om lagstiftningsåtgärder mot våldsskildringar i videogram, m.m. (prop. 1986/87:151 delvis)

Yttrande 1987/88:KrU5

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kulturutskottets yttrande

1987/88:5 y

om lagstiftningsåtgärder mot våldsskildringar i videogram, m.m. (prop. 1986/87:151 delvis)


KrU

1987/88:5 y


Till konstitutionsutskottet

Konslitutionsutskoitet har den 27 maj 1987 beslutat bereda kulturutskottet fillfälle att yttra sig över proposifion 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihets­förordningen m.m. jämte mofioner.

Konstitufionsutskottet har vidare den 10 september 1987 berett kulturuts­kotlet tillfälle all yttra sig över ett antal motioner om olika massmediefrågor m.m.

Med anledning av konstitufionsutskottets beslut har kulturutskottet den 10 november 1987 yttrat sig över dels motioner om radio- och TV-sändningar i kabelnät och om kontroll över medieutvecklingen, dels mofioner om etableringsfrågor på radio- och TV-området och om reklamfinansierad TV (KrU 1987/88:1 y).

Konstitutionsulskottel har slutligen den 2 februari 1988 berett kuhuruts-kottet tillfälle att yttra sig över ett antal motioner rörande videovåldsfrågor.

I detta yttrande behandlar kulturutskottet - med anledning av konstitu­tionsutskottets remisser - främst frågor om lagstiftningsåtgärder mot vålds­skildringar i videogram och filmer som inte visas offentligt.

Vissa bakgrundsuppgifter

I den lagrådsremiss som föregått propositionen förordades en utbyggnad av grundlagsskyddet för radio, TV, film, videogram och vissa andra medier (se prop. främst s. 29-32). Efter lagrådsbehandlingen stod det emellerfid klart att en bred enighet om den lösning som valts i remissen inte skulle kunna uppnås i riksdagen (prop. s. 320). Förslaget i denna del lades därför inte fram i propositionen. Sedermera har frågan om etl utbyggt grundlagsskydd förde angivna medierna beretts ytterligare i justitiedepartementet under medver­kan av företrädare för de fem riksdagspartierna. Därvid har tre olika modeller för etl grundlagsskydd för nya medier diskuterats. Det har emellertid visat sig att tillräckligt bred anslutning till någon av de tre lagtekniska modellerna inte kunnat uppnås. Företrädare för justitiedeparte­mentet har förklarat att ställning till de aktuella frågornas fortsatta behand­ling får las sedan riksdagen har behandlat propositionen.

1 Riksdagen 1987/88.13saml. NrS y


Våldsskildringar i filmer, videogram m.m.         KrU 1987/88:5 y

Gällande bestämmelser

Sedan länge finns regler om filmcensur i biografförordningen (1959:358). Där föreskrivs bl.a. att filmer inte får godkärinas för offentlig visning, om deras förevisande "på grund av det sätt;;varpå händelserna skildras, och del sammanhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott".

Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag (videovåldslagen) trädde i kraft den 1 juli 1982. Lagen har därefter vid några tillfällen ändrats.

1 korthet innebär den nuvarande lagstiftningen bl.a. följande. Filmer och
videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller
utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur (s.k. exiremvåld)
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas lill
allmänheten genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom
visning (1 §).
              .-..''.,'

När del gäller barn under 15 år innehåller lagen elt starkare skydd, som innebär att filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstro­gen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur inte, i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får lämnas ut eller spelas upp vid särskild anordnad visning där sådan minderårig är närvarande (2 §).

Undantagna från nu angivna regler är filmer som godkänts av biografbyrån eller videogram med samma innehåll liksom Sveriges Radios program.

Inte endast detaljister ulan också grossister och andra jeverentörer har uttryckligen gjorts straffrättsligt ansvariga som gärningsmän för spridningen av filmer och videogram med våldsinslag. :  

Allmänt åtal för brott mot videovåldslagen får väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

Med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1986 har genom lagändringar reglerna om förhandsgranskning av filmerulvidgals lill alt avse även videogfam som skall visas offentligt.

