Protokoll utskottssammanträde 2016/17:15

Näringsutskottets protokoll 2016/17:15

RIKSDAGEN

NÄRINGSUTSKOTTET

PROTOKOLL

UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2016/17:15

DATUM

2017–01–24

TID

11.00–12.05

NÄRVARANDE

Se bilaga 1

§ 1

Justering av protokoll

Utskottet justerade protokoll 2016/17:14.

§ 2

Överläggning med regeringen

Utskottet överlade med statssekreterare Nils Vikmång, Miljö- och energidepartementet, om regeringens förslag till svensk ståndpunkt beträffande kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådet direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara källor (omarbetning), KOM(2016) 767 (se bilaga 2).

Ordföranden konstaterade att det med tillägg dels att förslaget om ursprungsgarantier för förnybar el behöver analyseras närmare, dels att även fossila bränslen ska omfattas av hållbarhetskriterier fanns stöd för regeringens ståndpunkt i faktapromemoria 2016/17:FPM45.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Ett av de specifika målen i förslaget är att stärka investeringsviljan gällande förnybara energikällor. Enligt World Energy Investment Outlook finns det ett investeringsbehov på ca 10 000 miljarder svenska kronor enbart för EU och för förnybara energikällor från 2015 till 2030. Vi har sett att detta astronomiska investeringsbehov gällande förnybara energislag har ökat kraftigt de senaste åren och vi är bekymrade över att investeringarna inte avspeglar marknadsbehovet eller behovet för att minska det globala koldioxidläckaget. Förslaget återspeglar även vår oro då investeringarna har fallit kraftigt sedan 2011 och då inte enbart pga. att teknologikostnaderna för förnybar energi har reducerats.

Vi har tidigare varit kraftigt negativa till att använda europeiska fonderna till snedvridande energiprojekt och vi ställer oss nu än mer frågande till att ytterligare öka investeringsbehovet från dessa fonder. Vi menar att investeringsbehovet bör vara teknikneutralt och mer inriktas på att minska koldioxidläckaget samt värna den europeiska konkurrenskraften.

Sverigedemokraterna är även starkt kritiska till kommissionens förslag till krav på att medlemsstaterna ska öppna sina stödsystem för förnybar elproduktion i andra medlemsstater med minst en viss angiven andel av den kapacitet för förnybar elproduktion som nyligen mottagit stöd.

Vid sammanträdet närvarade även departementsråd Robert Andrén, ämnesråd Sara Emanuelsson, ämnessakkunnige Fredrik Norlund, kansliråd Eva Centeno Lopez samt departementssekreterarna Björn Telenius och Åsa Persson, Miljö- och energidepartementet.

§ 3

Överläggning med regeringen

Överläggning med statssekreterare Nils Vikmång, Miljö- och energidepartementet, om regeringens förslag till svensk ståndpunkt beträffande kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, KOM(2016) 761 (se bilaga 3).

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i faktapromemoria 2016/17:FPM43 i den del som rör energieffektiviseringsdirektivet.

M- och C-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

EU-kommissionen föreslår i meddelandet KOM (2016) 761 att individuell mätning och debitering (IMD) av termisk energi alltid ska installeras i nya byggnader och vid omfattande renoveringar. IMD för termisk energi kan vara en klok åtgärd i vissa fall, men är ofta en icke kostnadseffektiv åtgärd i Sverige. Det är vidare tveksamt om det är klokt eller rimligt att på EU-nivå fatta beslut om så pass detaljerade regler om ny- och ombyggnation av fastigheter.

Regeringen ger i sin ståndpunkt uttryck för att EU-kommissionens förslag är problematisk. Däremot uttrycker den ingen åsikt om att gå emot och/eller påtala bristerna i proportionalitet.

Vi anser att det tydligt bör framgå av regeringens ståndpunkt att Sverige är mot sådan tvingande och detaljerad reglering samt att åsikten ska framföras på relevanta rådsmöten.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Sverigedemokraterna har vid tidigare tillfällen haft synpunkter på genomförandet av energieffektiviseringsdirektivet. Vi ställer oss frågande till kostnadsdrivande lösningar till liten eller ingen miljönytta alls och är övergripande kritiska till EU:s negativa inflytande på svensk energi- och miljöpolitik. Medlemsländernas olikheter bör bättre återspeglas på ett mer realistiskt sätt och målen bör sättas därefter.

Sverigedemokraterna har en generell syn på att anpassa lagstiftningen till Energiunionen och dess 2030-ramverk. Vi har tidigare belyst problematiken för svensk räkning med att sätta konkreta energieffektiviseringsmål i procent då bl.a. svensk byggstandard är av hög kvalitet och vårt klimat skiljer sig ifrån övriga Europa. Sammantaget resulterar detta i att energieffektiviseringskostnaderna ökar oproportionerligt.

Sverigedemokraterna anser att det är angeläget att EU:s mål för energieffektivisering kan nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. För att detta ska kunna ske behöver det möjliggöras för medlemsstaterna att själva utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s måluppfyllelse. En detaljstyrning från EU-nivå som inte tillåter lösningar som är anpassade till nationella, regionala och lokala förhållande till gagn för en kostnadseffektiv måluppfyllelse bör därför inte accepteras.

Det ovan sagda om detaljstyrning gäller bl.a. kommissionens föreslagna bestämmelser om individuell mätning och debitering (IMD) för termisk energi. Enligt vår uppfattning riskerar IMD för termisk energi att minska incitamenten för fastighetsägare att genomföra tekniska åtgärder för energieffektivisering av byggnader, som vanligen medför större energibesparing än vad beteendeförändringar kan ge. I detta avseende anser vi att delar av kommissionens förslag går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målen vad avser att exempelvis individuella mätare alltid ska installeras i nya byggnader och vid omfattande renovering.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Jag anser att det är angeläget att EU:s mål för energieffektivisering kan nås på ett så samhällsekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt. För att detta ska kunna ske behöver det möjliggöras för medlemsstaterna att själva utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s måluppfyllelse. En detaljstyrning från EU-nivå som inte tillåter lösningar som är anpassade till nationella, regionala och lokala förhållande till gagn för en kostnadseffektiv måluppfyllelse bör därför inte accepteras, kommissionens föreslagna bestämmelser om individuell mätning och debitering (IMD) för termisk energi är en tydlig detaljreglering. Enligt min uppfattning riskerar IMD för termisk energi att minska incitamenten för fastighetsägare att genomföra tekniska åtgärder för energieffektivisering av byggnader, som vanligen medför större energibesparing än vad beteendeförändringar kan ge. I detta avseende anser jag att delar av kommissionens förslag går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målen.

Vid sammanträdet närvarade även departementsråd Robert Andrén, ämnesråd Sara Emanuelsson, ämnessakkunnige Fredrik Norlund, kansliråd Eva Centeno Lopez samt departementssekreterarna Björn Telenius och Åsa Persson, Miljö- och energidepartementet.

§ 4

Överläggning med regeringen

Överläggning med statssekreterare Nils Vikmång, Miljö- och energidepartementet, om regeringens förslag till svensk ståndpunkt beträffande kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådet förordning om styrningen av Energiunionen, KOM(2016) 759 (se bilaga 4).

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i faktapromemoria 2016/17:FPM42.

M- och L-ledamöterna anmälde följande avvikande mening.

Vi anser att följande tillägg avslutningsvis bör göras till regeringens ståndpunkt.

Ur ett energisäkerhetsperspektiv anser regeringen att ovanstående kommer bidra till uppfylla energiunionen mål om att EU ska bli mindre beroende av andra länder för sin energiförsörjning.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det övergripande målet med förslaget är att införa ytterligare lagstiftning för att stärka energiunionens målsättningar. Kommissionen hävdar att detta ska minska den administrativa bördan men vi vill hävda motsatsen med hänvisning till EU:s ständigt generella kostnadsdrivande projekt.

Förslaget berör över 50 insatser på energiområdet genom lagstiftande åtgärder för att alla medlemsstater ska bidra. Vi menar att Sverige inte behöver mer tvingande lagstiftningsåtgärder då bl.a. svensk elproduktion i stort sett är fri ifrån utsläpp av koldioxid.

Sverigedemokraterna ser positivt på samarbete länder emellan gällande energi och klimatfrågor. Vi ser dock ett flertal otydligheter och brister på realistiska åtaganden gällande en gemensam europeisk energiunion. Vi vill särskilt lyfta upp betydelsen och vikten av globalt minskat koldioxidläckage och europeisk konkurrenskraft i framtida förhandlingar. Dessutom vill vi se en kostnadsanalys gällande investeringar i infrastruktur, förnybar energi och subventioner samt fördelning av europeiska fondmedel.

Sverigedemokraterna anser att dessa frågeställningar är av största vikt då den svenska energimodellen, som till dagens datum har legat till grund för tillförlitlig och konkurrenskraftig elproduktion med låga utsläpp av koldioxid, ska styras mot den europeiska energivisionen. Vi ser detta som problematiskt då den europeiska energisituationen resulterat i ökade kostnader, enorma investeringsbehov samt ofinansierade framtida satsningar och en oklarhet kring vilka som ska bekosta detta i slutänden. Dessutom ser vi en ökad användning av fossila bränslen och därtill hörande ökade utsläpp av klimatgaser, samt undanträngningseffekter av koldioxidfri elproduktion.

