Vargjakten och landsbygden

Svar på skriftlig fråga 2018/19:824 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Statsrådet Jennie Nilsson (S)


N2019/

02267/F

JR

N2019/02268/FJR

N2019/02280

/FJR

N2019/

02281/FJR

N2019/02282/FJR

Näringsdepartementet

Landsbygdsministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2018/19:823 Rovdjurspolitiken och landsbygden, 2018/19:824 Vargjakten och landsbygden, 2018/19:831 Licensjakt på varg, 2018/19:832 Naturvårdsverket och vargjakten samt 2018/19:833 Illegal vargjakt av Marléne Lund Kopparklint (M)

Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ämnar arbeta för att uppnå en bra balans mellan vargars och människors behov på landsbygden samt trygga människorna och deras verksamheter och behov på svensk landsbygd, exempelvis i Värmland, samtidigt som licensjakten på varg nu utebli, om jag delar Naturvårdsverkets bedömning vad gäller licensjakt på varg och om jag avser vidta några åtgärder vad om min syn är på att Naturvårdsverket fastställer antalet på minsta gynnsamma bevarandestatus gällande varg, när ett riksdagsbeslut säger annat, samt om jag gör samma bedömning som Naturvårdsverket att det är illegal jakt som är anledningen till att vargstammen inte ökar.

Riksdagen beslutade genom antagandet av regeringens proposition En hållbar rovdjurspolitik att när det gäller rovdjurspolitiken är det långsiktiga målet att dessa arter ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas (prop. 2012/13:191 bet. 2013/14:MJU7, rskr. 2013/14:99). Samtidigt som vi har livskraftiga rovdjursbestånd så ska de som lever och verkar på landsbygden kunna känna trygghet, bedriva jakt och hålla tamboskap.

Den beslutade rovdjurspolitiken återspeglar således balansen mellan rovdjuren och de som lever och verkar på landsbygden.

När det gäller antalet vargar framkommer i nämnda propositionen att riksdagen beslutat att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska populationen ska vara 170–270 individer. I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma var referensvärdet för varg skulle ligga inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Inom ramen för denna begränsning rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Populationen har dock haft en högre inavelsgrad än vad som anses acceptabelt, och den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta genetiska aspekter.

Dåvarande regeringen uppdrog 2015 åt Naturvårdsverket att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har utifrån analysen bedömt att det behövs minst 300 vargar och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för att genomföra den beslutade rovdjurspolitiken, däribland frågor om licensjakt. Vargpopulationen inventeras vintertid. Resultatet från inventeringsperioden 2018/19 visar att det fanns cirka 300 vargar i Sverige. Det är en marginell förändring från förra vintern då inventeringsresultatet visade cirka 305 vargar.

Jag konstaterar att Naturvårdsverket bedömt att utrymmet för licensjakt efter varg under kommande jaktsäsong är obefintligt med rådande populationsstorlek och populationstrend. Naturvårdsverket bedömer vidare att ett uttag för licensjakt under kommande jaktsäsong inte kan anses vara i linje med förvaltningens mål om gynnsam bevarandestatus för artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jag kan även konstatera att en förnyad bedömning i fråga om delegation av licensjakt kommer att ske 2020 utifrån resultaten av nästa års varginventering.

Naturvårdsverkets ställningstagande att inte delegera möjligheten att fatta beslut om licensjakt på varg under kommande jaktsäsong påverkar inte länsstyrelsernas möjlighet att besluta om skyddsjakt för att exempelvis förebygga allvarliga skador på tamdjur. Det är viktigt att dessa beslut fattas regionalt, där man har kunskap om sina lokala förhållanden. Skyddsjakt är en viktig del i rovdjursförvaltningen.

Regeringen kan inte ha några synpunkter på Naturvårdsverkets vetenskapliga bedömningar eller bedömningar i enskilda frågor.

Regeringen har med vårändringsbudgeten (2018/19:99) säkerställt att Naturvårdsverket och andra centrala myndigheter liksom länsstyrelserna kan fortsätta sitt planerade arbete med bland annat rovdjursinventeringar.

Stockholm den 11 juli 2019

Jennie Nilsson

Skriftlig fråga (Inlämnad 2019-06-27)