Alkoholfrågor
Betänkande 1997/98:SoU7
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU07
Alkoholfrågor
Innehåll
1997/98 SoU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motionsyrkanden om olika alkoholfrågor från den allmänna motionstiden 1996. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats 26 reservationer.
Motionerna
1996/97:So602 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av alkoholprodukter. 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess skadeverkningar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans ansvar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av alkohollagen. 1996/97:So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av folköl. 1996/97:So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot det ökade ungdomsfylleriet. 1996/97:So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvarsbestämmelserna vad gäller otillåten marknadsföring av alkohol måste skärpas och att företag som inte följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Alkoholinspektionens tillsynskontroll på alkoholområdet skall utvidgas till att även omfatta tillsynen av marknadsföringen av alkoholdrycker, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras in i alkohollagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelser skall införas i gällande lagstiftning som förbjuder indirekt alkoholreklam. 1996/97:So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga, upptäcka och beivra hembränning. 1996/97:So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för serveringstillstånd. 1996/97:So630 av Sven-Åke Nygårds och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställa åldersgränsen vid inköp på Systembolaget med myndighetsåldern. 1996/97:So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från regeringen till Alkoholsortimentsnämnden. 1996/97:So642 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skyndsamt utarbeta en strategi för att hävda en bättre folknykterhet och folkhälsa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att "alkoholfria zoner" upprättas i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara ledande och Sveriges grundläggande hållning i alkoholfrågor hävdas i förhandlingarna med EU, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de minskade samhällsutgifter som kan härledas till reducerat alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till godo. 1996/97:So647 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av aktuell lag att ett system med ansvarig alkoholsäljare införs i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So650 av Dag Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgift för tillsynen av försäljningen av folköl. 1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av ANT-undervisningen i grundskola och gymnasium, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ANT-utbildning i yrkesutbildningar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökad information till föräldrar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser för punktnykterhet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om serveringstillstånd, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av alkoholdrycker. 1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad redogörelse från regeringen till riksdagen om vad som gjorts och behöver göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol och kvinnor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten i att Systembolaget skall ha möjlighet att avvisa alkoläsken ur sitt sortiment, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Systembolagets möjlighet att kunna överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och spritförsäljning, 1996/97:So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag om varningstext på alkoholförpackningar, som sakligt belyser risken för skador vid graviditet, under uppväxttiden, i trafiken och på arbetsplatsen. 1996/97:So660 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter för kommunerna att införa tillsynsavgifter för försäljning av folköl. 1996/97:So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av 6 kap. 9 § alkohollagen. 1996/97:So663 av Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgiftsbelägga teknisk sprit med 2 kr per liter som skall användas till insatser för grava alkoholmissbrukare och för att skapa alternativa alkoholfria ungdomsmiljöer. 1996/97:So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undanta alkoholdrycker och tobak från den inre marknadens kommersiella regler, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma alkohol- och tobaksfrågorna. 1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoläsken, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett alkoholpolitiskt program i avsikt att förbättra folkhälsan och för att begränsa medicinska och sociala problem. 1996/97:So669 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya metoder för alkoholpolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsgivning för folkölsförsäljning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholreklamen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det lokala engagemanget i det preventiva arbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholproducenternas ansvar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ANT-undervisningen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatserna för ungdomar. 1996/97:So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att kraftfullt skapa resurser för att sänka alkoholkonsumtionen med 25 %. 1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla en plan för att uppfylla WHO:s Europamål att minska alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2 000, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla en strategi för att nå normalkonsumenter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att befrämja tillkomsten av alkoholfria nöjesställen för ungdomar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skolverket bör få i uppdrag att befrämja ANT-undervisning i skolor samt i den högre utbildningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla samarbetet mellan student- och högskoleledningen för att minska alkoholbruket bland studenter, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsinsatser, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktioner i marknadsföring av alkohol, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholreklam, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att erbjuda utbildning till kommunernas alkoholhandläggare, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regler som gällde till årsskiftet 1994/95 för försäljning av öl klass II skall återinföras, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hembränning och smuggling. 1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om droger. 1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer till Systembolaget. 1996/97:N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. 1996/97:N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin & Sprits marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige.
Utskottet
Inriktningen av alkoholpolitiken
Allmänt I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken (yrkande 7). Motionärerna framhåller att den övervägande delen av Sveriges befolkning är fullt kapabel att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion, utan restriktioner och regler. Detta bör vara vägledande för den svenska alkoholpolitiken. Den svenska alkoholpolitiken har i alltför hög utsträckning koncentrerats till totalkonsumtionen, vilket inneburit att det verkliga problemet med överkonsumtion inte tillräckligt uppmärksammats. Det finns inget klart samband mellan totalkonsumtion och alkoholskador, menar motionärerna. Enligt motionärerna är det viktigt att de åtgärder som vidtas för att minska alkoholkonsumtionen inte uppfattas som trakasserier av den del av befolkningen som inte har problem med sin alkoholkonsumtion. I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av en samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och behöver göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol (yrkande 1). Även om mycket gjorts för att motverka alkoholens skadeverkningar måste ansträngningarna för att minska den totala alkoholkonsumtionen fortsätta. Målet måste vara att minska konsumtionen med 25 % i enlighet med WHO:s rekommendation, även om det inte kan uppnås fram till år 2000. Alkoholpolitiska kommissionens förslag som följts upp av regeringen har förutsättningar att lyckas om de leder till konkreta insatser. Folkhälsoinstitutet har en nyckelroll i detta arbetete. Regeringen bör enligt motionärerna snarast ge riksdagen en samlad redogörelse av vad som har gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå målet, dvs. en minskad totalkonsumtion av alkohol. I motion So642 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara vägledande för Sveriges grundläggande hållning i alkoholfrågor och hävdas i föhandlingarna med EU (yrkande 3). Motionären anser det viktigt att slå fast att alkoholpolitiska frågor är en social fråga och inte en fråga om service eller näringspolitik. Detta bör Sverige hävda i förhandlingarna med EU. Det finns också, menar motionären, anledning för Sverige att söka få till stånd en nordisk samordning av en sådan inriktning av alkoholpolitken. I motion So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om vad som anförts om att undanta alkoholdrycker från den inre marknadens kommersiella regler och om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma alkoholfrågorna (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anför att en grundprincip i svensk alkoholpolitik har varit att begränsa det privata vinstintresset genom statliga monopol. Nu återstår endast Systembolagets detaljhandelsmonopol, vilket det enligt motionärerna finns anledning att slå vakt om. En förutsättning för att sänka alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda regler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Motionärerna anser det angeläget att Sverige i det europeiska samarbetet för fram krav på att särskilda handelsregler skall gälla för bl.a. alkohol och att Sverige verkar för att problem orsakade av alkohol- och tobaksbruk uppmärksammas på ett bättre sätt än tidigare. I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av nya alkoholpolitiska metoder (yrkande 1). Motionärerna anför att medlemskapet i EU har förändrat förutsättningar att använda priset som ett alkoholpolitiskt instrument. En ny alkoholpolitik behövs där övriga alkoholpolitiska instrument kan utvecklas och förstärkas och nya möjligheter kan prövas. Motionärerna framhåller att det skett och sker en dramatisk ökning av starkölskonsumtionen och att det därför är av största vikt att Sverige i förhandlingarna rörande gränshandeln med alkohol verkar för att behålla nuvarande regler. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om vad som anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan (yrkande 5). Enligt motionärerna är det viktigt att de etiska principer och den handlingsplan som under 1995 antagits av de europeiska WHO-länderna följs. Bl.a. fastslogs att alla människor har rätt till ett familjeliv och yrkesliv fritt från olyckor, våld och andra negativa konsekvenser av alkohol. Barn och ungdomar skall så långt som möjligt skyddas från marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för att främja hälsa genom kontroller av tillgången på alkohol och genom beskattning nämns i handlingsplanen liksom rätten till vård, information och förebyggande insatser inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet. I motion So668 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett alkoholpolitiskt program för att förbättra folkhälsan och för att begränsa medicinska och sociala probelm (yrkande 3). Motionären anser det beklagligt att regeringen ännu inte förelagt riksdagen den breda alkoholpolitiska proposition som under en längre tid utlovats. I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en plan för att uppfylla WHO:s Europamål om att minska alkoholkonsumtionen (yrkande 1). För att motverka alkoholskadorna krävs enligt motionärerna en allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste t.ex. tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därtill behövs varierande insatser för vård och stöd till personer som utvecklat ett beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande arbete är var för sig inte tillräckligt. Det är endast lämpliga kombinationer av olika insatser som kan ge resultat, anser motionärerna. I motion N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik (yrkande 3). Motionärerna delar regeringens inställning i skrivelsen 1996/97 Sverige och den inre marknaden om behovet av att även fortsättningsvis eftersträva införselrestriktioner på alkohol och tobak. Alkoholpolitiken skall även fortsättningsvis vara restriktiv, anser motionärerna. Skulle EG-domstolen döma ut Systembolagets försäljningsmonopol är det viktigt att de åtgärder som måste vidtas till följd därav inte leder till en uppluckring av den restriktiva alkoholpolitiken.
Bakgrund Målet för den svenska politiken att begränsa alkoholens skadeverkningar ligger fast, uttalar regeringen i budgetpropositionen 1996/97:1. Denna målsättning uppnås främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet. Alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av Världshälsoorganisationen (WHO) och som ligger till grund för Europaregionens aktionsplan för att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till denna aktionsplan. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade på såväl hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har dock ändrats i och med Sveriges anslutning till den Europeiska unionen. Avskaffandet av monopolen för import, export, tillverkning och partihandel av och med alkoholdrycker och ändrade regler för införsel av alkohol medför enligt regeringen krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Eftersom förutsättningarna för att använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel troligen kommer att försvagas anser regeringen att de förebyggande insatserna blir än viktigare. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Som ett led i detta arbete fick Folkhälsoinstitutet år 1994 regeringens uppdrag att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En nationell ledningsgrupp tillkallades som har utarbetat en nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser. Utskottet återkommer i det följande till olika alkoholförebyggande insatser. WHO:s Europaregion har vid en konferens i Paris i december 1995 antagit en europeisk alkoholpolitisk stadga (European Charter on Alcohol). Dokumentet innehåller etiska principer och mål samt övergripande handlings- och genomförandeprogram för det alkoholförebyggande arbetet. Sverige har tagit aktiv del i detta arbete, och slutresultatet som godkändes av 46 europeiska länder stämmer enligt socialministerns uppfattning väl överens med inriktningen av den svenska alkoholpolitiken. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har lämnat förslag till en strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård. Förslagen presenteras i departementsskrivelsen Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård (Ds 1997:4). Inom det alkoholpolitiska området föreslår arbetsgruppen att Sverige bör verka för gemensam kunskapsuppbyggnad och kunskapssammanställning av alkoholkonsumtionens och alkoholvanornas förändring mellan olika länder och grupper inom länderna. En gemensam europeisk kunskapsuppbyggnad är önskvärd på lång sikt som grund för framtida åtgärder inom EU. Motivet till att arbetsgruppen anser att EU bör agera på området är att frågor som berör varors fria rörlighet också handlar om fri rörlighet för alkohol. Alkoholfrågan har också samband med den fria rörligheten för personer som kan leda till ökat resande mellan medlemsstaterna. Sverige bör också verka för forskning om alkoholskadornas sociala utveckling i olika länder och om de samhällsekonomiska effekterna av alkoholmissbruk, anser arbetsgruppen. Enligt arbetsgruppen är det angeläget att arbetet med en europeisk alkoholpolitik bygger på den positiva utveckling som inletts i flera länder där man framgångsrikt minskat sin alkoholkonsumtion. Successivt bör alkoholfrågan få mindre tonvikt på jordbruks- och skattepolitik och mera på folkhälsopolitik. På kort sikt anser arbetsgruppen att Sverige inom EU bör verka för åtgärder mot alkoholens risker för tredje man, t.ex. alkohol och trafiksäkerhet, alkohol och säkerhet på arbetsplatser, alkohol och barn samt alkohol under graviditet. Vidare bör Sverige verka för höjda miniminivåer på punktskatter för öl, vin och spritdrycker. I syfte att få till stånd en diskussion inom EU har socialministern i brev till Europeiska kommissionen föreslagit att kommissionen skall ta initiativ till att göra jämförande undersökningar och analyser av alkoholproblemens omfattning i samtliga EU-länder. Analysen bör också inkludera en jämförelse av ländernas nationella politik och åtgärder för att förebygga såväl missbruket i sig som dess hälsomässiga och sociala konsekvenser. Sådana undersökningar och analyser kan enligt socialministern dels tjäna som underlag för vidare diskussion inom EU om olika gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur folkhälsosynpunkt, dels som fördjupade argument för en svensk alkoholpolitik inom EU. Socialministern fick ett positivt svar på sina förslag från den för bl.a. folhälsofrågor ansvarige kommissionären som innebär att kommissionen är beredd att finansiera sådana länderjämförande undersökningar inom alkoholpolitikens område och att också prioritera dessa frågor. Enligt uppgift från Socialdepartementet har Sverige hos EG-kommissionen ansökt om medel för att genomföra undersökningarna. När det gäller privatinförsel av alkohol från annat EU-land uppnådde Sverige vid medlemskapsförhandlingarna ett undantag från EG-reglerna som möjliggör begränsningar i den införsel av alkohol som kan ske utan att den resande skall betala svensk skatt. Vid ministerrådsmötet i slutet av år 1996 beslutades att Sverige skulle få behålla sina nuvarande strängare regler beträffande privatpersoners rätt att införa alkohol. Enligt kommissionens uppfattning skall det svenska undantaget upphöra den 30 juni 2000, då kommissionen skall ha lagt fram en rapport om den fortsatta tillämpningen. Den svenska inställningen har varit och är alltjämt att undantaget från EG-reglerna som Sverige uppnått vid medlemskapsförhandlingarna inte är tidsbegränsat. Danmark och Finland har accepterat att tillämpa EG:s införselregler fr.o.m. den 31 december 2003.
