Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1989/90:AU3y

Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

1989/90

AU3y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfålle att yttra sig över proposition 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt för vissa bygg­nadsarbeten och över sex med anledning av propositionen väckta motioner.

Den 15 juni 1989 trädde lagen om investeringsavgift för vissa bygg­nadsarbeten i kraft. Enligt denna skall byggherren betala en avgift om 10 % av byggnadskostnaden för s.k. oprioriterat byggande. Avgiften tas i dag ut i Stockholms län med undantag för Norrtälje och Södertälje kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Den avser byggnadsarbete som påbörjas under tiden 27 maj 1989—den 31 december 1990. Lagen har det dubbla syftet att dämpa överhettningen på byggmarknaden och att vidga utrymmet för produktion av nya bostäder.

I propositionen föreslås nu att avgiften höjs från 10 till 30 % och utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet. Dessutom föreslås att perioden skall förlängas till att omfatta även byggnadsarbeten som påbörjas under 1991. Beteckningen "investeringsavgift" byts ut mot "investeringsskatt".

Arbetsmarknadsutskottet berör i sitt yttrande väsentligen frågan om vilka effekter på sysselsättningen som den föreslagna skärpningen av investeringsskatten kan medföra.

Denna fråga har belysts vid en gemensam uppvaktning vid arbets­marknads- och bostadsutskotten. I denna har deltagit representanter för Byggnadsarbetareförbundets avdelningar i de berörda regionerna, för byggmästarna i samma områden och för Byggentreprenörerna samt företrädare för Haninge kommun. Därtill har arbetsmarknadsutskottet under hand inhämtat uppgifter från länsarbetsnämnderna i Stock­holms, Uppsala och Göteborgs och Bohus län.

Enligt vad som framkommit bl.a. vid uppvaktningen finns en oro för att den föreslagna skatten kommer att påverka sysselsättningen negativt. En bedömning är att den i propositionen föreslagna nivån, 30 %, kommer att leda till att ett stort antal planerade oprioriterade byggen inte kommer att påbörjas. Skatten tillsammans med de i övrigt mycket höga produktionskostnaderna medför att byggherrarna avstår från att genomföra projekten. Detta kommer dock inte att leda till ett

1 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 3y

ökat bostadsbyggande. Av olika skäl, bl.a. sådana som hänger samman       1989/90:AU3y

med plan- och bygglagens överklaganderegler, kommer bostadsbyggan­det inte i gång enligt planerna utan skjuts framåt i tiden. I alla tre regionerna befarar man en successivt ökande arbetslöshet bland bygg­nadsarbetare under den period som lagen är tänkt att gälla.

I två motioner, Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) och Fi31 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att investeringsskatten även skall tas ut i Malmö kommun och i andra delar av västra Skåne, vpk föreslår med 10 %. Miljöpartisterna hemställer också om en särskild definition av prioriterat byggande och därtill att samtliga nya parkeringsanläggning­ar skall beläggas med skatt liksom rivning av byggnad. Vpk yrkar ett tillkännagivande om återförande av intäkterna från skatten till respek­tive region för produktion av nya bostäder.

Centern yrkar i sin motion Fi33 att investeringsskatten skall uppgå till 25 %. I fråga om tillämpningsområdet yrkas avslag på propositio­nen såvitt avser utvidgningen till Göteborgsregionen. Centern vill inte heller ha en förlängning i tiden. I motionen hemställs att intäkterna från investeringsavgiften med beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region samt slutligen att förslaget att ändra benämningen från avgift till skatt avslås.

1 motionerna Fi29 av Ylva Annerstedt (fp), Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) och Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fjp) yrkas avslag på proposi­tionen i sin helhet. 1 de två förstnämnda yrkas dessutom att den nu gällande investeringsavgiften skall upphävas.

Arbetsmarknadsutskottet delar den bedömning som ligger bakom regeringens förslag om en höjning av investeringsskatten samt en utvidgning av dess geografiska tillämpningsområde och utsträckning i tiden.

