Protokoll utskottssammanträde 2016/17:35

Socialförsäkringsutskottets protokoll 2016/17:35

RIKSDAGEN

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

PROTOKOLL

UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2016/17:35

DATUM

2017-05-11

TID

10.00–12.10

NÄRVARANDE

Se bilaga 1

§ 1

Justering av protokoll

Utskottet justerade protokoll 2016/17:34.

§ 2

EU-frågor på det migrationspolitiska området


Statssekreterare Lars Westbratt, m.fl., Justitiedepartementet, återrapporterade från Rif-rådet den 27-28 mars 2017.

§ 3

Faktisk tillämpning av principerna om ansvar och solidaritet


Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en rådspromemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:
Regeringen vill se ett ökat gemensamt ansvarstagande för asylsökande i EU och att det kommer till stånd en rättvis omfördelning av asylsökande i enlighet med den modell som finns i kommissionens förslag. Asylsystemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. Medlemsstaterna måste fullt ut genomföra det gemensamma regelverket.

Detta kan i andra hand ske genom ett solidaritetskoncept som är utformat i flera steg, beroende på nivån av antal asylsökande som kommer till unionen och hur dessa fördelas mellan medlemsstaterna. Regeringen förordar en solidaritetsmekanism med omfördelning som ligger i Dublinförordningen men kan acceptera en separat mekanism. I ett normalläge ska gängse regler såsom Dublinförordningen gälla (första steget).

I ett utmanande läge (andra steget) verkar regeringen för att aktiveringen av en solidaritetsmekanism med omfördelning sker med automatik i så stor utsträckning som möjligt. Likaså bör aktiveringen av steg två ske i ett så tidigt skede som möjligt efter det att medlemsstatens andel har överskridits. Kommissionen bör ges så stor beslutsbefogenhet som möjligt när det gäller övergången till det andra steget.

Regeringen förordar att referensnyckeln utformas på ett sätt som gör den enkel att tillämpa med hänsyn tagen till relevanta och rättvisa faktorer. En eventuell övre gräns för hur många personer som måste omfördelas per år ska vara så hög att en övergång till nästa steg i möjligaste mån kan undvikas. En övre gräns för antalet som måste tas emot inom ramen för omfördelningen får inte innebära att det sätts ett tak för antalet asylsökande totalt i EU. En enskild medlemsstat ska frivilligt kunna ta emot omfördelade asylsökande även när en övre gräns för omfördelningen är nådd.

Regeringen ska driva att det inte ska vara möjligt att avsäga sig ansvaret att ta emot omfördelade personer, men kompletterande alternativ till omfördelning bör kunna övervägas liksom en gradvis infasning för medlemsstater med begränsad kapacitet.

Vid en situation när åtgärder som vidtagits i tidigare steg inte räcker eller när en övre gräns är nådd, är det viktigt att Europeiska rådet ger riktlinjer för hur situationen ska hanteras, exempelvis genom operativa beslut eller lagstiftningsförfarande(tredje steget). Det kan komma att röra sig om en ökad omfördelning, praktiskt och finansiellt stöd till vissa medlemsstater samt utökat samarbete med tredjeländer. Folkrätten, rätten att söka asyl, principen om non-refoulement, den individuella asylprövningen och rätten till effektivt rättsmedel måste uppfyllas även i krissituationer. Regeringen ska verka för att kriterierna för vad som avser kvalificera ett säkert tredje land ska ligga fast även vid en krissituation.

Sverige ska fortsatt verka för att EU:s sjöräddningsinsatser genomförs i enlighet med folkrätten och med full respekt för internationell flyktingrätt och mänskliga rättigheter.

Regeringen anser att medlemsstater som inte tar sitt ansvar i migrationspolitiken inte heller ska kunna få tillgång till stöd från EU på samma sätt som idag.

