Socialförsäkringsutskottets yttrande över motion angående differentiering av avgifter till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

Yttrande 1973:SfU2

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 2 år 1973 SfU 1973: 2 y

Nr2y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över motion angående differentie­ring av avgifter till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft.

Till inrikesutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har inrikesutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över den med anledning av propositionen 1973: 129 väckta motionen 1973: 2026.

Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras genorri avgifter och avkastning av de fondmedel som bildats av avgifterna. Några stats­bidrag förekommer däremot inte. Avgifterna tiU tilläggspensioneringen är av två slag, dels avgifter från arbetsgivare för de anställda, dels av­gifter från de försäkrade avseende inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (tilläggspensionsavgift).

Reglerna om avgiftsskyldighet finns i 19 kap. lagen om allmän för­säkring, såvitt gäller arbetsgivares avgift i 1 § och i fråga om till-läggspensionsavgift i 3 §.

Arbetsgivaravgiften är av kollektiv natur och beräknas på summan av vad arbetsgivaren betalat ut i löner under året, sedan därifrån dragits dels ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbelop­pet multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Vid beräkningen bortses även från arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, liksom från arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 500 kr.

För pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställ­ning erlägger den försäkrade själv tUläggspensionsavgift. Eftersom sådan inkomst inte beräknas för år efter det den försäkrade fyller 65 år finns beträffande tilläggspensionsavgiften samma övre åldersgräns som i fråga om arbetsgivaravgiften. Därjämte finns tUl skillnad från vad som är fallet beträffande arbetsgivaravgiften en nedre åldersgräns, eftersom pensionsgrundande inkomst inte bestäms för år före det den försäkrade fyller 16 år. Vid bestämmande av tilläggspensionsavgiften tillämpas en nedre och övre beloppsgräns på sätt liknande det som gäller vid beräkningen av arbetsgivaravgift.

Arbetsgivaravgift tUl ATP och tUläggspensionsavgift skall utgå med. sanuna procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tUlgängliga medel täcker

1   Riksdagen 1973.11 saml. Yttr. nr 2



SfU 1973: 2 y                                                           2

pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter som åvilar försäkringen samt den fondering som behövs. Avgifterna flyter in tUl allmänna pensionsfonden. Procentsatsen, f. n. 10,5 %, skall en­ligt beslut av årets riksdag utgöra 10,5 % för år 1974, 10,75 % för år 1975 och 11 % för åren 19761979.

Den i motionen aktualiserade frågan om att genom en differen­tiering av ATP-avgiften för äldre arbetskraft förbättra de äldres situation på arbetsmarknaden har under en följd av år prövats av riksdagen. Så sent som i maj i år avslogs motionsyrkanden av samma innebörd som det nu framställda. Riksdagen hänvisade därvid till att ett genom­förande av motionärernas förslag skulle innebära att man väsentligt rubbade den principiella överensstämmelse som rådde mellan avgifts-och förmånssidoma i systemet, att det. fanns goda skäl betvivla att den föreslagna åtgärden skulle bli så effektiv från arbetsmarknadspolitisk synpunkt som motionärema ansåg och att det måste bedömas som lämpligare att i första hand effektivisera och vidareutveckla systemet med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att lösa frågan om ökad anställningstrygghet för den äldre arbetskraften.

På grund av det anförda och mot bakgmnd av de förslag till syssel­sättningsfrämjande åtgärder och till anställningstrygghet för den äldre arbetskraften som framläggs i prop. 1973: 129 till årets riksdag bör enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning i frågan.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till mo­tionen 1973: 2026.

Stockholm den 13 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karls­son i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcus­son (s), Olsson i Stockholm (vpk), fröken Bergström (fp), herrar An­dersson i Knäred (c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

Avvikande mening

av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c), fröken Bergström (fp), herrar Andersson i Knäred (c) och Andersson i Ljung (m), vUka anfört:

Utvecklingen mot allt större arbetslöshet bland äldre arbetstagare



SfU 1973: 2 y                                                           3

måste bedömas som mycket oroande. Huvudlinjerna i de förslag till åtgärder i fråga om anställningstrygghet och anställningsfrämjande åt­gärder för bl. a. den äldre arbetskraften som framläggs i propositionen 1973: 129 till årets riksdag kan därför hälsas med tUlfredsställelse. De är emellertid enligt vår mening inte tUl fyllest för att på sikt lösa den viktiga fråga som den äldre arbetskraftens sysselsättningsproblem otvi­velaktigt utgör.

Även andra åtgärder bör därför prövas för att förbättra de äldres situation på arbetsmarknaden. Vid en sådan prövning finns det enligt vår uppfattning inte minst mot bakgrund av de mycket betydande kostnader för olika sociala avgifter som arbetsgivarna numera pålagts anledning undersöka om och i vad mån en befrielse från eller diffe­rentiering av ATP-avgiften för äldre arbetskraft kan vara ägnad att bidra till en sådan förbättring. Vi förordar alltså att en utredning kom­mer till stånd. Denna bör studera de ekonomiska verkningarna i olika hänseenden av hel eller partiell befrielse från ATP-avgift för vissa kategorier arbetstagare och de effekter i övrigt på tiUäggspensioneringen som en sådan befrielse kan väntas medföra. Utredningen bör vara oför­hindrad att pröva även andra utvägar i syfte att främja den äldre arbetskraftens sysselsättning.

På grund av det anförda anser vi att socialförsäkringsutskottet med anledning av motionen 1973: 2026 bort föreslå inrikesutskottet hem­ställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om befrielse från eller differentiering av ATP-avgift för äldre arbetskraft.

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM1973    7300S1




Yttranden

Yttranden innehåller synpunkter från ett utskott på ett förslag till riksdagsbeslut som ett annat utskott har hand om.