1 lagstiftningsärendet avslogs molionskrav om att'den obligatoriska förhandsgranskningen av videogram skulle utvidgas till ätt omfatta även sådana som är avsedda för privat bruk, dvs. sådana som säljs eller hyrs ut till allmänheten. Konstilulionsulskoltef ansåg - i likhet med kulturulskollel, som avgivit yttrande i ärendet - att motionerna borde avslås. Konslitutions­utskottet hänvisade främst till all del utredningsarbete som skedde inom utredningen (U 1985:10) om våldsskildringar i röriiga bilder (våldsskildrings­utredningen) borde avvaktas innan slutlig ställning logs lill innehållet i de ifrågavarande motionsyrkandena (KU 1985/86:11, KrU 1985/86:1 y). Kultu­rutskottet ansåg och konslitutionsutskottet inhämde i den av kullurulskotlet gjorda bedömningen alt utredningsarbetet var nädvändigt för att belysa konsekvenserna av en längre gående förhandsgranskning såväl från yllran-defrihetssynpunkl som från praktiska och ekonomiska synpunkter.



Våldsskildringsutredningen                                           KrU 1987/88:5 y

Beträffande den ovan nämnda våldsskildringsutredningen finns skäl att redovisa följande.

Utredningen skall kartlägga hur utvecklingen av nya medier för att återge inspelningar av rörliga bilder påverkar risken för att framför allt barn och ungdomar utsätts för skadeverkningar genom våldsskildringar i sådana inspelningar. Utredaren skall vidare bedöma om utvecklingen kan väntas leda till att det behövs nya eller ändrade regler för att motverka sådana skador. Utredaren skall i så fall avge förslag fill lämpliga regler. Alternativet med förhandsgranskning av alla filmer och videogram skall belysas ingående. Utredaren skall vidare behandla vissa frågor rörande barncensuren samt se över biografförordningen med tillhörande författningar i tekniskt hänse­ende.

På försommaren förra årel avgav den dåvarande utredningsmannen rapporten (Ds U 1987:8) Videovåld. I denna ges en översikt över dagsläget i fråga om hemvideo. Bl.a. behandlas spridningen av videobandspelare, fittarvanor och videogrammarknaden. Vidare redovisas i korthet innehållet i gällande rätt och tillämpningen av videovåldslagen. En redogörelse för det aktuella läget inom påverkansforskningen har tagits in i rapporten. Olika tänkbara åtgärder för att komma fill rätta med våldsskildringar i rörliga bilder diskuteras. Härvid behandlas bl.a. alternativet med allmän förhands­granskning av videogram. Syftet med rapporten är främst att bidra med underlag för en allsidig diskussion om tänkbara åtgärder för alt motverka skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder.

En omfattande remissbehandling av rapporten har skett. Utredningsupp­draget beräknas enligl vad utskottet inhämtat bli slutfört före sommaren.

I del följande kommer utskottet att närmare beröra innehållet i rap­porten.

Propositionen

I den nu aktuella proposifionen föreslås det inte någon ändring av bestäm­melserna då del gäller kravet på förhandsgranskning av film och videogram som skall visas offentligt. Departementschefen anser att det finns starka skäl för att staten inte avhänder sig möjligheten alt inskrida mol spridningen till allmänheten av upptagningar av rörliga bilder som, på det sätt som närmare angivits i propositionen (s. 91-92) kan ha en skadlig inverkan på åskådarna. Han anför att det därför alltjämt finns behov av möjligheten att kunna ingripa mot våldsskildringar i dessa medier. I elt särskilt avsnitt diskuteras härefter formerna för sådana ingripanden, och då framför allt möjligheterna till förhandsgranskning visavi utrymmet för straffrättsliga ingripanden i efterhand. Tre huvudalternativ anges; enbart förhandsgranskning, enbart eflerhandsingripanden eller en kombination av båda metoderna. Det framhålls också att man kan ha olika alternativ för olika spridningsformer för rörliga bilder.

Först tas upp frågan om förhandsgranskning av filmer och videogram som sprids på annat säll än genom offentlig visning. Det konstateras att frågan utreds av våldsskildringsulredningen. Departementschefen anser all han inte

