om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop.1987/88:66)

Yttrande 1987/88:FiU4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Finansutskottets yttrande

1987/88:4 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66)


FiU

1987/88:4 y


Till utrikesutskottet

Utrikesutskoftef har den 4 februari 1988 beslutat bereda finansutskottet fillfälle aft yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen jämte mofionerna 1987/88:U2-U7 och 1987/ 88:U522-U524.

Regeringen begär i proposifionen atf riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer som bör ligga fill grund för det fortsatta arbetet för att få fill stånd ett brett västeuropeiskt samarbete. Riksdagen bereds därutöver tillfälle ta del av regeringens överväganden på olika områden i fråga om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Finansutskottet begränsar sitt yttrande fill vad som i den senare delen anförs om ekonomiskt och monetärt samarbete (kap. 12). Vad gäller avsnitten om en gemensam marknad för industrivaror (kap. 6) och om offenfiig upphandling (avsnitt 8.2), som berör frågor inom utskottets beredningsområde, konstaterar utskottet atf några större meningsskiljak-tigheter inte föreligger mellan vad som anförs i proposifionen och i mofionerna. Utskottet avstår därför från aft kommentera dessa frågor.

Ekonomisk politik

Propositionen

I propositionen anförs aft internationellt ekonomisk-politiskt samarbete bl.a. kan syfta till aft förbättra förutsättningarna för hög ekonomisk tillväxt och låg inflation i världsekonomin, atf stabilisera växelkurser och att utjämna obalanser mellan olika länder. Vikfiga beståndsdelar i detta samarbete är utbyte av information om och diskussion av den ekonomiska utvecklingen och politiken. I centrum för intresset stär de mekanismer som binder samman de olika ekonomierna. Syftet med samarbetet är bl.a. atf vederbörlig hänsyn skall kunna tas fill de internationella återverkningarna av olika länders ekonomisk-polifiska åtgärder.

I propositionen framhålls vidare att Sverige eftersträvar en hög ambitions­nivå för internationellt ekonomisk-politiskt samarbete och verkar aktivt för en bättre samordning och adekvat inriktning av den ekonomiska politiken. Tyngdpunkten för detta engagemang ligger i OECD och i IMF. De senaste årens  arbete  inom  ramen  för dessa  organisationer på  att  stärka den

1 Riksdagen 1987/88. Ssaml. Nr4 y


multilaterala övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik och     FiU 1987/88:4 y utveckling har därvid tillmätts särskild betydelse.

Som medlem i EFTA deltar Sverige akfivt i diskussioner i organisationens ekonomiska kommitté. Sedan år 1977 har Sverige också årligen informella diskussioner med EG-kommissionen rörande ekonomiska frågor. I dessa samtal, som främst rör kort- och medelfristiga konjiinktumfsikfer och valutafrågor, deltar finansdepartementet och riksbanken.

Motionen

I mofion U5 (c) förordas att man från svensk sida bör eftersträva ett gemensamt västeuropeiskt forum för samråd avseende den ekonomiska polifiken. Samarbetet inom OECD, där de västeuropeiska länderna ingår, domineras ofta av de stora länderna eller konstellationer av EG-Japan-USA. I ett västeuropeiskt forum borde samfiiga EFTA- och EG-länder ingå för gemensam behandling av ekonomisk-polifiska frågor i Västeuropa. I ett sådant forum skulle de små västeuropeiska länderna kunna göra sig gällande på ett bättre sätt än i befintliga fora, anför motionärerna.

Utskottets överväganden

En fri och omfattande handel med andra länder är en grundläggande förutsättning för god ekonomisk tillväxt i vårt land. En fri handel medför en rationell arbetsfördelning mellan länderna som är till nytta för alla parter. Defta utgör utgångspunkten för utskottets ställningstagande i detta ytt­rande.

Den svenska hemmamarknaden är liten internationellt sett. Tillgången fill marknader i andra länder har varit en förutsättning för att svensk exportindu­stri skall kunna konkurrera med industrier i betydligt större länder som har konkurrensfördelar i form av en större hemmamarknad.