Av detta följer att utskottet inte kan ansluta sig till motionerna Fi29, Fi30 och Fi32. Utskottet anser inte heller att de modifieringar i förhållande till propositionen som föreslås i motionerna Fi28, Fi31 och Fi32 är påkallade.

Även om en åtstramning är angelägen vill utskottet framhålla vikten av att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen inom de regioner som föreslås omfattade av investeringsskatten. Skulle utvecklingen tyda på att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen är det angeläget att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder för att förhindra detta. Med detta uttalande tillstyrker arbetsmarknadsut­skottet propositionens förslag. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 mars 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande; Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),  1989/90:AU3y

Marianne  Stålberg (s), Gustav  Persson  (s), Sten  Östlund  (s),  Mona

Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Anna

Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik

Holmkvist   (m),  Kjell-Arne  Welin   (fp),   Göran   Engström   (c),  Ivar

Nordberg (s) och John Rignell (m).

Avvikande meningar

1. Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och John Rignell (alla m) anser att den del av yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig infö­randet av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Den tidi­gare erfarenheten visade att en sådan pålaga kan ge upphov till sysselsättningssvårigheter. Man borde därför ha kunnat utgå ifrån att avgiften inte skulle få åsyftat resultat utan i stället leda till allvarliga skadeverkningar.

De uppgifter som framkommit genom kontakterna med länsarbets­nämnderna i de berörda regionerna och vid den gemensamma upp­vaktningen bekräftar dessa farhågor.

Vid LAN i Stockholms län uppskattar man att 1 000 byggnadsarbe­tare inom regionen ganska snart kommer att bli arbetslösa om bygg­nadsprojekt som fått tillstånd inte kommer i gång till följd av den höjda skatten. Mot slutet av 1991 uppskattas siffran till mellan 2 000 och 3 000 personer. Enligt LAN:s bedömning kommer bostadsbyggan­det inte att kunna ge sysselsättning åt den arbetskraft som på detta sätt blir berörd av skatten. LAN i Uppsala län beräknar att 300 personer löper risk att bli arbetslösa under 1990. Året därpå väntas siffran stiga till 450. Enligt LAN skulle en höjning av investeringsskatten inte utgöra något problem om bostadsbyggandet kom i gång. Så sker emellertid inte. Vid LAN i Göteborgs och Bohus län räknar man med en tioprocentig arbetslöshet i Göteborgsområdet under 1990/91, vilket motsvarar 700 personer. Samtliga tre länsarbetsnämnder anger samma förklaring till att bostadsbyggandet inte kommer till stånd i den omfattning som vore önskvärd från sysselsättningssynpunkt. Förutom det höga kostnadsläget är plan- och bygglagen en hindrande faktor. LAN i Uppsala hänvisar till en undersökning enligt vilken anledning­en till att projekterat byggande inte påbörjats i 52 % av fallen är att man inte fått fram planer. En mängd överklaganden kommer i vägen.

Uppvaktningen inför arbetsmarknads- och bostadsutskotten stärker bilden. Det var en allmänt förekommande uppfattning att investerings­skatten inte skulle få den avsedda överströmningseffekten till bostads­byggande. Plan- och bygglagen och ett allt större antal överklaganden med stöd av lagen nämndes som en väsentlig förklaring till att detta

byggande inte kommer i gång eller fördröjs. Framför allt mot slutet av        1989/90:AU3y

1991 befarade man arbetslöshet bland byggnadsarbetare i de berörda

regionerna.

Utskottet anser det mycket märkligt att man på en helt genomregle-rad byggmarknad över huvud taget kan överväga att införa ytterligare styrinstrument. En avreglering av byggmarknaden skulle leda till ett effektivare utnyttjande av resurserna och en dämpning av kostnadsut­vecklingen. Till detta kommer att det finns anledning att hysa betänk­ligheter mot att på regional grund differentiera skatter med snedvriden konkurrens som följd.