Regeringen ska verka för en tydligare koppling mellan medlemsstaternas deltagande i solidaritetsåtgärder och deltagandet i Schengensamarbetet.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-, C-, L, och KD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det är av stor vikt att alla EU:s medlemsstater delar solidariskt på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. I dag finns stora problem på detta område. Ekonomiska incitament ska därför kunna användas för att uppnå ett ökat solidariskt mottagande enligt det regelverket. Det kan t.ex. handla om att en medlemsstat som inte tar emot skyddsbehövande i enlighet med EU-gemensamma regler och beslut ska bli skyldig att betala ett visst belopp till den EU-gemensamma budgeten. Inte heller ska medlemsstaten få tillgång till stöd från EU på samma sätt som i dag.

M-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Regeringens ståndpunkt att arbetslöshet och tidigare asylansträngningar ska vägas in när det gäller den föreslagna referensnyckeln är för svag. Regeringen bör efterfråga en närmare redogörelse från EU-kommissionen vad gäller vilken vikt olika faktorer, såsom folkmängd, arbetslöshet och tidigare asylansträngningar, ska ges vid referensnyckelns bestämmande.

Sverige har haft det överlägset största flyktingmottagandet i EU ställt mot folkmängd under många år. År 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande. Det är det högsta antal asylsökande som ett OECD-land någonsin har tagit emot ett enstaka år ställt mot folkmängd. Det är mot denna bakgrund viktigt att Sverige driver på för att tidigare mottagande av asylsökande ska ges en mycket stor vikt när det gäller den föreslagna referensnyckeln.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Tvärtom är det vår mening att ansvar och solidaritet på bästa sätt visas genom att bistå länder som till följd av sitt geografiska läge mottar ett högt antal asylsökande att hantera prövningsbördan och vid fastställda behov erbjuda en fristad. Sverige bör inte verka för en omfördelningsmekanism.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Ett omfördelningssystem som kan fördela asylsökande till EU på ett sätt där asylrätt och värdigt mottagande kan upprätthållas är välkommet. Det är även positivt att regeringen nu öppnar för att införa ekonomiska sanktioner – t ex i form av indraget stöd till de medlemsländer som inte upprätthåller asylrätten och regelverken.

Den utvidgade tolkningen av familjebegreppet som föreslås i den reviderade Dublinförordningen välkomnas. Dock kvarstår kritiken av hur förordningen fungerar, dvs. medlemsländer vid yttre gräns lämnas att ta störst ansvar för asylprocessen. Detta är inte till gagn för vare sig sökande eller för ansvarsfördelningen inom EU. Emellertid måste en rad förslag kraftigt avvisas. Exempelvis att det ska bli tvingande för medlemsländerna att följa en s.k. säkra länder-lista för att göra en ansökan ”inadmissable” och, när det gäller det europeiska asylsystemet, att fler områden regleras i förordningar i stället för i direktiv. Vidare ska den högerextrema retoriken med ord som ”pull-faktorer” och ”asylshopping” inte användas i förslag. Särskilt allvarligt är även att förslagen tenderar att harmonisera nedåt just utifrån argumentation om ”asylshopping”. Förslagens repressiva åtgärder måste tas bort och i stället bör det poängteras att förslagen ska värna asylrätten. Förslag om bl.a. lagliga vägar bör införas. Avtal, som det som ingåtts med Turkiet, bör inte få vara en del av ett framtida europeiskt asylsystem. Turkiet ska inte betraktas som ett säkert land och en säkra länder-lista måste även i framtiden vara frivillig för medlemsländerna att följa.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 4

Utökat mandat till EASO

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

  • Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:
    Regeringen välkomnar kommissionens förslag. EASO:s kapacitet måste stärkas och mandatet behöver därför ses över. Det praktiska samarbetet på asylområdet måste överlag förbättras inom EU.
  • Det är centralt att medlemsstaterna på ett korrekt sätt genomför antagen lagstiftning och det är därför viktigt att den nya myndigheten fokuserar på sin huvuduppgift, dvs. att främja ett enhetligt genomförande av EU-rätten genom ett utökat operativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna.
  • Ett gemensamt asylsystem förutsätter ett fungerande verktyg för att säkerställa att alla länder följer sina åtaganden.

