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, för utbildande
av lärare vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid
folkskolor.

Historik.

Anordningar för utbildande av småskol/ärare. Genom kungl. kungörelsen
den 29 september 1853 fastställdes, att där byar, hemman, torp
eller lägenheter voro så avlägsna, att dit hörande barn icke utan svårighet
kunde begagna den med godkänd lärare försedda skolan, mindre skolor
finge inrättas. Till lärarbefattning i dessa skolor skulle få antagas personer,
som inför pastor och skolstyrelse företett betyg om god frejd och
kristligt leverne samt ådagalagt, att de kunde obehindrat och riktigt läsa
svenskt och latinskt tryck innan, att de hade efter katekesen god kristendomskunskap,
att de skreve läsligt samt att de innehade de enklaste och
allmännaste begreppen av räknekonsten och besutte förmågan att i dessa
stycken undervisa.

Genom kungl. kungörelsen den 23 april 1858 förordnades, att mindre
skolor, i denna kungörelse även kallade småskolor, finge inrättas överallt
å landet, oberoende av avståndet från folkskola, som vore försedd med
examinerad lärare, och till det antal, som församlingen för lättad tillgång
till undervisning för därinoin varande barn funne behövligt, i ändamål att
det första förberedande kunskapsmåttet för nybörjare måtte kunna i dessa
skolor inhämtas.

102

Landstingsseminarier.

För att småskolorna måtte komma att skötas av dugande lärare, befallde
Kungl. Maj:t i cirkulär till domkapitlen av den 22 april 1864, att
dessa skulle vaka däröver, att småskollärare icke antoges utan att inför
skolrådet hava ådagalagt, att de ägde de insikter, som vore föreskrivna,
samt förmåga att i föreskrivna ämnen undervisa.

Efter en tid fann man det nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för bildande av lämpliga småskollärare. I sådant syfte anordnades vid
vissa folkskoleseminarier särskilda avdelningar för utbildande av småskollärare,
av vilka de vid lärarseminarier anordnade emellertid efter ett par
år indrogos, under det att de vid lärarinneseminarier anordnade år 1878
inordnades i de egentliga seminarierna såsom deras första klass.

I 1886 års stadga för folkskoleseminarierna föreskrevs, att småskollärarexamen
finge avläggas av elev, som vid folkskoleseminarium erhållit
godkända vitsord i årsexamen i andra klassen. Denna bestämmelse har upphävts
genom kungl. stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914.

Genom kungl. brevet den 29 maj 1874 förordnades, att ett seminarium
för bildande av lärare vid småskolor i de finska församlingarna skulle
upprättas i Haparanda, och genom kungl. brevet den 21 maj 1875, att
ett seminarium för bildande av lapska småskollärare skulle upprättas i
Mattisudden. Båda dessa seminarier äro allt fortfarande i verksamhet, det
senare är emellertid nu förlagt till Murjek.

Behovet av lärarkrafter vid landets småskolor fylldes emellertid endast
i mycket ringa grad genom de anordningar, som staten vidtog. Redan
tidigt började därför landstingen att sörja för utbildning av småskollärare,
och genom den kungl. kungörelsen den 11 januari 1878 lämnades anvisningar
rörande lärotid och lärokurser för av landstingen inrättade seminarier.
Småskoleseminarier ha därjämte upprättats av enskilda. Under år
1915 voro 28 småskoleseminarier i verksamhet, 2 upprättade av staten, 18
av landsting, ett av stad, som ej i landsting deltager, samt 7 av enskilda.
De olika länens kostnader för utbildande av småskollärare framgå av bil. 1.

Landstingsseminarier.

103

Pensionsrätt för vissa lärare vid landstingsseminarier 1884. I början
lämnade staten intet bidrag åt landstingsseminarierna. Den första formen
för understöd till landstingsseminarierna från statens sida var medgivande
av pensionsrätt till vissa av dess lärare.

Med anledning av en i andra kammaren väckt motion hemställde

1882 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning till
Riksdagen avlåta framställning om beredande för lärare vid landstingsseminarier
av tjänstårsberäkning och pensionsrätt lika med lärare vid folkskola.
I Riksdagens skrivelse anfördes bland annat, att flera landsting hade i
enlighet med den i kungl. kungörelsen den 11 januari 1878 lämnade hänvisning
inrättat seminarier för utbildande av lärare för småskolor men att
det för att göra det möjligt att till lärare vid dessa läroanstalter erhålla
kunniga och skickliga personer, som i folkskolans tjänst förvärvat erfarenhet,
vore av vikt, att tjänstetiden vid dylika seminarier i avseende å tjänstårsberäkning
och pensionsrätt räknades dem till godo, liksom om de tjänstgjort
vid folkskola.

På grund av denna Riksdagens skrivelse föreslog Kungl. Maj:t vid

1883 års riksdag, att lärare vid landstingsseminarier måtte erhålla rätt till
tjänstårsberäkning och pension från folkskollärarnas pensionsinrättning lika
med folkskollärare under villkor, att seminariet såväl i avseende på undervisningstid
som i övrigt vore ordnat i full överensstämmelse med föreskrifterna
i nådiga kungörelsen den 11 januari 1878, att seminariet ställdes
under en särskild, av vederbörande landsting utsedd styrelse, bestående av
minst tre personer, vilken ägde att antaga och avskeda seminariets lärare
samt till pensionsinrättningen erlade stadgade pensionsavgifter för de
lärartjänster vid seminariet, som vore delaktiga i inrättningen, och lämnade
föreskrivna årsuppgifter; samt att de lärartjänster, för vilka seminariets
styrelse kunde erhålla delaktighet i pensionsinrättningen, i avseende på
lärares kompetens och löneförmåner vore likställda med ordinarie lärartjänster
vid folkskolor.

104

Landstingsseminarier.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag. Kungl. kungörelse utfärdades
den 9 augusti 1884.

Rätt till understöd från småskol/ärares m. fl. å/derdomsunderstödsanstalt
för vissa lärare vid landstingsseminarier 1901. Vid 1897 års riksdag
framlades motion i första kammaren om rätt för småskollärare vid med
landstingsseminarium förenad övningsskola till delaktighet i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Denna motion blev av Riksdagen avslagen
bland annat av det skäl, att ett bifall till motionen skulle innebära ett
avsteg från en av de viktigaste grunderna för berörda ålderdomsunderstödsanstalt,
nämligen den att endast de lärare vid småskola vore berättigade
till understöd från anstalten, för vilkas avlönande tillskott av allmänna
medel åtnjötes.

Sedan 1898 års riksdag beviljat statsbidrag till avlönande av lärare
vid landstingsseminarier, beslöt 1901 års riksdag på framställning av Kungl.
Maj:t, att småskollärare, vilka anställas vid landstingsseminarium och till
vilkas avlönande bidrag av allmänna medel utgår, skulle erhålla rätt till
understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och tjänstårsberäkning
för uppflyttning i högre lönegrad lika med av skoldistrikt
anställda småskollärare, under villkor att seminariet såväl i avseende på
undervisningstid som i övrigt vore ordnat i full överensstämmelse med
föreskrifterna i nådiga stadgan den 28 maj 1897, att seminariet ställdes
under en särskild av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige utsedd
styrelse, bestående av minst tre personer, vilken ägde att antaga och avskeda
seminariets lärare samt till anstalten erlade de avgifter, som enligt
det för densamma gällande reglemente borde för lärarna utgå, ävensom
lämnade föreskrivna årsuppgifter, samt att lärarna i avseende å sin kompetens
och sina löneförmåner vore likställda med av skoldistrikt anställd
småskollärare. I det till propositionen fogade statsrådsprotokollet framhölls
bland annat, att anställande av småskollärare vid landstingssemina -

Landstingsseminarier.

105

riurns övningsskola fått ett visst berättigande, därigenom att bidrag av
allmänna medel finge utgå till deras avlönande. Det syntes därför billigt
och följdriktigt, att de även finge rätt till ålderdomsunderstöd i likhet
med de småskollärare, som tjänstgjorde vid småskolorna i de särskilda
skoldistrikten. Visserligen vore det i allmänhet säkerligen förmånligare
att vid småskoleseminariernas övningsskolor anställa personer, som avlagt
folkskollärarexamen, än sådana, som endast vunnit kompetens till småskollärare,
men då det medförde mindre kostnader att anställa småskollärare
och då det visat sig, att även sådana kunde med framgång handhava
ifrågavarande befattningar, vore det obilligt att för landstingsseminariernas
styrelser försvåra anställandet vid övningsskolorna av dugande småskollärare
genom att förneka dessa att komma i åtnjutande av understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Men för att förmå dugande
personer att taga anställning vid landstingsseminariums övningsskola vore
det, framhöll departementschefen, ej nog därmed, att de erhölle rätt till
ålderdomsunderstöd, utan de borde därjämte få räkna tjänstgöringen vid
dessa skolor sig till godo för rätten att bekomma ålderstillägg.

Kungl. kungörelse i ärendet utfärdades den 21 juni 1901.

Efter beslut av 1904 års riksdag medgavs genom kungl. kungörelsen
den 1 juli 1904 rätt för småskollärarinnor, vilka anställts vid landstingsseminarium
och till vilkas avlönande bidrag av allmänna medel utgår, att
med avseende på tjänstår och rätt till understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt få med vissa villkor räkna sig till godo även
sin tjänstgöring vid seminariet före den tidpunkt, då statsbidrag till deras
avlöning begynte utgå.

Statsbidrag till avlönande av lärare vid landstingsseminarier 1898.

Statsbidrag till avlönande av lärare vid landstingsseminarium beslöts
på framställning av Kungl. Maj:t vid 1898 års riksdag. I det till propositionen
fogade statsrådsprotokollet framhölls, att det syntes vara rätt 14—153155.

1.

106

Landstingsseminarier.

vist och till gagn för folkundervisningen, att staten mer än dittills bidroge
till betäckande av kostnaderna för utbildning av småskollärare, och föreslogs,
att Riksdagen måtte medgiva, att landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, under vissa villkor finge till avlönande av lärare vid ett av
landstinget eller staden inrättat seminarium för bildande av småskollärare
uppbära bidrag av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla med
avseende på de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till skoldistrikt för
avlönande av lärare vid distriktets folk- och småskola.

Statsutskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts framställning måtte beviljas,
dock med vissa ändringar i avseende på de ifrågasatta villkoren för
uppbärande av bidrag.

Utskottets förslag bifölls av Riksdagen.

Kungl. kungörelse i ärendet utfärdades den 27 maj 1898.

Någon åtskillnad mellan ordinarie och extra ordinarie befattningshavare
har icke blivit genomförd med avseende på lärarna vid landstingsseminarierna.
Såsom här nedan omtalas, utgick den kungl. propositionen
till 1901 års riksdag om avlönande av vikarie för lärare vid landstingsseminarium
från den ståndpunkten, att de närmast vore att betrakta som
extra ordinarie lärare. Då emellertid uttrycket »lärare vid folkskola» i den
kungl. kungörelsen den 27 maj 1898 städse uppfattats, såsom om det
avsåge ordinarie lärare vid folkskola, och då i den kungl. kungörelsen den
9 augusti 1884 stadgats som villkor för att lärare vid landstingsseminarium
må erhålla rätt till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, att
de lärartjänster, för vilka seminariets styrelse kan erhålla delaktighet i
pensionsinrättningen, i avseende på löneförmåner äro likställda med ordinarie
lärartjänster vid folkskola, ha sådana lärare vid landstingsseminarierna,
som i kompetens äro likställda med folkskollärarna och till vilkas
avlönande statsbidrag utgått, åtnjutit minst lika stora löneförmåner som
de, vilka äro stadgade för ordinarie lärare vid folkskola.

Landstingsseminarier.

107

Statsbidrag till avlönande av vikarierande lärare vid landstingsseminarier
1901. Sedan 1900 års riksdag med anledning av en i andra kammaren
väckt motion anhållit hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervågande
om och på vilka villkor statsbidrag borde lämnas till avlönande
av vikarie för lärare vid landstingsseminarium, som av sjukdom urståndsattes
att sin tjänst fullgöra, samt att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlåga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, framlade Kungl.
Maj:t vid 1901 års riksdag proposition om avlönande av dylik vikarie.

I till propositionen vidfogat statsrådsprotokoll erinrades om att genom
den kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande av vikarie
för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund av
sjukdom stadgats, att bidrag till avlönande av vikarie för extra ordinarie
folkskollärare och för småskollärare icke skulle utgå för mera än högst
sexton läsmånader under de tre första åren av lärarens tjänstetid samt ej heller
för mera än högst sexton läsmånader under den därefter följande tjänstetiden,
så framt icke läraren under de tre närmast föregående åren själv
tjänstgjort minst åtta läsmånader. Då lärarna vid ifrågavarande seminarier
i allmänhet vore anställda med ömsesidig rätt till uppsägning på viss
tid och då vederbörande landsting eller stad när som helst kunde fatta
beslut om indragning av deras platser, syntes dessa lärare böra betraktas
såsom extra ordinarie lärare och sålunda med avseende å maximitiden för
statsbidrags åtnjutande likställas med extra ordinarie lärare vid folkskola
och lärare vid småskola.

Vad anginge själva beloppet, ansåg departementschefen, att arvodet
till vikarierande lärare vid landstingsseminarium borde utgå med samma
belopp, som vore stadgat beträffande vikarie för folkskollärare eller småskollärare,
alltså till lärare, som avlagt folkskollärarexamen, efter minst
sexhundra kronor för åtta månaders undervisningstid eller sjuttiofem kronor
för läsmånad, till lärare, som avlagt småskollärarexamen, efter minst
trehundra kronor för åtta månaders undervisningstid eller trettiosju kro -

108

Landstingsseminarier.

nor femtio öre för läsmånad samt till oexaminerad lärare efter minst tvåhundrafemtio
kronor för åtta månaders undervisningstid eller trettioen
kronor tjugufem öre för läsmånad, varjämte vikarien borde erhålla ersättning
för bostad med vedbrand, beräknad efter minst femtio kronor för
åtta månaders undervisningtid, ävensom undfå gottgörelse för resekostnad,
där sådan ifrågakomme. I de flesta fall bleve det, yttrade departementschefen,
säkerligen nödvändigt för landstingen och de städer, varom här
vore fråga, att till vikarie för sjuk lärare betala högre arvode än nämnda
belopp, men landstingen och nämnda städer borde icke fördenskull i
fråo-a om statsbidrag erhålla båttre ställning än andra städer och kommuner,
som för att erhålla dugande lärare vid sina folkskolor måste förbinda
sig att giva dem löner, vilka vore högre än de i lag bestämda
minimilönerna.