Utskottets bedömning Totalkonsumtionens samband med alkoholskadorna har enligt utskottet stöd i såväl svensk som internationell alkoholforskning. Ökad tillgänglighet medför ökad konsumtion. Ju mer alkohol det dricks i ett samhälle desto fler storkonsumenter kommer det att finnas och desto fler kommer att få skador av sitt drickande. Att överkonsumtionen av alkohol medför omfattande sociala och medicinska problem är väl känt liksom att kostnaderna för samhället är höga. Lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är mycket stort. Särskilt utsatta är barn till missbrukare. Missbruket av alkohol har också en stark koppling till våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt i många fall orsakar en alltför tidig död. Av dessa skäl för Sverige sedan en längre tid tillbaka en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar genom en minskad totalkonsumtion (främst genom att på olika sätt begränsa tillgängligheten). Utskottet ställer sig ånyo bakom denna målsättning som också ligger väl i linje med WHO:s hälsostrategi för Europa. Motion So603 (m) yrkande 7 avstyrks. Inriktningen av den svenska alkoholpolitiken stämmer väl överens med de etiska principer och mål samt övergripande handlings- och genomförandeprogram för det alkoholförebyggande arbetet som under 1995 antagits av WHO:s Europaregion. Motion So669 (c) yrkande 5 är tillgodosedd och avstyrks därför. Den svenska alkoholpolitiken bygger enligt utskottet på en väl avvägd kombination av höga skatter, restriktioner i form av detaljhandelsmonopol, tillverknings- och partihandelstillstånd, regler för servering, öppethållande, åldersgränser för inköp, begränsningar av privatinförsel, marknadsföringsregler, alkoholförebyggande insatser såsom information, opinionsbildning m.m. samt behandlingsinsatser. Sveriges anslutning till den europeiska unionen har emellertid ändrat förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik. En ökad marknadsanpassning och begränsning av gränskontrollen gentemot övriga EU-länder medför sannolikt att alkoholpriset inte längre kommer att kunna få samma betydelse när det gäller att begränsa konsumtionen som hittills. Innehållet i alkoholpolitiken måste i så fall anpassas härtill. Som framhålls i motion So669 (c) måste övriga alkoholpolitiska instrument utvecklas och förstärkas samt nya möjligheter prövas. En samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och framdeles behöver göras för att minska alkoholkonsumtionen skulle enligt utskottet vara välkommen. En alkoholpolitisk proposition kan enligt uppgift förväntas under nästkommande år. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte med anledning av motion So656 (fp) yrkande 1. Utskottet anser att information, utbildning, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser framför allt på lokal och regional nivå måste få ökad betydelse. Denna inställning delas också av regeringen. Utskottet kan också konstatera att mycket görs när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. I det följande återkommer utskottet till dessa frågor. Sociala hänsyn måste enligt utskottet fortfarande vara vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker. Det åligger Alkoholinspektionen som har ansvar för tillståndsgivning, tillsyn och sanktioner att kontrollera alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Ur alkoholpolitisk synpunkt är det enligt utskottet viktigt att behålla Systembolagets detaljhandelsmonopol liksom nuvarande undantagsregler för privatpersoners rätt att införa alkohol. Ett avgörande från EG-domstolen om detaljhandelsmonopolet väntas inom kort. Utskottet vill också betona vikten av en effektiv samordning av samhällets olika insatser inom alkoholområdet. Den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet har här en viktig uppgift. Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i EU - inom ramen för bestämmelserna i Romfördraget - stå fast vid och driva en restriktiv alkoholpolitik. Att detta också är regeringens inställning har visats inte minst genom ansträngningarna att slå vakt om detaljhandelsmonopolet och fortsatta begränsningar i den privata resandeinförseln från andra EU-länder. I den strategi för Sveriges EG-arbete i frågor rörande folkhälsa och hälso- och sjukvård som utarbetats inom Socialdepartementet ingår frågor som rör alkohol och narkotika som väsentliga komponenter. Utskottet ser också mycket positivt på de initiativ som tagits när det gäller att få till stånd länderjämförande undersökningar om alkoholproblemens omfattning och alkoholpolitikens utformning i samtliga EU-länder. Avsikten är att undersökningarna och analyserna skall tjäna som underlag för vidare diskussion inom EU om olika gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur ett folkhälsoperspektiv. Sverige har också tagit initiativ till frågan om begränsningar i marknadsföringen och försäljningen av s.k. alkoläskprodukter, vilket utskottet återkommer till i det följande. Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna So642 (fp) yrkande 3, So666 (s) yrkandena 1 och 2, So669 (c) yrkande 1, So668 (fp) yrkande 3, So672 (v) yrkande 1 och N14 (kd) yrkande 3 i allt väsentligt är tillgodosedda genom den förda politiken och att något tillkännagivande till regeringen därför inte behövs. Motionerna avstyrks.
Detaljhandelsmonopolet
Systembolagets verksamhet I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att Systembolagets försäljningsmonopol successivt skall avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med införandet av ett licensieringsförfarande för försäljning motsvarande det som finns i Storbritannien med s.k. off licence-butiker (yrkande 8 delvis). I motion So602 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försäljning av alkoholprodukter. Motionären anser att svenskar liksom övriga européer själva bör få avgöra var man vill inhandla alkoholdrycker. I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om riktlinjer till Systembolaget (yrkande 9). För att upprätthålla en basservice i utsatta förortscentrum krävs enligt motionären bl.a. en ändring i riktlinjerna till Systembolaget, så att kravet på en butik per kommun inte är överordnat kravet på rimlig basservice i olika delar av de större storstadskommunerna.
Alkoläsk m.m. I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Systembolaget skall ha möjlighet att avvisa alkoläsken ur sitt sortiment (yrkande 5) och att Systembolaget skall kunna överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut (yrkande 6). Motionärerna ser allvarligt på den ökade marknadsföringen och försäljningen av alkoläsk. En dryck som motionärerna menar främst har ungdomar som målgrupp. Den stora faran med alkoläsken är att barn och ungdomar kan lockas till ett beroende av alkohol på ett mycket försåtligt sätt - eftersom de inte ens känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att inte sälja alkoläsk godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden, som ansåg att beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget. Motionärerna anser att frågan bör prövas av EG-domstolen. Det skulle, enligt motionärerna, vara olyckligt om Alkoholsortimentsnämndens rättstillämpning leder till en uppfattning att beslut som grundar sig på den svenska alkohollagstiftningen är stridande mot EG-rätten utan att EG-domstolen har fått möjlighet att tolka den svenska lagstiftningens förenlighet med EG-rätten. Systembolaget bör ges möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut med hänvisning till att tidigare rättsfall tyder på att den svenska lagstiftningen faller utanför tillämpningsområdet för artikel 30. Även i motion So668 av Elver Jonsson (fp) (yrkande 2) anser motionären att det vore önskvärt att Systembolaget sorterade ut alkoläsken, som blivit en stor försäljningssuccé, ur sitt sortiment och fick möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut som innebär att detta förhindras. I motion So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av tydlig alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från regeringen till Alkoholsortimentsnämnden. Motionärerna anser att instruktionerna för Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett uttalat alkoholpolitiskt mål. Därigenom skulle nämnden kunna förhindra försäljning av produkter som riskerar att öka den totala alkoholkonsumtionen, t.ex. vin i stora plastdunkar. Vin på storpack leder enligt motionärerna till ökad konsumtion, eftersom vinet får mer vardagskaraktär.
Bakgrund och tidigare behandling Motioner om att avskaffa detaljhandelsmonopolet har behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen. I betänkande 1993/94:SoU22 uttalade utskottet att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna. Utskottet var därför inte berett att föreslå någon ändring beträffande Systembolaget. Med det sagda avslogs de då aktuella motionerna. Utskottet vidhöll denna inställning i betänkandena 1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3. Riksdagen följde utskottet. Regeringens inställning, som delas av samtliga riksdagspartier med undantag av Moderata samlingspartiet, är att Systembolagets detaljhandelsmonopol är ett av de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Frågan om Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med alkoholdrycker strider mot EG-rätten (Rom fördragets artiklar 30 och 37) kommer att prövas av EG-domstolen under innevarande höst (mål C-189/95, Allmänna åklagaren mot Harry Franzén). Enligt avtalet mellan staten och Systembolaget skall en övergripande målsättning för bolaget vid förläggning av försäljningsställen vara att i princip varje kommun som gör framställning om en systembutik skall beviljas detta. Vidare stadgas att beslut om att etablera eller lägga ned en systembutik skall grundas på en samlad bedömning utifrån företagsekonomiska, servicemässiga och alkoholpolitiska överväganden. Förläggningen av systembutiker skall ske på ett sådant sätt att sociala olägenheter i möjligaste mån undviks. Bolaget skall också inhämta yttrande från kommunfullmäktige och polismyndigheten innan beslut fattas om butiksetablering. Den s.k. alkoläsken har blivit en stor försäljningssuccé särskilt bland ungdomar såväl i Sverige som i övriga Europa. Alkoläsken introducerades på den svenska marknaden (Systembolaget) under hösten 1996. Systembolaget vägrade till en början att sälja produkten med hänvisning till dess skaderisker särskilt för barn och ungdomar. Systembolagets vägran överklagades till Alkoholsortimentsnämnden som med hänvisning till EG-rätten (Rom-fördragets artikel 30) ålade Systembolaget att sälja alkoläskprodukter. Socialministern har (i ett pressmeddelande den 30 maj i år) uttalat att kraftfulla insatser måste vidtas när det gäller alkoläsken. Till en början måste krav ställas på att producenter och distributörer tar sitt ansvar och bestämmer sig för att sluta sälja produkten. Vid ministerrådsmötet i Luxemburg den 5 juni 1997 tog socialministern upp frågan om hur man kan komma till rätta med de problem som den s.k. alkoläsken skapar framför allt bland barn och ungdomar. Socialministern föreslog att man inom EU antingen förbjuder eller begränsar den nuvarande marknadsföringen av produkten eller alternativt undersöker möjligheten att höja skattesatsen för alkoläsken så att den motsvarar den skattesats som gäller för spritdrycker. Enligt socialministern väckte frågan stort intresse och hon fick positiva reaktioner från flera kolleger. Socialministern kommer inom kort att träffa kommissionär Padraig Flynn från Europeiska kommissionen för att ytterligare diskutera vad som kan göras i frågan. Socialministern och näringsministern har på frågor i riksdagen under sommaren om näringslivsstöd till bryggerier som producerar alkoläsk svarat att de inom kort kommer att föreslå regeringen att besluta om ett uppdrag till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), där NUTEK föreslås lämna förslag till åtgärder som säkerställer att alkoholpolitiska aspekter kan beaktas i stödgivningen, t.ex. i fråga om alkoläsk. Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i samband med att Sverige blev medlem i EU och samtliga monopol med undantag av Systembolagets deltaljhandelsmonopol avskaffades. Alkoholsortimentsnämnden skall säkerställa att detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot leverantörer. Nämndens uppgift är att pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Ärenden i nämnden kan väckas endast av den leverantör av spritdryck, vin eller starköl vars produkt avvisats från eller avförts ur bolagets sortiment. Nämnden skall pröva om bolaget följt vad som sägs i avtalet mellan staten och Systembolaget om att bolagets produkturval får grundas endast på en bedömning av produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga samt etiska hänsyn samt att någon favorisering inte skett av inhemska produkter. Nämndens beslut får enligt förordningen med instruktion för Alkoholsortimentsnämnden (SFS 1994:2048) inte överklagas. Enligt statens avtal med Systembolaget AB skall bolaget utöva sin verksamhet så att samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningar av alkoholkonsumtion i möjligaste mån förebyggs. Innebörden av avtalets regler om produkturval skall - när det gäller Systembolagets möjligheter att avvisa produkter med hänvisning till bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och produktinformation - klargöras av den utredare som har regeringens uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.
Utskottets bedömning Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med sprit, vin och starköl är enligt utskottet ett av de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Frågan om detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten kommer dock inom kort att prövas av EG-domstolen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m). Även motion Ub247 (fp) yrkande 9 avstyrks. I likhet med regeringen och motionärerna ser utskottet med oro på den omfattande försäljningen av den s.k. alkoläsken särskilt bland ungdomar. Olika åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med försäljningen. Utskottet är positivt till att socialministern fört upp frågan om begränsningar i marknadsföring och försäljning av alkoläsk på EU-nivå. Att de svenska förslagen har mottagits positivt från flera hälsoministrar är tillfredsställande, och det är ytterst angeläget att frågan drivs vidare med oförminskad styrka från svenskt håll. Det är också menar utskottet angeläget att få producenter och distributörer att ta sitt ansvar. I detta sammanhang kan noteras att frågan om näringslivsstöd till bryggerier som bl.a. tillverkar alkoläsk är ifrågasatt och diskuteras inom Regeringskansliet. Regeringen har också nyligen tillsatt en särskild kommitté med uppgift att verka för samarbete mellan olika företag, branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda myndigheter m.fl. när det gäller alkoholförebyggande arbete. Systembolagets möjligheter att avvisa produkter med hänvisning till bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och produktinformation kommer att tas upp av den utredare som har regeringens uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits eller förbereds för att begränsa försäljningen och marknadsföringen av alkoläskprodukter anser utskottet att något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So656 (fp) yrkandena 5 och 6 och So668 (fp) yrkande 2 inte behövs. Utskottet är inte nu berett att förorda någon ändring i instruktionerna för Alkoholsortimentsnämnden vars huvudsakliga syfte är att säkerställa att detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot leverantörer. Motion So640 (mp) avstyrks.
