Protokoll utskottssammanträde 2016/17:21

Socialförsäkringsutskottets protokoll 2016/17:21

RIKSDAGEN

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

PROTOKOLL

UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2016/17:21

DATUM

2017-02-02

TID

10.00–12.50

NÄRVARANDE

Se bilaga 1

§ 1

Justering av protokoll

Utskottet justerade protokoll 2016/17:20.

§ 2

Riksrevisionens rapport om asylboenden (SfU9)

Utskottet fortsatte behandlingen av skrivelse 2016/17:63.

Utskottet justerade betänkande 2016/17:SfU9.

SD-ledamöterna anmälde ett särskilt yttrande.

§ 3

Riksrevisionens rapport om felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringen (SfU10)

Utskottet fortsatte behandlingen av skrivelse 2016/17:51.

Utskottet justerade betänkande 2016/17:SfU10.

S- och MP-ledamöterna anmälde ett särskilt yttrande.

§ 4

Överlämnande av motionsyrkande

Utskottet överlämnade motion 2016/17:3409 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 18 till arbetsmarknadsutskottet under förutsättning att det mottagande utskottet tar emot yrkandet.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 5

Kanslimeddelanden

Inkomna skrivelser enligt bilaga 2 anmäldes.

§ 6

Övriga frågor

Utskottet beslutade att genomföra en offentlig utfrågning om åtgärder för lägre sjukfrånvaro och om regionala skillnader. Utskottet beslutade att genomföra en utskottsresa till Göteborg den 29–30 maj 2017.

§ 7

EU-frågor på det migrationspolitiska området

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, Justitiedepartementet, återrapporterade från möte i Rif-rådet den 8–9 december 2016.

§ 8

EU-frågor på det migrationspolitiska området

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, Justitiedepartementet, informerade utskottet om flyktingsituationen i Europa.

§ 9

Reviderad Dublinförordning

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar kommissionens förslag och ambitionen att uppnå en jämnare fördelning av asylsökande i unionen innefattande en omfördelningsmekanism.

Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, långsiktigt hållbart och värna asylrätten.

Utgångspunkten är att alla medlemsstater ska delta i omfördelningen. En medlemsstat ska under särskilda omständigheter ha möjlighet att välja att pröva en asylansökan utanför omfördelningen om den så önskar. Möjligheten att köpa sig fri från ansvar bör begränsas så långt det är möjligt.

När det gäller den föreslagna referensnyckeln förordar regeringen att arbetslöshet och tidigare ansträngningar på asylområdet vägs in.

De begränsningar för den enskilde individen som föreslås måste ske inom rimliga ramar och med hänsyn tagen till gällande regelverk, exempelvis Europakonventionen. Det är viktigt att begränsa de sekundära förflyttningarna och dessa ska inte vara tillåtna i större utsträckning än enligt dagens EU-regler.

Regeringen välkomnar även att kommissionen ser över effektiviteten i handläggningen av Dublinärenden. Regeringen ska verka för att systemet blir enklare, tydligare och hållbart.

Rätten att söka asyl och få den prövad måste säkerställas i alla lägen. Det är dock inte upp till den enskilde att välja i vilken medlemsstat detta ska ske. I den mån det är möjligt ska hänsyn tas till exempelvis språkkunskaper eller annan koppling till en medlemsstat. Det kan dock inte finnas en garanti för att komma till en viss medlemsstat. Familjer ska hållas samman.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-, C-, L- och KD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det är av stor vikt att alla EU:s medlemsstater delar solidariskt på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. I dag finns stora problem på detta område. Det handlar t.ex. om mottagande av asylsökande i enlighet med de EU-gemensamma omfördelningsbesluten om sammantaget 160 000 asylsökande som fattades under 2015. Ekonomiska incitament ska därför kunna användas för att uppnå ett ökat solidariskt mottagande enligt det regelverket. Det kan t.ex. handla om att en medlemsstat som inte tar emot skyddsbehövande i enlighet med EU-gemensamma regler och beslut ska bli skyldig att betala ett visst belopp till den EU-gemensamma budgeten.

M-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Regeringens ståndpunkt att arbetslöshet och tidigare asylansträngningar ska vägas in när det gäller den föreslagna referensnyckeln är för svag. Regeringen bör efterfråga en närmare redogörelse från EU-kommissionen vad gäller vilken vikt olika faktorer, såsom folkmängd, arbetslöshet och tidigare asylansträngningar, ska ges vid referensnyckelns bestämmande.

