Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1973:165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motioner

Yttrande 1973:SkU3

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Skatteutskottets yttt-ande nr 3 år 1973     SkU 1973: 3 y

Nr3y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motio­ner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt om skatteutskottets yttrande över de med anledning av propositionen 1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motioner­na 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna A 1, 2 och 5 i motionens hemställan, 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), så­vitt avser punkterna 4 och 7 i motionens hemställan, 1973: 2091 av herr Antby (fp), 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser punk­ten 6 i motionens hemställan, 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser punkterna 3, 4 och 5 i motionens hemställan, 1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) och 1973: 2096 av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp).

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1973: 165 får ses mot bakgrund av det sam­hällsekonomiska läget och syftar till att genom selektiva åtgärder för­bättra sysselsättningen, öka insatserna på det sociala området och be­gränsa inflationens verkningar. De i motionerna föreslagna beskattnings­åtgärderna avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel och dels främja utvecklingen inom näringslivet.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade eko­nomisk-politiska effekterna, och äv det samhällsekonomiska utrymme, som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttran­de förslagen i motionerna från i huvudsak skattetekniska utgångspunk­ter.

Mervärdeskatten

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m. år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. ifrågasätts om de i pro­positionen föreslagna åtgärderna får tillräcklig stimulanseffekt och därför

1   Riksdagen 1973. 6 saml. Yttr. nr 3



SkU 1973: 3 y                                                           2

yrkar motionärerna bl. a. att mervärdeskatten skall sänkas med tre pro­centenheter.

Ett bifall till motionärernas yrkande om sänkning av mervärdeskatten till 12 % kan vid oförändrad konsumtion beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ca 3,2 miljarder kr. En generell sänkning av den indi­rekta beskattningen av denna storlek måste emellertid vägas mot andra angelägna åtgärder på beskattningsområdet. Som framgår av proposi­tionen har 1972 års skatteutredning i tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fått i uppdrag att inom ramen för en kostnad av ca 4 miljarder kr. utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid 1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mel­laninkomstlägena och sänkning av inkomstskatten för inkomsttagare med lägre inkomster. Mot bakgrund härav är enligt utskottets mening de konjunkturstimulerande åtgärder, som föreslagits i propositionerna 1973: 144 och 1973: 165 och som främst är inriktade på den privata konsumtionen, i nuvarande konjunkturläge tillräckliga för att uppnå de från samhällsekonomisk synpunkt eftersträvade effekterna. Utskottet kan därför inte tillstyrka en ytterligare konsumtionsstimulans av den storlek som en sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter innebär. Med det anförda avstyrker utskottet för sin del bifall till mo­tionen 1973: 2085 i denna del.

Frågan om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livs­medel har aktualiserats i flera motioner. Sålunda yrkas i motionen 1973:

2093   av herr Hermansson m. fl. att mervärdeskatten på livsmedel sänks till 10 % och att skattebortfallet skall finansieras genom skärpningar av den allmänna arbetsgivaravgiften, företagsbeskattningen och kapital­beskattningen. Av motiveringen i motionen framgår att mervärdeskatten på livsmedel bör slopas helt fr. o. m. nästa budgetår. I motionen 1973:

2094   av herrar Levin och Petersson i Röstånga yrkas att mervärdeskatten på livsmedel slopas snarast möjligt och att förslag föreläggs 1974 års riksdag om det varusortiment som skall undantas från beskattning och om erforderlig differentiering av skatten på övriga varor och tjänster. Också i motionen 1973: 2096 av herrar Ängström och Hamrin begärs förslag om borttagande av mervärdeskatten på livsmedel.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livs­medel har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets vårriksdag (SkU 1973: 1 och 1973: 44). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats statsfinansiella skäl samt administrativa och kontroll tekniska svårigheter. Eti bifall till förslaget i motionen 1973: 2093 om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel till 10 % kan vid oförändrad konsum­tion beräknas medföra ett åriigt skattebortfall på ca 1 630 milj. kr. Hänvisnmgen i motionerna till den differentiermg av mervärdeskatten, som förekommer i andra länder, har inte givit utskotiet anledning från­träda sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna uppfattning att en