Beträffande sättet för utgörandet av vikaries avlöning samt villkoren
för erhållande av statsbidrag till vikaries avlönande hänvisades för övrigt
till kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande av vikarie
för lärare vid folk- eller småskola under tjänstledighet på grund av
sjukdom.

Kungl. Maj :ts förslag bifölls av Riksdagen. Kungl. kungörelse i

ärendet utfärdades den 31 maj 1901.

Vid 1907 års riksdag beslöts i samband med höjande av arvodet
för sjukvikarie för lärare vid folkskola till åtta hundra kronor, att vikarie
för sjukledig lärare vid landstingsseminarium skulle, om han avlagt folkskollärarexamen,
åtnjuta arvode efter minst åttahundra kronor för åtta
månaders undervisningstid eller etthundra kronor för läsmånad. Kungl.
kungörelse utfärdades den 28 juni 1907.

Vid följande års riksdag, då arvodet för vikarie för sjukledig småskollärare
fastställdes till fyrahundrafemtio kronor för examinerad och fyrahundra
kronor för oexaminerad, bestämdes, att vikarie för sjukledig lärare
vid landstingsseminarium skulle åtnjuta arvode, om han avlagt småskollärar -

Landstingsscminarier.

109

examen, efter minst fyrahundrafemtio kronor för åtta månaders undervisningstid
eller femtiosex kronor tjugufem öre för låsmånad samt, om han
vore oexaminerad, efter minst fyrahundra kronor för åtta månaders undervisningstid
eller femtio kronor per läsmånad. Kungl. kungörelse utfärdades
den 13 juni 1908.

Sammanfattning av nu gällande bestämmelser. Nu gällande bestämmelser
rörande avlönings- och pensionsförhållanden för lärarpersonalen vid
landstingsseminarier kunna alltså sammanfattas sålunda:

Med avseende på statsbidrag för avlönande av landstingsseminariernas
lärare gäller, att statsbidrag utgår enligt samma grunder som för lärare
vid folk- och småskola.

Med avseende på avlöning gäller, att såsom villkor för statsbidrag
är fastställt, att seminariets lärare skola äga minst lika stora löneförmåner
som de, vilka äro stadgade för lärare vid folk- och småskolor. För
sjukvikarie är fastställt samma arvode som för sjukvikarie för lärare med
motsvarande kompetens vid folk- och småskola.

Med avseende på lönetur är uttryckligen stadgat, att småskollärare,
som anställes vid landstingsseminarium, äger rätt att för lönetursberäkning
tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid landstingsseminarium efter samma
grunder som av skoldistrikt anställd småskollärare. Motsvarande rätt har
ansetts tillkomma folkskollärare på grund av bestämmelsen i kungl. kungörelsen
den 27 maj 1898 angående bidrag av allmänna medel till avlönande
av lärare vid landstingsseminarium, att landsting eller stad, som ej
i landsting deltager, äger att till avlönande av lärare vid av landstinget
eller staden inrättat seminarium för bildande av småskollärare uppbära
bidrag av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla med avseende
på de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till skoldistrikt för avlönande
av lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola. Beträffande
ifrågavarande lärares rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo -

110 Landstingsseminarier.

räkna sig tjänstgöring vid folk- och småskola finnes intet uttryckligt stadgande,
men denna rätt har ansetts tillkomma dem.

Med avseende på pensionsrätt gäller, att lärare vid landstingsseminarium,
som med avseende på kompetens äro likställda med folkskollärare,
äga rätt till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning lika med folkskollärare
samt att småskollärare, som anställas vid landstingsseminarium,
äga rätt till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
lika med småskollärare.

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag.

Statsbidrag till avlönande av lärare, som ej äro vikarier. I kungl.
kungörelsen den 27 maj 1898 stadgas, att landstingsseminarier äga att
under vissa villkor till avlöning av lärare uppbära bidrag av allmänna
medel enligt samma grunder, som gälla med avseende på de lönetillskott,
vilka av statsmedel utgå till skoldistrikt för avlönande av lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskola. Härutinnan föreslår nämnden
ingen ändring. Vid bifall till det förslag till författning angående statsbidrag
till den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning,
som nämnden framlagt i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande
band I, sid. 348 ff., skulle alltså statsbidrag till avlönande av lärare vid
landstingsseminarier, som ej äro vikarier, utgå med ett belopp motsvarande A)

för lärare, som avlagt folkskollärarexamen:

a) nio tiondedelar av grundlönen för kvinnlig ordinarie folkskollärare,
samt, om läraren är man, skillnaden mellan grundlönen för manlig
och kvinnlig folkskollärare;

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad; samt

c) det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad.

Landstingsseminarier.

in

B) för lärare, som avlagt småskolliirarexamen;

a) nio tiondedelar av grundlönen för lärare vid småskola, som blivit
anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning;

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad; samt

c) det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad.

Avlöning för lärare, som ej äro vikarier. Såsom villkor för statsbidrag
gäller för närvarande, att seminariets lärare äga minst lika stora
löneförmåner som de, vilka äro stadgade för lärare vid folk- och småskolor.
Enligt nämndens mening bör denna bestämmelse allt fortfarande
kvarstå. Såsom sid. 106 anförts, har denna bestämmelse tolkats så, att de
lärare vid landstingsseminarier, som i kompetens varit likställda med folkskollärare,
åtnjutit minst lika stora löneförmåner som de, vilka äro stadgade
för ordinarie lärare vid folkskola. Enligt nämndens mening bör
detta allt fortfarande vara fallet och böra i överensstämmelse härmed sådana
lärare vid landstingsseminarier, som i avseende å kompetens äro likställda
med småskollärare, åtnjuta minst sådana löneförmåner som de,
vilka enligt nämndens förslag i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande
skulle tillkomma småskollärare, som blivit anställda tills vidare med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning.

Vid bifall till det förslag till författning angående den vid folk- och
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning, som nämnden framlagt i
berörda betänkande band I, sid. 338 ff., skulle sålunda lärare^vid landstingsseminarier
åtnjuta dels kontant avlöning, dels ock bostad samt nödigt
bränsle.

Den kontanta minimiavlöningen skulle utgå med följande belopp:

För lärare, som avlagt folkskollärarexamen:

A. Grundlön för manlig lärare 1,300 och för kvinnlig lärare 1,150
kronor.

B. Tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor.

C. Familjetillägg å 200 kronor.

112

Landstingsseminarier.

För lärare, som avlagt småskollärarexamen:

A. Grundlön 700 kronor.

B. Tre ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor.

C. Familjetillägg å 150 kronor.

Familjetilläggen höra utgå enligt de grunder, som äro föreslagna i
nämndens förut åberopade betänkande band I, sid. 79 f.

Rörande den lärarpersonalen vid landstingsseminarier tillförsäkrade
bostadsförmån skulle gälla de grunder, som äro föreslagna i nämndens
nyss åberopade betänkande band I, sid. 344 tf.

Av bil. IV framgår, att lärare vid landstingsseminarier för närvarande
i allmänhet åtnjuta högre, stundom avsevärt högre, avlöning än den stadgade
minimilönen. I regel torde landstingen, även om minimilönen höjes
enlighet med nämndens förslag, allt fortfarande vara nödgade att giva
landstingsseminariernas lärare högre avlöning än den fastställda minimilönen,
om seminarierna skola erhålla sådana lärarkrafter, som det krävande
arbetet vid dessa läroanstalter fordrar.

Statsbidrag till avlönande av vikarierande lärare. Rörande statsbidrag
till avlönande av vikarierande lärare vid landstingsseminarium äro bestämmelser
meddelade i den kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 med dess
ändrade lydelse enligt den kungl. kungörelsen den 13 juni 1908.

I denna kungörelse förordnas (§ 2 mom. 3), att bidrag av statsmedel
eller från landstinget eller staden till vikaries avlönande icke utgår
för mera än högst sexton läsmånader under de tre första åren av lärares
tjänstetid samt ej heller för mera än högst sexton läsmånader under den
därefter följande tjänstetiden, så framt icke läraren under de tre närmast
föregående åren själv tjänstgjort minst åtta läsmånader. Sedan motsvarande
tidsbegränsning för åtnjutande av statsbidrag till vikaries avlönande,
som var stadgad för extra ordinarie lärare vid folkskola, lärare vid småskola
och mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola i kungl. kungörelsen

O O

Landstingssominarier.

113

den 1 juni 1900, för dessa lärare borttagits genom kungl. kungörelsen den
18 juni 1910, torde densamma också böra bortfalla för lärare vid landstingsseminari
u m.

De förslag nämnden i övrigt i sitt den 31 oktober 1914 avgivna
betänkande framlagt beträffande det sätt, på vilket vikaries avlöning i olika
fall skall utgöras, böra enligt nämndens mening vinna tillämpning även
på landstingsseminariernas lärarpersonal.

Statsbidrag för vikarierande lärare vid landstingsseminarium bör
alltså enligt nämndens mening utgå med ett belopp motsvarande:

a) om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie
å tjänsten samt, i fråga om manlig vikarie, som avlagt folkskollärarexamen,
skillnaden mellan arvodet för manlig och för kvinnlig vikarie
å tjänsten;

b) om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för att på grund
av särskilt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt

c) om innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten är ledig, den,
som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på
grund av styrkt sjukdom: tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för kvinnlig
vikarie å tjänsten samt, i fråga om manlig vikarie, som avlagt folkskollärarexamen,
skillnaden mellan arvodet för manlig och kvinnlig vikarie å
tjänsten.

Avlöning för vikarierande lärare. Nämnden har i sitt den 31 oktober
1914 avgivna betänkande band I, sid 268 f. föreslagit, att samtliga vikarierande
lärare vid folkskolorna böra uttryckligen tillförsäkras ett bestämt
minimiarvode samt att det för vikarie bestämda arvodet bör i proportion
till tjänstetiden utgå även för det fall, att förordnandet omfattar mindre
tid än en månad. Yad nämnden sålunda föreslagit beträffande vikarie 15—153155.

l.

114 Landstingsseminarier.

rande lärare vid folkskola torde böra stadgas även för vikarierande lärare
vid landstingsseminarier.

Genom den kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 med den ändrade
lydelse den erhållit genom de kungl. kungörelserna den 28 juni 1907 och
den 13 juni 1908 har arvodet för lärare, som vikarierar för sjukledig lärare
vid landstingsseminarium, bestämts till, om han avlagt folkskollärarexamen,
minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 100
kronor för läsmånad, om han avlagt småskollärarexamen, minst 450 kronor
för åtta månaders undervisningstid eller 56,25 kronor för läsmånad, samt,
om han är oexaminerad, minst 400 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 50 kronor för läsmånad, varjämte vikarien skall erhålla ersättning
för bostad med vedbrand, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders
undervisningstid, ävensom undfå gottgörelse för resekostnad, där
sådan ifrågakommer. Arvodet för sjukvikarie vid landstingsseminarium är
alltså fastställt till minst det belopp, som är stadgat för sjukvikarie för
lärare med motsvarande kompetens vid folk- och småskola. Nämnden, som
anser, att vikarierande lärare vid landstingsseminarium allt fortfarande bör
vara tillförsäkrad minst samma arvode, som det, som tillkommer dylik lärare
vid folk- eller småskola, förordar i anslutning till nämndens förslag till
författning angående den vid folk- och småskola anställda lärarpersonalens
avlöning i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande band I, sid. 338
ff., att arvodet för vikarierande lärare vid landstingsseminarium må utgå
i fråga om vikarie för lärare med folkskollärarkompetens med 1,150 kronor
för manlig och 1,100 kronor för kvinnlig lärare samt i fråga om vikarie
för lärare med småskollärarkompetens med 650 kronor, varjämte
vikarien bör erhålla ersättning enligt hyrespriserna å orten för ett rum
och kök ävensom ersättning för bränsle.

Tjänstledig lärares avlöning. Enligt nu gällande bestämmelser skall
tjänstledig lärare vid landstingsseminarium, som förklarats obotligt sjuk
eller som uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats be -

Landstingsseminarier.

115

rättigad till hel pension eller helt ålderdorasunderstöd, ensam utgöra vikariens
avlöningsförmåner. Motsvarande bestämmelser gälla tjänstledig lärare
vid folk- och småskola. I sitt förut åberopade betänkande band I, sid.
273, har nämnden framhållit, att syftet med dessa bestämmelser uppenbarligen
är att utöva tryck på läraren att avgå från tjänsten. Nämnden
har emellertid i samma betänkande band I, sid. 382, och i denna dag
avgivet betänkande angående grunder för småskollärarnas pensionsinrättning,
sid. 7 f. föreslagit skyldighet för lärare att avgå från tjänsten, där
han, efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden
till tjänstgöring oförmögen samt där han uppnått den för bekommande av
hel pension bestämda levnadsåldern. Staten skulle sålunda, såsom nämnden
framhållit, icke hava anledning att genom påtryckning på läraren framtvinga
dennes avskedstagande. Nämnden har därför föreslagit, att lärare,
som är tjänstledig på grund av sjukdom, i intet fall skall behöva avstå
mer än en fjärdedel av vikariens kontanta avlöning. Enligt kungl. kungörelsen
den 9 augusti 1884 och den 21 juni 1901 skola reglementena
för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga
om lärare vid landstingsseminarium. Vad gäller reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning, förordar nämnden, att denna bestämmelse allt
fortfarande skall gälla. Med avseende på småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
föreslår nämnden i nyssnämnda denna dag avgivna betänkande,
sid. 3, att denna ombildas till en pensionsinrättning. Nämnden
förordar, att reglementet för småskollärarnas pensionsinrättning skall i
tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om lärare vid landstingsseminarier.
Om nämndens i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande
band I, sid. 380 ff., framlagda förslag till nytt reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning samt dess i merberörda denna dag avgivna betänkande
sid. 13 ff. framlagda förslag till grunder för småskollärarnas pensionsinrätt -

116

Landstingsseminarier.

ning vinna avseende, skulle sålunda vad som där föreslagits i fråga om lärares
skyldighet att avgå från tjänsten komma att gälla även lärare vid landstingsseminarium.
Under sådana förhållanden torde även i fråga om lärare vid
landstingsseminarium böra gälla, att han vid tjänstledighet på grund av
sjukdom i intet fall skall behöva avstå mer än en fjärdedel av vikariens
kontanta minimiavlöning.