Det är i hög grad fack vare vårt deltagande i den internationella handeln som Sverige nått sitt nuvarande sociala och ekonomiska välstånd. Handel och ekonomiskt samarbete lägger vidare grunden för ökad mellanfolklig förståelse och fredlig samlevnad.

Det är med denna utgångspunkt som Sverige medverkat i och anslutit sig fill åtskilliga avtal som syftar till att avveckla tullar och andra hinder för handeln mellan länder.

Genom anslutningen fill olika internationella avtal har Sverige liksom andra länder underkastat sig vissa inskränkningar av den egna handlingsfri­heten. Sverige har t.ex. inom GATT och OECD i stor utsträckning förbundit sig att behandla alla medlemmar lika.

Frihandeln har också lett fill en långtgående strukturomvandling, vilket är en ofrånkomlig konsekvens av den internationella arbetsfördelningen. De näringsgrenar som inte är konkurrenskraftiga slås ut. Sett i ett samhällseko­nomiskt perspekfiv är defta en nödvändig utveckling för atf vi långsiktigt skall kunna hävda oss i den internationella konkurrensen. En sådan omstrukturering kan emellertid för anställda och ägare i de utsatta indu­strierna innebära stora påfrestningar. En viktig förutsättning för atf kunna fullfölja en sådan polifik är atf de människor som drabbas av strukturom-



vandlingen erhåller samhällets stöd. Strukturomvandlingens påfrestningar     FiU 1987/88:4 y måste bäras solidariskt och inte endast av de enskilda som drabbas. Med en rättvis fördelning av välfärden och en social trygghet skapas goda betingelser för den industriella förnyelsen.

Den svenska ekonomin har i allt högre grad blivit beroende av den internationella och då i första hand den västeuropeiska utvecklingen. Som anförs i propositionen är det fortfarande möjligt aft påverka den egna ekonomiska utvecklingen. Det visar inte minst de senaste årens ekonomjska utveckling i Sverige, men vårt manöverutrymme är begränsat. Obalanser och konjunkturväxlingar i ett land tenderar att snabbare än fidigare fortplantas till andra länder och kontinenter. Betydande instabilitet i fråga om växelkur­serna kan verka hämmande på handeln. Därför ökar behovet av ekonomisk-politiskt samarbete.

Utskottet delar uppfattningen i motion U5 (c) atf det europeiska samarbe­tet på den ekonomiska polifikens område är mycket vikfigt. Det framgår inte minst av det faktum att EFTA-länderna tillsammans är EG:s vikfigaste handelspartner och en större exportmarknad än USA. Sverige är, närmast efter USA och Schweiz, EG:s fredje viktigaste handelspartner och utgör en nästan dubbelt så stor exportmarknad som Japan.

Behovet av ett europeiskt samarbete accentueras under perioder med problem i världsekonomin. Europeiska initiativ och förslag till lösningar kan i sådana situationer vara mycket betydelsefulla.

Det sker också fortlöpande diskussioner inom OECD:s ram om det ekonomiska läget i Europa och om olika vägar atf med den ekonomiska       ' politiken påverka utvecklingen. Utskottet ser det inte som en nackdel aft Europa i detta sammanhang befraktas som en väsentlig del i samspelet mellan de stora ekonomierna i världen.

Utskottet vill i defta sammanhang också erinra öm dels den samverkan som sedan lång fid tillbaka sker inom den ekonomiska kommittén i EFTA, dels de årliga överläggningarna mellan EFTA-länderna och EG-kommissio­nen, dels de bilaterala överläggningar som årligen sker mellan EG-kommis­sionen och det svenska finansdepartementet avseende ekonomisk utveckling och ekonomisk politik. Till detta kan läggas de möjligheter som öppnar sig att inom ramen för en intensifierad EFTA-EG-dialog avhandla frågor även av det slag som tas upp i mofion U5.

