Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Allmänna helgdagar, m.m.

Betänkande 2001/02:KU9

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 januari 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Allmänna helgdagar, m.m.(DOC, 134 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_ku_9(pdf, 304 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:9 Allmänna helgdagar, m.m.

Beslut

Nationaldagen allmän helgdag (KU9)

Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag, regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att nationaldagen den 6 juni ska bli allmän helgdag. Vidare avslogs motioner från allmänna motionstiden 2001 om allmänna helgdagar, flaggning, begravning m.m.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 26

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-11-13
Justering: 2001-11-20
Trycklov: 2002-01-08
Reservationer: 5
Betänkande 2001/02:KU9

Alla beredningar i utskottet

2001-11-01, 2001-11-13

Nationaldagen allmän helgdag (KU9)

Konstitutionsutskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att nationaldagen den 6 juni ska bli allmän helgdag. Riksdagen föreslås vidare avslå motioner från allmänna motionstiden 2001 om allmänna helgdagar, flaggning, begravning m.m.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-01-17
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:KU9, Allmänna helgdagar, m.m.

Debatt om förslag 2001/02:KU9

Webb-tv: Allmänna helgdagar, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 148 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Det är alldeles utmärkt att vi gör den 6 juni till allmän helgdag. Det vore ännu bättre om vi också gjorde den 8 mars, den internationella kvinno- dagen, till helgdag. Därför yrkar jag bifall till reser- vation 2 och i övrigt till utskottets förslag.
Mats Einarsson (V)
Anf. 149 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag vill bara uttrycka min stora glädje över vi nu fått en stor majoritet för att göra den 6 juni till en nationell helgdag. Jag satt ju med i det utskott som 1991-1992 föreslog att man skulle låta en utredning titta på detta. Detta resulterade inte i nå- gonting den gången. Det är glädjande att speciellt Socialdemokraterna har svängt i den här frågan.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 150 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag har två reservationer i det här betänkandet. Det gäller reservation 1 och reserva- tion 5 som jag nu yrkar bifall till. Miljöpartiet är det enda partiet som säger nej till att göra den 6 juni till helgdag. Det finns 15 motioner som vill det motsatta. Det finns numera en majoritet för detta. För mindre ett år sedan hade vi en debatt här i kammaren där majoriteten bestod av Socialde- mokraterna, Vänstern och Miljöpartiet som sade nej. Det handlar om att det kostar pengar. Det kostar mellan 3 och 4 miljarder om man inte byter ut dagen mot en annan dag. Annandag pingst är tänkt som utbytesdag, och den ingår i en långhelg som framför allt barnfamiljer är väldigt tacksamma för. Miljöpartiet vill framför allt prioritera skola, vård och omsorg. Därför prioriterar vi inte den 6 juni som helgdag. Vi tror i stället att svenska folket skulle vara mycket mer betjänta av en sänkt normalarbetstid. I övrigt vill jag säga något när det gäller begrav- ningsfrågor. Här finns det två motioner. Den ena handlar om att man får större möjligheter att sprida askan efter avlidna på det sätt man själv vill som anhörig. Den andra frågan gäller att begravningar i dag ofta medför miljöproblem. Det finns numera en ny begravningsmetod som bygger på frystorkning. Det är en mycket värdig och fin idé och metod som nu är under utveckling. Vi i Miljöpartiet vill att re- geringen förbereder de förändringar i nuvarande lag som krävs för att man ska kunna införa en sådan metod när man har genomfört de tester som nu pågår. Herr talman! Med detta tackar jag för mig för spa- ra tid.
Per Lager (Mp)
Anf. 151 Per Lager (Mp)
