UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUN ÖL. MAJ :T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LY.

UTLÅTANDE ÖYER DEN S. K. LÄRARLÖNENÄMNDENS
DEN 31 OKTOBER 1914 AVGIVNA BETÄNKANDE M. M.

STOCKHOLM 1918

ITUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
175454

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen.................va—x.

Utlåtande.

Kap. t. Behovet av löneförbättring 1

Kap. IL Allmänna avlöningsgrunder................. 4.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare........... »

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning m. m. . 9.

C. Grunderna för övning slär amas avlöning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna......16.

D. Pensionsålder.......................19

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna........ »

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.........21.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor........22.

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor...........23.

Lärare vid kommunala mellanskolor.............25.

Kap. in. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna . . 27.

- De tjänster, i vilka kvinna md vinna anställning . . ...... »

Ämneslärar- och rektorstjänster............... »

övningslärartjänster....................37.

övningsskollärartjänster...................40.

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier.
.................... >

II

Sid.

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår för erhållande
av statspension.................44.

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna

läroverken........................50.

1. Ämneslärare....................... *

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare

och timlärare i läsämnen................ *

b) Manliga adjunkter....................52.

c) Kvinnliga adjunkter...................55.

d) Manliga lektorer.................... *

e) Kvinnliga lektorer....................58.

f) Ämneslärarinnor.................... *

g) Avlöning under tjänstledighet...............60.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............65.

i) Lönetur........................66.

g. Rektorer.........................^4*

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.......*

b) Manlig rektor vid realskola................^8.

c) Kvinnlig rektor vid samskola.............. • »

d) Löuetur........................^9.

e) Pension...................... • • *

8. övningslärare.............. 66.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.......... »

c) Avlöning under tjänstledighet...............90.

d) Lönetur........................91.

e) Pension........................92.

b. Avlöning stillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken 96.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och Norr bottens

lön.......................98.

6. Villkor för inträde på ny lönestat..............99.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare........107.

Kommitténs hemställan.....................108.

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

högre lärarinneseminarium................119.

1. Lektorer...... *

a) Manliga vikarierande lektorer............... »

b) Manliga ordinarie lektorer............. >

c) Kvinnliga vikarierande lektorer..............122.

d) Kvinnliga ordinarie lektorer................*

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............128.

f) Lönetur........................*

in

Sid.

2. Rektorer.........................124.

a) Manlig rektor......................»

b) Kvinnlig rektor.....................125.

Lönetur........................126.

c) Pension........................»

3. Ämneslärarinnor......................127.

a) Ordinarie ämneslärarinnor................»

b) Vikarierande ämneslärarinnor...............128.

c) Biträdande föreståndarinnor................»

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna...........129.

e) Biträdande ämneslärarinnor................»

f) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............130.

Lönetur........................131.

4. Övning slär are.......................»

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare..........»

c) Avlöning under tjänstledighet...............134.

d) Lönetur........................135.

e) Pension........................»

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten...........136.

Kommitténs hemställan

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

folkskoleseminarier....................144.

1. Åmneslärare.......................

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i

läsämnen......................»

b) Ordinarie ämneslärare..................146.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............153.

d) Lönetur........................»

2. Rektorer.........................156.

3.

4.

Övningslärare.......................160.

a) Anställning och kompetens................»

b) Avlöningsbelopp ............... 163.

c) Avlöning under tjänstledighet...............173.

d) Lönetur........................174.

e) Pension........................»

Övningsskollärare.....................175.

a) Anställning...................... »

b) Avlöningsbelopp.....................178.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänst ledighet

.......................181.

d) Lönetur........................»

e) Pension........................182.

IT

Sid.

Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskoleseminarier,
där provårskurser är o anordnade.........183.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.............

6. Ortstillägg........................184.

Kommitténs hemställan.....................186.

Kap. VIII. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor . 198.

1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden .........»

Delaktighet i löneregleringen................»

Allmänna avlöningsgrunder.................199.

Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning........... 200.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........210.

Lönetursberäkning.....................212.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............218.

Lönernas utbetalande....................221.

Statsbidrag........................ 222.

2. Småskollärarnas rättsliga ställning.............. 228.

a) Behörighetsvillkoren...................»

b) Tillsättningsförhållanden................. 230.

c) Entledigande......................231.

3. Småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden......... 235.

Allmänna avlöningsgrunder.................»

Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare .... 236.
Avlöning för lärare, som äro anställda på viss tid samt för vikarier 240.

Lönetursberäkning..................... 242.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............ 246.

Lönernas utbetalande....................»

Statsbidrag........................247.

•4. Folk- och småskollärares naturaförmåner............ 249.

Kommitténs hemställan..................... 254.

Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen vid högre folkskolor .... 262.

Allmänna avlöningsgrunder................»

Beloppet av ordinarie lärares avlöning............. 264.

Föreståndararvode.....................271.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........>

övningslärares och timlärares avlöning............ 274.

Lönetursberäkning..................... 276.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet . 278.

Statsbidrag........................ 280.

Kommitténs hemställan

283.

V

Kap. X.

Kap. XI.

Särskilda

Löne- ooh pensionsreglering för lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor..........

Allmänna avlöningsgrunder.........

Beloppet av ordinarie lärares avlöning........

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning
övningslärares och timlärares avlöning
Lönetur............

Avlöningsförmåner under tjänstledighet........

Statsbidrag............

Kommitténs hemställan......

Sid.

288.

289.
295.

290.

297.

298.

299.

302.

Pensionsreglering för folkskollärare m. fl.

305.

Reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning........

Bestämmelser angående pension för den vid folkskolorna anställda
övning slärarpersonalen..........

Kommitténs hemställan...........

yttranden...........

329.

331.

332.

Till KONUNGEN

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överläm II—175454.

Löneregleringskommitténs bet. LV. •

vin

nade med underdånig skrivelse den 1 juni 1917 delen LIV av sina
tryckta betänkande^ innefattande utredning och förslag i fråga om sammanförande
till eu gemensam institution av vissa smärre vetenskapliga
anstalter in. m.

Under tiden från och med sistnämnda dag har kommittén avgivit
följande skriftliga utlåtanden:

den tf .juni 1917 underdånigt utlåtande i fråga om rätt till viss
kostnadsfri ledighet för kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i riket
(nr 104);

den 14 juni 1917 underdånigt utlåtande i fråga om utredning rörande
åtgärders vidtagande för att under växlande konjunkturer vid dess
ursprungliga nivå bibehålla köpkraften hos de till statens befattningshavare
utgående avlöningar (nr 105);

den 16 juli 1917 underdånigt utlåtande i fråga om viss ersättning
till extra landskontoristen K. G. B. Palm för arvode, varav han till följd
av tjänstgöring till rikets försvar gått i mistning (nr 106);

den 20 oktober 1917 underdånigt utlåtande angående framställning
om reseersättning åt befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet,
som ej hava bostad vid museet (m- 107);

den 22 oktober 1917 underdånigt utlåtande angående framställningar
om ändring i gällande stat för riksarkivet (nr 108);

samma dag underdånigt utlåtande angående framställning om anslag
för eftermiddagstjänstgöring i riksarkivet (nr 109);

den (i november 1917 underdånigt utlåtande angående reglering av
avlöningsförhållanden för vissa befattningshavare vid rikets allmänna
kartverk (nr 110);

den 14 november 1917 underdånigt utlåtande i fråga om personligt
lönetillägg åt konservatorn vid naturhistoriska riksmuset J. Meyert (nr 111);

deri 17 november 1917 underdånigt utlåtande angående framställning
om förbättring av avlöningsförhållandena för geodetaspiranter vid
rikets allmänna kartverk (nr 112);

den 24 november 1917 underdånigt utlåtande angående reglering av
avlöningsförhållandena m. in. beträffande den civila personalen vid sjökarteverket
(nr 113);

deri 28 november 1917 underdånigt utlåtande angående framställning
från aktuarien vid sj ökarte verket i fråga om förbättrade avlöningsförmåner
(nr 114);

deri 4 december 1917 underdånigt utlåtande angående ökning av
arbetskrafter och reglering av avlöningsförhållanden vid mynt- och justeringsverket
(nr 115);

IX

den 7 december 1917 underdånigt utlåtande angående vist; ändring
i avlöningsvillkoren för konservator vid naturhistoriska riksmuseum
(nr 116);

den 11 december 1917 underdånigt utlåtande i fråga om ändringar
i staten för nautisk-meteorologiska byrån (nr 117); samt

den IG februari 1918 underdånigt utlåtande med förslag till reglering
av löneförhållanden m. in. vid kontrollstyrelsens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden
(nr 118).

Genom kung), remiss den 3 september 11115 uppdrogs åt kommittén
att avgiva utlåtande över den s. k. lärarlönenämndens den 31 oktober

1914 avgivna betänkande, innefattande, bland annat, förslag till löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre
folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna.

Vidare hava genom ett avsevärt antal remisser, de senaste daterade
den 22 december 1917, framställningar från ämbetsverk, föreningar och
enskilda personer, avseende berörda lönefrågor eller därmed sammanhängande
spörsmål, överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande
vid avgivandet av det genom ovanberörda kungl. remiss den 3 september

1915 infordrade utlåtandet.

Den 8 juni 1917 förordnade Kungl. Maj:t undertecknad Nordfelt
och numera statsrådet Värner Rydén att under den tid, lärarlönenämndens
omförmälda betänkande vore föremål för kommitténs behandling,
vara ledamöter av kommittén; och sedan, på framställning av statsrådet
Rydén, Kungl. Maj:t den 23 oktober 1917 entledigat honom från uppdraget
att vara ledamot av kommittén under omförmälda tid, uppdrog
Kungl. Maj:t sistnämnda dag åt undertecknad Kristensson att i statsrådet
Rydéns ställe under berörda tid vara ledamot av kommittén.

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LV av
sina tryckta betänkande^ innefattande utlåtande angående lärarlönenämndens
den 31 oktober 1914 avgivna betänkande in. m.

X

Vid avgivande av detta utlåtande har kommittén ansett sig böra
följa den uppställning och indelning, som lärarlönenämnden i sitt omförmälda
betänkande använt i avseende å de av nämnden behandlade
spörsmål.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet
finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 21 februari 1918.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN. ''

HUGO FÅHLÉN. EMIL KRISTENSSON. AUG. NILSSON.

A. NORDFELT. AND. PERS.

CARL PERSSON. KARL STENSTRÖM.

Börje Knös.

UTLÅTANDE

ÖVKR

LÄRARLÖNENÄMNDENS BETANKANDE

D EN 3 1 OKTOBER 1914

M. M.

1

Kap. I. Behovet av löneförbättring.

I kap. I behandlar lärarlönenämnden frågan om behovet av en
löneförbättring för de olika lärarkårer, vilkas avlöningsförhållanden nämnden
anser böra underkastas revision. Därvid erinras till en början,
hurusom året 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän
senast reglerades, kunde betraktas såsom gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod,
som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu
pågående löneregleringsperioden; att såväl läroverkslärarna som folkskollärarna
fått sina löner reglerade, de förra år 1904 och de senare år 1906,
alltså kort före det år 1907, då löneförhållandena för statskontorets
tjänstemän senast reglerades, samt hurusom i anledning av de nya löneprinciper,
som därvid och vid följande löneregleringar kommit i tillämpning,
nämnda lärare blivit stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer,
med vilka de borde i avlöningshänseende vara jämnställda.
Detsamma gällde, enligt nämndens mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden
läroverkslärarnas och folkskollärarnas avlöningar vore
normerande.

Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden
det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föranlåtna
att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste löneregleringar
framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att därvid
erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande
levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda
med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra särskilt
betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina
löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk
på en ny lönereglering.

Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt
dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för
de olika lärarkårerna. Kommittén tillåter sig att i detta avseende hänvisa
till nämndens huvudbetänkande sid. 2—22.

1—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

Kommitténs

yttrande.

Vad nämnden anfört i fråga om behovet av eu löneförbättring för
de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga, har icke givit kommittén
anledning till några väsentliga erinringar. Utan att dock kunna godtaga
samtliga de motiv, som av nämnden andragits till stöd för ett behov i
förevarande avseende, anser kommittén emellertid sådana omständigheter
föreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av genomgripande
omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarkårer.

Vidare vill kommittén erinra därom, att behovet av en löneförbättring
redan genom statsmakternas åtgöranden så till vida behjärtats,
som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat tillfällig
löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en tillfällig
löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor
för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor
för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommunala
mellanskolorna för år 1918.

Kommittén, som följaktligen saknar anledning att närmare än nu
skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering för ifrågavarande
lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åtgöranden och uttalanden
få anses konstaterat — vill emellertid i detta sammanhang i
korthet angiva den allmänna ståndpunkt i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens
beräknande, vilken kommittén -ansett sig böra intaga vid
bedömande av föreliggande lönefrågor.

Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som
måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penningvärdets
nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge,
än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas
i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sig varje bedömande.

Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas
lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser
kommittén för den skull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som
må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat
äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier.
Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löneförbättring,
vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika
lärarkårer.

Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka
nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande

till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän
i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i
åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstilllägg
eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i
allmänhet till del.

Från en dylik förutsättning kan man däremot icke utgå, då det
gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för de kommunalt anställda
befattningshavare, vilkas lönefrågor i. detta sammanhang jämväl
äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides sistnämnda
tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av statsmedel,
och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning, som göra
dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständigheter
skulle tilläventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de
statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betraktas
dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfattningen
i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte
må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in
natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med
planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets
fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av
dessa förmåner.

Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas
för de kommunalt anställda befattningshavarna har kommittén alltså tagit
hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp ej för närvarande
utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och allmän höjning
av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida även
med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt anställda
lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande
av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som
under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig
dess bedömande.

4

Nämndens

förslag.

Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.

I inledningen till detta kapitel åberopas ett yttrande av chefen för
ecklesiastikdepartementet vid avgivande av förslag rörande nämndens tillsättning.
Departementschefen anförde, att vid en förestående reglering
av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om förhållandet
mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsförmåner
måste komma under övervägande. Detta hade sin naturliga förklaringsgrund
däri, att på undervisningsområdet det kvinnliga arbetet
blivit ej blott till omfattning utan ock i betydelse mera likvärdigt med
det manliga än på de flesta andra verksamhetsfält, vadan nämnda spörsmål
här blivit mera brännande och mera svårt att undanskjuta än annorstädes.

Departementschefen framhöll vidare, att’ i åtskilliga vid tillfallet
föreliggande underdåniga framställningar ifrågasatts en sådan omläggning
av dittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle fastställas enligt
somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett för icke-familjeförsörjare,
enligt andra åter tre löneplan, ett för familj eförsörj ande manliga
lärare, ett annat för icke-familj eförsörj ande manliga lärare och ett tredje
för kvinnliga lärare.

De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, voro enligt
departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än
lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke blott
om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, avsedda att
skipa större rättvisa än dittills varit rådande mellan skilda grupper av
löntagare, framför allt mellan de manliga och de kvinnliga.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

Nämnden redogör till en början för den under senare åren framförda
s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som

är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare,
som icke är familjeförsörjare.

Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön,
vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande
avlöningsväsen.

Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för eu
och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattningshavarens
rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen
betingades av eu hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålderstillägg,
ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under
sjukdom in. in., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser,
att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller
lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika arbete,
lika lön.

Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt
familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregleringar
tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning
för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner
somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida
till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlöningen,
jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock
kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar
även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt
att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens
fördelning.

Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde
förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om
familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast
borde tillgodokomma familjer med barn.

Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat,
att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och
manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familjeförsörjandé
män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge
att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge
till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lönens
bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov, statens årliga
utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278,
d. v. s. över 900 000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen

. 6

tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer,
skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet
icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers lönereglering
skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familj eförsörjning,
sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräcklig
inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6 Vs
miljoner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.

Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen,
att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens fördelning
med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en
lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock statens
ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en
sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som
finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke
erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas
behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen
byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeförsörjning.

Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda
lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nuvarande
förhållanden kunde komma till en för folk- och småskollärama
fullt tillfredsställande lönereglering.

I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämndens
uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis
små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om
den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering
icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde
folk- och småskollärama.

Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet
av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstalterna
än vid de senare.

Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande
till övriga statstjänstemannakårer intoge en mindre isolerad ställning än
folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde
tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den
nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjänstemän,
borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter
hela linjen.

Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kommunala
mellanskoloma anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i berörda
hänseende höra jämnställas med folkskollärarna.

Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprincipen
bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna, men icke på de
statsanställda.

Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra
stadgas i fråga om åtnjutande av fainiljetillägg, sammanfattar nämnden i
följande förslag till bestämmelser angående grunderna -för familj dillägg:

Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts,
avlöningsformen fainiljetillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå
enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder
må finnas erforderliga.

1. Rätt till familjetillägg tillkommer ordinarie manlig befattningshavare
samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under
förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och
icke uppnått 21 års ålder.

Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äktenskap
upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke
uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida
rätt till fainiljetillägg skall tillkomma befattningshavaren.

2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla

ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;

två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg.

därest han har fem sådana barn.

3. Varder befattningshavare, som åtnjuter fainiljetillägg, pensionerad,
äger han enahanda rätt till familj etillägg, som tillkommer ordi narie

befattningshavare.

4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension
från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familj etillägg erhålla
endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet
av det eller de familj etillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära,
och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.

5. Fainiljetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,
varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under
vilket rätten till lönetillägget upphört.

6. Familj etilläggen utgå efter kalenderår.

8

7. År befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,
äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befattningshavare
tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl.
Maj:t, huruvida familj etillägg skall under tjänstledigheten till honom
utgå.

dens ''förslag I förevarande fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda

fogade sär- yttranden

skilda ytt- yeis av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämn dens

diskussioner framfört den tanken, att vid statsläroverk anställd ordinarie
lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma
i åtnjutande av ett familj etillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400
kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt;

dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna
familjetilläggeu borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga
såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde barnet
(fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr
Nylunds yttrande);

dels och av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda
nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid
de kommunala mellauskolorna.

Kommitténs

yttrande.

Som synes har nämnden intagit den ståndpunkten, att den ifrågasatta
nya löneprincipen angående särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare
skulle tillämpas på de kommunalt anställda lärarna, men icke på
de statsanställda.

I likhet med nämnden anser kommittén, att den ifrågavarande
löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsanställda
lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ändamålsenligt
att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda avlöningstillägg
åt familjeförsörjare, torde detta spörsmål böra underkastas
en ingående utredning; och därest denna löneprincip eventuellt skulle
visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång genomföras
inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsentliga delar
därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar av statstjänsten.

Då kommittén, såsom förut antytts, funnit eu allmän och väsentlig
förhöjning av de kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och
följaktligen avser att förorda eu sådan, har kommittén så mycket mindre

9

ansett tillrådligt att i nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka
oinförmälda löneprincip, som därigenom uppenbarligen skulle föregripas
den allmänna utredning, vilken kommittén anser böla föregå ett
eventuellt införande av samma princip.

En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nödvändig,
som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara
föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra,
bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barntilläggen,
om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle
upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av barnens
ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt
om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.

Med den uppfattning av föreliggande spörsmål, åt vilken kommittén
sålunda givit uttryck, saknar kommittén anledning beröra de
ytterligare uttalanden och förslag, nämnden framlagt beträffande berörda
spörsmål.

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares

avlöning m. in.

Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i
förhållande till männens, framhåller nämnden, hurusom, sedan industrialismen
inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större
mängd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra avseenden
omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas
löner i förhållande till männens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede.
Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade
självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägenheterna,
deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska
agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i
förhållande till männens.

Att utvecklingen skulle resultera i en mera generell tillämpning av
löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla
händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening
borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på, att den
familjeförsörjande mannen skulle komma i åtnjutande av högre löneinkomst
än den icke-familjeförsörjande kvinnan.

2—175454. Lön er eg Irring skommitténs bet. LV.

Nämnden*
förslag.

10

Men även om man bortsåga från den differens i avlöning, som
kunde påkallas av mannens familj eförsörjningsplikt, ansåge dock nämnden
en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor
och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den
olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan
könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt
arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda
postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang
med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom
differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för
olika arbete.

Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där
män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde
just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att
syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärarbeställningar,
måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna
kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty
kvinno;nas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av
undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärartjänster
kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore
en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang.

Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl
kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förutsättningar
för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och
kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bortsåge
från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke
blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga
lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet
som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att
kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda
som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang
härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades
tidigare än männen.

Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid
nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregleringskommitténs
förslag rörande grunderna för kvinnliga befattningshavares
avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer
därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där
manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags

tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga
lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av
dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbetsprestation,
där skillnad i sådant avseende förefunnes.

Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses betingad
av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i likhet
med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga
lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,
böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens
effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 procent
av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.
Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna
skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämförelse
mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning
den icke familj eförsörj ande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt
av familjeförsörjning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid
jämförelsen.

Beträffande skillnaden mellan manliga och kvinnliga lärares arbetsprestation
diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan undervisa
lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på
grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och
huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden
lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen
mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område
ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av
likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern,
beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skillnad,
som i sådant avseende för närvarande förefunnes.

Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning
utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens
avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familj eförsörj ningsplikten,
och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen
för icke-familj ef örsörj ande manlig lärare samt reducerat de sålunda angivna
beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,
där sådan föreslagits.

Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan manliga
och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en,
nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som
ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande
statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.

12

Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning,
i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till
de olika dödlighetsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare,
ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bidraga
till efterlevande anhörigas pensionering.

Vad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren,
vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse,
och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan
avsedd — löneskala.

Xlf* I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats sär kandefogade

skilda yttranden,

itYranden dels av *ierr ^er ®l°f Lindström, som, bland annat, framhåller,

att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större
erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,
borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av
vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande
deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden in. in., att
man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk
exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörsmålet,
samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm
för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen
skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på
samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat;

dels av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda förslaget
att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta
reducera dessa med ett belopp, motsvarande familjeförsörjningsbehovet;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort
föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner avvägdes
så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att
närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke-familjeförsörjare med
de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.

Vid nämndens
betänkande
fogad
bilaga.

I eu vid nämndens betänkande fogad bilaga (XVI) har professorn
E. F. Heckseher uttalat sig i fråga om förhållandet mellan mäns och kvinnors
löner. Vad i sagda bilaga anföres synes i flera avseenden hava
ådragit sig särskild uppmärksamhet från nämndens sida, i följd varav
kommittén finner sig böra återgiva huvuddragen av professor Heckschers
uttalanden i nämnda fråga.

Kvinnornas lägre avlöning i förhållande till männens, heter det
där, hörde till de mest konstanta lagbundenheterna inom det ekonomiska
livet. Detta förhållande vore ej en följd av kvinnornas inströmning på
arbetsmarknaden under de senaste generationerna utan ginge tvärtom så
långt tillbaka som utvecklingen kunde följas. Det vore å andra sidan mycket
ovisst, om den skillnad, som sålunda funnits sedan uråldriga tider,
för närvarande vore på väg att minskas. Så mycket torde i varje fall
kunna sägas med bestämdhet, att den ännu ej visat minsta tendens att
försvinna.

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner vore icke blott nästan
alltid förefintliga utan även som regel högst betydliga. Visserligen saknades
icke exempel på lika lön för män och kvinnor inom samma yrke,
men i dylika fall gällde det såvitt bekant undantagslöst ackordlöner,
d. v. s. löner utgående efter arbetsproduktens kvantitet; överensstämmelse
i ackord, d. v. s. i lönens bestämningsgrunder, behövde ingalunda
betyda likhet i tim-, dag- eller veckoförtjänst. Lika tidlön för män och
kvinnor, alltså lika lön fastställd oberoende av arbetsresultatet, torde höra
till de ovanligaste fenomen inom det fria näringslivet.

Att emellertid män och kvinnor utförde samma arbete förekomme
endast i sällsynta undantagsfall. Intet faktum på nu ifrågavarande område
syntes vara viktigare att fasthålla än den inom hela-samhällslivet
genomförda differentieringen mellan manligt och kvinnligt arbete. Det i
den doktrinära diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda
postulatet »lika lön för lika arbete» saknade i de allra flesta fall sammanhang
med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom
differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika
lön för olika arbete.

I följd av utvecklingen gestaltade det sig nu så, att, då kvinnorna
komme in i eu viss förut av män utövad sysselsättning, männen försvunne
därifrån. Lönenivån komme nämligen att anpassa sig efter kvinnolönernas
nivå, om icke annat så på sådant sätt, att när lönerna i andra
sysselsättningar stege, så följde de i denna sysselsättning ej med i uppgången.
Exempel på lika avlöning för män och kvinnor torde, där de
över huvud hade någon betydelse, höra till den grupp av sysselsättningar,
som hölle på att övergå från manliga till kvinnliga, men där en hel del
män ännu funnes kvar.

Slutsatsen vore enligt professor Heckschers mening, att skillnaden
i mäns och kvinnors löner hörde till det ekonomiska livets djupast rotade
förhållanden och att det vittnade om fullständig brist på insikt i samhällslivets
maskineri, om man tillskreve det »förtryck», »godtycke» eller

14

dylikt. Den som regel ojämförligt, viktigaste orsaken till nämnda omständighet
vore att söka däri, att den som hade valet mellan att få en
man eller en kvinna till ett visst arbete, föredroge en man, om det ej
kostade mera. Efterfrågan på manligt arbete vid en given lön vore med
andra ord ganska säkert starkare än efterfrågan på kvinnligt arbete vid
samma lön. Orsakerna till sistnämnda faktiska förhållande läge, bland
annat, däri, att mannens arbetsresultat vanligen ansåges kvantitativt eller
kvalitativt överlägset, att mannen, även om han ej vore dugligare än
kvinnan för underordnade poster, likväl även på dessa hade ett ökat
värde, därför att han hade mera initiativ eller auktoritet, vid förefallande
behov kunde sättas till mera ansvarsfulla eller ledande uppgifter o. s. v.
Även dessa orsaker berodde i sin tur på andra, till vilka enligt gängse
uppfattning hörde, att kvinnan icke som regel tänkte sig arbetet för brödet
som eu kallelse för livet.

Skillnaden i lön mellan män och kvinnor vore emellertid ett faktum,
universellt och fundamentalt, byggt på djupt liggande orsaker. Ett
sådant tillstånd komme man ej ifrån genom att ignorera det; man måste
tvärtom se det i ögonen, erkänna det och handla därefter. Ett sådant
handlingssätt finge ej innebära, att man utan vidare avskaffade det på
eu särskild punkt, ty om det vore en verkan av djupt liggande orsaker,
hade man blott undanröjt symptomet, icke sjukdomen själv. Det vore
med andra ord orsakerna man hade att ägna sig åt, icke verkningarna.