Sverige har haft det överlägset största flyktingmottagandet i EU ställt mot folkmängd under många år. År 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande. Det är det högsta antal asylsökande som ett OECD-land någonsin har tagit emot ett enstaka år ställt mot folkmängd. Det är mot denna bakgrund viktigt att Sverige driver på för att tidigare mottagande av asylsökande ska ges en mycket stor vikt när det gäller den föreslagna referensnyckeln.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Dublinförordningens grundläggande princip om att ärenden ska prövas i det första inreselandet, vilket är det verktyg som inom ramen för EU-samarbetet upprätthåller fokus på kort färdväg och så akuta insatser som möjligt, måste upprätthållas.

Det bör inte införas en omfördelningsmekanism inom unionen. I det fall en sådan princip ändå inrättas, bör bl.a. tidigare mottagande och arbetslöshet vägas in vid fördelningen.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Vänsterpartiet välkomnar den utvidgade tolkningen av familjebegreppet som föreslås i den reviderade Dublinförordningen. Dock kvarstår vår kritik av hur förordningen fungerar i och med att medlemsländer vid yttre gränsen lämnas att ta störst ansvar för asylprocessen, och detta är inte till gagn för vare sig sökande eller för ansvarsfördelningen inom EU. EU-gemensamma listor över säkra länder eller första asylland bör inte användas.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 10

Utökat mandat till Easo (Europeiska stödkontoret för asylfrågor)

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

  • Regeringen välkomnar kommissionens förslag. Easo:s kapacitet måste stärkas och mandatet behöver därför ses över. Det praktiska samarbetet på asylområdet måste överlag förbättras inom EU.
  • Det är centralt att medlemsstaterna på ett korrekt sätt genomför antagen lagstiftning och det är därför viktigt att den nya myndigheten fokuserar på sin huvuduppgift, dvs. att främja ett enhetligt genomförande av EU-rätten genom ett utökat operativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna. Ett gemensamt asylsystem förutsätter ett fungerande verktyg för att säkerställa att alla länder följer sina åtaganden.

Det är viktigt att den nya myndighetens uppgifter inte duplicerar det arbete som görs i dag av t.ex. UNHCR och International Organization for Migration (IOM).

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Easo bör inte ges ett utökat mandat eller utvecklas till en fullfjädrad myndighet. Vi välkomnar dock att regeringen påtalar vikten av att inte duplicera det arbete som i dag sker inom andra, enligt oss mer lämpade, organ.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Med ett utökat mandat för Easo tar EU ett steg mot ett gemensamt Europeiskt migrationsverk. I detta sammanhang är frågan om gemensamma listor över säkra länder eller första asylland avgörande. Det bör tydligt framgå av den svenska ståndpunkten att sådana gemensamma listor inte bör tas fram eller användas.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 11

Asylprocedurförordningen

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättsäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU har som helhet.

För regeringen är upprätthållandet av rättssäkerheten i den gemensamma processen avgörande. Systemet måste ha tillräckliga garantier för rätten att söka asyl och att alla ansökningar prövas individuellt och rättssäkert. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas, även i situationer när en sökande inte samarbetar med myndigheterna.

Regeringen välkomnar att reglerna förenklas och förtydligas samt att barns rättigheter stärks. Systemet måste vara effektivt och ansökningar prövas skyndsamt med bibehållen kvalitet. Regeringen anser att den föreslagna uppdelningen och ansvarsfördelningen mellan registrering av ansökan och inlämnande av ansökan bör vara frivillig för medlemsstaterna att införa. Regeringen anser också att alla vuxna ska ansöka om asyl personligen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.

Regeringen anser att principen om den fria bevisvärderingen måste kunna upprätthållas och motsätter sig därför bl.a. bestämmelser om krav på erkännande av andra medlemsstaters medicinska åldersbedömningar samt begränsningar av vad en sökande får anföra under domstolsprövning.

