om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. (prop. 1987/88:31)

Yttrande 1987/88:KrU4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kulturutskottets yttrande

1987/88:4 y

om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. (prop. 1987/88:31)


KrU

1987/88:4 y


Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskotlel har berett kullurulskotlet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. jämte de med anledning av propositionen väckta mofionerna 1987/88:K24-K27.

Utskottet begränsar sitt yttrande över propositionen och motionerna till de delar som rör förslagen om särskilt anslag till domkapitlens kansliresurser, om egendomsnämnder och om fördelning av prästtjänster.

Utskottet

Särskilda statsanslag till domkapitlens kansliresurser

Enligt 4 § i det i propositionen framlagda förslaget till domkapilelslag skall sliftssamfälligheten tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan per­sonal, kontorslokaler, inventarier, materiel samt det som i övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Av 17 § förslaget lill kyrkofondslag framgår alt kyrkofondens styrelse får bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för bl.a. domkapitlets, sfiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskost­nader.

Som skäl för att ha ett gemensamt stiftskansli anför departementschefen följande (prop. s. 116-117).

Önskemål har länge förts fram om en möjhghet att skapa ett gemensamt sfiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheterna, dvs. domkapitlet och stiftsnämnd, som för den omfattande frivilliga verksamhet i sliftstingels och stiflsrådets regi som bedrivs vid särskilda kanslier, vanligen benämnda sfiftsbyråer, i de olika sfiften. På flera håll har ansatser redan gjorts att lokalmässigt samordna verksamheten. I administrafivt hänseende finns stora prakfiska fördelar alt vinna med alt samordna kanslifunktionerna.

Inom ramen för den nya stiftsorganisation som här föreslås anser jag all stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Samfäl-ligheien kommer ju själv att behöva en kansliorganisation som dels motsvarar de nuvarande stiflstingens icke obetydliga resurser i detta hänseende, dels kan fullgöra administrativa uppgifter i samband med de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt stiftsstyrelsen. En stor del

Riksdagen 1987/88.13 saml. Nr4y


av dessa uppgifter sköts i dag av domkapitlens och sliftsnämndernas      KrU 1987/88:4 y personal. Domkapitlen behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i framtiden myckel begränsade resurser. Del är då naturligt att stiftssamfällig­heterna åläggs att tillhandahålla också den personal och de övriga kanslire­surser som domkapitlen behöver.

Kyrkomötet har inte haft någon erinran mot förslaget. Kyrkolagsutskottel (KL 1987:5) har uttalat att del med tillfredsställelse noterat alt möjligheter , nu öppnas att sammanföra kansliresurserna på stiftsplanet, varför nämnda utskott tillstyrker förslaget. Organisationsutskottet (KO 1987:3) har förkla­rat sig inte finna anledning motsätta sig den föreslagna konstruktionen av dét nya stiftsbidraget.

I motion K25 (m) hemställs alt riksdagen skall besluta alt särskilda
statsanslag anvisas domkapitlet för dess kostnader för personal och lokaler
m.m. I motionen framhålls alt det finns en risk för all domkapitlet soin
självständig myndighet kommer att bli ekonoiniskt beroende äv den
kommunala sliftssamfälligheten. Särskilda statsanslag bör anvisas såväl lill
sekreteraruppgiflerna som till domkapitlets del av kostnaderna för lokaler,
expenser ocb annat.
                                                     ,

Kullurulskotlet delar uppfattningen att det är värdefullt att kansliresurser­na på stiftsplanet kan samordnas. Vid redovisningen av de nya bestämmel­serna om stiftsbidrag framhålls i propositionen (s. 153) att vid kyrkofondens beslut om bidrag skall, förutom stiftsstyrelsens planer över resursbehovet, även föreligga underlag i form av domkapitlets beräkning av medelsbehovet för sin andel av kansliresurserna. Departementschefen anser i likhet med kyrkokommittén att dessa planer bör åtföljas av yttranden från svenska kyrkans centralstyrelse. Mot bakgrund härav anser utskottet alt del saknas fog för sådana farhågor som uttalas i motionen.