Professor Heckscher övergår därefter till att antyda, vilken verkan
en lika lön för lärare och lärarinnor kunde antagas få.

Man kunde då tänka sig två möjligheter. Den ena — ett anpassande
av lönerna i förhållande till såväl lärares som lärarinnors normala lönenivå
t. ex. deras sättande till medeltalet mellan båda — skulle hava till följd
en massutströmning av kvalificerade män från banan eller i varje fall
den starkaste möjliga avskräckning från tillströmning av nya kvalificerade
krafter, samtidigt med en tillströmning av kvinnor.

Den andra möjligheten, vilken jämväl nämnden tänkt sig, nämligen
de nuvarande lärarlönernas höjning i proportion till levnadsbehovens
stegring och följaktligen lärarinnornas upplyftande realiter över de manliga
lärarnas nuvarande nivå komme att föranleda en tillströmning av
kvinnor till seminarier och högskolor, vartill man hittills icke sett något
motstycke. Lärarbanans lockelse för männen skulle även bliva minskad,
enär kvinnornas stora tillströmning skulle för en oöverskådlig framtid
avskära möjligheten till löneförbättringar. Detta vore en följd av en
lönenivå för kvinnor, avsevärt högre än nivån för annat kvinnligt arbete.
Lärarbanan skulle bliva ett yrke för kvinnor och ett, från vilket männen

5

i stort sett skulle försvinna. Det avgörande vore emellertid, om man
ansåge en sådan utveckling önskvärd från skolans synpunkt; endast och
allenast då borde den framkallas.

Det torde dock finnas en möjlighet, säger professor Heckscher, att
den av nämnden påtänkta lösningen skulle leda till ett annat resultat,
och detta vore för vissa områden kanske till och med sannolikare. Resultatet
vore för dessa områden, att differentieringen framträngde emot
tagstiftarens åsikt, så att de sämre betalda och mera underordnade platserna
i verkligheten bleve besatta med enbart kvinnor och de bättre platserna med
män. Skedde emellertid icke detta, torde det föregående resultatet vara
ganska givet, ty någon tredje utväg vid lika och för männen tillräckliga
lärarlöner, existerande bredvid nuvarande proportion mellan mäns och
kvinnors löner inom andra yrken, torde icke existera.

Det sagda avsåge ej att bestrida, att man genom någon anspråkslös
minskning av löneskillnaden mellan lärare och lärarinnor skulle kunna
draga till statens tjänst de bästa lärarinnorna utan att i alltför skrämmande
grad minska tillströmning av manliga förmågor. Men varje större
avvikelse från den relativa prisbildningen på manligt och kvinnligt arbete
utsatte enligt professor Heckschers mening undervisningen för de konsekvenser,
som ovan angivits.

På sätt nämnden erinrat, har kommittén i ett den 13 januari 1911
avgivet betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder, med tillämpning
av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas
och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de spörsmål, som
i förevarande avseende varit föremål för nämndens omprövning. Nämnden
har i stort sett anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta
betänkande gjort gällande beträffande förhållandet mellan kvinnliga och
manliga befattningshavares avlöningsförmåner.

Till grund för sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de
kvinnliga lärarna har nämnden lagt en av lektorn E. Göransson och docenten,
numera byråchefen E. Stridsberg gjord beräkning (Bil. II till
nämndens betänkande).

Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig
till den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, har kommittén
varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon
i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet funnit anledning
att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden
gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de avlöningar,
som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare,

Kommitténs

yttrande.

16

har kommittén uppdragit åt lektor Göransson att verkställa en beräkning
beträffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som
den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig.

De belopp, vartill lektor Göransson vid nämnda beräkning kommit,
hava för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av
de kvinnliga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana
jämkningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda
i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i herr
Lindströms ovanberörda särskilda yttrande.

C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Nämndens

förslag.

Med avseende å den för undervisningen i öviiingsämnena erforderliga
utbildningen har nämnden ansett, att dessa ämnen kunde indelas i
två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gymnastik, å
andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Med avseende
å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad borde
göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för
gossar och statssamskolorna.

Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster:
att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet
undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter,
varom i varje särskilt fall är fråga;

att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter veckotimme,
utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i
högre lönegrad;

att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i veckan,
däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie
lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl.
Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare
i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskoleseminarium
ersättning för intill 34 veckotimmar;

att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pension
ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på
samma sätt som den ordinarie lönen.

17

H ragan om avlöningen för kvinnlig lärare, dä hon innehar samma
slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden höra lösas sålunda, att
avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till avlöningen
för den senare som avlöningen för kvinnlig läroverksadjunkt
till avlöningen för manlig läroverksadjunkt.

Antalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga
övningslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma
antal ålderstillägg, som nämnden ansett höra komma lärare i allmänhet
till godo, nämligen tre.

Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden
höra beräknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersättningen
^ toi den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats.

Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande
av beloppet av övningslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämnden
gjort eu jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musikoch
gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier,
å andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse framginge,
att de tona lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels
mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av
natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhållande
till de senares.

Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning
för veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och
gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen
för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet.

Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för manliga
och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa
läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlöningsbelopp,
som borde fastställas dels för undervisningen i övriga övningsämnen,
vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock
för undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken
finge anses i någon mån mindre krävande.

\ad angår grunderna för ifrågavarande övningslärares avlöning, kan Kommitténs
kommittén ej underlåta giva uttryck åt den uppfattningen, att det avlö- yftrandeningssystem,
som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i
stort sett förordar, är synnerligen invecklat, ävensom att det vore önskvärt,
att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av

3—17.1454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

18

musik- och gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer
enhetliga grunder bleve gällande..

I de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande hava också
framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för
ifrågavarande lärarkårer, varvid främst torde böra erinras om de önskemål,
som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämneslärarna,
d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.
Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemal kan anses
hava fog för sig, anser sig kommittén dock icke, med hänsyn till
den varierande tjänstgöringsskyldighet, som för närvarande vid olika
läroverk åligger övningslärarna, böra förorda eu dylik omläggning av nu
gällande avlöningsgrunder. Kommittén finner sig följaktligen böra i stort
sett förorda de av nämnden föreslagna grunderna.

Nämnden har ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, bör bibehållas
mellan övningslärarna vid å ena sidan de högre allmänna läroverken
och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll har yrkats
upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunna anföras för
sistnämnda yrkande, finner kommittén sig dock ej kunna förorda ett
jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas avlöningar
hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet.

Vidare har nämnden - förordat, att avlöningarna för övningslärare
vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skola
utgå efter samma måttstock. Gent emot detta förslag har betonats, att
övningslärarna vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende eihålla
en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre allmänna
läroverken. Förslag i denna riktning har framställts av flertalet
lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort
sig till tolk för enahanda yrkande.

Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande.
Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å
den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de
ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och
folkskoleseminariernas undervisningsplan synas motivera en avlöning åt
seminariernas övningslärare, beräknad efter eu högre mattstock än åt de
högre allmänna läroverkens. Kommittén föreslår ock i det följande av
denna uppfattning betingade avlöningsbelopp.

Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare
har kommittén här tillämpat enahanda principer i avseende å beräkningav
lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma
avlöningarna för ämneslärare.

11)

Vild nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föranleda
något särskilt uttalande från kommitténs sida.

I). Pensionsålder.

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående eivila tjänstinnehavares rätt till pension den
11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i
åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår.
Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskoleseminarierna
— enligt kung!, kungörelsen den 27 augusti 1904 angående
ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier
inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gymnastiklärare
vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga
manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.

Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänstinnehavare
vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern,
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från
tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,
därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda 70 år.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda

för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår; samt

för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår.

Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då
de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för
erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår.

Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års
slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

20

och 61,6 procent av adjunkterna vid G5 års ålder hava uppnått det för
erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser
därför eu ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett något
större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet
möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lärare
vore skyldiga att avgå från tjänsten vid eu levnadsålder, som vore
två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stadgade,
och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde antagas
komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet
andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara nödvändigt, att
en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldern.

Över namn- I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro rs

förslag verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om leva)låtande1
nadsåldern, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma
läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Överstyrelsens
sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från
33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag
allt för många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent
få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av
överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och
av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension
vid avskedstagandet.

Kommitténs Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra

yttrande. ansiuta sig till nämndens förslag. Det må erinras, att i avseende å beräknande
av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro synnerligen
vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och
med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av
nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missförhållande
föreligger i förevarande avseende.

Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta,
att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lärarbanan.
Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle
först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett
synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ungdomen,
som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att
fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet,
torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende.

21

Kommittén kun vid sådant förhållande i värjo tall ej förorda eu
förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension in- Nuvarande
träder för kvinnlig tjänstinnehävare rätt att komma i åtnjutande av hel hestä™niel~
pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämneslärarinnor
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.

Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda
60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läroverk
och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även
på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension Nämndens
må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 lev- försla9-nads- och 30 tjänstår.

Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten att
pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fastställd
till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med
pension vid o5 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens
medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt
statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskollärarinnorna
— vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast
kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede
60 år.

Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20
december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna förordat
en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder
till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år. I

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof Vid nämnOlsson
förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjningtanke‘‘fomt
av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år. särskilt ytt rande.

I sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärår- Kommitténs
kårer, avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av yttrande.

22

nuvarande levnads- och tjänstårsålder, under det att folkskolöverstyrelsen
förordar nämndens förslag.

Vid bedömande av denna fråga må erinras, hurusom de bestämmelsei''
i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares
pensionsålder, äro av relativt- sent datum. Den erfarenhet, som på förevarande
område tilläventyrs kan åberopas, torde icke erbjuda någon säker
grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande befattningshavares
pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständigheter, som
av herr Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas jämväl
förtjänta av beaktande.

Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats eu höjning utöver
nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktigheten
bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden
ifrågasatts.

Kommittén anser sig kunna ga en medelväg och får i sådant hänseende
förorda, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda
för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroveiken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseininarierna vid 58 levnads- och 28
tjänstår.

Nuvarande

bestäm melser.

Nämndens

förslag.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i
folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid
uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den
27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och
lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från
tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnadsoeh
30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnadsoch
30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl tilllåta
läraren att vid tjänsten kvarstå.

Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla ordinarie
anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem.
Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till erhållande
av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten.

Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pension
skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60

levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för
manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av
bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, införandet
av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel
pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.

Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående beredande
av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i det
följande, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må medgivas
rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsin
rättning.

Vid sädant förhållande får kommittén, i anslutning till vad kommittén
i det följande föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, förorda,
att rätt till hel pension må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig
sådan lärare vid uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.

Lärare vid folkskolor och högre foikskolor.

Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning
äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pension,
då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.

Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom
föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som
avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt
50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.

I § 1 mom. 5 av kungi. kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl.
kungörelsen den 14 september 1906, är stadgat, att lärare är skyldig att,
så snart han uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse
dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades
fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.
Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig
att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått
det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.

Kommittém

yttrande.

Nuvarande
bestäm ■
melser.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60
levnads- och 33 tjänstår.

I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i
§ 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämnden,
att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter
grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt
55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.

Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå
från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pension
stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år).

Vid nämndens
betänkande
fogade
särskilda
yttranden.

I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid betänkandet
fogade särskilda yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avgå
från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna
— inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 levnadsår,
dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas besvärlighet
å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärargrupper
borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härutinnan)
;

dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda
nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder
till 60 år.

ommitténs Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinn liga

lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter uttalats;
även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej
ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.

Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande
avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på landsbygden
eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke,
med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna
förorda en ändring av nämndens förslag.

Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening
övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under
vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för
erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare,
vid vilka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folkskollärarinnornas
vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes

lill 58 år. Vad angår tjänståldern, synes densamma böra bibehållas vid
den nuvarande eller alltså 30 år.

Lärare vid kommunala mellanskolor.

Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid Nuvarande
kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december meker''
1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre
folkskolor.

Rätt till hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55
ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer
lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år.

Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från
tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad
som i sådant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava
uppnått 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension Nämndens
må inträda förslag.

för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår,
samt

för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Vidare anser nämnden,

att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för
folkskollärarnas peusionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna
vid de kommunala mellanskolorna.

Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten,
anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande
av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstämmelse
härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig
att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig
lärare vid uppnådda 60 levnadsår.

På sätt ovan erinrats har i ett vid nämndens betänkande fogat Vid namn
särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämn-kände*fogat
dens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till särskilt ytt60
år.

4—175454. Löner eg l eringskom in ittcns bet. L V.

rande.

26

Över nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Kommitténs

yttrande.

Sammanfatt ning.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroverksöverstyrelsen
för uppnående av full pension, vad angår manlig
lärare, 65 levnads- ocli 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55
levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen föreslagit
för motsvarande lärare vid statens läroverk.

Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen
vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma
till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig
lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33
tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.

Kommittén anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande
av hel pension bör inträda,

vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folksko/eseminarierna,

för manlig gymnastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och
SO tjänstår,

för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare
vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 58
levnads- och 28 tjänstår;

vad angår lärare vid de med folksko/eseminarierna förenade
övningsskolorna samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig lärare vid uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår;
samt

vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,
och

för kvinnlig lärare vid uppnådda 58 levnads- och 28 tjänstår.

27

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och statens

folkskoleseminarier.

De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.

Ämneslärar- och rektorstjänster.

Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverksstadga,
att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess
stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lärarinnor
(§ 119).

I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid
samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa avseenden
är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom
första lärarinna kungöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen
(§ 185).

För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande
skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt
därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller
lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande
examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stadgat
(§ 186). •

Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrelsen,
varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående befordringsgrunder
för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken;
dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädesvis
skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten
över de kvinnliga lärjungarna (§ 187).

Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor
och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver -

Nuvarande
bestämmel
ser

28

styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträffande
motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa
lärarinnor förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet
och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade
normalskolan.

Yad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande seminariestadga
den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av
rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämnes
av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefattning
gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst
eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskoleseminarium
eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid
ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, seminariestadgan
§ 139).

Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl.
Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stadgade
för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl.
Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.
Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917.

Nämndens
förs lag.

Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefattningarna
vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår,
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,
till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium samt

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium; ävensom

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar
skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor.

I sin motivering hänvisar nämnden dels till den ap 1909 vidtagna
ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland
annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska
liirartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jämväl
infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket
protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken
borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen.

Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle
kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läroanstalter,
vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå
ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens
allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan uppvisas,
att kvinnor för dem icke äro lämpliga.

Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor
redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen
vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lärarinnor
vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som
statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke,
att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens
lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden
i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av
Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre
lägsta klasser, detta skulle innebära, att, av Kungl. Maj:t utnämnd, universitetsbildad
kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på
realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, seminariebildad
lärarinna.

Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som
män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke ansåge
sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämnden
däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att
finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som
gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde
till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stridande
mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28.

I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ- Vid namnning
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens karate foqade
folkskoleseminarier hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden, särskilda
nämligen '' yttranden.

30

dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag
i förevarande avseende kunna förorda endast följande:

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk

samt

till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium;

men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna
utnämnas

till lektor vid högre allmänt läroverk,

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium,

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar
skall bestridas vid lärarseminarium av män och rid lärarinneseminarium
av kvinnor;

dels och av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksamhet
inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas
utöver vad den för närvarande vore.

Utlåtanden,
avgivna över
nämndens
förslag.

Yad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,
tillstyrker läroverksöverstyrelsen,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre
allmänt läroverk med huvudsaklig underrisningsskyldighet i läroverkets
tre första klasser,

att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga underrisningsskyldighet
må kunna förläggas till andra läsavdelningar rid sagda läroverk, därest
läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner
sådant lämpligt,

att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärartjänst
vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan
§ 179 punkterna 1—-7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för behörighet
till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för gossar eller
högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och
skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild
bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt
rid läroverk för manlig ungdom,

att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola

:il

för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola
bestridas av manlig lärare,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt

att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla
vad i Kung], Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande styrelse
och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed förenade
normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av
lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet.

Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om
kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre
lärarinnneseminariet. ''

Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen förslaget
om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan,
förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier.
Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium
tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga
och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelseminarium
samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och
kvinnliga lärarkrafterna må bibehållas, samt att vid manligt enkelseminarium
två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämnes]ärartjänster
må kunna sökas och innehavas av kvinna.

Genom kungl. remiss den 3 december 1915 har till kommittén överlämnats
eu av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november
1915 gjord framställning, däri anhålles, att Kungl. Maj:t icke matte lägga
läroverksöverstyrelsens föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess
den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det
rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för framställning
till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka
infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärarbefattningar
vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet.

I sin framställning söker bei''örda förening huvudsakligen framhålla,

att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefattningar
vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med
huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna grundade sig förnämligast
på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av
sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse och dels enstaka

Till kommittén
remitterade
framställningar.

32

mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid
läroverk för gossar,

att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera
omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka
kvinnor genomgått provårskurs,

att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med innebörden
av 1909 års grundlagsändring,

att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det
vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvinnor
finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt
att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektorsbefattningar,
oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med
framgång kunde sköta likartade befattningar. ''

Vidare har genom kungl. remiss den 17 augusti 1917 till kommittén
överlämnats en av samma förenings styrelse den 29 december 1916
gjord framställning, däri på anförda skäl anhålles, att Kungl. Maj:t måtte
förelägga 1917 års riksdag förslag till grunder med tillämpning av vilka
infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster
vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier, samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till
vissa av styrelsen i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda
önskemål.

I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava
läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att invända
mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av lönefrågan.
I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser avgivna
utlåtanden över nämndens betänkande.

Kommitténs

yttrande.

Då kommittén nu har att yttra sig i föreliggande ämne, må erinras,
hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle haft att utlåta sig rörande
enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13 januari 1911 avgivna betänkande
angående förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda
svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till
vissa befattningar (delen XXVII). Detta förslag innebar, bland annat,
att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller änka, skulle kunna av
Konungen utnämnas och befordras till vissa av kommittén angivna befattningar
vid universiteten, karolinska institutet, allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska centralbyrån, riksarkivet,
kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom till vissa läkarbefattningar.

;s3

Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för
rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria konsterna,
statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, nationalmusei
nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet
och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, framkallade
från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke
föranlett någon framställning till riksdagen.

Kommittén tillåter sig i detta sammanhang jämväl erinra om den
uppfattning, åt vilken kommittén beträffande föreliggande fråga gav uttryck
i omförmälda betänkande.

Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag
som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kamrar
åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar
uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes
det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att tillträde
för kvinnliga sökande skulle på en gång öppnas till samtliga de
befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper.

Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd
för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna
till en början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar,
för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde antagas
vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligare
erfarenhet om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle
vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnämnandet
skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av
utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».

Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat
att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på
en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom
de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsformen
kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor.

Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar,
för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna
erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med
all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande därtill,
att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de
visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de
dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.

Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifrågavarande
avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet

5—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

34

och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas
vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget
sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt
konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskildes,
utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgörande
inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de
framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna
beaktande.

Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnämnas
till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och föreståndare
vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk
och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliotekarie,
förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka,
m. fl. chefsbefattningar.

Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis
av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riksarkivet,
förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommittén
ännu så länge böra besättas med manliga innehavare.

Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t
utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef,
syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade
befattningar hos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner
hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att
vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga
tjänstinnehavare.

Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade
redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen
framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens
högre stadier, och dessa betänkligheter hade ock inför kommittén kraftigt
understrukits från sakkunnigt håll. Därvid hade emellertid kvinnas
kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga
lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hennes
förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala
stadiet.

Av manlig sakkunnig hade inom kommittén påyrkats, att kvinnorna
skulle uteslutas ej blott från lektorsbefattningar vid rikets allmänna
läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas
innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gymnasialstadiet.

Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att

35

kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som
adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk.

Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en medelväg
mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas
tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det
fall att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller mindre
mån å gymnasialstadiet.

Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas,
huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å
det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då
dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att medgiva
kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken.

Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter
av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför
ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande
för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.

På sätt ovan erinrats, har, efter framställning från Kungl. Maj:t,
1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna, som uppfyllde de
villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium,
måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas eller förordnas till
rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade dåvarande
departementschefen, bland annat, följande.

Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att
kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av
underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa
sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för
större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare,
borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.
Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt
att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium.

Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars
1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara
anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets föreståndare,
och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de

36

seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill
befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folkskoleseminarierna
den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bildande
av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av
sådan, undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan
lärarinna skulle utnämnas av konsistorium.

I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid
lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av
kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för
lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågavarande
befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande
seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena
av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämndes
av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore
för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter
anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier.

Då kommittén nu åter har att skärskåda frågan om behörighet för
kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, har kommittén
— vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid uppmärksammande
av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens
betänkande erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej funnit
några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén
att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda betänkande
XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon
begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare
sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att
nu tillstyrka någon sådan begränsning.

Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommittén
ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möjlighet
för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller
denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet
böra gälla i fråga om ämneslärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskoleseminarierna,
jämväl utan någon begränsning.

Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre allmänt
läroverk och vid manligt folkskoleseminarium kan kommittén ej
tillstyrka.

Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas behörighet
till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom

37

det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat
angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium.

Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämnden,
föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium samt vid högre lärarinneseminariet. Nämndens
förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola
finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.

Kommittén förordar alltså,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas

till adjunkt vid allmänt läroverk;

till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt
folkskoleseminarium; samt

till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt
folkskoleseminarium.

Ö vningslärar tj änster.

Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestämmelser
kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läroverksstadgan
§ 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i teckning.

Vad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till
lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas
till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda omständigheter
föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)

Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av
kvinna. (Läroverksstadgan § 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i musik.

I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om
lärarbefattning i teckning.

Lärarbefattningama i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro
enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola
anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande
kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.)

Nuvarande

bestämmel ser.

38

Nämndens

förslag.

Vid nämndens
betänkande
fogat
särskilt yttrande.

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i gymnastik.

Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt seminarium
bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förordnas
lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.

Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande
avseende.

Nämnden föreslår,

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av
såväl män som kvinnor, nämligen:

lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,

lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,

lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt
lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av män, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gossar,
högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarseminarium
samt

lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av kvinnor, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinneseminariet
och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,
lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt

lärartjänst i hushållsgörömål vid folkskoleseminarium.

På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens
betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet
inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas
utöver vad den för närvarande vore.

39

Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de
allmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrka av
läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad
det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén
finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läroverksöverstyrelsen
i detta avseende gjorts gällande.

I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet instämmer
kommittén i nämndens förslag.

Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen
nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gymnastik
och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser
överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas
åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårdsskötsel
håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid
manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolöverstyrelsens
i nämnda avseenden uttalade uppfattning.

Kommitténn
yttrande.

Kommittén förordar alltså,

att kvinna må kunna befordras till innehavare av

vid de allmänna läroverken

lärarbefattning i teckning;

lärarbefattning i musik vid real- och samskola;

lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid
samskola;

vid högre lärarinneseminariet

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i
kvinnligt handarbete;

vid manligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning;

vid kvinnligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek
och idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.

40

Övningsskollärartj änster.

beTtämmel- . För affirande är stadgat, att för undervisningen i den med läraser
rinneseminarium förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Seminariestadgan
§ 86.)

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår,

att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst
en kvinnlig lärare; ävensom

att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärarseminarium
män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Kommitténs

yttrande.

Nämndens förslag, vilket jämväl
finner sig kommittén böra biträda.

tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen,

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folk skolesem

maner.

bestämmel- ^ en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en

brinna fhr sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörighörighetatt
het att mnehava allmän tjänst.

”''allmän ■ Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av

tjänst, vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda
grupper.

1) Grift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som
träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning.

2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning
och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning
eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande
överordnade myndighet.

3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende
därå, om hon är gift eller icke.

Under den första gruppen komma följande fall.

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens
för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att,
om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande

41

innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon .skall anses hava frånträtt
befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som
i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall
vara ogift innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,
som träder i gitte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och
i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhållan
om avsked.

I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att
lärarbefattning i teckning och musik yid realskola kan sökas och innehavas
även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan
befattnings erhållande föreskrivna villkor.

Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sinsemellan
i formellt avseende varierande bestämmelser.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift
kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t
på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där
kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall
vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke
vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.

Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april
1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.

Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917
bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga innehavare
av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid
statens järnvägar.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från
och med ar 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig
befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om
fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. Å gällande stat för fångvårdsstaten
äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna
vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver
i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må

6—175454. Lönereglering skommittén» bet. LV.

42

Nämndens

förslag.

ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid
tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne
därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva.

Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall
vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års seminariestadga.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnämnas
eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast
för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant
medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid sådant
seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts beprövande,
om hon må bibehållas vid tjänsten.

Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras.

I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i
riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda
stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag
även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angående
gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts
äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning.

I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor
talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres
beträffande gifta lärarinnor.

Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka
och innehava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må
kunna befordras, skall gälla,

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans
område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, ävensom
till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse be -

43

»tämmelser, likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i
fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker Yicl
herr J. F. Nyström förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att kände fogat
söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, folk- Urskilt yttskoleseminarierna
och högre lärarinneseminariet. mnde

På sätt av det föregående framgår, står nämndens föreliggande för- Kommitténs
slag i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts yttrande''
och riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande
innebörd. Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag
i förevarande avseende.

44

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av
tjänstår för erhållande av statspension.

Nuvarande Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,

bestammei- gQm tmkommer eivil tjänst innehavare, beroende på längden av den tid,

befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.

Nämndens Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av

fcrsiag. tjängtår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver
tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock
att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.

I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäkning
vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kommunal
mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle
rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension.

Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit,
att övningsskollärartj änsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordinarie
tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas
under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslutande
måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt
säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke
för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänstgöring
vid folkskolorna.

Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del
av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet
om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverkligas,
så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för
den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt.

En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av
pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore
det fyrfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den
centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,

45

som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta
fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift
utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov.

Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i
den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och
statens läroanstalter börjat utplånas.

Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och föreskrifter;
till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90
procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av
ålderstilläggen.

Jämförde man en statssamskola, vars lärare avlönades av staten
med bidrag av kommunens medel, och en kommunal mellanskola, vars
lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man
finna att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma
sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma centrala
ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänstgöring
skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för erhållande
av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamskol°ma
vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala
anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstalters
betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska
skäl.

För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och
kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande
komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta
ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig
klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten, som högste
vårdare av allmänintresset, måste det vara irrelevant, om vid bestämmandet
av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin
arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kommunal
läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han
genom sin verksamhet gagnat.

Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och
dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om
folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka
för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de
sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt
än tillförne varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera
lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk
utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall

46

endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på
förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens
och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation
försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med eu
svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraf
tigare ingripande av staten på en mängd områden gjorde en dylik,
huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst
mindre motiverad.

Kommitténs Den fråga, som nämnden i förevarande kapitel berört, är ett spörs yttrande.

,1V synnerligen vittomfattande betydelse.

Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, vilka synas tala för
en särställning i förevarande avseende för inom skolväsendet anställda befattningshavare.
Nämnden har ock med styrka betonat dessa omständig
heter, och i sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava
såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat nämndens föi
slag i denna del.

Emellertid torde vid tillämpningen av en bestämmelse med den
innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig.
Så må t. ex. framhållas, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses rada,
i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att
nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala
läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt beröida, nämligen
folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde
få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äi*o med dessa i ett ellex
annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gymnasier,
enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En
fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde
följaktligen vara ganska svår att uppdraga.

En direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger
jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. För
att tagas i övervägande i nu förevarande ärende har genom kungl. remiss
den 14 februari 1917 till löneregleringskommittén överlämnats eu av A.
Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord framställning
angående rätt att under vissa angivna villkor få vid beräkning av
pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat kommunalt
gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning hem
ställer iäroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor och
e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad
bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt

47

läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den
tul, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med
mt och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd.

Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett
par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga
till de^ med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det
de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning,
delis ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta
rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under en
längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig förtjänt
av den förmån, rätten till åtnjutande av pension innebär1».

Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa
giundsatsei. Enligt kommitténs mening maste det vara synnerligen vägande
skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser.

Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt statsintresse.

Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen
och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida samhällslivet
jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om
ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna
anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för
undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i
gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom
ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kommitténs
mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att
framläggas till statsmakternas prövning.

Det torde vidare böra erinras, hurusom föreliggande fråga jämväl
synes böla sättas i samband med frågan om en centralisering av
det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 avgivna
utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga,
bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av
statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pensionsrätt
i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst- •

• j l~Jfr det 8V särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande angående
förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.

48

år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter,
som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga
vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort
arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning.
Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl
statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda
anstalt.

Detta uttalande torde så mycket mer böra i nu föreliggande fall
uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser befattningshavare,
vilka äro delaktiga i den av staten understödda folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Härjämte bör erinras, att en fråga av i stort sett samma innebörd
som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I
en till 1907 års riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet
måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig
intill tio år av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för behörighet
till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit
och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda
framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan frågan

sålunda förföll. .

Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet äro ej heller för kommittén
främmande. Den 23 april 1915 avgav kommittén underdånigt utlåtande
i anledning av en utav professorn vid universitetet i Uppsala L. Y. A.
Stavenow gjord framställning om, bland annat, rätt att tillgodoräkna sig
tjänstgöringstid såsom professor vid Göteborgs högskola i och för pensionsheräkning
vid avgång från professuren vid Uppsala universitet.

I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke
kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen
om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kommittén
vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra
föranleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes
det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde
äga rum, • huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under
vilka förutsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i
pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i
statstjänst.

Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för
professor Stavenow kom icke till stånd, och, såvitt kommittén veterlig!,

49

är, har den nyssberörda, av kommittén ifrågasatta utredningen ej heller
blivit åvägabragt.

Spörsmålet om ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår
för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så intimt
förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu
har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan
anstå för att, efter erhållande av eu allsidig utredning i ämnet, ånyo
framläggas till prövning.

Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit
under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne
för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och får kommittén
följaktligen hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik
utredning.

7—J75454. Lönereghringskommitténs bet. LV.

Extra och vikarierande

manliga ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbättring.
''

Kommitténs
förslag

Manliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

50

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken.

1. Ämneslärare.

a) Yikarierande adjunkter ock vikarierande lektorer samt extra lärare och

timlärare i läsämnen.

För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk
examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk,
och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för
extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgar
ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med
full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda
kompetens.

\

Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära
i stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande härav
vill kommittén förorda, att arvodet för manlig extra och vikarierande
lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan
lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.

Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor
för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som ni ed
för rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått
provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till
läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)

51

Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive Nämnden*
130 och 110 kronor. '' förslag.

De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett Kommitténs
Pal'' år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén förllag''
iinner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga om arvodena för
extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för ifrågavarande
lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden
föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor för
veckotimme.

För närvarande tinnes intet uttryckligt stadgat angående avlönin^ Extra och
för kvinnliga extra ordinarie ämneslärare. För sådana lärare havaÄ^t
"Uampats bestämmelserna angående avlöning för extra ordinarie ämnes- neslärare.
läraiinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelsei'' utgår för Nuvarande
extra ordinarie lärarinna, som avlagt, godkänd avgångsexamen från högre best“™.mellärarinneseminariet
eller fullgjort vad beträffande examen och provårskurs
för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken är
stadgat, ett ärligt arvode av 1,400 kronor, samt för extra ordinarie
lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett årligt arvode av 1,200
kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med- Till/älli.ä
gciv liksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna ^ne{inq^
finge, utöver oiuförniälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av
200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kronor
föi vai je dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava
av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock
att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och
1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott
vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918
har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt till äggsarvoden a till
respektive 600 och 700 kronor.

Nämnden föx-eslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning Nämndens
etter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov, försla9-som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest

2,100 kronor, för år räknat.

Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare Kommitténs
med lull kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av förslag''

3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av

2,600 kronor.

52

Kvinnliga Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande

timlärare. ingft genere]la bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit,
bcsiämmel- att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme.

ser.

Nämndens Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lära förslag.

rinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme
räknat.

Kommitténs Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig

förslag. timlärare, får kommittén föreslå, att arvodena till kvinnliga sådana lärare
måtte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Manliga adjunkter.

Nuvarande Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande av bestämmelr

löning i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2,700
kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å
respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, ellei alltså tillhopa
respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl.
kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

löneförbätt- för år 1918 till adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde lönegraden
rW9'' med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor.

Nämndens Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700

förslag. kronor } i;a, 4,200 kronor i 2:a, 4,700 kronor i 3:e, 5,200 kronor i 4:e.
och 5,700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Den grupp av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore
att jämnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens
kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom
centralförvaltningen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åtnjöte
avlöning i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och

5,200 kronor, däri inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det
hade också påyrkats, att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jämväl
för läroverksadjunkterna. Härigenom skulle emellertid endast formell,
icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av
tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de
avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och

i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst,
som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge
en högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom centralförvaltningen
och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.

Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18
november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m.inom de centrala
ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första
lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst, samt att
pensionsåldern skulle uppnås av eu fjärdedel av dessa tjänstemän. I förhållande
härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverksadjunkter
synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov
än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt
läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till
befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att
utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande.

Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes
i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som
endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande
litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore
fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som
förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att
en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänsteman,
kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda
kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava
större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet
som helst^ tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva
mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.

Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhållanden
kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hänseende
omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den uppfattningen
gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i
åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare
för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordringsmöjligheter.
Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till
den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänstgöring,
icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänstemän,
följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem lönegrader
med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

54

Vid namn- i ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr

fogculär-9 Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:ä, 4,500 kronor
skilt ytt- i 2;a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600
kronor tjanstgonngspenningar.

Över namn- j sjlia över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läro avgivna

ut- verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av
låtande». (]e aj]ra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor.

ommittén* So in utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för läro orsag.

verjisafl j u nkteri i a bär nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från
ortstillägg — för närvarande tillkommer eu tjänsteman i första lönegraden
i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på
befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg utöver
vad nu tillkommer första gradens tjänstemän.

Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken
har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden,
varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan
med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å
500 kronor.

Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, må framhållas,
hurusom eu placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kammarrättsrevisorer
intaga i förhållande till första och andra gradens tjänstemän,
ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riksdagen
vid flera tillfällen kommit till uttryck, och vilka avsett ett undvikande
i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad.

Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkterna
med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första
gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för
sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olikartade
arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro
kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, torde en dylik
jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka ernå.

Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlöningen
för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör
utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens antal
till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be -

gynnelseavlöningen bliva 4,800 kronor. Av detta belopp torde 2,700
kronor böra utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta
pensionsunderlaget anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.

c) Kvinnliga adjunkter.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som N*jj%ty''8
adjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.

För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200
kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kionoi i
4:e lönegraden, därav 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår j-öl^iu(J
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga fogat sällärarnas
avlöningsförmåner (se ovan sid. 12), för kvinnlig adjunkt 3,500 8fav%c
kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt i det föregående omförmälts, har kommittén låtit verkställa
eu beräkning av kvinnliga lärares avlöning med hänsyn till vad kommittén
ämnat föreslå för motsvarande manliga befattningshavare. Den
summa, som härvid erhållits, har kommittén sedermera latit undergå
erforderlig avrundning eller jämkning till ett belopp, som kommittén
funnit skäligt.

I anslutning härtill vill kommittén föreslå för kvinnlig adjunkt en
avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till
lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra
begränsas till 3,000 kronor.

d) Manliga lektorer.

För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å

1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor 4) 3,650 kronor, 5) ser.

4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550,

1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500,

5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring £leffib%_
för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 ring.
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.

56

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor
i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e ock 6,400 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet böra jämnställas
med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattningshavare
vore för närvarande, bortsett från ortstillägg, bestämt till 5,400
kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800
kronor i tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande,
att utbildningen för lekt.orstjänst vore väsentligen mera omfattande än
utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att. med nutidens anspråk
på undervisningen å gymnasiestadiet, en lektors tjänstgöring kunde anses
av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstmans; samt
slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande
tjänstemän inom administrationen. På grund härav’ hade nämnden kommit
till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något
högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra graden.
Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till
förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lektorerna
föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kronor
lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika
med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen
ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta,
som kunde ifrågasättas.

dens förslag 1 ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr

fogat särskilt Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a,
yttrande. g^QOO kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor
i tjänstgöringspenningar.

dens förslag 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läro avgivna

ut- verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänstelatanden.
män och j likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså
frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500
kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta
läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor,
samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett
å 500 kronor.

Till kommittén
remitterad
framställning.

Genom kungl. remiss den 21 september 1917 har till kommittén
överlämnats en av läro verksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord framställning
rörande behovet av ökade anslag'' under åttonde huvudtiteln till

de allmänna läroverken in. in. under budgetåret 1911), i vad sagda framställning
avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna.

I denna framställning hemställer överstyrelsen — frånsett vissa
önskemål rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt omförmälda lärare,
vilka önskemål icke i detta sammanhang torde komma i fråga — att
Kungl. Maj:t måtte till 1918 års riksdag ingå med proposition om löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den
10 juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock
med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare
i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor.

I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtanden
har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänstemän
i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800
kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och
400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500
kronor.

Beträffande adjunkterna har kommittén, på sätt av det föregående
framgår, ansett sig böra avvisa en jämförelse mellan lärare och befattningshavare
i de centrala ämbetsverken såsom icke varande lämpad efter
de faktiska förhållandena.

Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän
måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på
anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde
åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av
andra graden.

Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kommittén
även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid,
som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén ansett
sig böra förorda för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger
vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra
gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra

3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Alderstilläggen
synas böra begränsas till två, vart och ett å 500 kronor. Högsta
pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,600 kronor.

8—175454. Lönereglering shommitténs bet. LV.

Kommittént
förslag.

e) Kvinnliga lektorer.

Nämnden* Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning

'' °r*9'' som lektor vid allmänt läroverk.

För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kronor
i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e
lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar.

dem förslå I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat särskilt fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga
yttrande. iärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Kommitténs p)ä kommittén, på sätt av det föregående framgår, ej ansett sig

y rån e. förorda nämndens förslag, att kvinna skulle kunna erhålla anställ ning

som lektor vid allmänt läroverk, torde nämndens förslag i förevarande
del ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.

f) Ämueslärarinnor.

Nbestämde Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid sta melser.

tens samskolor bestämda följande löneförmåner:

för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900
kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respektive
2,000 och 2,500 kronor;

för lärarinna: två lönegi’ader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor
jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2,000
kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och
provårskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken
är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående
moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt

för lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas
åligganden, ett årligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.)

Tillfällig
löneförbätt- s
ring. gav

1 anledning av eu vid 1912 års riksdag gjord framställning medriksdagen,
att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor

vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år
1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första
lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och
för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/a skulle
anses utgöra lön och 73 tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra
ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade
arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och
eu sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna
utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats
även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om
tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan
form, att deri kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna
utan även vid andra allmänna läroverk.

För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för
första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i
2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800
kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie
ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordinarie
ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor.

Nämnden, som föreslagit, att kvinna må kunna innehava rektorsbefattning
vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas
vid Barnskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor,
att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att
sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorua vid
skolan.

Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden
för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;
för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar; samt

för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som
ordinarie ämneslärarinna.

Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden, såsom
nyss omförmälts, föreslagit en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén
för sin del anser, att begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800
kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp
synas böra bestämmas till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i
fråga om kvinnliga adjunkter.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

60

Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, torde böra
fördelas så, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor
eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinnliga
adjunkter.

Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden
ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full
kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti
1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kompetens
och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett
arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kompetens
eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent
kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompetens
synes arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor.

Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna utgör
enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett
särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till
första lärarinna. Kommittén, som i det föregående förklarat sig ej kunna
tillstyrka förslaget, att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola,
förordar, att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till
500 kronor.

g) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande

bestäm melser.

Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid
tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i
kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i
stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat
fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det
tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast
åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna
icke må ske.

Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat,
att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet,
skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är
meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han
bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt
att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offentligt
uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befattning,
den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänst -

(il

göriugspennmgar avstå så mycket av löuen, som erfordras för befattningens
uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden
lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1

Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro
bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie
ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt läroverk, som erhållit tjänstledighet
för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk.

Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordinarie
adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda bestämmelser
gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i
stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att
det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare
författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar,
understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjänsten,
iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras
samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall
utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med
samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stadgade
grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall
detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordinarie
tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt
fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna
läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier
samt för oförutsedda behov.

Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för
den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid belöpande
avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode
till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för
ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas.
Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie
tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta be -

1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet
på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort
belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestämmelser
skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom Kungl. brev
den 22 juni 1911 har Kungl. Maja förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall
från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda
tidpunkt dock oförkränkt.

t>2

Nämndens

förslag.

Till kommittén
remitterad
framställning.

sparas; är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för
vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition
utbetalas från ovanberörda anslag.

Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det
läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra
lärare, än vid det, där han bär sin ordinarie anställning, skall ersättning
till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariatsarvode,
på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslagtill
arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.

I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänstledighet
förordar nämnden ingen ändring.

Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse
tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om avlöning
för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande
av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning,
omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka
förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlöningsförhållanden
nämnden hade att verkställa utredning.

Genom kungl. remiss den 19 juni 1917 har till kommittén överlämnats
eu av läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen den 25
juli 1914 gemensamt gjord framställning angående behovet av närmare
bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som erhållit
tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrelserna
föreslå för detta ändamål,

att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl.
kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lärarinnas
vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga
tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare,
musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstledighet
för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskoleseminarium,
ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller innehavare
av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid
folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat
folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande
därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av
sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid
folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskolesemin
ari erna.

6#

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914
ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.

I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänstemannakårer,
plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras
endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit frän tjänstgöring befriad,
skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.

Enahanda bestämmelse tolfte böra meddelas beträffande adjunkter
och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att
bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vidkommande
erforderlig. Vad som för närvarande i förevarande avseende
är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, torde tills vidare
böra bibehållas.

Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras
att förrätta sin befattning, äger uppbäi''a hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode,
den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att
den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvodet,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas
skäligt.

I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande
lärare vid de allmänna läroverken, men torde desamma böra omformuleras
för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande
avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta
sammanhang torde böra, för tillämpning i möjligen förekommande fall,
bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbhusdelägare
att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så
mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.

Dessutom torde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stadgas,
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befattningshavare
varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den
del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

Kommitténx
yttrande.

1)4

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta
honom uppbära något därav.

För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offentligt
uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket
bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero,
huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas
avdrag å sin lön.

Beträffande sistnämnda stadgande vill kommittén erinra, hurusom
Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels förklarat,
att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för fullgörande
av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riksdagsmannauppdrag,
Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken omfattning
den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlöningsbestämmelse,
under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar
och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa,
ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att underordnad
myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels och förordnat, att
i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänstledigheten
av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har
att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för
den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspenningarna
och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jämväl
annan avlöningsförmån.

I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att
vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förorduas
till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid
att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall
de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest
däremot svarande belopp.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveckor
samt tjänstgöringspenningarna för rektorerna fördelas på närmare'' angivet
sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till
de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de
allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, torde
föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej böra meddelas för läroverkens
vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga,

torde det ankomma på Kung!. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig
överensstämmelse med vad hittills varit gällande. Till frågan om semesterrätt
för rektorerna återkommer kommittén i det följande.

Vad angår den till kommittén remitterade framställningen angående
beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna
läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner, vill kommittén framhålla,
hurusom de bestämmelser, som här avses, äro synnerligen invecklade
och torde i praktiken medföra avsevärda svårigheter. En viss enkelhet i
förevarande avseende skulle onekligen vinnas, därest en sådan anordning
träffades, att lärarna bleve utnämnda från och med början av varje
halvår. Å andra sidan skulle en dylik anordning i vissa andra avseenden
medföra olägenheter. Huruvida dessa olägenheter skulle kunna uppvägas
av de fördelar, som härigenom skulle vinnas, är eu fråga, som
kommittén anser sig icke kunna bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande
förhållanden ej har något att erinra mot bifall till omförmälda
framställning, anser sig emellertid böra hemställa, att en utredning
måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enklare bestämmelser
i förevarande avseende än vad nu är fallet.

Vad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöningför
befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande
av värnplikt, vill kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess
vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla Nuvarande
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor. Pulser
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisnings- Nämndens
anstalter, däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgörings- J
penningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter
kalenderår.

Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en föränd-Ko™™^ttäc*
ring i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet, V ,an"''
har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.

9—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

66

i) Lönetur.

Nuvarande j avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27

}melser''. augusti 1904, bland annat,

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat
högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedelbart
tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i
sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt
som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller
högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i
närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder
han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast
uppflyttades till högre lönegrad;

att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet
och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna
läroverken, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig
till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda,
ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgade;
samt

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de
allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, dock ej utöver tre år, de med nit och skicklighet deltagit i undervisningen
vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställningvid
.allmänt läroverk.

På grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss lönetursrätt
vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor
vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl.
kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även
docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola
utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för
uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår
utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår.

Nämndens j avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser fram urs.

ag. nämn(jen> att densamma ej syntes kunna tillämpas på det löne -

157

system, nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlöning
vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar
nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade
natur vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst
erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.

I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämn- -den i förevarande avseende,

att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola omedelbart
tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning
i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt
som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till
lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya
lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i
tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad
äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre
lönegrad;

att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflyttning
i högre lönegrad äga .att tillgodoräkna sig den tid han, efter att i
avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det
slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de allmänna
läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under
vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till
hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet
läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågavarande
ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;

att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och
provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må
hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt

att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Y1''1 ”“''T''

° » o aens forsla o

fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämnes- fogat särskilt
yttrande.

Över nämndens
förslag
avgivna
yttranden.

Till kommittén
remitterade

framställningar.

lärarinna vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring,
vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i
högre lönegrad.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverksöverstyrelsen
— med hänsyn till av nämnden framställt förslag, att seminarieadjunkt
vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk
skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående seminarietjänstgöring
efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att
jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid
högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma
grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för
lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av
vissa lärarkorporationer.

I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola ävensom
lärarkollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid
statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärarbefattningar
vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan
tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen
adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av
henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för
gossar.

Genom kungl. remiss den 14 februari 1917 har till kommittén överlämnats
en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala
gymnasier gjord framställning angående rätt i viss utsträckning till lönetursberäkning
för extra ordinarie lärare vid kommunala gymnasier.

I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår
läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordinarie
lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bildningslinje
vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie
ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behörighet
till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit
och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till omfattningen
motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke ma tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår.

Genom kungl. remiss den 20 september 1917 har till kommittén
överlämnats vissa framställningar angående ändrade bestämmelser i fråga
om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter vid universiteten
vid övergång till de allmänna läroverken.

I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t dels
till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund anhållit dels att rätt till tjänstårsberäkning
vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad
docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan
docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen
— måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om
föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docentstipendium
eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid
allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter
den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone
fem år, såsom tidigare varit förhållandet.

Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar
av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen.

Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning tillstyrkes
densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid
dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För enahanda
yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet
till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915,
vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda
skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor.

Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda
yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den
18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda
docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran
vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet deltagit
i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit
behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som
i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat.

Genom kungl. remiss den 19 november 1917 har till kommittén
överlämnats en av Sveriges extralärarförening gjord underdånig framställning,
däri på anförda skäl anhålles, att lärare vid allmänt läroverk och
folkskoleseminarium måtte erhålla rätt att efter vunnen befordran till
ordinarie befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit för -

70

ordnad vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt,
då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöring
före den 1 januari 1913.

I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917
hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad
för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och
provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärartjänst
vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgörande
med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroanstalter
i vederbörligen stadgad omfattning.

I en till kommittén ingiven skrift, daterad den 11 december 1917,
har Sveriges extralärarförening gentemot läroverksöverstyrelsen sökt i
huvudsak göra gällande, att vid omförmälda av överstyrelsen föreslagna
begränsning av tjänstår de tre frandragna aren icke behövde fölläggas
till tiden efter genom provår vunnen behörighet till ordinarie ämneslärartjänst.
, « ,

Genom kungl. remiss den 22 december 1917 har till kommittén överlämnats
en av Sveriges extralärarförening gjord underdånig framställning
av enahanda innehåll som den, vilken genom omförmälda kungl. lemiss
den 19 november 1917 blivit till kommittén överlämnad. Med remissen
den 22 december 1917 följde ett av folkskolöverstyrelsen i ärendet avgivet
underdånigt utlåtande, däri överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga den åtgärd, som omständigheterna kunde medgiva.

Kommitténs j avseende å ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmän företag.

het gtadgat) att; därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för ... o o j

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem ar, under vill kor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
&annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger ruin, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

7]

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivil
uppnådd.

Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare
vid de allmänna läroverken, torde böra för deras vidkommande föreskrivas
i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga.

Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å
den gamla staten.

Ävenledes torde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen
beslutats, böra föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder,
vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda
samma förhöjning.

Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt,
som befordras till lektor, torde varken vad i detta avseende nu gäller
eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på
det lönesystem kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid befordran
till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunktstjänstgöring
torde i fråga om kommitténs förslag ej böra medgivas annat
än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom
skulle nämligen då tillkomma en avlöning av 5,800 kronor; och skulle
han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i
lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle utgöra
5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon
omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva
lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin
adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lektors
avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor.

Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverksöverstyrelsens
förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturshänseende
vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående
adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens.

Vad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till allmänt
läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av en
sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan eu fördel

72

för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom
sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium,
vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn
till sistberörda förhållande en viss tvekan kan anses råda rörande lämpligheten
av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén
dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag
så nyligen fattat beslut.

Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk
må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare
vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett
spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att en bestämmelse av
nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa
skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en regleringav
avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhandenvarande
förhållanden sakna anledning förorda vad nämnden i detta avseende
föreslagit.

Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter
vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som
ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet
att erinra. I likhet med vad för närvarande gäller, torde enahanda bestämmelse
böra föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre
lärarinneseminariet samt vid teknisk elementarskola.

För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna
angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lektorer
vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommittén
anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattningvid
sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid
allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjökrigsskolan.

Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att
sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.
Kommittén finner sig böra biträda detta förslag.

Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats,
att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives
tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid
övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som

hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid Barnskola pa samma
sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinidig adjunkt vid
allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som i det föregående föreslagit,
att kvinna må kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner
billigt, att lärarinna vid Barnskola, liksom ock ämneslärarinna vid högre
lärarinneseminariet, må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt
läroverk, tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens
tjänstgjort vid samokola eller högre lärarinneseminariet. Det må nämligen
härvid erinras, att nämnda skolformer fullt motsvara de realskolor
eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken, vid vilka man far
antaga, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen förlagd.

Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att
för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordinarie
lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära eu
avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra
områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda
framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgiven,
fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu
återinföra densamma.

Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen
om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, må erinras,
att dessa lärare visserligen befinna sig i en i förhållande till motsvarande
lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så måtto,
att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension, men
å andra sidan att de i regel åtnjuta en bättre avlöning än motsvarande
lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vidkommande
tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser sig kommittén
så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra biträda
nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande extralärare.
Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommunala
gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle kunna
giva ett bifall till framställningen en avsevärd räckvidd och medföra
oöverskådliga konsekvenser.

Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet framförda
önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda
myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till lönetursberäkning
böra gälla för alla docenter, vare sig de hava docentstipendium
eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av
lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga
att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

10—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

74

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Nämndens

förslag.

Till kommittén
remitterad

framställning.

2. Rektorer.

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.

Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning
i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgöringspenningar
å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor.
Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller
hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättringför
år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor
i andra lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk
bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Genom kungl. remiss den 18 september 1917 har till kommittén
överlämnats en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord
underdånig framställning, däri, bland annat, föreslås, att avlöningen åt
rektor vid allmänt läroverk må fastställas som en verklig chefslön med
en begynnelseavlöning åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor
och åt rektor vid real- och samskola å 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg
åt samtliga rektorer å 600 kronor att utgå efter fem års väl
vitsordad tjänstgöring.

I nämnda framställning anföres till stöd för berörda förslag huvudsakligen
följande.

Den hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle
vara lika med rektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden saknade
numera fog för sig. I själva verket vore denna princip en kvarleva
från den tid, då rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, en
anordning, som under nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt
otänkbar.

I motsats till den av nämnden följda principen, borde rektors avlöning,
oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom en
verklig chefslön, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer
brukliga principer.

De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en
avsevärt mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme övriga
lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom

eu ganska utsträckt undervisningsskyldighet, uppgiften att planlägga arbetet,
att vaka däröver att undervisningen efter allmänna stadgande!! och
särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ordning
och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde
undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föiäldraroch målsmän
ej mindre än lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme
andra göromål av både skiftande och ansträngande art.

Dit hörde dels expeditionsgöroinålen, som sedan rektors avlöning år
1904 senast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande ökades
år från år. Dit hörde vidare skötseln av läroverkens olikaitade eko
nomiska angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande,
jämväl innebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor
och fonder. Även om rektorerna vid de större läroverken härvid hade eu
hjälp i de särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas
starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltningsgöromålen
utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring
samt övriga administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande
utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste
han, i olikhet mot övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad
åter mindre real- och samskolor anginge, maste dessas rektorer själva
utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt
växande skol- och lärjungebiblioteken.