De förslag nämnden för övrigt i förstnämnda betänkande framlagt
beträffande avlöningsförmåner för lärare vid folk- och småskola, som åtnjuter
tjänstledighet, böra enligt nämndens mening vinna tillämpning även
på landstingsseminariernas lärarpersonal. Tjänstledig lärare vid landstingsseminarium
bör alltså enligt nämndens mening äga åtnjuta förutom bostad
samt nödigt bränsle

a) om han erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: samtliga
honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med avdragav
ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den lagstadgade kontanta avlöningen
för kvinnlig vikarie å tjänsten;

b) om han erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt förordnande
eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning: vad
som må återstå, sedan från summan av det eller de av Kungl. Maj:t
beviljade statsbidragen samt det belopp landstinget eller staden eljest skolat
tillskjuta till hans kontanta avlöning, avdragits ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten; samt

c) om han erhållit tjänstledighet av annan anledning än ovan nämnts: de
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

Lönetursberäkning. Enligt gällande bestämmelser äga småskollärare,
som anställts vid landstingsseminarium, rätt till tjänstårsberäkning för
uppflyttning i högre lönegrad lika med av skoldistrikt anställd småskollärare.
Enahanda rätt har ansetts tillkomma folkskollärare, som anställes

Landstingssominarier.

117

vid landstingsserninarium. I fråga om båda dessa grupper av lärare ha
gällande bestämmelser tolkats så, att de för uppflyttning i högre lönegrad
få tillgodoräkna sig tjänstgöring vid folkskola, respektive småskola.

Den rätt, som enligt vad ovan sagts tillkommer småskollärare och även
ansetts tillkomma folkskollärare, som anställes vid landstingsserninarium,
att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid landstingsseminarium
bör enligt nämndens mening fortfarande tillkomma dessa lärare.

Nämnden har i sitt här ovan åberopade betänkande band I, sid.
271 f., 317 f. föreslagit en uttrycklig bestämmelse om att ordinarie folkskollärare
skall för uppflyttning i högre lönegrad äga tillgodoräkna sig
den tid, varunder han tjänstgjort vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie
folkskollärare, samt att lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare vid folkskola, som antagits tills vidare, skall
äga att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid han
tjänstgjort som lärare vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom för lärare vid
småskola. Nämnden anser, att en uttrycklig bestämmelse även bör komma
till stånd om att lärare, som övergår från folkskola eller småskola till
landstingsserninarium, skall äga rätt att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort såsom ordinarie folkskollärare,
respektive såsom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola eller
biträdande lärare vid folkskola med anställning tills vidare. I överensstämmelse
med de förslag rörande lönetursberäkning för folkskollärare,
som nämnden framlagt i ovan åberopade betänkande band I, sid. 272
förordar nämnden, att lärare vid landstingsserninarium skall för uppflyttning
i högre lönegrad äga tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort som
lärare vid folkskoleseminariums övningsskola ävensom den tid, varunder
han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola. De förslag
till lönetursbestämmelser nämnden för övrigt i nämnda betänkande fram -

118

Landstingsseminarier.

lagt rörande lärare vid folk- och småskolor böra enligt nämndens mening
vinna tillämpning även på landstingsseminariernas lärarpersonal.

Statsbidrag till avlönande av lärare i övningsämne. Enligt nu gällande
bestämmelser utgår statsbidrag endast till lärare, som tjänstgör vid seminariet
eller dess övningsskola minst 20 timmar i veckan. Emellertid finnas
vid landstingsseminarierna anställda ett flertal lärare, som ha mindre tjänstgöring.
Särskilt gäller detta lärare i övningsämnen. I bil. II lämnas en
översikt av antalet veckotimmar i övningsämnen under vårterminen 1915,
till vilka statsbidrag icke utgått. •

Nu torde det emellertid vara alldeles särskilt önskvärt att åt övningsämnena
beredes en stark ställning vid seminarierna. Kravet på
undervisningens omläggning i praktisk riktning, sådant det t. ex. vunnit
uttryck i folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolan, avgivet
den 1 augusti 1914, för nämligen med sig, att fordringarna på
småskollärarnas utbildning måste ställas ganska högt icke minst med avseende
på övningsämnena. Det är icke alltid att påräkna, att de lärare
vid landstingsseminarierna, som bestrida undervisningen i läsämnena, äga
en så grundlig utbildning i övningsämnena, att de äro fullt skickade att
handhava undervisningen i dessa. För att icke statsbidragsbestämmelserna
skola lägga hinder i vägen för anställande vid landstingsseminarierna av
facklärare i övningsämnen, böra de enligt nämndens mening vara sådana,
att landstinget eller staden ej går miste om statsbidrag, om undervisningstimmarna
i övningsämnena fördelas på särskilda facklärare i stället för att
samlas på en lärare med full tjänstgöring. Nämnden anser därför, att statsbidrag
bör utgå även till lärare i övningsämne. I denna dag avgivet betänkande
angående statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor har nämnden
sid. 64 föreslagit ett statsbidrag å 1 krona per undervisningstimme för undervisning
i slöjd vid folkskola. I detta sammanhang har nämnden erinrat om
att 1915 års riksdag beviljat statsbidrag till undervisning i slöjd vid högre
folkskola med 1,25 krona per undervisningstimme. Då nämnden anser, att

Landstingsseminarier.

119

det är av stor vikt, att de utgående småskollärarinnorna få en synnerligen
god undervisning i övningsämnena, har nämnden ansett, att statsbidrag till
undervisning i övnnmsämne vid landstingsseminarium icke kan sättas lägre
än till ungefär 1,50 krona per undervisningstimme eller 50 kronor årligen
per veckotimme. Nämnden förordar därför, att landsting eller stad, som ej
i landsting deltager, må äga att till avlönande av lärare i övningsämne uppbära
ett årligt bidrag av allmänna medel med 50 kronor per veckotimme.

Några särskilda kompetensbestämmelser för lärare i övningsämnen
vid landstingsseminarier såsom villkor för statsbidrag torde ej vara behövliga,
då enligt kungl. kungörelsen den 21 november 1913 om inspektion
in. m. av under offentlig kontroll stående seminarium för utbildning av
lärare vid småskola och mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola
till lärare vid seminarier ej får antagas annan än den, mot vilkens
lämplighet folkskolöverstyrelsen icke har något att erinra.

Avlöning för lärare i övningsämne. Av bil. II framgår, att timantalet
i de respektive övningsämnena icke i något fall varit så stort, att full tjänstgöring
kunnat beredas läraren i ämnet. Under sådana förhållanden torde
dessa lärares avlöning icke i vidare mån kunna regleras, än att det bestämmes,
att statsbidraget oavkortat bör utgå till avlönande av ifrågavarande lärare. I

I överensstämmelse med vad här ovan förordats föreslår nämnden,
som anser, att kungl. kungörelsen angående tjänstårsberäkning och pension
för lärare och lärarinnor vid småskoleseininarier den 9 augusti 1884 bör
kvarstå oförändrad, att följande nya författningar utfärdas:

1) författning angående statsbidrag till den vid landstingsseminarier
anställda lärarpersonalens avlöning;

2) författning angående rätt till lönetursberäkning för lärare vid
landstingsseminarier för tjänstgöring vid folk- och småskola; samt

3) författning angående pensionsrätt för vid landstingsseminarier
anställda småskollärare.

120

Landstingsseminarier.

Förslag

till

författning angående statsbidrag till den vid landstingsseminarier
anställda lärarpersonalens avlöning.

Landsting eller stad, som ej i landsting deltager, äger att uppbära
bidrag av allmänna medel till avlönande av lärare vid landstingsseminarium
enligt samma grunder, som gälla med avseende på de lönetillskott, vilka
av statsmedel utgå till skoldistrikt för avlönande av lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskola, ävensom till avlönande av lärare i
övningsämne med 50 kronor årligen per veckotimme, under villkor

a) = a) i kungl. kungörelsen den 27 maj 1898;

b) = b) d:o

c) = c) d:o

d) att de av seminariets lärare, som hava en tjänstgöring av minst
tjugu timmar i veckan, äga minst lika stora löneförmåner som de, vilka
äro stadgade för lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor, skolande
därvid iakttagas, att lärare, som avlagt folkskollärarexamen, skall, därest
han ej är anställd såsom vikarie, vara likställd med ordinarie folkskollärare
och att lärare, som avlagt småskollärarexamen, skall, därest han ej är
anställd som vikarie, vara likställd med lärare vid småskola, mindre folkskola
eller biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd tills vidare
med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning;

e) att undervisningstiden vid seminariet och dess övningsskola omfattar
minst 3472 veckor årligen;

f) = f) i kungl. kungörelsen den 27 maj 1898.

Landstingsseminarier.

121

Förslag

till

författning angående rätt till lönetursberäkning för lärare vid landstingsseminarier
för tjänstgöring vid folk- och småskola.

Lärare vid landstingsseminarium, som avlagt folkskollärarexamen,
äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid lian
tjänstgjort som ordinarie folkskollärare, som lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola samt såsom ordinarie lärare vid skeppsgosseskola, och lärare
vid landstingsseminarium, som avlagt småskollärarexamen, äger att för
uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort
såsom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola eller biträdande
lärare vid folkskola med anställning tills vidare med ömsesidig rätt till
minst fyra månaders uppsägning.

Förslag

till

författning angående pensionsrätt för vid landstingsseminarier anställda
småskollärare.

Vid landstingsseminarium anställd lärare, till vars avlönande bidrag
enligt kungl. kungörelsen den utgår såsom till lärare vid små skola,

mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd
tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning,
äger rätt till delaktighet i småskollärarnas pensionsinrättning enligt
de för denna inrättning gällande bestämmelser, skolande styrelsen för
vederbörande seminarium till pensionsinrättningen erlägga de avgifter och
insända de uppgifter, som enligt pensionsinrättningens reglemente eljest
skola lämnas av skoldistrikt.

16—153155. 1.

122

Landstingssemiuarier.

Bilaga I.

Bidrag av landsting och städer,

som ej i landsting deltaga, till kostnader för utbildande av

småskollärare.

Under år 1914 kade Gottlands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs
län och Skaraborgs län ej iklätt sig några kostnader för utbildande av småskollärare.
Enligt under vårterminen 1915 från landstingsseminariernas föreståndare
inhämtade uppgifter rörande seminariernas inkomster under senast förflutna räkenskapsår
hava nedannämnda län för detta ändamål lämnat följande anslag:

Uppsala läns landsting till seminariet

i Uppsala.....

Kr.

6,905: —

Södermanlands läns

»

» Malmköping . . .

Tf

4,000: —

Östergötlands läns

»

»

T>

» Linköping ....

»

6,950: —

x)

Jönköpings läns

>

3 Eksjö......

3,400: —

Kalmar läns norra

2-

» » ......

»

1,700: —

» » södra

»

»

» Kalmar......

»

2,700: —

Kronobergs läns

s- Växjö......

t>

3,133: 34

Blekinge läns

»

» » ......

»

3,233: 33

Kristianstads läns

»

»

» Kristianstad . . .

3,033: 33

Malmöhus läns

3>

T>

>

» Lund.......

9,040: 6 7

2)

Värmlands läns

T)

» Karlstad.....

»

6,300: —

Örebro läns

»

» Örebro......

7,600: —

Västmanlands läns

»

T>

» Västerås.....

5,500: —

3)

Kopparbergs läns

» Falun.......

»

10,010: —

4)

Gävleborgs läns

»

>

s Bollnäs......

10,917: 92

5)

Västernorrlands läns

»

>

» Härnösand ....

11,200: —

e)

J) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas till
3.600 kronor. .

2) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler taxerade till o6,000 kronor.

3) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas

till 800 kronor. .

4) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler taxerade till 80,000 kronor.

5) Därav 2.500 kronor till seminariets inflyttning i nya lokaler.

«) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas
till 3,000 kronor.

Landstingsseminarier.

123

Jämtlands läns landsting till seminariet i Östersund.....Kr. 10,000: — x)

Västerbottens läns » » » » Skellefteå..... (!,100: —2)

» » » Lycksele..... » 5,340: — 3)

Norrbottens läns » i » » Öjebyn...... » 7,170:83 4)

Vissa landsting lämna bidrag till privata småskoleseminarier, nämligen
Stockholms läns landsting till det vid Ateneum för flickor inrättade småskoleseminariet
150 kronor årligen för varje elev från Stockholms län, högst 4,200
kronor årligen, Hallands läns landsting till privata småskoleseminariet i Halmstad
1,900 kronor årligen och Gävleborgs län till seminariet i Hagaström (under år
1914 1,000 kronor).

Vad beträffar de städer, som ej deltaga i landsting, har Göteborg eget
seminarium, till vilket staden beviljat ett årligt anslag av 2 000 kronor, varjämte
staden tillhandahåller seminariet lokal med ett beräknat årligt hyresvärde
av 250 kronor; Norrköping lämnade, under seminariets senast förflutna räkenskapsår
ett bidrag av 1,200 kronor till Östergötlands läns landstingsseminarium
i Linköping, och Gävle stad lämnade under år 1914 ett bidrag av 1,500 kronor
till det privata småskoleseminariet i Hagaström.

0 Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas
till 3,500 kronor.

*) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler värderade till omkring 45,000 kronor.

a) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas
till 600 kronor.

4) Landstinget tillhandahåller dessutom seminariet lokaler, vilkas årliga hyresvärde beräknas
till 1,000 kronor.

124

Landstingsseminarier,

Bilaga II.

Antal veckotimmar i övningsämnen vid landstingsseminarier
under vårterminen 1915, till vilka
statsbidrag icke utgått. 1 2

Seminarium.

Teckning
och väl-skrivning.

Sång.

Gymnastik.

Slöjd.

Summa.

Uppsala.................

4

2

2

1

9

Malmköping...............

4

4 1

Linköping................

4

4 j

Eksjö..................

2

2

Kalmar.................

i

2

2

2

7

Växjö .................

4

4

Kristianstad...............

2

4

6

Lund..................

*)3

17*

6

5

157* 1

Karlstad................

2

2

Örebro.................

2

2

2

6

Västerås................

2

17*

2

57*

Ealun..................

4

4

8

8

24

Bollnäs.................

3

4

7 i

Härnösand...............

Östersund................

8

4

12

Skellefteå................

2

47*

67*

Lycksele................

3

3

Öjebyn.................

4

4

Göteborg................

2

2

3

*)1

8

Summa

16

307*

367*

467*

1297*

1) Därav en i välskrivning.