Utskottet  har  på  grund  av  det  anförda  inte  något  alt  erinra  mol  '

propositionens förslag om finansieringen av domkapitlets kansliresurser. Motionen avstyrks i motsvarande del (yrkande 2).

Egendomsnämnder

Enligt propositionens förslag till lag om förvaltningen av kyrklig jord skall i varje stiftssamfällighet finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på nämnden enligl lagen eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen (4 §). Egendomsnämnden skall bl.a. förvalta präsllönefondsfastighe- .. ter, domkyrkas fasligheter och biskopsgården saml skogen på löneboställen (7 §). När elt löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet skall upplåtas på jordbruksarrende, skall egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden (13 §). Egendomsnämnden tar således över stiftsnämndens och boslällsnämndens nuvarande uppgifter alt bestämma arrendevillkor även för sådan jordbruksé-gendom som nämnden inte förvallar.

Förslaget i propositionen ansluter: sig lill kyrkokommitténs förslag all egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen



(1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord KrU 1987/88:4 y ankommer på de nuvarande stifts- och boslällsnämnderna. I propositionen framhålls alt de nya egendomsnämnderna till skillnad från sliftsnämnderna är kommunala organ, vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets kyrkliga kommuner. Enligt departementschefens mening går därför försla­get dem lill mötes som efterlyst ett ökat lokall inflytande över förvaltningen på stiftsplanet av den kyrkliga jorden samtidigt som förutsättningar skapas för en enhetlig och samtidigt kompetent behandling av arrendevillkor m.m. I fråga om samråd om arrendevillkor anför departementschefen följande (prop. s. 167).

Jag förutsätter att de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden skall ta ställning till, utarbetas efter samråd med de kyrkliga arrendatorerna. Egendomsnämnden har all själv bestämma hur ell sådant samråd skall gå lill. Sådan samverkan förekommer enligl vad jag inhämtat regelmässigt och i skiftande former bl.a. inom fasfighetsförvaltningarna hos några kommuner och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av del stora värdet av ett organiserat samråd mellan jordförvallare och arrendatorer, sorn uttrycks i en skrivelse i frågan från Sveriges jordbruksarrendatorers förbund. Etl sådant organiserat samråd kommer lättare till stånd i egendomsnämn­dens än i de enskilda församlingarnas eller pastoratens regi.

Kyrkomötet har i sitt yttrande inte haft något alt erinra mot förslaget all stiftsnämnderna ersätts med egendomsnämnder.

I sitt av kyrkomötet godtagna betänkande (KL 1987:5) avstyrkte kyrko­lagsutskottel en motion med förslag att boslällsnämnderna skulle behållas i den nya organisationen och anförde därvid följande.

Frågan om att avskaffa boslällsnämnderna behandlades av 1986 års kyrko­möte med anledning av regeringens skrivelse 1986:3. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag all avskaffa nämnderna. Kyrkomötet följde utskottet. I sitt betänkande (KL 1986:1) med anledning av regeringens förslag framhöll utskottet att omfattningen av det kyrkliga jordinnehavet växlar starkt mellan de olika stiften, liksom behovet av lokalkännedom och jordbruksexperlis. Utskottet framhöll vidare all det borde ankomma på sfiftsnämnderna själva att bedöma vilket behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet och att stiftsnämnderna bäst kunde avgöra i vilken form ell sådant behov lämpligen kan tillgodoses. Enligl utskottets mening gäller de synpunkter som utskottet framförde föregående år på stiftsnämnderna även egendornsnämnderna. Det får vidare anses ligga i sakens natur att de nya egendomsnämnderna genom arvodering och delegation tar fillvara den sakkunskap som redan finns i Stiftet, inte minsl hos de. nuvarande boslällsnämndsordförandena, när nämnden tar över ansvaret för den kyrkliga jorden. Behovet av kännedom om de lokala förhållandena kan vidare fillgodoses genom att stiftsfullmäktige väljer ledamöter i nämnden från olika delar av stiftet.

