om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare m.m. (prop. 1983/84:167)

Yttrande 1983/84:SkU13

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Skatteutskottets yttrande

1983/84:13 y

om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare m. m. (prop. 1983/84:167)

Till socialförsäkringsutskottet

Sedan socialförsäkringsutskottel begärt yttrande från skatteutskottet över proposition 1983/84:167 jämte motioner får utskottet anföra följande.

Förslaget i propositionen innebär bl, a, all uppbörden av socialavgifter från arbetsgivarna samordnas med preliminärskalleuppbörden och all den samordnade uppbörden sker månadsvis.

Nuvarande regler innebär att arbetsgivarna skall erlägga socialavgifter varannan månad med början i februari under ulgiftsåret enligt en preliminär debitering som utförs av riksförsäkringsverket, I januari efter ulgiftsåret skall arbetsgivaren lämna en arbelsgivaruppgift som underlag för den slutliga debileringen. Om kvarstående avgifter då uppkommer skall dessa betalas i februari och april andra året efter utgiflsårel. Även innehållen preliminär-skatl skall redovisas i tvåmånadersperioder men med början i mars under uppbördsårel, och samtidigt skall arbetsgivaren i en uppbördsdeklaration lämna uppgift om summan av de löner på vilka skatteavdrag har beräknats.

Avsikten med propositionen är alt den preliminära debiteringen av arbetsgivaravgifterna skall slopas och att arbetsgivarna i stället varje månad skall uppge den faktiskt utgivna lönen, själva räkna ut avgiften och betala in den till länsstyrelsen och samtidigt redovisa innehållen preliminärskall. Redovisningen skall ske i en gemensam uppbördsdeklaration för såväl skatter som avgifter och skall innehålla uppgifter om summan av innehållen preliminär skatt, utgiven avgiftspliktig lön och vissa avdragsbelopp m, m. Senast den 1 mars året efter ulgiftsåret skall arbetsgivarna lämna en årsuppgift, om avgiften skall beräknas till ett annat belopp än arbetsgivaren betalat eller ålagts betala för ulgiftsåret. Några uppgifter om löneunderlag för preliminärskallen skall inte lämnas i fortsättningen.

Syftet är framför allt all få en effektivare och snabbare avgiftsuppbörd. Det nya uppbördssyslemet skall administreras av de lokala skallemyndighe­terna, länsstyrelserna och riksskatteverket, och rikförsäkringsverkels befall­ning med avgifterna avvecklas successivt utom såvitt avser avgifter som erläggs av staten.

I motionerna 2838 av Stig Josefson m. fl. (c) och 2839 av Ingemar Eliasson (fp) och Kjell Johansson (fp) yrkas i första hand vissa ändringar i propositio­nen eller särskilda uttalanden av riksdagen i vissa frågor, i andra hand avslag på propositionen. Motionärerna är i huvudsak positiva till den föreslagna samordningen men riktar kraftig kritik mol detaljutformningen. Ett bifall till

1 Riksdagen 1983/84. ösaml. Nr 13 y


SkU 1983/84:13 y



SkU 1983/84:13 y                                                     2

propositionen i oförändrat skick skulle enligt deras mening innebära att förelagen åsamkas merarbete och merkostnader som inte kan accepteras. Om deras yrkanden i fråga om dessa detaljer inte tillgodoses anser de alt propositionen kommer att innebära ett så stort merarbete för företagen och medföra så avsevärda merkostnader all propositionen bör avvisas. Motionä­rerna framhåller bl, a. att arbetsgivaravgifterna och källskalleavdragen beräknas på olika löneunderlag och att gällande avgiftsregler är svåra all tillämpa. De nya reglerna medför enligt deras mening att kraven på företagen kommer all öka dramatiskt, dels genom att antalet uppbörder fördubblas, dels genom all uppbördsdeklaralionerna blir betydligt mer kompUcerade än hittills. Motionärerna vänder sig också mot alt förslaget förutsätter kraftiga personaltillskott och mol alt förslaget begränsar förelagens likviditet och medför ränteförluster för företagen. Mot denna bakgmnd framställer motionärerna förstahandsyrkanden om vissa uttalanden och om en bibehål­len redovisningsperiod på två månader. I motion 2839 yrkas också alt samordningen av uppbörden skall basera sig på en preliminär avgiflsredovis-ning på grundval av den källskallegrundande lönesumman. Vidare begärs i motion 2838 tillkännagivanden om behovet av förenkUngar av skatte- och avgiftsreglerna och om möjligheterna lill korrigeringar av uppbördsdeklara­lionerna.