Marknadsföring I motion So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvarsbestämmelserna vad gäller otillåten marknadsföring av alkohol måste skärpas och att företag som inte följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff (yrkande 1). Alkoholinspektionen måste få en starkare ställning inom alkoholområdet. Olika slag av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins många gånger mycket aggressiva försäljningsmetoder. Alkoholinspektionen bör, enligt motionärerna, överta kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker från Konsumentverket för att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och registrerande (yrkande 2). I samma motion begärs tillkännagivande om att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras in i alkohollagen (yrkande 3). Därmed samlas det alkoholpolitiska regelsystemet vad gäller marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker i en och samma lag. En tillståndshavare som inte följer gällande marknadsföringsregler kan då förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Vidare begärs tillkännagivande om att i alkohollagen införa bestämmelser om förbud mot indirekt alkoholreklam (yrkande 4). Exempelvis kan reklam för lättöl i TV och i övriga media av konsumenterna uppfattas som reklam för varumärkets starkölsprodukt. Motionärerna anser att Sverige bör införa lagregler som begränsar indirekt alkoholreklam. Ett förbud bör införas för näringsidkare att i marknadsföring som riktar sig till konsumenter använda varukännetecken som till någon del är i bruk för en alkoholvara eller är inregistrerade eller inarbetade för en sådan vara enligt varumärkeslagens bestämmelser. Även i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av alkoholdrycker (yrkande 13). Motionärerna anför att alkoholreklamen verkar ha störst effekt på barn som ännu inte börjat dricka. Reklam för alkoholdrycker står i strid med de mål samhället sagt sig vilja verka för. Därför måste sådan reklam i alla former upphöra. Även Systembolaget skall omfattas av reklamförbudet. Smygreklam för alkohol med hjälp av kläder, prylar m.m. skall inte tillåtas. Enligt motionärerna bör lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (SFS 1978:763) ändras så att all reklam för alkoholdrycker stoppas. Genom satellitsända TV-program kringgås lagen om reklamförbud för alkohol i vissa länder. Sverige bör därför inom EU agera för att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar riktade till den egna befolkningen. I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om alkoholreklamen (yrkande 4). Alkoholreklamen har enligt motionärerna funnit nya marknader i och med EU-inträdet. I media görs dagligen reklam för vissa namngivna vinsorter som marknadsförs med det nummer de har i Systembolagets försäljningskatalog. För övriga produkter är en sådan marknadsföring inte möjlig. I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om restriktioner i marknadsföringen av alkohol och om alkoholreklam (yrkandena 9 och 10). Motionärerna vill införa en skyldighet för tillverkare och partihandlare att bedriva reklam och andra marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte står i strid med bestämmelserna i 3 kap. 4 § alkohollagen, där det stadgas att försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Alkoholintressena har under senare tid på olika sätt sökt kringgå reklamförbudet. Tidningarnas vin-, öl-, och spritspalter är ett exempel. Likadana förpackningar av öl oavsett alkoholstyrka är ett annat. Möjligheterna att kringgå reklamförbudet måste begränsas menar motionärerna som också kan tänka sig ett förbud mot all ölreklam. Sverige bör dessutom i EU verka för en internationell begränsning av alkoholreklam i etermedia, i sportsammanhang m.m. I motion N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin & Sprits marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige (yrkande 1). Motionärerna påpekar att sedan monopolet i leverantörsled avskaffades har statligt helägda Vin & Sprit AB inlett en aggressiv marknadsföring av sina produkter. Det gäller framför allt mot branschfolk, eftersom marknadsföringen av drycker direkt mot konsumenterna är omgärdad av en rad regler. Motionärerna anser att den aggressiva marknadsföringen av alkohol från ett helstatligt bolag är oacceptabel och bör upphöra. Vin & Sprit AB bör, som ett helägt statligt bolag, åläggas att redovisa offentligt vad man gör för att regeringens mål om alkoholkonsumtion minskad med 25 % till år 2000 skall kunna uppnås.
Bakgrund Enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) råder förbud mot kommersiell annonsering av alkoholdrycker i Radio och TV. Lagen förbjuder också kommersiella annonser för spritdrycker, vin och starköl i periodiska skrifter. Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Förbudet gäller således inte facktidskrifter som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare i deras egenskap av tillverkare eller distributör av alkoholdrycker. Förbudet gäller inte heller i fråga om skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe, dvs. i huvudsak på restauranger och i Systembolagets butiker. En förutsättning är dock att denna reklam och annan tillåten reklam för alkoholdrycker skall vara särskilt måttfull. Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av alkoholreklamlagen (KOVFS 1979:5). Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a. reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning. Direktreklam och utomhusreklam får inte användas. Enligt riktlinjerna får inte heller reklamfilm användas. För öl klass II gäller att reklam får förekomma även i dagspress m.m., dock med beaktande av reglerna om särskild måttfullhet. Lättöl som inte är en alkoholdryck i alkohollagens mening får marknadsföras fritt under förutsättning att det klart framgår att marknadsföringen avser lättöl. I alkohollagen finns bestämmelser om förbud mot att ge bort eller bjuda på alkoholdrycker för reklamändamål eller att på ett serveringställe förmå någon att konsumera alkohol. Regeringen har genom beslut den 18 april 1996 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker bl.a. utifrån de förändringar som skett på alkoholpolitikens område sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen. I uppdraget ingår också att utforma förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga. För att effektivt kunna begränsa alkoholens skadeverkningar anser regeringen att samhället även forstättningsvis måste ha en omfattande kontroll över att kommersiella vinstintressen på alkoholhandelsområdet inte ges fritt spelrum. Vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker måste socialt motiverade alkoholpolitiska hänsyn fortfarande vara vägledande. Enligt regeringen finns det också skäl att överväga om tillsynen över marknadsföringsreglerna skall föras över från Konsumentverket till Alkoholinspektionen. En utgångspunkt för översynen skall vara att överväga om bestämmelserna i alkoholreklamlagen bör föras in i alkohollagen. Om så sker kan en tillståndshavare som inte följer gällande marknadsföringsregler förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Utredarens arbete skall vara slutfört till den 1 oktober 1997. På EU-nivå finns inte något förbud mot reklam för alkoholdrycker. Det s.k. TV- direktivet om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (direktiv 89/522/EEG, 3 oktober 1989) innehåller dock vissa begränsningar (måttfullhetskriterium) när det gäller alkoholreklam i TV-sändningar. TV-direktivet har varit föremål för översyn. Någon ändring när det gäller alkoholreklam är inte aktuell. Sveriges ståndpunkt var att alkoholreklam skulle förbjudas. I den tidigare lagen om handel med drycker (LHD) fanns en bestämmelse (16 §) om att detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet. Av 7 § första stycket LHD framgick att försäljning av drycker som omfattades av denna lag skulle skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindrades. I alkohollagen finns en bestämmelse (3 kap. 4 §) med motsvarande innebörd som i 7 § första stycket LHD. Någon bestämmelse som motsvarar 16 § LHD finns däremot inte. Regeringen ansåg att en sådan bestämmelse var överflödig, eftersom det i alkoholreklamlagen finns regler om att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker och att reklam o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till bruk av alkohol (prop. 1994/95:89). Detta gäller självfallet även detaljhandelsbolaget, sades det i propositionen. Utskottet, som konstaterade att bestämmelserna i alkoholreklamlagen gäller alla näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker, delade regeringens bedömning och avstyrkte motionsyrkanden om att i lagen införa en bestämmelse om att tillverkare och partihandlare måste följa vad som sägs i 3 kap. 4 § alkohollagen. Riksdagen följde utskottet (bet. 1994/95:SoU9). Bolagsordningen för Vin & Sprit AB innehåller bestämmelser om särskild kontroll, i form av rätt för riksdagens förvaltningsstyrelse alternativt regeringen att utse revisorer samt riksdagsledamöters rätt att närvara vid bolagsstämman. Ägandet av bolaget förvaltas av Finansdepartementet medan företagets ledning handhar den löpande förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att flertalet av de frågeställningar som aktualiseras i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för Kommittén för översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet anser att regeringens överväganden med anledning av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna So618 (mp) yrkandena 1-4, So655 (mp) yrkande 13, So669 (c) yrkande 4, So672 (v) yrkandena 9 och 10 och N238 (mp) yrkande 1.
Alkoholförebyggande åtgärder I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess skadeverkningar (yrkande 1). Motionärerna anser att det viktigaste instrumentet i kampen mot alkohol- och drogmissbruk är opinionsbildning och information. Informationen om alkohol och alkoholrelaterade skador skall vara baserad på fakta och kunskap. Det är därvid väsentligt att sådan sammanställs och utvärderas för att på ett effektivt sätt kunna användas i opinionsarbetet. Kampanjer för information om alkoholens skadeverkningar är ett sätt att få ungdomar att minska sin alkoholkonsumtion och att t.ex. övergå från starköl till svagare alternativ. Samtidigt är det viktigt att den information som ges inte uppfattas som förbudsivrande och förmynderi. I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om skolans ansvar (yrkande 4). Motionärerna pekar på att många elever har svårt att ?hänga med? under den känsliga högstadietiden vilket i vissa fall gör att de försöker hävda sig genom att bruka alkohol och andra droger. Enligt motionärerna är det av yttersta vikt att undervisning om alkoholens skadeverkningar återfinns i skolans läroplan. I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om åtgärder mot det ökade ungdomsfylleriet (yrkande delvis). Motionärerna anser att lärare, skolkuratorer och i viss mån även läkare har stora brister när det gäller kunskap om ANT. Enligt motionärerna finns det numera dock utomordentligt material och moderna metoder för en kvalitativt god undervisning om ANT. Det borde därför finnas goda förutsättningar för att en kvalitativt god utbildning och information kan sättas in med omedelbar verkan. En annan åtgärd är att ungdomar tillsammans med vuxna ges möjlighet att skapa platser för nöjen och umgänge utan alkohol. I motion So642 av Elver Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om behovet av en strategi för bättre folknykterhet och folkhälsa, om s.k. alkoholfria zoner och om att minskade samhällsutgifter till följd av minskat alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till godo (yrkandena 1, 2 och 6). Det ideella och folkliga arbetet för en bättre folknykterhet måste främjas, anser motionären. som också pekar på att det råder en allvarlig brist på alkoholfria miljöer för ungdomar. Ett första steg när framtidens alkoholpolitik skall utformas måste vara att skapa alkoholfria zoner för barn och ungdomar liksom i arbetslivet, i trafiken, för gruppen redan alkoholskadade och för blivande mödrar. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om behovet av heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen, om behovet av att utvärdera ANT-undervisningen i grundskola och gymnasium, om behovet av ANT-utbildning för olika yrkeskategorier, om behovet av utökad information till föräldrar samt behovet av särskilda insatser för punktnykterhet (yrkandena 1, 2 och 4-6). Motionärerna anser det anmärkningsvärt att regeringen, trots aviserad proposition, ännu inte lagt fram ett heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen. En ökad satsning på information och ANT- undervisning behövs för att motverka glorifieringen av missbruket. All upplysning och information måste syfta till att påverka människors attityder och beteenden. En allmänt hållen kunskapsförmedling är därvid inte tillräcklig, anser motionärerna. Ungdomar måste mötas av samma budskap i skolan, av polisen, av socialtjänsten, på fritiden och av kommunernas kulturrepresentanter för att missbruk och riskbeteenden skall kunna minska. När det gäller ANT-undervisningen bör Skolverket ges i uppdrag att utvärdera omfattningen och inriktningen av denna form av undervisning i grundskolor och gymnasier. Det är också enligt motionärerna av största vikt att grundutbildningen för de grupper som ansvarar för ANT-undervisningen innehåller grundläggande kunskaper och metoder för detta arbete. I dag är det endast tre av sexton lärarhögskolor i landet som har obligatorisk ANT- undervisning i kursplanen. Även i socionomutbildning, läkar- och sjuksköterskeutbildningen måste alkohol- och narkotikafrågor få större utrymme än i dag. Vidare anser motionärerna att det är viktigt att föräldrar får kontinuerlig information om alkohol och dess skadeverkningar och att särskilda insatser görs för att skapa alkoholfria miljöer. I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol (yrkande 2). Motionärerna anför att upplysning och opinionsbildningen om alkohol måste intensifieras och samordnas med den övriga alkoholpolitiken och hälsoupplysningen. Detta gäller i synnerhet om alkoholen blir mer lättillgänglig och prisinstrumentet inte kan användas som tidigare. Alkoholupplysningen skall inte bara riktas mot missbruket utan måste belysa effekterna av allt alkoholbruk och verka för en minskad totalkonsumtion. Opinionsbildning mot langning av alkohol måste pågå oavbrutet, och större kampanjer bör regelbundet återkomma och genomföras i samverkan mellan stat, kommuner och ideella föreningar. Vidare anser motionärerna att lärare och elever skall aktiveras för att öka kunskaperna om alkohol, narkotika och tobak. ANT-undervisningen har kommit på undantag i en del skolor under senare år. Skolverket bör stödja denna undervisning med kommentarer och referensmaterial. Riksdagen bör följa upp att Skolverket tar denna sin uppgift på allvar. Varje skola bör utveckla handlingsprogram för elevarbete med hälsofrågor där ANT-frågorna skall ha en framträdande roll. Lärare, ungdomsledare och andra, som i sitt arbete kommer i kontakt med tonåringar, måste i sin yrkesutbildning och fortbildning få gedigna kunskaper om alkohol och övriga beroendeframkallande medel, anser motionärerna. Stat och kommun bör i samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av alkoholfria miljöer. Särskilt stöd bör ges till skapandet av alkoholfria träffpunkter för ungdomar. I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om kvinnor och alkohol (yrkande 4). Enligt motionärerna är nuvarande missbrukarvård inte anpassad till en ökande andel kvinnliga missbrukare. Det är därför viktigt att förebyggande program och behandlingsprogram för kvinnor med alkoholproblem utvecklas. Erfarenheterna vid Karolinska institutet bör därvid tas till vara. I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande om behovet av ett lokalt engagemang i det preventiva arbetet (yrkande 6). Motionärerna anför att Folkhälsoinstitutets roll i det förebyggande arbetet skall bygga på nära samverkan med folkrörelser och nykterhetsorganisationer. Det är därför, menar motionärerna, nödvändigt att finna former för hur denna samverkan skall bli bestående. För att det lokala arbetet ute i kommunerna skall kunna leda till minskad alkoholkonsumtion bör det enligt motionärerna finnas en lokal organisation som har initiativkraft och som kan utgöra en sammanhållande funktion. För att detta arbete skall ge resultat krävs uthållighet och långsiktighet. Den organisation och de kontaktnät som byggts upp ute i länen får inte raseras. Då förloras tempo i detta viktiga arbete med alternativa arrangemang, informationsinsatser och andra förebyggande lokala insatser. För att behålla dagens relativt låga alkoholkonsumtion är det av stor vikt att kunskapen och intresset för det alkoholförebyggande arbetet på det lokala planet inte minskar. Vidare begärs tillkännagivanden om vad som anförts om skolans ANT-undervisning och om insatserna för ungdomar (yrkandena 9 och 10). Motionärerna framhåller skolans viktiga roll när det gäller ANT- undervisning. Skolans roll i det drogförebyggande arbetet har dock tonats ner under de senaste åren vilket motionärerna inte kan accepteras. Enligt motionärerna måste detta lösas med direktiv som styr denna undervisning eftersom de frivilliga insatserna inte givit något resultat. Vidare bör insatser göras för att få ungdomar att helt avstå från alkohol. I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) yrkas åtgärder för att sänka alkoholkonsumtionen (yrkande 1 delvis). Bl.a. bör kraftfulla insatser sättas in för att främja tillgången på alkoholfria miljöer. Ett särskilt stöd för att upprusta föreningslivets lokaler bör införas. Skolmyndigheterna åläggs genom statliga direktiv att förbättra skolornas ANT- undervisning I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas tillkännagivanden om vad i motionen anförts om behovet av att utveckla en plan för att nå normalkonsumenter av alkohol, om behovet av alkoholfria nöjesställen för ungdomar, om ANT-undervisningen, om samarbete mellan studenter och högskoleledningen för att minska alkoholbruket bland studenter samt vad som anförts om ökade informationsinsatser (yrkandena 2 och 5-8). Enligt motionärerna är det är dags att utveckla en strategi som riktar sig till den vuxne normalkonsumenten av alkohol, eftersom det är ur denna grupp som nya missbrukare främst rekryteras. Målsättningen skall vara att förmå var och en att sänka sin konsumtion och minska antalet tillfällen där alkohol brukas. Samhället måste också satsa mer på alkoholfria nöjesställen för ungdomar, t.ex. musikkaféer, aktivitetshus och liknande, för att möta det sydeuropeiska dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria tid. Vidare anser motionärerna att arbetet med opinionsbildning och information förefaller ha stagnerat. Detta gäller även skolornas ANT-undervisning. Skolverket måste nu se till att skolornas ANT-verksamhet vidmakthålls. Det borde också vara självklart att ämnet ANT finns med i lärarhögskolornas kursplaner. Motionärerna finner det också angeläget att ett samarbete mellan studentorganisationer och ledningen för respektive högskola snarast kommer till stånd för att motverka den alkoholpositiva inställningen bland högskolestudenter. Information om alkohol och dess skadeverkningar samt vård och behandling bör även ingå som en obligatorisk del i den högre utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal. Slutligen vill motionärerna prioritera breda informationsinsatser om alkoholens skadliga effekter i trafiken, i arbetslivet, under graviditeten och i tonåren. Ett tillkännagivande om åtgärder mot drogmissbruk bland ungdomar framför också i motion Ub246 (v) yrkande 4. Motionärerna anser bl.a. att en väl fungerande och utbyggd fritidsverksamhet är ett viktigt inslag för att motverka drogmissbruk.