2) Ungefär 25 timmar årligen.

Landstingsseminarier.

125

Bilaga III.

Tablå

över för avlönande av lärarpersonalen vid landstingsseminarier
erforderliga statsbidrag.

Översikten grundar sig på uppgifter rörande tjänstinnehavarnas antal,
kompetens, tjänstgöring, lönegrader och familjeförhållanden under vårterminen
1915.

Statsbidrag till

Löne-

grad.

Antal

lärare.

Enligt nu gällande
bestämmelser.

Enligt föreslagna
bestämmelser.

Stats-

bidrag.

Summa.

Stats-

bidrag.

Summa.

Manliga lärare, som avlagt folkskollärarexamen

1

1

810

810

1,185

1,185

> » » » >

2

960

1,385

» > » 2 »

3

1

1,110

1,110

1,585

1,585

> » » > >

4

2

1,260

2,520

1,785

3,570

Kvinnliga » » > >

1

14

810

11,340

1,035

14,490

> > » > »

2

9

910

8,190

1,235

11,115

> > > J »

3

7

1,010

7,070

1,435

10,045

■»

4

11

1,110

12,210

1,635

17,985

Lärare, som avlagt småskollärarexamen . . .

1

3

450

1,350

630

1,890

> » » J ...

2

3

510

1,530

780

2,340

> ) J }

3

570

930

> » > ...

4

1

630

630

1,080

1,080

3 familjetillägg å kr. 200 .........

600

600

129 veckotimmar i övningsämnen ä kr. 50 . .

6,450

6,450

Samma

-

46,760 |

- 1

72,835

126

Landstingsseminarier.

Bilaga IV.

Avlöning för lärare vid landstingsseminarier vårterminen
1915.

1. Avlöning för manliga föreståndare.

Under-

Kontant

För tjänsten bestämda löneförmåner

Seminariet i

visnings-

timmar

avlöning

k o n i

ant.

per

vecka.

1915.

in natura.

l:a löne-graden.

2:a löne-graden.

3:e löne-graden.

i

4:e löne-i
graden. .

Linköping ....

10—13

2,000

_

_

1

Eksjö......

26

3,000

2,000

2,350

2,700

3,000

Växjö......

6 å 10

1,200

1,000

1,200

1,400

1,600

Kristianstad . . .

300

Lund......

1,000

Karlstad.....

20

2,600 '')

.-

2,000

2,200

2,400

2,600

Örebro.....

6

1,000

Östersund . .

27

2,900

Till ett värde av 800 kr.
för år.

2,600

2,900

Öjebyu .....

26

2,900 a)

Bostad, ved och lyse till ett
värde av 400 kr. för år.

2,000

2,300

2,600

>) Därav 600 kronor såsom ersättning för bostad.
*) Därav utgöra 300 kr. personligt lönetillägg.

Landstingssemiiiarier.

127

2. Avlöning'' för kvinnliga föreståndare. *)

Under-

visnings-

timmar

per

vecka.

Kontant

För tjänsten bestämda löneförmåner

Seminariet i

avlöning
under år

kon

tant.

1915.

in natura.

l:a löne-graden.

2:a löne-graden.

3:e löne-graden.

4:e löne-graden.

Uppsala.....

257a

1,850

1,850

2,000

2,150

Malmköping . . .

201/»

2,500 »)

_

_

Kalmar.....

22

2,200

—-

1,600

1,800

2,000

2,200

Västeräs.....

24

2,200 2)

Bostad, ved och lyse till ett
värde av 450 kr. för år.

1,700

1,900

2,100

Falan......

20

2,200

Bostad, ved och lyse till ett
värde av 300 kr. för år.

Bollnäs.....

25

2,500

Bostad, värme och lyse till
ett värde av 500 kr. för år.

Härnösand ....

20

1,900

Bostad, ved och lyse till ett
värde av 500 kr. för år.

1,700

1,900

2,100

2,300

Skellefteå ....

27

2,050

Husrum och vedbrand till
ett värde av 400 kr. för år.

1,600

1,750

1,900

2,050

Lycksele.....

28

2,200 s)

1,600

1,900

_

_

Göteborg ....

77»

600 4)

— |

*) Därav 500 kr. i hyresbidrag.

*) Därav ett dyrtidstillägg å 100 kr.

3) Därav hyresbidrag å 300 kr.

4) Dessutom 2''50 kr. per undervisniDgstimme.

128

Landstingsseminarier.

3. Avlöningsförmåner för lärare med full tjänstgöring, som avlagt folkskollärarexamen.

{Samtliga kvinnliga )

Seminariet i

Kontant
avlöning
under år
1015.

För tjänsten bestämda löneförmåner

in natura,

l:a löne-graden.

k o n t

2:a löne-graden.

ant.

3:e löne-graden.

|

4:e löne-l
graden, j

Uppsala.....

1,850

1,700

1,850

2,000

1,700

1,700

1,850

2,000

Malmköping . . .

1,800 >)

1,400

1,600

1,800

Linköping ....

2,000

1,500

1,650

1,800

2,000

1,500

1,500

1,650

1,800

2,000

1,500

1,500

1,650

1,800

2,000

Eksjö......

1,700

1,500

1,700

1,900

2,100

Kalmar.....

1,700

1,300

1,500

1,700

1,900 1

Växjö......

1,500

1,500

1,700

1,900

2,100

1,500

1,500

1,700

1,900

2,100

Kristianstad . . .

1,800

Lund......

1,800 2)

Bostad, vedbrand och ljus till ett

1.200

värde av 325 kr.

Karlstad.....

2,050 3)

1,500

1,650

1,800

1,950

Örebro......

1,950

——

1,500

1,650

1,800

1,950

Västerås.....

2,200 *)

1,700

1,900

2,100

Falun......

2,000

~

1,500

1,500

Bollnäs.....

1,500

1,500

1,500

__

!) Därav 200 kronor såsom ersättning för husrum och vedbrand.
*) Därav 600 kronor såsom personligt lönetillägg.

'') Därav 400 kronor såsom ersättning för bostad.

4) Därav 100 kronor i dyrtidstillägg.

Landstingsseminarier.

12!)

Kontant

För tjänsten bestämda löneförmåner

Seminariet i

avlöning
under år

kon

t a n t.

1915.

i n natura.

l:a löne-graden.

2:a löne-graden.

3:e löne-graden.

4:e löne-graden.

Härnösand ....

1,800

1,400

1,600

1,800

2,000

1,800

1,400

1,600

1,800

2,000

1,800

1,400

1,600

1,800

2,000

1,600

1,400

1,600

1,800

2,000

1,400

1,400

1,600

1,800

2,000

Östersund ....

1,875

1,475

1,675

1,875

2,075

1,875

1,475

1,675

1,875

2,075

Skellefteå ....

1,650

Husrum och vedbrand till ett värde
av 300 kr. för år.

1,200

1,350

1,500

1,650 j

Lycksele.....

1,425*)

_ |

Öjebyn .....

1,450

1,300

1,450

1,600

1,750 j

1,200

Bostad till ett värde av 200 kr.
för år.

1,200

1,350

1,500

1,650

*) Därav 225 kronor i hyresbidrag.

4. Avlöningsförmåner för lärare med full tjänstgöring, som avlagt

småskollärarexamen.

{Samtliga kvinnliga.)

Kontant

För tjänsten bestämda löneförmåner

1

Seminariet i

avlöning
under år

kon

; a n t.

1915.

in natura.

l:a löne-graden.

2:a löne-graden.

3:e löne-graden.

4:e löne-graden.

Malmköping . . .

600

Ett rum och kök samt vedbrand.

_

_

Växjö......

925

925

1,075

1,225

1,375 !

Kristianstad . . .

1,150

_

Lund......

1,000

Bostad, vedbrand och ljus till ett
värde av 225 kr. för år.

Karlstad.....

1,300 *)

1,100

1,200

1,300

1,400 i

Skellefteå ....

800

Husrum och vedbrand till ett värde
av 175 kr. för år.

600

700

800

1

Lycksele.....

850

750

850

950

_

*) Därav 200 kronor i hy ^ersättning.
17—153155. 1.

130

Landstingsseminarier.

5. Avlöningsförmåner för timlärare i teckning.

Seminariets namn.

Tim-

antal.

Avlöning
per år.

Avlöning

per

timme.

Årlig
avlöning
per vec-kotimme.

Lärarens utbildning.

86-25

jUtex. från Tekniska skolans högre

Uppsala........

4

2-50

1 konstindustriella avdelning.

Kalmar........

i

70

70

D:o.

Land.........

2

2

69

Folkskollärarexamen.

| Karlstad.......

2

200

100

Småskollärarexamen.

300

lUtex. från Tekniska skolans högre

I Falun.........

4

iO

1 konstindustriella avdelning.

| Göteborg.......

2

2-50

90

D:o.

Medelavlöning årligen per veckotimme 81*71 kronor.

6. Avlöningsförmåner för timlärare i sång.

1

Seminariets namn.

.

Tim-

antal.

Avlöning
per år.

Avlöning

per

timme.

Årlig
avlöning
per vec-kotimme.

Lärarens utbildning.

Uppsala........

2

2-50

69

Musiklärarexamen.

Linköping.......

4

250

62-50

D:o.

Eksjö.........

2

O

O

10350

Organist- och kyrkosångarexamen.

Kalmar........

2

100

50

Kyrkosångarexamen.

Kristianstad......

2

200

100

Musiklärarexamen.

Lund.........

2

3

103-50

Karlstad.......

2

2-50

86-25

Musikdirektörsexamen.

Örebro........

2

200

100

-

Västerås.......

2

225

112-50

Musiklärarexamen.

Falun.........

4

300

75

D:o.

Bollnäs........

3

150

50

Folkskollärarexamen.

Skellefteå.......

2

150

75

Göteborg.......

2

3

108

Musiklärarexamen.

Medelavlöning årligen per veckotimme 84 25 kronor.

Landstingssemmarier.

131

7. Avlöningsförmåner för timlärare i gymnastik.

Seminariets namn.

Tim-

antal.

Avlöning
per år.

Avlöning

per

timme.

Årlig
avlöning
per vec-kotimme.

Lärarens utbildning.

Uppsala........

2

2 öo

86''25

Gy mn asti kd i rektörsex amen.

Kalmar........

2

200

100

D:o.

Växjö.........

4

_

2

72

D:o.

Lnnd.........

6

2

69

1 Genomgått ettårig kurs i Sydsvenska
\ gymnastikinstitutet.

Örebro........

2

300

150

Gymnastikd irektörsexamen.

Västerås.......

l1/»

225

150

D:o.

Falun........

8

550

68''7 5

D:o.

Östersund.......

8

350

43 75

D:o.

Göteborg.......

3

250

90

D:o.

Medelavlöning årligen per veckotimme 91-99 kronor.

8. Avlöningsförmåner för timlärare i slöjd.

Seminariets namn.

Tim-

antal.

Avlöning
per år.

Avlöning

per

timme.

Årlig
avlöning
per vec-kotimme.

Lärarens utbildning.

Malmköping......

4

200

_

50

_

Uppsala........

1

2

69

Andrea Enerotbs slöjdseminarium.

Kalmar........

2

100

50

Hulda Lundins slöjdseminarium.
ISmåskollärarex., Hulda Lundins slöjd-

Kristianstad......

4

250

62-50

< seminarium.="" handarbetets="">
| slöjdkurs.

Lund.........

7

2

69

1 Hulda Lundins slöjdseminarium. Hand-\ arbetets vänners slöjdkurs.

Västerås.......

2

225

112-50

Falan.........

8

550

68-75

Hulda Lundins slöjdseminarium.

Bollnäs........

4

200

50

Folkskollärarexamen.

Östersund.......

4

140

35

D:o.

Skellefteå.......

41/»

200

44-44

Lycksele.......

3

100

33-33

Småskollärarexamen.

Öjebyn........

4

150

37-50

Folkskollärarexamen.

Göteborg.......

25 per år

2-50

90

(Behörig till lönetursberäkning vid stats-\ understödda enskilda läroverk.

Medelavlöning årligen per veckotimme 59''25 kronor.

LÄ RARELÖN ENÄMNDEN 8 BETÄNKANDE II

DEL 2

LÖNE- OCH PENSION SREGLERING FÖR LÄRARPERSONALEN
VID STATENS SMÅSKOLESEMINARIER

ANDRA DELENS INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen.............

Historik.............. ^

1874 års riksdag...............

Avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid seminariet i Haparanda . 2
Avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid seminariet i Murjek ... 4

Vikarierande lärares avlöning............. '' 7

Pensionsförhållanden...............

Inkomna framställningar............ g

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag.......... j7

Behovet av löneförbättring............. yj

Behövliga lärarkrafter................. jp

Lärarnas anställning............... 22

jVIanliga och kvinnliga lärarkrafter............... 22

Behörighetsvillkor för föreståndare............. 23

Avlöning för föreståndare.................. 24

Avlöning för ämnes- och övningsskollärare............. 25

Avlöning för lärare i övningsämnen............... 26

Förslag till lönestater................... 28

Vikarierande lärares avlöning............... 28

Avlöning under tjänstledighet................... 29

Lönetur.................... gQ

Pension .................... g^

Bilagor........................ g 7

Särskilda yttranden av Olof Olsson och Anna Sörensen......... 48

>

Till KONUNGEN.

Med underdånig skrivelse den 31 oktober 1914 har den genom
nådigt beslut den 5 juli 1912 förordnade lärarelönenämnden avlämnat sitt
betänkande n:r I, omfattande dels förslag till löne- och pensionsreglering

VI

för lärarpersonalen vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet, statens
folkskoleseminarier, folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor
samt förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor,
dels ock förslag rörande kvinnors anställning vid allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier. I nyssberörda underdåniga
skrivelse förklarade sig nämnden ärna framdeles avgiva dels förslag om

statsbidrag till undervisning i fortsättningsskolor;
statsbidrag till undervisning i slöjd och i huslig ekonomi vid folkoch
småskolor;

ändringar i reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa samt i reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa;

ombildning av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till
en småskollärarnas pensionsanstalt; samt

statsbidrag till under offentlig kontroll ställda småskoleseminaricr
in. m.; dels ock

infordrat yttrande med anledning av till nämnden remitterat betänkande,
del II, av den av Eders Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta
kommitté för verkställande av utredning angående åtgärder för
människotuberkulosens bekämpande.