Med Uknande motivering yrkas i motionerna 2840 av Nils Carlshamre m. fl. (m) och 2841 av Martin Olsson (c) avslag på propositionen.

Som framhålls i propositionen är en av svagheterna med den preliminära debiteringen av arbetsgivaravgifter att dessa grundar sig på ett upp lill två år gammall avgiftsunderlag. Denna brist kan endast lill en del avhjälpas genom generella uppräkningar av avgiftsunderlaget eUer med individuella justering­ar av den preliminära avgiften, något som belyses av den statistik som lämnas i propositionen. Del kan nämnas att de kvarstående avgifterna för 1982 uppgick lill 1,3 miljarder kronor, all fyUnadsinbelalningarna uppgick till 2,4 miljarder kronor och att de reslförda avgifterna ökat under åren 1978-1981 från drygt 1,2 till ca 1,9 miljarder kronor. Ulskollel instämmer i departe­mentschefens uppfattning alt del är angelägel alt arbetsgivarna betalar sina socialavgifter på ett korrekt underlag i nära anslutning till löneutbetalningar­na, dvs. snarast möjligt sedan de blivit kända till sin sloriek.

I och för sig är det önskvärt all skatte- och avgiftsreglerna förenklas och att man så långt som möjligt kan få en överensstämmelse mellan skyldigheten all göra skatteavdrag och alt betala arbetsgivaravgifter. Med anledning av vad som anförs i motionerna kan framhållas alt regeringen har sin uppmärksam­het riktad på dessa frågor och att de ingår i socialavgiflsulredningens (S 1981 ;04) utredningsuppdrag. Detta önskemål år enligt utskottets uppfattning emellertid inte något som bör vara avgörande för möjligheterna all genomföra den nu akiueUa reformen. När del gäller källskatlen innebär propositionen att man skall redovisa endast det belopp som dragits av och att några uppgifter om löneunderlaget för skatteavdragen alltså inte längre skall



SkU 1983/84:13 y                                                      3

lämnas i uppbördsdeklaralionen. Delta underlag, som alltså inte längre skall behöva las fram av arbetsgivarna, kan inte heUer lämpligen läggas lill grund för en redovisning av arbetsgivaravgifterna. Av vad som anförs i propositio­nen (s. 47 och 48) framgår alt en preUminär redovisning på delta underlag i alltför hög grad skulle komplicera systemet och all man då kan befara en mer omfattande redovisningsskyldighet än som följer av förslaget i propositio­nen. Utskottet vill också framhålla att motionärema torde ha överdrivit svårigheterna med alt la fram ett korrekt underlag. Arbetsgivarna är redan enligt nuvarande regler tvungna alt bokföra varje löneutbetalning, och var och en torde i allmänhet känna till de särskilda regler och undantag som gäller. Utskottet är medvetet om att arbetstagarbegreppet i vissa fall är oklart men vill peka på möjligheterna att i tveksamma fall göra förfrågningar hos uppbördsmyndigheterna eller att öppet redovisa sådana frågor i samband med uppbördsdeklaralionen. Härlill kommer alt regeringen enligt vad som framgår av propositionen kommer att la ställning till behovet av insatser från statens sida för information om de nya uppbördsreglerna. Med hänvisning härtill instämmer ulskollel i departementschefens bedömning all de befara­de svårigheterna kommer att bli av övergångskaraktär.