1* Riksdagen 1987/88. 13saml. NrS y



har underlag för att nu föreslå någon grundlagsregel som tillåter annan KrU 1987/88:5 y censur än den som avser offentlig förevisning. Då det härefter gäller förhandsgranskning av filmer och videogram avsedda för offentlig förevis­ning konstateras all de principiella betänkligheterna rnot censur inte gör sig särskilt starkt gällande när visningen är,avsedd för barn. Angelägenheten av att barn skyddas mot psykiska skador av olämpliga filmer understryks. I avvaktan på resultatet av våldsskildringsutredningens arbete - utredningen skall bl.a. överväga frågan om vilka åldersgränser som bör gälla - bör dessa gränser finnas kvar anser departementschefen. I frågan om offentlig visning för vuxna kommer departementschefen - efter en ingående diskussion (prop. s. 94-95) - fram till att den obligatoriska förhandsgranskningen skall kunna finnas kvar och att ställning senare får las lill vilka grundlagsändringar som våldsskildringsulredningens arbete kan motivera. Förhandsgranskningen skall liksom hittills kunna vara förenad med en möjlighet att helt eller delvis förbjuda den granskade produkten. Departementschefen framhåller som skäl för sitt ställningslagande i denna del bl.a. alt det - med hänsyn lill våldsskildringsutredningens uppdrag - skulle vara inkonsekvent och dess­utom i strid med en kraftig opinion att nu avskaffa förhandsgranskningen av filmer och videogram som skall visas offentligt för vuxna.

Slutligen behandlas i propositionen möjligheterna lill eflerhandsingripan­den mol våldsskildringar. Det föreslås att ansvarsbestämmelserna i vide­ovåldslagen förs över lill brottsbalken. Beträffande vissa sakliga ändringar-det föreslås i sammanhanget,bl.a. viss utvidgning av del straffbara området vid skildring i stillbild - hänvisar utskottet fill propositionen (främst s. 87-103, 183, 326).

I lagrådsremissen hade föreslagits dels alt i den i 18 kap. andra avdelningen
tryckfrihetsförordningen (TF) medtagna katalogen över yllrandefrihelsbrott
skulle ingå det nya brottet olaga våldsskildring, såvitt gäller rörliga bilder
(motsvarande 1 § videovåldslagen), dels alt ett system skulle införas som -
efler förebild av ensamansvaret för tryckta skrifter - skulle innebära alt det
straffrättsliga ansvaret för framställningar som offentliggörs genom filmer
och videogram bärs av en ensam, på förhand bestämd person. Utgivaren
skulle vara densamme, oavsett i vilken form en film eller ett videogram hålls
allmänheten till banda - genom offentlig visning, spridning av exemplar
     

genom försäljning eller uthyrriing på annat sätt.: Förslaget, som i princip överensstämde med YFU;s förslag, byggde bl.a. på att utgivaren skulle ha elt bestämmande inflytande över framställningens innehåll och offentliggöran­de (prop. s. 77). Saknar han del eller är han utsedd för skens skull, faller ansvaret för framställningens innehåll på den som har ansvaret för all utse utgivaren. Enligt förslaget - intaget i 17 kap. i den nya avdelningen till TF -skulle utgivare utses av den som bedriver verksamheten.

Eftersom förslagen om ändrade grundlagsregler för bl .a. filmer och video -
däribland bestämmelsen om ansvarig utgivare - inte läggs fram för riksdagen
kommer del enligl propositionen att alltjämt vara den som enligt vanliga
regler är gärningsman som skall bära ansvaret för brottet olaga våldsskildring
i rörliga bilder.
           -                     .



Motioner     ,                                                                                   KrU 1987/88:5 y

I en rad motioner framställs yrkanden där det genomgående syftet är att regler snarast möjligt skall införas om obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som iförsäljs eller, vilket är det vanliga, hyrs ut till allmänheten. I de flesta av'motionerna yrkas all riksdagen hos regeringeri skall begära förslag om sådan förhandsgranskning.

I en motion 1987/88:K421 (c) föreslås att förhandsgranskning av video­gram avsedda för privat bruk skall ske enligt bestämmelserna i biografförord­ningen. För biografbyråns prövning av om en videofilm skall godkännas skall dock i stället för bestämrnelserna i 3 § i förordningen gälla bestämmelserna i 1 och 2 §§ videovåldslagen om extremvåld m.m. I motionen framläggs ett' lagförslag i saken.

I två mofioner 1986/87:K423 (c) yrkande 2 ocli 1987/88:K428 (c) yrkande 2 yrkas att det i en lag om förhandsgranskning skall las in bestämmelser om alt godkända filmer och videogram skall innehålla en innehållsförteckning utfärdad av granskningsmyndighelen.

I motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7 föreslås att riksdagen avslår propositionens förslag om upphävande av videovåldslagen och om införande i brottsbalken av bestämmelser gällande brotten olaga våldsskildring och otillåten utlämning av film eller videogram. Motionärerna anser inte all det finns anledning alt genomföra propositionsförslaget i förevarande del mot bakgrund av att detta skulle bli etl provisorium i väntan på den grundlagsreg­lering av saken som senare skall genomföras.

Motionärerna anser alltså att videovåldslagen skall vara kvar. Enligl motionärerna bör dock lagen ändras så all - i överensstämmelse med vad YFU i förevarande hänseende föreslagit - elt system med ansvarig utgivare införs för filmer och videogram. Vidare yrkas avslag på ett förslag i propositionen om en utvidgning av det straffbara området då del gäller stillbilder.

Utskottet

Av den redovisning utskottet lämnat i det föregående framgår att det är en fråga som dominerar i motionerna, nämligen hur samhället med hjälp ay lagstiftningen skall motverka skadeverkningar - i första hand för barn och ungdom - genom våldsskildringar i videogram och filmer. Eftersom den . nuvarande lagstiftningen innebär att videogram och filmer som visas offentligt skall förhandsgranskas, koncentreras intresset till skildringar som allmänheten får tillgång lill genom köp eller förhyrning.

Uiskottei har i skilda sammanhang framhållit angelägenheten av all barn
och ungdom skyddas från skadeverkningar som våldsskildringar i filmer och
videogram kan medföra. Den forskning som hitintills redovisats på området i
fråga om effekterna av sådana skildringar kan inte anses ha gett ett helt
entydigt resultat. Utskottet hänvisar härvidlag fill den översikt rörande del
aktuella forskningsläget då del gäller våldbrotlsligheten och videovåldet som
gjorts av våldsskildringsulredningen (DsU 1987:8 s. 49). Utskottet anser
dock att det i vart fall kan slås fast all riskerna för allvarliga effekter för barn
och ungdom är så betydande att detta motiverar omfattande och långtgående
         -'



insatser från samhällets sida. I detta sammanhang är del framför allt fråga om KrU 1987/88:5 y huruvida insatser av lagstiftningskaraklär är påkallade och - om så bedöms vara fallet - vilken utformning lagstiftningen skall få. Då det gäller andra insatser som syftar lill att bekämpa skadliga våldsskildringar än sådana som är av lagstiftningskaraklär anför utskottet i etl senare avsnitt vissa synpunk­ter. 1 flera av motionerna kommer den uppfattningen fill uttryck att del inte är möjligt alt uteslutande genom lagstiftningsåtgärder lösa det föreliggande problemet. Utskottet delar denna uppfattning.

Med hänsyn till den av utskottet gjorda bedömningen av riskerna för skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga bilder-och med utgångspunkt i de erfarenheter som finns bl.a. då det gäller den filmgranskning som görs av statens biografbyrå - anser ulskoltet att ytterligare lagstiftningsåtgärder kan bli nödvändiga. I överensstämmelse med vad som föreslås i motionerna bör under alla omständigheter åtgärder komma fill stånd som har fill syfte att på etl effekfivare sätt än för närvarande förhindra all i vart fall barn och ungdorri får tillgång fill grova våldsskildringar i rörliga bilder, inte minst sådana som innehåller våldsinslag bestående i sexuella övergrepp och sadism. Genom delta uttalande lar utskottet inte ställning till frågan om hur man i detalj i framfiden skall avgränsa begreppet våldsskildringar. Att helt förbjuda sådana bör inte komma i fråga med hänsyn lill vikten av att man värnar om yttrandefriheten; våld är en del av verkligheten och den måste kunna skildras och dokumenteras.

En av de möjligheter som finns att tillgodose ulskottets och motionärernas önskemål är att regler införs om förhandsgranskning även av videogram och filmer som sprids till allmänheten för privat bruk, dvs. i allmänhet genom uthyrning eller försäljning. Alt det, om man väljer denna möjlighet, kan vara nödvändigt av praktiska skäl att göra undantag för exempelvis videogram som framställs i utbildningsyfte eller som reklam framgår av våldsskildrings­utredningens rapport. Utskottet vill också framhålla alt man kan göra skyldigheten lill förhandsgranskning beroende av om uthyrning eller försälj­ning skall ske till barn och ungdom under viss ålder. Risken för "langning" torde dock vara icke obetydlig om en sådan lösning väljs.