Bakgrund och tidigare behandling Den svenska alkoholpolitiken bygger på en kombination av höga skatter, restriktioner (dvs. detaljhandelsmonopol, regler för servering av alkoholdrycker, öppethållande, åldersgränser för inköp, införselregler, tillverknings- och partihandelstillstånd samt regler för marknadsföring av alkoholdrycker) och alkoholförebyggande insatser såsom information, opinionsbildning och ANT-undervisning i skolorna. Regeringen anför i budgetpropositionen 1996/97:1 att förutsättningarna för användning av prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel troligen kommer att försvagas framöver och att de förebyggande insatserna blir allt viktigare för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och andra förebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna. Folkhälsoinstitutet har sedan juni 1994 haft regeringens uppdrag att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. Under Folkhälsoinstitutets ledning sammankallades en nationell ledningsgrupp med representanter för Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen, Landstingsförbundet, Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen, Skolverket, Svenska kommunförbundet, Socialstyrelsen, Systembolaget och Vägverket med CAN och Undomsstyrelsen som adjungerade med uppgift att utarbeta en långsiktig handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla som hittills. Ledningsgruppen överlämnade i juni 1995 en handlingsplan till regeringen Nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50. Riksdagen har för budgetåren 1994/95 och 1995/96 anslagit 75 respektive 74 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har sammanlagt 110 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för att genomföra de i handlingsplanen angivna insatserna. Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling - i kommunerna, i bostadsområdena, på arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen - för att möta riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet som bedrivs lokalt. Ledningsgruppen träffas regelbundet för att diskutera och följa upp arbetet med handlingsplanen. Av Folkhälsoinstitutets årsredovisning för 1995/96 framgår att institutet stött och utvecklat utbildningen på högskolenivå om drogundervisning, tobaks-, alkohol- och drogprevention. Det har vidare skett en mobilisering och utbildning av det professionella, ideella och lokala nätverket kring ungdomar genom kurser och konferenser för skolpersonal, fältarbetare och fritidsledare m.fl. Inom ramen för den särskilda alkohol- och narkotikasatsningen har två kontaktpersoner i varje län utsetts. Syftet är att på regional nivå bygga upp ett nätverk som dels skall samordna det alkohol- och drogförebyggande arbetet i länen, dels fungera som en länk mellan länsnivå och nationell nivå. Länskontaktpersonerna skall verka för att de förstärkta drogförebyggande insatserna, som det beslutats om i den nationella handlingsplanen, blir lokalt förankrade och genomförda. En rad s.k. utvecklingskonferenser har genomförts för att stärka kompetensen och driva på utvecklingen. Därutöver har stöd beviljats till utveckling av regionala och lokala drogförebyggande handlingsprogram, samordningsgrupper, samråd kring beviljande av lokala projektstöd samt för att genomföra konferenser och utbildning på regional och lokal nivå. Folkhälsoinstitutet utlyser och beviljar årligen stöd till lokala drogförebyggande projekt. Projektstödet för 1995/96 utlystes med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen. Prioriterade områden var: barn och ungdomar i riskzon, utsatta områden, insatser i arbetslivet, insatser i primärvården samt insatser när det gäller graviditet och alkohol. En uppföljning av det lokala projektstödet visar, enligt institutet, att det under verksamhetsåret har bedrivits drogförebyggande arbete i alla län. Att mäta effekten av ett lokalt enskilt projekt är dock svårt. Sammantaget har dock institutet fått ökad kunskap om fungerande metoder när det gäller stöd för barn till missbrukare, drogförebyggande arbete inom skolans område, insatser och möjligheter till tidig upptäckt inom primärvården. Regeringen anser det viktig med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det förebyggande arbetet och föreslog i tilläggsbudget för år 1997 att ytterligare 30 miljoner kronor skulle anvisas för alkoholpolitiska insatser. Detta blev också riksdagens beslut. Regeringen har även beslutat att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella organisationers arbete med att förebygga missbruk bland barn och ungdomar. Enligt regeringsbeslut i april 1997 har ansvaret för den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet tagits över av Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter och organisationer. Ledningsgruppen skall bygga upp ett långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i det förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering för ökade insatser inom området, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Även i budgetpropositionen anförs att det behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. I första hand gäller det de frivilliga organisationerna och inte minst nykterhetsrörelsen. I såväl budgetpropositionen för 1997 som proposition 1996/97:124 Ny socialtjänstlag betonas vikten av att kommunerna utvecklar lokala alkohol- och drogpolitiska handlingsplaner. De kommunala handlingsplanerna bör tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, frivilliga organisationer, polisen m.fl. Regeringen har också inlett diskussioner med bl.a. olika branschföreträdare för att finna samarbetsformer som kan leda till att dessa parter tar ett ökat socialt ansvar när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är rimligt, menar regeringen, att olika branschorganisationer, företag inom alkoholhanteringen och försäkringsbolag är med och delfinansierar informationskampanjer m.m. angående alkoholkonsumtionens sociala och medicinska konsekvenser. En särskild kommitté har tillsatts för att organisera samarbetet mellan olika branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda myndigheter (S 97:02). Kommittén skall verka för att samarbete kommer till stånd och undersöka förutsättningarna för hur man kan organisera samarbetet i mer permanenta former. Utgångspunkten för arbetet är de prioriteringar som gjorts i den nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande insatser. Kommittén bör enligt sina direktiv (dir. 1997:3) driva och samordna insatser som syftar till * att sprida kunskap om alkoholens medicinska och sociala verkningar i olika skeden av livet, * att främja en alkoholfri uppväxt, * att motverka langning till ungdomar, * att eftersträva en måttfull alkoholkonsumtion bland dem som använder alkohol och särskilt bland dem som riskerar att bli storkonsumenter, * att verka för att kvinnans graviditetsperioder, arbetsplatserna och trafiken (till lands och sjöss) blir alkoholfria, * att genom attitydförädringar motverka konsumtionen av illegalt tillverkad eller insmugglad alkohol. Kommittén skall avrapportera sitt arbete senast den 30 augusti 1998. Det skall i detta sammanhang också nämnas att Sveriges bryggare satsar 10 miljoner kronor det närmaste året på att få ungdomar som fyllt 18 år att dricka öl på ett måttligt sätt. För att sprida budskapet har bryggareföreningen anlitat ungdomar från antivåldsgruppen Non Violence. Utskottet behandlade, senast i betänkande 1995/96:SoU3, (s. 19-32) ett stort antal motioner om olika alkoholförebyggande insatser. Uttalanden om vikten av alkoholförebyggande insatser gjordes också i betänkande 1996/97:SoU3. Även i betänkande 1996/97:SoU10 om narkotikafrågor behandlas motioner om drogförebyggande arbete. För en redogörelse över utskottets inställning hänvisas till dessa betänkanden. (Hela utskottet ställde sig bakom de ställningstaganden som gjordes i dessa betänkanden.)
Utskottets bedömning Information och upplysning om alkoholens skadeverkningar och andra alkoholförebyggande åtgärder ingår som en mycket viktig del av den svenska alkoholpolitiken. Utskottet har också vid upprepade tillfällen understrukit detta. Utskottet anser det angeläget med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Denna inställning delas också av regeringen som under de tre senaste åren i allt högre utsträckning prioriterat det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet har förts över till Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter och organisationer. Utskottet välkomnar detta initiativ. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett långsiktigt förebyggande arbete som kan kompensera den försvagning som EU-medlemskapet inneburit och kan komma att innebära för den traditionella svenska alkoholpolitiken. Ledningsgrupen skall också stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering för ökade insatser inom området inte enbart på myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Utskottet anser att det behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är därför mycket positivt att regeringen tagit initiativ till ett samarbete i dessa frågor med bl.a. olika branschorganisationer och företag inom alkoholhanteringen. En särskild kommitté har tillsatts för att organisera och utveckla samarbetet mellan branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda myndigheter på alko- holområdet. Som utskottet vid tidigare tillfällen anfört måste det förebyggande arbetet mot missbruk innefatta ett stort antal åtgärder av olika slag och på olika nivåer. Insatser riktade till hela befolkningen som syftar till återhållsamma alkoholvanor måste kompletteras med insatser riktade till riskgrupper, framför allt till ungdomar, barn till missbrukare och högkonsumenter av alkohol. När det gäller informations- och opinionsbildande insatser är det viktigt att budskapet är tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses. Betydelsen av samarbete i alkohol- och narkotikafrågor framhålls i några av nu aktuella motioner samt av regeringen i bl.a. propositionen om ny socialtjänstlag. Utskottet instämmer häri och finner det glädjande att lokala program eller handlingsplaner för den drogförebyggande verksamheten antagits i stor utsträckning i kommunerna. Dessa program och planer anpassas efter de egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs ansvarsfördelningen bättre, och det lokala engagemanget bland ungdomar, föräldrar, politiker, organisationer och enskilda kan utnyttjas bättre. Utskottet anser att motionerna So603 (m) yrkande 1, So655 (mp) yrkande 1, So656 (fp) yrkande 2 delvis, So642 (fp) yrkande 1, So669 (c) yrkande 6 och So672 (v) yrkande 2 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom de åtgärder som vidtagits eller förbereds. Motionerna avstyrks. När det gäller alkoholfria miljöer vidhåller utskottet sin tidigare inställning att information och opinionsbildning skall kombineras med andra insatser, t.ex. för att skapa sysselsättning för ungdomar i alkoholfria miljöer. Verksamheten vid kommunala fritidsgårdar och ungdomsgårdar samt andra drogfria arrangemang spelar därvid en viktig roll som bör uppmuntras. Olika åtgärder som kan främja en alkoholfri uppväxt bör enligt utskottet särskilt prioriteras. Som framhålls i motion So614 (kd) är det angeläget att göra ungdomarna mer delaktiga i det förebyggande arbetet. Ungdomar måste i större utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna fritidsmiljöer utan att dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Det är som påtalas i vissa motioner angeläget att verka för att även andra sammanhang hålls fria från alkohol, särskilt kvinnans graviditetsperioder, på arbetsplatserna och i trafiken. Denna inställning delas också av regeringen. Utskottet vill också framhålla skolans ansvar i det alkoholförebyggande arbetet. I syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap måste det ute i skolorna föras en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågor. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och referensmaterial som Skolverket utarbetar och att undervisning om riskerna med alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt återkommande kampanjer samt att Skolverket följer upp hur ANT-undervisningen bedrivs. I kommunernas alkoholpolitiska handlingsprogram bör skolan särskilt uppmärksammas. Utskottet utgår också från att berörda högskolor inser vikten av att blivande lärare har tillräckliga kunskaper om ANT och att utbildningsplanerna utformas härefter. Med det anförda får motionerna So603 (m) yrkande 4, So614 (kd) delvis, So642 (fp) yrkande 2, So655 (mp) yrkandena 2, 4-6, So656 (fp) yrkande 2 delvis, So669 (c) yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis, So672 (v) yrkandena 5-8 och Ub246 (v) yrkande 4 anses tillgodosedda och avstyrks. Även So642 (fp) yrkande 6 avstyrks. Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter följer utvecklingen av kvinnors missbruk och tar de initiativ som kan behövas för att anpassa vården och behandlingsinsatserna till de kvinnliga missbrukarnas särskilda behov. Motion So656 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Varningstexter I motion So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag om varningstexter på alkoholförpackningar. Motionärerna anser det angeläget att alkoholförpackningar förses med varningstext som kortfattat upplyser om riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i trafiken och på arbetsplatsen. I betänkandet 1995/96:SoU3 avslog utskottet ett motionsyrkande om att alkoholförpackningar skulle förses med varningstexter med följande motivering.
Om ett enskilt medlemsland inom EU uppställer krav på att förpackningar av alkoholhaltiga varor skall vara försedda med varningstexter för att få säljas på den inhemska marknaden är detta sannolikt att anse som ett s.k. tekniskt handelshinder. Tekniska handelshinder, som kan avse krav såväl när det gäller varornas beskaffenhet i sig som provning, kontroll eller märkning av varor, är förbjudna mellan medlemsstaterna. Vidare tillade utskottet att det inte finns något som hindrar företagen att frivilligt förse alkoholvarorna med varningstexter.
Utskottets bedömning Utskottet anser det betydelsefullt att information om alkoholens skadeverkningar ges på flera plan. Utskottet vidhåller dock sin tidigare inställning beträffande varningstexter på alkoholförpackningar och avstyrker därmed motion So659 (kd).