Beträffande rällelsemöjlighelerna anförs i propositionen all det i del nya systemet ryms möjligheter lill korrigering när en arbetsgivare upptäcker all har för en redovisningsperiod inte kunnat lämna en korrekt redovisning. En arbetsgivare kan i sådana fall undgå restavgift och avgiftstillägg om redovis­ning och betalning sker av felande belopp så snart felet upptäcks. Departe­mentschefen framhåller att det under en övergångslid kan föreligga svårighe­ter att redan från början helt korrekt ansluta redovisningen till de egna rutinerna och att förhållandena även i andra fall kan vara sådana alt någon restavgift inte bör utgå eller att den bör nedsättas lill vad som svarar mot en skälig ränta. Vidare framhålls alt avgiftstillägg skall kunna efterges om en felaktighet eller underlåtenhet av olika skäl framstår som ursäktlig. Omstän­digheter av detta slag kommer givelvis alt kunna beaktas enligt de särskilda föreskrifter som kommer att utfärdas av riksskatteverket. I sammanhanget vill utskottet framhålla att reglerna inte torde förhindra all den som har problem med att exempelvis i semesterlider exakt räkna fram avgiften preliminärt betalar in ett tillräckligt belopp och korrigerar detta under en senare redovisningsperiod.

När det gäller redovisningsperiodens längd vill ulskollel inte bestrida all en redovisning varje månad av såväl skatter som avgifter kommer att medföra ett visst merarbete för arbetsgivarna, EnUgt utskottets uppfattning är del emellertid inte möjligt att lösa samordningsfrågorna på ett annat sätt. Frågan har belysts utförligt i propositionen, och utskottet instämmer i allt väsentligt i vad departementschefen anfört i denna fråga. Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet konstatera att förslaget bl. a. innebär en viss tidigareläggning av källskatteuppbörden och en senarelägg-ning av avgiftsuppbörden. För näringslivets del beräknas detta medföra en



SkU 1983/84:13 y                                                     4

Ukviditetsförsvagnlng med 800 milj, kr, och en ökad räntebelaslning med ca 90 milj, kr. Med hänsyn till de stora skalle- och avgiftsbelopp som det här är fråga om och till all en förskjutning av betalningstiden med en dag enligt uppgift medför en ränleeffekt av ca 80 milj, kr. framslår dessa effekter som måttliga jämfört med de räntevinsler för näringslivet som en förlängning av redovisningsperioderna skuUe medföra. Med hänvisning lill vad departe­mentschefen anfört i dessa frågor avstyrker utskottet motionerna i denna del.

Utskottet har inte heller funnit anledning tiU erinran mol propositionen i de delar som inte har berörts i del föregående.

Del anförda innebär sammanfattningsvis att den föreslagna samordningen och detaljutformningen av del nya systemet enligt ulskoltels uppfattning är ägnat all förbättra och rationalisera avgiftsuppbörden, samtidigt som näringslivets intresse av ett enkelt förfarande beaktats så långt som möjligt. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker de föreliggande motionerna.

Stockholm den 8 maj 1984

På skatteutskottets vägnar RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Caristein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Anna Lindh (s) och Ewy Möller (m),

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m) anför:

I de föreliggande motionerna riktas kraftig kritik mot de förslag som läggs fram i propositionen. Vi kan i allt väsentligt instämma i denna kritik. Regeringen har inte tagit tillräcklig hänsyn till invändningarna vid remissbe­handlingen, och förslaget innebär ytterligare krångel och byråkrati. Syste­men för källskatt och socialförsäkring är svåra att överblicka, för att inte säga ogenomträngliga. Dessutom skiljer sig reglerna på de båda områdena åt och ändras ständigt. Företagen ställs inför svåra uppgifter, men några förenkling­ar föreslås inte från regeringens sida.

Den föreslagna ordningen skulle innebära ökad administration och stora



SkU 1983/84:13 y                                                     5

kostnader såväl för företagen som för myndigheterna. Förslaget innebär också all företagens likviditet minskar och ränteförluster.