Toge man alltså berättigad hänsyn till en rektors ständigt ökade
och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för
att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat
med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna
gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden
i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade.

Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomma en rektor i
motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna förmån
utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna
blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen enligt
1910 års bestyrkta beräkning —''till (om Stockholm och Göteborg på
grund av där rådande speciella dyrhetsförhallanden undantoges) 1,165
kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid lealoch
Barnskola. , Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även
inklusive k yresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställning
avpassad ehefslön.

Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med
åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i

76

Kommitténs

förslag.

huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl flera andra egenskaper,
såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak
vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som
några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en
rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare,
och dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmännen
och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under sådana
förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors avlöningsförhållanden
måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege
avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser.

Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelseavlöningen
för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor
och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den
hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid
högre och lägre läroverk skulle bibehållas.

Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna
läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för
tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbetsverken.
I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syntes
emellertid detta icke få anses obilligt, helst rektor numera, på grund
av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt
endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en
rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats
som motsvarande ämbetsmän på andra områden.

Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående tillstyrktes,
under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet
mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle
åvägabringas.

I likhet med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller
kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å
rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp.
adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådagalagt,
att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans arbetsuppgifter
bör beräknas efter andra grunder.

Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella
och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk
och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav beträffande
vissa personliga egenskaper. Det torde ock kunna ifrågasättas,
huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde beredas rek -

77

torerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att ytterligare
minska deras nndervisningsskyldighet utöver vad nu är medgivet som
ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande skrivbiträdesinstitutionen
vid läroverken.

Vad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldighet,
har kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedömande av
omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast velat i detta
sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan att
för egen del göra något vidare uttalande i frågan.

Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna
förfoga vid expeditionsarbetet, må erinras, hurusom enligt särskilda kungl.
brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvarande
arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses
bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordning
synes kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större
läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida
ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta,
därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbiträden.
Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas
till vederbörande rektorers ''disposition att användas i nu avsett syfte,
men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna
fråga varder underkastad erforderlig utredning.

Då kommittén härefter övergår till spörsmålet om det avlöningsbelopp,
som kan anses lämpligt att förorda för rektor, ansluter sig kommittén
till den uppfattningen, att avlöningen bör hava karaktär av chefslön,
och synes det kommittén, att en avlöning av 7,500 kronor för manlig
rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna anses skälig, när man
tager i betraktande, att rektor härjämte äger att åtnjuta fri bostad
eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen förorda omförmälda
belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kronor höra utgöra
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Då kommittén vid förut
avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala ämbetsverk böra
omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda
löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att rektor må
komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.

Till frågan angående semesterrätt för rektorerna återkommer kommittén
i det följande.

78

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Nämndens

förslag.

Till kommittén
remitterad
framställning.

Kommitténs

förslag.

Nämndens

förslag.

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

b) Manlig rektor vid realskola.

Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två- lönegrader
å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte
skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för
år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestämmes
till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav

1,900 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt ovan omförmälts, har i den till kommittén genom kungl.
remiss den 18 september 1917 överlämnade framställningen från flertalet
rektorer vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt
rektor vid realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg
å 600 kronor.

Under hänvisning till vad kommittén i det föregående beträffande
rektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jämväl
torde äga avseende å rektor vid realskola, får kommittén för sistnämnda
befattningshavare förorda en avlöning av 6,400 kronor, därav
4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt
till ålderstillägg torde i detta fall lika litet böra förekomma som i fråga
om rektor vid högre allmänt läroverk.

c) Kvinnlig rektor vid saniskola.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor
vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola
måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken
Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna
för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor
vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a
lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.

79

Enär kommittén, på sätt av det föregående framgår, icke ansett
sig kunna förorda, att kvinna må befordras till rektor vid Barnskola,
torde nämndens förslag i förevarande avseende icke föranleda något kommitténs
yttrande.

d) Lönetur.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor
må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet
av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor
mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rektor
vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid,
han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid allmänt
läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av
förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad
efter fem år.

Alldenstund kommittén, på sätt av det föregående framgår, icke ansett
sig böra förorda rätt till ålderstillägg åt vare sig rektor vid högre
allmänt läroverk eller rektor vid realskola, torde nämndens förevarande
förslag ej föranleda något särskilt yttrande från kommitténs sida.

e) Pension.

Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna
läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande
på viss tid.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad
rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad.

I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av
riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen

Kommittent

yttrande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

yttrande.

Nuvarande

bestämmel ser.

80

Nämndens

förslag.

Till kommittén
remitterad
framställning.

med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid
real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.

Nämnden förslår,

att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad
rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid
högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kronor
för kvinnlig rektor vid samskola; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom
till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 september 1917 till
kommittén överlämnade framställning från flertalet rektorer vid de allmänna
läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk
må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillförordnad
rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektorsförordnande,
så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den,
som före pensionstagandet avgått från rektor stjänsten och återgått till
lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast
före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i
motiveringen föreslagits.

I motiveringen framhålles, bland annat, följande.

Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie
tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för
pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått
samt ville garantera honom pension efter denna tjänst.

Tillämpad på eu rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande
ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga
innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade
han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först
inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för
sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av
samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna tilllämpning
bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för
erhållande av rektorspension.

Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på en rektor, som vid
tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den betänkliga
anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från

»1

<>() till (14 m-s ålder, Unge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsun(lerlag
och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det närmaste
full rektorspension, under det att eu rektor, som avgått före (JO
års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rektor
i 20 ar eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och
adagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av It
oktober L907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor,
som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst.

Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för
fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arhetsdugliga
styresmän, så syntes det obilligt, att eu läro verkschef, som med
duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensionstagandet
återgått till en lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore
mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad
pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst.

I de fall, då eu lärare under sin ämbetstid komme att sköta två
olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore
mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast,
att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och arbetsdugligaste
år och med avtagande krafter återginge till en mindre
krävande tjänst. Det vore då obilligt, att denna för staten fördelaktiga
anox-dning skulle, där den föi''ekomme, tagas till formell intäkt för att
beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst.

Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens
anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektorspension,
oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet
och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett
stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle
räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans
tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränkning,
skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektoi-spension icke
utfölle, om rektor av annan anledning än föi-svagad hälsa återgått till
lärartjänst före 50 års ålder.

Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle Kommitténs
pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000 förs{a9
kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri bostad
eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare avlöningsförmån
och låksdagen så sent som år 1912 godkänt denna uppfattning
genom att höja rektors pensionsunderlag, synes det kommittén

11—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk
bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600
kronor.

Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie befattningshavare,
om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst förordnande.

Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit tillförordnad
rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.
Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter
att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna
komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedstagandet
innehaft rektorsförordnande kortare tid än fem år eller inom fem
år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst,
som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra
en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren
gällande.

Den till kommittén remitterade framställningen innebär eu utvidgning
utöver vad nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor
skulle erhålla rektorspension oavsett det antal år, som förflutit mellan
avgången från rektoratet och pensionstagandet, eller med andra ord att
en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle räknas honom
till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid.

Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det senast
berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pensionsväsendet
av en alldeles ny princip, och det torde ej vara möjligt
för kommittén att under förhandenvarande förhållanden överskåda de
konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle
emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag
från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses
skäligt, torde frågan dock böra, innan den förelägges till förnyat skärskådande,
underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén
finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende
likställes med befullmäktigad rektor.

3. Övningslärare.

a> — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till
ordinarie, övningslärare bestämd till följande belopp:

för teckning slöra re: vid realskola tre lönegrader ä 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader
ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

för gymnastik! öra re: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,

2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader
ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;
samt

för musiklärare: vid realskola tre lönegrader ä 1) 550 kronor, 2)
650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader ä
I) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor.

Samma kungörelse föreskriver vidare,

att teckning slör are skall vara skyldig att för den fastställda lönen
tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar
i veckan, samt

att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra
vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar
i veckan,

men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och
musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor
i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt
läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav,
att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar
än 24 till tecknings!ärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid
högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt

att gymnastiklärare, som fått sig ålagd eu mera ansträngande eller
omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp,
som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall av Kungl.
Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor.

Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning är i huvudsak
stadgat,

att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda
tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode
av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt
dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje

Nuvarande
bestämmelser
angmanliga
övningslärare.

Nuvarande
bestämmelser
ang.
kvinnliga
övningslärare.

Tillfällig

löneförbätt ring.

veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgöringstid; att

vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänstgöringstiden
åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt
läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda
tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning förvar
je veckotimme av 60 kronor;

att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande
deri för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar
av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kung!,
cirkulär den 8 december 1904); samt

att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kronor
för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna
läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje överskjutande
veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.)

Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd.
Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags
utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig äga på ändamålsenligt
sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje
slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola.

Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till teckningsoch
musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster,
åtnjuta för närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befattningshavare.

Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro anställda
som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för
varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918

till ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor

» » i> » realskola...... » 500

tecknings- eller musiklärare vid högre allmänt
läroverk............... » 500 »

» ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola . » 400 »

» biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med

minst 15 timmars undervisningsskyldighet) . . » 300 »

» lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola . »100 »

» vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk . » 400 »

» annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk » 300 »

85

Nämnden ioreslår,

att avlöningen bestämmes till

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;

för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650
kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i
4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a,

1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e lönegra den,

med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning; för

manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310
kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i
4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a,

1,560 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegra den,

med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning; för

manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,320
kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 veckotimmars
undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a, 720
kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med eu
maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;

för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430
kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars
tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,
1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i
veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,
1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden,

Nämndenh
förslag.

86

med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i
veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140
kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i
4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars
undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620
kronor i 2:a, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en
maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65
kronor för veckotimme; och

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön a 420 kronor
i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;

att ordinarie övnhuslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10
veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13
veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 veckotimmar;
samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:

teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 veckotimmar,
dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas
mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid
realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;
att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver
den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning: manlig

lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och
155 kronor i 4:e lönegraden;

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med
105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i
4:e lönegraden;

M7

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
med 95 krono]- i l:a, 107 kronor i 2:n, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i l:a, 82 kronor i
2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden.

Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållandena
på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara
lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande Vid nämn -

dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om
principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner, ran m
föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kronor
i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e
lönegraden o. s. v.»;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin uppfattning
om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550
kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars

tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a,

1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,280 kronor i l:a,

1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden,
med eu maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i
i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön ä 1,240
kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i

4:e lönegraden, med eu maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars

undervisning i veckan;

föi- kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 590 kronor i l:a, 660
kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu
maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan:

särskilda yttranden, nämligen

derb o j ur om;/
foanae sär -

88

Över nämndens
förslag
anqivet yttrande.

Till kommittén
remitterad

framställning.

Kommitténs

förslag.

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor
i l:a, 540 kronor i 2:a, 620 kx-onor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i
veckan; samt

för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för veckotimme: för

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor
i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola 98 kronor i l:a, Ilo kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e
och 134 kronor i 4:e lönegi-aden; samt

för läi*arinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,
90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,
att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte
bestämmas till 75 kronor för veckotimme.

Genom remiss den 25 september 1917 har till kommittén överlämnats
en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort hos chefen för
ecklesiastikdepartementet gjord framställning, däri på anförda skäl göres
gällande den uppfattningen, att kvinnlig musiklärare vid realskola bör
jämnställas med manlig i avlöningshänseende.

|ffPå sätt kommittén i det föregående framhållit, torde i avseende å
övningslärarnas avlöning ett annat lönesystem än det hittills tillämpade
och i nämndens förslag i stort sett bibehållna för närvarande ej låta sig
genomföra. Kommittén har därför ansett sig böra förorda de av nämnden
föreslagna grunderna.

Enär kommittén i det föregående för adjunkt och lektor förordat
eu högre avlöning än nämnden tänkt sig, torde därav följa, att jämväl
övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyssnämnda
höjning lämpligen avpassad revision.

För vikaiåei-ande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor
för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90
kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden
föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till
85 kronor.

Enligt nämndens beräkningar skulle ei-sättningen för veckotimme

Hi)

för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre
allmänt läroverk utgå med Ilo kronor i första, 125 kronor i andra, 140
kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser,
att nämnda belopp höra sättas till respektive 120, 135, 150 och 1(15
kronor.

Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för veckotimme
för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå
med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och
150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning torde
nämnda belopp böra sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.

Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens
beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i
teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i
första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde lönegraden
samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid realskola
samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126
kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som i det föregående föreslagit,
att kvinna ej må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt
läroverk, anser, vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra
i avseende å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive
105, 117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid
realskola och samskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.

Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor förordar
nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme,
vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår
ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden eu avlöning, beräknad efter
ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94
kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp
böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och
116 kronor.

Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser undervisningsskyldighet
för omförmälda lärare ävensom med beräkning av
ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning
utöver den mot ordinaiie lön svarande undervisningstiden, har kommittén
ansett sig böra föreslå avlöningsbelopp, vilka äro i det följande närmare
angivna (se sid. 109 IT.).

Bland de önskemål, som framkommit beträffande övningslärare vid
de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det
föregående anfört, må framhållas yrkandet om eu ändamålsenligare anordning
av välskrivningsun delvis ningen genom dess överlämnande helt

12—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

90

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

och hållet åt teekningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts
värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare
bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma tilläventyrs
må göras till föremål för erforderlig utredning.

Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om
yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal
övertimmar måtte anslås åt ämnet musik.

Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén
med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att
tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlöningsförmåner.

Vad slutligen angår det i omförmälda remiss av den 25 september
1917 gjorda yrkandet angående kvinnlig musiklärares avlöning, torde
detsamma få anses besvarat genom vad kommittén ovan föreslagit.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare
skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar
av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt
sin tjänst.

I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordinarie
tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som
erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträdande
övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledigheten
uppbära dels å sin egen befattning vad han skulle hava erhållit,
därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom
vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning
enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning
enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig
ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå
så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt.

Mot nämndens förslag är från kommitténs sida så mycket mindre Kommitténs
att erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämp- ’ors n''’
liga delar för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende
förordat beträffande ämneslärare.

d) Lönetur.

I fråga om lönetursberäkning för övningslärare finnes för närva- Nuvarande
rande intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta bcstämmelavseende
gälla för ämneslärare.

Nämnden föreslår, Nämndens

'' att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp- • m
flyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen
kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års
tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre allmänt läroverk;

att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som
ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium;
samt

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den
nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid
statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt
handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under
vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik
anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning
per vecka, dock ej mer än fem år.

I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag — Över »ömwdäribland
av läroverksöverstyrelsen — har hemställts om en utsträckningavg\vnaSyttav
lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i sä måtto nämligen, att randen.
ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den
tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid realskola.

verk,

Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt läro- Kommitténs
äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- •rm8ag -

92

ning tillgodoräkna sig den tid, lian tilläventyrs förut tjänstgjort som
ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag av
vissa myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en
dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma
myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares
vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter
samma måttstock.

Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss
skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna
läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda omförmälda
yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens
förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära en tillfredsställande
medelväg.

Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Pall kunna
inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg
och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre
allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd förlust
i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande
ohiltigt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en
tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisningstimmar
vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många
ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övningslärare
föreslagit anser sig kommittén jämväl höra förorda. I tillämpliga
delar torde ävenledes för övningslärare höra gälla vad kommittén i detta
avseende beträffande ämneslärare anfört.

e) Pension.

Nuvarande I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbe bvstämmel-

}0ppet skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löneförmåner,
han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller
skulle hava uppburit, i den händelse lian hela tiden själv bestritt sin
tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad.

Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att för tecknings-, gymnastikoch
musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat
må varda fastställd, gälla, i avseende å beräkning av pensionsunderlaget,
att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt

vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom. ovanberörda kungörelse
den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräkning.

Nämnden föreslår, Nämnden*

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två J '' • ''
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest lian bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som
varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande bär läroverksöver- Över ygvmstyrelsen
på anförda skäl hemställt, att med hänsyn till de svagast av-avgivet Sutlönade
övningslärarna nuvarande pensionsbestämmeker för övningslärare låtande.
måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestämmelsen,
att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fortfarande
gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sammanfölle
med nuvarande pensionsbestämmelser, äga tillämpning.

Genom kungl. remiss den 19 juni 1917 har till kommittén över- TUl komlämnats
eu av läroverksöverstyrelsen gjord framställning med förslag till mitterad
vissa pensionsbestämmelser för övningslärare. framställ Efter

erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens nmg
betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den
haft anledning att göra en mera detaljerad undersökning över huru
pensionsbeloppen för övningslärare skulle ställa sig enligt de av överstyrelsen
föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning framgått,
att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig
skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme
i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övningslärarkategorier.
Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist
i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra underkasta
ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga
nytt förslag i ämnet.

I sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmåner
för tecknings- och gymnastiklärare både överstyrelsen ntgått från att

94

enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid
högre allmänna läroverk. Därav syntes då böra följa, att samma likställighet
även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa
lärare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa
sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka sammanfölle
med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avsevärda
olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänstgöringen.
Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt
läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de
tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymnastiklärare
vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp
2,380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kronor
och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa
dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att
pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva alltför
obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation borde
göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna enligt
överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastiklärare
å ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig erforderligt,
att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades
för de båda lärargrupperna.

Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser
skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna.

»Pensionsunderlaget skall utgöra:

1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, läraren
skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd,
och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,
men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring
omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som
motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan;

2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta
pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant
läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle
uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast
föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd;

dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet.»

De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle tillkomma
tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställningen
bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den
högsta pensionen 3,(127 kronor successivt minskades i proportion till den
avtagande tjänstgöringstiden. På området It)—13 timmar hölle sig dock
pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestämmelsen
att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än
som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan.
Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till
sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifrågavarande
övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade
på ett mera enhetligt och lämpligt avvägt sätt än genom de av överstyrelsen
tidigare föreslagna.

Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras belopp
av eu annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ursprungliga
förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läroverk
komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare
med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då en utjämning
syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade överstyrelsen
ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid
högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som
vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde
visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fastställda
lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensionsunderlaget
sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och
teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen
mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna
vid det sålunda framlagda förslaget.

Beträffande åter musiklärare vid real- och samskoloma, hade överstyrelsen
för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande
tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas
vid pensionsunderlagets bestämmande.

De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka närmast
avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla
för kvinnliga lärare i övningsämnen.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att
pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte
vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med
ovan angivna grunder.

Kommitténs Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra

yttrande, förorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibehållande
av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med
lägre belopp än lönen oavkortad.

Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen,
grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt
över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övningslärarkategorier.
Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka
skulle utgå efter i viss mån andra grunder, torde överstyrelsens omförmälda
framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommitténs
förslag.

4. Avlöningstillägg- åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.

nuvarande Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den

best®™mel 19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läroverksöverstyrelsen
insända, bland annat, uppgift, i vad mån särskilda
lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom
förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att
efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom
gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp,
varmed samma arvoden böra utgå.

Nämndens Nämnden föreslår, att eu var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor

förslag. provårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlönings förmåner,

åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för är.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

dfogat°7är-9 herr Olof Olsson inte kunnat finna någon anledning att frångå den nu''
skilt ytt- varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till
rande. provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas
till det dubbla — att i övrigt utgå eldigt de normer och med de modifikationer,
som hittills varit brukliga.

Kommitténs I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels

yttrande. Afskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt
deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande
lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något
stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare

‘17

och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller
på annat sätt till efterrättelse kungjort.

Efter hand hlevo emellertid vissa grunder i berörda avseende
antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att
provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas
föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersättning,
utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riksdagsanslag
till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å ersättning
åt handledare — vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda
av riksdagen, dock vid an slagsäskanden av riksdagen lämnats utan erinran
— beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid vederbörande
läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad
lärarkandidat.

Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av
ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärarkandidater
— att eu var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall erhålla
ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande
lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater
eller icke.

Enligt reservantens mening skulle eu förhöjd ersättning utgå till
endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas
.handledning.

Kommittén har för egen del ej kunnat undgå att finna skäl
tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes
nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verkligen
betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför.

Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläroverken
med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan särställning,
att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid
dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämnden
föreslagna beloppet, 400 kronor, torde dock kunna begränsas till 300
kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående ersättning
till handledare av lärarkandidater bibehålies till sina grunder oförändrad.

För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning
skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp,
synes för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas, att nu berörda
förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor.

Ovanberörda arvode, 300 kronor, torde böra beräknas för läsår.

13—175454. Lönereglering skommitténs bet. LV.

98

1 fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode
av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén
förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande
av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och

Norrbottens län.

Nämndens Nämnden föreslår,

förslag. att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster bottens

och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent
av hans kontanta avlöning som ordinarie lärare; skolande härvid
iakttagas,

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det
för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall
läggas till grund;

att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas
skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig

tlefogat°rsär-9 herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster sinlt

yttran- bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen.
de.

Till kom- Genom remiss den 22 december 1917 har till kommittén överläm "mitterad

na^s en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i Luleå
framställ- hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning, däri på anning.
förda skål, bland annat, föreslås, att en blivande lönereglering för läroverkslärar-
och seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt
lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent
av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i övrigt föreslagna
grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl utsträckes
till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk.

Kommitténs Enligt vad kommittén har sig bekant, äro såväl socialstyrelsen som

yttrande. en särskild kommission för närvarande sysselsatta med undersökningar

99

till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets
skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När
resultatet av dessa undersökningar föreligger, torde tilläventyrs frågan
om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens befattningshavare
i gemen och således även för de till undervisningsväsendet hörande.

Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl
kunna åberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för
närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande befattningshavare.

Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i
angivet syfte, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda,
torde det böra ankomma på vederbörande kommuner att tillgodose läroverks!
ärarnas intressen i förevarande avseende.

6. Villkor för inträde på ny lönestat.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör Nämndens
stadgas, förgla

lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,
som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och
pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Den av Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för Kommittén*
verkställande av utredning angående åtgärder för människotuberkulosens Jorsla9-bekämpande avgav den 29 maj 1908 betänkande och förslag i ämnet,
del II, avseende skyddsåtgärder mot tuberkulos m. m. Genom kungl.
remiss den 5 oktober 1917 har kommittén anbefallts avgiva utlåtande i
detta ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som
på grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas
från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål kommer kommittén
framdeles att avgiva yttrande.

Under erinran härom får kommittén omförmäla, att kommittén ej
har något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt
i denna punkt föreslagit.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare
av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad

100

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som
enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del,
skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858
och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i
händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid
det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk
skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta
adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter senaste
fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande
myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat
läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp
till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.

Kommittén vill i sistnämnda avseende erinra om ett av 1913 års
riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riksdagen
anförde då följande:

Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya
lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till
utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie
och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts
framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja,
att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i antalet
ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den allmänna
revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde
kunna undanskjutas.

Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision
det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt adjunkter
— som nu vore anställt vid de allmänna läroverkén, skulle, såsom
ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i
lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,
åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lärare
icke vidare komme att vara av behovet påkallat.

Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i
avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det
skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna
samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de genom
inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de

101

vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emellertid
syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna
undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara
högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den
av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läroverksorganisationen,
hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig göra
läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna
läroverken jämväl till dylika läroanstalter.

Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om
förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna
nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde
varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem
jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant
avseende ålåge, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i sammanhang
med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring
ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna
läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställda,
underkasta sig dylik förflyttning.

I anledning av detta riksdagens uttalande föreskrev Ivungl. Maj:t
genom kungl. kungörelse den 4 juli 1913, att innehavare av de nya
lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller senare uppföras å stat för
de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem jämlikt nu gällande lönereglering
för nämnda läroverk i sådant avseende åligger, vara skyldiga
att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen
deras tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till
annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än
den, där de då äro anställda, underkasta sig dylik förflyttning.

I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet
för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att
vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation
av skolväsendet torde erforderlig bestämmelse i ämnet böra inrymmas
bland blivande avlöningsvillkor.

På sätt ovan erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning
enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.

I detta avseende vill kommittén erinra, hurusom vid behandlingav
förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade en viss tve -

102

kan rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts
då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av
att frågan om en lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under
utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå på
dessa frågor.

Likaså må erinras, att vid behandlingen av enahanda fråga år 1916
riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, framhållit, att
riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av
ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läroverksöverstyrelsen
år 1913 verkställd utredning, och att förty en ökning av antalet
lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas.

De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna
godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för
närvarande har sig ålagd.

Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörsmålet
angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfattningen
av vederbörande lärares undervisningsskyldighet, vare sig genom
utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, torde
bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlöningsvillkoren
bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda
stadgad.

I ovanberörda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att
med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke
vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket.

Det är nogsamt känt, att läroverkslärare i ganska stor utsträckning
för närvarande tjänstgöra såsom lärare i enskilda skolor. Kommittén
vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola läggas i vägen för
en sådan anordning, men anser, att en alltför stor utsträckning av densamma
ej bör medgivas, i det att staten måste förbehålla sig vederbörande
lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft. Enligt kommitténs förmenande
bör det läggas i vederbörande rektors hand att beträffande den
honom underlydande personalen ordna hithörande förhållanden på det sätt
rektor finner för läroverket ändamålsenligast.

Kommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad
i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster föreskrivet
— att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig

enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, sä framt ej, vad angår lektor,
adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller, vad
angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
efter prövning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas.

Ridare anser sig kommittén i detta sammanhang böra erinra om
den utredning, som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om
begränsning av tjänstemans rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om
det yttrande, som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande
(delen LII) i denna fråga gjort.

Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folkskolöverstyrelserna
var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare
i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt
lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisningsämne
vitsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna
ifrågasättas.

I anledning därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i
övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att
erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i
statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares medgivande
meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att
i sin tjänsteutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne undervisa
och genom betyg vitsorda.

Kommittén har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på sistberörda
av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande,
utan att vilja göra gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet
slag böra inflyta i blivande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattningshavare.

I förenämnda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare
stadgat, att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till
särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i
avlöning från statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta,
till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda
förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa.

Detta stadgande torde böra skärskådas mot bakgrunden av följande
omständigheter, vilka kommittén vill här nedan bringa i erinran.

För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides
avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom

104

särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna
liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under
rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt belopp
av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta avlöningen
av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa
av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda
avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av
kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hemman
och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana särskilda
förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier
den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda
hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före.

I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättringmedgiva,
att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner
av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna
på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande
av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom
testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.

I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande
ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t
föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av
kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra
förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken
på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av
dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna
hemställan.

Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av
riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den
omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras
lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda
fråga icke hava varit på tal.

Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet
(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regeringsformen
och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och
jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna

läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektor,sprebenden,
måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande innehavares
rätt, indragas till statsverket.

Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll
erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartement, hurusom av handlingarna
i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och
jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större
än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det
påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller
av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas
en mer eller mindre betydande förlust. Här förelåge i alla händelser eu
rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattningshavare,
en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid
senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indragning
av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas.

Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande
tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta
dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta
växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastigheterna
stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person.

Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande avstyrkt
den föreslagna indragningen såsom medförande en avknappning
av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig
för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordar
bleve, på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters
försorg utarrenderade.

Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde
medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att
fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp.
Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde underlåtas
— skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång
icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten innebära
någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny
lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken vore under utredning,
åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det
slag, varom här vore fråga, måtte vålla hinder för löneregleringens genomförande.

Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sådana
hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon ändring
icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En

u —175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

106

vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteckning
utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar
icke vore synnerligen stort.

Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin
i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat,
följande.

Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott
kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet
icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de
ena som till de andra av dessa intressen.

"Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrkomötet
funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ärendet
anfört.

Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av
handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att,
därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på
sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället
komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt
kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhållanden
vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägenheter
av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig
gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt.

På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig
icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats
till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke
vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till statsverket.

Genom kungl. remiss den 29 juni 1917 hava kyrkomötets omförmälda
skrivelse jämte till detta ärende hörande handlingar ävensom åtskilliga
handlingar angående donationer och fonder vid vissa läroverk,
som ombildats till samskolor, blivit till kommittén överlämnade för att
tagas i övervägande vid avgivande av det över lärarelönenämndens betänkande
infordrade utlåtande.

Kommittén kan för egen del ej annat än principiellt ansluta sig
till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande
vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet
emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt utrett skick,
men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma en tillfredsställande
utredning i ärendet, har kommittén nödgats inskränka sig till att

107

hemställa om eu dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning.

Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att beträffande
befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro
förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyldighet
att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till
belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter
uppskattning i behörig ordning, dels ock föreskrift att dessa befattningshavare
skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda
stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.

[ sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och som
torde böra beaktas vid avfattandet av villkoren och bestämmelserna för
åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, vill kommittén ävenledes beröra
ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmelser i vederbörliga
avlöningsvillkor.

Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke
rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna utlåtandena
ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställning
hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt.

Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämneslärarnas
vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester under
en och en halv månad årligen, när det kan ske utan hinder för
göromålens behöriga gång och å tid av året, som av läroverksöverstyrelsen
bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom
rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till
olika belopp för lästiden och ferierna, torde i detta fall de sedvanliga
bestämmelserna i fråga om ersättning åt semestervikarie ej kunna tillämpas.
Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda förhållande
men även i övrigt, torde tarva en närmare omprövning, har kommittén
ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka sig
till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna
lösas.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.

Nämnden föreslår,

att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare
utbytes mot termen extra ordinarie lärare;

Nämndens
förslag.

108

Kommitténs

yttrande.

Kommitténs

hemställan.

att benämningen biträdande teckning slår are utbytes mot benämningen
extra ordinarie teckning slärare; samt

att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.

Kommittén, som i det föregående begagnat sig av benämningarna
lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för vederbörande
lärargrupper och saknar anledning förorda vad nämnden beträffande
såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende föreslagit.

Under åberopande av vad i det föregånde anförts får kommittén
hemställa,

att avlöningen må bestämmas till

för rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kronor, därav

5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kommer fri bostad eller ersättning därför;

för rektor vid realskola 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön
och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kommer fri bostad
eller ersättning därför;

för rektor vid pr ov år slär overk, därest han tjänstgör såsom
föreståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie
avlöningsförmåner särskilt arvode av högst 1,500 kronor
för år;

för lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 500 kronor;

för manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 500 kronor;

för kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och
1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor vid provårsläroverk,
utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,
dels ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dels
och, därest vederbörande lärare har sig handledning av lärarkandidater
anförtrodd, ersättning till belopp, som av lär ov er ksöv er styrelsen
bestämmes, dock att sagda arvode och ersättning icke må tillhopa
överstiga 600 kronor;

10!)

för ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kronor, därav
1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänst g öring spenningar, vartill
kunna komma tre ålder stillägg till lönen, vart och ett å 300
kronor;

för första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen såsom
ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;

för extra och vikarierande manlig ämneslärare arvode av

3,300 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
2,900 kronor, för år räknat;

för manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest läraren avlagt
de examina och prov, som erfordras för behörighet till adh
junktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme
räknat;

för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre
allmänt läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år
räknat;

för vikarierande ämneslärarinna vid samskola arvode av 2,600
kronor, därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras för
behörighet till ämneslärarinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400
kronor, för år räknat;

för kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som, erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest Ilo kronor, för veckotimme
räknat;

för manlig teckning slär are vid högre allmänt läroverk lön å

1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475
kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor
för 32 veckotimmars undervisning;

för manlig teckning slör are vid realskola lön å 1,150 kronor i
l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk lön
å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465

kronor i 4:e avlönings gr oden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor
för 32 veckotimmars undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495 kronor
i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 5,120 kronor för 32 veckotimmars
undervisning ;

för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk lön å
1,440 kronor i l:a, 1,620 kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e och 1,980
kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,475 kronor
för 15 veckotimmars undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola lön å 690 kronor i
l:a, 780 kronor i 2:a, 870 kronor i 3:e och 960 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 1,440 kronor för 9 veckotimmars
undervisning;

för kvinnlig teckning slär are vid högre allmänt läroverk lön
å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115
kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor
för 32 timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckning slär are vid realskola lön å 1,000 kronor
i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e
avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32
timmars undervisning i veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å 1,300 kronor
i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i 3:e och 1,768 kronor i 4:e
avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32
timmars tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 600 kronor i l:a,
672 kronor i 2:a, 774 kronor i 3:e och 816 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 1^24 kronor för 9 timmars undervisning
i veckan;

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola lön å 480
kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor i 3:e och 696 kronor i 4:e
avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 1,392 kronor för 12
veckotimmars undervisning;

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i
musik samt biträdande manlig lärare i teckning 90 kronor för veckotimme; för

vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i
gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i teckning 85 kronor för
veckotimme;

in

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75 kronor
för veckotimme;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den
fastställda lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola
10 veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola
13 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola
6 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:
teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32
veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande
åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15
och vid realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar; att,

där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t
må kunna medgiva, att teckningslärare erhåller ersättning för intill
trettiofyra timmars undervisning;

att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta
ersättning:

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre
allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 kronor
i 3:e och 165 kronor i 4:e avlönings graden;

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid realskola
med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a, 145 kronor i 3:e och
160 kronor i 4:e avlönings graden;

kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läroverk med
105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och 141 kronor i
4:e avlöning sgraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i
gymnastik vid samskola med 100 kronor i l:a, 112 kronor i 2:a, 124
kronor i 3:e och 136 kronor i 4:e avlönings graden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med 80 kronor
i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och 116 kronor i 4:e avlöningsgraden; -

112

att pensionsunderlaget må bestämmas till

för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600 kronor;
för rektor vid realskola 4,600 kronor;
att högsta pensionsunderlaget må bestämmas till
för lektor 4,600 kronor;
för manlig adjukt 4,000 kronor;
för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt
läroverk, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp
räknas honom till godo på samma sätt, som om. han varit befullmäktigad
rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra
två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest
han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens
belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de
högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart
och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensiönstagandet,
likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan
den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla
lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning
av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.

Vidare hemställer kommittén,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande nya stater
varda upptagna för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,
förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjä/nstgörin
g sskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av de allmänna läroverken eller
eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig
att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av
läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra

förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig
läroanstalt än den, där han då är anställd, ävensom eljest,
när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas
från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet,
dock att befattningshavare, som varder förflyttad till
annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp
till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer; att

befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig de
ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig att underkasta
sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot;

att med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning vid allmänt
läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid allmänt läroverk ej må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj
eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej lär ov er ksöv er styr elsen uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för
tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig
i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad
angår lektor, adjukt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande
rektor, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,
utom rektorer, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt
att de i rektorernas avlöning ingående tjänstgöringspenningar skola

15—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

beräknas utgå efter kalenderår men till olika belopp för lästiden och
för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,
befattningshavare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han
varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats
att uppehålla befattningen, dock att, då rektor eller lektor, som är
domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,
avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare av
sjukdom hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren
äger uppbära hela lönen, men att, därest befattningshavaren eljest
undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av
lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet jämväl
åligga avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs
tillkommande tjänst- och nådår;

att övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom,
äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han
själv bestrede sin tjänst, men att övningslärare, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten av honom
eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något
därav;

115

att innehavare av befattning, med vilken rätt till särskilda
förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning
i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen
ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning,
än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande
eller ändring av nämnda särskilda förmåner;

att den, som tillträder ny avlöning sstat, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen utgår till månadens slut;

i fråga om åldersti/lägg :

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott
vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande
av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmäla löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än
vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade
tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande Ordinarie tjänst å
den gamla avlöning sstaten;

att, därest adjunkt, som befordras till lektor, intjänat tre ålderstillägg,
honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg
som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter att i avseende å
examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid all -

mänt läroverk må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller teknisk elementarskola
eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid han efter vunnen behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort
såsom rektor vid skeppsgosseskola;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj
1878 omförmäla docenter vid universiteten ävensom de i kungl.
kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms
och Göteborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran
vid de allmänna läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas
den Hd, dock ej utöver tre år, de vid universitet eller någon
av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning
av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent varit
innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes; att

adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de
tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio ar;

att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort
som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet; att

ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodoräknas den
tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet; att

övning slärare vid högre allmänt läroverk må tillgodoräknas
den tid, han, efter vunnen kompetens till övning slärartjänst vid
högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid
realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må
räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk, dock
att övningslärare vid övergång från realskola till högre allmänt
läroverk, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisning
stimmar som vid realskolan, ma omedelbart tillgodoföras sa
många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom;

att övningslärare vid allmänt läroverk må tillgodoräknas den
tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet
eller folkskoleseminarium;

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid deri tidpunkt,

117

då den nya lönestaten träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap
vid statssamskola och som varder utnämnd att från samma tidpunkt
vara ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan
skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräknas
de år, under vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet,
som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst
sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år; samt
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid
vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke
må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i
fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för de nya lönestaternas
ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Härjämte torde böra förklaras,

att en var, som med eller efter ingången av det år, med vars
början den nya lönestaten träder i kraft, tillträder befattning vid
ällmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda
villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke
före viss angiven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den
nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

I anslutning till vad kommittén i det föregående anfört, får kommittén
ock hemställa,

att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma
enklare bestämmelser än vad nu är fallet i fråga om beräkning av
ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier
löneförmåner vid tjänstgöring såsom vikarierande
lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium;

att frågan rörande en ändamålsenlig are anordning av skrivbiträdesinstitutionen
vid de allmänna läroverken måtte underkastas
erforderlig utredning;

att en utredning må företagas i fråga om upphörande av eller
ändring i de särskilda förmåner, som äro förenade med vissa be-,
fattningar vid de allmänna läroverken; samt

att en utredning må åvägabringas i syfte att bereda semester
åt rektorerna vid de allmänna läroverken.

119

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens högre lärarinneseminarium.

1. Lektorer.

a) Manliga vikarierande lektorer.

Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest
han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordinarie
ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700
kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 september
1914.)

1 detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kompetens
samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarierande
och extra lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén föreslå,
att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med full kompetens och

2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

b) Manliga ordinarie lektorer.

Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande
samma avlöning som lektorerna vid de allmänna, läroverken, eller alltså
lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor,

4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive
1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda res -

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

120

Tillfällig

löneförbätt ring.

Kämndens

förslag.

Vid nämndens
förslag
avgivet särskilt
yttrande.

ifver nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Till kommittén
remitterad

framställning.

pektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.)

Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.
(Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättringför
år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.

Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a,
5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode av 500 kronor.

I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående
hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr
Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit
för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a,
5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,
att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinneseminariet
måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen föreslagit
för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kronor,
samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kronor
årligen.

Såsom ovan erinrats, har genom kungl. remiss den 21 september
1917 till kommittén överlämnats en av läroverksöverstyrelsen gjord framställning,
däri överstyrelsen på anförda skäl, bland annat, föreslagit, att
lektorerna vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet
måtte, utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma
i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.

Kommitténs På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de all fslag.

männa läroverken, anser kommittén, att de manliga lektorerna vid högre
lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en avlöning av 5,800

121

kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor.

Vad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500
kronor, vill kommittén ingalunda underkänna de motiv, som föranlett
nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna läroverken
avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste
nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där anställd
personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Huruvida
emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste
betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna läroverkens
lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar
kunna gorå sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som
tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där
anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats,
kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lektorerna
vid högre lärarinneseminariet.

Kommittén har dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen,
att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer
av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lektorer
vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör markeras
genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen
avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock.

Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlöningsförmåner,
som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarinneseminariet
och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas,
och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område,
varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre
lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i
för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén
finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna särskilda
arvodet å 500 kronor.

Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinneseminariet,
är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i beroende
av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter
komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del.
Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.

16—175454. Lönereglering skommitténs bet. L V.

122

c) Kvinnliga vikarierande lektorer.

Nämndens
förslag.

Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av
kvinnor.

För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år
räknat.

Kommitténs

förslag.

I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vikarierande
och extra lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén
förorda, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kompetens
och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

d) Kvinnliga ordinarie lektorer.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a,
4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode å 500 kronor.

Vid nämndens -

fogade särskilda
yttranden
.

Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden
dels av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsarvodet
å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna
för bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i
tjänstgöringspenningar;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin uppfattning
om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner föreslår
för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4,400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav

1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å
500 kronor.

Kommitténs

förslag.

På sätt kommittén i det föregående förordat, skulle kvinnor kunna
befordras till lektorsbefattningar vid högre lärarinneseminariet.

Enligt kommitténs mening bör avlöningen till kvinnlig lektor bestämmas
till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor

123

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till
lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså
utgöra 4,000 kronor.

Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser
kommittén det höra få härvid bero.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå
för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgöringspenningar
skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp
för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid
högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.

I likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträffande
de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke höra förorda
nämndens förslag i denna punkt.

f) Lönetur.

I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den
27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må,
vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av avlöning
i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som
ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stadgats
angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet.

Nämnden föreslår,

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till
lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras
så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning
närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt
eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten
avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,
skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

124

högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter
det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina
och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.

“förslag™ Åberopande vad kommittén i det föregående anfört i fråga om

lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, får kommittén
förorda, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit,
må i tillämpliga delar varda gällande jämväl för lektorer vid högre lärarinneseminariet.

2. Rektor.

a) Manlig rektor.

Nuvarande

bestämmel ser.

Enligt kungl. kungörelsen den 11 juni 1909 utgår till rektor arvode
i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka
belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt
för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att,
förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i
första lönegraden, varf om tom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
med 1,700 kronor årligen.

Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersättning,
6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000
kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till rektor i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i
2:a lönegraden med 500 kronor.

‘förslag8 Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp bära

dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar
i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och

2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett
årligt arvode av 500 kronor.

125

L ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar
sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyresersättningen
åt rektor vid högre lärarinneseminariet.

Ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de allmänna
läroverken, vilken blivit genom kungl. remiss den 18 september 1917
till kommittén överlämnad, berör jämväl rektorn vid högre lärarinneseminariet.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre
allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinneseminariet
bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön
och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från honom
nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, vill kommittén
erinra därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda
ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta
för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riksdagen,
förklarade sig riksdagen ej finna, att de skäl, som ytterligare
förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912
hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången
förföll.

Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsentligt
annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, anser
sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas
till belopp, ej understigande 2,000 kronor.

b) Kvinnlig rektor.

Enligt nämndens förslag skulle rektorsbefattningen kunna innehavas
av kvinna.

Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga uppbära
dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar
i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och

2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
till ett belopp av 1,500 kronor för år.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger
fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig
från nämndens, att det förutsättes en högre lektorsavlöning än nämnden
föreslagit (jfr ovan sid. 122).

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

Kommitténs

förslag.

Nämndens

förslag.

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

12(3

Kommitténs Enligt kommitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rek ors

ag. ^ vj^ ifrågavarande läroanstalt.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller
ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlöningen
för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden
mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna betecknas
såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslagskulle
slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräkning
att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig
befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor
en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra
utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra
ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning tilldelat
manlig rektor.

Lönetur.

Nuvarande

bestämmel ser.

I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må
vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av
tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer
än fyra femtedelar av samma tid.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad
efter fem år.

Kommitténs

yttrande.

I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående föreslagit
för rektor, torde nämndens förslag i förevarande punkt ej föranleda
något yttrande från kommitténs sida.

c) Pension.

Nuvarande

bestämmel ser.

Rektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom
förordnande på viss tid eller genom utnämning.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för
erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år.

Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den
pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara
tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jämlikt
kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.

127

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för
seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar,
men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för
kvinnlig rektor; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lärarinneseminariet,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp
räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.

Nämnden*

förslå;/.

Den ovan berörda framställningen från flertalet rektorer vid de Kommitténs

CJ tOVSlttO

allmänna läroverken, vilken blivit genom kungl. remiss den 18 september
1917 till kommittén överlämnad, berör, i vad den avser pensionsfrågan,
jämväl rektor vid högre lärarinneseminariet.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om
pension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk torde jämväl vara
tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet, dock att med
hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinnlig rektor vid
sistnämnda läroanstalt synes böra bestämmas till 4,600 kronor.

3. Ämneslärarinnor.

a) Ordinarie ämneslärarinnor.

Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för Nuvarande
närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) best“™mel~
2,050 kronor och 4) 2,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive
750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100,

2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be- Nämndens
stämmes till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e forsln9-och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår Vid namn
herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600 df^gat°sär-S

skilt yttrande.

128

kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.

Kommitténs Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle er hålla

i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna.
En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger
redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie
ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något
högre'' avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kommittén,
som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor
jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu
ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav

2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta
pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.

b) Vikarierande ämneslärarinnor.

Nuvarande Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande

bestammd- arv0(je ^ 1^800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne °ring.

a ~ förbättring till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämndens Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna

förslag. })es£ämmes till 2,100 kronor för år.

Kommitténs Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinnesemi for

slag. nar^e^. anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén
förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså

2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor
till sådan lärarinna utan berörda kompetens.

c) Biträdande föreståndarinnor.

Nuvarande Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande förestånda be8t“™mel~

rinna, åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersättning
med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

129

Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller Nämndens
hy ^ersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år. förslag.

Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet Kommitténs
att erinra. Jorslag.

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.

Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande er- Nuvarande
sättning efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.) bestas^mel''

Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode Nämndens
av 500 kronor för år.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot.

e) Biträdande ämneslärarinnor.

Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800
kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna
med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode
i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000
kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i
2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor
i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro- ^vcr nämnverksöverstyrelsen,
vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig ^vgdet^tttjänstgöring
i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna be- rande.
fattning till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlöningsförmåner.
Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna ''befattning

It—175464. Lönereglering skommitténs bet. LV.

Jorslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Nämndens

förslag.

130

visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes
lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst.

Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med huvudsaklig
tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar överstyrelsen
ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlöningsförmånerna
för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att
begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämneslärarinna
vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning
av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor.

Kommitténs Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring

förslag. i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läroverksöverstyrelsens
förslag angående ombildning av denna befattning till
ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet
härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, avlöningen
för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200
kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å
400 kronor.

Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsaklig
tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommittén
böra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär
för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna får kommittén,
som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämneslärarinna
vid statssamskola, förorda att avlöningen för nu ifrågavarande befattningshavare
likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav 1,800 kronor
lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma
tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.

f) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

I

Nuvarande Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla

bestämmel- lärare> rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämndens Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämnes förslag.

iararinnor beräknas utgå efter kalenderår.

Kommitténs j likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänst foisag.

göringSpennjI1garDa för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämnes -

131

lärare vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra förorda
nämndens förslag i denna punkt.

Lönetur.

För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet särskilt
stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla
för den ordinarie ämneslärarpersonalen.

Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående lönetursrätt
för ämneslärarinnor.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärarkollegiet
vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie
lärarinna vid statssamskola.

Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen behörighet
till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet
tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.

4. Övningslärare.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgör avlöningen
för lärare eller lärarinna i teckning lön i tre lönegrader å 1) 1,800
kronor, 2) 2,000 kronor och 3) 2,200 kronor;

för lärare eller lärarinna i musik lön i tre lönegrader å 1) 1,200
kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor;

för lärare eller lärarinna i gymnastik lön i tre lönegrader ål)

1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor; samt

för lärarinna i handarbete lön i tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,
2) 1,700 kronor och 3) 1,900 kronor.

För denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara
skyldig att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik
intill 14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 veckotimmar
och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan ytterligare
tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot en
ersättning för veckotimme och läsår av 100 kronor till lärare och lära -

Nuvarande

bestäm melser.

Nämndens

förslag.

Över nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

132

• Tillfällig
löneförbättring.

Nämndens

förslag.

rinna i teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i
handarbete. Sådan ersättning får emellertid icke utan Kungl. Maj:ts
medgivande utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare
eller lärarinna.

Vikarie å ordinarie övningslärartj änst åtnjuter arvode, beräknat
efter läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befattningen
jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring. (Kungl. kungörelsen
den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne -

förbättring

till ordinarie gymnastiklärare............ med 600 kronor

» > tecknings- eller musiklärare.......» 500

» » handarbetslärarinna..........» 400

» vikarierande gymnastiklärare..........» 400

» annan vikarierande övningslärare........» 300

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor
för veckotimme;

för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,
2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden; för

manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750
kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarierande
lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme;
för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,
2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne graden; för

kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a,

1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne graden; för

ordinarie lärarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610
kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt
för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a,
2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne graden; -

9

133

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,
lärare i musik: intill 14 veckotimmar,
lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och
lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en
ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronor i l:a, 125
kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:
95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99
kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.

Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma
lärare eller lärarinna.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår 7id riämn''
fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till foglig9

för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 kronor i l:a, 2,530 kronor i 2:a skilt ytt 2,

800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden; ran e''

för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,

1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i
2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a,

2,570 kronor i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kro nor

i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107
kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om av- kommitténs
löning åt övningslärare vid de allmänna läroverken torde i tillämpliga ^<>
delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

134

Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning
och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra,
150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig
ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymna,
stik efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje
och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i handarbete
åter torde ersättningen för veckotimme bestämmas till 85 kronor
i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121 kronor i fjärde

avlöningsgraden. ''

Yad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig
lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinnlig
lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för
veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för veckotimme.

Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av
den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav
kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén
för ifrågavarande ordinarie övningslärare ansett sig höra föreslå avlöningar
på sätt av det följande framgår.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övnings bestäs™mel~

lärarinna uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11
juni 1909.)

Nämndens Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på

förslag. nd av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle
uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning
avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen skota, kan
förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Kommitténs I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i

förslag. tillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende
föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.

d) Lönetur.

I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lärarinna
i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i sådant
avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinneseminariet.
(Kungl. kungörelsen den It juni 1909.)

Nämnden föreslår,

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom
den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre
allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på
det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett
års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.

Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt
beträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken,
förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget,
att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet
må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika
många undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många
ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

e) Pension.

Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor i övningsämnen
finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser.

Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderläget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet
skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de
10 år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

136

Kommitténs j likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för öv Jorsag.

njngS]ärare yi^ f]e allmänna läroverken, får kommittén tillstyrka vad
nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej
må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

5. Yillkor för inträde på den nya lönestaten.

Nämndens Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör

stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,
som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och
pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Kommitténs Under hänvisning till vad kommittén anfört under denna punkt

förslag. för (je anmänna läroverkens vidkommande, får kommittén tillstyrka, att
vad därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl
i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

Kommitténs Under åberopande av vad kommittén sålunda anfört och föreslagit,

hemställan. kommittén hemställa,

>

att avlöningen må bestämmas till

för manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och
2,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller
hy res er sättning till ett belopp, ej understigande 2,000 kronor
för år;

för kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor lön och

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad eller
hyresersättning till ett belopp av ungefär två tredjedelar av
det belopp, som varder tilldelat manlig rektor i hyreser sättning;

för manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och

1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tvä ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 500 kronor, samt dessutom tills
vidare hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; för

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och

137

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tvä ålder
stillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor;

för ämneslärarinna 3,200 kronor, därav 2,000 kronor lön och

1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för biträdande föreståndarinna, utöver aiåöning såsom ordinarie
ämneslärarinna, fri bostad eller hyresersättning till ett belopp
av 1,000 kronor för år;

för biträdande ämneslärarinna 2,800 kronor, därav 1,800 kronor
lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma
tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

för manlig vikarierande lektor arvode å 3,300 kronor, därest
han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år
räknat;

för kvinnlig vikarierande lektor arvode å 3,000 kronor, därest
hon avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år
räknat;

för vikarierande ämneslärarinna arvode å 2,600 kronor,
därest hon äger full kompetens till ämneslärarinnebefältning, eljest
2,400 kronor, för år räknat;

för vikarierande biträdande föreståndarinna arvode av 500
kronor, för år räknat;

för manlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,640 kronor i
l:a, 2.970 kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och 3,630 kronor i 4:e avlönings
graden;

för kvinnlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,310 kronor
i l:a, 2,574 kronor i 2:a, 2,838 kronor i 3:e och 3,102 kronor i 4:e
avlöningsgraden;

för ordinarie lärarinna i gymnastik lön å 1,575 kronor i l:a,
1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden; för

manlig ordinarie lärare i musik lön å 1,680 kronor i l:a,
1,890 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,310 kronor i 4:e avlöningsgraden; för

kvinnlig ordinarie lärare i musik lön å 1,470 kronor i
l:a, 1,638 kronor i 2:a, 1,806 kronor i 3:e och 1,974 kronor i 4:e avlöningsgraden; 18—175454.