Lärarelönenämnden anhåller nu i underdånighet få överlämna sitt
betänkande n:r II, omfattande utredning och förslag angående

statsbidrag till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor m. m.;
statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor;
statsbidrag till fortsättningsskolor;
statsbidrag till landstingsseminarier;

löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens småskoleseininarier;
samt

grunder för småskollärarnas pensionsinrättning.

vxr

I underdånig skrivelse den 8 april 1915 har nämnden avgivit yttrande
över en till nämnden remitterad, den 1 mars 1915 dagtecknad framställning
från rektor och lärare vid högre allmänna läroverket i Östersund
angående ortstillägg för ordinarie lärare vid nämnda läroverk.

I underdånig skrivelse den 21 maj 1915 har nämnden avgivit yttrande
över ovan berörda betänkande av tuberkuloskommittén.

Till nämnden hava från ecklesiastikdepartementet överlämnats en
i januari 1913 dagtecknad underdånig framställning från föreståndaren
vid statens småskoleseminarium i Haparanda angående ändring i seminariets
lönestat samt den 20 maj 1913 dagtecknade underdåniga framställningar
från föreståndaren och en ämneslärare vid statens småskoleseminarium
i Murjek angående förbättring i till dem utgående löneförmåner,
jämte domkapitlets i Luleå den 28 augusti 1914 avgivna yttrande över
samtliga dessa framställningar. Ifrågavarande framställningar besvarar
nämnden genom föreliggande betänkande.

Genom föreliggande betänkande besvaras även de i nämndens ovanberörda
underdåniga skrivelse den 31 oktober 1914 under n:r 19 och 24
omförmälda framställningar, nämligen direktionens över folkskollärarnas
pensionsinrättning framställning den 21 november 1911 angående ändring
av § 11 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
samt centralstyrelsens för svenska skolkökslärarinnornas förening framställning
den 31 augusti 1911 om ändrade bestämmelser angående statsbidrag
för undervisning i huslig ekonomi.

Sedan nämnden avgav sitt ovanberörda betänkande n:r I, har nämnden
bestått av undertecknade: P. E. Lindström, ordförande, samt A. Holkers,
S. Nylund, J. F. Nyström, Anna Olsson, O. Olsson, Mathilda Persson, K.
H. Segerborg och Anna Sörensen, ledamöter.

Efter framställning av nämnden har statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet genom beslut den 19 februari 1915 förordnat

vin

förste aktuarien i kungl. försäkringsinspektionen R. Palmqvist att i mån
av behov biträda nämnden vid utredning av de på nämndens handläggning
beroende frågor om pensionsreglering för lärarpersonalen vid vissa
slag av läroanstalter.

Dessutom hava följande personer under hand biträtt nämnden vid
behandlingen av särskilda frågor, nämligen i fråga om statsbidrag till
undervisning i huslig ekonomi skolköksinspektrisen vid Stockholms stads
folkskolor Gertrud Bergström och föreståndarinnan vid Statens skolköksseminarium
Ingeborg Walin samt i fråga om statsbidrag till undervisning
i slöjd slöjdinspektören Hjalmar Berg och slöjdlärarinnan vid Stockholms
stads folkskolor Anna Kempendahl.

Såsom sekreterare hos nämnden har tjänstgjort seminarieadjunkten
E. A. Johansson.

Såsom ledare av det statistiska arbetet har tjänstgjort kanslisekreteraren
i ecklesiastikdepartementet C. H. Gustafsson.

Underdånigst

PER ELOF LINDSTRÖM.

Anders Holkers.
J. F. Nyström.
Olof Olsson.

K. Hugo Segerborg.

Sven Nylund.
Anna Olsson.
Mathilda Persson.
Anna Sörensen.

Erik Johansson.

Stockholm den 8 november 1915.

1

Historik.

1874 års riksdag. I underdånig skrivelse den 6 november 1873
framhöll folkskolinspektören Z. Grape, att folkundervisningen bland Sveriges
finska och lapska befolkning till följd av dessa inbyggares främmande
nationalitet, deras spridning på en vidsträckt yta och obemedlade villkor
krävde större uppoffringar för folkundervisningens befrämjande än i andra
delar av riket, samt hemställde om anslag av statsmedel till vissa undervisningsändamål
särskilt för den finska befolkningen, bland annat till
upprättande av ett småskoleseminarium för de finska församlingarna.

Med anledning av denna skrivelse framlades vid 1874 års riksdan
kungl. proposition om att ett förslagsanslag å 12,000 kronor måtte ställas
till Kungl. Maj:ts disposition till befrämjande av folkundervisningen bland
de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar att användas bland annat för
upprättande av ett finskt småskoleseminarium.

I det propositionen vidfogade statsrådsprotokollet framhöll vederbörande
departementschef, att vad av folkskolinspektören Grape blivit
anfört utan tvivel ägde tillämpning även på de lapska skolförhållandena
men att för deras ändamålsenliga ordnande medel funnes att tillgå å anslaget
till Lappmarks ecklesiastikverk.

Då i de finska församlingarna såväl folk- som småskolor behövdes i
större antal och då endast med stor svårighet examinerade lärare kunde
erhållas för folkskolorna, av vilka några måste uppehållas genom oexaminerade
vikarierande lärare, samt brist på dugliga lärare för småskolorna
ävenledes visat sig, vore det, framhöll departementschefen, av stor vikt,

1—153165. 2.

2

Statens småskoleseminarier.

att åtgärder vidtoges för bildande av lärare, som vore tillräckligt kunniga
i finska språket för att kunna med framgång undervisa i finska folk- och
småskolor.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid seminariet i Haparanda.

I kungl. brev den 29 maj 1874 förordnades, att ett seminarium förbildande
av lärare och lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna skulle under
år 1875 upprättas i Haparanda, och i kungl. brev den 19 april 1875 föreskrevs,
att för elevernas praktiska övningar skulle vid seminariet inrättas en småskola.
I sammanhang därmed bestämdes, att av domkapitlet i Härnösand
skulle på förordnande tillsättas en lärare, som skulle bestrida elevernas
teoretiska undervisning och tillika vara seminariets föreståndare, samt en
lärare eller lärarinna för att meddela undervisning i ovanberörda småskola
och tillika leda elevernas praktiska övningar. Vidare medgavs, att för
läsåret 1875—1876 skulle av förutnämnda anslag utgå till arvode åt seminariets
föreståndare 2,000 kronor och till läraren vid småskolan 1,000
kronor.

Enligt kungl. brev den 20 juli 1877 utsträcktes lärokursen vid
seminariet till två läsår, varjämte medgavs, att från och med läsåret
1877—78 skulle tills vidare årligen utgå följande arvoden

till föreståndaren............. 2,500 kronor,

» en lärare i den nya årsklassen..... 1,000 »

» läraren i seminariets övningsskola .... 1,000

» lärare i sång............. 200 »

» i teckning........... 150 »

» » i gymnastik........... 150 »

I kungl. brev den 24 januari 1890 medgavs, att från och med höstterminen
1891, då seminariet skulle utvidgas med en tredje klass, finge
av domkapitlet antagas ytterligare en lärare eller lärarinna, vilken under -

Statens småskolcseminarier.

3

gått godkänd avgångsexamen vid något statens folkskoleseminarium, mot
ett arvode av 1,000 kronor för läsår.

Enligt kungl. brev den 7 november 1884 anställdes en lärarinna i
kvinnlig slöjd mot ett årligt arvode av 160 kronor, vilket arvode enligt
kungl. brev den 21 augusti 1891 höjdes till 300 kronor.

Genom kungl. brev den 29 januari 1892 medgavs, att såsom arvode
åt en lärare i trädgårdsskötsel finge tillsvidare från och med år 1892 utgå
100 kronor om året.

I kungl. brev den 5 juli 1901 föi’ordnades, att vid seminariet skulle
från början av höstterminen 1902 inrättas en folkskolans fyra klasser
omfattande övningsskola, varjämte i samma brev anvisades tills vidare från
och med läsåret 1902—1903 1,500 kronor till arvode åt en lärarinna vid
folkskolan med skyldighet att jämväl leda elevernas i tredje klass praktiska
övningar samt 200 kronor till höjande av slöjdlärarinnans arvode
till 500 kronor mot skyldighet för henne att fyra timmar i veckan meddela
slöjdundervisning i folkskolan.

Sedan å förut nämnda arvoden beviljats åtskilliga ålderstillägg, fastställdes
genom kungl. brevet den 27 juni 1902 följande stat att gälla
från och med den 1 juli 1902.

Föreståndaren, förutom bostad, lön av 2,500 kronor jämte tre ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15
års oförvitlig tjänstgöring.

Amneslärare vid seminariet samt lärare vid seminariets övningsskola,
lön å 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att
utgå efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring.

Lärarinna vid seminariets övningsskola lön av 1,500 kronor jämte
ett ålderstillägg å 300 kronor att utgå efter 10 års oförvitlig tjänstgöring.

Lärare i sång och musik arvode av 300 kronor.

Lärare i teckning arvode av 300 kronor.

Lärare i gymnastik arvode av 300 kronor.

4

Statens småskoleseminarier.

Lärarinna i kvinnlig slöjd arvode av 500 kronor jämte ett ålderstillägg
å 100 kronor efter 10 års oförvitlig tjänstgöring.

Lärare i manlig slöjd arvode av 20 kronor för varje elev för
läsår räknat.

Lärare i trädgårdsskötsel arvode av 200 kronor.

I ifrågavarande kungl. brev medgavs vidare, att seminariets dåvarande
föreståndare och övriga lärare finge i fråga om de nya ålderstilläggens
åtnjutande tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring vid
seminariet.

Med anledning av en därom av föreståndaren för Haparanda seminarium
Emil Lindbäck gjord ansökning förklarade Kungl. Maj:t i kungl.
brev den 21 oktober 1904 Lindbäck berättigad att utöver den genom
kungl. brevet den 27 juni 1902 för seminariets föreståndare fastställda
avlöningen från och med år 1905 åtnjuta ett personligt lönetillägg av
500 kronor.

Genom kungl. brev den 10 februari 1911 förordnades, att lärarinnan
vid seminariets övningsskolas folkskoleavdelning ävensom, därest en av
ämneslärarna vid seminariet och läraren vid övningsskolans småskoleavdelning
ersattes med lärarinna, dessa lärarinnor från och med år 1911
tills vidare skulle åtnjuta lön av 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 150 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig
tjänstgöring.

Se bil. 1.

Avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid seminariet i Murjek.

Sedan folkskolinspektören J. Laestadius i underdånighet hemställt, att medel
måtte anvisas för inrättande av ett seminarium för bildande av lapska
småskollärare och -lärarinnor, förordnades i kungl. brev den 21 maj 1875,
att ett seminarium för nämnda ändamål skulle upprättas i Mattisuddens
by och under samma års höst träda i verksamhet samt att på förordnande

Statens småskolcseminaricr.

5

skulle tillsättas en lärare, som skulle bestrida elevernas teoretiska undervisning
och tillika vara seminariets föreståndare. Till föreståndaren skulle
utgå ett arvode av 1,500 kronor, vilket belopp jämte övriga kostnader för
ifrågavarande seminarium skulle utgå av anslaget till Lappmarks ecklesiastikverk.
Så snart en egen småskola kunde upprättas, skulle eu lärare eller
lärarinna förordnas att meddela undervisning i småskolan och tillika leda
elevernas praktiska övningar. Tills vidare intill dess en sådan småskola
hunne vid seminariet upprättas, finge därtill begagnas Svenska missionssällskapets
i ovannämnda by belägna skola, vilken av sällskapets direktion
tills vidare upplåtits till seminariets praktiska övningar.

I kungl. brev den 15 oktober 1875 medgavs, att åt en lärarinna
med uppdrag att leda seminarieelevernas praktiska övningar och att, därest
sådant erfordrades, meddela undervisning i sång samt åt seminariets kvinnliga
elever jämväl i gymnastik finge såsom arvode härför utgå 300 kronor.

Genom kungl. brev den 13 februari 1891 förordnades, att den i
nådigt brev den 21 maj 1875 omförmälda småskolan för seminarieelevernas
praktiska övningar skulle inrättas samt att för detta ändamål skulle
anvisas till lön åt läraren vid övningsskolan 1,000 kronor.

Genom nådigt brev den 30 januari 1893 medgavs, att från och med
läsåret 1893—1894 en examinerad folkskollärare eller folkskollärarinna
finge av domkapitlet förordnas till biträde åt föreståndaren vid undervisning
å seminariet mot ett årligt arvode å 1,200 kronor, ävensom att
från och med höstterminen samma år undervisning i manlig slöjd finge
meddelas såväl seminariets som övningsskolans manliga elever och att från
samma tid de kvinnliga eleverna i nämnda avdelningar av läroanstalten
skulle erhålla undervisning i kvinnlig slöjd, samt att för slöjdundervisningen
finge från sagda tid utgå ett belopp av 475 kronor årligen, varav
300 kronor till arvode åt lärare och lärarinna.

Genom nådigt brev den 6 oktober 1899 bestämdes, att lärokursen
vid seminariet skulle från och med läsåret 1900—1901 utsträckas till tre

6

Statens småskoleseminarier.

år samt att från samma tid ytterligare en examinerad folkskollärare eller
lärarinna finge av domkapitlet anställas för undervisningens upprätthållande
vid seminariet mot ett årligt arvode av 1,200 kronor.

Det kungl. brevet av den 30 januari 1903 fastställde följande lönestat
för seminariet att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1902.

Föreståndaren, förutom bostad, lön å 2,500 kronor jämte tre ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15
års oförvitlig tjänstgöring.

Åmneslärare lön av 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och
ett å 300 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig
tjänstgöring.

Lärarinnan i den med seminariet förenade övningsskolan lön av

1,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 300 kronor att utgå efter 10 års
oförvitlig tjänstgöring.

Lärarinnan i kvinnlig slöjd arvode å 300 kronor jämte ett ålderstillägg
å 100 kronor efter 10 års oförvitlig tjänstgöring.

Läraren i manlig slöjd arvode av 20 kronor för varje elev för läsår
räknat.

Ifrågavarande kungl. brev medgav, att seminariets dåvarande föreståndare
och övriga lärare finge i fråga om de nya ålderstilläggens åtnjutande
tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring vid seminariet.

Sedan seminariet år 1904 flyttats till Murjek, beviljade Riksdagen i
skrivelse den 23 maj 1906 medel till uppbyggande av skolköksbyggnad.
I kungl. brev den 16 juni 1906 fastställdes skolköksföreståndarinnans avlöningsförmåner
till 1,000 kronor årligen jämte fri bostad med lyse och
vedbrand.