Herr talman! Med förenade krafter försöker vi göra det möjligt för kammaren att ha votering i detta ärende genom att korta ned våra anföranden. Jag vill inleda med att yrka bifall till KU:s förslag i betän- kande 9 och avslag på reservationerna. Socialdemokraterna biträder nu 14 motioner som alla föreslår att den 6 juni ska vara en röd dag i alma- nackan. Trots alla spekulationer om vilken dag som skulle vara utbytbar överlämnar vi till regeringen att ta ställning till hur man gör den 6 juni till en röd dag. Det gäller frågan om det är en befintlig dag som ska bytas ut eller om det ska bli en ny röd dag. Det kan- ske är den gamla Nationaldagsutredningen som ska dammas av, eller det krävs kanske en ny utredning. Det kräver naturligtvis beaktande av olika slag. Det blir regeringens sak att ta de hänsyn som kan krävas gentemot arbetsmarknadens parter och kyrkan som kan ha åsikter i den här frågan. Socialdemokraterna har ändrat uppfattning. Det har vi gjort av demokratiska skäl. Jag tycker att jag kan kosta på mig att gratulera alla er mångåriga de- battörer och motionärer i den här frågan både i kam- maren och utanför kammaren. Er ihärdighet har nu vunnit majoritet. Den andra frågan som jag vill kommentera är den reservation som Moderaterna och Kristdemokraterna står bakom. Den gäller belöningssystem eller, med andra ord, ordnar och medaljer. Utskottet anser fort- farande att motionen ska avslås. När jag läser den kristdemokratiska motionen blir jag alldeles överty- gad om att det fortfarande är samma gamla fråga med samma gamla argument som förs fram, och den har vi tidigare avslagit. Den motion som kommer att avslås i år är rentav reaktionär, enligt min mening. Herr talman! För tids vinnande avstår jag från vi- dare inlägg.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 152 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Eftersom vi har några minuter kvar hinner vi kanske ett snabbt replikskifte också. Jag skulle vilja fråga Barbro Hietala Nordlund varför Socialdemokraterna har lämnat de argument vi fram- förde tidigare. Det handlar om argumentet att firandet av nationaldagen, svenska flaggans dag, har fått till- räckligt utrymme som det har varit hittills. Vi har använt samma argument ända sedan slutet av 80-talet. Förra året hade vi också det gemensamma argumentet att om vi ska påverka våra barn när det gäller mänsk- liga rättigheter och sådant är det väldigt bra om bar- nen är i skolan när vi gör detta. Dessutom ger vi kan- ske ännu mer utrymme åt de antidemokratiska kraf- terna att missbruka våra nationella symboler när vi gör den till en helgdag. Och framför allt finns det helt andra och viktigare frågor att prioritera i vårt sam- hälle, nämligen vård, skola och omsorg. Det gäller t.ex. tandvården. Herr talman! Jag undrar i mitt stilla sinne om detta möjligen är en kompensation för att Sverige som nation nu alltmer förlorar sin identitet i det stora EU- maskineriet.
Per Lager (Mp)
Anf. 153 Per Lager (Mp)
Herr talman! Det är kanske bekant för Per Lager att vår kongress i höstas fattade beslut med den inne- börden att man har upplevt att nationaldagsfirandet har stärkt sin ställning hos befolkningen. Man upple- ver också att det är många goda krafter i gång för att göra nationaldagen till en manifestation för de nya svenskarnas tillhörighet, för vår internationella sam- hörighet, för vårt kulturarv och vår tradition. Om nu en helgdag kan betyda att fler människor kan ge uttryck för detta vill vi som socialdemokratiskt parti enligt kongressbeslutet stödja det. Att som Per Lager, ställa detta mot vård, skola och omsorg tycker jag inte är riktigt logiskt. Natur- ligtvis kommer alla dessa beräkningar och förhand- lingar att komma fram till hur man nationalekono- miskt gör detta på bästa sätt.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 154 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Förra året var vi överens om att fi- nansieringen är ett problem. Det handlar alltså om de 3-4 miljarder som staten förlorar i intäkter. Det kan- ske blir ännu mer. Det är beräkningar från 1992. Frågan är vad vi prioriterar i samhället. Vad är viktigast för människorna? Är det en tandvårdsreform som är värd namnet med ett högkostnadsskydd som är värt namnet? Eller är det just en extra helgdag?