Det är viktigt den nya myndighetens uppgifter inte duplicerar det arbete som görs idag av t.ex. UNHCR och International Organization for Migration (IOM).

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Sverige ska verka för möjligheten att tillfälligt återinföra gränskontroller mot medlemsstater som inte efterlever det gemensamma asylregelverket.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

EASO:s mandat bör inte utökas då det syftar till att möjliggöra ett gemensamt system för att bevaka antalet asylansökningar i varje medlemsstat och se till att omfördelningsmekanismen slår in. Förslaget är en förutsättning för att den reviderade Dublinförordningen ska fungera. En revidering av Dublinförordningen bör inte ske.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 5

Asylprocedurförordningen

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU har som helhet.

För regeringen är upprätthållandet av rättssäkerheten i den gemensamma processen avgörande. Systemet måste ha tillräckliga garantier för rätten att söka asyl och att alla ansökningar prövas individuellt och rättssäkert. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas, även i situationer när en sökande inte samarbetar med myndigheterna.

Regeringen välkomnar att reglerna förenklas och förtydligas samt att barns rättigheter stärks. Systemet måste vara effektivt och ansökningar prövas skyndsamt med bibehållen kvalitet. Regeringen anser att den föreslagna uppdelningen och ansvarsfördelningen mellan registrering av ansökan och inlämnande av ansökan bör vara frivillig för medlemsstaterna att införa. Regeringen anser också att alla vuxna ska ansöka om asyl personligen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.

Regeringen anser att principen om den fria bevisvärderingen måste kunna upprätthållas och motsätter sig därför bl.a. bestämmelser om krav på erkännande av andra medlemsstaters medicinska åldersbedömningar samt begränsningar av vad en sökande får anföra under domstolsprövning.

Regeringen välkomnar en harmonisering av användandet av listor över säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer. En gemensam lista över säkra ursprungsländer bör omfatta länderna på västra Balkan, men inte Turkiet. Även med ett system med säkra länder måste alltid en rättssäker och individuell prövning av varje ansökan göras. Tillämpningen av listor över säkra ursprungsländer och tredje länder bör kontinuerligt följas upp för att säkerställa detta.

Regeringen anser att det bör finnas större utrymme för medlemsstaterna att vid bedömningen av en ansökans prövningsbarhet välja att pröva en ansökan i landet. En förutsättning för tillämpningen är att det alltid sker en individuell prövning av tillgång till effektivt skydd och sökandens anknytning till tredjelandet.

Den övergripande målsättningen för regeringen är att säkerställa ett rättssäkert gemensamt system som värnar asylrätten. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Kommissionen föreslår en harmonisering av användningen av det s.k. säkraländer-begreppet. Moderaterna anser att detta är ett bra förslag. Det ger förutsättningar till en ökad harmonisering mellan EU:s medlemsstater, som är önskvärd.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Vi delar inte regeringens ståndpunkt avseende exempelvis bestämmelser om erkännande av andra staters åldersbedömningar eller anföranden under domstolsprövning. Sådana öppningar riskerar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. Därtill ifrågasätter vi regeringens ståndpunkt avseende personer som inte samarbetar med myndigheterna, ett samarbete som enligt vår mening bör vara en självklarhet då det är myndigheterna som är de instanser till vilka ansökan i aktuella ärenden har lämnats in, när det gäller bl.a. rätten att söka asyl. Bedömningar om säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer bör inte ske på unionsnivå. Vidare bör expertis stå för enskilda analyser av länders status, och inte politiker. Vid bedömning av prövningsbarhet ska avsteg från principen om första asylland eller säkert tredjeland endast ske om en prövning i sak förväntas leda till snabba avslagsbeslut med skyndsam verkställighet.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu regleras i asylprocedurdirektivet kommer att regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör vara att förslagen om asylprocedurer fortsatt ska regleras genom ett direktiv, inte en förordning. Vi motsätter oss starkt en rad punkter i förslaget. Det är därför särskilt allvarligt att dessa nu riskerar att bli tvingande i förordning.