Sverigedemokraterna anser att försörjningstryggheten är av största vikt och att det i första hand ligger i nationernas intresse att säkra sin egen elproduktion och diversifiering. Vi inser också betydelsen av att minska importen av energi ifrån politiskt instabila stater. Försörjningstrygghet handlar också om att göra realistiska prioriteringar gällande de olika energislagen. Vi ser det som orealistiskt att avveckla kärnkraften och samtidigt vilja avstå ifrån fossila energislag och ersätta detta med förnybara, intermittenta energislag.

Vid sammanträdet närvarade även departementsråd Robert Andrén, ämnesråd Sara Emanuelsson, ämnessakkunnige Fredrik Norlund, kansliråd Eva Centeno Lopez samt departementssekreterarna Björn Telenius och Åsa Persson, Miljö- och energidepartementet.

§ 5

Överläggning med regeringen

Överläggning med statssekreterare Nils Vikmång, Miljö- och energidepartementet, om regeringens förslag till svensk ståndpunkt beträffande

a) kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådet förordning om den inre marknaden för el, KOM(2016) 861,

b) kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG, KOM(2016) 862,

c) kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, KOM(2016) 863,

d) kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, KOM(2016) 864, (se bilaga 5).

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i faktapromemoria 2016/17:FPM44.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Sverigedemokraterna är generellt negativa till införandet av förordningar eller direktiv som övergår till förordningar. Vi anser att beskrivningen angående proportionalitetsprincipen inte är i linje med hur proportionalitetsprincipen ska tolkas enligt protokollet gällande det europeiska fördraget. Åter igen beskriver kommissionen vikten av att genomföra den föreslagna åtgärden för att klara av visionen om en gemensam energiunion, men samtidigt avser kommissionen inte att beskriva vilka effekterna blir enligt protokollet. Vi ser det dessutom som ytterst osannolikt att den enda budgetrelaterade effekten kommer gälla ACER.

Vi står bakom regeringen synpunkter gällande att skydda sårbara kunder genom socialpolitiska åtgärder istället för att föra in detta i energipolitiska åtgärder. Tyvärr är trenden att kommissionen väver in socioekonomiska förslag i bl.a. energi och näringspolitik. Vi ser detta som ett försök att dölja vissa kostnadsökningar istället för att vara öppen med den förda politiken och agera därefter.

Vi är kritiska till kommissionens förslag om att harmonisera distributionsverksamheten där man föreslås ges rätt att i delegerade akter få besluta om regler för distributionstariffer, anslutningsavgifter, tekniska krav, datautbyte, efterfrågeflexibilitet och aggregatorer samt informationssäkerhet. Regelverket begränsar medlemsstaternas möjlighet att införa kapacitetsmekanismer innan alla marknadsbaserade åtgärder har uttömts och en kapacitetsmekanism måste uppfylla de krav som nu föreslås. Det föreslås även en gemensam metod som ska utvecklas för att bedöma risker för effektbrist i medlemsstaterna, som även ska ligga till grund för bedömning av behovet av kapacitetsmekanismer. Sverigedemokraterna är kritiska till detta då det ytterligare begränsar medlemsstaternas möjligheter att utforma sin egen energipolitik.

Vid sammanträdet närvarade även departementsråd Robert Andrén, ämnesråd Sara Emanuelsson, ämnessakkunnige Fredrik Norlund, kansliråd Eva Centeno Lopez samt departementssekreterarna Björn Telenius och Åsa Persson, Miljö- och energidepartementet.

§ 6

Information från regeringen

Utskottet beslutade att bjuda in statsrådet Mikael Damberg för övergripande information om ägarstyrning av de statligt ägda bolagen.

§ 7

Nästa sammanträde

Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum torsdagen den 26 januari kl. 11.00.

Vid protokollet

Bibi Junttila

Justeras den 26 januari 2017

Hans Rothenberg





NÄRINGSUTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1

till protokoll

2016/17:15

§ 1-3

§ 4

§ 5-7

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Jennie Nilsson (S), ordf.

X

X

X

Lars Hjälmered (M), vice ordf.

X

X

X

Åsa Westlund (S)

X

X

X

Hans Rothenberg (M)

X

X

X

Ingemar Nilsson (S)

Josef Fransson (SD)

X

X

X

Hanif Bali (M)

X

Per-Arne Håkansson (S)

X

X

Helena Lindahl (C)

O

O

O

Lise Nordin (MP)

X

X

X

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

X

X

Anna Wallén (S)

X

X

X

Mattias Bäckström Johansson (SD)

X

X

X

Said Abdu (L)

X

X

X

Birger Lahti (V)

X

X

X

Penilla Gunther (KD)

X

X

X

Mattias Jonsson (S)

X

X

X

SUPPLEANTER

Anna-Caren Sätherberg (S)

X

X

X

Sofia Fölster (M)

X

X

X

Hanna Westerén (S)

O

O

X

Gunilla Nordgren (M)

Jasenko Omanovic (S)

Johan Nissinen (SD)

Jessika Roswall (M)

Hannah Bergstedt (S)

Peter Helander (C)

O

O

O

Jonas Eriksson (MP)

Sten Bergheden (M)

Isak From (S)

Olle Felten (SD)

Maria Weimer (L)

Håkan Svenneling (V)

Mikael Oscarsson (KD)

Krister Örnfjäder (S)

Sven-Olof Sällström (SD)

Rickard Nordin (C)

X

X

X

Christina Höj Larsen (V)

Aron Modig (KD)

Mathias Sundin (L)

Maria Arnholm (L)

Matilda Ernkrans (S)

Jessica Polfjärd (M)

Börje Vestlund (V)

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande


– – – – – – – – – – Bilaga 2

till protokoll

2016/17:15

Regeringskansliet Faktapromemoria 2016/17:FPM45

EU Kommissionens förslag till direktiv för förnybar energi för perioden 2020-2030


2016/17:FPM45

Miljö- och energidepartementet

2016-12-22

Dokumentbeteckning

KOM (2016) 767

Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF

THE COUNCIL on the promotion of the use of energy from renewable sources (recast)

Sammanfattning

Direktivet innehåller förslag till EU-mål om att andelen förnybar energi ska vara minst 27 procent 2030. Vidare föreslås ett antal åtgärder som syftar till att främja en utveckling i enlighet med denna målsättning. Stort fokus läggs på transport- och värmesektorerna men i direktivet återfinns även förslag avseende exempelvis stödsystem för elproduktion. Direktivet föreslår också hållbarhetskriterier för fasta biobränslen och målsättningar för flyttande biodrivmedel.

Regeringen välkomnar direktivet, som en utgångspunkt för de fortsatta diskussionerna om hur EU ska kunna ta en ledande roll inom förnybar energi i den nödvändiga globala omställningen av energisektorn.

Förslaget

Ärendets bakgrund

Europeiska rådet beslutade i oktober 2014 om en ram för EU:s klimat- och energipolitik för perioden från 2020 till och med 2030. Bland annat beslutades om ett bindande mål på EU nivå om minst 27 % för andelen förnybar energi som används i EU under 2030. Europeiska rådet har sedan dess vid flera tillfället uppmanat Europeiska kommissionen att se över och utveckla lagstiftning för att understödja att målet till 2030 nås.

1

Europaparlamentet har också uppmanat kommissionen att presentera lagstiftningsförslag för förnybar energi.

Mot denna bakgrund, och som en del i genomförandet av EU:s energiunion, har EU-kommissionen föreslagit en revidering av det s.k. förnybartdirektivet (2009/28/EU).

Förslaget presenterades den 30 november 2016.

Förslagets innehåll

EU:s bindande mål till 2030

Enligt förslaget ska medlemsstaterna gemensamt säkerställa att EU-målet om minst 27 % förnybar energi till 2030 uppnås. Detta genom att fastställa nationella bidrag i enlighet med kriterierna i det styrningssystem kommissionen samtidigt föreslår (KOM (2016) 759). Medlemsstaternas nationella bidrag till 2030 får inte, enligt förslaget, vara lägre än respektive nationellt mål för 2020. Om de gemensamma bidragen inte når upp till EU- målet eller om medlemsstaternas lägsta nivå inte hålls, ska kommissionen anta åtgärder i enlighet med bestämmelserna i förordningen om ett styrningssystem.

Stödsystem för förnybar elproduktion

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska kunna använda stödsystem för att främja förnybar elproduktion förutsatt att de uppfyller statstödsreglerna. Stöd för förnybar elproduktion ska enligt förslaget utformas så att påverkan på elmarknaden minimieras. Vidare föreslås krav på att medlemsstaterna ska öppna sina stödsystem för förnybar elproduktion i andra medlemstater med minst en viss angiven andel av den kapacitet för förnybar elproduktion som nyligen mottagit stöd.

Ursprungsgarantier

Enligt föreslaget ska ursprungsgarantier inte få tilldelas sådan förnybar elproduktion som erhåller stöd. Ursprungsgarantier ska enligt förslaget vara det enda verktyget för att uppfylla kraven om ursprungsmärkning av el enligt elhandelsdirektivet (2009/72/EU). Vidare föreslås ett flertal detaljerade förändringar av förnybartdirektivet rörande ursprungsgarantier, exempelvis om ursprungsgarantiernas livslängd.