I kungl. brev den 28 juni 1913 förklarades lärarinnan vid den med
seminariet i Murjek förenade övningsskolan äga från och med år 1913
tills vidare åtnjuta lön av 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett

Statens småskoleseminarier.

7

å 150 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring.

Se bil. II.

Vikarierande lärares avlöning. Genom kungl. brev den 11 oktober
1907 förordnades

dels att från och med år 1907 vikarie, som på vederbörligt förordnande
uppehåller föreståndar-, ämneslärar- eller ämneslärarinnebefattning
vid seminariet i Haparanda eller seminariet i Murjek eller lärareller
lärarinnetjänst vid någondera av de med dessa seminarier förenade
övningsskolorna under innehavaren på grund av sjukdom beviljad tjänstledighet
eller under vakans, skall åtnjuta arvode, då fråga är om föreståndar-
eller lärarbefattning, till belopp motsvarande de nför befattningen
bestämda avlöningen i lägsta lönegraden och beträffande lärarinnetjänst
med 1,200 kronor allt för kalenderår räknat,

dels ock, att likaledes från och med år 1907 tjänstledig föreståndare,
lärare eller lärarinna skall härtill bidraga med belopp motsvarande en
fjärdedel av hans eller hennes egen avlöning samt vikariens arvode i övrigt
utgå av statsmedel.

I kungl. brev den 20 november 1908 förordnades, att vikarie, som
avses i omförmälda nådiga brev den 11 oktober 1907, må, i de fall där
sådant av domkapitlet i Luleå prövas vara av omständigheterna påkallat,
bekomma jämte det genom kungl. brevet den 11 oktober 1907 vikarie
tillerkända arvode kostnadsersättning för resorna till och från tjänstgöringsorterna
enligt gällande resereglemente.

Pensionsförhål/anden. På framställning av Kungl. Maj:t höjde 1897
års riksdag anslaget till folkskollärarnas pensionsinrättning för genomförande
av pensionering av lärarpersonalen vid finska småskoleseminariet
i Haparanda och det då i Mattisudden numera i Murjek förlagda lapska
småskoleseminariet. Genom kungl. brev den 1 juli 1897 förordnades, att

8

Statens småskoleseminarier.

vid ifrågavarande seminarier då och framdeles anställda examinerade folkskollärare
skulle erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Härigenom bereddes icke
pensionsrätt åt de dåvarande föreståndarna vid ifrågavarande seminarier,
enär dessa icke voro examinerade folkskollärare. På framställning av
Kungl. Maj:t förklarade emellertid 1898 års riksdag, att föreståndaren för
seminariet i Haparanda Emil Lindbäck vid frånträdande av sin befattning
skulle äga rätt till pension å allmänna indragningsstaten till det belopp,
som då skolat tillkomma honom, därest han i stället innehaft adjunktstjänst
vid folkskoleseminariura.

1911 års riksdag beslöt på framställning av Kungl. Maj:t att medgiva
dels att småskoleseminarierna i Haparanda och Murjek erhölle delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning för vid seminarierna inrättade föreståndarbefattningar
ävensom var och en av de vid seminarierna befintliga
lärartjänster, vilka skola uppehållas av examinerade manliga eller kvinnliga
folkskollärare — seminariet i Haparanda dock beträffande föreståndarbefattningen
först efter den nuvarande föreståndarens avgång från tjänsten —
efter det högsta lönebelopp, varav den föreståndare eller lärare, som innehar
tjänsten, på grund av tjänstålder enligt gällande författning äger att
komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande föreståndare och
lärare må bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön
jämte ålderstillägg, alltså efter enahanda grunder, som genom kungl.
kungörelsen den 28 juni 1907 fastställts för lärarpersonalen vid folkskoleseminariernas
övningsskolor, dels ock att föreståndaren för seminariet
i Haparanda, Emil Lindbäck, erhölle delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa med det högsta lönebelopp, varav han på grund av
tjänstålder enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande.

Kungl. kungörelse i ärendet utfärdades den 22 juni 1911.

Inkomna framställningar. Till nämnden har remitterats en underdånig
framställning, inkommen till ecklesiastikdepartementet den 28 januari

Statens småskoleseminarier.

9

1913, från föreståndaren för seminariet i Haparanda Erail Lindbäck om
vissa ändringar i lönestaten för seminariet.

I nämnda framställning anföres bland annat följande. En övningsskollärartjänst
komme sannolikt snart att förklaras ledig, varvid behov av
förändrade bestämmelser inträdde. Med lärartjänsten i övningsskolan, för
vilken vore bestämd en begynnelselön av 1 ,.''500 kronor, vore visserligen
förenad undervisningen i trädgårdsskötsel med ett arvode av 200 kronor,
men för att tjänsten vid en ledigförklaring skulle ba utsikt att bliva besatt
med en kraft i stånd att uppfylla de stora fordringar, som måste
ställas på en övningsskollärare, torde begynnelselönen böra höjas med åtminstone
300 kronor. Genom den tillfälliga löneförbättring, som sedan
1909 på extra stat utgått, utgjorde ju det arvode lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor bekomine 2,000 kronor.

I överensstämmelse härmed borde ock den framtida grundlönen för
lärarinnetjänsten i övningsskolan och ämneslärar- och ämneslärarinnetjänsterna
vid seminariet bestämmas och utgå från den tid dessa efter de nuvarande
innehavarnas avgång blivit ånyo besatt.

För lärarinnan i övningsskolan, Ottilia Elisabet Nordlander, föreslogs
ett personligt lönetillägg av 150 kronor, tills hon uppnått högsta
lönegraden, ett lönetillägg, varav hon enligt föreståndarens mening gjort
sig väl förtjänt, då hon på ett synnerligen utmärkt sätt skötte sin viktiga
och krävande tjänst, och det därför vore av vikt, att hon genom att bli
tillförsäkrad ett tillräckligt stort arvode funne med sin fördel förenligt att
kvarstanna vid läroanstalten.

För övrigt kunde de arvoden, som utginge till den manlige och den

kvinnliga ämnesläraren samt till den kvinnliga övninsjsskolläraren, enligt

0 0 7 Ö

föreståndarens mening ännu anses tillfredsställande, enär var och en av

dessa lärare även bestrede undervisningen i ett övningsämne och därför
åtnjöte ett arvode av 300 kronor.

2—153155. 2.

10

Statens småskoleseminarier.

För lärarinnan i kvinnlig slöjd vore fastställt ett årligt arvode av
500 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor efter 10 år. Då slöjdlärarinnans
tjänstgöring omfattade minst 10 timmar i veckan, måste hennes
avlöning anses oskäligt liten. En grundlön av 700 kronor med ett ålderstillägg
å 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring borde enligt
föreståndarens mening rättvisligen tillerkännas henne.

Årliga arvodet till läraren i manlig slöjd, som tillika vore slöjdlärare
vid Haparanda stads folkskola med en avlöning av 400 kronor,
utginge med 20 kronor för varje manlig seminarieelev, varemot han utan
särskild ersättning från seminariet undervisat övningsskolans gossar. Fölen
längre tid tillbaka hade han visserligen erhållit någon ersättning från
Norrbottens läns slöjdförening. Denna vore emellertid nu upplöst. Slöjdlärarens
till föreståndaren uttalade önskan att från seminariet bekomma
någon gottgörelse även för undervisningen av gossarna i övningsskolan
syntes mycket billig, allra helst han sedan långt tillbaka för slöjden upplåtit
lokal och tillhandahållit erforderligt virke samt verktyg. Hans anspråk
att därvid bli tillerkänd ett fast arvode måste också anses billigt
och kunde detta för sex å åtta timmars undervisning i veckan av seminariets
(visserligen fåtaliga) manliga elever och övningsskolans gossar ej
gärna sättas lägre än 300 kronor, då detta belopp, av slöjdläraren själv
föreslaget, tillika skulle utgöra ersättning för lokal, lyse, virke och
verktyg.

Vad slutligen beträffade seminariets föreståndare, utgjorde hans kontanta
avlöning sedan den 1 januari 1909 grundlön 2,500 kronor och tre
ålderstillägg samt ett personligt, lönetillägg, vart och ett å 500 kronor,
summa 4,500 kronor och understege sålunda den, som vore förenad med
adjunktsbefattning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Föreståndarskapet
vid denna lärarinneutbildningsanstalt, omfattande tre seminarieklasser
med folkskola och småskola och med ett årligt redovisningsbelopp
av bortåt 30,000 kronor, medförde dock så pass träget övervakande

Statens småskoleserainarier.

11

och omtanke och så stort ansvar samt så mycket arbete i övrigt, att det,
med hänsyn tagen dessutom till det i dessa tider ofantligt stegrade priset
på livsmedel och andra förnödenhetsartiklar, rättvisligen borde, under förutsättning
av adjunktskompetens hos innehavaren, avlönas med åtminstone
adjunktslön.

I framställningen föreslås för nedannämnda lärare vid seminariet i
Haparanda följande lönebelopp:

A. att utgå från och med den 1 januari 1914:

a) till föreståndaren, under förutsättning av kompetens som adjunkt
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, utom bostadsförmån en
grundlön av 3.000 kronor samt fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor,
efter fem, tio, femton och tjugu års oförvitlig tjänstgöring (kontant
begynnelselön 3,000 kronor, kontant slutlön 5,000 kronor);

b) till lärarinnan i övningsskolan Ottilia Elisabet Nordlander ett
personligt lönetillägg av 150 kronor, tills hon uppnått högsta lönegraden;

c) till lärarinnan i kvinnlig slöjd en grundlön av 700 kronor
med ett ålderstillägg av 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring;

d) till läraren i manlig slöjd 300 kr.;

B. att utgå efter nuvarande lärares av£rånsr:

a) till läraren i seminariets övningsskola: grundlön 1,800 kronor
med tre ålderstillägg, ett å 400 kronor efter fem samt två å 300 kronor
efter respektive tio och femton års oförvitlig tjänstgöring, samt såsom lärare
i trädgårdsskötsel 200 kronor (begynnelselön 2,000 kronor, slutlön 3,000
kronor;

b) till ämnesläraren: grundlön 1,700 kronor med tre ålderstilläo-o oo* ett

å 400 kronor efter fem samt två å 300 kronor efter respektive tio och
femton års oförvitlig tjänstgöring, samt såsom lärare i sång och musik
300 kronor (begynnelselön 2,000 kronor, slutlön 3,000 kronor);

c) till lärarinnan i övningsskolan: grundlön 1,700 kronor med tre
ålderstillägg, ett å 200 kronor efter fem samt två å 150 kronor efter respektive

12

Statens småskolesetninarier.

tio och femton års oförvitlig tjänstgöring, samt såsom lärarinna i teckning
300 kronor (begynnelselön 2,000 kronor, slutlön 2,500 kronor), samt

d) till ämneslärarinnan: grundlön 1,700 kronor med tre ålderstilllägg,
ett å 200 kronor efter fem samt två å 150 kronor efter respektive tio
och femton års oförvitlig tjänstgöring (begynnelselön 2,000 kronor, slutlön

2,500 kronor).

Föreståndaren synes hava tänkt sig, att till denna lärarinna såsom
lärare i gymnastik skulle utgå ett arvode å 300 kronor.

över denna framställning har seminariets inspektor, kontraktsprosten
J. A. Nyman, avgivit underdånigt yttande den 28 februari 1913. Inspektor
biträdei i huvudsak framställningen men framhåller till beaktande såsom
ett alternativt förslag, att vid den under a) i mom. B. angivna befattningen
vid seminariets övningsskola, som för det dåvarande bestredes av
manlig lärare, kunde efter dennes avgång vederbörligen kompetent lärarinna
beredas anställning. Det kunde icke, framhåller inspektor, sakna all betydelse,
att vid ett seminarium, där till huvudsakligaste del kvinnliga elever
åtnjöte undervisning, deras handledning i de praktiska övningarna såväl
på små- som folkskolans område stode under ledning av det kvinnliga
elementet. Där finnas förutsättningar för en mera personlig inverkan, som
kunde vara till välsignelse för de utexaminerade eleverna i deras blivande
verksamhet, än vad förhållandet kunde vara, där handledningen vore både
manlig och kvinnlig. Möjligheterna för ett samrådande mellan respektive
avdelningars lärarinnor vidkommande den personliga ledningen och fostran
av eleverna kunde helt visst vara flera och större genom den anordning
ovan angivna förslag avsåge åstadkomma.

Till nämnden ha vidare remitterats underdåniga framställningar av
den 20 maj 1913 från föreståndaren för statens småskoleseminarium i
Murjek Johan P. Hedén och från ämnesläraren vid samma seminarium
J. G. Ullenius.

Statens småskoleseminarier.

18

I den förstnämnda av dessa anföres bland annat, att enligt senaste
löneregleringen av den 30 januari 1903 föreståndarens för statens småskoleseminarium
i Murjek löneförmåner uppgå förutom bostad till 2,500 kronor
jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive
fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring.

Denna seminarieföreståndarens lön måste enligt petitionärens mening
från flera synpunkter betecknas som alltför låg.

Det treklassiga seminariet i Murjek utbildade, framhåller petitionären,
lärare och lärarinnor, som till största delen komme att tjänstgöra i de
folkskolorna ersättande mindre folkskolorna inom övre Norrlands lappmarks
församlingar. Härav följde, att Murjeks seminarium hade en mycket
stor betydelse för folkbildningen i dessa nordliga trakter och att föreståndartjänsten
vid detta seminarium ställde stora krav på innehavaren av
densamma. De dyra levnadskostnaderna påkallade framför allt en förbättring
av seminarieföreståndarens löneförmåner. Lönens otillräcklighet
hade under de senaste åren föranlett täta ombyten av föreståndare, vilket
naturligtvis måste utöva en högst ofördelaktig inverkan på seminariets
jämna utveckling och seminarieelevernas undervisning och utbildning

Seminarieföreståndarens i Murjek ansvars- och arbetsbörda hade
sedan senaste löneregleringen betydligt ökats genom tillkomsten av under
seminariet hörande skolkök och elevbostad. Av nämnda institutioner inrättades
elevbostaden år 1904 och skolköket genom kungl. brev den 16
juni 1906. Det ständiga övervakandet av, omsorgen och ansvaret för dessa
institutioner hade åsamkat seminarieföreståndaren en stor ökning i hans
redan förut ansvarsfulla och viktiga uppgift. En blick på seminariets
räkenskaper under de sista tio åren gåve tillräckligt stöd för detta påstående.
Sålunda uppginge redovisningsbeloppet för år 1908 till 23,718*96
kronor, under det att redovisningsbeloppet för år 1912 utgjorde 35,010*84
kronor. Seminarieföreståndaren i Haparanda åtnjöte dessutom en lön,
som med 500 kronor överstege seminarieföreståndarens i Murjek, ehuru

14

Statens småskoleseminarier.

den senares befattning måste anses vara lika ansvarsfull och maktpåliggande
som motsvarande befattning i Haparanda.