Vi motsätter oss processer där asylsökande förvaras i låsta läger som en oundviklig del av ansökningsförfarandet. Förslaget om gränsförfarande riskerar att skapa just den sortens låsta läger, och även om tiden i dessa begränsas till fyra veckor är det en oacceptabel ordning att människor kan fängslas i samband med att utövar rätten att söka asyl.

En ordning där harmoniseringen innebär att miniminivåer blir ett bindande tak kan inte accepteras. Gemensamma listor på säkra länder, säkert första asylland samt bedömningar från EASO bör därför inte vara bindande. Det är av särskild vikt att det inte blir tvingande att skicka tillbaka asylsökande till säkra länder enligt en gemensam lista eller enligt ett snabbförfarande som ”uppenbart ogrundad” utan att skälen till detta behöver anges. Regeringen bör betona att ett sådant förfarande inte är acceptabelt.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 6

Skyddsgrundsförordningen

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet.

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Enhetligheten i bedömningarna av skyddsbehov bör öka och det är därför positivt att grunderna för bedömning av skyddsbehov förtydligas. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas. Regeringen anser också att skyddsstatus måste kunna beviljas vid så kallade sur place-skäl på samma sätt som idag. Bestämmelserna om omprövning av skyddsskäl bör utformas så att de inte leder till omotiverade ökade administrativa krav för de prövande myndigheterna. Vid behov ska en enskild medlemsstat i vissa delar kunna ha en mer generös inställning än den som EU som helhet har.

Regeringen välkomnar att innebörden av internationellt skydd förtydligas. Regeringen välkomnar också att det klargörs att rättigheter till t.ex. försörjningsstöd, skola och hälsovård bara föreligger i den medlemsstat som beviljat skydd och inte i andra.

Regeringen förordar ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas till skyddsbehövande. I första hand ska ett permanent uppehållstillstånd kunna beviljas vid det första beviljandetillfället, i andra hand i samband med förlängning.

När det gäller tillståndens längd anser regeringen att regelverkets harmonisering behöver öka men att längden ska ge förutsättningar för en reell möjlighet till integration. Tillståndslängden ska regleras på ett sätt som möjliggör att flyktingar och alternativt skyddsbehövande likabehandlas.

Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Enligt vår mening riskerar sådana öppningar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. Därtill ifrågasätter vi regeringens hållning avseende personer som inte samarbetar med myndigheterna, ett samarbete som enligt vår mening bör vara en självklarhet då det är myndigheterna som är de instanser till vilka ansökan i aktuella ärenden har lämnats in när det gäller bl.a. asylrätt och återvändande. Regeringen bör inte verka för att en möjlighet att utfärda permanenta uppehållstillstånd ska införas. Tillståndslängden ska regleras på så sätt att skyddsgrunder förväntas kvarstå.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Förslaget från kommissionen innebär att de frågor som nu regleras i skyddsgrundsdirektivet kommer att regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå. Den svenska ståndpunkten bör vara att förslagen om asylprocedurer fortsatt ska regleras genom ett direktiv, inte förordning.