En annan lagstiftningsmöjlighet är att man söker göra de regler som nu finns i videovåldslagen - och som innbär att man ingriper i efterhand med straffsanktioner - effektivare. Etl förslag med delta syfte har lagts fram i den lagrådsremiss som tidigare redovisats men som inte förelagts riksdagen av skäl som också redovisats i del föregående. Förslaget innebär att all man skulle införa föreskrifter om ensamansvar. Detta skulle i första hand åvila en särskilt utsedd ansvarig utgivare. Som våldskildringsutredningen framhåller skulle möjligheterna till kontroll och ingripande härigenom.underiättas, eftersom ingripanden inte skulle behöva föregås av tidsödande utredningar om vem som i en given situation är den ansvarige.

Slutligen bör här framhållas att, som framgår av våldsskildringsutredning­ens rapport, även andra möjligheter än de ovan redovisade huvudalternati­ven står tillbuds, då del gäller alt lagstiftningsvägen angripa videovåldet. En kombination av de olika alternativen bör inte heller uteslutas.

Utskottet anser del angelägel att riksdagen så snart som möjligt får la ställning i den här aktuella lagstiftningsfrågan. I vart fall på kort sikt torde



nämligen lagstiftningsåtgärder vara de åtgärder som i första hand är ägnade      KrU 1987/88:5 y

att motverka alt barn och ungdomar får tillgång till icke önskvärda

våldskildringar.

Då del gäller ställningstagandet till frågan om huruvida riksdagen nu bör vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena - i det följande behandlas dock bl.a. motion 1986/87;K123 yrkande 7 - vill uiskottei emellertid också erinra om att, enligt vad utskottet inhämtat, våldsskildrings­ulredningen befinner sig i sitt slutskede och kommer all redovisa sitt huvudbetänkande före sommaren. Det förslag utredningen kommer att lägga fram kommer att grunda sig på del omfattande material som framkommit under remissbehandlingen av utedningen rapport Videovåld. Vid sina överväganden har utskottet kommit fram fill att riksdagen - trots de skäl som talar för omedelbara åtgärder - inte bör föregripa de överväganden som sker inom utredningen. Utskottet vidhåller således den uppfattning som kommit fill uttryck i ett tidigare yttrande lill konslitufionsutskoltet i förhandsgranskningsfrågan (KrU 1985/86:1 y), nämligen att del - innan ställning tas lill frågan - krävs en ingående belysning av såväl vissa yilrandefrihetsfrågor som praktiska och ekonomiska frågor.

Utskottet vill i anslutning lill detta konstaterande erinra om att den lagrådsremiss som föregått framläggandet av proposition 1986/87:151 inne­håller etl förslag om införande av ett syslem med ansvarig utgivare för film och videogram. En lagleknisk lösning som innebär att ett system med ensamansvar införs för dessa medier har därför nära samband med frågan om huruvida del blir möjligt att få lill stånd etl bättre grundlagsskydd för nya medier.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär all utskottet avstyrker följande motioner, nämligen 1986/87:K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412 (vpk), K421 (c) yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp), K434 (m), 1987/88:K405 (s), såvitt avser lagstiftningsfrågan, K409 (s) yrkande 1, K415 (s), K421 (c), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c) yrkande 1 och K430 (vpk) yrkande 1.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får anses omfattas av videvåldsulredningens uppdrag. Motionerna 1986/ 87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7, såvitt yrkandet avser utskottets beredningsområde. Som närmare redovisats i det föregäen­de vill motionärerna bl.a. att ett system med ansvarig utgivare för filmer och videogram skall införas redan nu och att bestämmelserna i videovåldslagen inte skall överföras till brottsbalken. Utskottet ansluter sig lill bedömningen i propositionen och tillstyrker del däri framlagda förslaget i motsvarande del.

Utskottet vill beträffande åtgärder för all motverka skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder yllerligare anföra följande.

Våldsskildringsutredningen har i sin rapport Videovåld berört även andra åtgärder än sådana som syftar lill att minska tillgången på filmer och videogram som genom sitt innehåll kan leda til! skadeverkningar hos åskådarna. Utskottet anser i likhet med utredningen att även insatser av främst attitydförändrande slag är viktiga. Vid remissbehandlingen har framförts en rad synpunkter i fråga om sådana insatser. Del finns anledning



ulgå från all utredningen i sitt huvudbetänkande kommer att föra én      KrU 1987/88:5 y

utförligare diskussion och eventuellt lägga fram förslag även beträffande

sådana. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett föreslå att riksdagen nu tar

något initiativ i här aktuellt avseende. Motion 1987/88:K405 (s) avstyrks

därför, såvitt avser ökat stöd lill informationsverksamhet. Utskottet anser sig

likväl med hänsyn lill frågans vikt böra anföra vissa synpunkter redan i detta

sammanhang.