Per Lager (Mp)
Anf. 155 Per Lager (Mp)
Herr talman! Frågan återkommer till Sveriges riksdag. Då får vi ta en generaldebatt kring priorite- ringar om det skulle bli aktuellt. Det återstår att se vilken lösning som kommer att presenteras. Jag sällar mig inte till dem som spekulerar i hur det ska gå till. Jag avvaktar med full tillit ett förslag som vi senare får ta ställning till.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 156 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Den 6 juni är historiskt och kulturellt en viktig dag för Sverige. I en alltmer internationaliserad värld känns det angeläget att värna vårt nationella kulturarv och vår identitet. Många kommuner inbjuder nyblivna svens- ka medborgare till olika ceremonier i samband med nationaldagsfirandet. Det finns alltså många skäl att nationaldagen i Sverige, som i de flesta andra länder, görs till allmän helgdag för att markera dess betydelse för det svenska samhället och för alla som bor och verkar i vårt land. Därför har jag tillsammans med min centerkollega Birgitta Sellén, och för övrigt flera centerpartister, motionerat i frågan. Därför har Centerpartiet uppfatt- ningen att den 6 juni, Sveriges nationaldag, bör göras till helgdag. Det är konstaterat, herr talman, att man inte ska ge upp. Det är många års idogt försök som nu i alla fall har lett till en möjlighet att se resultat. Det var en s- kongress som behövdes för att ett dåligt förslag helt plötsligt skulle bli ett bra förslag. Det är bra. Jag vill säga: Bättre sent än aldrig. Jag yrkar bifall till utskottsbetänkandet. I detta anförande instämde Runar Patriksson (fp).
Kenneth Johansson (C)
Anf. 157 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Med hänsyn till den korta tiden ska jag korta ned mitt anförande väsentligt. Jag vill också glädja mig över att vi nu ska få en helgdag den 6 juni. Det är också många privatpersoner som har enga- gerat sig i den här frågan. En av dem är Thor Hart- man från Stockholm som har skickat tröjor och rock- märken till oss riksdagsledamöter. Vi är skyldiga också honom ett tack för hans inspiration och enga- gemang. Jag vill bara helt kort nämna två skäl till att ha nationaldagen som helgdag. För det första utgör den tillsammans med svenska flaggan viktiga symboler för gemenskap och känsla för vårt land. Det var inte länge sedan det fanns rekto- rer som inte vågade hissa flaggan på svenska skolgår- dar av rädsla för nationalsocialismen. Varken flaggan eller nationaldagen ska kunna förknippas med rasism. Dessa symboler tillhör alla som bor i Sverige. För det andra är det en bra dag att anordna cere- monier för nya svenska medborgare. En som poängte- rade detta under sin levnadstid var förre riksdags- mannen Jerzy Einhorn. I hans bok kan man läsa väl- digt gripande hur han upplevde det när han fick hämta sitt svenska medborgarskap. Den enda konver- sation som utväxlades på justitiedepartementets kon- tor var: 40 kronor, tack. Jerzy Einhorn beskriver hur han kände då. Det kan alla läsa i den fantastiska boken Utvald att leva. Herr talman! Med tanke på att tiden är kort vill jag bara uttrycka min stora glädje över att min motion liksom många andras blir bifallda. Vi ser fram emot att få fira en helgdag fredagen den 6 juni 2003. Tack!
Johnny Gylling (Kd)