Mot denna bakgrund och med hänsyn fill de andra fora (IMF, GIO, ECE, nordiska samarbetet m.fl.), där Sverige delfar på multi- eller bilateral basis och där den europeiska dimensionen på ekonomisk utveckling och ekono­misk-polifiska frågor kan diskuteras, måste risken för dubbelarbete vid inrättandet av ett nytt internationellt organ nämnas. Det kan också av detta skäl och med hänsyn till de kostnader inrättandet av en ny västeuropeisk organisation skulle medföra både i form av direkta budgetmedel och genom ökat arbete, ifrågasättas om andra länder i Västeuropa skulle vara intressera­de av ett sådan förslag.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter motion U5 yrkande

13.                                                                                            :                         '                                                            



Kapitalrörelser                                                            FiU 1987/88:4 y

Propositionen

Det konstateras i propositionen att en faktor av stor betydelse för samord­ningen av EG-ländernas ekonomiska polifik är utvecklingen i riktning mot ökad frihet för kapitalrörelser. Frihet för kapitalrörelser ställer ökade krav på samordning av den ekonomiska politiken, i synnerhet penningpolitiken, om en stabil utveckling på valutaområdet samfidigt skall kunna upprätt­hållas.

I EG:s vitbok argumenterar man för fria kapitalrörelser eftersom dessa främjar en effekfiv resursallokering. Men för atf inte kortfristiga kapitalflö­den skall äventyra valutastabiliteten måste den ekonomiska utvecklingen vara någorlunda likartad i de berörda länderna. Det innebär således att ett förstärkt ekonomisk-politiskt samarbete är en viktig förutsättning för fria kapitalrörelser.

Avregleringsprocessen inom EG har under långa perioder varit trög och enskilda länder har därför tagit egna inifiafiv fill att avveckla stora delar av sin valutareglering när så befunnits lämpligt. I samband med planerna att fullborda den inre marknaden har ett program för att förverkliga fullständig frihet för kapitalrörelser antagits. Programmet omfattar två faser. Den första fasen innebär att i princip all handel och emissionsverksamhef med värde­papper skall vara fri inom EG.

Direkfivförslag om den andra fasen lades fram hösten 1987. Det omfattar samtliga resterande transakfionskafegorier, således även de mest känsliga såsom korta finansiella krediter, penningmarknadsinstrument och bankde­positioner. Direktivet kommer aft innebära en radikal liberaliseringförplik-felse för många medlemsländer och måste därför förses med övergångsbe­stämmelser och möjligheter atf vid behov tillgripa skyddsåtgärder för aft undvika allvarliga störningar i valufabalansen.

Motionerna

I motion U7 (m) kritiseras den svenska valutaregleringen som försvårar kapitalrörelserna. De steg i liberaliserande riktning som tagits under senare år är enligt mofionärerna inte tillräckliga. Det är enligt motionärerna varken möjligt eller önskvärt att genom regleringar av detta slag bevara den nafionella handlingsfriheten. De transaktioner som tillåts i anslutning till utrikeshandeln utesluter möjligheterna atf föra en självständig stabiliserings politik. Sverige har genom att ställa upp en fast växelkursnorm förpliktat sig att anpassa sin politik till omvärlden. Fullständig frihet för kapitalrörelserna kan då spela en positiv roll genom atf tvinga fram en mer stabil och disciplinerad ekonomisk politik, som bl.a. kan bidra fill att företag och löntagarorganisationer visar större återhållsamhet på pris- och lönesidan. Motionärernas slutsats är aft den svenska valutaregleringen bör avvecklas skyndsamt och definitivt.

Även i mofionerna U6 (fp) och U522 (fp) kritiseras den svenska valutaregleringen. Enligt mofionärerna är EG vikfigare för Sverige än Sverige är för EG. Via EFTA kan dock vår förhandlingsposition stärkas.



Arbetet med den inre marknaden måste leda till en parallell utveckling i FiU 1987/88:4 y Sverige och inom övriga EFTA-länder. Sverige måste erbjuda EG samma friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för banker, försäkringsbolag och finansiell service. I jämförelse med EG:s fria kapital­marknad framstår också den svenska valutaregleringen som alltmer stötan­de.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade våren 1986 (FiU 1986/87:30, rskr, 363) atf avveckla de delar av valutaregleringen som inte är av central betydelse för penning- och valutapolitiken.