Del måste slås fast alt föräldrar, förskola och skola - utöver ansvaret för en
etisk fostran - har etl stort ansvar dels då del gäller att motverka all barn och
ungdom får möjlighet att se våldsskildringar av.här aktuellt slag, dels då det
            t  .

gäller all skapa en attityd till sådana skildringar som är ägnade att få barn och
ungdom intresserade av skildringar av annat slag. På skolans område har
under senare år vikten av en mediekunskap uppmärksammats. Utskottet       ;
anser att del är viktigt att sådan kunskap förmedlas. En förutsättning för att
en sådan skall kunna meddelas är all lärarna själva har god kunskap på , ,
    ,

området och alt denna kunskap fortlöpande upprätthålls. De måste ha en förmåga att lära sina elever all tolka bilder. 1 budgetproposition 1984/85:100 uttalade kulturministern - i etl avsnitt om kultur i skolan - bl.a. alt man i skolans arbete bör utgå från bilden och bildspråket som en tillgång och inte från dess negativa verkningar (prop. bil. 10 s. 22). Utskottet kan i anslutning härtill nämna att olika projekt med barn och rörliga bilder har satts i gång med stöd av medel som anvisats för kultur i skolan, bl.a. elt pilotprojekt som genomförts i Vallentuna efter initiativ av Svenska filminstitutet. Av nämnda medel har också utgått stöd till ell skolbioprojekt som Folkets hus­föreningarna salt i gång och som nu vuxit till en etablerad verksamhet.

I anslutning till det sist anförda finns skäl erinra om att det över statsbudgeten utgår stöd till främjande av spridning och visning av värdefull film. Vidare har riksdagen efler förslag av regeringen för innevarande budgetår beräknat medel .för att material för medieundervisning i skolan skall kunna utarbetas och för lokal fortbildning för lärare. Även för nästa budgetår föreslås att medel beräknas för dessa ändamål. Därutöver föreslås i budgetpropositionen att särskilda medel, 6 milj. kr., beräknas för filmkullu­rella insatser för barn och ungdom (se närmare om de redovisade insatserna i, prop. 1987/88:100, bil. 10 s. 461). Kulturutskottet kommer att senare under våren behandla förslagen lill insatser för nästa budgetår.

Enligl utskottels mening måste också den insats tas till vara, som såväl barn-och ungdomsorganisationerna som studieförbunden kan göra.

Utskottet vill också peka på alt del finns goda möjligheter till insatser i
övrigt på del lokala planet. Våldsskildringsutredningen erinrar om att i vissa
fall har överläggningar mellan bl.a. företrädare för kommunala myndighe­
ter, polisen, intresseorganisationer och videogramuthyrare lett till att lokala 
       I ,
granskningsorgan har inrättats. Det finns exempel på altvideogramuthyrare
åtagit sig all endast hyra ut videogram som har godkänts av ett kommunalt .
granskningsorgan.   I  någon  kommun  har  man  vall  att  låta  ell  lokalt   .
granskningsorgan kvalitetsmärka och således rekommendera vissa vide­
ogram. Det kan också nämnas all en kommun har en särskild mediekonsu­
lent (Upplands Väsby).
                '                                                           ,       

Utskottet vill understryka angelägenheten av att förmedling av kvalitetsvi-



deo främjas. På senare tid har kvalitetsutbudet av videofilmer på den KrU 1987/88:5 y kommersiella marknaden ökat något. Det har på senare lid också framkom­mit uppgifter som lyder på all en viss självsanering i videobranschen förekommer. Även om detta är av värde, torde man dock-med hänsyn till de uppenbarligen myckel stora vinstintressen som finns inom branschen - inte böra knyta alltför stora förhoppningar till några mer långtgående resultat på denna väg.

På ett mera övergripande - och samtidigt ännu mer långsiktigt - plan kan kulturpolifiska insatser få betydelse för synen på våldet i samhället och därmed också på våldsskildringarna.