Lönereglering »kommitténs bet. LV.

för ordinarie lärarinna i handarbete lön å 2,040 kronor i l:a,
2,328 kronor i 2:a, 2,616 kronor i 3:e och 2,904 kronor i 4:e avlöningsgraden; för

manlig vikarerande lärare i teckning och i musik 90 kronor
för veckotimme;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt
vikarierande lärarinna i gymnastik 85 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete 80 kronor för veckotimme; att

ordinarie övninqslärare skall vara skyldig att för den
fastställda lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,
lärare i musik: intill 14 veckotimmar,
lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och
lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare
mot en ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik 120 kronor i l:a, 135
kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i
gymnastik 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och
141 kronor i 4:e avlöningsgraden; samt

för lärarinna i handarbete 85 kronor i l:a, 97 kronor i 2:a,
109 kronor i 3:e och 121 kronor i 4:e avlöningsgraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan
Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till
en och samma lärare eller lärarinna;

att pensionsunderlaget må bestämmas till
för manlig rektor 5,600 kronor;
för kvinnlig rektor 4,600 kronor;
att högsta pensionsunderlaget må bestämmas för manlig
lektor till 4,600 kronor;

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre
lärarinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens
belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit
befullmäktigad rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra
två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest

139

lian bestredc tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionens
belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de
högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart
och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet,
likväl icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt
att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan
den nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla
lägre pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning
av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.

Kommittén får vidare hemställa,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande
ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshavare vid högre
lärarinneseminariet, måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,
förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av högre lärarinneseminariet eller eljest
kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och ken avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig
att vid en möjligen inträdande förändrad organisation av underningsväsendet
ävensom eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas
lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,
dock att befattningshavare, som varder förflyttad
till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla
skälig flyttningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för varje
särskilt fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig
de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig underkasta
sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot;

att med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning vid

högre lärarinneseminariet icke må förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid högre lärarinneseminariet
ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts
oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej lär overksöv er styr elsen
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt
för tjänstgöringen vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig
i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt icke,
vad angår lektor, ämneslärarinna eller övning slär are, vederbörande
rektor, eller, vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid seminariet,
finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; /

fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m. :

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,
utom rektor, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor,
samt att de i rektors avlöning ingående tjänstgöringspenningar
skola beräknas utgå efter kalenderår, men. till olika belopp för lästiden
och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid,
befattningshavare verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats att
uppehålla befattningen;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare av sjukdom
hindras att förrätta sin befattning, befattningshavaren äger
uppbära hela lönen jämte hy reser sättning eller hyresbidrag, där sådant
förekommer, men att, därest befattningshavaren eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

141

befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten
utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen
eller hyresersättningen eller hyresbidraget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att öv ning slär are, som är tjänstledig på grund av sjukdom,
äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära,
därest han själv bestrede sin tjänst, men att öv ning slär are,
som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas
skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig frän tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall; att,

därest befattningshhvare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något
därav;

att den, som tillträder ny avlöning sstat, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom hyresersättningen
eller hyresbidraget utgå till månadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning är i staten medgiven, tidpukten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan
statens tjänst eller fullgjort annat offenligt uppdrag, dock att här -

vid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för
fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än
vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade
tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare bär tillgodoräknas den tid,
som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst
å den gamla avlönings staten;

att, därest adjunkt vid allmänt läroverk, som befordras till
lektor vid högre lärarinneseminariet, intjänat tre ålder stillägg, honom
skall omedelbart tillgodoräknas ett ålder stillägg som lektor;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas
den tid han, efter att i avseende å examina och provår hava vunnit
behörighet till lektorstjäst vid nämnda läroanstalt, må hava tjänstgjort
som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium eller allmänt
läroverk, ävensom den tid han efter vunnen behörighet till lektorstjänst
vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom ordinarie
lektor vid sjökrigsskolan;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj
1878 omförmälda docenter vid universiteten ävensom de i kungl.
kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms
och Göteborgs högskolor må äga att, efter vunnen befordran
vid högre lärarinneseminariet, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitet eller
någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i
undervisning av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent
varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.
Maj:t bestämmes;

att ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen
behörighet till ämneslärarinnebefältning vid högre lärarinneseminariet
tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola; att

övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk även -

148

som den tid, han efter vunnen kompetens till öv ning slär ar befattning
vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid
realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet,
dock att övningslärare vid övergång från realskola
till högre lärarinneseminariet må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda
läroanstalt omfattar minst lika många undervisning stimmar
som vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg,
att ingen löneminskning honom eller henne vederfares;

att övningslärare må tillgodoräknas den tid han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium; men

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid
vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke
må tillträda samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i
fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens
ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgat.

Härjämte torde böra förklaras,

att en var, som med eller efter ingången av det år, med vars
början den nya staten träder i kraft, tillträder befattning vid högre
lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda
villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke
före viss angiven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den
nya staten och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner.

Slutligen får kommittén hemställa,

att en utredning må åvägabringas i syfte att bereda semester
åt rektor vid högre lärarinneseminariet.

144

Extra och
vikarierande
manlig ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Hyresbidrag
till
vissa lärare.

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens folkskoleseminarier.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.

Till vikarierande manlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärare
vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro
stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått provårskurs,
utgår ett årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat fall arvode
å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.) * ?

Beträffande dessa arvodesbelopp förordar nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring till

manlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium, som upprättats genom

beslut av 1913 års riksdag...........med 600 kronor

» manlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts -

tjänst.................... » 300

» annan, icke ordinarie, manlig ämneslärare med full

kompetens .... » 400 »

» » » » » ämneslärare utan be .

rörda kompetens . » 300 »

Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till extra ordinarie ämneslärare
efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter
fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet
i Göteborg till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och
till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.

145

Pil sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande man- Kommittén*
liga ämneslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén, att förslag.
arvodet för extra och vikarierande manlig ämneslärare vid folkskoleseminarium
må, därest han äger full kompetens till ämnes] ärartj än st vid
sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid de allmänna
läroverken, utgå med 3,300 kronor, men i annat fall med 2,900 kronor,
allt föi- år räknat. Till frågan om hyresbidrag eller ortstillägg för vissa
av dessa lärare återkommer kommittén i det följande.

Arvode åt manlig timlärare i läsämnen utgår för närvarande efter Manliga timlig)
kronor för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov,
som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, bcstämmelsamt
genomgått provårskurs, och i annat fall efter 110 kronor för vecko- sertimme.
(Beslut av 1913 års riksdag.)

Nämnden föreslår för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor, Nämndens

därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet f(,rsla9-till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för veckotimme
räknat, dock att arvode för timlärare i liälsolära och ekonomilära
må, efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna
utgå med högre belopp.

Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer Kommitténs
kommittén, att, i likhet med vad som förordats i fråga om manliga tim- f°r*la9-lärare vid de allmänna läroverken, beloppen bestämmas till respektive
140 och 120 kronor för veckotimme.

Till vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslära- Extra och wrinna
vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som kvinnägl^ämäro
stadgade för behörighet till adjunkt, samt genomgått provårskurs nesiärare.
eller eljest fullgjort villkoren för behörighet till adjunktsbefattning, utgår farande
ett årligt arvode å 2,500 kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor. fS a8™me''
(Kung], kungörelsen den 4 juli 1913.)

Nämnden förordar endast så till vida ändring i dessa arvodesbelopp, Nämndens
att det sistnämnda höjes till 2,100 kronor. förslag.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne- Tillfällig
förbättring loneförbätt till

kvinnlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium, som upprättats genom
beslut av 1913 års riksdag,...........med 300 kronor

19—175454. Lrmeregleringslcommttttns bet. L V.

146

till kvinnlig vikarie utan full kompetens ä dylik adjunkts tjänst.

...................med 200 kronor

» annan, icke ordinarie, kvinnlig ämneslärare .... » 200 »

Kommitténs På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande

förslag. kvinnliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,
tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande
kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium må, därest hon äger full
kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter
eller till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgå med 3,000 kronor, men
i annat fall med 2,600 kronor, allt för år räknat.

Kvinnliga Arvode åt kvinnlig timlärare utgår för närvarande efter 120 kronor

timlärare. för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov, som
nuvarande ärQ stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått
ser. provårskurs, och i annat fall efter 100 kronor för veckotimme. (Beslut
av 1913 års riksdag.)

Nämndens Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest

förslag, lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljes 100 kronor, för veckotimme
räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må,
efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå
med högre belopp.

Kommitténs Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer

förslag, kommittén, att, på sätt ifrågasatts för kvinnliga timlärare vid de allmänna
läroverken, beloppen höjas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Ordinarie ämneslärare.

Nuvarande För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunktei

bestämmel- vi(j f0ikskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk.

ser vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna

kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet. Enligt kungl. kungörelse den 18 februari 1905 tillkommer
nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium
lärarinna, som avlagt, fullständig avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig for undervisningsskicklighet
och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik

147

isamt antingen nöjaktigt genomgått viss provärskurs vid folkskoleseininarium
eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens
seminarium.

Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 utgår

för manlig adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor,

2) 2,350 kronor, 3) 2,700 krono]-, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor,
jämte tjänstgöringspeuningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och

1,600 kronor, alltså tillhopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och

5,000 kronor; samt

för kvinnlig adjunkt lön i fyra lönegrader ä 1) 1,350 krono!-, 2)

1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa
respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.

Enligt beslut av 1917 ars riksdag utgår för är 1918 tillfällig löne- Tillfällig
förbättring till manlig adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde löne- isneförbättgraden
samt kvinnlig adjunkt i första, andra eller tredje lönegraden med n”''7''
700 kronor samt till manlig adjunkt i femte lönegraden och kvinnlig
adjunkt i fjärde lönegraden med 600 kronor.

Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 Hyresbidrag
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag ^r^‘sscr
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt araremed
500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie
manlig adjunkt i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden
med 575 kronor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700
kronor.

Nämnden föreslår, Nämndens

att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till förlag.
lektorat;

att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må
stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till
ämneslärartjänst vid allmänt läroverk (adjunktskompetens skulle alltså
vara tillfyllestgörande, och samma kompetensvillkor skulle gälla för kvinnliga
som för manliga ämneslärare); samt

att avlöningen bestämmes till

för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar;
och

14<>

för kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900
kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor
tjänstgöringspenningar.

Vid nämn- Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande

Afoga£ersäl- särskilda yttranden, nämligen

skilda ytf- dels av herr Per Elof Lindström, som förordar borttagandet av alla

1-andm. särskilda villkor för behörighet till lektorstjänster vid folkskoleseminarierna; dels

av herr Anders Holkers, som, jämte det han instämmer i nyssberörda
yttrande av herr Lindström, anser, att nämnden bort förorda
särskilda avlöningsförmåner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i
Stockholm och Göteborg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag,
ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa
städer utgående kommunala hyresbidragen (i sistnämnda hänseende instämmer
med herr Holkers fröken Anna Sörensen);

dels av herr Olof Olsson, som hemställer, att de manliga seminarielärarna
tills vidare avlönas efter samma grunder, som komma att gälla
för läroverkens adjunkter, men att varje ledigbliven plats förvandlas till
eu kvalificerad adjunktur och att lönen för den nye innehavaren bestämmes
skola ligga mitt emellan lönen för adjunkten och lektorn vid
de allmänna läroverken, samt, i anslutning såväl härtill som till sin uppfattning
om principerna vid bestämmande av de kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,
föreslår

för manlig seminarieadjuukt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor i
2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600
kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig seminarieadjuukt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i
2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300
kronor i tjänstgöringspenningar;

för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommittén
föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a,
5,500 kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor
i tjänstgöringspenningar; samt

för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna
kvalifikationerna): 3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor
i 3:e och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöri
liggpenningar;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfattning
om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:u, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor
i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Nämndens förslag att äinneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna
skola förvandlas till lektorat förordas av bland andra flertalet seminariekollegier
samt av folkskolöverstyrelsen, varemot närmast från de allmänna
läroverkens sida dels uttalats anslutning till den av herr Olsson
avgivna reservationen dels yrkats på likställighet i avlöningshänseende
mellan seminariernas ämneslärare och adjunkterna vid provårsläroverken
dels ock betonats, att, därest adjunkturerna vid seminarierna bleve förvandlade
till lektorat, kompetensfordringarna borde höjas till vad för
närvarande vore stadgat för lektorat vid de allmänna läroverken.

Yad angår kompetensfrågan, uttalar folkskolöverstyrelsen, i huvudsaklig
anslutning till herr Lindströms reservation och under erinran om
förhållandena vid andra fackutbildningsanstalter, exempelvis de tekniska
elementarskolorna, den uppfattningen, att några bestämda formella kompetensfordringar
i fråga om ämneslärartjänsterna vid seminarierna icke
borde föreskrivas men att i seminariestadgan borde införas en bestämmelse,
varigenom skulle stadgas, att sökande skall ingiva meritförteckning,
»utvisande, huruvida den sökande ådagalagt sin lämplighet för befattningen
genom avlagda examina, utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller
föregående sysselsättning såsom lärare». Nämndens förslag beträffande
kompetensvillkor för ämneslärarna tillstyrkes däremot av lärarkollegierna
vid flertalet folkskoleseminarier.

Genom kungl. remiss den 18 juli 1917 har till kommittén överlämnats
en av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjord underdånig
framställning, däri beträffande ämneslärarna vid folkskoleseminarierna
dels framhålles önskvärdheten av att avlöningsbeloppen sättas så
högt, att seminarierna ej behöva riskera, att en ämneslärare, som besitter
eller förvärvar kompetens att söka och innehava lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk, skall av enbart ekonomiska skäl nödgas att lämna
sin befattning vid seminarium och övergå till allmänt läroverk, dels och
i avseende å kompetensfrågan uttalas anslutning till den uppfattning,
som gjorts gällande såväl i herr Lindströms reservation som i folkskolöverstyrelsens
nyssberörda utlåtande. I sitt över denna framställningavgivna
utlåtande den 13 juli 1917 tillstyrker folkskolöverstyrelsen, afl
berörda önskemål måtte bliva beaktade.

Vidare har genom kungl. remiss den 4 oktober 1917 till kommittén
överlämnats vissa av folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti

Över nämndens
forsla;)
avgivna utlåtanden.

Tillkommittén
remit
terade framställningar.

150

Kommitténs

förslag.

1917 framlagda förslag rörande anslag till folkundervisningen m. m. för
budgetåret 1919. Vad angår folkskoleseminarierna, har överstyrelsen i
nämnda skrivelse i fråga om avlöningsbeloppen för ämneslärarna förklarat
sig vidhålla sitt vid föregående tillfällen gjorda yrkande, att bemälda
lärare skola i avlöningshänseende likställas med lektorer vid de allmänna
läroverken, även under förutsättning att läroverkslektorernas avlöning skulle
komma att bestämmas enligt gynnsammare grunder än tidigare varit
föreslaget.

För den av nämnden hävdade uppfattningen att ämneslärartjänsterna
vid folkskoleseminarierna böra förvandlas till lektorat och i avlöningshänseende
likställas med lektorat vid de allmänna läroverken hava
skäl anförts, vilka på kommittén verkat övertygande. Folkskoleseminariernas
karaktär av fackliga utbildningsanstalter, den på grund därav
mer ansvarsfulla och ansträngande tjänstgöringen, önskvärdheten att genom
den i alla avseenden bästa undervisning på den korta tiden av fyra
år bibringa det erforderliga kunskapsmaterialet och dymedelst undvika en
eventuell förlängning av utbildningstiden med ett femte år, den krävande
ledningen av elevernas fria studier äro, bland andra, omständigheter, som
tala till förmån för nämndens förslag.

Slutligen och framför allt må erinras, hurusom genom de av 1913
års riksdag beviljade anslagsförhöjningar för förstärkande av seminariernas
lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka förhöjningar erfordrades
för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa läroanstalter,
åtgärder vidtagits för tillgodoseende av de i dessa avseenden nödvändiga
förutsättningarna för eu förbättrad seminarieundervisning, men att en
icke mindre viktig förutsättning vore den lönereglering för seminarielärarna,
som i Kungl. Maj:ts framställning till sistnämnda års riksdag
angående anslag till folkskoleseminarierna av dåvarande departementschefen
betecknades såsom ett oeftergivligt villkor för eu verklig reform
av seminarieundervisningen.

Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag angående
förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat.

Avlöningen skulle alltså bliva för manlig lektor 5,800 kronor, därav

3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. För
kvinnlig lektor torde avlöningen böra, i likhet med vad kommittén föreslagit
för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till

4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

151

å 400 kronor. Högsta peusionsunderlaget för manlig lektor skulle begränsas
till 4,600 kronor.

Till frågan om hyresbidrag eller ortst il lägg för vissa ämneslärare
återkommer kommittén i det följande.

Nämndens ovanberörda förslag angående förvandling av ämneslärartjänsterna
vid folkskoleseminarierna till lektorat med därmed följande
avlöningsförmåner anser kommittén dock även böra skärskådas mot
bakgrunden av de kompetensvillkor, vilka kunna synas skäliga att uppställa
för dessa befattningar.

Då kommittén nu ansett sig böra förorda, att ämneslärarna vid folkskoleseminarierna
i avlöningshänseende jämnställas med lektorerna vid de
allmänna läroverken, skulle konsekvensen kunna synas fordra, att samma
kompetensvillkor uppställdes för båda slagen av befattningar. Mot denna
uppfattning har emellertid starkt motstånd rests från ett flertal håll, och
olika uppfattningar hava ock inom nämnden gjorts gällande i denna
fråga.

Nämndens majoritet har föreslagit — för såväl manlig som kvinnlig
ämneslärare — samma kompetensvillkor, som äro fastställda för ämneslärartjänster
vid de allmänna läroverken. Herr Lindström har i sin reservation
uttalat sig för borttagandet av alla kompetensvillkor, medan
hen’ Olsson i sin reservation förordat det av folknndervisningskommittén
på sin tid framlagda förslaget om eu i såväl teoretiskt som praktiskt
avseende förstärkt adjunktskompetens.

Att borttaga alla kompetensvillkor, på sätt herr Lindström föreslagit,
finner kommittén vara en anordning, som skulle kunna medföra
åtskilliga vådor. Denna kommitténs uppfattning synes befogad, särskilt om
den nämnda anordningen omedelbart, utan att man ägde någon erfarenhet
på området, sattes i verkställighet, och torde äga giltighet, ehuruväl vissa
garantier för erhållande av ett gott lärarmaterial kunna anses ligga dels
i konkurrensen om avlöningen, därest denna bliver fastställd såsom kommittén
föreslagit, dels ock i själva tillsättningsproceduren.

Enligt kommitténs mening torde nyssberörda garantier ej uppväga
de risker, som skulle kunna vara förenade med ett upphävande i ett slag
av alla formella kompetenskrav. Följden skulle måhända kunna bliva
den, att de fördelar för folkskoleseminarierna icke skulle vinnas, som
med den ifrågakomna omorganisationen åsyftats; vill man på allt sätt
främja seminariernas utveckling, torde man sålunda ej i avseende å kompetensvillkoren
böra tillgripa en sådan anordning, som i herr Lindströms
reservation ifrågasatts.

152

Emellertid torde det icke kunna förnekas, att ett alltför strängt
vidhållande av kravet på full lektorskompetens i enlighet med vad för
de högre allmänna läroverken gäller även skulle kunna innebära vissa
olägenheter. Man bör nämligen taga i betraktande, att förhållandena i
förevarande avseende vid seminarierna och de högre allmänna läroverken
icke äro fullt analoga. Medan vid de senare läroanstalterna själva
kunskapsmeddelandet träder i förgrunden och detta givetvis ställer krav
på vissa högre teoretiska insikter hos vederbörande lärare, är det vid
undervisningen i seminarierna andra faktorer (framför allt ledningen av
den praktiska lärarutbildningen), som jämte själva kunskapsgivandet ligga
i främsta planet och av lärarna därstädes fordra helt andra kvalifikationer
än dem, som ådagaläggas genom vissa examina och prov. Möjlighet
bör enligt kommitténs mening därför hållas öppen att till lektorstjänster
vid folkskoleseminarium kunna erhålla därför särskilt lämpade
personer, även om dessa ej alltid uppfylla de formella villkor, som ställas
på lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken.

Kommittén har följaktligen ansett sig böra föreslå följande kompetensvillkor: För

behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras att
hava uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk eller att hava, med hänsyn till genom vetenskapliga
insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd
lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarbildningsanstalt, av Kungl. Maja
efter folkskolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst
vid folkskoleseminarium; med rätt dock för folkskolöverstyrelsen
att, då utsikt finnes att till ledig lektorstjänst förvärva lärare av synnerlig
skicklighet och lämplighet, föreslå hos Kungl. Maja till tjänstens erhållande
även den, som icke uppfyllt nu angivna villkor för anställning
såsom lektor.

Kommittén anser sig vidare i detta sammanhang böra beröra ett
spörsmål, som avser förhållandena beträffande övergång för ämneslärarna
vid seminarierna från nu gällande stat till den, som enligt kommitténs
förslag skulle bliva tillämplig.

På sätt av det ovanstående framgår, har kommittén föreslagit
andra kompetensvillkor för lektorerna vid seminarierna än vad för närvarande
gäller för ämneslärarna vid dessa läroanstalter. Givet är, att
de nuvarande ämneslärare, vilka fylla de av kommittén föreslagna kompetensvillkoren,
böra befordras till lektorer; däremot synes eu sådan för -

män ej kunna medgivas dem av de nuvarande ämneslärarna, vilka ej fylla
sagda villkor.

Det torde därför bliva nödigt överflytta dessa sistnämnda å övergångsstat,
i den män de ej må anses böra uppföras å indragningsstat.

Då för närvarande adjunkter vid seminarierna och vid de allmänna
läroverken äro i avlöningshänseende likställda, böra de å övergångsstat
överflyttade seminarieadjunkterna komma i åtnjutande av enahanda
förmåner, som kommittén i det föregående förordat för manliga
resp. kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken.

Därest sådan vid folkskoleseminarium anställd adjunkt å övergångsstat
sedermera inom viss angiven, ej alltför knappt tillmätt tid kommer
att förvärva behörighet för lektorstjänst vid seminarium, torde lian böra
äga rätt att utan tävlan befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst.

Det för varje seminarium erforderliga antalet lektorstjänster torde
emellertid redan från början böra uppföras å vederbörande seminariums
stat. Härvid torde böra föreskrivas, att, därest nuvarande ämneslärare
varda uppförda å övergångsstat, ett motsvarande antal lektorstjänster
hållas vakanta under övergångstiden.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar beräknas
utgå för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för lektorer skola utgå
efter kalenderår.

På sätt kommittén i det föregående beträffande enahanda fråga, i
vad den avser de allmänna läroverken, anfört, anser sig kommittén icke
kunna förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit.

I

d) Lönetui-.

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27
augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken
och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid
övergång till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande av avlöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare

20—175454. Löneregleringshommitténs bet. LV.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

154

Nämnde ms
förslag.

enligt enahanda grunder, som angående ämneslärare vid folkskoleseminarinm
blivit stadgade.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola
utnämnes till ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium, han må
för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de
tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid
kommunal mellanskola; dock att honom ieke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår.

Nämnden föreslår,

att lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läroverk
uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han
vid befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit,
därest han vid befox-dran till lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter
fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid befordringstillfället
befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt,
må för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i
denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;

att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som
ingår på den nya lönestaten;

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk
elementarskola; samt

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid
folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskoleseminarium,
skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka
läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela
lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor
vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande ändamål
tillgodoräkna sig intill 10 sådana lönetursår.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt Yttrande förklarar sia Vid namnfröken
Anna Sörensen anse, att nämnden bort föreslå, att seminarielektor fogat
må för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig de tjänst-*1nlt vttranär,
som han vid tiden för den nya avlön in gsstatens trädande i kraft ägt
att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.

I de utlåtanden, som avgivits över nämndens betänkande, hava de Över
flesta myndigheter, som berört frågan om lönetursberäkning, förordat ‘"fördag''
fröken Sörensens reservation. Folkskolöverstyrelsen, som uttalar sympa- avgivna
tiar för det i denna reservation framlagda förslag, föreslå]- alternativt, vttrttn(1en
iitt seminarieadjunkt, som vid övergång till den nya lönestaten befinner
sig i andra eller högre lönegrad som adjunkt, måtte äga uppbära avlöning
som lektor i närmast lägre lönegrad, ävensom att han måtte för
uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den
tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna
befattning senast uppflyttades till högre lönegrad.

På sätt i det föregående omförmälts, hava genom kungl. remisser TillkammUden
19 november och den 22 december 1917 till kommittén överlämnats de från^
två av Sveriges extralärarförenings styrelse gjorda likalydande framställ- ställningar.
ningar, däri föreslås, att lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
må erhålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning
inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig den tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt
läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat
full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik tjänstgöringföre
den 1 januari 1913. I detta ärende hava, på sätt i det föregående
närmare angivits, läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen avgivit
underdåniga utlåtanden, daterade respektive den 12 november och den
3 december 1917, varefter nämnda förening till kommittén inkommit med
en skrift i ämnet.

De allmänna villkor i fråga om rätt att komma i åtnjutande av Kommittent!
älderstillägg, vilka kommittén förordat i fråga om de allmänna lärover- for*la9-kens lärare, torde även för seminariernas vidkommande böra tillämpas.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om adjunkt vid de allmänna
läroverken, vilken befordras till lektor vid samma läroanstalter,
synes böra stadgas, att adjunkt vid allmänt läroverk, vilken befordras
till lektor vid folkskoleseminarium, må, därest han i sin egen ska]) av

Nuvarande

bestäm melser.

15*?

adjunkt intjänat tre alderstillägg, för åtnjutande av ett första ålderstilllägg
såsom lektor tillgodoräknas fem år av sin adjunktstjänstgöring.

Yad angår de nuvarande seminarieadjunkter, vilka enligt kommitténs
förslag skulle uppföras å övergångsstat med de för läroverksadjunkter
föreslagna avlöningsförmåner, torde böra föreskrivas, att dem må för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
(övergångsstatens) trädande i kraft förflutit frän vederbörandes tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla staten.

Beträffande den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till folkskoleseminarium
hänvisar kommittén till vad kommittén i samma avseende
anfört för de allmänna läroverkens vidkommande. Bestämmelsen
bör under alla förhållanden endast avse adjunkt, som skulle komma
att uppföras å övergångsstat.

Nämndens förslag, att lektor må för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräknas den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementarskola,
finner sig kommittén böra förorda. Enahanda bestämmelser torde,
i likhet med vad för närvarande gäller, böra föreskrivas i avseende å tjänstgöring
vid högre lärarinneseminariet ävensom i förekommande fall beträffande
tjänstgöring vid sjökrigsskolan. Däremot anser sig kommittén
icke böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende, i vad det
berör föregående tjänstgöring vid folkhögskola, varvid kommittén tillåter
sig åberopa vad kommittén i samma fråga anförde under de allmänna
läroverken.

Ovanberörda av Sveriges extralärarförening gjorda framställning
har kommittén icke ansett sig kunna förorda för de allmänna läroverkens
vidkommande. Lika litet anser sig kommittén kunna tillstyrka densamma,
i vad den avser folkskoleseminarierna.

2. Rektorer,

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar för rektor lön i
tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kronor och 3) 4,000 kronor,
jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,
alltså tillhopa respektive 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, varförutom rektor
skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.