Administrativa procedurer och regleringar

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska förenkla administrativa procedurer och regler kring tillståndsgivning, så att alla nödvändiga tillstånd


2016/17:FPM45

2

kan sökas i en samlad process. Kommissionen föreslår vidare att tidsbegränsningar införs för handläggning av tillståndsärenden.

Tillträde till och drift av distributionsnät

Där det är relevant ska medlemsstaterna undersöka behovet av att bygga ut gasledningar för att underlätta integration av biogas och informera om regelverket för inmatning av sådan gas.

Egen produktion av el

Medlemsstaterna ska se till att de som framställer förnybar el för egenkonsumtion kan konsumera och sälja vidare eventuellt överskott av produktionen utan att de blir föremål för oproportionerligt betungande åtgärder och avgifter som inte avspeglar kostnaderna. Vidare ska medlemsstaterna se till att sammanslutningar för framställning av förnybar el kan bedriva produktion, konsumtion, lagring och försäljning av förnybar el utan att de blir föremål för oproportionerligt betungande åtgärder och avgifter som inte avspeglar kostnaderna.

Förnybar energi för värme och kyla

Medlemsstaterna ska enligt förslaget eftersträva att öka andelen förnybar energi för värme och kyla med en procentenhet per år. För att nå detta kan medlemsstaterna välja att definiera en lista på åtgärder och aktörer som ska bidra till att målet nås. Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att köpare av fjärrvärme och fjärrkyla ges information om andelen förnybar energi och systemets energiprestanda. Medlemsstaterna ska också säkerställa att andra än nätägarna ges tillträde till nätet för leverans av värme från förnybar energi eller spillvärme till kunder.

Förnybar energi i transportsektorn

Medlemsstaterna föreslås införa bestämmelser som säkerställer en kontinuerligt växande andel avancerade biodrivmedel från i direktivet uppräknade råvaror. Samtidigt föreslås ett tak för användandet av livsmedelsbaserade biodrivmedel vid beräkning av måluppfyllelse.

Hållbarhetskriterier för biobränslen

Direktivförslaget innebär att hållbarhetskrav ställs på både flytande och fasta biobränslen och att dessa måste uppfyllas för att bioenergin ska kunna avräknas mot medlemstaternas mål för andel förnybar energi. Kommissionen föreslår att dagens regelverk för växthusgasberäkningar, samt de system som används för att visa huruvida hållbarhetskriterierna är uppfyllda, uppdateras samt justeras för att inkludera även fasta biobränslen.


2016/17:FPM45

3

Enligt de föreslagna hållbarhetskriterierna ska produktion av biobränslen från skogsbiomassa anses hållbart producerad om landet har lagar och tillsyn som säkerställer att uttaget sker i enlighet med givna avverkningstillstånd, att återbeskogning sker, att områden med höga bevarandevärden skyddas samt att påverkan på markkvalité och biodiversiteten minimeras. Avverkningen får inte överstiga skogens långsiktiga produktionskapacitet. För biobränslen från länder som inte uppfyller dessa kriterier ställs krav på ledningssystem som visar att kriterierna är uppfyllda på fastighetsnivå. Biobränslen producerade av skogsbiomassa ska även vara producerade i länder som ratificerat Parisavtalet, gjort ett nationellt åtagande om minskade växthusgasutsläpp, och ha ett nationellt rapporteringssystem för utsläpp och uttag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). För biobränslen från länder som inte uppfyller dessa kriterier ställs krav på ledningssystem som visar att kolförrådet och upptaget av växthusgaser bibehålls på fastighetsnivå.

För fasta biobränslen får medlemsstaterna anta ytterligare krav på biobränslets hållbarhet, vilket däremot inte är tillåtet för flytande biobränslen.

Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Regeringen analyserar för närvarande förslagens effekter på svenska regler.

Förslaget om krav på öppning av stödsystem för förnybar elproduktion skulle kunna innebära konsekvenser för elcertifikatsystemet och skattesystemet. Förslaget behöver dock analyseras vidare för en närmare beskrivning av potentiella konsekvenser.

Ursprungsgarantier regleras i lagen om ursprungsgarantier för el (2010:601). Förslagen rörande ursprungsgarantier skulle innebära förändringar i gällande regelverk.

Förslagen att underlätta för egen produktion av el berör bestämmelser som i Sverige främst är reglerat i ellagen (1997:857).

Fjärrvärmemarknaden regleras i Fjärrvärmelag (2008:263) som bland annat ålägger nätägaren att förhandla om en leverantör av värme önskar tillträde till nätet. Det förslag kommissionen nu lagt är mer långtgående och förutsätter därmed en betydande ändring i svensk lag.

Tillstånd att uppföra och driva anläggningar för el- och värmeproduktion regleras huvudsakligen i miljöbalken. Tillstånd att uppföra och driva anläggningar för överföring och distribution av el regleras i ellagen. Kommissionens förslag om förenkla procedurer för att söka tillstånd skulle få långtgående konsekvenser för svensk lagstiftning.


2016/17:FPM45

4

Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

I den mån förslagen föranleder förändrade nationella styrmedel för förnybar energi kan detta leda till budgetära konsekvenser. Förslagen kan även medföra budgetära konsekvenser genom att svenska myndigheter föreslås få förändrade uppgifter. Eftersom behovet av förändringar utifrån förslaget behöver analyseras vidare är kostnader och andra konsekvenser i dagsläget svåra att uppskatta.

Utgångspunkten är att Sverige ska ha en budgetrestriktiv linje i de kommande förhandlingarna och att eventuella kostnader, såväl nationella och inom EU, ska finansieras inom ram.

Ståndpunkter

Preliminär svensk ståndpunkt

En ökad andel förnybar energi, som ersätter fossila bränslen, skapar förutsättningar för ett hållbart energi- och transportsystem och minskade utsläpp av växthusgaser. Sverige välkomnar Kommissionens förslag, som utgångspunkt för diskussionerna om hur EU ska kunna ta en ledande roll inom förnybar energi i den nödvändiga globala omställningen av energisektorn. Enligt regeringens bedömning är direktivets omställningstryck begränsat. All ny lagstiftning som påverkar växthusgasutsläppen bör, där så är relevant, anpassas utifrån Parisavtalet. Det gäller särskilt i den fortsatta utformningen av ramverket för klimat och energi. Ambitiösa länder som Sverige har redan i dagsläget kommit längre än föreslagen målnivå för 2030. För att EU ska kunna fortsätta ha en ledande roll i det globala klimatarbetet behöver Parisavtalet beaktas fullt ut inom EU. Regeringen vill att översynen av EU:s regelverk tillsammans med ny EU-lagstiftning, bl.a. inom ramen för Energiunionen, präglas av insikten att alla parter måste höja ambitionerna för att målen från Parisavtalet ska kunna nås. Regeringen anser att 2030- ramverket måste genomföras på ett sätt som skapar ett starkt omställningstryck i EU:s medlemsstater.

Regeringen avser verka för ett ambitiöst direktiv som främjar förnybar energi och som även tillåter medlemsstater att driva en politik som har en ambitionsnivå utöver den som slutligen fastslås i direktivet. Det bör även finnas en flexibilitet som möjliggör för medlemsstaterna att anpassa genomförandet utifrån nationella förutsättningar. Samtidigt anser regeringen att det är viktigt att värna om långsiktiga och förutsägbara spelregler för investerare och användare av förnybar energi.

Det är positivt att förslaget fokuserar på transport- och värmesektorerna. Transportsektorn är en särskild utmaning där det krävs insatser på europeisk nivå och inom värmesektorn finns en stor outnyttjad potential som inte realiserats i stora delar av EU. Regeringen anser vidare att kommande


2016/17:FPM45

5

regelverk bör bejaka systemperspektivet, beakta befintliga styrmedel och undvika detaljreglering.

När det gäller förslagen avseende transportsektorn framhåller regeringen att hållbara biodrivmedel kommer att spela en viktig roll i arbetet med att minska transportsektorns utsläpp. Det är positivt att förslaget till direktiv främjar avancerade biodrivmedel då gemensamma europeiska regler är en förutsättning för att få till stånd de nödvändiga men omfattande investeringarna i sådan produktion. Satsningar på avancerade biodrivmedel bör dock inte ske på bekostnad av första generationens biodrivmedel som också behövs i omställningen från fossilt till förnybart. Regeringen vill samtidigt understryka att biodrivmedel bör bedömas efter skarpa hållbarhetskriterier inklusive avseende klimatnytta och markanvändning. De medlemsstater som vill fortsätta att främja hållbara biodrivmedel, inklusive första generationens biodrivmedel, bör ha möjlighet att göra detta.

Regeringen välkomnar även direktivets ambition att bättre utnyttja fjärrvärmens potential och främja konkurrens på värmemarknaden. Regeringen anser dock att åtgärder för att främja fjärrvärme bör vara mer flexibla och att nuvarande svensk fjärrvärmelagstiftning är väl motiverad.