Åldersgränser I motionerna So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 8 delvis och So630 av Sven-Åke Nygårds och Kurt-Ove Johansson (s) begärs tillkännagivanden om att åldersgränsen för inköp på Systembolaget skall sänkas till myndighetsåldern. I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om vad som anförts om åtgärder mot ökat ungdomsfylleri (yrkande delvis). Motionärerna pekar på att alltfler länder börjar diskutera och genomför en höjning av åldersgränsen för inköp av alkohol. Motionärerna anser att det är av yttersta vikt att ungdomsåren är alkoholfria och föreslår i likhet med Alkoholpolitiska kommissionen att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker skall höjas till 20 år. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner om att höja respektive sänka gränsen för inköp av alkoholdrycker. Utskottet har i betänkandet 1994/95:SoU9 uttalat att det ansåg att åldersgränserna 20 år för inköp på Systembolaget och 18 år för servering på restaurang skall behållas. I betänkandet 1995/96:SoU3 ansåg utskottet att kommande förslag från regeringen beträffande åldersgränser borde avvaktas. Alkoholpolitiska kommissionen har föreslagit att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker skall höjas från 18 år till 20 år. Åldersgränsutredningen (C 1995:02) som har haft regeringens uppdrag att göra en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör unga människor har i sin rapport (SOU 1996:11) föreslagit att nuvarande åldersgränser för inköp och servering av alkoholdrycker bör behållas.
Utskottets bedömning Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av nuvarande åldersgränser för inköp på Systembolaget och för servering av alkoholdrycker på restaurang. Motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis, So614 (kd) delvis och So630 (s) avstyrks.
Försäljning av folköl I motion So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om försäljning av folköl. Motionärerna anser att det är fel att butiksanställda som inte uppnått myndighetsåldern får sköta försäljningen av folköl. Ett annat problem är enligt motionärerna att det är svårt att få en ensam person i en butik att neka försäljning av folköl till hotfulla kunder. I motion So647 av Carl-Johan Wilson (fp) begärs en lagändring så att ett system med ansvarig alkoholsäljare införs i enlighet med vad som föreslås i motionen. Motionären föreslår att varje företag som säljer folköl skall åläggas att till kontrollmyndigheten anmäla vem som ansvarar för ölförsäljningen. På så sätt har den som registrerats som ansvarig försäljare ansvar för eventuell olaglig försäljning oavsett vem som hanterat själva leveransen över disk. I motion So650 av Dag Ericson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om införandet av en tillsynsavgift för försäljning av folköl. För att underlätta och förbättra tillsynen över folkölsförsäljningen i butiker anser motionären att kommunen bör få möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över detaljhandel med öl. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga (yrkande 11). Enligt motionären har det slopade kravet på tillstånd för försäljning av folköl resulterat i att drycken blivit mer lättillgänglig, framför allt för ungdomar. Efterlevnaden av åldergränsen, 18 år, är också dålig. För att motverka försäljningen av folköl till minderåriga föreslår motionärerna en återgång till de regler som gällde före alkohollagens ikraftträdande och att kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgifter för tillståndsgivningen och tillsynen över försäljningen. Vidare anser motionärerna att en kartläggning över kommunens tillsynsinsatser snarast bör komma till stånd. Även tydligare ansvarsregler vid försäljningen efterlyses. Även i motionerna So660 av Berndt Ekholm (s) och So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1 delvis) begärs tillkännagivanden om att kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över detaljhandelsförsäljningen av folköl. I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler för försäljning av folköl (yrkande 3). Berusningsdrycken framför andra när det gäller yngre tonåringar är folkölet. Tillgängligheten har flerdubblats sedan tillståndsplikten för försäljningen slopades. Med hänsyn härtill anser motionärerna att ett system med tillståndsgivning för folkölsförsäljning skall återinföras. En återgång till de regler för folkölsförsäljning som gällde före alkohollagens ikraftträdande framförs också i motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 12).
Bakgrund och tidigare behandling Med s.k. folköl avses bl.a. en dryck vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent (2,25 volymprocent motsvarar 1,8 viktprocent). Före alkohollagens ikraftträdande fick detaljhandel med och servering av folköl i princip endast bedrivas av den som hade särskilt tillstånd till detta och som samtidigt sålde eller serverade mat. Bestämmelser om att detaljhandel med eller servering av folköl endast får bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen behölls och finns numera i alkohollagen. Försäljning av folköl skall ske i en livsmedelslokal som har godkänts av miljöförvaltningen. Även åldersgränsen, 18 år för inköp, och övriga restriktioner för ölhanteringen behölls i alkohollagen. I lagen infördes också en bestämmelse som ger möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl. Den särskilda tillståndsplikten för detaljhandel, servering och partihandel med öl som fanns i den tidigare lagen om handel med drycker slopades. I betänkandet 1994/95:SoU9 ställde sig utskottet bakom regeringens förslag. Utskottet ansåg att det fanns fördelar att vinna om reglerna om tillståndsplikt för detaljhandel, servering och partihandel med öl slopades. Fördelarna var tidsbesparing hos de tillståndsprövande myndigheterna som får mer tid att ägna sig åt prövning av ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin och starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i enlighet med intentionerna i alkohollagen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter skulle dock inte förringas, menade utskottet. Om problem vad gäller nykterhet och ordning uppstår eller om försäljning respektive servering sker till underåriga måste sanktioner kunna tillgripas. Utskottet var därför positivt till att kommunerna gavs möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel och servering av folköl om olägenheter uppstår. Vidare betonades vikten av att butiker och serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har uppnått 18 år och att kommunerna kontrollerar att ölhanteringen inte leder till olägenheter samt vid behov vidtar åtgärder. Utskottet var också positivt till att det i alkohollagen infördes en straffbestämmelse som innebär att den som säljer öl till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta verksamheten, dels kan dömas för olovlig dryckeshantering. Utskottet avstyrkte motioner om att bibehålla tillståndsplikten för försäljning av folköl. Riksdagen följde utskottet. I betänkandet 1995/96:SoU3 vidhöll utskottet sin tidigare inställning. Utskottet utgick från att regeringen noga följer utvecklingen av ungdomars konsumtion av folköl och återkommer till riksdagen om det behövs. Alkoholinspektionen har under hösten 1996 genomfört en enkätundersökning hos samtliga länsstyrelser samt ett urval kommuner och polismyndigheter angående utvecklingen av folkölsförsäljningen sedan alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Av Alkoholinspektionens rapport framgår att konsumtionen av folköl utgör 22 % av den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige 1995. Folkölskonsumtionen har ökat bland elever i årskurs 9 mellan åren 1989 och 1995. Bland ungdomar i 15-16-årsåldern är folkölet den största enskilda alkoholdrycken, mätt i ren alkohol. I rapporten hänvisas också till att undersökningar som genomförts av Ungdomens nykterhetsförbund och Sveriges Livsmedelshandlares förbund visar att över 50 % av de underåriga som försökt göra inköp av öl i livsmedelsbutiker lyckats med detta. Antalet detaljhandels- och serveringsställen har enligt inspektionen ökat relativt kraftigt under senare år, och försäljningen har spritt sig till nya typer av försäljningsställen. Alkoholinspektionen anser bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit vid enkätundersökningarna att insatserna mot den illegala försäljningen av folkölet, bl.a. till underåriga, bör intensifieras. Information angående försäljningsbestämmelserna bör spridas i större omfattning och antalet tillsynsbesök bör öka. Vidare efterlyser inspektionen förbättrat samarbete mellan länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter liksom samarbete mellan dessa och andra myndigheter och intressenter. Det skall i detta sammanhang också nämnas att fr.o.m. 1 januari 1997 gäller ändrade skattesatser för öl som bl.a. inneburit att priset på folköl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent höjts. Införandet av en nollskattegräns för öl upp till 2, 8 volymprocent har medfört att produktionen och försäljningen av ett alkoholsvagare folköl ökat. Kommunerna får enligt alkohollagen ta ut avgifter för prövningen av ansökningar om serveringstillstånd. Rätten att ta ut avgift omfattar såväl själva tillståndsprövningen som kostnaden för löpande tillsyn över dem som fått serveringstillstånd. Kommunerna har tillsammans med polismyndigheterna också huvudansvaret för den direkta tillsynen över servering och detaljhandel med öl. Alkohollagen ger inte kommunerna någon rätt att avgiftsbelägga denna tillsyn. Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet. För att få bedriva försäljning av alkoholdrycker krävs att vederbörande uppnått myndig ålder (3 kap. 7 § alkohollagen). Något motsvarande krav gäller inte för försäljnings- eller serveringspersonal. Åldersgränsutredningen (C 1995:02), som gjort en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör unga människor, bl.a. åldersgränserna i alkohollagen, har inte föreslagit någon ändring av alkohollagen i detta avseende.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning beträffande regler för försäljning och servering av folköl. Mot bakgrund bl.a. av den undersökning som Alkoholinspektionen genomfört om utvecklingen av folkölsförsäljningen vill utskottet understryka vikten av att den som serverar eller säljer alkoholdrycker noga följer alkohollagens bestämmelser och förvissar sig om att gästen/köparen har uppnått den ålder som anges i lagen. Det är enligt utskottets mening också angeläget att kontrollen av tillämpningen av åldersgränserna ökar och effektiviseras. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen och återkommer till riksdagen vid behov. Frågan om kommunerna som, tillsammans med polismyndigheterna, har huvudansvaret för den direkta tillsynen över servering och detaljhandel med öl skall ges möjlighet att ta ut avgift för tillsynen bereds för närvarande i Socialdepartementet. Motionerna So609 (s), So647 (fp), So650 (s), So655 (mp) yrkande 11, So660 (s), So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis, So669 (c) yrkande 3 och So672 (v) yrkande 12 avstyrks.
Servering av alkoholdrycker
Serveringstillstånd och tillsyn I motion So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för serveringstillstånd. Enligt motionärerna har kommunerna små möjligheter att driva en aktiv alkoholpolitik med hjälp av serveringstillstånden. Kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden bör ges ökad tyngd, och regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. Kommuninvånare och länsstyrelsen bör ges rätt att överklaga beslut om serveringstillstånd. Kommunerna bör också ges rätt att begränsa antalet permanenta serveringstillstånd inom kommunen samt att tidsbegränsa tillstånden. Frågan om alkoholpolitiska hänsyn fått företräde framför näringspolitiska hänsyn bör bli enligt motionärerna blir föremål för en utvärdering. Liknande synpunkter framförs i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp). Motionärerna begär tillkännagivanden om behovet av ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd och om en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om serveringstillstånd (yrkandena 9 och 10). I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) begärs tillkännagivande om att alkohollagens regler om serveringstillstånd bör ses över i syfte att begränsa antalet serveringstillstånd (yrkande 1 delvis). Motionärerna vill särskilt betona vikten av att tillstånd för servering av alkoholdrycker inte ges till serveringar som ligger i anslutning till eller i närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor. I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om behovet av utbildning för kommunernas alkoholhandläggare (yrkande 11). Motionärerna framhåller att landets kommuner i dag har tillräckliga problem med alla uppgifter som statsmakterna ålagt dem. Det är svårt att tro att alkoholpolitiken prioriteras. Den har länge varit eftersatt och när länsstyrelserna genom alkohollagen frigjorts från huvudansvaret är det risk att det inte blir någon tillsyn alls. Ett annat problem är, menar motionärerna, kompetensen hos handläggarna. Erforderlig kompetens finns endast att tillgå i landets större kommuner. Ökade utbildningsinsatser och erfarenhet behövs för att alkoholhandläggarna skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Bakgrund Ansvaret för att utreda och besluta om serveringstillstånd samt rätten att fatta beslut om återkallelse av tillstånd och andra administrativa ingripanden åvilar numera kommunerna. Under åren 1996 och 1997 gäller övergångsbestämmelser som innebär att kommunerna skall inhämta länsstyrelsens yttrande innan beslut fattas om permanent tillstånd eller återkallelse. Kommunerna har också tillsammans med polismyndigheten ansvaret för den direkta tillsynen över serveringsställena. Före alkohollagens ikraftträdande hade länsstyrelserna ansvaret för dessa uppgifter. Kommunerna har i och med den nya alkohollagen fått en annan och mer uttalad roll än tidigare när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet. Kraven har ökat på att kommunerna skall ha en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i kommunerna. Enligt regeringens mening bör varje kommun ha alkoholpolitiska program som innehåller en detaljerad analys av alkoholsituationen i kommunen, tydliga riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Svenska Kommunförbundet har därför under åren 1995 och 1996 erhållit sammanlagt 3,3 miljoner kronor för att i kommunerna utveckla sådana lokala alkoholpolitiska handlingsplaner. En ansökan om serveringstillstånd skall prövas utifrån de kriterier som gäller enligt alkohollagen, dvs. prövning av sökandens personliga lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet. I samband med tillståndsprövningen skall kommunerna också uppmärksamma riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Kommunerna kan förhindra alkoholservering i särskilt känsliga områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder, idrottplatser eller i områden med känd missbrukarproblematik. Om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunerna också kunna vägra nya serveringstillstånd i området (prop. 1994/95:89, bet. SoU9). En ansökan om serveringstillstånd, som avser servering året runt eller årligen under viss tidsperiod, får inte bifallas utan att kommunerna dessförinnan inhämtat yttrande från polismyndigheten. Kommunerna kan återkalla beviljade tillstånd om serveringen föranleder olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller om alkohollagens bestämmelser inte följs. Länsstyrelsernas uppgifter på alkoholområdet är sedan alkohollagens ikraftträdande bl.a. att utöva tillsyn över kommunernas verksamhet samt att på regional nivå följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet som bedrivs med stöd av alkohollagen. I Socialdepartementets rapport Länsstyrelsernas nya roll på alkoholområdet (Ds 1995:50) betonas det angelägna i att länsstyrelserna genom råd och stöd aktivt medverkar till en kompetens och kunskapsuppbyggnad i kommunerna, t.ex. genom seminarier, utbildningar eller genom gemensamma tillsynsbesök på restauranger. I syfte att förstärka samverkan mellan olika aktörer på regional och lokal nivå förordas i rapporten att länsstyrelserna tar initiativ till bildande av s.k. regionala råd för alkoholfrågor. I dessa råd bör förutom länsstyrelsen ingå företrädare för landstinget, polismyndigheten, skattemyndigheten, tullen, kommunen och Folkhälsoinstitutets regionala kontaktpersoner. I juni 1995 beslutade regeringen att det i varje län skall finnas ett regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet (Förordning 1995:736). Kommunens beslut får överklagas till förvaltningsdomstol. Vid behandlingen av förslaget till alkohollag ansåg utskottet i likhet med regeringen att det inte är lämpligt att införa en särreglering i alkohollagen om närboendes rätt att överklaga. Utskottet hänvisade till förvaltningslagens bestämmelse att den som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga detta, om beslutet gått honom emot. Utskottet ansåg att det får bli en fråga för domstolarna att klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller annat serveringsställe skall anses ha rätt att överklaga beslut om tillstånd till alkoholservering. Utskottet vidhöll denna inställning i betänkandet 1995/96:SoU3. I samma betänkande vidhöll också utskottet sin tidigare uppfattning om att en utvärdering av den s.k. kommunaliseringen bör ske inom två år. (Kommunen övertog tillståndsprövningen först den 1 januari 1996. Alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995.)