För, närvarande utgår hy rese rsättn ilig i stället för hostad in natura
till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka rektorshostaden tagits i
bruk för undervisningen. Till bestridande av hyresbidrag till rektorerna
vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå har
riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett belopp av 6,200 kronor;
av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för eu var av rektorerna
vid seminarierna i Linköping oeh Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid
seminariet i Skara samt 1,400 kronor för eu var av rektorerna vid seminarierna
i Karlstad och Umeå.

Till adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning,
utgår arvode å 500 kronor, med bibehållande av lön och
tjänstgöringspenningar å egen tjänst. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti
1904.)

Vidare är beträffande rektor stadgat, att uppflyttning från lägre
till närmast högre avlöningsgrad skall äga rum efter förloppet av
fem år.

Beträffande pensionsrätt stadgar kungl. kungörelsen den 9 juni
1905, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, vilken fullgjort
de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad.

För närvarande utgör pcnsionsunderlaget för lektor och tillförordnad
rektor hela lönen med tillägg av 500 kronor. (KungL skrivelse till statskontoret
den 13 juni 1913.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för ar 1918 tillfällig löneförbättring
till manlig rektor i första eller andra lönegraden med 600
kronor, till manlig rektor i tredje lönegraden med 500 kronor samt till
kvinnlig rektor med 600 kronor.

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;

att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning
skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i
Uppsala, Lund och Karlstad vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid
seminarierna i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till
rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år;

Tillfällig
löneförbättring.

Nämnden*

förslag.

att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hy ^ersättning
skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den
för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen;

att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kungl.
Maj:t bestämmer;

att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem års
tjänstgöring som rektor;

att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp
å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor;
samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

^Jogat^är- fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om statsanställda
skilt ytt- kvinnliga lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig rektor 5,600 kronor i
ran e'' l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Tillkommit- I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 juli 1917 till kommittén

teradefram-överlämnade framställning från styrelsen för svenska seminarielärarföreställningar.
ningen uttalar nämnda styrelse, under åberopande av anförda skäl, bland
annat önskvärdheten av att arvodena för skrivbiträdena åt rektorerna
måtte bliva upptagna såsom särskilda poster å seminariernas stater och
i samband därmed fixeras till skäliga belopp. Framställningen har förordats
av folkskolöverstyrelsen.

Vidare har genom kungl. remiss den 11 juli 1917 till kommittén
överlämnats en av samtliga seminarierektorer gjord framställning, däri på
anförda skäl föreslås, att med den förmån av fri bostad eller hyresersättning,
som enligt nu gällande lönestat tillkommer seminarierektor, måtte
komma att helt eller delvis förenas förmånen av fritt bränsle eller motsvarande
ersättning.

I sistnämnda framställning erinras, bland annat, hurusom uppvärmningskostnaderna
för rektorsbostäderna, även under en tid med normala
bränslepris, i de flesta fall varit högst avsevärda. Skillnaden i avlöningshänseende
mellan de rektorer, som hade bostadsförmån in natura,
och dem, som åtnjöte hyresersättning, bleve i verkligheten högst betydlig,
och även vad boställsliavarne beträffade förefunnes på grund av de
olika bränsleutgifterna å olika orter vissa skillnader i de verkliga löne -

löit

förmånerna. K rida medlet att avlägsna de svårigheter och ojämnheter,
som här vore i fråga, syntes vara, att med förmånen av fri bostad också
förenades fritt bränsle för bostädernas uppvärmning. Om denna förmån
bereddes de seminarierektorer, som innehade tjänstebostad, borde givetvis
vid bestämmande av hyresersättning för övriga rektorer hänsyn tagas till
att ersättningen bleve tillräckligt stor jämväl för bestridande av kostnaderna
för bränsle till bostads uppvärmning.

Därest det emellertid ej skulle anses möjligt att helt tillmötesgå
kravet på fritt bränsle eller ersättning därför, syntes det ej kunna anses
orimligt, att för utjämning av de uppenbara ogynnsamma ekonomiska
förhållanden, som åtnjutande av fri bostad utan fritt bränsle för densammas
uppvärmning kunde medföra, i lönestaten bestämdes, att de rektorer,
som innehade tjänstebostad, erhölle bränsle för dess uppvärmning
mot det att visst skäligt belopp avdroges från deras avlöning. Detta belopp
ansåges böra sättas till högst 300 kronor för år.

I sitt över senast berörda framställning den 30 juni 1917 avgivna
utlåtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen bifall till densamma.

1 anslutning till vad kommittén föreslagit för rektorer vid de högre
allmänna läroverken, synas avlöningsförmånerna för manlig rektor vid
folkskoleseminarittm böra bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller motsvarande
ersättning.

Vad angår kvinnlig rektor, synas avlöningsförmånerna böra bestämmas
till samma belopp, som kommittén förordat i fråga om kvinnlig rektor
vid högre lärarinneseminariet eller alltså 6,200 kronor, därav 4,200
kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad
eller ersättning till belopp, utgörande ungefär 2/3 av vad till manlig
rektor skolat i samma avseende utgå.

Själva beloppet av den hyresersättning, som bör utgå till rektorer,
vilka ej åtnjuta bostad in natura, är kommittén ej i tillfälle att bedöma.
Medel för ändamålet böra uppenbarligen finnas å extra stat anslagna, sä
länge ej fri bostad kan tillförsäkras vederbörande rektorer.

Vad angår det i ovanberörda framställning från seminarierektorerna
framhållna önskemålet angående erhållande av fritt bränsle eller motsvarande
ersättning, torde denna fråga, innan den bringas till slutligt avgörande,
tarva en närmare utredning, och kommittén finner sig fördenskull
ej kunna under förhandenvarande förhållanden biträda vad i framställningen
föreslagits.

Beträffande vidare pensionsförhållandena anser kommittén enahanda

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestäm melser.

ltiO

bestämmelse!'' böra gälla beträffande seminarierektor, som kommittén i det
föregående förordat i fråga om manlig rektor vid högre allmänt läroverk
resp. kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Pensionsunderlaget
för manlig rektor vid folkskoleseminarium skulle alltså bliva 5,600 krono!''
och för kvinnlig rektor 4,600 kronor, varjämte, såsom nämnden pek
föreslagit, torde böra föreskrivas, att, om befattningshavare varit tillförordnad
rektor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet av
pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han
varit befullmäktigad rektor.

Vidkommande väckt fråga om semesterrätt för rektor och därav
föranledda vikariatsbestämmelser hänvisar kommittén till vad i detta avseende
beträffande de allmänna läroverken anförts.

I fråga slutligen om omförmälda framställning från svenska seminarielärarföreningen
angående särskilda arvoden åt skrivbiträden för rektorerna,
hänvisas till vad kommittén i denna sak anfört rörande skrivbiträden
vid de allmänna läroverken och hemställer kommittén, att den
utredning, som kommittén beträffande de sistnämnda förordat, jämväl
måtte omfatta skrivbiträdesinstitutionen vid folkskoleseminarierna.

3. Övningslärare.

a) Anställning och kompetens.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 skola
vid varje seminarium vara anställda lärare i teckning, musik, trädgårdsskötsel,
gymnastik med lek och idrott samt för manliga elever manlig
slöjd och för kvinnliga husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål. Seminariernas övningslärare tillsättas enligt samma
stadga medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Enligt § 148 i omförmälda stadga fordras för att kunna förordnas
såsom lärare i övningsämnen vid seminarium följande fackutbildning:

a) för lärarbefattning i teckning: att. hava nöjaktigt genomgått den
vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för
teckningslärare; •

b) för lärarbefattning i musik och sång: att från musikkonservatorium
förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning;

c) för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig
gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit
betyg:

1G1

d) för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god
kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer;

e) för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och
undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas
undervisning.

Nämnden föreslår, att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, husliållsgöromål samt
trädgårdsskötsel skola med följande undantag tillsättas medelst fullmakt
av folkskolöverstyrelsen.

För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning skulle utgå i form
av arvode (nämligen vid seminarierna i Stockholm och Umeå), samt för
lärare i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt
nämndens förslag likaledes skulle åtnjuta arvode, förordar nämnden
anställning medelst förordnande.

I avseende å kompetensvillkor meddelar nämnden, utan att själv
fatta ståndpunkt därtill, ett av folkskolöverstyrelsen på nämndens begäran
avgivet utlåtande angående behörighet till övningslärarbefattning,
däri överstyrelsen anser följande fordringar böra uppställas

dels i allmänhet:

att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
sig äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan meddelade
kunskaper; samt

att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort
som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;

dels ock särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i teckning:

att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm
anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

b) beträffande lärarbefattning i musik:

att vid kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende
även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i
fiolspelning; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

c) beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:

21—175454. Löneregleringskommitténs bet. LV.

Nämnden*

förslag.

162

Över nämndens
förslag
avgivna utlåtanden.

Till kommittén
remitterad
framställning.

Kommitténs

förslag.

att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska centra -institutet;

d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:

att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp
eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola
ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforderlig
undervisningsskicklighet;

e) beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i
någondera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig
slöjd och hushållsgöromål:

att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs
i vederbörande ämne.

Nämndens förslag, att övningslärare vid seminarierna i regel skola
anställas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen har icke givit anledning
till erinran från någon av de hörda myndigheterna.

Däremot har förslaget att från denna allmänna regel undantaga
läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm samt lärarinnorna
i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor mötts av
gensagor från åtskilliga håll.

För lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm föreslås
ordinarie anställning av, bland andra, folkskolöverstyrelsen.

Beträffande lärarinnebefattningarna i kvinnlig slöjd vid de manliga
seminariernas övningsskolor föreslår folkskolöverstyrelsen, att dessa måtte,
där förhållandena sådant föranleda, ordnas som ordinarie tjänster. Då
det emellertid möjligen i något fall kunde befinnas lämpligare att tills
vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen fortfarande
utgå i form av arvode, syntes det överstyrelsen böra överlämnas
åt Kungl. Maj:t att avgöra, huru varje särskild tjänst skulle ordnas.

I fråga om kompetensvillkor förordar folkskolöverstyrelsen, att de
av nämnden angivna villkoren måtte i sammanhang med genomförandet
av ny lönereglering vinna stadfästelse.

I ovanberörda genom kungl. remiss den 18 juli 1917 till kommittén
överlämnade, av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjorda
framställning yrkas på ordinarie anställning för seminariernas övningslärare.

Kommittén anser sig böra biträda nämndens förslag i fråga om
anställning medelst fullmakt för lärare i teckning, musik, gymnastik med
lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

1(53

Vad angår lärare i trädgårdsskötsel, anser kommittén, med hänsyn
till det betydelsefulla ämne, dessa lärare företräda, det vara av vikt, att
jämväl dessa erhålla samma fasta anställning som övriga övningslärare.
Dock torde beträffande läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå
en sådan anordning böra tills vidare anstå.

Vidkommande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas
övningsskolor ansluter sig kommittén till folkskolöverstyrelsens
förslag, med erinran emellertid att i de fall, då det befinnes lämpligt att
tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen
utgå i form av arvode, motsvarande den å stat för ordinarie befattningshavare
upptagna begynnelseavlöning, behörigt avdrag bör göras motsvarande
ordinarie befattningshavares pensionsavgift, på vanligt sätt avrundad.

De av nämnden angivna kompetensvillkoren hava icke givit kommittén
anledning till erinran.

b) Avlöningsbelopp.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår
för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arvode i tre avlöningsgrader
å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre avlöningsgrader
å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre avlöningsgrader
å 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;

för lärare i manlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,100
kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor; samt

för lärare i kvinnlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000
kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor.

För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga
lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar,
lärare i gymnastik elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till
aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för varje yeckotimme
av 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller i
gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare
i kvinnlig slöjd, dock under iakttagande därav, att ersättning för extra
tjänstgöring ej må utgå till annan än den, som fullgör samma tjänstgöring,
och ej utan Kungl. Maj ds tillstånd i varje särskilt fall för ett
större antal veckotimmar än fyra för en och samma lärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

164

Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är
fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första avlöningsgraden
är fastställt.

För vikarierande manlig eller kvinnlig övningslärare utgår arvode
till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.

Angående arvode till lärarinna i hushållsgöromål samt till lärarinna
i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor finnes för närvarande
intet direkt stadgat, men beräknas ifrågavarande arvode efter 70
kronor för veckotimme.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att för upprätthållande
av undervisning i trädgårdsskötsel och träplantering må utgå
ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej meddelas
i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen må
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt de före kungörelsens utfärdande
gällande grunder.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1913 års riksdag höjt
detta arvode till 1,700 kronor för lärarna i trädgårdsskötsel vid 12 seminarier.

Vid två seminarier, Stockholms och Umeå, vid vilka full tjänstgöring
ej kan beredas lärarna, utgår arvode med lägre belopp än senast
nämnda, nämligen vid seminariet i Stockholm med 1,200 kronor och vid
seminariet i Umeå med 800 kronor.

För undervisning i trädgårdsskötsel vid Göteborgs seminarium är
anslag beviljat med 2,000 kronor för år.

För extra tjänstgöring vid seminarier med parallellklasser utgår
arvode, beräknat efter 75 kronor för veckotimme.

Körande tjänstgöringsskyldighet för läraren i trädgårdsskötsel är i
den nya seminariestadgan, § 95, föreskrivet, att han är pliktig att utan
särskilt tilläggsarvode undervisa i medeltal under läsåret elva veckotimmar,
med skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för handledning
i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar,
att han är skyldig att utöver denna tjänstgöring, mot fastställt tillläggsarvode,
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, samt att utom den honom
tillkommande undervisningsskyldigheten det åligger honom att ägna seminarieträdgården
nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av
rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året.

Enligt § 95 mom. 2 av nämnda seminariestadga är lärare i övningsämne
skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt
tjänstgöring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke

165

utan hans eget begivande må, med det i mom. 1 av samma paragraf
angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio veckotimmar.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne -

förbättring

till gymnastiklärare................

» tecknings- eller musiklärare...........

» lärare i manlig slöjd, i hushållsgöromål eller i trädgårdsskötsel
.................

» lärare i kvinnlig slöjd vid kvinnligt folkskolesemi narium.

..................

» lärare i kvinnlig slöjd vid manligt folkskolesemina riums

övningsskola .............

» vikarierande gymnastiklärare..........

» vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt

folkskoleseminariums övningsskola.......

» annan vikarierande övningslärare.........

med 600 kronor
» 500 »

» 400

» 400 .»

» 200 »

» 400 »

y> 200 »

» 300 »

Tillfällig

löneförbätt ring.

Vidare bar 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 tills Hyresbidrag
vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag lärare1*
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till lärare i teckning med
400 kronor samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till dylik lärare med
300 kronor.

Nämnden föreslår, Nämndens

att avlöningen bestämmes till förslag.

för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kronor
för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och
i hushållsgöromål: 70 kronor för veckotimme;

för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kronor
i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kronor
i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor
i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden;

166

för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor
i 2:ä, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,860
kronor i l:a, 3,250 kronor i 2:a, 3,640 kronor i 3:e och 4,030 kronor i
4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470
kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i
4:e lönegraden;

för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i
2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i kvinnlig slöjd: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor
i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920
kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön
å 1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970
kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning:
lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450
kronor i 4:e lönegraden;

för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Stockholm
arvode å 1,400 kronor och vid folkskoleseminariet i Umeå arvode å 1,000
kronor, allt för år räknat;

att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av
trädgårdens skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till
en var av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första
lönegradéh, som motsvarar hans del av tjänstgöringen;

att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av
folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

lärare i teckning 13 veckotimmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,

lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,
lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och
lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar
och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete
i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare

167

att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att lian på tid,
som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor
om året;

att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt tillläggsarvode
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda
undervisningsskyldighet icke utan hans eget hegivande må, med det i
föregående punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga
trettio veckotimmar;

att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten
åtnjuta ersättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155

kronor i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131

kronor i 4:e lönegraden;

lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90
kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e

lönegraden; .

lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare
i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e
och 111 kronor i 4:e lönegraden; samt

att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ''ersättning för mera än
trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket
den ordinarie lönen är heräknad; dock att, där särskilda förhallanden
sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att lärare i musik, i
gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhaller ersättning föi
intill trettiofyra timmars undervisning.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken
Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de statsanställda

kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,

för kvinnliga lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i
2:a, 1,600 kronor i 3:6 och 1,810 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronoi i 2:a,
3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kionor i
l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e lönegraden
;

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

168

för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor
i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek
och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139
kronor i 4:e lönegraden samt

för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinnlig
lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor
i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

dem förslag 1 B/tt öveT nämadens förslag avgivna utlåtande har folkskolöversty avgivna

ut- ledsen på anförda skäl hemställt, att för lärare i teckning måtte beräkI
åt mulen, nas ett minimitimtal av vid enkelseminarium 15 timmar och vid dubbelseminarium
25 timmar.

Mot den av nämnden föreslagna uppdelningen av övningslärarna i
två grupper, den ena med högre den andra med lägre avlöning efter
veckotimme räknat, hava i åtskilliga utlåtanden vissa erinringar gjorts,
hämndens förslag tillstyrkes emellertid av folkskolöverstyrelsen.

På sätt i det föregående erinrats, har från ett flertal myndigheter
framhållits önskvärdheten av att övningslärarna vid seminarierna måtte
i avlöningshänseende erhålla en gynnsammare ställning än motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken. För enahanda yrkande har folkskolöverstyrelsen
gjort sig till tolk och därvid föreslagit belopp för veckotimavlöningen,
vilka belopp överstiga, vad angår manlig lärare, med 15 kronor
och, vad angår kvinnlig lärare, med 13 kronor vad nämnden i respektive
lönegrader förordat för såväl de högre allmänna läroverkens som seminariernas
vidkommande.

Jtén remitte- , } °yanberörda genom kungl. remiss den 18 juli 1917 till kommit rade

fram- ten överlämnade framställning från svenska seminarielärarföreningens
ställningar, styrelse har yrkats, att övningslärarnas avlöning måtte, i likhet med vad
fallet vore ^ för andra, fast anställda lärare, utgå med ett fast belopp,
uppdelat på lön och tjänstgöringspenningar, ävensom att avlöningen
måtte sättas till belopp, som garanterade, att ifrågavarande viktiga platser
bleve för framtiden på bästa sätt besatta.

På sätt ovan erinrats, har genom kungl. remiss den 4 oktober
1917 till kommittén överlämnats vissa av folkskolöverstyrelsen i skrivelse
den 31 augusti 1917 gjorda förslag rörande anslag till folkundervisningen
in. in. för budgetåret 1919. I vad nämnda förslag avse lönereglering
för folkskoleseminariernas personal erinrar överstyrelsen om sin
tidigare uttalade uppfattning, att för övningslärarna avlöningen skulle
utgå med något högre belopp än för motsvarande lärare vid högre allmänna
läroverk.

Genom kungl. remiss den 29 oktober 1917 har till kommittén överlämnats
en av trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna gjord framställning,
vari bemälda lärare, under åberopande av den i framställningen
anförda motivering, uttalat sin anslutning till ett av folkskolöverstyrelsen
den 30 september 1916 framlagt förslag om avlöningens bestämmande
till vissa fixa och för lärare vid likartade seminarier lika belopp. Emellertid
föreslås i nämnda framställning, att lönebeloppen måtte sättas något
högre än överstyrelsen föreslagit, och hemställes, att med bibehållande
av de av överstyrelsen upptagna ålderstillägg grundlönen måtte
höjas med 25 % och således bestämmas till 3,000 kronor för manlig lärare
och 2,500 kronor för kvinnlig lärare, samt att jämte de föreslagna
lönetilläggen för lärare och lärarinnor vid dubbelklassiga seminarier
måtte fastställas sådana tillägg för lärare och lärarinnor vid de seminarier,
där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser äro upprättade,
vilkas elever hade att på ett år genomgå såvitt möjligt fullständig kurs
i ämnet; sistnämnda lönetillägg föreslås till 500 resp. 400 kronor. — Vidare
hemställes på anförda skäl, att ifrågavarande lärare måtte, där förhållandena
lämpligen sådant medgåve, mot skäligt avdrag å den kontanta
avlöningen komma i åtnjutande av fri bostad inom seminariets
område.

I sitt över denna framställning den 22 oktober 1917 avgivna utlåtande
tillstyrker folkskolöverstyrelsen, utan att uttala sig om beloppets
storlek, en förhöjning av lönerna till ett belopp, som levnadskostnadernas
stegring kunde betinga. Vad angår kravet på särskilda lönetillägg vid
de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser vore
upprättade, erinrar överstyrelsen, att anslagen till dessa kurser utginge
å extra stat och att arvode för undervisning i trädgårdsskötsel vid desamma
utginge i förhållande till det timtal, som i undervisningsplanen
för ettåriga seminariekurser vore bestämt. I denna anordning syntes
icke kunna ske någon ändring vid en lönereglering. Beträffande slutligen
framställningen, i vad den avsåge medgivande av fri bostad inom
seminariets område för ifrågavarande lärare, anser överstyrelsen den 22—175454.

Löneregleringskommitténs bet. LV.

lTÖ

samma förtjänt av beaktande och framhåller, hurusom det ej blott vid
fullständig nybyggnad för ett seminarium utan även vid eventuella tillbyggnader
vid de äldre seminarieanläggningarna syntes kunna bliva möjligt
ätt tillgodose även ett sådant behov.

Det av trädgårdslärarna i deras omförmälda framställning åberopade,
av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 framlagda förslaget
i förevarande avseende har icke blivit till kommittén remitterat, men
tillåter sig kommittén; som tagit del av detsamma, att här erinra om
förslagets innebörd.

Överstyrelsen, som här föreslår en modifikation av förut avgivet
förslag, framhåller, hurusom undervisningen i trädgårdsskötsel skilde
sig från undervisningen i övriga övningsämnen därutinnan, att den icke
påginge med samma timsumma för vecka under hela läsåret utan under
en del därav, vintertiden, hade ett jämförelsevis litet timtal men under återstoden,
höst och vår, ett så mycket större antal timmar. Nämnden
hade beräknat trädgårdslärarens undervisning till i medeltal 11 veckotimmar
för hela året, och denna beräkning syntes i stort sett motsvara
verkliga förhållandet.

Emellertid vore det självklart, att, då det gällde en undervisning,
vars anordning vore så beroende av väderleksförhållandena, betydliga
växlingar kunde komma att äga rum såväl mellan särskilda seminarier
som vid samma seminarium från år till år. Därjämte vore att märka,
att undervisningen blott utgjorde den ena om också i vissa hänseenden
den mest krävande sidan av trädgårdslärarens åligganden. Den andra,
nämligen skötseln av seminarieträdgården, loge helt visst hans tid och
arbete väl så mycket i anspråk, helst som han, i olikhet med övriga
lärare, därigenom hölles bunden vid läroanstalten nära nog året över;
den hade ock av nämnden ansetts böra i fråga om avlöning räknas lika
med undervisningsskyldigheten.

Om trädgårdsläraren gällde alltså liksom om ämneslärarna och övningsskollärarna
men i olikhet med vissa bland övningslärarna, att hans
arbetskraft i det hela toges i anspråk för läroanstaltens behov. Men
det syntes av det anförda jämväl framgå, att det folie sig svårt att för
undervisningen i detta ämne fastställa ett bestämt timtal, av vilket avlöningens
belopp skulle bliva beroende. Hittills hade ock lärarna i trädgårdsskötsel
uppburit ett fixt arvode oavsett de växlingar beträffande
undervisningens omfattning, som kunde förorsakas av klimatiska eller
andra förhållanden. Överstyrelsen hade nu på grund av gjorda erfarenheter
kommit till den övertygelsen, att en dylik avlöningsform lämpligen
borde bibehållas.

171

Givetvis bolde då avlöningen bestämdes, en genomsnittsuppskattnirig
av såväl ufadervisningsskyldighétens som trädgårdsvårdens omfattning
tagas till utgångspunkt, och syntes man därvid kunna godtaga de
timsummor, till vilka nämnden kommit, nien avlöningsbeloppen skulle ej
på samma sätt som i fråga om övriga övningslärare bindas vid bestämda
timtal. I nära anslutning till de lönebelopp, som skulle erhållas för de av
nämnden antagna timsummorna enligt de av överstyrelsen föreslagna timavlöningarna
för den grupp av övningslärare, till vilken trädgårdslärarna
hänförts, ville överstyrelsen föreslå, att lönerna måtte bestämmas till för
manlig lärare 2,400 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor och för
kvinnlig lärare 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 250 kronor. Vid
dubbelseminarium, där större del av lärarens arbetskraft toges i anspråk
för den mera kvalificerade sidan av hans uppgift, nämligen undervisningen,
borde tydligen ett tillägg till grundlönen tillkomma, vilket överstyrelsen,
i anslutning till vad som sedan flera år utgått till trädgårdslärare
vid seminarier, som utvidgats till dubbelseminarier, ansåge skäligen
böra bestämmas till 600 kronor för manlig och 500 kronor för
kvinnlig lärare.

På sätt kommittén i det föregående framhållit, anser kommittén de Kommitténs
nuvarande grunderna beträffande övningslärarnas avlöning böra i stort /0K
sett bibehållas, vadan kommittén ej kan förorda ett förslag, som innebär
för nämnda lärare en fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.

Kommittén har likaledes i det föregående givit uttryck åt den
uppfattningen, att övningslärarna vid seminarierna böra avlönas efter en
högre måttstock än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.

I enlighet härmed synes ersättningen för veckotimme böra för
manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott
sättas till 130 kronor i första, 145 kronor i andra, 160 kronor i tredje
och 175 kronor i fjärde avlöningsgraden. För kvinnlig lärare i samma ämnen
torde motsvarande belopp bestämmas till respektive 115, 127, 139 och
151 kronor. Ersättningen för vikarierande eller extra ordinarie manlig
lärare i nämnda ämnen synes, med hänsyn till vad till dem nu utgår i
ersättning, böra fastställas efter 100 kronor för veckotimme och för motsvarande
kvinnlig lärare efter 95 kronor för veckotimme.

I likhet med nämnden anser kommittén, att lärare i manlig slöjd,
i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål böra avlönas efter en lägre löneskala,
för veckotimme räknat, än nyss omförmälda övningslärare. ErSätt -

172

ningen för manlig lärare i manlig slöjd bör beräknas efter 105 kronor i
första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och 150 kronor i fjärde
avlöningsgraden. För lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål skulle
motsvarande belopp bliva respektive 90, 102, 114 och 126 kronor. Då
kommittén delar den av folkskolöverstyrelsen hävdade uppfattningen om
en fastare anställning för lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers
övningsskolor, torde sistnämnda avlöningsbelopp äga tillämplighet
jämväl å dessa lärarinnor.