Från avvecklingen undantas bankdeposifioner och placeringar i räntebä­rande papper, t.ex. statsobligationer för såväl valutaufiänningar som valufa­inlänningar.

Det första större steget i liberaliseringsprocessen fogs sommaren 1986 då kravet på att direkta investeringar skulle refinansieras utomlands avskaffa­des. Hösten 1987 beslutades att svenskar skulle få ökade möjligheter atf förvärva ufiändska aktier. Avsikten är atf alla restriktioner på förvärv av utländska akfier på sikt skall avskaffas.

Vidare har restriktionerna avseende fastighefsinvesferingar avvecklats, vilket innebär att de nu tillåts enligt samma kriterier som gäller direkta investeringar.

Utskoftet har vid ett flertal tillfällen sedan 1986 behandlat motionsyrkan­den om atf avveckla valutaregleringen. Senast den 2 mars 1988 avslog riksdagen (FiU 1987/88:20) sådana motionsyrkanden med hänvisning till atf den av 1986 års riksdag utstakade vägen för liberalisering av valutareglering bör fullföljas. Det innebär att vissa transaktioner undantas från avveckling­en, nämligen sådana som styrs av ränteskillnader och förväntningar om ränte- och valutakursutvecklingen. Utskottet har alltjämt samma uppfatt­ning.

Utskoftet delar propositionens uppfattning att det fortsatta liberaliserings­arbetet bör drivas med sikte på atf så långt möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för liberalisering av kapitalrörelser. Det innebär aft om ökade obalanser på nyft skulle uppstå får inte en uppbromsning ske i liberaliserings­processen. I stället bör andra åtgärder sättas in.

Fria kapitalrörelser ställer strängare krav på samordning av den ekonomis­ka politiken samt på ett långtgående valuta- och penningpolitiskt samarbete. Det kommer atf innebära aft även skattepolitiken måste samordnas. En anpassning av den svenska skaftepolitiken till den som tillämpas inom EG torde innebära stora förändringar av såväl skätfestrukfur som skattenivå. En anpassning till de skaftenivåer som är aktuella inom EG torde framför allt medföra ett betydande skattebortfall. Det skulle i sin tur kunna få betydande konsekvenser för de statliga utgiffsprogrammen och för det sociala trygghets­systemet. I den fortsatta integrationsprocessen måste således också de samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna av ett mera långtgående ekonomisk-politiskt samarbete särskilt uppmärksammas.

Utskottet anser med det anförda att utrikesutskottet bör avstyrka motion U7 yrkande 12.



EMS-samarbetet                                                        FiU 1987/88:4 y

Propositionen

I proposifionen framhålls aft det samarbete som har kommit att få störst betydelse för den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är det som ägt rum på det monetära och valutapolitiska området. Efter det aft Bretfon Woods-systemet bröt samman i början på 1970-falef etablerades det s.k. ormsamarbetef på växelkursområdef, där bl.a. Sverige, Danmark och Norge deltog förutom de ursprungliga sex medlemsländerna:

Ormsamarbetet avlöstes år 1979 av det europeiska monetära systemet EMS. Det syftar till atf etablera ett närmare monetärt samarbete för atf uppnå en zon med stabila valutor i Europa. Avsikten är atf det jämte andra instrument skall främja en balanserad ekonomisk utveckling inom EG. EMS-samarbetet regleras genom ett särskilt avtal mellan centralbankerna men har sedermera blivit fraktatfäst genom enhetsakten.

I EMS-samarbetet ingår den europeiska valutaenheten (ECU), valufa-kursmekanismen (ERM) och särskilda kredifbestärnmelser.

Motionen

I mofion U7 (m) spås att betydelsen av det europeiska valutasamarbetet kommer att växa.  ECU-n håller på aft utvecklas till en kommersiellt utnyttjad valutaenhet. Krediter och värdepapper uttryckta i ECU håller på att bli vanliga. Motionärerna ser ECU-n som ett embryo till en gemensam västeuropeisk valuta.