Anf. 158 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Kammarledamöter! Kammaren övergår nu till att diskutera den granskning som kon- stitutionsutskottet har utfört och som behandlas i KU10, Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Numera bör- jar det bli tradition att det finns två granskningsbetän- kanden, dels detta som är mer administrativt inriktat, dels det som kommer senare i vår och som då är base- rat på de anmälningar som värderade ledamöter har tillställt utskottet. Det finns naturligtvis som alltid en hel del att säga om ett sådant granskningsbetänkande. Jag tänkte inte gå igenom det i dess helhet utan beröra frågan om antalet befattningshavare i Regeringskansliet och även nämna lite grann om lönesituationen sedd ur ett jämställdhetsperspektiv. Man kan på s. 8 i betänkandet se att antalet befatt- ningshavare har ökat ganska rejält sedan 1974 och fram till 2001. Det rör sig om en fördubbling. Och den som är lite statistiskt intresserad kan sedan också se att de väldigt kraftiga ökningarna inte har ägt rum under senare år utan ligger längre tillbaka i tiden, t.ex. mellan 1974 och 1982 då det skedde en kraftig ök- ning av antalet befattningshavare. Herr talman! Jag tänkte sedan något beröra redo- visningen av löneläget och jämförelser mellan något äldre befattningshavare, män och kvinnor, och yngre befattningshavare. Man kan då konstatera att denna redovisning rent översiktligt speglar det samhälle som finns också utanför Statsrådsberedningen, nämligen att det finns ojämnheter och ibland kanske också oförklarliga skillnader i lönesättningen. Oförklarliga är de väl inte, utan de är väl förklarliga i den mening- en att de bygger på den traditionella lönebildningen som ofta har gjort att män har fått mera betalt än kvinnor. Men det som jag tycker är bra i denna redo- visning är att skillnaderna i den yngre gruppen är betydligt mindre. Och man kan naturligtvis på sikt räkna med att det sker en utjämning. Jag tycker att det finns anledning att notera det i detta sammanhang. Jag vill sedan beröra frågan om ändringar i den kommunala indelningen som en liten kontrast till de förmedlade nyheter som vi fick under riksdagens uppehåll, där delar av detta betänkande beskrevs. Framför allt hade man fångat upp de kritiska slutsat- serna och interpellationssvaren. Man hade också tittat på upphandlingsfrågorna. Vad man däremot inte redovisade i nyhetsfloden var den granskning som utskottet har gjort av regeringens behandling av in- delningsärenden. Och de kan ju ha ett lite extra in- tresse med hänsyn till den indelningsfråga som denna riksdag har ägnat sig åt vid åtskilliga tillfällen, alltså länstillhörigheten för Heby kommun. Utskottet kan enigt konstatera - hela betänkandet är för övrigt enigt - att sett utifrån den lagstiftning som finns så finns det inte anledning att uttala något annat än att regeringen i det fyrtiotal indelningsären- den som den har behandlat också har följt den lag- stiftning som finns. Och det är alltså ett enigt utskott som hanterar frågan på det sättet. Herr talman! Jag tänkte sedan övergå till att uppe- hålla mig vid interpellationssvarandet, eftersom detta kanske har väckt mest uppmärksamhet i nyhetsför- medlingen under riksdagens juluppehåll. Låt mig till en början slå fast att det naturligtvis är så att det ska finnas ett svar från statsrådet inom den stipulerade tiden två veckor från interpellationens inlämnande. Jag tycker inte att det finns någon anledning att rent allmänt försöka argumentera utifrån någon annan linje, utan detta har fastställts i regeringsformen och riksdagsordningen, och det ska man naturligtvis leva upp till. Jag kan konstatera att det finns anledning till den kritik som finns i detta betänkande. Felprocenten, om man med det menar det antal interpellationer som inte har besvarats inom den föreskrivna tiden, är egentli- gen för stor för alla statsråd, och den är särskilt stor för några statsråd. Det finns naturligtvis i det indivi- duella fallet förklaringar till detta. Vad som inte riktigt redovisas i detta betänkande är den kraftiga tillväxt som har skett av antalet inter- pellationer under de allra senaste åren. Före 1996/97 framställdes det aldrig, såvitt jag har kunnat se, mer än 300 interpellationer under ett år. Antalet var snara- re strax över 200 med variationer. 