I en fempartimotion, K26, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om val av ledamöter i egendomsnämnden saml alt riksdagen ger stiftsfullmäktige rätt all inrätta lokala egendomsnämn­der i enlighet med vad som framförts i motionen. I mofionen framhålls att ledamöterna i de statliga sliftsnämnderna skall ha insikt i jordbruk eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv medan motsvarande kompetenskrav inte kan läggas på ledamöterna i en kyrkokommunal nämnd.



Med hänsyn lill viklen av att sådan kompelens finns representerad i de nya KrU 1987/88:4 y egendomsnämnderna anser motionärerna att riksdagen bör uttala sig för att behovet av sådan kunskap skall beaktas vid val av ledamöter lill egendoms­nämnder. Enligt motionärernas mening bör den kompetens som i dag finns i boslällsnämnderna tas lill vara genom en i förhållande lill propositionen utvidgad organisation. I motionen föreslås därför alt stiftsfullmäktige under egendomsnämnderna får inrätta lokala egendomsnämnder med uppgift att efler delegation från egendomsnämnden bestämma arrendeavgift saml övriga avtalsvillkor, att upprätta förslag till arrendeavtal samt att planera och föreslå investeringar och lämpliga rationaliseringsålgärder m.m. I den mån enighet inte kan uppnås mellan arrendator och lokal egendomsnämnd eller reservation föreligger inom den lokala egendomsnämnden skall ärendet återgå lill egendomsnämnden. 1 lagtekniskt hänseende hänvisas i motionen lill lokala organ på det primärkommunala området.

Kulturutskottet behandlade förra året frågan om avskaffande av boslälls­nämnderna (KrU 1986/87:8). Enligl ell i proposifion 1986/87:13 framlagt förslag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skulle boställsnämndernas förvaltningsuppgifter överläs av den som förvaltar den kyrkliga jorden. Med anledning av motioner rörande boställsnämndernas avskaffande fann utskottet alt det inte fanns skäl att föregripa den allsidiga prövning av organisationen som riksdagen borde göra med anledning av den kommande propositionen om ny organisation på del lokala och regionala planet inom svenska kyrkan. Utskottet avstyrkte därför regeringens förslag om avskaffande av boslällsnämnderna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1986/87:113).

Utskottet godtar i princip del i propositionen framlagda förslaget om förvaltning av kyrklig jord genom de föreslagna egendomsnämnderna. Dessa är kommunala organ och deras ledamöter skall utses av stiftsfullmäktige. Det skulle strida mot kommunalrätlsliga principer all föreskriva eller rekommen­dera särskilda valbarhetskriterier för ledamöter i kommunala nämnder även om det gäller specialreglerad verksamhet. Utskottet anser sig därför inte böra tillmötesgå motionärernas förslag all riksdagen skall uttala sig om kompetensen hos egendomsnämndernas ledamöter. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del (yrkande 1).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt med erforder­lig lokalkunskap vid bestämmande av villkor för jordbruksarrende. Likale­des i överensstämmelse med vad motionärerna anfört bör därför möjligheter skapas för att tillgodose detta önskemål. Om så kan ske, skapas större garantier för all rättvisa och enhetliga regler tillämpas vid bestämmande av arrendevillkor.

De i motionen föreslagna lokala organen skiljer sig enligt ulskottets mening från sådana lokala kommunala organ som regleras genom bestäm­melserna i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna. I sistnämnda fall rör det sig om kommunala organ med självständig beslutan­derätt enligt samma regler som gäller för kommunala nämnder vars verksamhet regleras direkt av kommunallagen. Som framgår av motionen skall de föreslagna lokala organen under egendomsnämnderna inte ha