Mattvång och pausservering I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om behovet av ändringar i alkohollagen (yrkande 8 delvis). Motionärerna anser att alkohollagens bestämmelser om mattvång skall slopas helt och hållet. Matservering skall inte vara ett krav för att få serveringstillstånd. Det skall vara möjligt att öppna renodlade barer och pubar. Servering av alkoholdrycker i foajéer till teatrar och konsertlokaler bör inte begränsas till att äga rum endast vid en paus under pågående föreställning. Enligt motionärerna är det rimligt att man skall ha möjlighet att dricka ett glas både före och efter en föreställning. Även bestämmelserna om servering från minibar bör utgå ur alkohollagen anser motionärerna. Motioner om matservering som villkor för serveringstillstånd, tillstånd för servering i foajé till teater eller konsertlokal och villkoren för bestämmelser om minibarer har behandlats av utskottet i betänkandena 1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3. Utskottets inställning var att matservering även i fortsättningen skall vara ett krav för att serveringstillstånd skall kunna beviljas. Utskottet var inte berett att utvidga tillståndet för teatrar och konsertlokaler till att avse andra tider för serveringens bedrivande än i paus under pågående föreställning eller till andra alkoholdrycker än vin och starköl. Även mo- tionsyrkanden om att bestämmelser om minibar skall utgå ur alkohollagen avstyrktes av utskottet. Detta blev också riksdagens beslut.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att reglerna om serveringstillstånd varit föremål för viss översyn under senare tid. Branschgranskningsutredningen, som nyligen överlämnat sitt huvudbetänkande Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) till regeringen, har bl.a. föreslagit att Alkoholinspektionen skall ges möjlighet att överklaga kommunernas beslut i ärenden om serveringstillstånd och att kommunen skall bereda länsstyrelsen möjlighet att yttra sig i tillståndsärenden. För effektivare handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden har utredningen föreslagit att informationsutbytet mellan myndigheter skall förbättras, bl.a. genom sambearbetning av register. Vidare har länsstyrelserna i rapporter som tillställts Alkoholinspektionen i mars 1997 redogjort för bl.a. erfarenheterna under det första året av kommunaliseringen. Det sammanfattande intrycket är att kommunaliseringen efter vissa initiala problem fungerat bra. Behovet av ytterligare utbildning för handläggarna har påpekats. Alkoholinspektionen skall sammanställa och närmare analysera uppgifterna i rapporten. Alkoholinspektionen, som utövar central tillsyn över efterlevnaden av alkohollagen, har meddelat allmänna råd till lagens serveringsbestämmelser (AIFS 1996:5). Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av att varje kommun utarbetar alkoholpolitiska program med tydliga riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Det är också angeläget att kommunerna i samband med tillståndsprövningen noga uppmärksammar riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Alkohollagen ger kommunerna möjligheter att förhindra alkoholservering i särskilt känsliga områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser eller i områden med känd missbrukarproblematik. Det är även möjligt för kommunerna att vägra serveringstillstånd om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga. Utskottet är inte berett att förorda något tak för antalet serveringstillstånd i en kommun. Ett avslag på en ansökan skall inte kunna ske enbart på den grunden att många serveringsställen med tillstånd att servera alkoholdrycker redan finns i kommunen. Enligt alkohollagen måste en individuell prövning ske av varje ansökning, och ett avslag måste motiveras utifrån de kriterier för serveringstillstånd som gäller enligt alkohollagen, dvs. antingen med hänvisning till sökanden eller serveringsstället eller med hänsyn till alkoholpolitiska olägenheter. Beträffande regler för överklagande av beslut om serveringstillstånd vidhåller utskottet sin tidigare inställning. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So627 (s), So655 (mp) yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v) yrkande 11. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om att ett tillstånd att servera spritdrycker, vin och starköl till allmänheten förutsätter att lagad mat kan tillhandahållas. Utskottet finner inte heller anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande beträffande s.k. pausservering och servering från minibar på hotell. Motion So603 (m) yrkande 8 om ändring i alkohollagen i dessa avseenden avstyrks.
Serveringens bedrivande, m.m.
Serveringstider I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad som anförts om serveringstider (yrkande 8 delvis). Motionärerna anser att tidsbegränsningen i 6 kap. 4 § alkohollagen knappast fyller någon socialpolitisk funktion och bör utmönstras ur lagen. Godkända näringsställen måste få ha öppet vid de tidpunkter det finns en efterfrågan.
Prissättning m.m. I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att bestämmelserna i alkohollagen om att priset på alkoholdrycker vid servering inte får understiga inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för att förmå gäster att köpa alkoholdrycker (6 kap. 6 och 7 §§) skall upphävas (yrkande 8 delvis). Motionärerna anser att bestämmelserna är ytterligare exempel på onödiga regler som bör avskaffas. Vidare yrkas att bestämmelserna om alkoholfria alternativ och högsta tillåtna alkoholhalt (3 kap. 6 § och 3 kap. 1 §) skall utmönstras ur lagen. I motion So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om ett förtydligande av 6 kap. 9 § alkohollagen. Motionärerna anser att en restaurangägare skall vara strikt ansvarig om alkoholdrycker, i strid mot förvaringsförbudet, förvaras i restaurangen eller därtill hörande utrymmen. Motionen tar sikte på fall där anställda, t.ex. en serveringsansvarig, förvarar sprit (smuggelsprit, hembränt) i restaurangen och hävdar att det är för eget bruk. (Med strikt ansvar torde motionärerna mena att serveringstillståndet skall återkallas.)
Tidigare behandling, m.m. När det gäller alkohollagens bestämmelser om tidpunkter för serveringens bedrivande uttalade utskottet (bet. 1994/95:SoU9) med anledning av ett motionsyrkande med samma innehåll som det nu aktuella att reglerna utgör en inte oväsentlig del av den svenska alkoholpolitiken och sociala hänsyn skall ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga sådana. Enligt utskottets mening skulle serveringstiderna även fortsättningsvis vara lagreglerade. Motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet ansåg vidare att effekterna av sena utskänkningstillstånd skulle utvärderas. Utredningen bör omfatta effekterna på alkoholkonsumtion bland ungdom och förekomsten av våld, ansåg utskottet. Denna inställning vidhölls även i betänkandet 1995/96:SoU3. I samma betänkande avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att reglerna i 6 kap. 6 och 7 §§ alkohollagen skulle upphävas. Utskottet fann att det var viktigt att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i samband med servering. Utskottet ansåg också att priserna skall avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas. En ansvarsfull alkoholservering kan inte förenas med att gästerna förmås till akoholkonsumtion uttalade utskottet vidare. Utskottet ställde sig därför positivt till alkohollagens bestämmelser om att priser på alkoholdrycker vid servering inte får sättas lägre än inköpspriset med skäligt tillägg för varan och till att åtgärder inte får vidtas på ett serveringsställe i syfte att förmå någon gäst till inköp av alkoholdrycker. Riksdagen följde utskottet. Syftet med bestämmelsen om alkoholfria alternativ är enligt förarbetena till alkohollagen bl.a. att garantera att en kund eller gäst som önskar ett alkoholfritt alternativ, lättdryck i alkohollagens mening, också skall kunna få detta i stället för alkoholdryck. Utskottet hade vid behandlingen av regeringens förslag till alkohollag inte något att invända mot att en sådan bestämmelse infördes i alkohollagen. I alkohollagen finns inte någon bestämmelse om högsta tillåtna alkoholhalt för försäljning av spritdrycker. Regeringens förslag till alkohollag innehöll en sådan bestämmelse. Utskottet förordade att förslaget i denna del skulle avslås av riksdagen, vilket också blev riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU9 s. 16, rskr. 106). Enligt 6 kap. 9 § alkohollagen är det i princip förbjudet att på ställen med serveringstillstånd dricka eller tillåta någon att dricka andra alkoholdrycker än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet. Paragrafen innehåller också förbud mot att i vissa andra lokaler dricka eller tillåta någon att dricka alkoholdrycker över huvud taget. I tredje stycket anges att alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i paragrafen inte heller får förvaras i en sådan lokal eller tillhörande utrymmen i annat fall än när det är uppenbart att drycken inte är avsedd att drickas på stället. Undantaget tar sikte på det fallet att en gäst lämnar in en medhavd alkoholdryck för förvaring hos garderobiären. 10 kap. 2 § alkohollagen ger möjlighet att straffrättsligt ingripa mot bl.a. servering av ?smuggelsprit? eller spritdrycker som härrör från hembränning eller renaturering.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om serveringstider, prissättning, animeringsförbud och alkoholfria alternativ och avstyrker därmed förslagen i motion So603 (m) yrkande 8 om ändringar i dessa delar. Yrkandet om högsta tillåtna alkoholhalt i samma motion är redan tillgodosett och avstyrks därför. Även motion So662 (s) avstyrks.
Illegal alkoholhantering I motion So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om ett åtgärdsprogram mot hembränning. Hembränning utgör ett stort hot mot folkhälsan och situationen är i dag mycket alarmerande särskilt när det gäller ungdomars konsumtion av hembränt. Ett kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga och beivra hembränning måste till anser motionärerna. Regeringen bör uppdra åt Folkhälsoinstitutet att utarbeta ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta hembränningen. Polisen måste få ytterligare resurser för bekämpa hembränningen. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering (yrkande 12). Motionärerna anför att olika former av illegal alkoholhantering utgör ett stort hot mot den svenska alkoholpolitiken och folkhälsan. Motionärerna ser positivt på det uppdrag som regeringen gett till Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att kartlägga omfattningen och karaktären på den olagliga alkoholhanteringen samt lämna förslag till åtgärder. Motionärerna hänvisar till ett lyckat projekt mot olaglig alkoholhantering som bedrivits i Norge och anser att ett liknande projekt bör genomföras i Sverige. I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och spritförsäljning (yrkande 7). För att komma till rätta med hembränning och spritsmuggling måste ett brett åtgärdsprogram sättas in. Folkrörelser, myndigheter och kommuner bör mobiliseras anser motionärerna. Vidare bör Sverige ta lärdom av den kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig sprithantering som under de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har gett positiva resultat både vad gäller omfattningen av hembränning och befolkningens attityder till illegal sprithantering. Även i motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1 delvis) krävs åtgärder mot illegal sprithantering. Motionärerna anser att regeringen bör ge folkrörelserna i uppdrag att i samverkan med myndigheterna genomföra en kampanj som motverkar illegal droghantering. I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hembränning och smuggling (yrkande 15). Enligt motionärerna har den fabriksmässiga hembränningen och smugglingen ökat sedan Sverige blev medlem i EU. Det är hög tid att utveckla en plan för att möta de ökande alkoholproblemen. Bl.a. bör Sverige utnyttja sitt medlemskap till att mer kraftfullt hävda sin rätt till en självständig alkoholpolitik.
Bakgrund Regeringen gav i november 1995 Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket och Alkoholinspektionen i uppdrag att kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprithanteringen samt att lämna förslag till lämpliga åtgärder för att minska denna typ av verksamhet. Uppdraget utsträcktes senare till att omfatta även Generaltullstyrelsen. Uppdraget har hanterats av en myndighetsgemensam arbetsgrupp som i december 1996 avlämnade sin rapport Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) till regeringen. I rapporten föreslår arbetsgruppen en rad åtgärder för att komma åt den storskaliga eller organiserade hanteringen av olovligt framställd eller införd sprit, s.k. svartsprit. Kontroller bör intensifieras och Polisen och Tullen bör tillföras extra resurser. Arbetsgruppen anser att det finns argument för och emot en kriminalisering av köp och innehav av svartsprit och att frågan inte kan avfärdas utan ytterligare utredning. Ytterligare förslag är att tydligare markera allvaret i hanteringen av svartsprit med ungdomar som kundkrets. Tillverkning eller försäljning av svartsprit som riktar sig till ungdomar bör betraktas som en försvårande omständighet vid brottets svårighetsgrad. Alkohollagens kriterier för grovt brott bör därför kompletteras i enlighet härmed. Även straffskalorna bör ses över med inriktning på en skärpning, främst vad avser minimipåföljden för grovt brott. Vidare anser utredningen att möjligheten att lagföra medverkansbrott vid exempelvis försäljning av aktivt kol och turbojäst bör utredas. Riktlinjer bör utformas för hur olika gärningar som faller under alkohollagens straffbestämmelser bör betraktas. Varusmugglingslagens bestämmelser bör ses över med sikte på en skärpning av straffsatserna. Eftersom insatserna mot hantering av svartsprit sett ur olika synvinklar torde vara en högprioriterad fråga, anser arbetsgruppen att respektive departement skall undersöka om nödvändiga resurser finns och om prioriteringar sker på ett ändamålsenligt sätt. För att bekämpningen av svartsprithanteringen skall vara effektiv och trovärdig krävs enligt arbetsgruppen en samsyn på problemet bland politiker och myndigheter. Informationsinsatser riktade till allmänheten bör därför föregås av en informations/utbild-ningssatsning som riktar sig till beslutsfattare och myndigheter. Arbetsgruppen anser att det behövs en kontinuerlig uppföljning av omfattningen av och karaktären på hanteringen av svartsprit så att åtgärder och insatser snabbt kan anpassas till nya förutsättningar. Alkoholinspektionen bör ges i uppdrag att kontinuerligt följa utvecklingen när det gäller tillverkning och distribution av svartsprit. Att följa utvecklingen i konsumtionsledet åvilar Folkhälsoinstitutet. Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats, och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det skall också nämnas att regeringen utbetalat 8 miljoner kronor till Rikspolisstyrelsen för att bl.a. användas till olika lokala och regionala samarbetsprojekt mellan närpolisverksamhet, socialtjänst och länsstyrelser för att försvåra eller förhindra den olovliga sprithanteringen.
Utskottets bedömning Utskottet instämmer med motionärerna att olovlig tillverkning av sprit och spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheterna att ingripa mot den illegala sprithanteringen måste förbättras. Regeringens ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) bör dock avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i frågan. Motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12, So656 (fp) yrkande 7, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v) yrkande 15 avstyrks.