Det föreslås bli obligatoriskt att pröva om den asylsökande kan få skydd i en annan del av hemlandet och vidare ställs krav på att medlemsstaterna beaktar de analyser som tas fram av stödkontoret för asylfrågor. Dessa förslag stärker invändningarna mot att reglera i förordning framför direktiv. Förslaget medför en harmonisering med ett fast tak som inte går att rucka på. Förslaget riskerar att permanenta den tillfälliga lagen som regeringen införde 2016. Det är bra att definitionen av vilka som tillhör familjen vidgas. Det är även bra och viktigt att regeringen markerar att sur place-skäl även ska kunna ge rätt till skydd i framtiden och att det bör vara möjligt för en medlemsstat att ge permanenta uppehållstillstånd. Även om det är positivt att det ursprungliga förslaget ändrats från 12 månader till nu, i spannet 12 månader till 3 år, ska asylsökande inte behöva genomgå en omprövning av sina skyddsskäl.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 7

Reviderat mottagandedirektiv

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylsystem. Alla medlemsstater måste solidariskt dela på ansvaret att ta emot människor i behov av skydd. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.

En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem. Det kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet, en rättssäker asylprocess, likvärdig bedömning av skyddsbehov och vissa grundrättigheter kopplade till skyddsbehovet.

Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas mottagningssystem, som syftar till att förbättra de generella mottagandevillkoren liksom till att enskilda medlemsstater i vissa delar får ha en mer generös inställning, samt möjliggör förbättringar av beredskapen inom den Europeiska unionen. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverat ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.

Att sekundära förflyttningar inte ska vara tillåtna i större utsträckning än enligt dagens EU-regler är en viktig princip. Det främsta incitamentet för att förhindra sekundära förflyttningar är ett likvärdigt mottagande i EU. Det är viktigt att prövning kan ske i rätt medlemsstat. Regeringen ser att det kan finnas behov av möjligheter att använda förvarstagande i fall då det är sannolikt att den asylsökande som hanteras enligt Dublinreglerna kan komma att avvika; en sådan ordning är också nödvändig för att upprätthålla principerna i den nya Dublinförordningen. Generellt motsätter sig dock regeringen utökade begränsningar av rörelsefriheten för asylsökande inom en medlemsstat, så som särskilda stängda flyktingläger eller mindre områden dit asylsökande allmänt hänvisas.

När begränsningar måste ske för den enskilde individen ska de vara proportionerliga och ske med hänsyn tagen till gällande internationella åtaganden på området, exempelvis Europakonventionen. Barnens bästa måste beaktas.

Mottagandevillkoren i direktivet ska vara ändamålsenligt utformade och i överensstämmelse med övriga rättsakter på asylområdet. Regeringen kommer fortsatt analysera förslaget i alla dess delar.

Regeringen är positiv till att asylsökande som medverkat till att klarlägga sin identitet ska få ett tidigt tillträde till arbetsmarknaden. Regeringen är även positiv till möjligheten till spårbyte för asylsökande.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Således delar vi inte regeringens ståndpunkt att mottagandet av asylsökande ska regleras på unionsnivå. Vi delar inte heller ståndpunkten att asylmottagande, givet förutsättningarna, är att ta ansvar.

Utöver det generella motståndet mot att på unionsnivå reglera de olika medlemsstaternas asylprocedurer är vi kritiska till regeringens vilja att trots initialt stöd för harmonisering vilja öppna upp för enskilda medlemsländer att anta mer generösa, men inte striktare regler. Sådana öppningar riskerar att skapa incitament för sekundära förflyttningar inom unionen. En i viss mån begränsad rörlighet under den begränsade tid en ansökan behandlas kan vara befogad av flera skäl, exempelvis för att minimera risken för såväl förflyttningar inom EU som inom en medlemsstat. Vi vill också betona vikten av olika verktyg att använda för att minimera risken för avvikande och säkra upprätthållandet av gällande regelverk för uppehållstillstånd. Möjligheter till s.k. spårbyten riskerar att öka incitamenten att använda asylansökningar som ett sätt att kringgå migrationsregler såsom visumkrav och bör därför inte införas Tillträde till arbetsmarknaden ska ske i samband med beviljat uppehållstillstånd.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Vänsterpartiet anser att harmoniseringen om mottagandet bör ske uppåt, dvs. utifrån länder med de bästa mottagandeförhållandena. Detta är inte fallet i förslaget.