Den övergripande målsättningen för regeringen är att säkerställa ett rättssäkert gemensamt system som värnar asylrätten. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Under sammanträdet hänvisades, vad gäller regeringens ståndpunkt över listan för säkra ursprungsländer, till faktapromemoria 2015/16:FPM6 daterad 2015-10-13. Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar förslaget om en förordning för att upprätta ett system med säkra ursprungsländer. En gemensam lista medger ett påskyndat förfarande för uppenbart ogrundade ansökningar. På så sätt kan EU:s ansvar för att bereda skydd till personer med skyddsbehov öka. En gemensam lista bör omfatta länderna på västra Balkan, men inte Turkiet. Ett system med säkra länder ersätter inte en rättssäker och individuell prövning.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Kommissionen föreslår en harmonisering av användningen av det s.k. säkraländer-begreppet. Moderaterna anser att detta är ett bra förslag. Det ger förutsättningar till en ökad harmonisering mellan EU:s medlemsstater, som är önskvärd. Vi beklagar samtidigt att regeringen i sin ståndpunkt i förslaget till asylprocedurförordning inte anger sin syn på saken.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Vi delar inte regeringens ståndpunkt avseende exempelvis bestämmelser om erkännande av andra staters åldersbedömningar eller anföranden under domstolsprövning. Sådana öppningar riskerar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. Därtill ifrågasätter vi regeringens ståndpunkt avseende personer som inte samarbetar med myndigheterna, ett samarbete som enligt vår mening bör vara en självklarhet då det är myndigheterna som är de instanser till vilka ansökan i aktuella ärenden har lämnats in, när det gäller bl.a. rätten att söka asyl.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu regleras i asylprocedurdirektivet kommer att regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör vara att förslagen om asylprocedurer fortsatt ska regleras genom ett direktiv, inte en förordning.

Vi motsätter oss starkt en rad punkter i förslaget. Det är därför särskilt allvarligt att dessa nu riskerar att bli tvingande i förordning.

Vi motsätter oss processer där asylsökande förvaras i låsta läger som en oundviklig del av ansökningsförfarandet. Förslaget om gränsförfarande riskerar att skapa just den sortens låsta läger, och även om tiden i dessa begränsas till fyra veckor är det en oacceptabel ordning att människor kan fängslas i samband med att utövar rätten att söka asyl.

En ordning där harmoniseringen innebär att miniminivåer blir ett bindande tak kan inte accepteras. Gemensamma listor på säkra länder, säkert första asylland samt bedömningar från Easo bör därför inte vara bindande. Det är av särskild vikt att det inte blir tvingande att skicka tillbaka asylsökande till säkra länder enligt en gemensam lista eller enligt ett snabbförfarande som ”uppenbart ogrundad” utan att skälen till detta behöver anges. Regeringen bör betona att ett sådant förfarande inte är acceptabelt.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 12

Skyddsgrundsförordningen

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättsäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet.

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Enhetligheten i bedömningarna av skyddsbehov bör öka och det är därför positivt att grunderna för bedömning av skyddsbehov förtydligas. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas, även i situationer när en sökande inte samarbetar med myndigheterna. Regeringen anser också att skyddsstatus måste kunna beviljas vid så kallade sur place-skäl på samma sätt som i dag. Bestämmelserna om omprövning av skyddsskäl bör utformas så att de inte leder till omotiverade ökade administrativa krav för de prövande myndigheterna. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU som helhet har.

Regeringen välkomnar att innebörden av internationellt skydd förtydligas. Regeringen välkomnar också att det klargörs att rättigheter till t.ex. försörjningsstöd, skola och hälsovård bara föreligger i den medlemsstat som beviljat skydd och inte i andra. När det gäller längden på uppehållstillstånd för skyddsbehövande förordar regeringen ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Enligt vår mening riskerar sådana öppningar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. Därtill ifrågasätter vi regeringens hållning avseende personer som inte samarbetar med myndigheterna, ett samarbete som enligt vår mening bör vara en självklarhet då det är myndigheterna som är de instanser till vilka ansökan i aktuella ärenden har lämnats in när det gäller bl.a. asylrätt och återvändande. Regeringen bör inte verka för att en möjlighet att utfärda permanenta uppehållstillstånd ska införas.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:
Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu regleras i skyddsgrundsdirektivet kommer att regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör vara att förslagen om asylprocedurer fortsatt ska regleras genom ett direktiv, inte förordning.

Det föreslås bli obligatoriskt att pröva om den asylsökande kan få skydd i en annan del av hemlandet och vidare ställs krav på att medlemsstaterna beaktar de analyser som tas fram av stödkontoret för asylfrågor. Dessa förslag stärker invändningarna mot att reglera i förordning framför direktiv. Förslaget medför en harmonisering med ett fast tak som inte går att rucka på.