SkU 1973: 3 y                                                          3

sådan åtgärd är förenad med betydande svårigheter för såväl de skatt­skyldiga som det allmänna. Denna uppfattning har för övrigt ytterligare bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Utskottet avstyrker så­ledes yrkandena om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livsmedel i motionerna 1973: 2093, 1973: 2094 och 1973: 2096 och till följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar, som förs fram i motionen 1973: 2093 för att finansiera skattebortfallet vid en sänkning av mervärdeskatten på livsmedel.

I motionen 1973:2087 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag till ett system för att elimmera mervärdeskattens fördyrande inverkan på vik­tiga livsmedel. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1973: 2091 av hen- Antby.

Med anledning härav vill utskottet endast erinra om att jordbruks­utredningen enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå över till en lågprislinje. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet berörda yrkande i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall ar­betsgivare fr. o. m. år 1973 erlägga sådan avgift med belopp motsva­rande 4 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som bru­kas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift s. k. egenavgift med belopp motsvarande 4 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften sänks till 2 % inom det allmänna stödområdet, och i motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. begärs skyndsamt förslag om att avgiften slopas inom det inre stödområdet och sänks inom det yttre stödområdet. Vidare begärs i motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. skyndsamt förslag om att företag, som nyetableras eller ökar sin sysselsättning, befrias från den del av avgiften som motsvarar lönesum­man för nettonyanställningar.

Motsvarande yrkanden som i de nu förevarande motionerna har prö­vats av vårriksdagen och avvisats på förslag av skatteutskottet i betän­kandena SkU 1973: 24 och 1973: 29. Utskottet har därvid bl. a. fram­hållit, att den allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de totala personalkostnaderna, att den får anses förhållandevis betydelselös från sysselsättningssynpunkt i jämförelse med de insatser som görs från det allmännas sida. Förslag om särskilda beskattnings- och avgiftsregler med regionalpolitisk inriktning har konsekvent avvisats av utskottet med hänvisning till att olika regler i skilda delar av landet leder till sned-



SkU 1973: 3 y                                                           4

vridningar i konkurrensen och till avsevärt merarbete, inte minst i kon­trollhänseende. Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker således yrkandena rörande den allmänna arbetsgivaravgiften i motionerna 1973: 2085, 1973: 2087 och 1973: 2092.

Skattelättnader för att stimulera till ökat nyförelagande

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. begärs utredning av möjligheterna att genom skattelättnader stimulera till ökat nyföre-tagande.

På förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 20) har riksdagen tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan kom­mer att bli föremål för överväganden under det fortsatta utrednings­arbetet inom företagsskatteberedningen. På grund härav avstyrker ut­skottet bifall till berörda utredningsyrkande i motionen 1973: 2085.

Stockholm den 15 november 1973

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettel­brandt* (fp), Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s). Josefson (c), Lars­son i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Wikner (s), Nilsson i Tro­bro (m), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Jo­hansson i Jönköping (s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

Beträffande mervärdeskatten

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som an­fört följande:

Allmän enighet synes råda om att vår ekonomi är i stort behov av stimulansåtgärder. Den sviktande konsumtionsförmågan i vårt land sy­nes främst ha sin grund i den alltför hårda beskattningen. Därest de förslag som vi under senare tid framfört på beskattningens område ge­nomförts, skulle med all sannolikhet sysselsättningsläget vara betydligt bättre. Vi anser att den effektivaste vägen hade varit att sänka den direkta skatten. Då tekniska svårigheter föreligger att med ome­delbar verkan genomföra en sådan åtgärd och då den direkta skatten f. ö. är föremål för utredning, anser vi att den bästa väg som nu står öppen är att som föreslagits i motionen 1973: 2085 av herr Bohman



SkU 1973: 3 y                                                           5

m. fl. vidta en sänkning av mervärdeskatten med 3%. Som påpekas i nämnda motion kan emellertid den önskade stimulanseffekten uppnås också genom andra åtgärdspaket. Det torde ankomma på finansutskot­tet att göra avvägningen mellan dessa alternativ.

2. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josef­
son (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 3, som börjar med "Med anledning" och slutar med "och
1973: 2091", bort ha följande lydelse:

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 1973: 165 förlängt. Eftersom en sådan åtgärd sannolikt kommer att ha tidsbegrän­sad giltighet aktualiseras frågan om ett mera permanent konsumtions­stöd. Som föreslagits i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091 kan detta lämpligen ske genom att man eliminerar mervärdeskattens fördyrande inverkan på baslivsmedel, dvs. sådana varor som väger tyngst i en vanlig hushållsbudget. Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livs­medel är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt. Konsumentpriset kan emellertid sänkas på viktiga baslivsmedel genom att ett belopp mot­svarande mervärdeskattens fördyring återförs till respektive reglerings­kassa. Därmed påverkas inte priset till producenten/jordbrukaren enligt fällande avtal. Skatteutredningen bör i sammanhanget kunna pröva för- och nackdelar även med en differentiering av mervärdeskatten i traditionell mening för främst umbärliga varor som ett komplement till nämnda system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stock­
holm (c), som ansett att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som
slutar med "för nettonyanställningar", bort införas ett nytt stycke av
följande lydelse:

Den fortfarande alltför höga arbetslösheten är tUl stor del struktu­rellt betingad. Nya arbetstillfällen tillkommer inte i takt med driftin­skränkningar och nedläggningar. En bestående hög arbetslöshet mitt under högkonjunkturen kan inte accepteras. För att understödja en ök­ning av sysselsättningen föreslår utskottet att den allmänna arbetsgivar­avgiften elimineras för den del av lönesumman som svarar mot netto-nyanställningarna. Det bör gälla såväl nyetablerade företag som redan befintliga. Det är endast en väsentlig åtgärd bland andra i ett samlat aktionsprogram för att i en första etapp uppnå målsättningen 100 000 nya arbetstillfällen. Några praktiska svårigheter att genomföra en sådan .avgiftslättnad föreligger knappast, eftersom redovisningen av arbets-:givaravgiften medger att nedsättning beräknas för varje enskilt företag. Utskottet anser därför förslaget i motionen 1973: 2087 väl motiverat.



SkU 1973: 3 y                                                           6

4. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Jo­
sefson (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskot­
tets yttrande, som på s. 3 börjar med "Motsvarande yrkanden" och
på s. 4 slutar med "och 1973: 2092", bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitik som bedrivits sedan 1964 har hittills ganska en­sidigt inriktats på selektivt utformat stöd till kapitalinvesteringar. Där­emot har skatte- och avgiftssystemet i mycket ringa omfattning använts i regionalpolitiskt syfte. Ett undantag utgör användningen av investe­ringsfonderna, som oftast visar sig vara av värde från regionalpolitisk synpunkt. Som framgår av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 har skatte- och avgiftsdifferentiering som ett medel i regionalpolitiken ak­tualiserats vid många tidigare tillfällen. En differentiering på grundval av regionalpolitiska kriterier skulle direkt främja ökad sysselsättning och när det gäller arbetsgivaravgiften komma att gälla alla företag oavsett lönsamhetssituation. En sådan stimulans skulle bli ett verksamt komplement till nu använda medel. Därför bör förslag framläggas i enlighet med syftet med motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 för att uppnå en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter re­gionalpolitiska målsättningar.

Beträffande skattelättnader för att stimulera till ökat ny företagande

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med "På
förslag" och slutar med "motionen 1973: 2085", bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den utredning som begärs i motionen 1973: 2085 om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande är starkt motiverad med hänsyn till det f. n. ringa nyföretagandet i vårt land. Motionen bör därför enligt utskottets mening i denna del överlämnas till företags­skatteberedningen för beaktande.

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1973     730046


Yttranden

Yttranden innehåller synpunkter från ett utskott på ett förslag till riksdagsbeslut som ett annat utskott har hand om.