Stockholm den 1 mars 1988 På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rön­nung (s), Maja Bäckström (s), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Erkki Tammenoksa (s), Alexander Chrisopoulos (vpk), Claes Rensfeldt (s), Margareta Fogel­berg (fp), Håkan Stjernlöf (m) och Stina Gustavsson (c).

Avvikande meningar

1. Bibehållande av videovåldslagen och införande av ansvarig utgivare för videogram

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Med hänsyn" och på s. 12 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den av utskottet gjorda bedömningen av riskerna för skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga bilder-och med utgångspunkt i de erfarenheter som finns bl.a. dådet gäller tillämpningen av vidéovåldslagenoch den filmgranskning som görs av statens biografbyrå - anser utskottet att ytterligare lagstiftningsåtgärder är nödvän­diga. I överensstämmelse med vad som föreslås i motionen bör åtgärder komma till stånd som har till syfte att lagsfiftningen på här aktuellt område eflerievs på ell effektivt sätt. Enligl utskottets mening är den ur olika synpunkter bästa lösningen att man i enlighet med vad som föreslås i motion 1986/87:K123 (m) inför en ordning i fråga om utkrävande av ansvar för brott mot videovåldslagen som överensstämmer med vad sorn gäller för utgivning av tryckta skrifter. Detta innebär bl.a. att en ansvarig videofilmsuigivare skall utses, att ansvaret i andra hand skall åvila den som sprider videogram-mel samt att tryckfrihetsförordningens; bestämmelser om rättegången i huvudsak skall vara tillämpliga. Förslagets närmare innebörd framgår av den



moderata reservationen fill konsfilulionsutskottets betänkande 1985/86:11. KrU 1987/88:5 y Det bör understrykas all yttrandefrihetsutredningen enhälligt förordat ett syslem med ansvarig utgivare för filmer och videogram. Utskottet anser således att den av ulskoltet föreslagna lösningen skapar möjligheter till effektiva ingripanden mot straffbar spridning av videogram. Lösningen innnebär samtidigt att man inte utvidgar censurmöjlighelerna i vår lagstift­ning.

I enlighet med vad som föreslås i motionen bör videovåldslagen inte upphävas och därmed bör bl. a. inte heller olaga våldsskildring införas som ett nytt brott i brottsbalken.

Utskottet tillstyrker således mofion 1986/87:K123 yrkande 7 i här aktuell del.

Utskottets ställningstagande innebär att det syfte som ligger bakom ell antal mofioner tillgodoses, nämligen alt skydda barn och ungdom mol våldsskildringar i rörliga bilder som kan vara skadliga. Mofionerna är följande nämligen 1986/87;K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412 (vpk), K421 (c) yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp), K434 (m), 1987/88:K405 (s), såvitt avser lagstiftningsfrågan, K409 (s) yrkande 1, K415 (s), K421 (c), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c) yrkande 1 och K430 (vpk) yrkande 1.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får anses omfattas av videovåldsulredningens uppdrag. Motionerna 1986/ 87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

2. Omedelbar lagstiftning om förhandsgranskning av videogram

Karl Boo (c), Alexander Chrisopoulos (vpk) och Stina Gustavsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Med hänsyn" och på. s. 15 slutar med "på våldsskildringarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser med hänsyn lill den gjorda bedömningen om riskerna för
skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga
bilder att det är oundgängligen nödvändigt att ytterligare lagstiftningsåtgär­
der sätts in. Utskottet anser att behovet av sådana åtgärder klart ådagalagts
bl.a. genom vad som framkommit vid remissbehandlingen av våldsskildrings­
utredningens rapport Videovåld. Som exempel kan hänvisas lill barnmiljörå­
dets remissyttrande. Barnmiljörådel ställer frågan om våldsskildringar i
videogram kan bli ännu värre och hårdare och anför att det nu är dags att få
elt stopp på spridningen av våld med förråande och sadisfiska inslag i
videogram för att förhindra att utvecklingen blir än värre. Det kan till slut
komma att bli en marknad som är nästan omöjlig alt förändra. I dag är
marknaden ändå överblickbar, anförs del, och möjlig all påverka ulan alltför
stora kostnader. Barnmiljörådet understryker de positiva effekter en allmän
förhandsgranskning av videogram skulle få. Myndigheten anser att införan­
det av en sådan förhandsgranskning skulle vara den mest effektiva metoden
för alt komma lill rätta med utbudet av våldsskildringar. Myndigheten finner
del märkligt att Sverige i motsats lill Finland, Norge, Västtyskland och
Storbritannien fortfarande saknar bestämmelser om en sådan granskning.
        10



Enligl barnmiljörådets bedömning måste del bli  mindre kostsamt för      KrU 1987/88:5 y samhället att ha en samlad och samordnad förhandsgranskning än långdrag­na och dyrbara domstolsbehandlingar vid granskning i efterhand. Kontroll­möjligheterna beträffande efterlevnaden skulle också avsevärt förbättras.