1996/97 var antalet interpellationer 372. Påföljande år var det 313, året därpå 362 och de två senaste hela åren så var det 405 och 454. Om man vet något om vad interpellationsbehand- lingen innebär kan man konstatera att detta naturligt- vis är arbetskrävande för Regeringskansliet. Sätter man det i relation till att i varje fall de borgerliga partierna, oppositionspartierna, i budgetsammanhang ville beskära Statsrådsberedningens anslag med 400- 500 miljoner kronor, och något parti t.o.m. med 760 miljoner kronor, av ett totalt anslag på 5 miljarder kronor så kan man säga att om man ställer krav på att regeringen ska följa riksdagsordningen och svara på interpellationer i tid måste man naturligtvis också vara beredd att ställa de resurser till förfogande som behövs för att klara det sammantagna regeringsarbetet på ett ordentligt sätt. Jag gjorde också en annan reflexion, nämligen om det har blivit bättre eller sämre under årens lopp med interpellationsbesvarandet. Man kan ju få ett intryck av att det har blivit sämre och sämre. Jag har inte gjort någon fullständig undersökning. Men RUT, Utredningstjänsten, har gjort en sammanställning från de år då det var en borgerlig regering 1991-1994. Det kan, herr talman, vara intressant att avsluta detta inlägg med en viss redovisning av detta. Jag kan konstatera att statsminister Carl Bildt fick tolv interpellationer under dessa tre år. Han klarade inte av att svara på någon av dessa interpellationer inom föreskriven tid. Och den föreskrivna tiden var då faktiskt fyra veckor. Jag ska fortsätta att botanisera i detta. Alf Svens- sons felprocent är 75 %. Han klarade inte av att inom föreskriven tid svara på 22 av 29 interpellationer. Jag har ytterligare några axplock. Bo Lundgrens felprocent är 63 %. Dåvarande utbildningsminister Per Unckel har en genomsnittlig felprocent på 52 %. Sista året var ett olycksår. Då var felprocenten 80 %. Han fick fem interpellationer och klarade av att svara på en inom föreskriven tid. Jag har uppgifter om samtliga statsråd, men av tidsskäl ska jag inte närmare gå in på detta. Men jag kan väl få konstatera att Anders Björck låg på ett bra genomsnitt - på 50 %, dvs. den felpro- cent som regeringen kritiseras för i det betänkande som anmälts till kammaren. Den genomsnittliga fel- procentssiffran under de tre borgerliga regeringsåren ligger någon procentenhet över den siffra som den socialdemokratiska regeringen nu kritiseras för. Man kan alltså knappast konstatera att det blivit sämre när det gäller regeringarnas möjligheter att svara på interpellationer. Gemensamt kan vi uttrycka förhoppningen att man läser detta betänkande och att det blir bättre och bättre, oberoende av vilken reger- ing vi har.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-01-17
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 4, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Nationaldagen den 6 juni som allmän helgdag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att nationaldagen den 6 juni skall bli allmän helgdag. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K207, 2001/02:K216, 2001/02:K217, 2001/02:K218, 2001/02:K238, 2001/02:K250, 2001/02:K259, 2001/02: K292, 2001/02:K297 yrkande 1, 2001/02:K312, 2001/02:K320, 2001/02: K347, 2001/02:K386 och 2001/02:K391.
    • Reservation 1 (mp)
    Ledamöternas röster
  2. Internationella kvinnodagen den 8 mars som helgdag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K266 och 2001/02:K310.
    • Reservation 2 (v)
    Ledamöternas röster
  3. Nationalsången

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 2.
  4. Offentligt belöningssystem

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:K377.
    • Reservation 3 (m, kd)
    Ledamöternas röster
  5. Svenska flaggan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 3.
  6. Riksdagens flaggarrangemang

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K249 och 2001/02:K301.
  7. Europadagen som allmän flaggdag
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:K313.
    • Reservation 4 (m, fp)
  8. Information om betydelsen av "Tre kronor", m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K235, 2001/02:K294 och 2001/02: K411.
  9. Begravningsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K343, 2001/02:K283 och 2001/02: K382.
    • Reservation 5 (mp)
    Ledamöternas röster