Förslaget innebär även risk för kraftig ökning av användning av förvar, något som vi är mycket kritiska till. Vi är särskilt kritiska till förslaget om att förvarstagna inte ska ges kostnadsfri tillgång till juridiskt biträde och att medlemsstaterna får rätt att föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde endast ska ges till dem som saknar tillräckliga tillgångar. Regeringen bör verka mot att denna förändring införs.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 8

EU-gemensamt system för vidarebosättning

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Vidarebosättning är och har sedan länge varit en viktig del av den svenska flyktingpolitiken. Vidarebosättning är ett väl beprövat system och det säkraste och mest humana sättet för personer i behov av skydd att komma till EU. Det finns ett behov av fler lagliga vägar till EU för att söka asyl.

Regeringen är positiv till att det förutom det ordinarie vidarebosättningsförfarandet ska införas ett skyndsamt förfarande, vilket möjliggör en snabbare väg in i EU för personer som är i behov av skydd.

Regeringen är positiv till ett EU-gemensamt vidarebosättningssystem som syftar till att öka medlemsstaternas deltagande i arbetet och som kan bidra till att öka antalet vidarebosättningsplatser i EU. Det är viktigt att det system som inrättas inte medför onödig administration eller försvårar för de medlemsstater som redan har ett välfungerande nationellt system för vidarebosättning. UNHCR och IOM har centrala roller vid genomförandet och UNHCR:s bedömningar bör väga tungt i val av regioner från vilka vidarebosättning kan ske.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns en majoritet för regeringens redovisade ståndpunkt.

M-, C-, L- och KD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det är av stor vikt att det finns lagliga vägar för människor att ta sig till Europa. Vidarebosättning är en sådan laglig väg. Tvingande bestämmelser om att medlemsstaterna måste ta en viss andel av den EU-gemensamma vidarebosättningskvoten bör införas. Dessutom bör ekonomiska incitament kunna användas för att få en EU-medlemsstat att ta emot människor inom ramen för den EU-gemensamma vidarebosättningskvoten.

Sverige bör vidare driva på för att andra EU-länder inför ett system för arbetskraftsinvandring som motsvarar det svenska systemet. Det skulle innebära en god möjlighet för människor som har en anställning hos en seriös arbetsgivare att ta sig till Europa helt oavsett vilken sorts anställning det rör sig om.

SD-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Varje medlemsstat bör få reglera sin egen migrationspolitik, och därmed också avgöra villkor för tredjelandsmedborgare att beviljas uppehållstillstånd i respektive medlemsstat. Även om vi generellt är positivt inställda till ett ökat fokus på reglerad vidarebosättning motsätter vi oss således att detta ska regleras inom unionen.

Givet de aktuella, liksom under överskådlig framtid tänkbara, skyddsbehov som finns i vår omvärld är det vår mening att hjälp på bäst sätt kan ges genom stöd till organisationer och länder i krisers närområde. Att ge skydd i närområdet ger en möjlighet att tidigt tillgodose akuta skyddsbehov följt av, i mån av behov, en reglerad och väl organiserad vidarebosättning. Det är därför olyckligt att regeringen inom ramen för ett ärende som hanterar just vidarebosättning framför ståndpunkten att fler vägar för att söka asyl bör upprättas, då detta riskerar att sammanblanda de olika processerna.

Vi stöder ambitionen att hålla kostnader inom befintlig EU-budget men är samtidigt oroliga för att stödja förslag utan att med säkerhet veta hur de budgetära omprioriteringarna kan komma att se ut.

V-ledamoten anmälde avvikande mening enligt följande:

Förslaget från kommissionen innebär att frågan om ett EU-gemensamt system för vidarebosättning ska regleras i förordning. Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att lägga förslagen i förordningar i stället för i direktiv då detta innebär att mera makt förs över från den nationella nivån till EU-nivå.