Utskottet kan helt ställa sig bakom de synpunkter som sålunda redovisats. Synpunkterna speglar väl en opinion som efterhand vuxit sig allt starkare. Bl.a. har de politiska kvinnoorganisationerna krävt förhandsgranskning av videogram som sprids fill allmänheten genom uthyrning eller försäljning

Utskottet anser mot bakgrund av del anförda och i överensstämmelse med vad som föreslås i mofionerna att en lagstiftning omedelbart bör komma lill stånd som har till syfte alt på etl effektivare säll än den nuvarande lagstiftningen förhindra spridning av våldsskildringar i rörliga bilder. Detta kan bäst ske genom att regler införs om förhandsgranskning även av videogram och filmer som sprids lill allmänheten för privat bruk, dvs. i allmänhet genom uthyrning eller försäljning. På sätt närmare redovisas i motion 1987/88;K421 (c) bör biografförordningens regler om godkännande, anmälning för granskning, förbudskort och tillståndskorl, besvär m.m. gälla. 1 stället för föreskrifterna i 3 § i förordningen om vad granskningen skall avse bör bestämmelserna i 1 och 2 §§ videovåldslagen gälla. För filmer och videogram som är avsedda att visas offentligt föreslås ingen ändring. Konslitutionsutskottet bör göra den lagtekniska bearbetning av motionsförs­laget som kan erfordras bl.a. med hänsyn till förslaget i propositionen om att videovåldslagens regler skall inarbetas i brottsbalken.

Genom utskottels ställningstagande tillgodoses syftet med följande motio­ner, nämligen 1986/87:K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412 (vpk), K421 (c) yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp), K434 (m), 1987/88:K405 (s), såvitt avser lagsliftningsfiågan, K409 (s) yrkande 1, K415 (s), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c) yrkande 1 och K430 (vpk) yrkande 1.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får anses omfattas av videovåldsulredningens uppdrag. Motionerna 1986/ 87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7, såvitt yrkandet avser utskottets beredningsområde. Utskottets ställningslagande i det fö­regående tillgodoser i princip motionärernas önskemål om effektivare lagstiftning på det här aktuella området.

Utskottet vill beträffande (= två stycken s. 7 och 8) delta sammanhang.

Del finns skäl alt särskilt understryka all föräldrar, förskola och skola -utöver ansvaret för en etisk fostran och en atiiiydpåverkan - har ell myckel stort ansvar då det gäller att motverka att barn och ungdom ser våldsskild­ringar av här aktuellt slag. Detta kan ske på många sätt, inte minst genom att de nämnda grupperna ges möjlighet se videogram och filmer av hög kvalitet.

Beträffande föräldrarnas faktiska möjligheter all effektivt hindra sina barn alt se olämpliga våldsskildringar finns dock skäl citera följande avsnitt av barnmiljörådets ovan angivna remissyttrande.


Det videoutbud som redan finns i handeln och möjligheten för barn och unga att få fillgång till grova våldsskildringar genom kamrater och obetänksamma


11



vuxna gör att många föräldrar har svårt all veta vad deras barn ser.      KrU 1987/88:5 y Föräldrarna för en ojämn kamp mot marknadsförarna och kamrattrycket. De som vill hindra sina barn från alt se grymma våldsskildringar har ofta svårt att göra det eftersom detta sker hemma hos någon annan kamrat och under daglid när föräldrarna förvärvsarbetar.

Med detta citat vill ulskoltet framhålla att det inte är realistiskt att sätta alltför stor tilltro lill föräldrarnas möjligheter att i praktiken hindra sina barn att se olämpliga videofilmer. Synpunkterna understryker således behovet av de av utskottet ovan förordade lagstiftningsåtgärderna.

gotab    Stockholm 1988  14838                                                                                                                      12