Gällande förslagen om nya hållbarhetskriterier för fasta biobränslen vill regeringen påminna dels om att beroendet av fossila bränslen är energisystemets största hot mot miljön, dels om att hållbart producerat biobränsle som ersätter fossila bränslen bör ge stora miljövinster. Förslaget utgår från en alltför negativ och vetenskapligt ifrågasatt bild av biobränslens klimatpåverkan och riskerar att försvåra medlemsstaternas strävan att ersätta fossila bränslen med hållbar bioenergi. Direktivet bör bidra till att stärka hållbara biobränslens position på marknaden i förhållande till fossila bränslen. Regeringen avser fortsätta värna det nationella självbestämmandet över skogsfrågor.

Regeringen är positiv till grundprinciperna om att stöd till förnybar elproduktion ska utformas på ett sätt som minimerar onödig påverkan på elmarknaden. Regeringen stödjer även inriktningen om att ge konsumenter och lokala elproducenter en starkare roll på elmarknaden.

Slutligen vill regeringen understryka att omotiverade administrativa krav för den förnybara sektorn riskerar att försämra de förnybara bränslenas konkurrenskraft i förhållande till andra bränslen. Det är därför viktigt att reglerna utformas med ett tydligt syfte och är proportionella med en så liten administrativ börda som möjligt. Enligt regeringens bedömning är det angeläget att översynen av förnybartdirektivet, men även annan EU- lagstiftning med bäring på främjande av förnybar energi (t.ex. lagstiftning om energieffektivisering respektive elmarknadsdesign), inriktas på att göra direktiven mer samstämmiga, effektiva och ändamålsenliga. Överlappande eller motstridande bestämmelser bör undvikas.


2016/17:FPM45

6

Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas officiella ståndpunkter om de olika delarna i förslaget är inte kända.

Institutionernas ståndpunkter

Europaparlamentet antog i februari 2014 som ståndpunkt att ett mål för EU:s andel förnybar energi på 30 % till 2030 bör införas. Övriga ståndpunkter är ännu inte kända.

Remissinstansernas ståndpunkter

Någon remissbehandling av förslagen har ännu inte genomförts.

Förslagets förutsättningar

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslagen har sin rättsliga grund i artikel 194.2 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Direktiven antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet med medbestämmande för Europaparlamentet. För beslut i ministerrådet krävs kvalificerad majoritet.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen bedömer att förslagen är förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Kommissionen menar att medlemstater behåller stor bestämmelserätt och flexibilitet för att främja utvecklingen av förnybar energi i de sektorer och på det sätt som bäst passar respektive medlemsstats potential och förutsättningar. Detta inklusive möjligheten att uppnå EU:s mål genom att stödja utveckling av förnybar energi i ett annat land. Kommissionen motiverar förslaget med behovet av åtgärder på EU nivå för att säkerställa att medlemsländerna bidrar till EU:s bindande mål om minst 27% förnybar energi till 2030 och med att målet ska nås på ett kostnadseffektivt sätt. Kommissionen pekar på mervärdet av att ge vägledning på EU-nivå för att främja förnybar energi i värmesektorn och av EU-åtgärder i transportsektorn.

Regeringen har inte identifierat några delar av förslaget som tydligt strider mot subsidaritets- eller proportionalitetsprincipen men vill understryka vikten av att i den kommande förhandlingsprocessen agera för att minska administrativ börda och medförda kostnader i förhållande till förväntat resultat, samt motverka förslag som leder till behov att ändra svensk skogsvårdslagstiftning eller inskränker medlemsstaternas rätt att utforma sin beskattning på miljö- och energiområdet.


2016/17:FPM45

7

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Regeringen har för avsikt att ordna en remisshearing med möjlighet till skriftliga inspel under första kvartalet 2017. Det är i dagsläget okänt när detta förslag kommer att hanteras i rådsarbetsgruppen men troligen påbörjas det under våren 2017.


– – – – – – – – – – Bilaga 3

till protokoll

2016/17:15

Regeringskansliet Faktapromemoria 2016/17:FPM43

Energieffektiviseringsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda


2016/17:FPM43

Miljö- och energidepartementet

2016-12-22

Dokumentbeteckning

KOM (2016) 761

Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

KOM (2016) 765

Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda

Sammanfattning

Kommissionen föreslår att ambitionsnivån för EU:s mål för energieffektivi- sering höjs från 27 till 30 procent lägre energitillförsel år 2030 jämfört med prognos, samt att målet görs bindande på EU-nivå. Vidare föreslås ändringar i energieffektiviseringsdirektivet och direktivet för byggnaders energipres- tanda som anpassar lagstiftningen till 2030-ramverket och Energiunionen. Därtill föreslås ändringar som syftar till att förenkla bestämmelserna och underlätta genomförande på nationell nivå.

Regeringen välkomnar översynen av de två direktiven och stödjer att EU:s mål till 2030 höjs till 30 procent och görs bindande på EU-nivå. Regeringen anser att EU-lagstiftningen bör utformas utifrån ett helhetsperspektiv och beakta ländernas olikheter och förutsättningar såväl när det gäller styrmedel som energisystem. Det behövs möjlighet för medlemsstater att själva utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s mål- uppfyllelse. Detta för att EU:s mål för energieffektivisering ska kunna nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.

1

Förslaget

Ärendets bakgrund

Enligt artikel 19 i direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda (EPBD) ska kommissionen utvärdera direktivet senast den 1 januari 2017 och vid behov lämna förslag till förändringar. Mot bakgrund av den utvärderingen har nedanstående förslag lämnats den 30 november 2016.

Europeiska rådet beslutade under 2014 att EU till 2030 ska nå minst 27 procent energieffektivisering jämfört med prognos, med en option att senast 2020 se över målet och öka ambitionsnivån till 30 procent. Under 2015 antog Europaparlamentet ståndpunkten att EU bör ha ett bindande mål om 40 procent energieffektivisering till 2030.

Mot bakgrund av detta, och som en del i genomförandet av EU:s energiunion, har EU-kommissionen sett över inte bara EPBD utan även direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EED).

Förslagets innehåll

De föreslagna ändringarna av direktiven syftar framförallt till att anpassa lagstiftningen till Energiunionen och dess 2030-ramverk.

Beträffande EED föreslår kommissionen ett på EU-nivå bindande mål om 30 procent lägre energitillförsel år 2030 jämfört med prognos (23 procent lägre energitillförsel jämfört med 2005), samt krav på medlemsstaterna att i sina integrerade energi- och klimatplaner redovisa sina nationella bidrag till EU:s 2030-mål.

Vidare föreslås att krav på nationell energibesparing förlängs till perioden 2021–2030 med samma besparingstakt som i nuvarande period, samt att energisparkrav till viss del ska kunna uppfyllas genom åtgärder för småskalig produktion av förnybar el och värme i byggnader. Kommissionen föreslår att bestämmelserna om individuell mätning och debitering (IMD) av el flyttas till lagstiftning om ny elmarknadsdesign. När det gäller IMD av termisk energi föreslås förtydligande att individuella mätare alltid ska installeras i nya byggnader och vid omfattande renovering.

När det gäller EBPD föreslår kommissionen att kravet på nationell strategi för energieffektiviserande renoveringar flyttas från EED till EPBD samt vidareutvecklas, bland annat med krav på mål för en koldioxidfri byggnads- sektor år 2050 och krav på att hantera energifattigdom.

Kommissionen föreslår vidare att definitionen av byggnadens installations- system utökas till att även inkludera laddinfrastruktur för elfordon och föreslår krav på installation av respektive förberedelse för laddstationer i nya och renoverade lokalbyggnader och flerbostadshus. Bestämmelserna kom- pletterar kraven i EU:s infrastrukturdirektiv för alternativa bränslen (2014/94/EU). Möjligheten att använda rådgivning som ett alternativ till


2016/17:FPM43

2

inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem stryks. Som alternativ till inspektion får medlemsstaterna istället ställa krav på att byggnaderna har styr- och reglersystem som kontinuerligt kan mäta, analysera och anpassa byggnadens energianvändning. Kommissionen föreslår vidare att en ”smarthetsindikator” för byggnader införs som ska synliggöra i vilken utsträckning byggnaden är förberedd för att interagera med de boende, byggnadens installationer och elnätet till exempel genom efterfrågestyrning. I bestämmelserna om beräkning av byggnaders energiprestanda görs vissa justeringar. Till exempel föreslås att möjligheten tas bort för medlems- staterna att välja mellan faktisk och beräknad energi när energiprestandan i en byggnad ska fastställas. Det föreslås även att samma energiprestanda- indikator ska användas både för krav på energiprestanda och för energideklarationerna och att denna ska uttryckas i primärenergi.

Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Bestämmelser om energisparkrav genomförs i huvudsak genom energi- skattelagstiftning och momslagstiftning. Bestämmelser om individuell mätning och debitering har genomförts genom en ny lagstiftning om mätning av viss energi, samt genom ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen. Bestämmelser i EPBD har genomförts genom ändringar i plan- och bygglagstiftningen, samt genom ett regelverk om energideklarationer.

Beträffande förslagen i de reviderade direktiven bedöms krav på ladd- infrastruktur för elfordon medföra ny eller ändrad lagstiftning. Beroende på den slutliga utformningen av direktiven och hur Sverige väljer att genomföra bestämmelserna kan ytterligare behov av ny eller ändrad lagstiftning föreligga.

Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Bestämmelserna kring energisparkrav kan beroende på hur de genomförs få konsekvenser för statsbudgeten. Detsamma gäller bestämmelserna om nationella strategier för energieffektiviserande renovering. Dock är det inte möjligt att i nuläget närmare bedöma eventuella budgetära konsekvenser. Utgångspunkten är att Sverige ska ha en budgetrestriktiv linje i de kommande förhandlingarna och eventuella kostnader, såväl nationella och inom EU, ska finansieras inom ram. Kommissionen bedömer att förslagen inte har några konsekvenser för EU:s budget.

Ståndpunkter

Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen anser att EU:s energieffektiviseringspolitik bör utformas utifrån ett helhetsperspektiv och beakta ländernas olikheter och förutsättningar såväl när det gäller styrmedel som energisystem. Det behövs möjligheter för


2016/17:FPM43

3

medlemsstater att själva utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s måluppfyllelse. Detaljreglering på EU-nivå bör undvikas där nationella lösningar är mer ändamålsenliga, kostnadseffektiva och proportionella. Detta för att EU:s mål för energieffektivisering ska kunna nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.

Regeringen välkomnar översynen av EED och EPBD och anser att översynen av de två direktiven, men även annan EU-lagstiftning med bäring på energieffektivisering (t.ex. lagstiftning om förnybar energi respektive elmarknadsdesign), bör inriktas på att göra lagstiftningen mer samstämmig, effektiv och ändamålsenlig. Överlappande och/eller motstridiga bestäm- melser bör undvikas.

Regeringen stödjer att EU:s mål för energieffektivisering till 2030 görs bindande på EU-nivå och höjs till 30 procent reducerad primärenergi- användning jämfört med prognos.

När det gäller EED stödjer regeringen i grunden förslaget att nationella energisparkrav ska uppfyllas även för perioden 2021–2030, men förslaget behöver analyseras i detalj innan slutlig ställning kan tas. Medlemsstaterna ska kunna välja på vilket sätt kraven uppnås och det är viktigt att tidiga åtgärder med långsiktig effekt inte missgynnas. Regeringen stödjer förslaget att småskalig produktion av förnybar el och värme på eller i byggnader kan tillgodoräknas för att uppfylla energisparkrav då det kan bidra till önskad energiomställning.

Regeringen välkomnar att bestämmelserna om IMD av el flyttas till elmarknadslagstiftningen, men ser problem med bestämmelserna om IMD av termisk energi, då de inte bedöms vara kostnadseffektiva eller proportionella. Införande av IMD för termisk energi riskerar att minska incitament för fastighetsägare att genomföra tekniska åtgärder för energieffektivisering av byggnader, som vanligen medför större energibesparing än vad beteende- förändringar kan ge.

Regeringen hade gärna sett att bestämmelserna om energikartläggning i stora företag hade inkluderats i översynen av EED.

När det gäller EPBD anser regeringen att det är angeläget att energi- effektivisera det befintliga byggnadsbeståndet när det är lönsamt och välkomnar att bestämmelserna om en nationell strategi för energi- effektiviserande renovering flyttas från EED till EPBD. Regeringen anser att det inom ramen för den långsiktiga strategin ska vara upp till medlems- staterna hur de vill utforma långsiktiga mål, styrmedel och hur medlems- staterna bedömer att energifattigdom bör adresseras.

Regeringen välkomnar en utveckling som innebär att byggnader på marknadsmässiga villkor kan bli en allt mer integrerad del av energisystemet, till exempel genom möjligheter till efterfrågestyrning och lagring samt att utgöra en del av infrastrukturen för elektromobilitet. Digitalisering förväntas få stor betydelse för möjligheten att styra och följa upp energianvändningen i


2016/17:FPM43

Överläggningen med näringsutskottet den 24 januari 2017 gäller delen om EED i det gulmarkerade fältet.

4

byggnader till exempel genom styr- och reglersystem. Denna utveckling främjas på väl fungerande marknader och regeringen anser att detaljerade bestämmelser om tekniska lösningar bör undvikas då utvecklingen går snabbt och det är stor risk att sådana bestämmelser snabbt blir föråldrade och kan hämma teknisk utveckling. Kommissionens förslag rörande elektromobilitet behöver analyseras vidare för att se vad det praktiskt kommer att innebära för bebyggelsen. När det gäller inspektion av värme- och luftkonditionerings- system anser regeringen att alternativet med rådgivning inte tas bort.

Angånde bestämning av en byggnads energiprestanda anser regeringen att det är viktigt att medlemsländerna har tillräcklig flexibilitet vid utformningen av byggreglerna för att kunna ta hänsyn till lokala förhållanden. Det är även viktigt att medlemsstaterna även fortsättningsvis kan välja mellan faktisk och beräknad energi när energiprestandan i en byggnad ska fastställas

Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas ståndpunkter är inte kända.

Institutionernas ståndpunkter

Europarlamentet antog 2015 ståndpunkten att EU bör ha ett bindande mål om

40 procent lägre energitillförsel år 2030 jämfört med prognos. Europa- parlamentet väntas vidare föreslå begränsningar av vilka åtgärder som ska godkännas för att uppfylla nationella energisparkrav.

Remissinstansernas ståndpunkter

Remissmöte kommer att hållas den 19 januari 2017.

Förslagets förutsättningar

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslagen har sin rättsliga grund i artikel 194.2 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Direktiven antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet med medbestämmande för Europaparlamentet. För beslut i ministerrådet krävs kvalificerad majoritet.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen anser att förslagen inte bryter mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen eftersom medlemsstaterna bedöms få behålla samma flexibilitet att välja styrmedel som idag. Regeringens preliminära bedömning är att förslagen som helhet respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Regeringen bedömer dock att bestämmelserna om IMD av termisk energi och de föreslagna förändringarna av hur


2016/17:FPM43

5

byggnaders energiprestanda ska bestämmas kan få långtgående konsekvenser och behöver därför noggrant analyseras ur ett proportionalitetsperspektiv.

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Rådets behandling av förslagen kommer att inledas den 10 januari 2017. Ordförandeskapets målsättning är att anta en gemensam position under första halvåret 2017.

Fackuttryck/termer

EPBD – direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda EED – direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

IMD – individuell mätning och debitering


– – – – – – – – – Bilaga 4

– – – – – – – – – till protokoll

2016/17:15

Regeringskansliet Faktapromemoria 2016/17:FPM42

Förordning för ett styrningssystem för Energiunionen


2016/17:FPM42

Miljö- och energidepartementet

2016-11-30

KOM (2016) 759

Förslag till Europaparlamentets och rådet förordning för ett styrningssystem för Energiunionen

Sammanfattning

Den 30 november 2016 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning för ett styrningssystem för Energiunionen. Förslaget syftar till att strömlinjeforma och integrera befintliga krav på planering och rapportering på energi- och klimatområdet samt säkerställa att EU uppfyller målsättningarna inom Energiunionen, särskilt 2030- målen. En central del i förordningen är kravet på medlemsstaterna att senast januari 2019 ta fram nationella klimat- och energiplaner för perioden 2021-2030.

Regeringen välkomnar förslaget till förordning om ett styrningssystem för Energiunionen. Regeringen vill se ett robust och transparent system för styrning som säkerställer uppfyllande av 2030-målen och som ger förutsägbarhet för investerare. Regeringen anser att ett robust och förutsägbart system för styrning bör möjliggöra ökad nationell flexibilitet i vilka åtgärder som väljs för att nå energimålen och kostnadseffektivitet i genomförandet.

1

Förslaget

Ärendets bakgrund

I februari 2014 presenterade kommissionen ett ramverk för klimat och energipolitiken till 2030 med förslag på mål efter 2020. Målen för energieffektivisering och förnybar energi föreslogs bli indikativt respektive bindande på EU-nivå istället för att bördefördelas på medlemsstaterna vilket görs för klimatmålet för utsläpp utanför EUs handelssystem. Vid Europeiska rådet i oktober 2014 slogs fast att ett tillförlitligt och transparent styrningssystem utan onödig administrativ börda skulle utvecklasför att se till att EU uppfyller sina energipolitiska mål. Systemet skulle ha nödvändig flexibilitet för medlemsstaterna och full respekt för deras frihet att bestämma över – sin – energimix.

I syfte att omsätta målen samt utveckla en Energiunion presenterade kommissionen i februari 2015 ett meddelande till en ramstrategi för en motståndkraftig Energiunion med en framåtblickande klimatpolitik(KOM (2015) 80). Meddelandet innehöll även förslag om att Energiunionen skulle följas upp med ett styrningssystem och därmed vävdes styrningen för Energiunionen och 2030-ramverket samman.

I november 2015 presenterade kommissionen riktlinjer om utformningen av energi- och klimatplanerna vilka utgör grunden för medlemsstaternas arbete med planerna.

Den 4 november 2016 trädde Klimatavtalet från Paris i kraft, det innebär bland annat att länderna successivt ska skärpa sina nationellt fastställda bidrag och förnya eller uppdatera dessa vart femte år.

Den 30 november 2016 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning för ett styrningssystem för Energiunionen.