Det är viktigt och bra att EU diskuterar möjligheter att utöka antalet vidarebosättningar eftersom det är en av de enda lagliga och säkra vägarna att söka asyl i EU i dag.

För att inte riskera att takten och ambitionerna styrs av de EU-länder som vill ta emot minst, bör regeringen verka för en ”koalition av de villiga”.

Den del som rör ”riktade EU-vidarebosättningsprogram” cementerar en ordning där avtal som det mellan EU och Turkiet blir modellen för vidarebosättning. Det är inte acceptabelt. Samtliga hänvisningar till att använda vidarebosättning för att skapa avtal liknande det mellan EU och Turkiet (artikel 4) måste därför tas bort. Den svenska ståndpunkten bör tydligt ange detta.

Det finns även en uppenbar risk att EU med denna förordning skapar ett parallellt system till det som redan finns och fungerar hos UNHCR. Enligt förslaget kommer endast vidarebosättning inom EU-ramen ersättas ekonomiskt, medan det tidigare varit möjligt för medlemsstaten att få ersättning även för sina nationella åtaganden i vidarebosättning. Det innebär att antalet vidarebosättningar de facto riskerar att bli färre enligt förslaget. Detta bör den svenska ståndpunkten markera mot så att ersättning utgår för såväl EU-gemensamma vidarebosättningar som nationella


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 9

Reviderad Eurodacförordning

Utskottet överlade med statssekreterare Lars Westbratt, Justitiedepartementet.

Underlaget utgjordes av en promemoria upprättad av Justitiedepartementet den 8 maj 2017.

Regeringens ståndpunkt angiven i promemorian var:

Sverige välkomnar kommissionens förslag. En reviderad förordning kan bidra till det praktiska genomförandet av ett nytt, mer solidariskt, gemensamt asylsystem.

Det är också positivt om ett nytt Eurodacsystem kan bidra till att fler minderåriga som befinner sig i EU kan identifieras, i syfte att motverka exploatering av barn och återfinna barn som har separerats från sina familjer.

Bästa möjliga balans mellan behovet av att behandla fler personuppgifter och skyddet av den personliga integriteten och respekt för de barn som ska registreras måste dock eftersträvas när fingeravtryck ska tas. Det är även viktigt vid behandlingen av känsliga personuppgifter, särskilt som det kan röra sig om personer med skyddsbehov. 

Kommissions förslag syftar också till att underlätta återvändandearbetet, vilket är en viktig fråga för Sverige, när antalet avslagna asylansökningar i medlemsstaterna kan förväntas öka.

Regeringen har ställt sig bakom ordförandeskapets kompromissförslag om en partiell allmän inriktning, med beaktande av bland annat att man ska återkomma till de delar av texten som rör övriga förslag beträffande det gemensamma europeiska asylsystemet när en överenskommelse har nåtts avseende dessa.

Sverige ställer sig positiv till att alfanumeriska data görs sökbart för brottsbekämpande myndigheter.

Utgångspunkten är att eventuella utgifter på statens budget eller på EU-budgeten måste hanteras genom omprioriteringar inom beslutade ekonomiska ramar.

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd för regeringens redovisade ståndpunkt.


Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 10

Ett sammanhållet mottagande med tidsbegränsade uppehållstillstånd (SfU25)

Utskottet behandlade proposition 2016/17:172 och motioner.

Ärendet bordlades.

§ 11

Riksrevisionens rapport om sjukskrivning (SfU20)

Utskottet behandlade skrivelse 2016/17:170 och motion.

Ärendet bordlades.

§ 12

Riksrevisionens rapport om arbetskraftsinvandring (SfU22)

Utskottet behandlade skrivelse 2016/17:176 och motioner.

Ärendet bordlades.