På sikt är målsättningen att upprätta en verklig valutaunion med en gemensam europeisk centralbank. Därmed skulle penningpolifiken bli en gemensam angelägenhet. Motionärerna konstaterar att för närvarande är dock skillnaderna mellan de olika EG-ländernas ekonomiska politik ett hinder för en helt samordnad penningpolifik och en valutaunion. Enligt mofionärerna bör riksbanksfullmäktige överväga en svensk anknytning till EMS växelkurssamarbete. Det skulle långsikfigt binda den svenska kronan till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår utrikeshandel. Den ekonomiska polifiken i Sverige får i så fall utformas med utgångspunkt i de krav på pris- och lönestabilitef som den fasta växelkurspolitiken ställer. Det skulle innebära atf det inte längre skulle vara möjligt atf med ensidigt beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kosfnadssfegring.

Utskottets överväganden

Utskoftet vill med anledning härav anföra atf sedan samarbetet inom EMS startade år 1979 har man diskuterat atf låta även länder utanför EG delta i samarbetet men hitfills har infe detta aktualiserats. Flera av EG-valutorna, bl.a. den britfiska, står alltjämt utanför denna del av EMS-samarbetet.

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken där kronans kurs knyts fill ett genomsnitt av omvärldens valutor, den s.k. korgen, har visat sig fungera bra. Som utskottet anfört fidigare (FiU 1986/87:10 s. 49) är det av stor vikt för vår trovärdighet att ändringar inte förefas i korgens konstruktion. Den nuvaran-



de kurspolifiken har gjort kronan mindre känslig för kraftiga kursvariafioner     FiU 1987/88:4 y

i de stora internationella valutorna av det slag vi sett under 1980-falef. Den

svenska kronan undviker genom den nuvarande konstruktionen de periodvis

återkommande spekulationerna om kursjusferingar inom EMS, vilka ibland

utlöses av politiska händelser i något av de större EG-länderna. Det kan

också i detta sammanhang noteras att de europeiska valutorna i dag svarar

för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen. EG-valutorna utgör mer

än hälften. 'Utskoftet anser mot denna bakgrund att frågan om en svensk

anknytning fill det europeiska monetära samarbetet saknar aktualitet.

Yrkande 11 i motion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas av

utrikesutskotfef.

Sverige följer dock, nu liksom fidigare, med intresse de västeuropeiska ansträngningarna atf uppnå och vidmakthålla valutapolitisk stabilitet inom ramen för EMS-samarbetet.

Det bör också i detta sammanhang nämnas atf Sverige tillsammans med andra industriländer också deltar aktivt i det löpande informationsutbytet om utvecklingen på valutamarknaderna som hålls mellan centralbankerna i EMS-länderna. Vidare deltar riksbanken i de möten som hålls mellan centralbankerna inom ramen för G 10 i anslutning fill månadsmötena i Bank of International Settlements (BIS).

Finansiella tjänster

Propositionen

I proposifionen anförs att den internationella handeln med tjänster- bland dem finansiella tjänster och försäkringstjänster - har fått en ökad betydelse under de senaste åren. Banker och andra finansinstitut har, liksom försäk­ringsbolag, i ökad utsträckning kommit att bedriva verksamhet i flera länder, med eller utan etablering utanför hemlandet. Även handeln med värdepap­per har infernationaliserats. Ytterligare en grundläggande orsak till det ökade utbytet av finansiella tjänster är det nära sambandet med kapifalrörel-seområdet där en fortgående liberalisering ägt rum under senare fid.

När det gäller det västeuropeiska samarbetet inom detta område represen­terar EG:s arbete med atf senast år 1992 få till stånd en inre marknad för finansiella tjänster den mest målinriktade insatsen mot en irifernafionell liberalisering. Redan i Romfördraget föreskrivs etableringsfrihet och fritt utbyte av tjänster.

När det gäller värdepappersmarknaderna har EG:s arbete inriktats på gemensamma regler för den organiserade handeln med akfier och andra värdepapper avseende t.ex. börsinfroduktion, information till investerare samt kollektiva investeringar i värdepapper. Vidare arbetar man inom EG på aft få till stånd regler om insiderhandel.