Förslagets innehåll

Kommissonen föreslår att styrningen av Energiunionen baseras på två pelare, strömlinjeformning av planering och rapportering på energi- och klimatområdet samt ett regelverk för en politisk process mellan medlemsstaterna och kommissionen. Förslaget syftar till att EU ska uppfylla målsättningarna i Energiunionen, särskilt 2030- målen för klimat- och energi


2016/17:FPM42

2

men ska även bidra till en effektiv rapportering och uppföljning av medlemsstaternas åtgärder för att nå Parisavtalets målsättningar. Kommissionens avsikt är också att uppnå bättre lagstiftning, minska den administrativa bördan samt skapa investeringssäkerhet och förutsägbarhet. Förordningen syftar även till att integrera styrningen av Energiunionen med Parisavtalets femåriga översynscykel med krav på övervakning och rapportering enligt FN:s klimatkonvention. Vissa delar av klimatrapporteringen föreslås ske liksom tidigare årligen.

Det föreslås att medlemsstaterna senast 1 januari 2019 ska ta fram nationella klimat- och energiplaner för perioden 2021-2030. Planerna ska utgå ifrån en bindande mall. Mallen ställer krav på innehåll och struktur såsom en beskrivning av medlemsländernas energisystem, målsättningar och mål för de olika dimensionerna i Energiunionen och vilka styrmedel och åtgärder man vidtagit för att nå dessa. Planerna ska innehålla ett referensscenario och ett scenario som omfattar de policyåtgärder medlemsstaten redovisar i sin plan.

Den politiska processen mellan kommissionen och medlemsstaterna innebär att kommissionen ska ges möjlighet att granska utkast på planer och hur dessa ska genomföras samt ge rekommendationer till medlemsstaterna. I förslaget listas även ett antal kriterier som medelemsstaterna måste ta hänsyn till när de tar fram sina nationella bidrag till EU-målen för förnybart samt energieffektivisering.

De nationella klimat- och energiplanerna ska vartannat år följas upp genom framstegsrapporter som medlemsstaterna tar fram. Rapporterna utgör underlaget till kommissionens utvärdering av EUs framsteg mot målsättningarna i Energiunionen. I rapporterna ska medlemsstaterna bland annat beskriva hur kommissionens rekommendationer omhändertagits.

Kommissionens utvärdering av framstegsrapporterna kommer vara en del av det årligen återkommande meddelandet ”Läget för Energiunionen”. Vartannat år, som en del av ”Läget för Energiunionen”, ska kommissionen ta fram en hållbarhetsrapport för bioenergi inom EU som ställer särskilda rapporteringskrav från länder med stor bioenergiproduktion.


2016/17:FPM42

3

I slutet av 2023 kommer kommissionen genomföra en större översyn för att utvärdera om medlemsstaternas bidrag kommer att vara tillräckliga för att nå 2030- målen. Om bidragen inte bedöms tillräckliga skall medlemsstaterna genomför ytterligare åtgärder eller kommissionen vidta åtgärder på EU-nivå. I samband med kommissionens översyn ges medelsmsstaterna möjlighet att revidera sina planer men endast för att höja sina ambitioner.

I förordningen föreslår kommissionen även ett antal principer för regionalt samarbete mellan medlemsstaterna. Det innebär att när planerna tas fram ska medlemsstaterna identifiera eventuella möjligheter till regionalt samarbete samt konsultera angränsande medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas sedan till fortsatt samarbete på regional nivå.

Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Regeringen analyserar för närvarande effekterna på svenska regler men en första preliminär bedömning är att förslaget inte får några direkta effekter på nationell lagstiftning.

Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Kommissionen skriver i sin konsekvensanalys att förslaget kan förväntas medföra en engångskostnad hos medlemsstaterna vid implementeringen av lagstiftningen och framtagande av de nationella planerna samt en årlig administrativ kostnad. Den årliga administrativa kostnaden för medlemsstaterna enligt befintlig rapporteringsstruktur uppgår till 21.2 miljoner EUR medan förordningens strömlinjeformning skulle minska den till 20.1 miljoner EUR. Utgångspunkten är att Sverige ska ha en budgetrestriktiv linje i de kommande förhandlingarna och ev. kostnader, såväl nationella och inom EU, ska finansieras inom ram.

Ståndpunkter

Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen välkomnar förslaget till förordning om ett styrningssystem för Energiunionen. Regeringen vill se ett robust och transparent system för styrning och uppföljning som säkerställer uppfyllande av 2030-målen. Regeringen avser att verka för att ramverket ger förutsägbarhet, kostnadseffektiv måluppfyllelse, transparens, förenlighet med en fungerande inre marknad för energi och öppen, global handel samt långsiktiga klimatmål.


2016/17:FPM42

4

Regeringen anser att förhandlingarna och beslutet om styrningssystemet ska återspegla resultatet av förhandlingarna om relevanta direktiv.

Regeringen anser att styrningssystemet framförallt bör fokusera på fastslagna klimat- och energimål till 2030. Regeringen anser också att styrningssystemet ska bidra till förverkligandet av den inre marknaden för energi.

Regeringen anser att EU:s energipolitik bör utformas utifrån ett helhetsperspektiv och beakta ländernas olikheter och förutsättningar såväl när det gäller styrmedel som energisystem.

Regeringen anser att en alltför omfattande och detaljerad rapportering kan verka hämmande istället för främjande exempelvis rapportingskrav på bioenergi.

Regeringen kommer att verka för att medlemsstaterna själva måste få utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s måluppfyllelse. Detaljreglering på EU-nivå bör undvikas där nationella lösningar är mer ändamålsenliga, kostnadseffektiva och proportionella.

Detta för att EU:s energi mål ska kunna nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.

Vidare kommer regeringen bevaka administrativ börda och kostnader relativt förväntad effekt av de enskilda föreslagna åtgärderna.

Regeringen ser positivt på kravet att medlemsstaterna ska ta fram nationella energi- och klimatplaner. Vidare välkomnar regeringen att medlemsstaterna ska formulera nationella bidrag till de EU-övergripande målen för energieffektivisering och förnybar energi. Vidare ser regeringen positivt på att kommissionen ges en tydlig roll att analysera och utvärdera planerna, samt ett tydligt mandat att formulera rekommendationer till medlemsstaterna exempelvis om hur de kan öka kostnadseffektiviteten i måluppfyllelsen och om fullbordande av den inre marknaden. Detta då det är det främsta verktyget för att säkerställa att alla medlemsstater bidrar till måluppfyllelse.


2016/17:FPM42

5

Regeringen välkomnar en transparent och förutsägbar process för att hantera eventuella skillnader mellan medlemsstaternas åtaganden och 2030-målen. Ambitiösa medlemsstater som gjort tidiga bidrag får inte missgynnas.

För att nå EU:s långsiktiga klimatmål om att minska utsläppen med 80–95 procent till 2050 behöver alla relevanta politikområden bidra till och inte motverka klimatomställningen. Det är nu mycket betydelsefullt att genomföra klimat-ramverket till 2030. För att EU fullt ut ska kunna genomföra Parisavtalet är det centralt att anpassa lagstiftningen efter de femåriga översynscyklerna i avtalet. EU ska kontinuerligt öka sin ambitionsnivå och delta i klimatavtalets femåriga ambitionscyklar. En bred översyn av befintlig lagstiftning behövs. Samtidigt bör all ny lagstiftning som påverkar växthusgasutsläppen liksom finansiering med EU-medel, där det är relevant, anpassas utifrån Parisavtalet.

Parisavtalet måste beaktas fullt ut i implementeringen av 2030 ramverket för klimat- och energi samt reflekteras i styrningssystemet. Parisavtalets femåriga översynscykel ska utgöra grunden för att kontinuerligt öka ambitionsnivån. Klimatmålet är föremål för översyn och en ökad klimatambition till 2030 påverkar även användningen av förnybart och energieffektivisering.

Det regionala samarbetet bör utvecklas utifrån europeiska mål och rättsligt ramverk (top-down). Men samtidigt fokusera på substantiella frågor och verkliga regionala utmaningar för att undvika administrativ börda (bottom- up).

Medlemsstaternas ståndpunkter

Rådet antog i november 2015 slutsatser om styrsystemet för Energiunionen. I den expertgrupp som diskuterat planerna har flertalat medlemsstater generellt varit kritiska till omfattningen av planerna med hänvisning till ökad administrativ börda och informationens faktiska relevans.

Frågan om tidplanen för framtagande av planerna har också varit föremål för diskussion där kommissionen vill se en mer skyndsam hantering än rådet.

Institutionernas ståndpunkter

Europaparlamentets ståndpunkter är ännu inte kända men i den rapport som Europaparlamentet antog i samband med att kommissionen presenterade sitt meddelande om en Energiunion framkommer att de vill se ett ambitiöst, pålitligt, transparent och demokratiskt styrningssystem.


2016/17:FPM42

6

Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget har inte sänts ut på remiss.

Förslagets förutsättningar

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förordningen har sin rättsliga grund i artiklarna 191, 192 och 194 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Beslut sker enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen bedömer att förslagen inte bryter mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. – Kommissionen – bedömer – att subsidiaritetsprincipen respekteras genom att medlemsstaterna själva fastställer de nationella planerna och de mål och åtgärder som anges däri.