§ 13

2017 års ekonomiska vårproposition, indelning i utgiftsområden

Utskottet behandlade fråga om yttrande till konstitutionsutskottet över proposition 2016/17:100 i de delar det berör utskottets beredningsområde.

Utskottet beslutade att inte yttra sig.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 14

Vårändringsbudget för 2017

Utskottet behandlade fråga om yttrande till finansutskottet över proposition 2016/17:99 och motion i de delar det berör utskottets beredningsområde.

Utskottet beslutade att inte yttra sig.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 15

Årsredovisning för staten 2016

Utskottet behandlade fråga om yttrande till finansutskottet över skrivelse 2016/17:101.

Utskottet beslutade att inte yttra sig.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

§ 16

Utskottets arbete med uppföljning och utvärdering samt forskning

Mathias Tegnér (S) redogjorde för ett förslag till process för utskottets arbete med uppföljning och utvärdering samt forskning.

Utskottet beslutade att fastställa förslaget samt att inrätta en permanent grupp om tre ledamöter med ansvar för processen. Gruppens ledamöter väljs för mandatperioden.

§ 17

Kanslimeddelanden

Anmäldes:

– Inkommande besök till riksdagen från Libyen den 15 maj 2017

– Inkommande besök till riksdagen från Rumänien den 20 september 2017

– Inkommen skrivelse enligt bilaga 2.

§ 18

Nästa sammanträde

Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum torsdagen den 18 maj 2017 kl. 10.30.

Vid protokollet

Justeras den 18 maj 2017


SOCIALFÖRSÄKRINGS-UTSKOTTET

NÄRVAROFÖRTECKNING

Bilaga 1

till protokoll

2016/17:35

§ 1-15

§16-18

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

N

V

LEDAMÖTER

Fredrik Lundh Sammeli (S), ordf.

X

X

Johan Forssell (M), vice ordf.

X

X

Carina Ohlsson (S)

X

X

Mikael Cederbratt (M)

X

X

Phia Andersson (S)

X

X

Jennie Åfeldt (SD)

X

X

Lars-Arne Staxäng (M)

X

X

Yilmaz Kerimo (S)

Solveig Zander (C)

O

X

Rickard Persson (MP)

O

X

Tina Ghasemi (M)

X

X

Kerstin Nilsson (S)

X

X

Linus Bylund (SD)

O

O

Emma Carlsson Löfdahl (L)

Wiwi-Anne Johansson (V)

Aron Modig (KD)

X

X

Teresa Carvalho (S)

X

X

SUPPLEANTER

Mathias Tegnér (S)

X

X

Marie Olsson (S)

O

O

Carl-Oskar Bohlin (M)

Johanna Haraldsson (S)

Markus Wiechel (SD)

Jörgen Warborn (M)

Patrik Björck (S)

Fredrik Christensson (C)

Maria Ferm (MP)

X

Amir Adan (M)

Paula Holmqvist (S)

Heidi Karlsson (SD)

Barbro Westerholm (L)

Christina Höj Larsen (V)

X

X

Désirée Pethrus (KD)

Serkan Köse (S)

Paula Bieler (SD)

X

X

Hanna Wigh (SD)

Marco Venegas (MP)

Daniel Riazat (V)

Rossana Dinamarca (V)

Emma Henriksson (KD)

Yasmine Larsson (S)

Fredrik Malm (L)

X

X

Mats Persson (L)

Tomas Eneroth (S)

Johanna Jönsson (C)

X

O

Larry Söder (KD)

Finn Bengtsson (M)

Björn Rubenson (KD) extra suppleant

Camilla Mårtensen (L) extra suppleant

Anders Lönnberg (S) extra suppleant

N = Närvarande

x = ledamöter som deltagit i handläggningen

V = Votering

o = ledamöter som härutöver har varit närvarande

Utskottens och EU-nämndens protokoll

Protokollen från utskottens och EU-nämndens sammanträden talar om vilka frågor som togs upp.