Avgifter m.m. I motion So663 av Per Rosengren (v) hemställs om ett tillkännagivande om behovet av att avgiftsbelägga teknisk sprit. Motionären anser att priset på teknisk sprit skall sättas så att det även täcker kostnader för skadeverkningar till följd av missbruk. Även om produkten inte är avsedd att drickas kan man enligt motionären inte bortse från att så faktiskt sker. Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften för tekniska alkoholprodukter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt motionären användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till omvårdnad av grava missbrukare. I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om alkoholproducenternas ansvar (yrkande 8). En s.k. ohälsoavgift bör införas på alkoholdrycker anser motionärerna. Av avgiften bör en del återföras till sjukvården och socialtjänsten som har stora kostnader till följd av alkoholkonsumtionen. Producenterna bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar för de samhällskostnader deras produkter orsakar. Läkemedelsverket svarar för tillsynen av införsel, försäljning och köp av teknisk sprit enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit. Läkemedelsverkets verkställighetsföreskrifter finansieras genom avgifter, för närvarande 8 öre per kg försåld sprit. För all införsel och försäljning av teknisk sprit krävs tillstånd från Läkemedelsverket. Verkets tillsyn riktar sig främst mot säljarna av den tekniska spriten. Ett nytt datasystem för denna verksamhet är under utveckling för att ge snabbare och bättre information om köpare och säljare av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I rapporten Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) anförs att missbruket av teknisk sprit har ändrat karaktär under de senaste åren. Sedan 1994 förekommer grövre smuggling, stöld respektive rening i stor skala av teknisk sprit. För att komma till rätta med dessa problem föreslås i rapporten ökad samverkan mellan Läkemedelsverket, Alkoholinspektionen, skattemyndigheten, Tullverket och Polisen. Socialministern har i svar på fråga i riksdagen under början av året uttalat sin avsikt att tillkalla en utredare som skall se över gällande lagstiftning om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I uppdraget kommer bl.a. att ingå förslag till ytterligare åtgärder för att förhindra förgiftning med metanol och förorenad alkohol. Motionsyrkanden om att avgiftsbelägga teknisk sprit har varit föremål för riksdagens behandling vid ett flertal tillfällen. I betänkandet 1990/91:SoU17 framhöll utskottet att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen av tillsynen. Utskottet uttalade också att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde undvikas. Den då aktuella motionen avstyrktes. I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet denna uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella. Även skatteutskottet har uttalat att åtgärder för att motverka missbruk av teknisk sprit bör lösas på andra vägar än genom beskattningsåtgärder (bet. 1991/92:SkU25). Socialutskottet och skatteutskottet har också avstyrkt motioner om att införa en särskild avgift på tobak i syfte att bekosta insatserna för att förebygga tobaksdebut och för att ge hjälp åt personer som önskar sluta röka (bet. 1992/93:SoU26 och 1992/93:SkU25). Vidare har skatteutskottet i betänkandet 1996/97:SkU17 avstyrkt ett motionsyrkande om att tobak skall beläggas med en extra skatt som destineras till vissa hälso- och sjukvårdsverksamheter med motiveringen att ?även den typ av angelägna verksamhet som motionen avser bör underställas en normal budgetprövning?.
Utskottets bedömning Utskottet finner inte skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande i fråga om särskild avgift på tekniska alkoholprodukter. Motion So663 (v) avstyrks därför. Även motion So669 (c) yrkande 8 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97: So642 yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3, res. 1 (m) - delvis res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (kd) 2. beträffande Systembolagets verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So602, 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:Ub247 yrkande 9, res. 1 (m) - delvis 3. beträffande alkoläsk att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So640, 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So668 yrkande 2, res. 6 (fp) res. 7 (mp) 4. beträffande marknadsföring att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande 13, 1996/97:So669 yrkande 4, 1996/97:So672 yrkandena 9 och 10 och 1996/97:N238 yrkande 1, res. 8 (mp) 5. beträffande information och opinionsbildning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672 yrkande 2, res. 9 (m) res. 10 (fp) 6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 4, 1996/97: So614 delvis, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So655 yrkandena 2, 4-6, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkandena 9 och 10, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis, 1996/97:So672 yrkandena 5-8 och 1996/97:Ub 246 yrkande 4, res. 11 ( c, fp, mp, kd) 7. beträffande kvinnliga missbrukare att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkande 4, res. 12 (fp) 8. beträffande varningstexter att riksdagen avslår motion 1996/97:So659, res. 13 (kd) 9. beträffande åldersgränser att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis, 1996/97:So614 delvis och 1996/97:So630, res. 14 (m) res. 15 (kd) 10. beträffande försäljning av folköl att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647, 1996/97:So650, 1996/97:So655 yrkande 11, 1996/97:So660, 1996/97: So669 yrkande 3, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97: So672 yrkande 12, res. 16 (c, v, mp) res. 17 (kd) 11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655 yrkandena 9 och 10, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 11, res. 18 (mp, kd) res. 19 (v) 12. beträffande mattvång och pausservering att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis, res. 22 (m) 13. beträffande serveringstider, prissättning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:So662, res. 23 (m) 14. beträffande illegal alkoholhantering att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656 yrkande 7, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 15, res. 24 (fp) res. 25 (v) res. 26 (kd) 15. beträffande teknisk sprit att riksdagen avslår motion 1996/97:So663, res. 27 (v) 16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker att riksdagen avslår motion 1996/97:So669 yrkande 8. res. 28 (c, mp)
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Catherine Persson (s), Annika Jonsell (m), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Inriktningen av alkoholpolitiken m.m. (mom. 1 och 2) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 9 börjar med ?Totalkonsumtionens samband? och på s. 11 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Vägledande för den svenska alkoholpolitiken måste som anförs i motion 603 (m) vara att den övervägande delen av befolkningen är kapabel att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion, utan omfattande restriktioner och regler. Av detta skäl är det också angeläget att en klar åtskillnad görs mellan bruk och missbruk av alkohol. Dessa begrepp blandas alltför ofta ihop vilket medfört att Sverige för en alkoholpolitik som skiljer sig markant från den syn på frågorna som är förhärskande i vår omvärld. Den svenska alkoholpolitiken har i alltför hög utsträckning koncentrerats till totalkonsumtionen, vilket lett till att problemet med den grupp som överkonsumerat alkohol inte tillräckligt uppmärksammats. Enligt utskottets mening finns det inte något entydigt samband mellan totalkonsumtionen av alkohol och alkoholskador. Däremot för överkonsumtionen av alkohol med sig omfattande sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är mycket höga och lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är mycket stort. Barn till missbrukare är särskilt utsatta. Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar i många fall en alltför tidig död. Det är mot den bakgrunden viktigt att minska alkoholkonsumtionen, men detta skall ske utan fixering vid totalkonsumtionen en fixering som ofta har lett till felaktiga prioriteringar och åtgärder. Enligt utskottet får de åtgärder som vidtas för att minska alkoholkonsumtionen inte uppfattas som trakasserier av den övervägande del av befolkningen som inte har problem med sin alkoholkonsumtion. Utskottet kommer därför i det följande att föreslå ändringar av nuvarande bestämmelser om utskänkningstillstånd, åldersgränser för inköp av alkoholdrycker, serveringstider m.m. Utskottet anser att alkoholpolitiken i ökande utsträckning skall inriktas på information, utbildning, opinionsbildning och andra förebyggande insatser i syfte att tränga tillbaka missbruket av alkohol, förhindra att fler blir missbrukare och motverka alkoholskador. Detta är det viktigaste alkoholpolitiska instrumentet. Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor. Vidare anser utskottet att Sverige som medlem i Europeiska unionen skall delta i det europeiska samarbetets alla delar. Vi har accepterat Romfördragets grundläggande principer om fri rörlighet över gränserna för bl.a. varor och personer. I kommande förhandlingar med EU bör Sverige inte fortsätta att begära permanenta undantag för privatpersoners rätt att införa alkoholdrycker. I stället bör gränserna för privatinförsel successivt höjas fram till den 30 juni år 2000 då det svenska undantaget helt bör upphöra. Även det återstående monopolet inom alkoholhanteringen bör avvecklas. Vad utskottet nu anfört om inriktningen av alkoholpolitiken bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i dessa delar avstyrks. dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med ?Systembolagets ensamrätt? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Systembolagets detaljhandelsmonopol bör enligt utskottet successivt avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med införandet av ett licensierings- system för försäljning via dagligvaruhandeln. I ett första skede bör starköl och vin kunna säljas utanför monopolet. Detta bör med anledning av motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m) ges regeringen till känna. Motion Ub247 (fp) yrkande 9 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. beträffande Systembolagets verksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So602 och 1996/97:So603 yrkande 8 delvis samt med avslag på motion 1996/97:Ub247 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1) Roland Larsson (c) anser dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 10 börjar med ?Inriktningen av? och slutar med ?avstyrks därför? samt på s. 11 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort utgå och ersättas av följande: Utskottet vill betona vikten av att Sverige följer de etiska principer och den handlingsplan som under 1995 antagits av de europeiska länderna inom WHO. I WHO-dokumentet fastslås alla människors rätt till ett familjeliv och yrkesliv fritt från olyckor, våld och andra negativa konsekvenser av alkohol. Barn och ungdomar skall har rätten till en trygg uppväxt utan negativa konsekvenser av alkohol och så långt det är möjligt skyddas från marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för att främja hälsa genom kontroller av tillgången på alkohol och genom beskattning nämns i handlingsplanen liksom rätten till vård, information och förebyggande insatser inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet. Vidare delar utskottet inställningen i motion So666 att en förutsättning för att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda regler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att Sverige i det europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler skall gälla för alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och tobaksbruk uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So669 (c) yrkande 5 och So666 (s) yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga motioner om inriktning av alkoholpolitiken avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:666 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So669 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So669 yrkande 1, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?En samlad redogörelse? och slutar med ?So656 (fp) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Ansträngningarna för att minska den totala alkoholkonsumtionen måste fortsätta. Målet att minska konsumtionen med 25 % räknat från 1980 måste bibehållas även om det inte kan uppnås fram till år 2000. Regeringen bör enligt utskottet snarast ge riksdagen en samlad redogörelse för vad som har gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå en minskad alkoholkonsumtion. En sådan redogörelse bör sedan följas upp med årliga rapporteringar av uppnådda resultat. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So656 (fp) yrkande 1 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Den svenska alkoholpolitiken? och slutar med ?anpassas härtill? bort ha följande lydelse: För att motverka de skador som alkoholen förorsakar krävs enligt utskottet en allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därutöver behövs varierande insatser för vård och stöd till den som fastnat i ett beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande insatser är inte tillräckligt utan vad som krävs är en lämplig kombination av olika åtgärder såsom höga skatter, restriktioner, information, undervisning samt vård och behandlingsinsatser. dels att den del av utskottets bedömning som på s. 11 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig bakom vad som anförts i motion So666 om att en förutsättning för att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda regeler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att Sverige i det europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler skall gälla för alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och tobaksbruk uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So672 (v) yrkande 1 och So666 (s) yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So672 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens inställning om att slå vakt om Systembolagets detaljhandelsmonopol och fortsatta införselrestriktioner på alkohol och tobak. Skulle EG-domstolen finna att detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten är det viktigt att åtgärder vidtas för att motverka en uppluckring av alkoholpolitiken. Detta bör med anledning av motion N14 (kd) ges regeringen till känna. Övriga motioner om inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N14 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Alkoläsk (mom. 3) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med ?Systembolagets möjligheter? och på s. 15 slutar med ?inte behövs? bort ha följande lydelse: Den stora faran med alkoläsk är att barn och ungdomar på ett mycket försåtligt sätt kan lockas till ett beroende av alkohol eftersom de inte ens känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att inte sälja alkoläsk med hänvisning till dess skaderisker särskilt för barn och ungdomar godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden. Alkoholsortimentsnämnden ansåg att beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget (artikel 30). Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om Systembolaget har rätt att avvisa drycken ur sitt sortiment prövas av EG-domstolen. Flera avgöranden från EG-domstolen under senare år visar att domstolen har blivit alltmer benägen att acceptera nationella regler, som till sin natur inte begränsar tillgängligheten till marknaden för utländska produkter i större utsträckning än nationella. Även om Systembolagets vägran att sälja alkoläsk skulle anses oförenlig med artikel 30 i Romfördraget skulle den kunna anses motiverad med hänsyn till skyddet för bl.a. människors hälsa enligt artikel 36 i fördraget. Systembolaget bör därför ges möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande alkoläsk att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So668 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So640 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Alkoläsk (mom. 3) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Utskottet är? och slutar med ?So640 (mp) avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att förordningen med instruktioner för Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett uttalat alkoholpolitiskt mål. Detta bör med anledning av motion So640 (mp) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande alkoläsk att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So640 och med avslag på motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och 1996/97: So668 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Marknadsföring (mom. 4) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?N238 (mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ansvarsbestämmelserna när det gäller otillåten marknadsföring av alkoholdrycker måste skärpas och att de företag som inte följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff. Olika slag av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins i många fall aggressiva försäljningsmetoder. För att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara kontrollerande, inspekterande och registrerande bör Alkoholinspektionen överta kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker. Vidare anser utskottet att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras in i alkohollagen. En tillståndhavare som inte följer gällande marknadsföringsregler skulle förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Reklamförbudet bör utsträckas till att omfatta även facktidskrifter som vänder sig till näringidkare och skrifter som tillhandhålls i Systembolagets butiker. Det är också, menar utskottet, hög tid att bestämmelser om förbud mot indirekt alkoholreklam införs i alkohollagen. Sverige bör också inom EU verka för att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar riktade till den egna befolkningen. När det gäller statliga Vin & Sprit AB delar utskottet inställningen i motion N238 (mp) om att bolagets aggressiva marknadsföring av sina produkter gentemot branschfolk runt om i landet är oacceptabel och måste upphöra. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So618 (mp), So655 (mp) yrkande 13, So672 (v) yrkande 10 och N238 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande marknadsföring att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande 13, 1996/97:So672 yrkande 10 och 1996/97:N238 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:So669 yrkande 4 och 1996/97:So672 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Information och opinionsbildning (mom. 5) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Information och upplysning? och på s. 25 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Det viktigaste instrumentet i kampen mot alkoholmissbruk är enligt utskottet information och opinionsbildning. Effektiva och regelbundet återkommande informations- och hälsoupplysande kampanjer skapar större förståelse hos enskilda människor och har större påverkan på deras attityder än restriktioner och förbud. Ett utmärkt exempel på detta är de antirökkampanjer som bedrevs främst i slutet på 1970-talet och som ledde till en kraftig minskning av rökning bland ungdomar. Redan före tobakslagens tillkomst hade också många miljöer, t.ex. vissa offentliga lokaler, sammanträdesrum och inrikes transporter, gjorts rökfria. Informationen om alkohol och alkoholrelaterade skador måste vara baserad på fakta och kunskap. Det är därför väsentligt att sådan sammanställs och utvärderas för att på ett effektivit sätt kunna användas i opinionsarbetet. Utskottet vill också betona vikten av att den information som ges inte är förbudsivrande eller kan uppfattas som förmynderi. Budskapet måste vara tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses. Det är också viktigt att en klar åtskillnad görs mellan bruk och missbruk av alkohol. Sverige bör enligt utskottets mening ta lärdom av det arbete som skett och fortfarande pågår i den kanadensiska delstaten Quebec där en omfattande liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett omfattande upplysningsarbete, något som lett till minskad alkoholkonsumtion. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 1 ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande information och opinionsbildning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:So642 yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Information och opinionsbildning (mom. 5) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Att förebygga alkoholmissbruk och skapa respekt för alkoholen som vanebildande drog är enligt utskottet en av de viktigaste insatserna för att förbättra folkhälsan. Det är angeläget att informationen och de opinionsbildande insatserna belyser effekterna av allt bruk av alkohol och inte enbart missbruket av alkohol. Insatserna måste riktas till såväl ungdomar som till deras föräldrar och övriga vuxna. Vidare anser utskottet att opinionsbildning mot langning skall ske kontinuerligt. Större kampanjer bör regelbundet genomföras i samverkan mellan stat, kommuner och ideella föreningar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So656 (fp) yrkande 2 delvis och So642 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande information och opinionsbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So642 yrkande 1, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis och med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Utbildning och alkoholfria miljöer (mom. 6) Roland Larsson (c), Kerstin Heinemann (fp), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?När det gäller? och på s. 26 slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet ser med oro på att ANT-undervisningen har kommit på undantag i många skolor under senare år. Saknas det lokala ?eldsjälar? erbjuds inte eleverna ANT-undervisning i de former som så framgångsrikt utvecklades under 1980-talet. Enligt utskottet bör Skolverket genom statliga direktiv åläggas att förbättra skolornas ANT-undervisning. Skolan har ett stort ansvar i det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Enligt utskottet bör varje skola utveckla handlingsprogram för elevarbetet med hälsofrågor där ANT skall ges en framträdande roll. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och referensmaterial som Skolverket utarbetat och att undervisning om riskerna med alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt återkommande kampanjer. Det finns dessutom utmärkt informationsmaterial och kvalitativt goda metoder som utvecklats av bl.a. nykterhetsrörelsen och som bör tas till vara i ANT-undervisningen. Även blivande lärare, ungdomsledare, socionomer och andra som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar måste i sina respektive yrkesutbildningar få gedigna kunskaper om alkohol och övriga beroendeframkallande medel. Information om alkohol och andra drogers skadeverkningar bör också ingå i den högre utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonalen. Insatser för ungdomar måste enligt utskottet inriktas på att få dem att helt avstå från alkohol under uppväxttiden. Det är därför angeläget att också främja alkoholfria fritidsmiljöer för ungdomar. Stat och kommun bör i samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av alkoholfria träffpunkter för ungdomar. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So614 delvis, 1996/97:So655 yrkandena 2 och 4-6, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis och 1996/97:So669 yrkandena 9 och 10 och med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 4, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis, 1996/97:So672 yrkandena 5-8 och 1996/97:Ub246 yrkande 4 som sin mening ger regerigen till känna vad utskottet anfört,
12. Kvinnliga missbrukare (mom. 7) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet utgår? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är nuvarande missbrukarvård inte anpassad till en ökande andel kvinnliga missbrukare. Det är därför viktigt att förebyggande program och behandlingsprogram för kvinnor med alkoholproblem utvecklas. Erfarenheterna vid EWA-enheten vid Karolinska institutet bör därvid tas till vara. Detta bör med anledning av motion So656 (fp) yrkande 4 ges regeringen till känna dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande kvinnliga missbrukare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Varningstexter (mom. 8) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?motion So659 (kd)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inställningen i motion So659 (kd) om att förpackningar med alkoholdrycker skall förses med varningstext, som kortfattat upplyser om riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i trafiken och på arbetsplatserna. Sverige bör inom EU aktivt verka för att bestämmelser med krav på varningstexter skall införas. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande varningstexter att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So659 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Åldersgränser (mom. 9) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse: I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet att fullgöra militärtjänst och rätt att ta körkort. Utskottet anser att det är hög tid att även åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol jämställs med myndighetsåldern. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande åldersgränser att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:So630 samt med avslag på motion 1996/97:So614 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Åldersgränser (mom. 9) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse: För att skjuta upp alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar anser utskottet att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker skall höjas från nuvarande 18 år till 20 år. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant lagförslag. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande åldersgränser att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So614 delvis och med avslag på motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:So630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Försäljning av folköl (mom. 10) Roland Larsson (c), Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet ser med oro på den ökade konsumtionen av folköl bland yngre tonåringar. En särskild fara ligger i att folkölet i många fall fungerar som inkörsport till ett mer utvecklat alkoholmissbruk bland ungdomar. Tillgängligheten är stor genom att antalet försäljnings- och serveringsställen har flerdubblats sedan reglerna om tillståndsplikt för detaljhandel med och servering av folköl slopades. Som utskottet tidigare anfört är det är viktigt att på olika sätt finna vägar att hålla ungdomsåren alkoholfria. En åtgärd är att begränsa tillgängligheten. Utskottet anser därför att de tidigare reglerna om tillståndsplikt skall återinföras. Därmed kan också efterlevnaden av åldersgränserna förbättras genom att tillståndet kan återkallas eller ett förnyat tillstånd vägras om det förekommit anmärkningar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So669 (c) yrkande 3 och So672 (v) yrkande 12 och med anledning av motion So655 (mp) yrkande 11 ge regeringen till känna. Övriga motioner i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande försäljning av folköl att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So669 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 12 och med anledning av motion 1996/97:So655 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647, 1996/97:So650, 1996/97:So660 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Försäljning av folköl (mom. 10) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet utgår? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att tillsynen över detaljhandeln med folköl måste förbättras och effektiviseras. Särskilt angeläget är det att kontrollen av efterlevnaden av åldersgränserna ökar. För att detta skall vara möjligt krävs enligt utskottet att kommunerna får ta ut avgifter för denna tillsyn. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande försäljning av folköl att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So650, 1996/97:So660 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och med anledning av motion 1996/97:So655 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647, 1996/97:So669 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11) Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med ?Utskottet är inte? och på s. 34 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden måste ges ökad tyngd. Bl.a. bör kommunerna i sina riktlinjer ges rätt att begränsa antalet permanenta serveringstillstånd inom kommunen genom att tidsbegränsa tillstånden till förslagsvis tre år. Vidare anser utskottet att alkohollagens regler om serveringstillstånd måste ses över i syfte att begränsa antalet tillstånd. Ett ytterligare krav för att få serveringstillstånd bör enligt utskottet vara att serveringsstället inte ligger i anslutning till eller i närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor. Enligt förarbetena till alkohollagen skall alkoholpolitiska hänsyn ha företräde framför näringspolitiska vid beviljandet av serveringstillstånd. Frågan om kommunerna har uppfyllt dessa intentioner bör enligt utskottet bli föremål för en utvärdering. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att göra utvärderingen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So655 (mp) yrkandena 9 och 10, So627 (s) och So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655 yrkandena 9 och 10 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på motion 1996/97:So672 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Med det anförda? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Det är en svår uppgift för kommunerna att ansvara för tillsynen av restauranger. Alkoholhandläggarna möter många gånger en mycket hård värld. Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att klara den uppgiften. Erforderlig kompetens finns i stort sett att tillgå endast i de större kommunerna. Enligt utskottet är det därför ytterst angeläget att ökade utbildnings- och kompetenshöjande insatser kommer till stånd för att även de mindre kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter inom detta område. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So672 (v) yrkande 11 ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om serveringstillstånd avstyrks. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1996/97:So627, 1996/95:So655 yrkandena 9 och 10 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Mattvång och pausservering (mom. 12) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?avseenden avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att bestämmelsen om mat som en del av verksamheten för att få utskänkningstillstånd bör utmönstras ur alkohollagen. Detta krav fungerade möjligen tidigare då Sverige hade en annan restaurangkultur och det inte var lika vanligt att människor träffades efter arbetet för att ta sig ett glas öl eller vin. Verkligheten är i dag annorlunda. Det anses numera som både trevligt och naturligt för allt fler att avsluta sin dag över ett glas öl eller vin på en kvarterspub i sällskap med vänner och arbetskamrater. Denna form av socialt umgänge är positiv och visar att även svenskar kan umgås med alkohol. Pubar och liknande inrättningar skall därför undantas från kravet på matsservering. Även bestämmelserna om servering från minibar på hotell bör utgå ur alkohollagen. När det gäller pausservering i foajéer till teatrar och konsertlokaler föreligger inte något mattvång, vilket utskottet anser positivt. Däremot får endast vin och starköl serveras. Utskottet anser att serveringstillståndet även bör kunna omfatta spritdrycker. Vidare bör servering kunna ske såväl i paus under pågående föreställning som före och efter en föreställning. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande mattvång och pausservering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Serveringstider, prissättning m.m. (mom. 13) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 36 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?So662 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening fyller tidsbegränsningen för alkoholservering i 6 kap. 4 § alkohollagen knappast någon alkoholpolitisk funktion utan har givit upphov till att antalet ?svartklubbar? ökat i storstäderna. Ur alkoholpolitiskt perspektiv måste det vara bättre att ge de näringsställen som har serveringstillstånd möjlighet att själva bestämma sina öppettider än att genom reglering av serveringstiderna skapa förutsättningar för en okontrollerbar verksamhet. Serveringstiderna bör över huvud taget vara en fråga mellan näringsidkaren och hans kunder. Ytterligare exempel på regler som enligt utskottet är onödiga och därför bör utgå ur alkohollagen är bestämmelserna om att priset på alkoholdrycker vid servering inte får understiga inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för att förmå gäster att köpa alkoholdrycker. Även bestämmelsen i alkohollagen om att alkoholfria alternativ måste finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker saknar enligt utskottet någon alkoholpolitisk funktion. Bestämmelsen bör därför utgå. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion So662 (s) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande serveringstider, prissättning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och med avslag på motion 1996/97:So662 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Illegal alkoholhantering (mom. 14) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse: För att komma till rätta med hembränning och spritsmuggling måste ett brett åtgärdsprogram sättas in. Särskilt angeläget är det att bekämpa den storskaliga verksamheten. Folkrörelser, myndigheter och kommuner bör enligt utskottet mobiliseras. Vidare anser utskottet att Sverige bör ta lärdom av den kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig sprithantering som under de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har givit positiva resultat både vad gäller omfattningen av hembränning och befolkningens attityder till illegal sprithantering. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till So656 (fp) yrkande 7 och med anledning av So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i denna del. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande illegal alkoholhantering att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So656 yrkande 7 och med anledning av 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12 och 1996/97:So672 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Illegal alkoholhantering (mom. 14) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse: Den storskaliga hembränningen och smugglingen av alkoholdrycker har ökat sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen. Utskottet anser att det är hög tid att utveckla en plan för att möta dessa och övriga problem på alkoholpolitikens område som medlemskapet fört med sig. Bl.a. bör Sverige inom EU kraftfullt hävda sin rätt till en mer självständig alkoholpolitik. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. I övrigt anser utskottet att regeringens ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ med anledning av motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12, So656 (fp) yrkande 7 och So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande illegal alkoholhantering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656 yrkande 7 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Illegal alkoholhantering (mom. 14) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet är hembränningen ett stort hot mot folkhälsan. Sverige riskerar att få en situation liknande den vi hade i slutet av 1800-talet då husbehovsbränningen var accepterad och ledde till förödande sociala konsekvenser. Särskilt alarmerande är den ökade konsumtionen av hembränt bland ungdomar. All alkohol är skadlig under uppväxtåren och det finns en bred politisk enighet om att främja en alkoholfri uppväxt. Utskottet anser att ett kraftfullt åtgärdsprogram omedelbart måste sättas in för att förebygga och beivra hembränningen. Regeringen bör ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att utarbeta ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta hembränningen och polisen måste tilldelas ytterligare resurser i kampen mot denna form av brottslighet. Detta bör riksdagen med anledning av motion So619 (kd) som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande illegal alkoholhantering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So619 och med avslag på motionerna 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656 yrkande 7, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Teknisk sprit (mom. 15) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Utskottet finner? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Som påpekas i motion So663 (v) finns det ett klart samband mellan regelbundet missbruk av s.k. teknisk sprit och social utslagning. Dessa missbrukare är också betydligt mer utslagna än missbrukare i gemen och har ofta allvarliga hjärnskador. Utskottet delar därför uppfattningen i motionen om att tekniska alkoholprodukter skall ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess skadeverkningar. Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften för dessa produkter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt utskottet användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till omvårdnad av grava missbrukare. Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning av motion So663 (v) ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande teknisk sprit att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So663 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ohälsoavgift på alkoholdrycker (mom. 16) Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Även motion? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inställningen i motion So669 (c) om att samhällets kostnader för alkoholskador bör jämställas med de skador som uppstår på grund av miljögifter och att en s.k. ohälsoavgift därför bör införas på alkoholdrycker. Av avgiften bör en del återföras till sjukvården och socialtjänsten som har höga kostnader för att vårda och ta hand om missbrukare. Alkoholproducenterna bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar för de samhällskostnader som deras produkter orsakar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So669 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................6 Inriktningen av alkoholpolitiken 6 Allmänt 6 Bakgrund 8 Utskottets bedömning 9 Detaljhandelsmonopolet 11 Systembolagets verksamhet 11 Alkoläsk m.m. 12 Bakgrund och tidigare behandling 12 Utskottets bedömning 14 Marknadsföring 15 Bakgrund 16 Utskottets bedömning 18 Alkoholförebyggande åtgärder 18 Bakgrund och tidigare behandling 21 Utskottets bedömning 24 Varningstexter 26 Utskottets bedömning 26 Åldersgränser 26 Utskottets bedömning 27 Försäljning av folköl 27 Bakgrund och tidigare behandling 28 Utskottets bedömning 30 Servering av alkoholdrycker 30 Serveringstillstånd och tillsyn 30 Mattvång och pausservering 32 Utskottets bedömning 33 Serveringens bedrivande, m.m. 34 Serveringstider 34 Prissättning m.m. 34 Utskottets bedömning 36 Illegal alkoholhantering 36 Bakgrund 37 Utskottets bedömning 38 Avgifter m.m. 38 Utskottets bedömning 39 Hemställan 39 Reservationer........................................41