Kommissionen bedömer åtgärder på EU-nivå som nödvändiga givet att målen i Energiunionsstrategin är på EU-nivå. Energiunionens gränsöverskridande relevans kräver åtgärder för att främja ökat samarbete mellan medlemsstaterna samt att åtgärder på EU-nivå är nödvändigt för att säkerställa åtagandena enligt Parisavtalet.

Vidare bedömer kommission att ett styrningssystem fastslaget i lagstiftning snarare än i riktlinjer är nödvändigt för att säkerställa att alla medlemsstater bidrar till processen och bidrar till gemensamma mål på ett jämförbart sätt och för att ge regelverket stabilitet och investerarsäkerhet.

För att säkerställa proportionalitet och full respekt för medlemsstatens rättigheter enligt artikel 194 i EUF-fördraget utgörs den politiska processen mellan medlemsstaterna och kommissionen av kommissionens rekommendationer snarare än t.ex. kommissionsbeslut.

Regeringen instämmer i kommissionens bedömning när det gäller förslagets förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Regeringen bedömer att det kommer att krävas styrning och uppföljning på EU-nivå för att säkerställa att alla medlemsstater bidrar till att målen nås. Vad gäller proportionaliteten vill regeringen dock understryka vikten av att minska administrativ börda och medförda kostnader i förhållande till förväntat resultat av de enskilda föreslagna åtgärderna.


2016/17:FPM42

7

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Implementeringen av Energiunionen är prioriterad av rådet men det är förnärvarande inte känt när förhandlingen av denna rättsakt kommer att påbörjas.

Fackuttryck/termer

8


– – – – – – – – – Bilaga 5

– – – – – – – – – till protokoll

2016/17:15

Regeringskansliet Faktapromemoria 2016/17:FPM44

EU-kommissionens förslag till nya bestämmelser på elmarknadsområdet


2016/17:FPM44

2016-12-22

Dokumentbeteckning

KOM (2016) 861

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den inre marknaden för el

KOM (2016) 862

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om krisberedskap och upphävande av direktiv 2005/89/EC

KOM (2016) 863

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

KOM (2016) 864

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el

Sammanfattning

Kommissionen har identifierat brister i rådande elmarknadsdesign och presenterar därför förslag till nya bestämmelser på området. Det huvudsakliga syftet är att uppnå målsättningarna med Energiunionen och den pågående energiomställningen mot högre andelar förnybar elproduktion och aktivare konsumenter. Den nya lagstiftningen innebär en ny krisberedskapsförordning och revidering av det s.k. tredje inremarknadspaketet. Nya regler införs på grossistmarknaden och på slutkundsmarknaderna. – Byrån – för – samarbete – mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) ges nya uppgifter samtidigt som det regionala samarbetet inom elsektorn stärks.

Regeringen välkomnar översynen av den aktuella EU-lagstiftningen på ett övergripande plan då den syftar till att stödja övergången till mer effektiva, flexibla och dynamiska marknader till nytta för konsumenten och att möjliggöra integration av en högre andel förnybar energi. En väl fungerande

1

elmarknad ger incitament till investeringar, bidrar till ökad försörjningstrygghet och bidrar till att på ett kostnadseffektivt sätt nå EU:s energi- och klimatmål.

Förslaget

Ärendets bakgrund

I kommissionens meddelande från februari 2015 om den s.k. Energiunionen (KOM (2015) 80), lyfts den inre energimarknaden upp som en av fem ömsesidigt förstärkande dimensioner. Kommissionen pekar där på brister i rådande marknadsdesign och aviserar därför att ny lagstiftning på området kommer att presenteras. Som ett led i detta arbete presenterade kommissionen i juli 2015 två meddelanden, dels ett meddelande om en ny energimarknadsdesign (KOM (2015) 340) som inkluderade ett samråd dels ett meddelande om slutkundsmarknader (KOM (2015) 339). Samrådet var en del i förberedelserna inför den nya lagstiftningen. Båda meddelandena omfattade i praktiken enbart elsektorn.

Nuvarande elmarknadsdesign är baserad på bestämmelserna i det tredje inremarknadspaketet som antogs 2009. Kommissionen menar att stora förändringar har skett sedan dess och att en anpassning av nuvarande bestämmelser därför är nödvändigt. Bland annat pekar kommissionen på övergången mot större andelar lokalt distribuerad variabel förnybar elproduktion. Andra trender och förändringar som lyfts fram är ökade möjligheter till förbrukarflexibilitet och att medlemsstater inför icke koordinerade nationella åtgärder, t.ex. kapacitetsmekanismer. Vidare menar kommissionen att slutkundsmarknaderna inte fungerar tillfredsställande och att det krävs en stärkt roll för konsumenterna. Kommissionen menar också att dagens sammankopplade elmarknad ökar risken för att kriser sprids och påverkar flera medlemsstater. Samtidigt lyfter kommissionen fortsatt fram sammankoppling av den europeiska elmarknaden som en viktig förutsättning för en väl fungerande inre marknad där de effektivaste resurserna används och reserver delas.

Kommissionens förslag presenterades den 30 november 2016.


2016/17:FPM44

2

Förslagets innehåll

Lagstiftningspaketet omfattar en revidering av det tredje inremarknadspaketets lagstiftning på elområdet, dvs. elmarknadsdirektivet (2009/72/EU), elhandelsförordningen (714/2009) och byråförordningen (713/2009). Dessutom ersätts direktivet om trygg elförsörjning (2005/89/EG) av en ny krisberedskapsförordning. De huvudsakliga förändringarna i förhållande till nuvarande bestämmelser kan delas in i följande områden.

Grossistmarknaden

Förslaget innebär en anpassning av nuvarande bestämmelser kring funktionen av grossistmarknaden för el med syfte att öka flexibiliteten och tillhandahålla tydliga prissignaler för att underlätta etablering av förnybar elproduktion och ge rätt incitament för investeringar. Bland annat tydliggörs regler för prioriterat tillträde till marknaden för förnybar energi. Nya villkor etableras för när kapacitetsmekanismer får införas och hur de ska utformas. Nya bestämmelser föreslås kring hur elområden ska utformas och beslutas.

Slutkundsmarknaderna

Nya regler föreslås för att fasa ut reglerade slutkundspriser. Vidare klargörs ansvar och roller hos distributionsnätsföretag (DSO). Bland annat ska DSO vartannat år presentera nätutvecklingsplaner och det föreslås införande av en europeisk organisation för DSO. Medlemsstaterna ska genom sin elnätsreglering underlätta etablering av laddinfrastruktur för elfordon. Vidare tydliggörs enligt förslaget att DSO ska kunna äga energilager och bedriva energilagring endast i frånvaro av konkurrenskraftigt utbud på marknaden. Regelverket för distributionsverksamheten harmoniseras i flera avseenden, bland annat föreslås att kommissionen i delegerade akter får besluta om regler relaterat till distributionstariffer, anslutningsavgifter, tekniska krav, datautbyte, efterfrågeflexibilitet och aggregatorer samt informationssäkerhet. Ett antal bestämmelser föreslås för att stärka konsumenternas ställning, bland annat genom att kontrakt med aggregatorer ska kunna tecknas utan medgivande från konsumentens leverantör. Vidare föreslås att verktyg ska finnas tillgängliga för konsumenter för att jämföra leverantörernas erbjudanden. Dessutom föreslås minimikrav när det gäller information på elfakturor samt funktionalitet för smarta mätare.

Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) föreslås ett större ansvar, bland annat när det gäller utformningen av de s.k. nätkoderna och nätriktlinjerna. ACER föreslås ersätta enskilda nationella tillsynsmyndigheter att besluta om villkor och metoder för genomförandet av nätkoder och nätriktlinjer. En regional beslutandeprocess föreslås också i de fall endast ett fåtal tillsynsmyndigheter är berörda och beslutet inte har effekt


2016/17:FPM44

3

på den inre marknaden. Ett antal nya uppgifter föreslås också, bland annat när det gäller koordinering av vissa funktioner vid regionala driftcentraler (se avsnitt 1.2.4) och tillsyn över elbörsernas verksamhet. ACER föreslås också få uppgiften att fatta beslut om de metoder som ska gälla för de riskbedömningar som ska ske enligt den nya krisförordningen

Regionalt samarbete

De nya bestämmelserna syftar till att stärka det regionala samarbetet inom elsektorn på flera områden. Bland annat föreslås att en gemensam metod ska utvecklas för att bedöma risker för effektbrist i medlemsstaterna. Metoden ska sedan användas då medlemsstaterna bedömer behovet av kapacitetsmekanismer. Om behov konstateras kan kapacitetsmekanismer få införas. Regelverket begränsar medlemsstaternas möjlighet att införa kapacitetsmekanismer innan alla marknadsbaserade åtgärder har uttömts och en kapacitetsmekanism måste uppfylla de krav som nu föreslås. Även befintliga kapacitetsmekanismer måste anpassas till de nya reglerna. Vidare föreslås införande av regionala driftcentraler, med gränsöverskridande funktion som övertar vissa uppgifter som de nationella transmissionsnätsföretagen utför idag. Bland annat ska de ansvara för koordinerade – nätkapacitetsberäkningar, – driftsäkerhetsanalyser, dimensionering av reservkapacitet (elproduktion) och koordinerad avbrottsplanering vid t.ex. underhållsarbeten i transmissionsnätet.