samma självständiga ställning. Enligt ulskottets mening innebär motionärer- KrU 1987/88:4 y nas förslag snarare etl delegationsförfarande än inrättande av självständiga kommunala organ. Utskottet vill därför erinra om att propositionens förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord ger möjlighet för stiftsfullmäktige att delegera beslutanderätten i fråga om upplåtelse av jordbruksarrende och fastställande av arrendevillkor (jämför 6 § propositionens förslag fill lag om förvaltningen av kyrklig jord samt 7 kap. 17 § och 9 kap. 7 § propositionens förslag till församlingslag). Utskottet vill här skjuta in att skäl talar för att hänvisningen i 6 § lag om förvaltning av kyrklig jord i här aktuellt hänseende bör förtydligas. En sådan prövning bör ankomma på konstitutionsutskottet. Kulturutskottet får vidare framhålla följande. Enligt 5 § förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord skall ledamöter och suppleanter i egen­domsnämnderna väljas av stiftsfullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte vara mindre än fem. Det finns således inga föreskrifter om högsta antal ledamöter. Det är därför fullt möjligt för stiftsfullmäktige att välja så stort antal ledamöter alt egendoms­nämnderna rymmer lokalkunskap över hela stiftet. Nämnden kan sedan delegera tili utskott bestående av ledamöter i nämnden all besluta i ärenden rörande jordbruksarrende. Med en sådan ordning öppnas möjligheter lill erforderlig lokalkunskap hos de organ som skall besluta i sådana frågor. Syftet med motionärernas önskemål om delegering till lokala organ kan härigenom tillgodoses. Någon saklig ändring av förslaget lill lag om förvaltningen av kyrklig jord erfordras därför enligt utskottets mening inte.

Prästtjänsternas fördelning

Ett riksdagsbeslut från 1957 (prop. 1957:153, SU 1957:175, rskr. 1957:388) reglerar nuvarande ordning för tilldelning av prästtjänster i pastoraten. På grundval av det riksdagsbeslutet genomfördes också pastoralsregleringen 1962. Kriterierna för tilldelning av prästtjänster är folkmängd, areal och tätortsgrad. En närmare redovisning av bestämmelserna finns i KrU 1985/86:5.

Under förberedelsearbetet till propositionen har frågorna om prästtjäns­ternas fördelning varit föremål för ingående överväganden. Utskottet hänvisar i första hand lill kyrkokommitténs betänkanden (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan och (SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan samt till ulskottsbetänkanden vid 1985 och 1987 års kyrkomöten (KO 1985:10 och KL 1987:5).

Enligt propositionens förslag till prästanslällningslag skall i huvudsak följande gälla.

Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket. Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta hur många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift. Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas av regeringen. Frågor om inrättande av tjänster som sfiftsadjunkt och konlraktsadjunkt prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Frågor om inrättande av tjänster som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen.



Kyrkomötet har godtagit de i propositionen föreslagna reglerna för      KrU 1987/88:4, y fördelning av prästtjänster (KL 1987:5). ,    ,

I motion 1987/88:K27 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motionen sagts om prästtjänsternas fördel­ning. I motionen framhålls alt nuvarande antal prästtjänster i stiften skall vara utgångspunkten för den nya tjänsteorganisationen och att del är viktigt att svenska kyrkans centralstyrelse inte frångår de grundläggande målsätt­ningar som legat bakom kyrkomötets godtagande av principen och de principer som hittills gällt för den s.k. ortsindelningen.

Kulturutskottet konstaterar att propositionens förslag innebär att nuva­rande antal prästtjänster i riket skall vara utgångspunkt för den nya tjänsteorganisationen och att den nya beslutsordningen innebär ökad frihet för kyrkan att bestämma över sina angelägenheter. Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen valda lösningen men vill framhålla följande. .

Ett genomförande av propositionens förslag innebär att tidigare fattade beslut angående orlsindelning vid fördelning ay prästtjänster kommer all sakna formell betydelse. Bakom dessa beslut ligger en strävan alt åstadkom­ma en jämn fördelning av prästtjänsterna mellan olika delar av riket och mellan tätort och landsbygd. Härigenom skulle i görligaste mån hela befolkningen få lika möjlighet alt komma i åtnjutande av kyrkans verksam­het. Utskottet anser all denna målsättning bör bestå även i framtiden. Utskottet anser sig kunna förutsätta att hittills gällande principer för ortsindelning även i framliden tillmäts betydelse vid fördelning av prästtjäns­ter mellan och inom stiften. Härigenom tillgodoses enligt ulskottets mening i viss utsträckning syftet med motionen i denna del (yrkande 6).