Mellan EFTA och EG har under år 1987 ett informationsutbyte inletts beträffande reglerna för handeln med finansiella tjänster. Detta utbyte omfattar bl.a. reglerna för insiderhandel.

Även i Sverige har under senare år en utveckling skett mot ökad internafionell konkurrens inom den finansiella tjänstesektorn. På ett flertal



områden befinner sig emellertid dessa frågor alltjämt på utredningsstadiet.      FiU 1987/88:4 y

I propositionen påpekas aft när det gäller det västeuropeiska samarbetet går det infe aft hävda generellt, utan ytterligare jämförande undersökningar, atf den svenska lagstiftningen har andra syften eller innebär starkare restriktioner för den finansiella sektorn än EG:s regelverk. Sverige har ett starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för aft möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Det är därvid en svensk önskan att det informationsutbyte som redan inletts mellan EG och EFTA skäll leda till att konkreta samarbetsmöjlighefer identifieras. Det utredningsarbete som pågår i Sverige utgör såväl ett hinder som en fördel i defta sammanhang, sägs det i propositionen.

Motionerna

I motion U5 (c) anförs aft den växande svenska tjänsfehandeln - däribland de finansiella tjänsterna - bör integreras i en öppen bank- och försäkringsmark­nad i Västeuropa. Förutsättningarna härför bör enligt mofionärerna utredas närmare.

I mofionerna U522 och U6 (fp) anförs aft Sverige måste erbjuda EG samma friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för banker, försäkringsbolag och finansiell service. Sverige löper enligt motionä­rerna en uppenbar risk aft hamna utanför EG-samarbetet på tjänsternas område. Motionärerna beklagar aft regeringen infe ger någon samlad bedömning av hur Sverige skall agera på defta område. Motionärerna anser atf det är synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på bred front utvecklas till att också innefatta tjänsterna.

I mofion U7 (m) anförs att det inte räcker med atf avskaffa valutaresfrik-tionerna. Affärerna söker sig dit där de kan utföras billigast. Därför bör skattebelastningen vara låg för finansiella tjänster.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning aft det är angeläget atf Sverige så långt det är möjligt deltar i det västeuropeiska samarbetet även när det gäller finansiella tjänster.

Som framgår av propositionen är det emellertid ett stort antal frågor som ännu är olösta på detta område. Ett bättre underlag för atf fa ställning till de alternafiv och möjligheter som finns kommer att föreligga när de nu pågående utredningarna avslutat sitt arbete. Utskottet har infe något atf erinra mot vad som anförs på defta område i propositionen eller i de nämnda motionerna. Det finns dock infe för närvarande några konkreta förslag aft ta ställning fill. Utskottet anser mot denna bakgrund att yrkandena i motioner­na inte bör föranleda någon ytteriigare åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 15 mars 1988 På finansutskottefs vägnar

Arne Gadd



Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune     FiU 1987/88:4 y Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörns­berg (s), Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande meningar

1. Ekonomisk politik

Gunnar Björk, och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets överväganden i avsnittet Ekonomisk polifik som börjar med "Det sker" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Det finns emellertid en tendens att de europeiska frågorna kommer i skymundan på grund av de stora ländernas dominans, t.ex. USA och Japan, i flera av de internationella fora som Sverige deltar i, t.ex. OECD, IMF eller GIO. Framför allt blir de små västeuropeiska ländernas problem negligerade. Det finns därför skäl att Sverige, som föreslås i motion U5, verkar för att ett västeuropeiskt forum skapas för gemensam behandling av ekonomisk­politiska frågor i Västeuropa. I ett sådant forum skulle de små västeuropeiska länderna kunna göra sig gällande på ett bättre sätt än i befintliga fora.

Utskottet anser således att utrikesutskottet bör tillstyrka mofion U5 yrkande 13.

2. Kapitalrörelser

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Guiinar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att utskottefs överväganden under avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande lydelse:

Sverige har sedan länge förespråkat och arbetat för fritt varuutbyte. Det är därför logiskt och konsekvent att arbeta för fri rörlighet även för tjänster och finansiella transaktioner.