Det är bra att definitionen av vilka som tillhör familjen vidgas. Det är även bra och viktigt att regeringen markerar att sur place-skäl även ska kunna ge rätt till skydd i framtiden och att det bör vara möjligt för en medlemsstat att ge permanenta uppehållstillstånd. Även om det är positivt att det ursprungliga förslaget ändrats från 12 månader till nu 3 år ska asylsökande inte behöva genomgå en omprövning av sina skyddsskäl.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 13

Reviderat mottagandedirektiv

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet.

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas mottagningssystem, som syftar till att förbättra de generella mottagandevillkoren liksom till att enskilda medlemsstater i vissa delar får ha en mer generös inställning, samt möjliggör förbättringar av beredskapen inom den Europeiska unionen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverat ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.

Att sekundära förflyttningar inte ska vara tillåtna i större utsträckning än enligt dagens EU-regler är en viktig princip. Det främsta incitamentet för att förhindra sekundära förflyttningar är ett likvärdigt mottagande i EU. Det är viktigt att prövning kan ske i rätt medlemsstat. Regeringen ser att det kan finnas behov av möjligheter att använda förvarstagande i fall då det är sannolikt att den asylsökande som hanteras enligt Dublinreglerna kan komma att avvika; en sådan ordning är också nödvändig för att upprätthålla principerna i den nya Dublinförordningen. Generellt motsätter sig dock regeringen utökade begränsningar av rörelsefriheten för asylsökande inom en medlemsstat, så som särskilda stängda flyktingläger eller mindre områden dit asylsökande allmänt hänvisas.

När begränsningar måste ske för den enskilde individen ska de vara proportionerliga och ske med hänsyn tagen till gällande internationella åtaganden på området, exempelvis Europakonventionen. Barnens bästa måste beaktas.

Mottagandevillkoren i direktivet ska vara ändamålsenligt utformade och i överensstämmelse med övriga rättsakter på asylområdet. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Sådana öppningar riskerar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. En i viss mån begränsad rörlighet under den begränsade tid en ansökan behandlas kan vara befogad av flera skäl, exempelvis för att minimera risken för såväl förflyttningar inom EU som inom en medlemsstat. Vi vill också betona vikten av olika verktyg att använda för att minimera risken för avvikande och säkra upprätthållandet av gällande regelverk för uppehållstillstånd.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Vänsterpartiet anser att harmoniseringen om mottagandet bör ske uppåt, dvs. utifrån länder med de bästa mottagandeförhållandena. Detta är inte fallet i förslaget.

Vi är särskilt kritiska till förslaget om att förvarstagna inte ska ges kostnadsfri tillgång till juridiskt biträde och att medlemsstaterna får rätt att föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde endast ska ges till dem som saknar tillräckliga tillgångar. Regeringen bör verka mot att denna förändring införs.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 14

EU-gemensamt system för vidarebosättning

Utskottet överlade med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Underlaget utgjordes av en överläggningspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 30 januari 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Vidarebosättning är och har sedan länge varit en viktig del av den svenska flyktingpolitiken. Vidarebosättning är ett väl beprövat system och det säkraste och mest humana sättet för personer i behov av skydd att komma till EU. Det finns ett behov av fler lagliga vägar till EU för att söka asyl.

Regeringen är positiv till att det förutom det ordinarie vidarebosättningsförfarandet ska införas ett skyndsamt förfarande, vilket möjliggör en snabbare väg in i EU för personer som är i behov av skydd.

Regeringen är positiv till ett EU-gemensamt vidarebosättningssystem som syftar till att öka medlemsstaternas deltagande i arbetet och som kan bidra till att öka antalet vidarebosättningsplatser i EU. Det är viktigt att det system som inrättas inte medför onödig administration eller försvårar för de medlemsstater som redan har ett välfungerande nationellt system för vidarebosättning. UNHCR och IOM har centrala roller vid genomförandet.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten kan hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det är av stor vikt att det finns lagliga vägar för människor att ta sig till Europa. Vidarebosättning är en sådan laglig väg. Tvingande bestämmelser om att medlemsstaterna måste ta en viss andel av den EU-gemensamma vidarebosättningskvoten bör införas. Dessutom bör ekonomiska incitament kunna användas för att få en EU-medlemsstat att ta emot människor inom ramen för den EU-gemensamma vidarebosättningskvoten.

