Förordning (2020:577) om statligt stöd för utbyggnad av publika laddstationer för snabbladdning av elfordon

SFS nr: 2020:577
Departement/myndighet: Infrastrukturdepartementet
Utfärdad: 2020-06-17
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

/Träder i kraft I:2020-08-01/

1 §   Denna förordning innehåller bestämmelser om statligt stöd till publika stationer för snabbladdning av elfordon i anslutning till större vägar. Syftet med stödet är att säkerställa en grundläggande tillgång till laddinfrastruktur för snabbladdning av elfordon i hela landet, där sådan infrastruktur annars inte byggs ut.

2 §   Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Ord och uttryck i förordningen

3 §   I denna förordning betyder
   1. laddningspunkt: ett gränssnitt där ett elfordon i taget kan laddas eller där ett batteri i taget på ett elfordon kan bytas ut,
   2. laddningspunkt för snabbladdning: en laddningspunkt med en effekt på mer än 22 kilowatt där el kan överföras till elfordon,
   3. publik laddstation: en anläggning med en eller flera laddningspunkter som är tillgänglig för allmänheten på ett sätt som innebär att användarna har icke-diskriminerande åtkomst till den, och
   4. större vägar: det funktionellt prioriterade vägnätet som det beskrivs i Trafikverkets nationella vägdatabas, NVDB.

I övrigt har ord och uttryck i förordningen samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse och i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.

Förutsättningar för stöd

4 §   Stöd får lämnas
   1. för utbyggnad av publika laddstationer vars placering kan anses bidra till en ändamålsenlig tillgång till snabbladdning av elfordon i anslutning till större vägar,
   2. i enlighet med de villkor som anges i kapitel I och artikel 56 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 eller i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013, och
   3. om det finns medel.

Trafikverket ska, utifrån behovet av en ändamålsenlig fördelning av publika laddstationer, bestämma för vilka sträckor i anslutning till större vägar som det är möjligt att söka stöd. Trafikverket får vidare bestämma krav på lägsta laddningseffekt utöver vad som anges i 3 § första stycket 2, det minsta antalet laddningspunkter per laddstation som ska gälla längs varje sträcka och vilka andra urvalskriterier som ska gälla.

Ett stöd får inte överstiga ett belopp motsvarande 10 miljoner euro.

5 §   Ett stöd enligt 4 § får endast lämnas för publika laddstationer där laddningspunkterna
   1. utrustas med anslutningsdon för likströmsladdning av typ Combo 2 som beskrivs i standarden EN 62196-3 och, i förekommande fall, kompletterande anslutningsdon eller uttag för växelströmsladdning av typ 2 som beskrivs i standarden EN 62196-2,
   2. utrustas på ett sådant sätt att information om laddningspunkterna kan förmedlas i realtid, och
   3. är installerade av ett sådant elinstallationsföretag eller en sådan elinstallatör som avses i elsäkerhetslagen (2016:732).

En förutsättning för ett stöd enligt 4 § är att stödmottagaren åtar sig att under fem år efter det att utbyggnaden färdigställts säkerställa att den publika laddstation som omfattas av den stödberättigande utbyggnaden är i fortsatt drift.

6 §   En ansökan om stöd ska ha lämnats in innan arbetet med utbyggnaden inleds. I ansökan ska det anges när utbyggnaden senast kommer att vara färdigställd.

7 §   Ett stöd som innebär att det sammanlagda stödet till en stödmottagare för ett projekt överstiger ett belopp motsvarande 500 000 euro får endast beviljas om stödmottagaren samtycker till att uppgifter om stödet offentliggörs enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 651/2014.

8 §   Stöd får inte lämnas för åtgärder som
   1. måste genomföras för att uppfylla en skyldighet enligt lag, annan författning eller villkor i ett tillstånd, eller
   2. har beviljats annat offentligt stöd för samma ändamål.

9 §   Stöd av mindre betydelse som omfattas av kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 får inte ges till sådana företag i svårigheter som avses i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

Prövning av stödärenden

10 §   Trafikverket prövar frågor om stöd.

En ansökan om stöd ska vara skriftlig och lämnas elektroniskt till Trafikverket.

11 §   En ansökan om stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 ska innehålla en redogörelse för allt annat stöd
   1. av mindre betydelse som sökanden har tagit emot under de två föregående beskattningsåren och det innevarande beskattningsåret, och
   2. som sökanden tidigare ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som ansökan omfattar.

Beslut om stöd

12 §   Trafikverket ska, innan ett stöd enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 beviljas,
   1. lämna de upplysningar till stödmottagaren som framgår av artikel 6.1 i den förordningen, och
   2. genomföra den kontroll som följer av artikel 6.3 i den förordningen.

13 §   Ett beslut om stöd ska innehålla uppgifter om
   1. att stödmottagaren, på begäran av Trafikverket, ska lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av stödet, och
   2. villkoren för sådan fortsatt drift som avses i 5 § andra stycket och de övriga villkor som behövs för att tillgodose syftet med stödet.

I beslutet ska det även anges när den åtgärd stödet avser senast ska vara utförd. Efter ansökan får Trafikverket förlänga denna frist om det finns särskilda skäl.

Ett beslut ska också förenas med ett villkor om att stödmottagaren ska säkerställa att information om den publika laddstationens placering görs offentlig och att information om laddningspunkter förmedlas i realtid i enlighet med vad som anges i 5 § första stycket 2.

Utbetalning av stöd

14 §   Ett stöd betalas ut efter slutfört arbete. Trafikverket får dock besluta att betala ut högst 75 procent av det beviljade stödet i förskott. De kostnader som stödmottagaren redovisar ska löpande räknas av mot det belopp som betalats ut i förskott.

15 §   Ett stöd som har beviljats enligt denna förordning får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar att ett stöd beviljat av en svensk stödgivare är olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

16 §   Trafikverket ska besluta att ett stöd helt eller delvis inte ska betalas ut, om
   1. sökanden genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt orsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp,
   2. stödet av någon annan orsak beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, eller
   3. villkoren för stödet inte har följts.

Tillsyn och uppföljning

17 §   Trafikverket utövar tillsyn över att villkoren för stödet följs.

En mottagare av stöd ska på Trafikverkets begäran lämna de uppgifter som behövs för uppföljning eller utvärdering av den åtgärd som stödet har beviljats för.

Återbetalning och återkrav

18 §   En stödmottagare är återbetalningsskyldig för stöd som har betalats ut, om
   1. det finns grund för det enligt 16 §, eller
   2. stödet helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har använts för det ändamål som det har beviljats för.

På det belopp som ska betalas tillbaka ska ränta enligt räntelagen (1975:635) betalas.

19 §   Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 18 §, ska Trafikverket besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet tillsammans med ränta. Kravet eller räntan får helt eller delvis sättas ned om det finns särskilda skäl.

Upplysningar

20 §   Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

Bemyndigande

21 §   Trafikverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

22 §   I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut att inte betala ut stöd enligt 15 och 16 §§ får dock inte överklagas.