Inom EG pågår ett omfattande arbete för att frigöra kapitalrörelserna. Målet är att till år 1992 ha ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan EG:s medlemsländer. Det finns en uppenbar risk att Sverige kommer att hamna utanför EG-samarbetet på detta område. Sverige blir alltmer ensamt bland de välutvecklade industriländerna om att behålla ett regelverk som försvårar kapitalrörelser.

Utskottet anser aft den snabba utvecklingen mot en europeisk marknad utan gränser för kapital ställer krav på ändringar för Sveriges del. En fri rörlighet mellan EG och Sverige måste upprättas även vad gäller finansiella transaktioner. För detta krävs aft valutaregleringen avskaffas. I EG-länderna har valutaregleringarna redan i allt väsentligt undanröjts. Det är en illusion att tro aft Sverige kan bevara handlingsfrihet genom valutareglering­en. Omfattningen av de kapitalrörelser som kan ske i anslutning till utrikeshandeln är så stor att de ändå påverkar stabiliseringspolitiken. Härtill bidrar också den stora utlandsupplåning som såväl staten som företagen har ådragit sig.

. S


En avreglering bör ske omgående och vara definitiv. Det gör att de FiU 1987/88:4 y anpassningsrörelser som blir oundvikliga när en reglering avskaffas går i båda riktningarna och tenderar atf ta ut varandra. Vad finansutskottet anfört med anledning av mofion U7 yrkande 12 om atf avskaffa valutaregleringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna.

3. Kapitalrörelser

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande lydelse:

Sveriges utrikeshandel sker fill ca 50 % med EG-länder. Utskottets slutsats härav är atf den redan höga'graden av beroende inte bör höjas ytterligare. Det är snarare logiskt att prioritera förbindelser med andra länder och marknader. Detta understryks av EG-ländernas påtagliga inre svårigheter. De tyngs av svag fillväxt, överproduktion och massarbetslöshet. Utveckling­en av svensk utrikeshandel bör därför snarare ske med marknader utanför EG: USA, Östeuropa, EFTA-länderna, Asien och övriga delar av tredje världen. Sårbarheten för Sverige blir mindre med mer mångsidiga kon­takter.

Sverige bör enligt utskottets mening som alternafiv fill EG-harmonisering sätta ett alleuropeiskt perspektiv.  Friare handel samt ekonomiskt och kulturellt samarbete  mellan  alla europeiska länder måste eftersträvas. Endast med en sådan inriktning på Europapolitiken gynnas avspänning och fred.

En ensidig anpassning till förhållandena inom EG riskerar att bli en anpassning fill de kommersiella intressena, de konservativa krafterna och till långtgående resursutnyttjande av såväl människor som natur.

En generell avreglering av valufarestrikfionerna skulle innebära en fullständig kapitulation för dessa krafter. Det finns snarare anledning att ompröva de liberaliseringar som redan genomförts i Sverige. Framför allt bör utflyttning av svenska företag och sysselsättningstillfällen styras på ett för Sverige samhällsekonomiskt acceptabelt sätt.

Utskottet avstyrker således motion U7 yrkande 12.

4. EMS-samarbetet

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att utskottets överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha följande lydelsef

Utskottet delar motionärernas uppfattning atf betydelsen av det europeis­ka valutasamarbetet kommer aft växa. Växelkursvariatiorier innebär ökade transaktionskostnader som verkar som handelshinder. En stabil valutakurs-utveckling är därför önskvärd.

Utskottet anser att riksbanksfullmäkfige bör överväga en svensk anknyt­
ning till EMS växelkurssamarbete. På sä sätt skulle den svenska kronan vara
långsiktigt bunden till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår
utrikeshandel. Den ekonomiska politiken i Sverige skulle i så fall få utformas
'    1"



med utgångspunkt i de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta    FiU 1987/88:4 y växelkurspolitiken ställer. Det skulle inte längre bli möjligt att med ensidigt beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsökning. Vad finansutskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäkfige i riksbanken till känna. Finansutskottet fillstyrker med det anförda motion U7 yrkande 11.