Sverige bör vidare driva på för att andra EU-länder inför ett system för arbetskraftsinvandring som motsvarar det svenska systemet. Det skulle innebära en god möjlighet för människor som har en anställning hos en seriös arbetsgivare att ta sig till Europa helt oavsett vilken sorts anställning det rör sig om.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Även om vi generellt är positivt inställda till ett ökat fokus på reglerad vidarebosättning motsätter vi oss således att detta ska regleras inom unionen.

Givet de aktuella, liksom under överskådlig framtid tänkbara, skyddsbehov som finns i vår omvärld är det vår mening att hjälp på bäst sätt kan ges genom stöd till organisationer och länder i krisers närområde. Att ge skydd i närområdet ger en möjlighet att tidigt tillgodose akuta skyddsbehov följt av, i mån av behov, en reglerad och väl organiserad vidarebosättning. Det är därför olyckligt att regeringen inom ramen för ett ärende som hanterar just vidarebosättning framför ståndpunkten att fler vägar för att söka asyl bör upprättas, då detta riskerar att sammanblanda de olika processerna.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde avvikande mening enligt följande:

Förslaget från kommissionen innebär att frågan om ett EU-gemensamt system för vidarebosättning ska regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör vara att förslagen om asylprocedurer fortsatt ska regleras genom ett direktiv, inte en förordning.

Det är viktigt och bra att EU diskuterar möjligheter att utöka antalet vidarebosättningar eftersom det är en av de enda lagliga och säkra vägarna att söka asyl i EU i dag.

Den del som rör ”riktade EU-vidarebosättningsprogram” cementerar en ordning där avtal som det mellan EU och Turkiet blir modellen för vidarebosättning. Det är inte acceptabelt. Samtliga hänvisningar till att använda vidarebosättning för att skapa avtal liknande det mellan EU och Turkiet (artikel 4) måste därför tas bort. Den svenska ståndpunkten bör tydligt ange detta.

Det finns även en uppenbar risk att EU med denna förordning skapar ett parallellt system till det som redan finns och fungerar hos UNHCR. Enligt förslaget kommer endast vidarebosättning inom EU-ramen ersättas ekonomiskt, medan det tidigare varit möjligt för medlemsstaten att få ersättning även för sina nationella åtaganden i vidarebosättning. Det innebär att antalet vidarebosättningar de facto riskerar att bli färre enligt förslaget. Detta bör den svenska ståndpunkten markera mot så att ersättning utgår för såväl EU-gemensamma vidarebosättningar som nationella.

I förslaget öppnas för att använda vidarebosättning för familjeåterförening. Vi motsätter oss detta och anser att det bör vara två separata vägar.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 15

Utskottets överläggningar i EU-frågor

M-, C-, L- och KD-ledamöterna anmälde särskilt yttrande enligt följande:

Regeringen ska inom ramen för överläggningar med riksdagen på ett tydligt sätt ange vilken linje man vill att Sverige ska driva vid EU-förhandlingar. Så är dock inte fallet vad gäller nu aktuella överläggningar i socialförsäkringsutskottet. De svenska ståndpunkterna rörande EU-kommissionens förslag angivna i överläggnings-PM är i huvudsak allmänt och vagt formulerade. Det sägs t.ex. att tidsfrister måste vara ”realistiska”. Hur regeringen ser på den tidsfrist på två månader som föreslås för påskyndande förfaranden eller de tidsfrister från en vecka till en månad som föreslås för överklaganden framgår därmed inte alls. Konsekvensen blir att riksdagen inte ges någon reell insyn i hur regeringen bedriver förhandlingarna på migrationsområdet på EU-nivå. En följd blir dessutom att riksdagens partier måste forma sina egen uppfattningar i olika sakfrågor utan vetskap om vilken uppfattning regeringen har.

Detta är synnerligen allvarligt, inte minst med tanke på frågornas vikt. Det handlar om EU:s framtida gemensamma asylpolitik, där riksdagen som en följd av regeringens agerande inte ges möjlighet till ett reellt inflytande.

Frågorna är inte nya utan har varit aktuella på EU-nivå i ett antal månader. Att regeringen inte skulle haft tid att analysera förslagen ordentligt, vilket i sin tur i vart fall delvis skulle kunna förklara en viss otydlighet från regeringens sida, är därmed ett argument som inte äger någon giltighet.