Till en del kan bristerna i propositionen avhjälpas genom en sådan förlängning av uppbördsperioderna som förordas i motionerna 2838 och 2839. Även med de förslag som läggs fram i dessa motioner skulle emellertid anmärkningarna mot propositionen kvarstå i väsentliga delar; Vi anser därför alt riksdagen i enlighet med motionerna 2840 och 2841 och andra-handsyrkandena i motionerna 2838 och 2839 bör avslå propositionen och på sätt som förslås i motion 2840 begära ett nytt förslag som innebär påtagliga förenkUngar för såväl arbetsgivare och myndigheter och som också innefattar ersättning till arbetsgivarna för det arbete även en förenklad uppbörd åsamkar dem.

2. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Kjell Johansson (fp) anför följande:

Som anförs i motionerna 2838 och 2839 och i propositionen skulle det av flera skäl vara till fördel all samordna uppbörden av källskatt och socialavgif­ter. Förslaget i propositionen har emellertid utformats på ett sådant sätt att den nya ordningen skulle innebära ett alltför stort merarbete för företagen och också för myndigheterna.

Som anförts vid remissbehandlingen behöver hela skatte- och avgiftsfältet ses över i syfte att få till stånd så enkla och enhetliga regler som möjligt. Ett av problemen är att det i vissa fall är förenat med stora svårigheter att avgöra om en person är att betrakta som arbetstagare eller som egen företagare med eget betalningsansvar för de sociala avgifterna. Att skatte- och avgiftsregler­na här skiljer sig åt är olyckligt. Med de förslag som läggs fram i propositionen kommer dessa gmndläggande problem att förstoras. För socialavgifternas vidkommande behövs f. n. endast en deklaration om året. Enligt den föreslagna ordningen skall tolv deklarationer avlämnas. Det merarbete som detta kommer att medföra har underskattats i propositionen.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att snarast åstadkomma sådana förenkUngar och förändringar i skatte- och avgiftssystemen att de oUka underlagen kan jämkas samman. Samtidigt bör framhållas att det liksom hittills bör finnas en samordning och ett samband mellan socialförsäkringens finansiering och dess förmåner, eftersom det annars finns risk för att socialförsäkringsavgifteraa i allt större utsträckning kommer att uppfattas som skaller.

Av del anförda framgår att uppbördsdeklarationema i fortsättningen blir mer kompUcerade än hittills. Eftersom antalet uppbörder samtidigt fördub­blas kommer de nya reglerna att medföra ett betydande merarbete för förelagen. Någon kompensation härför kommer inte att utgå. Tvärt om medför de tätare inbetalningarna att företagen förlorar likviditet och åsamkas betydande ränteförluster jämfört med det nuvarande systemet.

Mot den angivna bakgrunden instämmer vi i motionäremas uppfattning att



SkU 1983/84:13 y                                                     6

den månadsvisa uppbörden inte kan godtas och all den samordnade uppbörden skall ske varannan månad. Skulle detta krav inte godtas bör propositionen avslås.

En annat problem som tas upp i motionema 2838 och 2839 är att redovisningen för de olika uppbördsperioderna får en definitiv karaktär. Vi instämmer i motionärernas kritiska uppfattning beträffande uppbördsregler­na. Oklarhet kan ofta uppstå om en utbetalning skall beläggas med arbetsgivaravgift eller inte. Utskottet anser att om ett fel har uppstått vid en redovisning så bör detta kunna rättas till utan risk för avgiftstillägg eller restavgift. Enligt vad som anförs i propositionen bör detta också vara möjligt, men varken av propositionen eller av utskottets yttrande framgår klart hur detta skall kunna gå till. Skrivningen i propositionen och utskottet är otillfredsställande och på denna punkt bör klart fastslås att om en felaktighet har uppstått så skall denna kunna rättas till vid en kommande redovisning, dock senast vid räkenskapsårets slut.

Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed och bör även ge till känna att regeringen noga bör följa den praktiska tillämpningen av reglerna.

Med det anförda torde det huvudsakliga syftet med samtliga motioner vara tillgodosett.