5. EMS-samarbetet

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd
(c) anser atf utskoftets överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha
följande lydelse:
                                       .    ,       ,

Utskottet vill med anledning härav anföra att sedan samarbetet inom EMS startade år 1979 har man diskuterat att låta även länder utanför EG delta i samarbetet men hitfills har infe detta aktualiserats. Flera av EG-valutorna, bl.a. den brittiska,, står alltjämt utanför denna del av EMS-samarbetet.

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken innebär aft kronans kurs knyts till ett genomsnitt ay omvärldens valutor, den s.k. korgen. De europeiska valutorna svarar i dag för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen. EG-valutorna utgör mer än hälften. Utskottet anser atf frågan om en svensk anknytning till det europeiska monetära samarbetet för närvarande inte är aktuellt. Yrkande 11 i mofion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas av utrikesutskottet.

6. Finansiella tjänster

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser aft utskottets överväganden i avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande lydelse:

Utskoftet delar mofionärernas uppfattning att en mycket väsentlig del av Sveriges EG-politik rör våra möjligheter aft medverka i ett fritt utbyte på tjänsternas område.

En åtgärd som skulle underlätta ett sådant samarbete är avskaffande av den svenska valutaregleringen, vilket utskottet förordar. Det är också nödvändigt att Sverige erbjuder EG samma friheter som EG erbjuder Sverige. Inom EG kommer också med stor sannolikhet kraven på ömsesidig­het att bli allt starkare. Defta gäller t.ex. de villkor som finns på marknaderna för finansiella tjänster, där svenska banker och försäkringsbolag skulle kunna expandera. Det finns annars en risk att svenska finansiella företag hamnar utanför EG-samarbetet och inte kan delta på lika villkor. Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på bred front utvecklas till atf också innefatta tjänsterna, som är en av ekonomins snabbast växande sektorer. Vad utskottet anfört med anledning av mofionerna U5, U6, U7 och U522 bör ges regeringen till känna.


11



7. Finansiella tjänster                                                  FiU 1987/88:4 y

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen är ett stort antal frågor ännu olösta på detta område. I den allmänna viljeinriktning som uttrycks i proposifionen och som framgår av direktiven fill de utredningar som pågår för detta område, finns endast det västeuropeiska perspektivet. Enligt utskottets mening bör en mer infernationalistisk orientering väljas. Ett mångnationellt samarbete gagnar och sfimulerar Sverige mer än en snävt västeuropeisk orientering. Det stämmer också med den svenska alliansfrihetens tradition. Det möjliggör för Sverige att tillsammans med andra EFTA-länder arbeta för en alleuropeisk utveckling och en ökad kontakt mellan Öst- och Västeuropa. Det senare kräver uppbyggandet av andra strukturer och kanaler än EG-organen, eftersom det gäller att utveckla förbindelser mellan länder med olika ekonomiska system.

Utskottet tar således bestämt avstånd från den snäva inriktning som det internationella samarbetet ges i propositionen och de här aktuella motio­nerna.

12



Innehåll                                                                        FiU 1987/88:4 y

Ekonomisk polifik....    ........................................       1

Propositionen....................................................       1

Motionen .........................................................      2

Utskottets överväganden ...................................      2

Kapitalrörelser..............    .................................      4

Propositionen....................................................      4

Motionerna.......................................................      4

Utskottets överväganden ...................................      5

EMS-samarbetet ...............................................       6

Propositionen....................................................      6

Motionen .........................................................       6

Utskottets överväganden ...................................      6

Finansiella tjänster............................................. ..... 7

Propositionen....................................................         7

Mofionerna........................................................       8

Utskottets överväganden ................................... .... 8

Avvikande meningar

1.  Ekonomisk polifik (c).........................................         9

2.  Kapitalrörelser (m, fp, c)...................................       9

3.  Kapitalrörelser (vpk).........................................     10

4.  EMS-samarbetet (m)........................................     10

5.  EMS-samarbetet (fp, c)....................................     11

6.  Finansiella tjänster (m, fp, c).............................     11

7.  Finansiella tjänster (vpk)...................................     12

13