Stockholm den 17 februari 1988 På kulturutskotlets vägnar Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rön­nung (s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s), Lars Ahlmark (ni), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Mats O Karlsson (s) och Håkan Stjernlöf (m).



Avvikande meningar                                       KrU 1987/88:4 y

1.Särskilda statsanslag till domkapitlens kansliresurser

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottels yttrande som på s. 2 börjar med "Kullurulskotlet delar" och slutar rhed "(yrkande 2)" bort ha följande lydelse;

Ett flertal remissinstanser har reagerat mot förslaget alt stiflssamfällighe-
ten skall tillhandahålla de kansliresurser som behövs för domkapitlet och att
     '

detta således inte får någon egen personal anställd. Remissinstanserna har framhållit att det firtns eri risk för att domkapitlet som självständig myndighet kdmriier att bli ekonomiskt beroende av den kommunala sliftssamfällighe­ten. En konsekvens kan bli att besparingar i första hand går ut över den del av kahsliet söm betjänar domkapitlet. För att motverka en sådan utveckling bör särskilda statsanslag,anvisas såväl till sekreteraruppgiflerna som fill domka­pitlets del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat. Utskottet menar att ;det finns fog för remissinstansernas oro. Av såväl principiella som praktiska skäl bör domkapitlet inte vara beroende av ett kommunall organ för att kunna utföra ålagda arbetsuppgifter. Utskottet anser därför att mofion K25 i här aktuell del (yrkande 2) bör tillstyrkas.

2.     Egendomsnämnder

Karl Boo (c), Kerstin Göthberg (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser att den del av utskoltets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet godtar" och på s. 5 slutar med "mening inte" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sig inte böra motsätta sig förslaget i proposifionen ätt egendomsnämnder skall inrättas.

Liksom vad nu gäller i fråga om kompetenskrav för ledamöterna i sliftsnämnderna bör ledamöterna i egendomsnämnder ha insikt i jordbruk eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv. Utskottet tillstyrker därför motion K26 i motsvarande del.

Även då det gäller förslaget i motionen om inrättande av lokala egendoms­nämnder ansluter sig utskottet till motionärernas bedömningar. Del av dem framlagda förslaget om sådana nämnder synes vara väl ägnat att tillgodose önskemålet om att den kompetens som i dag finns i boslällsnämnderna skall las till var. Detta gäller både lokalkännedom och expertkunskap på jordbruksområdet. Utskottet vill i sammanhanget framhålla all det är viktigt att man vid ställningstagandet till frågor som rör inrättandet av lokala nämnder tar hänsyn lill de vitt skilda förhållanden som finns i olika stift.

Del får ankomma på konstitufionsutskottet att utforma erforderlig lagtext för ett genomförande av motionärernas förslag.

3.     Prästtjänsternas fördelning

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Ett genomförande" och slutar med (yrkande 6)" bort ha följande lydelse; Ett genomförande av propositionens förstag innebär att tidigare fattade



beslut angående ortsindelning vid fördelning av prästtjänster kommer att KrU 1987/88:4 y sakna formell betydelse. Riksdagsbeslutet 1957 innebar att en omgruppering av prästtjänsterna skulle ske. Det angavs alt riktpunkten härvid borde vara en såvitt möjligt jämn fördelning av de tillgängliga prästeriiga arbetskrafter­na i förhållande till arbetets omfattning och art, vilket också torde vara ett anspråk sammanfallande med hela svenska kyrkans intresse och därmed ett givet riksintresse. Hela befolkningen borde i görlig mån äga lika möjlighet till prästerlig betjäning oberoende av om den tillhörde tätort eller landsbygd, rikets södra eller dess norra delar (prop. 1957:153 s. 9-10). Kulturutskottet anser att den målsättning för prästtjänsternas fördelning som sålunda angavs år 1957 bör beslå även i framtiden. Detta ställningstagande innebär att syftet med motionen i denna del (yrkande 6) tillgodoses.

0Ot»b   Stockholm 1388 14747