Ersättningen till vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig
slöjd torde böra beräknas efter 95 kronor för veckotimme och till vikarierande
eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål
efter 90 kronor för veckotimme.

Efter vad kommittén inhämtat, hava timlärare i övningsämnen i
viss utsträckning kommit till användning vid folkskoleseminarierna, och
lär behovet härav även för framtiden göra sig gällande. Enligt kommitténs
mening bör avlöningen för timlärare i de olika övningsämnena
utgå efter samma måttstock som ersättningen för vikarierande och extra
ordinarie övningslärare.

Vid beräkningen av avlöningarna för nu omförmälda övningslärare
har kommittén lagt till grund dels ovan förordade ersättningsbelopp för
veckotimme dels ock den av nämnden föreslagna tjänstgöringsskyldigheten,
dock i sistnämnda avseende med den ändring, att, enligt vad folkskolöverstyrelsen
föreslagit, minimitimtalet för undervisning i teckning
beräknats till 15 timmar. För lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola har beräknats en minimitjänstgöring av 12 veckotimmar
för enkelseminarium och 20 för dubbelseminarium.

Vad vidare angår lärare i trädgårdsskötsel anser sig kommittén,
under hänvisning till vad folkskolöverstyrelsen i skrivelsen den 30 september
1916 rörande dessa lärare anfört, böra — undantagandes vad angår
läraren vid seminariet i Umeå, i avseende å vilken kommittén biträder
nämndens förslag — förorda en beräkning av deras avlöningsförmåner,
på sätt i berörda skrivelse föreslagits. För manlig sådan lärare
skulle följaktligen avlöningen bestämmas till 2,400 kronor, av vilket belopp
1,500 kronor torde böra utgöra lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 300 kronor. För kvinnlig sådan lärare skulle avlöningen sättas till

2,000 kronor, varav 1,200 kronor synas böra utgöra lön och 800 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 250 kronor. Mot de av överstyrelsen föreslagna
tilläggsarvodena åt ifrågavarande lärare vid dubbelseminarier å respek -

173

tive 600 och 500 kronor har kommittén intet att erinra, men anser sig
dock höra omförmäla, att till grund för vissa vid 1912 och 1917 årens
riksdagar av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbelopp för seminarierna i
Göteborg och Falun legat en beräkning, upptagande ifrågavarande till1
äggsarvoden till 800 kronor. De önskemål, som i övrigt av trädgårdslärarna
själva i deras omförmälda framställning anförts, anser sig kommittén
sakna anledning att under förhandenvarande förhållanden förorda.

Arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel torde, i likhet
med vad av nämnden föreslagits, böra bestämmas av folkskolöverstyrelsen
i, varje särskilt fall. Likaså finner kommittén billigt, att trädgårdslärare
beredes ledighet under en månad av året på tid, som av vederbörande
rektor bestämmes.

Till frågan om hyresbidrag eller ortstillägg för vissa övningslärare
återkommer kommittén i det följande.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att vid tjänst- Nuvarande
ledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till öv- best“™mel''
ningslärare tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvode med
tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig Nämndens
på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han forsla9-skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörigordning
avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

I anslutning till vad kommittén anfört i fråga om avlöning under Kommitténs
tjänstledighet för övningslärare vid de allmänna läroverken, får kommit- förslag.
tén förorda, att enahanda bestämmelser må i tillämpliga delar varda gällande
för ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarierna undantagandes
lärare i trädgårdsskötsel. I fråga om dessa må nämligen erinras, hurusom
kommittén för dem föreslagit avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar,
vadan dessa övningslärare torde böra vara underkastade de
bestämmelser i förevarande avseende, vilka gälla för ämneslärare.

174

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

d) Lönetur.

För närvarande finnas inga bestämmelser angående rätt för övningslärare
vid folkskoleseminarium att för löneförhöjning genom ålderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstgöring annorstädes än vid dylikt seminarium.

Nämnden föreslår,

att övningslärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid
högre allmänt läroverk, dels ock den tid han, efter vunnen kompetens
till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie
övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan
skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium; samt

att lärare i trädgårdsskötsel må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, under vilken han före inträde
å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande
av för full tjänstgöring stadgat arvode.

I anslutning till vad kommittén förordat i fråga om lönetursberäkning
för övningslärare vid de allmänna läroverken, får kommittén tillstyrka
nämndens förslag i fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg, i
vad det avser annan ordinarie övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel,
dock med det tillägget, att övningslärare vid övergång från realskola till
folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar
som vid realskolan, må tillgodoföras så många ålderstillägg,
att ingen löneminskning honom vederfares.

Yad lärare i trädgårdsskötsel beträffar, anser sig kommittén ur billighetens
synpunkt icke böra frångå vad nämnden i fråga om dylik lärares
lönetursberäkning föreslagit.

e) Pension.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att pensions- .
beloppet skall utgöra för lärare i musik och sång, i teckning, i gymnastik
och i slöjd tre fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvode med
ålderstillägg, dock att för övningslärare, som uppbär pension för annan
statens tjänst, sammanlagda av statsmedel utgående pensionsbeloppet icke
må överstiga 3,000 kronor.

Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål
finnes intet stadgat.

175

Nämnden föreslår,

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest lian
i den lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den
omfattning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades
med näst föregående hösttermin, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som
förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet;

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension,
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser; samt

att lärare i trädgårdsskötsel må vinna delaktighet i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa.

Nämndens förslag i förevarande avseende för övningslärare i allmänhet
stål’ i nära överensstämmelse med vad nämnden föreslagit i
samma avseende beträffande övningslärare vid de allmänna läroverken.
I likhet med vad kommittén tillstyrkt för sistnämnda läroanstalters vidkommande,
finner sig kommittén även i fråga om folkskoleseminarierna
böra förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit för annan övningslärare
än lärare i trädgårdsskötsel, dock med det tillägg, att pensionen
ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

För lärare i trädgårdsskötsel har kommittén förordat en annan avlöningsgrund
än nämnden tänkt sig. Vid sådant förhållande skulle för
dem i pensionshänseende tillämpas enahanda grunder som för ämneslärare.
Mot deras delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa
har kommittén intet att erinra.

4. Övningsskollärare.

a) Anställning.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 tillsättas
lärare vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Nämnden föreslår, att övningsskollärare tillsättas medelst fullmakt
av folkskolöverstyrelsen.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

176

Det erinras av nämnden, hurusom för närvarande övningsskolans
lärare vore delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning samt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. I och med att de bleve ordinarie statstjänare,
komme att å dem tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Samtidigt skulle de bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa. Då emellertid ifrågavarande lärare i regel
borde tjänstgöra ett antal år vid folkskola, innan de befordrades till lärare
vid övningsskola, torde de vinna denna befordran vid sådan ålder,
att de vid sitt inträde i civilstatens änke- och pupillkassa skulle nödgas
erlägga retroaktivavgifter, som i vissa fall komme att uppgå till ej obetydliga
belopp. För undanröjande av denna olägenhet förordar nämnden,
att övningsskollärarna i likhet med övriga ordinarie lärare vid folkskoleseminarierna
skola äga delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.

Vidare erinras, hurusom övningsskolans lärare för närvarande ägde
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstgöring vid folkskola ävensom rätt att vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid skolor,
tillhörande den allmänna folkundervisningen, enligt samma grunder,
som gälla för folkskollärare. Om övningsskollärarna bleve ordinarie statstjänare,
skulle de gå förlustiga dessa rättigheter.

Då emellertid en sådan förändring skulle i hög grad försvåra
seminariernas strävan att förvärva dugliga lärare i övningsskolan, anser
nämnden det med hänsyn till seminariernas intresse vara en nödvändighet,
att övningsskollärarna fortfarande finge åtnjuta dessa dem för närvarande
tillkommande rättigheter.

Nämnden förordar därför, att övningsskollärare fortfarande finge åtnjuta
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig ordinarie
tjänstgöring vid folkskola. Beträffande övningsskollärares rätt att vid
beräkning av pensionsår räkna sig till godo tjänstgöring vid kommunal
skola, erinrar nämnden om vad den i kap. IV anfört och föreslagit
angående rätt för lärare i statstjänst att vid beräkning av tjänstår för
erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring som lärare vid kommunal
läroanstalt.

Under förutsättning att de förslag, nämnden i det föregående framställt
dels angående dessa lärares delaktighet i elementarlärarnas änkeoch
pupillkassa, dels angående deras rätt beträffande beräkning av tjänstår
för lönetur och för erhållande av pension, vunne avseende, syntes de befarade
olägenheterna av allmänna pensionslagens tillämpning å övningsskollärarna
komma att undanröjas, och vid sådant förhållande funne sig

nämnden sakna tillräcklig'' anledning'' att föreslå, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension icke skulle äga tillämpning i fråga om
lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

I ovanberörda, genom kungl. remiss den IS juli 191.7 till kommittén
överlämnade framställning från styrelsen för svenska seminarielärarfö
ren ingen förordas nämndens förslag angående ordinarie anställning för
övningsskollärarna ävensom delaktighet för dem i lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa. I framställningen påpekas, att
som övningsskollärare borde särskilt framstående folkskollärare anställas
och vid seminarierna bibehållas. Det vore alltså nödvändigt, att seminaiieina
för dessa lärarplatsers vidkommande kunde med framgång konkurrera
med de bäst avlönade folkskollärarplatserna i landet. Vidare
fram hålles, att en folkskollärare genom att övergå till seminarietjänst i
regel gånge miste om eu del befordringsmöjligheter, som eljest stode
•öppna för skickliga folkskollärare. Omförmälda framställning förordas
av folkskolöverstyrelsen.

Till kotamitt
ht- remitterad

framställning.

Nämndens förslag innebär, att övningsskollärarna vid folkskole- Kommittén*
seminarierna skulle bliva ordinarie befattningshavare och att på dem f°rsla9-skulle tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Emellertid vilar nämndens förslag, bland annat, på två förutsättningar,
nämligen dels att ifrågavarande lärare fortfarande finge åtnjuta rätt att
för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring
vid folkskola, dels ock att dessa lärare måtte erhålla rätt att vid
beräkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid kommunal
skola.

Mot nämndens förslag i fråga om lönetursberäkning för övningsskollärarna
förklarar sig kommittén i det följande icke hava något att i
sak erinra. Beträffande däremot förslaget om beräkning av kommunala
tjänstår för erhållande av statspension har kommittén i det föregående
ansett sig icke kunna förorda detsamma utan på anförda skäl yrkat pa
eu allmän utredning i ämnet.

Kommittén, som emellertid inser betydelsen av att ifrågavarande
lärare bliva ordinarie befattningshavare, vill därför förorda en sådan anordning,
att övningsskollärarna må erhålla ordinarie anställning, men att
genom eu särskild bestämmelse må föreskrivas, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension ej må äga tillämpning å dem, utan att
de fortfarande ma kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Någon anledning att för dem i så fall förorda delaktighet i annan äukeoch
pupillkassa än folkskollärarnas, dit de nu höra, torde icke förefinnas.

23—175454. Löneregleringskommitténs bet. L V.

178

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Nämndens

förslag.

b) Avlöningsbelopp.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar
för manlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i
fyra avlpningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,300 kronor
och 4) 2,600 kronor; samt

för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i
fyra avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor, 3) 1,800 kronoi
och 4) 2,000 kronor.

För vikarierande manlig eller kvinnlig lärare i övningsskola utgår
arvode till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.

Vid 1908 års riksdag beviljades tillfällig löneförbättring åt ordinarie
lärare och lärarinnor vid övningsskolorna att utgå i Stockholm och
Göteborg med 400 kronor för lärare och 300 kronor för lärarinna samt
i övriga städer med 300 kronor för lärare och 200 kronor för lärarinna.
Sagda belopp hava årligen beviljats av riksdagen å extra stat, tills desamma
av 1917 ^års riksdag höjdes och därvid bestämdes att för år
1918 utgå

till manlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

Stockholm eller i Göteborg.......... med 1,000 kronor

» manlig övningsskollärare vid annat folkskolesemi narium.

.............. • • ; * »

» kvinnlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

Stockholm eller i Göteborg.......... » 900 »

» kvinnlig övningsskollärare vid annat folkskolese •

» 800 »

Dessutom har av 1917 års riksdag tillfällig löneförbättring för ar
1918 tillerkänts vikarierande övningsskollärare med 400 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till

för vikarierande eller extra ordinarie manlig övningsskollärare. 2,100

kronor för år;

för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare:

1,900

kronor för år;

för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100
kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav

1,100 kronor i tjänstgöringspenningar; samt

för ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 2,300 kronor i l:a, 2,650

Vid

nämndens
förslag
fogade
särskilda
yttranden.

kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, varav

1.000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden

dels av herr Olof Olsson, som i anslutning till sin uppfattning om
grunderna för bestämmande av kvinnliga lärares löner föreslår

för manlig övningsskollärare: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar; samt

för kvinnlig övningsskollärare: 2,200 kronor i l:a, 2,600 kronor i 2:a,

3.000 kronor i 3:e och 3,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfattning
om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig övningsskollärare: 2,450 kronor i l:a, 2,850 kronor i
2:a, 3,2o0 kronor i 3:e och 3,650 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar i varje lönegrad.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande yrkar folkskol- Öl -er

överstyrelsen på en höjning av avlöningsbeloppen för ifrågavarande förslå18
lärare utöver vad nämnden föreslagit. De av nämnden föreslagna löne- avgivet utiåbeloppen
borde höjas för manlig lärare med åtminstone 300 kronor i
varje lönegrad och för kvinnliga lärare i förhållande därtill. Någon förhöjning
av de föreslagna avlöningsbeloppen för vikarierande eller extra
ordinarie lärare syntes däremot överstyrelsen näppeligen erforderlig.

tände.

På sätt ovan omförmälts, har genom kungl. remiss den 4
1017 till kommittén överlämnats vissa av folkskolöverstyrelsen i underdånig
skrivelse den 31 augusti 1917 framlagda förslag rörande anslag
till folkundervisningen m. m. för budgetåret 1919. I nämnda skrivelse,
i vad den avser lönereglering för folkskoleseminarierna, framhåller folkskolöverstyrelsen,
att övningsskollärarnas avlöning borde tillmätas sä, att
den bleve något förmånligare än folkskollärarnas löner i de samhällen,
där dessa lärare vore i lönehänseende gynnsammast ställda.

Genom kungl. remiss den 22 november 1917 har till kommittén
överlämnats en av lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor gjord
underdånig framställning, däri i huvudsak göres gällande, att samma
skäl, som föranlett nämnden att föreslå en förvandling av ämneslärartjänsterna
vid seminarierna till lektorat med därmed följande avlöningsförmåner,
talade för övningsskollärarnas likställande i avlöningshänseende
med de allmänna läroverkens adjunkter. Övningsskollärarnas arbete vore

oktober Till kommittén
remitterade
framställningar.

180

i hög grad ansvarsfullt och krävande, i det att deras undervisning vore
avsedd att vara mönsterundervisning och deras deltagande i elevernas
direkta praktiska utbildning även vore högst betydande.

I avseende å denna framställning erinrar folkskolöverstyrelsen i
underdånigt utlåtande den 7 november 1917, att förslaget om ämneslärarnas
vid seminarierna jämnställande i löneavseende med läroverkslektorer
avsåge att bereda bästa möjliga rekrytering av seminarieämneslärarna
ur de för anställning som lärare vid de allmänna läroverken kompetentas
krets. En dylik konkurrenssynpunkt kunde icke göras gällande för
övningsskollärarlönernas jämnställande med läroverksadjunktslönerna.

Med avseende å rekryteringen av övningsskollärarna gällde i främsta
rummet att tillse, att de bäst kvalificerade av folkskolans lärare kunde för
dessa befattningar erhållas. Därav följde, att det vore av vikt att sörja
för att övningsskollärarnas löneförmåner tilltoges så, att deras tjänster
bleve tilldragande i jämförelse med de högst avlönade tjänsterna vid folkskolorna.
Också vore det denna synpunkt, som dittills varit bestämmande
för överstyrelsens förslag i detta ämne.

I den mån de framlagda förslagen på grund av det alltjämt sjunkande
penningvärdet numera icke skulle kunna anses tillfredsställande, ansage
överstyrelsen det vara av synnerlig vikt, att de föreslagna lönesatserna
höjdes. Detta vore så mycket mer nödvändigt, som det visat sig, att
antalet sökande till lediga beställningar av ifrågavarande slag alltjämt
vore ringa och snarare visade tendens till att minskas än att ökas. Orsaken
därtill borde sökas dels i lönesatsernas mindre lockande belopp i jämförelse
med de för de bäst avlönade folkskollärarbefattningarna gällande,
dels ock i tjänsternas egenartade beskaffenhet, vilken medförde, att deras
innehavare ständigt måste på ett i viss mån för deras eget undervisningsarbete
störande sätt anstränga kraft och uppmärksamhet för att motsvara
de anspråk, som de städse närvarande åhörarna hade rätt att ställa pa
dem, under det att lärarna i folkskolan, i regel fria från dylika åhörare,
kunde mera ostört ägna sig åt sin egen undervisande verksamhet. Därtill
komme, att tillfällen till inkomstökning genom åtnjutande av särskild
ersättning för slöjdundervisning, fortsättningsundervisning och annat avlönat
arbete utom den ordinarie tjänsten vore rikligare för handen för
lärare i folkskolorna än för lärare i övningsskolorna.

Om hänsynen till dessa nu berörda förhållanden skulle kräva eu
sådan förhöjning av de för övningsskollärarna avsedda lönebeloppen, att
dessa komme att stiga till samma belopp, som ansages höra fastställas föi
läroverksadjunkter, funne överstyrelsen givetvis en sådan ökning önskvärd.
Spörsmålets samband med andra löneregleringsfrågor gjorde emel -

181

lertid, att överstyrelsen ansåge sig böra inskränka sig till nämnda allmänna
uttalande.

Med hänsyn till de synpunkter, som anförts i fråga om bestäm- Nommitténs
mande av avlöningsbeloppen för ifrågavarande lärare och vilka torde böra J0isl‘"itillmätas
betydelse vid bedömande av föreliggande spörsmål, har kommittén
ansett sig böra förorda för manlig övningsskollärare en avlöningav
3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å
400 kronor, samt för kvinnlig övningsskollärare en avlöning av 2,800
kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor.

För vikarierande och extra ordinarie lärare torde ersättningen böra
bestämmas till, vad angår manlig lärare, 2,800 kronor och, vad angår
kvinnlig lärare, 2,400 kronor.

Till frågan om ortstillägg till övningsskollärarna vid vissa seminarier
återkommer kommittén i det följande.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänstledighet.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att vid nuvarande
tjänstledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till brst“”!niellärare
i övningsskola tre fjärdedelar av det med befattningen förenade
arvodet med tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.

Nämnden föreslår, Nämndens

att tjänstgöringspenningar beräknas utgå efter kalenderår; samt förslag.
att övningsskollärare må vid tjänstledighet på grund av sjukdom
åtnjuta hela lönen.

Övningsskollärarna torde böra underkastas de bestämmelser i före- Kommitténs
varanden avseenden, som av kommittén föreslagits för ämneslärarnas forsla9-vidkommande.

d) Lönetur.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att lärare i öv-Nuvarande
ningsskola i avseende å lönetursberäkning må räkna sig till godo före- hest,,™uelgående
tjänstgöring vid folkskola.

182

Nämndens
förslag,

Kommitténs
förslag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Nämndens

förslag.

Kommitténs

förslag.

Nämnden föreslår, att övningsskollärare må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola,
skeppsgosseskola eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under
offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått
till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares
avlönande.

I avseende å nämndens förslag i denna punkt har kommittén
intet att erinra.

e) Pension.

Övningsskollärarna äro för närvarande delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma bestämmelser
som folkskollärare, dock att enligt kungörelsen den 27 augusti
1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid
uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid uppnådda
55 levnads- och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall
finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå, samt att enligt
kungl. kungöi''elsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare
må bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte
ålderstillägg.

Under förutsättning att övningskollärarna, på sätt nämnden föreslagit,
bliva ordinarie tjänstinnehavare, förordar nämnden att lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga tillämpning å
dem, och föreslår vidare, att övningsskollärarna må vinna delaktighet i
elementarläraimas nya änke- och pupillkassa.

Kommittén har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen,
att ifrågavarande lärare må varda bibehållna vid delaktighet i såväl folkskollärarnas
pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Vad angår pensionsåldern för ifrågavarande lärare hänvisar kommittén
till vad i det föregående i detta avseende förordats. Beträffande beräkning
av pensionsbeloppet anser kommittén, att, i likhet med vad för
statens befattningshavare i allmänhet är vedertaget, pensionen bör utgöra
lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.

Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskolesexninarier,
där provårskurser äro anordnade.

Enligt stadgan angående provår vid folkskoleseminarium den 19
maj 11)17 kan provårskurs genomgås vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda
folkskoleseminarier. På sätt i nämnda stadga föreskrives, skall föreståndare
för provår vid folkskoleseminarium till folkskolöverstyrelsen insända,
bland annat, uppgift, i vad man särskilda lärare vard tagna i anspråk
för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden åt dessa
lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna
förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet
beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp, varmed samma arvoden
böra utgå.

Kommittén finner det vara billigt, att enahanda förmaner, som
tillkomma rektorer och ämneslärare vid allmänna provårsläroverken, ävenledes
bliva motsvarande lärare vid de seminarier beskärda, vid vilka
provårskurser äro eller varda anordnade.

I enlighet härmed skulle till vederbörande rektor utgå ett arvode
av högst 1,500 kronor, varjämte skulle till fördelning mellan handledare
av lärarkandidater utgå ett ersättningsbelopp, beräknat efter visst belopp
för varje sådan kandidat. Dessutom skulle, i nära överensstämmelse med
vad kommittén för de allmänna provårsläroverkens vidkommande föreslagit,
en var ordinarie lektor eller adjunkt samt övningsskollärare, utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode
av 300 kronor för år, dock att sammanlagda ersättningen för lärare,
vilken har sig handledningen av lärarkandidater anförtrodd, ej må överstiga
600 kronor.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Nämnden föreslår, att ordinarie lärare, som ingår på den nya lön*-staten, skall vara skyldig att underkasta sig dels de ändrade bestämmelser,
som kunna bliva stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som kunna bliva stadgade till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot.

Hänvisande till vad kommittén i avseende å allmänna villkor och Kommitté»»
bestämmelser för åtnjutande av de för de allmänna läroverkens lärare 9

föreslagna avlöningsförmånerna anfört och förordat, anser kommittén

184

sagda villkor och bestämmelser i stort sett böra i tillämpliga delar varda
gällande jämväl i avseende å lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna.

6. Ortstillägg.

Nuvarande

bestämmel ser.

Pa sätt ovan erinrats, har 1917 ärs riksdag medgivit, att från och
med år 1918 tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar,
hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till
ordinarie manlig adjunkt med 500 .kronor, till lärare i teckning med 400
kronor och till extra ordinarie ämneslärare efter två års tjänstgöring vid
seminariet med 400 kronor och efter fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor,
samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig adjunkt
i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kronor
samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700 kronor, till
lärare i teckning med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant
tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med
300 kronor.

Då riksdagen beviljade det för ändamålet erforderliga anslaget,
framhöll riksdagen, att detsamma, i avvaktan på en definitiv lönereglering
för folkskoleseminariemas personal, endast vore av provisorisk
natur.

Vidare har 1917 års riksdag till övningsskollärarna vid berörda två
seminarier beviljat en tillfällig löneförbättring för år 1918, vilken, på sätt
i det föregående likaledes erinrats, i varje lönegrad med 100 kronor överstiger
vad för övningsskollärare vid övriga seminarier medgivits.

Nämndens

förslag.

Nämnden föreslår,

att ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till belopp av 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare; samt

att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller
Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent av hans kontanta
avlöning som ordinarie lärare;

skolande beträffande ortstillägg iakttagas:

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg lägges
till grund den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den
lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfatt -

ning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som böljades med
näst föregående hösttermin;

att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortsti 11 ägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skäligt,
avstå hela ortsti 11 ägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Beträffande ortstillägg åt ämneslärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg, framhåller nämnden, att, då det, under förutsättning att
nämndens förslag angående avlöning och kompetens för seminariernas
ämneslärare vunne avseende, ej torde vara att befara, att brist på tillräcklig!
meriterade sökande till tjänsterna vid nämnda seminarier koinme
att uppstå, nämnden ej upptagit i sitt löneregleringsförslag ortstillägg för
berörda ämneslärare.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden

dels av herr Anders Holkers — med instämmande av fröken Anna
Sörensen — som anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsförmåner
åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg,
vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande
de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående
kommunala hyresbidragen;

dels och av herr Olof Olsson, som anser, att ortstilläggen åt de
ordinarie lärarna i Västerbottens och Norrbottens län böra utgå med 10
procent av begynnelselönen.

På sätt i det föregående omförmälts, har genom remiss den 22 december
1917 till kommittén överlämnats en av rektor och kollegiet vid
högre allmänna läroverket i Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet
gjord framställning, däri anhålles, att en blivande lönereglering för
läroverks- och seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt
lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent
av den kontanta avlöningen enligt de av nämnden i övrigt föreslagna
grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl utsträckes till
extra lärare och vikarier vid läroverk i nämnda län.

Under hänvisning till vad kommittén anfört i fråga om förslaget
om ortstillägg till lärare vid allmänna läroverk i Västerbottens och Norr 24—175454.

Löneregleringskommitténs bet. LV.

Vid

nämndens

förslag

fogade

särskilda

yttranden.

Till kommittén
remitterad
framställning.

Kommitténs

förslag.

186

bottens län, får kommittén giva tillkänna, att på enahanda skäl, som
föranlett kommittén avstyrka detta förslag, kommittén ej heller kan biträda
nämndens förslag, i vad det avser lärare vid folkskoleseminarierna
i samma län.

Vad angår nämndens förslag beträffande ortstillägg till övningsskollärare
vid seminarierna i Stockholm och Göteborg anser sig kommittén
icke kunna förorda detsamma. Det må emellertid erinras, att enligt
kommitténs förslag övningsskollärarna vid dessa seminarier, så länge desamma
såsom för närvarande tjänstgöra såsom provårsanstalter, skulle utöver
sin ordinarie avlöning erhålla ett särskilt arvorde av 300 kronor till varje
lärare eller alltså samma belopp, som nämnden i form av ortstillägg för
manlig sådan lärare föreslagit.

På sätt förut omförinälts, har riksdagen beslutat, att hyresbidrag
till vissa närmare angivna belopp skola utgå till vissa lärare vid seminarierna
i Stockholm och Göteborg. Ändamålet har varit, att bringa avlöningsförmånerna
för ifrågavarande seminarielärare i överensstämmelse
med de förmåner, som från såväl stat som kommun utgå i nämnda