Petitionären föreslår, att föreståndarbefattningarna vid Murjeks och
Haparanda seminarier måtte under förutsättning, att innehavarna av tjänsterna
äro akademiskt utbildade, avlönas lika och att petitionären således
från och med den 1 januari 1914 måtte erhålla en löneförbättring av 500
kronor, varigenom hans löneförmåner skulle bliva: grundlön 3,000 kronor
jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive
fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring.

J. G. Ullenius anför bland annat, att han såsom ämneslärare vid
Murjeks seminarium enligt kungl. brev den 30 januari I90o åtnjuter i
begynnelselön 1,500 kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor,
efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring. Då petitionären
tjänstgjort i 20 år, utgjorde hans lön 2,400 kronor. Såsom motivering för
en löneförbättring anför petitionären den omständigheten, att Murjek vore
en mycket dyr ort och i detta avseende fullt jämförligt med t. ex. gruvsamhällena
Malmberget och Kiruna. Trakten omkring Murjek vore nästan
en ödemark med endast ett och annat enstaka bolagsnybygge. Naturen
vore synnerligen karg, vadan de få hemmansaborna ofta icke ens kunde
tillfredsställa det egna behovet av lantmannaprodukter. Alla livsförnödenheter
måste sålunda beställas från andra orter. De ekonomiska grundbetingelserna
i Murjek vore sålunda lika de ovannämnda gruvsamhällenas.
I ett avseende vore dock invånarna i Murjek sämre lottade än invånarna
i dessa, i det att i gruvsamhällena konkurrensen mellan handlandena på
platsen bidroge till livsmedelsprisens sänkning. På gvund av detta förhållande
tenderade priserna att stå högre i Murjek än i gruvsamhällena i
fråga. Det förtjänade även påpekas, att Murjek vore utan läkare, varför
utgiften för läkarvård bleve särskilt kännbar.

Petitionären ville- även pavisa, att hans lön som ämneslärare vid

Statens småskoleseminarier.

15

seminariet vore betydligt lägre än lönen för vissa av staten och kommunen
avlönade lä rarbefattningar, vilka i vikt och betydelse för det allmänna
skolväsendet snarare stode under än över denna befattning. Ordinarie
folkskollärare vid Kiruna folkskola inom Jukkasjärvi socken hade en begynnelselön
i ett för allt av 2,300 kronor samt tre ålderstillägg av 350
kronor. Enahanda förmåner hade även övriga lärare inom Jukkasjärvi
socken, endast med den skillnaden, att husrum och vedbrand utginge in
natura. Inom Gällivare socken, särskilt vid Gällivare kyrkoby och Malmbergets
gruvsamhälle, utginge begynnelselönen för ordinarie folkskollärare
i ett för allt med 2,100 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera å 300
kronor. En ordinarie folkskollärare i Luleå stad hade en begynnelselön i
ett för allt av 1,700 kronor samt tre ålderstillägg, vartdera å 350 kronor.
Närmast borde dock enligt petitionärens mening hans tjänst förtjäna jämnställas
med lärartjänsterna i övningsskolorna vid rikets folkskoleseminarier.

På grund av det anförda hemställde petitionären om ett personligt
lönetillägg av 500 kronor, vilken hemställan tillstyrktes av seminariets
föreståndare.

över ovannämnda båda framställningar har seminariets inspektor,
kyrkoherde D. Ahlfort, avgivit utlåtande den 29 december 1913. Vad
först anginge seminarieföreståndarens framställning, ansåg inspektor, att
densamma vore synnerligen väl berättigad. Med den kännedom inspektor
ägde om de lokala förhållandena kunde han i sin mån bestyrka de lämnade
uppgifterna. Det vore väl känt, att levnadskostnaderna i Murjek
vore mycket, ja, ovanligt höga. Samhället vore litet, konkurrensen obetydlig
och omsättningen ringa, vilket gjorde, att priserna hölles uppe till
och med mera än i det sex mil från järnvägen belägna Jockmock. Lantmannaprodukterna
vore fåtaliga. Inspektor visste ej om just något annat
än potatis stode att erhålla på platsen. En sådan nödvändighetsvara som
mjölk måste tagas från kusttrakten. Att under sådana förhållanden en

16

Statens småskoleseminarier.

seminarieföreståndare skulle kunna leva på 2,500 kronor, sedan de mycket
dryga skatterna blivit betalade, läte ej tänka sig, i synnerhet om, såsom
väl oftast vore fallet, även studieskulder tillkomme och förvärrade saken.
Och då arbetsbördan dessutom vore högst betydlig, vem undrade då på
om täta ombyten av föreståndare förekomme vid detta seminarium.

Vad beträffade den omständigheten, att lönen faktiskt vore större
vid det i alla avseenden jämnställda Haparanda seminarium, vore enligt
inspektörs mening obehövligt framhålla, att här förelåge en oegentlighet
av så allvarsam beskaffenhet, att rättelse med det snaraste borde ske. Det
kunde ej vara hälsosamt, om den uppfattningen finge rotfästa sig, att arbetet
i Murjeks seminarium värdesattes lägre, därför att detta seminarium
icke råkade vara finskt utan lapskt.

Inspektor ville vidare framhålla, att den nuvarande föreståndaren
vore en synnerligen nitisk och skicklig föreståndare med för detta kall
synnerligen lyckliga naturgåvor, varför det skulle vara högst beklagligt,
om även han skulle för den alltför ringa avlöningens skull behöva söka
sig en annan verksamhet.

Angående vidare Ullenius’ begäran om ett personligt lönetillskott av
500 kronor vore det ställt utom allt tvivel, att han vore i största behov
av största möjliga löneförhöjning. Ortsförhållandena talade sitt tydliga
språk till förmån för hans begäran.

På grund av det anförda tillstyrkte inspektor bifall till de gjorda
framställningarna. I

I yttrande den 28 augusti 1914 över samtliga här ovan nämnda
framställningar har Luleå domkapitel anfört, att domkapitlet förehaft ifrågavarande
ansökningar till prövning och funnit desamma i huvudsakliga
delar förtjäna beaktande. Med kännedom därom att eu av Kungl. Maj:t
tillsatt särskild kommitté vore sysselsatt med utarbetande av förslag till
omreglering av lönerna för lärare och lärarinnor vid rikets seminarier lika -

Statens småskolescminarier.

17

som för elementarlärarna samt lärare och lärarinnor vid folkskolorna och
enär den begärda löneregleringen för seminarierna i Haparanda och Murjek
givetvis borde ställas i närmaste samband med vad beträffande rikets
seminarier i övrigt må bliva föreslaget och beslutat, hade domkapitlet
emellertid trott ett av detsamma utarbetat förslag rörande dessa två seminarier
bliva skäligen betydelselöst samt att i stället de sökande skulle bliva
bättre betjänta av att få sina framställningar prövade avomförmälda kommitté.

Med det allmänna uttalande, att domkapitlet funne en förbättring
av sökandenas löneförmåner erforderlig, hemställde fördenskull domkapitlet,
att handlingarna måtte överlämnas till lärarlönekommittén för att
tagas i omprövning vid avgivande av dess betänkande.

Lärarelönenämndens utlåtande och förslag.

Behovet av löneförbättring. I de ovan refererade framställningarna
hemställes om löneförbättring för vissa av lärarna vid seminarierna i
Haparanda och Murjek. Nämnden finner i likhet med Luleå domkapitel
en förbättring av sökandenas löneförmåner erforderlig. En löneförhöjning
även för övriga lärare vid ifrågavarande seminarier torde emellertid vara
icke mindre motiverad.

Grunderna för lärarpersonalens avlöning ha i huvudsak fastställts
vad seminariet i Haparanda beträffar genom kungl. brevet den 27 juni 1902
och vad seminariet i Murjek beträffar genom kungl. brevet den 30 januari
1903, alltså tidigare än senaste löneregleringar ägt rum för de lärarkårer,
för vilka nämnden i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande föreslagit
löneförhöjning.

Att lärarna vid statens småskoleseminarier därigenom kommit att
bliva stående på en lägre lönenivå än lärare, med vilka de förut varit
jämnställda, framgår tydligt vid en jämförelse mellan avlöningsförmånerna

3—153155. 2.

18

Statens småskoleseminarier.

för å ena sidan de manliga ämnes- och övningsskollärarna vid seminarierna
i Haparanda och Murjek och å andra sidan de manliga övnings o skollärarna

vid statens folkskoleseminarier. År 1902 respektive 1903
fastställdes för de förstnämnda lärarna en lön av 1,500 kronor jämte tre
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, alltså samma arvode, som år 1901
fastställts för manliga övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier.
Dessa senares löneförmåner ha emellertid sedan genom 1904 års lönereglering
samt genom den tillfälliga löneförbättring, som beviljats dem vid 1908
och följande årens riksdagar, höjts, så att de för närvarande åtnjuta i respektive
lönegrader 2,000, 2,300, 2,600 och 2,900 kronor. Icke desto
mindre har nämnden ansett sig böra förorda en ganska avsevärd förhöjning
i dessa lärares löner. I själva verket uppbära däremot lärarna vid
statens småskoleseminarier nu lägre lönebelopp än de närmaste åren efter
nämnda lönereglering, enär de i enlighet med kungl. kungörelsen den
22 juni 1911 numera bidraga till egen och efterlevandes pensionering.

Att den allmänna prisstegringen under sådana förhållanden bragt
ifrågavarande lärare i en synnerligen svår ställning ligger i öppen dag.
Rörande den stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum under tiden
efter nämnda lönereglering för folkskoleseminariernas lärarpersonal, hänvisar
nämnden till vad den anfört i sitt ovannämnda betänkande band I,
sid. 7 ff.

De ifrågavarande seminariernas läge har givetvis gjort de stegrade
levnadskostnaderna särskilt kännbara. Nämnden vill i detta sammanhang
erinra om att den i nyss åberopade betänkande band I, sid. 184 f., 259
på angivna skäl föreslagit ortstillägg till lärare vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna inom Norrbottens län. Vad särskilt
levnadsförhållandena i Murjek angår, hänvisar nämnden till vad inspektor
för seminariet därstädes i detta avseende anfört sid. 15.

Slutligen vill nämnden framhålla, att vad i berörda betänkande
band I, sid. 2 yttrats om de större krav, som på grund av undervis -

Statens småskoleseminarier.

1!)

ningens ändrade karaktär i våra dagar måste ställas på läraren, icke minst
gäller småskoleseminarierna. Det finska och det lapska seminariets egenartade
uppgift gör dessutom arbetet vid dessa läroanstalter alldeles särskilt
maktpåliggande, varför det är i hög grad önskvärt, att avlöningsförmånerna
bliva sådana, att dessa seminarier kunna vid sig binda personer
med framstående läraregenskaper.

Behövliga lärår krafter. Seminariet i Haparanda omfattar ett treklassigt
seminarium samt en övningsskola, bestående av en tvåklassig småskola
(i huvudsaklig överensstämmelse med litt. b i 1900 års normalplan)
och eu fyrklassig folkskola (i huvudsaklig överensstämmelse med litt. E i
1900 års normalplan).

Seminariets nu gällande timplan bifogas såsom bil. III. Av denna
framgår, att i seminariets respektive klasser timantalet, då tiden för de
praktiska övningarna ej inräknas, utgör
i klass I: 362/3,
i klass II: 342/3,
i klass III: 30V3.

Antalet undervisningstimmar för hela seminariet utgör alltså 1012/3. Detta
tal motsvarades emellertid icke under läsåret 1914—1915 av samma
antal lärartimmar, enär två eller flera klasser erhöllo gemensam undervisning
i åtskilliga övningsämnen, varigenom 15Vs lärartimmar inbesparades.
Antalet lärartimmar på seminariet utgjorde alltså 86\/3.

I övningsskolans småskoleavdelning utgjorde under läsåret 1914—
1915 antalet undervisningstimmar i veckan reducerade till 45-minuters
lektioner 24, i övningsskolans folkskoleavdelning 331/3. Hela antalet
undervisningstimmar i övningsskolan utgjorde alltså 57V3. Då emellertid
å ena sidan 22/3 timmar leddes av seminarielever eller lärare samtidigt
med lektioner å seminariet och å andra sidan gossar och flickor i övningsskolans
folkskoleavdelning erhöllo undervisning i slöjd av olika lärare

20

Statens småskoleseminarier.

under fyra timmar i veckan, utgjorde antalet lärartimmar i övningsskolan
582/3.

Hela antalet lärartimmar vid läroanstalten utgjorde alltså 145.

Tjänstgöringstimmarnas fördelning på de olika lärarkrafterna under
nämnda läsår framgår av bil IV.

Vid beräkning av erforderliga lärarkrafter torde emellertid böra
upptagas även 8 timmars undervisning i slöjd för manliga seminarieelever,
enär förhållandet läsåret 1914—1915, då inga manliga elever funnos,
torde vara att betrakta som ett undantag. Under höstterminen 1915
finnas vid seminariet 3 manliga elever, fördelade på klasserna I och II. Hela
antalet erforderliga lärartimmar vid seminariet skulle alltså utgöra 153.

Då nämnden i det följande föreslår, att seminariets lärare skulle
vara skyldiga att undervisa föreståndare 18—20 timmar i veckan och
ämnes- och övningsskollärare 22 — 26 timmar i veckan, så skulle det
kunna synas, som borde förutom föreståndaren fem lärare med full tjänstgöring
vara behövliga vid seminariet, varjämte läroanstalten skulle vara i
behov av timlärare för bestridande av omkring 14 timmar i veckan. Då
emellertid en sådan anordning skulle göra det omöjligt för läroanstalten
att för undervisning i övningsämnen anlita facklärare ens i den utsträckning,
som för närvarande är fallet, förordar nämnden, att undervisningen
bestrides av förutom föreståndaren fyra lärare med full tjänstgöring samt
ungefär 38 timmar av timlärare i övningsämnen.

Seminariet i Murjek omfattar ett treklassigt seminarium samt en
övningsskola i huvudsak ordnad i överensstämmelse med litt. F i 1900
års normalplan.