Några konkreta exempel på sakfrågor där regeringen inte ger besked om sin inställning till förslagen till svensk ståndpunkt i överläggnings-PM är följande. Kommissionens förslag om en harmonisering av användningen av det s.k. säkraländer-begreppet (Asylprocedurförordningen). Enligt förslaget får medlemsstaterna ha kvar nationella listor på säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer under fem år efter ikraftträdandet av förordningen. Därefter ska det endast finnas EU-gemensamma förteckningar. Kommissionens förslag om att flyktingar ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd i tre år som kan förlängas med tre år i taget samt att subsidiärt skyddsbehövande ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd i ett år som kan förlängas med två år i taget (reviderat Mottagandedirektiv). Kommissionens förslag om att medlemsstaterna ska ges möjlighet att ställa krav på att den sökande ska uppehålla sig på ett särskilt område för att motverka sekundära förflyttningar (Skyddsgrundsförordningen). Kommissionens förslag om att det inte ska föreligga en tvingande bestämmelse i förhållande till en EU-medlemsstat att ta en viss andel av den EU-gemensamma vidarebosättningskvoten (EU-gemensamt system för vidarebosättning). Kommissionens förslag om att familjedefinionen ska utökas till att omfattas syskon samt nya familjeband som knutits efter det att den sökande lämnat sitt hemland (reviderad Dublinförordning). Kommissionens förslag om att en särskild reservpool om 500 personer inrättas i förhållande till det europeiska stödkontoret för asylfrågor (utökat mandat till Easo).

Regeringen har inte heller vid tidigare tillfällen, då ärenden rörande EU:s framtida gemensamma asylpolitik varit uppe för överläggning i utskottet, på ett tydligt sätt redovisat vilken linje man vill att Sverige ska driva i konkreta sakfrågor. Det är alltså inte någon engångsföreteelse utan ett mönster från regeringen som i praktiken undergräver riksdagens oppositionsarbete i EU-frågor på migrationsområdet.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 16

Reviderad Eurodacförordning

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson m.fl., Justitiedepartementet, informerade om kommissionens förslag till reviderad Eurodacförordning.

§ 17

Nästa sammanträde

Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum tisdagen den 14 februari 2017 kl. 11.00.


Vid protokollet

Justeras den 14 februari 2017


SOCIALFÖRSÄKRINGS-UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1

till protokoll

2016/17:21

§ 1–6

§ 7–9

§10–15

§16–17

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Fredrik Lundh Sammeli (S), ordf.

X

X

X

X

Johan Forssell (M), vice ordf.

X

X

X

X

Carina Ohlsson (S)

O

O

Mikael Cederbratt (M)

X

X

X

X

Phia Andersson (S)

X

X

X

Jennie Åfeldt (SD)

Lars-Arne Staxäng (M)

X

X

X

X

Yilmaz Kerimo (S)

Solveig Zander (C)

X

O

Rickard Persson (MP)

X

X

X

X

Vakant

Kerstin Nilsson (S)

X

X

X

X

Linus Bylund (SD)

X

X

X

X

Emma Carlsson Löfdahl (L)

Wiwi-Anne Johansson (V)

Aron Modig (KD)

X

X

X

X

Teresa Carvalho (S)

X

X

X

X

SUPPLEANTER

Patrik Engström (S)

X

X

X

X

Tina Ghasemi (M)

X

X

X

X

Johanna Haraldsson (S)

Carl-Oskar Bohlin (M)

Patrik Björck (S)

Markus Wiechel (SD)

Jörgen Warborn (M)

Paula Holmqvist (S)

Fredrik Christensson (C)

Maria Ferm (MP)

Amir Adan (M)

Serkan Köse (S)

Heidi Karlsson (SD)

Barbro Westerholm (L)

Christina Höj Larsen (V)

X

X

X

X

Désirée Pethrus (KD)

Mathias Tegnér (S)

X

X

X

X

Paula Bieler (SD)

X

X

X

X

Hanna Wigh (SD)

Marco Venegas (MP)

Daniel Riazat (V)

Rossana Dinamarca (V)

Emma Henriksson (KD)

Yasmine Larsson (S)

Fredrik Malm (L)

X

X

X

X

Mats Persson (L)

Tomas Eneroth (S)

Johanna Jönsson (C)

O

X

X

X

Larry Söder (KD)

Finn Bengtsson (M)

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande

Utskottens och EU-nämndens protokoll

Protokollen från utskottens och EU-nämndens sammanträden talar om vilka frågor som togs upp.