Underhållsstödets sexmånadersregel

Svar på skriftlig fråga 2019/20:592 besvarad av Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)


S2019/ 05148/SF

Socialdepartementet

Socialförsäkringsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:592 av Linda Lindberg (SD)
Underhållsstödets sexmånadersregel

Linda Lindberg har frågat mig om jag avser att se över sexmånadersregeln så att lagen minskar eventuella konflikter så mycket som möjligt. Den aktuella bestämmelsen om underhållsstöd finns i 18 kap. 9 a § i socialförsäkringsbalken.

I samband med 2016 års reform inom underhållsstödet fick Försäkringskassan ett utökat uppdrag att ge föräldrar information och stöd i frågor om underhållsbidrag och underhållsskyldighet för barn. Syftet var att fler föräldrar ska komma överens om underhållsbidrag själva när de har förutsättningar för det, och inte använda Försäkringskassan som mellanhand. Ett annat motiv var att fler barn skulle kunna få ett högre underhåll om det reglerades civilrättsligt genom underhållsbidrag.

En ny indragningsbestämmelse infördes för att öka incitamenten för föräldrarna att komma överens om underhållsbidrag. Fullt underhållsstöd ska inte lämnas om den bidragsskyldiga föräldern har skött sina inbetalningar till Försäkringskassan i minst sex månader. På så sätt skulle man nå de föräldrar som har ekonomiska möjligheter att reglera underhållet själva.

Det finns dock möjlighet att stanna kvar i underhållsstödssystemet om det finns särskilda skäl. I förarbetena nämns exempel på sådana särskilda skäl, t.ex. att det finns en hotbild mot barnet eller boföräldern från den bidragsskyldiga förälderns sida, att boförälder och barn har skyddade personuppgifter, att underhållsstödet tidigare dragits in och att den bidragsskyldiga föräldern regelmässigt betalat underhållet för sent eller med för lågt belopp samt att den bidragsskyldige har fått en avsevärt försämrad ekonomisk situation vilket gör att förmågan att betala underhåll är obefintlig. Indragningsbestämmelsen är avsedd att primärt rikta in sig på de föräldrar som har faktiska möjligheter att själva hantera underhållsfrågan för sina barn. Särskilda skäl kan föreligga i förhållande till både barnets, boförälderns och den bidragsskyldiga förälderns situation. Försäkringskassan ska vid prövningen vara uppmärksam på om det finns hinder för samarbete mellan föräldrarna. Vad som är särskilda skäl är avsett att avgöras i rättstillämpningen.

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har granskat 2016 års reform och har konstaterat att vissa föräldrar riskerar att åka in och ut ur systemet (rapport 2019:7, Från underhållsstöd till underhållsbidrag?). ISF har ansett att fler borde kunna vara kvar i underhållsstödssystemet och att återkommande ärenden med särskilda skäl inte borde prövas ånyo var sjätte månad så som granskningen visat. ISF har rekommenderat regeringen att utreda förutsättningarna för en lagändring så att rätten till underhållsstöd inte behöver prövas på nytt när det föreligger särskilda skäl och dessa sannolikt kvarstår.

Allmänna ombudet för socialförsäkringen har drivit ett antal mål om vad som ska anses utgöra särskilda skäl. Det finns än så länge endast ett fåtal kammarrättsdomar som ger viss ledning om hur särskilda skäl ska tolkas och det finns ännu inget avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen. Det kan konstateras att den rättspraxis som hittills finns på området är förhållandevis snäv i förhållande till det utrymme som förarbetena medger. Regeringen följer rättsutvecklingen och bereder frågan.

Stockholm den 18 december 2019

Ardalan Shekarabi

Skriftlig fråga (Inlämnad 2019-12-06)