Seminariets timplan under läsåret 1914—1915 bifogas såsom bil. V.
Av denna framgår, att i seminariets respektive klasser timantalet, då tiden
för de praktiska övningarna och för undervisning i huslig ekonomi frånräknas,
utgjorde

Statens smSskoleseminarier.

21

i klass I: 29,
i klass 11:25,
i klass 111:24.

Antalet undervisningstimmar för hela seminariet utgjorde alltså 78. Då
emellertid undervisningen i vissa ämnen var gemensam för två eller flera
klasser, inbesparades 7 lärartimmar. Däremot tillkom för undervisning i
manlig slöjd och för gymnastik med seminariets manliga elever 4V2 lärartimmar.
Antalet lärartimmar på seminariet utgjorde alltså 7572.

I övningsskolan utgjorde antalet undervisningstimmar i veckan 32.
Då emellertid slöjdundervisningen, 4 timmar i veckan, ägde rum samtidigt
med slöjdlektionerna på seminariet, utgjorde antalet lärartimmar i övningsskolan
28.

Hela antalet lärartimmar vid läroanstalten utgjorde alltså 10372.
Tjänstgöringstimmarnas fördelning på de olika lärarkrafterna under
vårterminen 1915 framgår av bil. VI.

Med en undervisningsskyldighet av 18—20 timmar i veckan för
föreståndaren och 22—26 timmar i veckan för ämnes- och övningsskollärare
erfordras alltså vid seminariet i Murjek för undervisningens bestridande
förutom föreståndare och skolköksföreståndarinna 3 lärare med
full tjänstgöring, varvid ungefär 12 timmars undervisning skulle komma
att bestridas av timlärare i övningsämnen.

En jämförelse mellan timplanerna för Haparanda och Murjeks seminarier
visar, att de olika ämnena tillgodosetts med ganska olika timantal
vid de olika seminarierna, vilket i viss mån torde bero på att seminariet
i Murjek förfogar över färre lärarkrafter. Det torde också kunna ifrågasättas,
huruvida den sammanslagning av klasser, som vid båda seminarierna
äger rum i ganska stor utsträckning, är till undervisningens bästa.
Nämnden har emellertid ansett såväl dessa frågor som frågan om eventuellt
behövlig omorganisation av de ifrågavarande seminarierna och deras

22

Statens småskoleseminarier.

övningsskolor ligga utom nämndens uppdrag. Enligt vad nämnden har
sig bekant, äro dessa frågor föremål för omprövning av folkskolöverstyrelsen.

Lärarnas anställning. De vid statens småskoleseminarier nu anställda
lärarna äro tillsatta medelst förordnande. Den tillsättande myndigheten
har hittills varit Luleå domkapitel. I nådiga instruktionen för
kungl. folkskolöverstyrelsen den 21 november 1913 bestämmes, att överstyrelsen
beträffande statens småskoleseminarier äger att i överensstämmelse
med särskilda föreskrifter med dem taga i huvudsak samma befattning
som den, vilken tillkommer överstyrelsen i fråga om statens folkskoleseminarier.
Några dylika särskilda föreskrifter äro emellertid ännu
icke av Kungl. Maj:t utfärdade. Då enligt nämndens mening icke något
skäl föreligger för att lärarna vid statens småskoleseminarier skulle hava
mindre fast anställning än lärarna vid statens folkskoleseminarier, förordar
nämnden, att ämnes- och övningsskollärarna samt skolköksföreståndarinnan
vid seminariet i Murjek tillsättas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen.
Den ställning, som nämnden sålunda förordar för skolköksföreståndarinnan
vid Murjeks seminarium, skulle för henne medföra pensionsrätt
samt rätt att under tjänstledighet för sjukdom uppbära en del av
avlöningsförmånerna. Yad beträffar föreståndarbefattning, torde den böra tillsättas
antingen genom fullmakt eller förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Manliga och kvinnliga lärarkrafter. I sitt yttrande över framställningen
från föreståndaren för Haparanda seminarium har inspektor för
nämnda seminarium framlagt såsom ett alternativt förslag, att på den befattning
vid seminariets övningsskola, som för närvarande bestrides av
manlig lärare, skulle efter dennes avgång anställas en kvinnlig lärare.

Nämnden har tagit under övervägande frågan om i vilken utsträckning
manliga, respektive kvinnliga lärarkrafter böra komma till använd -

Statens småskoleseminarier.

23

ning vid ifrågavarande seminarier. Eleverna vid dessa läroanstalter utgöras
till största delen av kvinnor. Vid vårterminens slut år 1915 voro
vid Haparanda seminarium samtliga 55 elever samt vid Murjeks seminarium
54 av 59 elever kvinnliga. Under sådana förhållanden har nämnden
icke kunnat undgå att finna nämnde inspektörs yttrande om betydelsen
av kvinnligt inflytande för elevernas fostran, sid. 12, beaktansvärt.

Nämnden förordar i fråga om föreståndarbefattningarna, att dessa
böra i varje fall kunna sökas och innehavas av såväl män som kvinnor.
Vad ämnes- och övningsskollärartjänsternas fördelning mellan manliga
och kvinnliga lärarkrafter beträffar, torde det vara lämpligt, att avgörandet
sker vid ledigförklarande av varje särskild plats med hänsyn dels till
huruvida föreståndarbefattningen innehaves av man eller kvinna, dels till
elevkårens sammansättning. Nämnden förordar därför, att det skall ankomma
på folkskolöverstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma, huruvida
ledig ämneslärartjänst, respektive övningsskollärartjänst skall vara
öppen till ansökning endast för män eller endast för kvinnor eller för
såväl män som kvinnor.

Behörighetsvillkor för föreståndare. Det kungl. brevet den 19 april
1875 angående inrättande av ett seminarium för bildande av finska småskollärare
föreskriver, att föreståndaren för detta seminarium skall vara
kunnig i finska språket, och det kungl. brevet den 21 maj 1875 angående
inrättande av ett lapskt seminarium föreskriver, att föreståndaren för
detta seminarium skall äga kunskap i lapska språket. Några andra
behörighetsvillkor finnas icke nu fastställda för föreståndarna vid statens
småskoleseminarier.

I de ovan nämnda framställningarna om löneförbättring föreslås så O

o

som förutsättning för den ifrågasatta löneförhöjningen för föreståndarna
vid respektive seminarier av föreståndaren för seminariet i Haparanda,
att seminarieföreståndaren innehar kompetens för adjunktur vid allmänt

24

Statens småskoleseminarier.

läroverk eller folkskoleseminarium, och av föreståndaren för seminariet i
Murjek, att seminarieföreståndaren är akademiskt utbildad.

För sin del håller nämnden före, att genom fastställande av dylika
kompetensbestämmelser personer, vilka genom lärarduglighet och övriga
personliga egenskaper vore särskilt önskvärda som föreståndare för seminarierna,
skulle kunna komma att utestängas från dessa befattningar, och
vill därför förorda, att den ifrågasatta löneförhöjningen för föreståndarna
vid statens småskoleseminarier icke måtte bindas vid några nya behörighetsvillkor.

Avlöning för föreståndare. Föreståndarna för seminarierna i Haparanda
och Murjek åtnjuta för närvarande förutom bostad grundlön å 2,500
kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, varjämte föreståndaren
för seminariet i Haparanda uppbär ett personligt lönetillägg å 500
kronor.

I ovanberörda framställning har föreståndaren i Haparanda hemställt
om att komma i åtnjutande av förutom bostad samma avlöningsförmåner,
som för närvarande äro fastställda för adjunkt vid allmänt läroverk.
Nämnden, som ansluter sig till det i framställningen uttalade önskemålet,
att föreståndaren för ifrågavarande seminarium måtte erhålla samma kontanta
avlöning som adjunkt vid allmänt läroverk, förordar för manlig
föreståndare vid Haparanda seminarium förutom fri bostad, samma lönebelopp
som nämnden i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande
föreslagit för adjunkter vid de allmänna läroverken, nämligen avlöning i
fem lönegrader med respektive 2,500, 2,850, 3,200, 3,550 och 3,900
kronor i lön samt 1,200, 1,350, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar,
eller tillhopa i de fem lönegraderna respektive 3,700,
4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

Nämnden finner ingen anledning föreligga att göra någon skillnad
i avlöningsförmåner för föreståndarna vid statens båda småskoleseminarier

Statens småskoleseminarier.

25

och förordar därför nu nämnda avlöning för manlig föreståndare även vid
seminariet i Murjek.

hör kvinnlig föreståndare för statens småskolescminarium förordar
nämnden förutom fri bostad samma avlöningsbelopp som nämnden i sitt förut
åberopade betänkande föreslagit för kvinnliga adjunkter vid allmänna läroverk,
nämligen 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e
och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, däri inberäknat 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar.

Nämnden anser, att för föreståndare vid statens småskoleseminarium
bör fastställas samma undervisningsskyldighet, som åligger** rektor vid
realskola, nämligen 18—20 timmar i veckan.

I sitt förslag till lönestat för statens småskoleseminarier upptager
nämnden föreståndarna under benämningen rektor.

Avlöning för ämnes- och övningsskollärare. För närvarande utgår vid
Haparanda seminarium samma avlöning för ämnes- och övningsskollärare,
nämligen 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å för manlig
lärare 300 kronor och för kvinnlig lärare 150 kronor. Vid Murjeks seminarium
utgör avlöningen för manlig och kvinnlig ämneslärare 1,500 kronor
jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, under det att avlöningen
för den kvinnliga övningsskolläraren utgör 1,500 kronor jämte tre ålderstillägg,
vart och ett å 150 kronor.

Det har vid många småskoleseminarier visat sig lämpligt att icke
skarpt avgränsa ämneslärarnas och övningsskollärarnas tjänstgöring från
varandra. Särskilt brukar den viktiga uppgiften att leda elevernas praktiska
övningar fördelas på både ämnes- och övningsskollärare. Med hänsyn
såväl till detta som därtill, att dessa lärare hava samma kompetens,
anser nämnden, att dessa lärare böra avlönas lika. »

Föreståndaren för seminariet i Haparanda har i sin ovannämnda
framställning vid uppgörande av förslag till avlöning för ifrågavarande

4—153155. 2.

2(3 Statens småskolesegiinarier.

lärare utgått ifrån att ämneslärartjänsterna skulle vara förenade med lärartjänsterna
i sång och musik samt i gymnastik och övningsskollärartjänsterna
med lärartjänsterna i trädgårdsskötsel och i teckning. Genom
en sådan anordning skulle emellertid kretsen av de sökande till dessa
viktiga tjänster komma att inskränkas på ett sätt, som enligt nämndens
mening icke vore lämpligt.

Såsom framgår av vad som anförts sid. 18, likställdes dessa lärare
vid 1902, respektive 1903 års lönereglering med övningsskollärare vid
folkskoleseminarierna, vilka ha samma kompetens. Nämnden anser med
hänsyn till arten av deras arbete skäligt, att de alltjämt, under förutsättning
av samma undervisningsskyldighet som dessa lärare, erhålla samma
lönebelopp som övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier. Nämnden
anser emellertid icke behövligt att för ämnes- och övningsskollärare vid
statens småskoleseminarier föreslå sådana ortstillägg, som nämnden föreslagit
för övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier i Västerbottens
och Norrbottens län.

Nämnden förordar alltså i anslutning till sitt förslag i sitt den 31
oktober 1914 avgivna betänkande band I, sid. 256, att avlöningen vid
statens småskoleseminarier bestämmes till för manlig ämnes- och övningsskollärare
2,700 kronor i l:a, 3,100 kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och
3,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar;
och för kvinnlig ämnes- och övningsskollärare 2,300 kronor i l:a,
2,650 i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, därav

1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Undervisningsskyldigheten för ifrågavarande lärare torde böra fastställas
till 22—26 timmar i veckan, samma undervisningsskyldighet som
är fastställd för övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier.

i

Avlöning för lärare i övningsämnen. De arvoden, som för närvarande äro
fastställda för undervisning i övningsämnen vid statens småskoleseminarier,

Statens småskoleseminarier.

27

återfinnas å bil. I och II. Av bil. I framgår, att vid seminariet i Haparanda
för närvarande utgår samma arvode för undervisning i sång, teckning
och gymnastik, ehuru antalet lärartimmar i dessa ämnen är
högst olika, nämligen under läsåret 1914—1915 för sång 52/s, för gymnastik
6 och för teckning 3 veckotimmar. Nämnden anser, att arvodet
för undervisning i övningsämne bör beräknas per veckotimme, och synes
arvodet böra bestämmas till samma belopp som nämnden i förut åberopade
betänkande band I, sid. 246 föreslagit för extra ordinarie lärare i manlig,
respektive kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarierna, nämligen för manlig
lärare 75 kronor och för kvinnlig lärare 70 kronor per veckotimme.

Föreståndaren för seminariet i Haparanda har i sin ovannämnda
framställning vid uppgörande av förslag till arvode för lärare i manlig
slöjd utgått ifrån att det föreslagna beloppet tillika skulle utgöra ersättning
för lokal, lyse, virke och verktyg. Enligt nämndens mening böra
utgifterna för lokal, om seminariet icke kan tillhandahålla sådan, samt
för lyse, virke och verktyg utgå från seminariets materiellanslag, som
efter vederbörandes förslag torde böra höjas med därför erforderligt belopp.

En alldeles särskild ställning intar skolköksföreståndarinnan vid Murjeks
seminarium. Då så gott som samtliga seminarieelever intaga sina
måltider å skolköket, utgör uppgiften att leda elevernas undervisning i
hushållsgöroinål endast en sida av skolköksföreståndarinnans arbete, varför det
icke låter sig göra att fixera hennes tjänstgöringstid. För närvarande åtnjuter
hon ett arvode å 1,000 kronor jämte fri bostad med bränsle och
lyse. Nämnden förordar för skolköksföreståndarinnan samma kontanta avlöning,
som nämnden i sitt denna dag avgivna betänkande angående statsbidrag
till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor m. m. sid. 32
föreslagit för lärarinna i huslig ekonomi vid folkskola, nämligen 1,150
kronor i l:a, 1,350 kronor i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,750 kronor i
4:e lönegraden, jämte fri bostad med bränsle och lyse.

I anslutning till det sålunda anförda framlägger nämnden följande

28

Statens småskoleseminarier.

förslag till lönestat för ifrågavarande läroanstalter, därvid upptagits avlötiing
för manliga innehavare å alla sådana tjänster, som kunna innehavas
av män.

Förslag till lönestat

för<