Ett kraftigt minskat byggande av bl.a. kontorsytor kan ganska snart leda till en brist på dessa. Detta förorsakar då relativt snabbt stigande hyror för denna typ av lokaler, vilket i sin tur verkar pris- och kostnadsdrivande på hela byggmarknaden.

På grund av det anförda bör enligt utskottets mening den nu gällande lagen upphävas och propositionen avslås. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi30. Övriga i sammanhanget behandla­de motioner, Fi28, Fi29, Fi31, Fi32 och Fi33, avstyrks.

2. Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av
yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och
slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse;

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig infö­randet av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Avgiften utgjorde ett nytt styrinstrument på en redan starkt reglerad marknad. Tillsammans med skärpta administrativa begränsningar för byggandet innebär den höjda investeringsskatten en samlad reglering av en om­fattning som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Utskottet utesluter emellertid inte att någon typ av avgiftsbeläggning kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark överhettning i geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste dock bedömas bl.a. mot bakgrund av en samlad ekonomisk-politisk strategi som saknas i dag.

De uppgifter som framkommit i kontakterna med länsarbetsnämn­derna i de berörda regionerna och vid uppvaktningen inför utskotten talar för att den föreslagna skärpningen av skatten inte kommer att leda till ett ökat bostadsbyggande, vilket bl.a. var avsett. I stället kan man befara en successivt ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetare.

På anförda grunder hemställs att riksdagen med avslag på proposi­tionen ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder mot överhettning i vissa områden. Utskottet tillstyrker således motion Fi32. Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi28, Fi30, Fi31 och Fi33 avstyrks.

3. Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse;

Utskottet kan konstatera att centern redan i början av 1988 föreslog
en investeringsavgift på 25 % riktad mot överhettningen på byggmark-            4

nåden   i   Stockholmsregionen.   Om   avgiften   hade   införts  då  skulle        1989/90:AU3y överhettningsproblemen och den ekonomiska obalansen ha varit av betydligt mindre omfattning.

Det är befogat med en höjning av avgiftsuttaget, men utskottet anser med hänsyn till vissa tecken på en något dämpad byggkonjunktur att en avgiftsnivå på 25 % är lämplig. Av samma skäl bör avgiften inte i nuläget utvidgas till Göteborgsområdet. Inte heller bör avgiften nu utsträckas i tiden. De farhågor som framförts för sysselsättningen har ju också främst tagit sikte på situationen mot senare delen av 1991.

Det är enligt utskottets mening angeläget att de influtna medlen från skatten återförs till regionen för investeringar i framför allt bostadsbyg­gande. När medlen sedermera används för detta ändamål innebär det en dämpad inflation genom ökat utbud av bostäder.

Av det anförda följer att arbetsmarknadsutskottet — från de utgångs­punkter som utskottet har att beakta — avstyrker propositionen och tillstyrker motion Fi33. Även de i sammanhanget behandlade motio­nerna Fi28, Fi29, Fi30, Fi31 och Fi32 avstyrks av utskottet.

4. Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse;

Koncentrationen av byggande till de tre storstadsområdena har nega­tiva följdverkningar i de flesta övriga delar av landet. Ett minskat byggande där är påkallat av både ekonomiska skäl och miljöhänsyn. Utskottet anser att investeringsskatten bör utvidgas i förhållande till propositionens förslag till att även omfatta Malmö, Svedala, Burlöv, Lomma, Staffanstorp, Lund, Kävlinge, Landskrona och Helsingborgs kommuner.

Förutom bostadsbyggande bör enligt utskottets mening projekt som är angelägna ur miljösynpunkt eller social synpunkt undantas, t.ex. investeringar i spårbunden trafik och i daghem. Å andra sidan bör parkeringsanläggningar omfattas, även om de inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse, liksom rivning av byggnad såvida rivningen inte påkallas av rena miljöskäl.

Tillsammans med andra åtgärder, bl.a. en mer aktiv regionalpolitik, kan investeringsskatten leda till ett mer spritt näringsliv och bebyggel­semönster.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi28. Motionerna Fi29, Fi30, Fi31, Fi32 och Fi33 avstyrks.