Krisberedskap

Förslaget innehåller en ny EU-förordning om krisberedskap inom elsektorn som ska ersätta direktivet om trygg elförsörjning. Förslaget innehåller gemensamma bestämmelser om riskidentifiering, krisberedskapsplaner (nationella och regionala), gemensamma principer för hantering av kriser, informationsutbyte och transparens samt tillsyn.

Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Med den reviderade unionslagstiftningen som kommissionen föreslår kommer motsvarande nationell lagstiftning att behöva ändras. Det blir nödvändigt att göra ändringar i framförallt ellagen (1997:857) och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Mot bakgrund av att kommissionen föreslår att kommissionen i delegerade akter ska få besluta om detaljerade regler inom ett antal nya områden är det svårt att överblicka de nya reglernas slutliga innehåll. Regeringen analyserar för närvarande effekterna på svenska regler.

Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslagen kan medföra budgetära konsekvenser genom att svenska myndigheter får nya och utökade uppgifter. Dock är det inte möjligt att i


2016/17:FPM44

4

nuläget närmare bedöma omfattningen. Utgångspunkten är att Sverige ska ha en budgetrestriktiv linje i de kommande förhandlingarna och ev. kostnader, såväl nationella och inom EU, ska finansieras inom ram.

Kommissionen anger i sin konsekvensanalys att nya uppgifter för ACER kommer att innebära ett uppskattat behov av 18 nya heltidstjänster vilket kan ge viss påverkan på EU-budgeten. Vidare menar kommissionen att den nya lagstiftningen kan innebära en engångskostnad hos medlemsstaterna, som kommer att behöva anpassa sin nationella lagstiftning. En extra börda för tillsynsmyndigheter kan också bli aktuell eftersom de ska övervaka genomförandet av initiativen och övervaka tillämpningen. Däremot kommer effekten enligt kommissionen att bli begränsad då tillsynsmyndigheterna redan nu utför sådana uppgifter på nationell nivå. Kommissionen menar också att administrativa kostnader kan uppkomma hos marknadsaktörer genom behovet av att se över och anpassa affärsmetoder. Samtidigt pekar kommissionen på kostnadsbesparingar då elmarknaderna blir mer integrerade. Inga betydande direkta negativa sociala eller miljömässiga konsekvenser förväntas enligt kommissionen.

Ståndpunkter

Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen betonar vikten av en väl fungerande inre elmarknad för att uppnå målsättningarna med Energiunionen. Regeringen välkomnar översynen av de aktuella bestämmelserna på ett övergripande plan då de syftar till att stödja övergången till mer effektiva, flexibla och dynamiska marknader till nytta för konsumenten och att möjliggöra integration av en högre andel förnybar energi. En väl fungerande elmarknad med fri prissättning och fritt marknadstillträde är framförallt till nytta för konsumenterna men ger också rätt incitament till investeringar, bidrar till ökad försörjningstrygghet och bidrar till att på ett kostnadseffektivt sätt nå EU:s energi- och klimatmål.

Regeringen välkomnar kommissionens fokus på konsumenterna och konsumenternas roll i energiomställningen där exempelvis smarta nät och möjliggörande av nya energitjänster spelar en viktig roll. Regeringen anser att nya affärsmodeller bör utvecklas på marknadsmässiga villkor, vilket även främjar teknikutveckling. Regeringen stödjer också att möjligheter ges för konsumenter att på marknadsmässiga villkor bidra med förbrukarflexibilitet. Visst utrymme behöver finnas för nationell och regional utformning av slutkundsmarknaderna.

Regeringen stödjer kravet på att alla marknadsaktörer ska ansvara för de obalanser de orsakar i systemet. Vidare anser regeringen att korrekta prissignaler, som både speglar tid och lokalisering, är grundläggande för flexibilitet på marknaden och stödjer därför kommissionens uppfattning att


2016/17:FPM44

5

åtgärder för att skydda sårbara kunder i första hand bör hanteras genom socialpolitiska åtgärder och inte energipolitiska åtgärder.

Regeringen analyserar förslagen kring distributionsnätsföretagens roller och ansvarsområden. Regeringen anser att åtskillnadsreglerna är en viktig utgångspunkt, dvs. att nät- respektive elproduktionsföretag funktionellt och ägarmässigt ska vara skilda från varandra. Regeringen anser också att det är viktigt att harmoniseringen av regelverket för distributionsnätsföretagen inte blir mer långtgående än vad som är motiverat för att uppnå en effektiv inre marknad.

Regeringen anser att kapacitetsmekanismer bör undvikas så långt det är möjligt då de riskerar att snedvrida elmarknadens funktion och cementera fossil elproduktion. I de fall sådana mekanismer införs ska de utformas så att negativa konsekvenser minimeras.

Byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (ACER) föreslås få nya uppgifter och befogenheter. Regeringen instämmer i bedömningen att det kan finnas skäl att se över befogenheterna så att en effektiv hantering av gränsöverskridande frågor kan garanteras, till exempel när det gäller övervakning av verksamheten vid det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (ENTSO-E) eller där ACER har väsentligt bättre förutsättningar att pröva en fråga än enskilda tillsynsmyndigheter. När det gäller utformningen av ACER:s organisation är det viktigt att säkerställa kostnadseffektivitet och att ACER förblir en samarbetsorganisation för de nationella tillsynsmyndigheterna och inte antar formen av en överstatlig myndighet där oberoende nationella tillsynsmyndigheter saknar inflytande. Subsidiaritetsprincipen bör därför alltid vara vägledande.

Regeringen instämmer i bedömningen att ökat samarbete kan bidra till förbättrad krisberedskap och krishantering. Samtidigt anser regeringen att det är viktigt med ett nationellt inflytande i frågor som har bäring på försörjningstrygghet och driftsäkerhet. Denna princip bör även vara tydlig när det gäller införande av regionala driftcentraler. Regeringen anser vidare att det är viktigt att fördelarna med ett ökat samarbete kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt.

Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas ståndpunkter är inte kända men ett antal medlemstater har generellt välkomnat tidigare meddelanden från kommissionen om ny elmarknadsdesign samtidigt som några medlemsstater då önskade att mer hänsyn ska tas till nationella förutsättningar, exempelvis när det gäller prisreglering eller bedömningar om införande av elområden eller kapacitetsmekanismer.


2016/17:FPM44

6

Institutionernas ståndpunkter

Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända.

Remissinstansernas ståndpunkter

Någon remissbehandling av förslagen har ännu inte genomförts.

Förslagets förutsättningar

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslagen har sin rättsliga grund i artikel 194 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Direktiv och förordningar antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet med medbestämmande för Europaparlamentet. För beslut i ministerrådet krävs kvalificerad majoritet.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen menar att icke optimala nationella åtgärder tydligt visar på behovet av initiativ på europeisk nivå. Kommissionen motiverar sitt förslag med att en gemensam inre elmarknad inte kan uppnås om det förekommer fragmenterade nationella regler avseende t.ex. handel med el samt drift och tillgång till elnät.

Förslaget är enligt kommissionen även förenligt med proportionalitetsprincipen. Kommissionen menar att det övergripande målet nås genom ett balanserat förslag där åtgärderna på intet sätt ersätter rollen hos nationella regeringar, nationella tillsynsmyndigheter eller transmissionsnätsföretag.

Regeringens preliminära bedömning är att förslagen som helhet respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Regeringen anser dock att vissa förslag till bestämmelser är mycket detaljerade, t.ex. reglerna för aggregatorer som kan innebära behov av ändrade principer på den svenska slutkundsmarknaden.

Övrigt

Fortsatt behandling av ärendet

Rådets behandling av de aktuella rättsakterna väntas preliminärt att inledas under våren 2017. Europaparlamentet förväntas inleda behandling av ärendena i februari/mars 2017.


2016/17:FPM44

7

Fackuttryck/termer

ACER – Byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators)

Aggregator – En aggregator är en marknadsaktör som kombinerar flera kunders elförbrukning eller elproduktion för försäljning eller köp på en elmarknadsplats

Elområde – Ett geografiskt område inom vilket ett elpris bestäms på elbörsen för varje timma. Elpriset i varje elområde följer av utbud och efterfrågan på elmarknaden och överföringskapaciteten mellan elområdena. Sverige är uppdelat i fyra elområden från elområde 1 i norr (Luleå) till elområde 4 i söder (Malmö).

ENTSO-E – Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (European Network of Transmission System Operators for Electricity)

Kapacitetsmekanismer – Särskilda betalningar utanför den ordinarie

elmarknaden som syftar till att säkra att tillräcklig kapacitet alltid finns tillgänglig.

Nätkoder och nätriktlinjer – Införandet – av – EU:s – tredje inremarknadspaket för el innebär implementering av ny lagstiftning genom kommissionsförordningar, s.k. nätkoder och nätriktlinjer. Dessa är viktiga delar i arbetet med att utveckla den inre elmarknaden, harmonisera regelverk samt säkerställa en effektiv och säker drift av de europeiska transmissionsnäten.