Allmänna motioner om punktskatter

Anf. 57 Hans Olsson (S)

Fru talman! Då var det dags för lite annorlunda tongångar än förra gången. Här kommer det lite kritik, så det är lika bra att ni förbereder er. Såvitt jag förstår kommer vi att ha en lång debatt om punktskatter. Politik är att vilja. Det är passande att citera Olof Palme 25 år efter att han mördades. Jag tycker också att politik är att vilja. Riksdagen är ett bra exempel på politik, vilja och att man vill förändra. Det finns ett ställe i Riksdagshuset som på något vis symboliserar ansvaret bland annat för oss som har dessa poster. Det är ett ställe jag brukar ta mina besökare till. Ni moderater går förbi där varje dag. Om man går in i gången bredvid resebyrån kommer man till rekonstruktionen av de jordlager man grävde upp på Västerlånggatan i Stockholm. Jordlagren går tillbaka till 1200-talet, om jag minns rätt. Där brukar jag stanna till en stund och säga: Detta är politik. Vi kommer också så småningom att bli ett jordlager. Det låter hemskt och väldigt långt bort, men så kommer det att bli. På något vis, utan att överdriva vår roll och betydelse, kommer det jordlagret att se annorlunda ut beroende på vilka politiska beslut som vi fattar. Därför är det viktigt att man agerar och använder politiken. De vill gärna stanna där, och för att få dem därifrån brukar jag säga att om vi fortsätter en bit till kommer vi till Moderaternas arbetsrum. Då brukar alla vilja vända och vi kan fortsätta rundturen. Med inställningen att politik är att göra förändringar vill jag ställa några frågor och diskutera betänkandet. Vi har till exempel frågan om skatt på handelsgödsel som vi har föreslagit att vi ska införa med 300 miljoner. Vi vill att de ska återföras till näringen. Ett exempel från verkligheten i närheten av jordbruket och skogsbruket förklarar hur jag tänker. Södra har en fabrik som heter Södra Cell Värö som ligger i Bua i Varberg. Den startades på 70-talet som en av Europas största och modernaste massafabriker. På den tiden använde man bland annat klor för att bleka pappersmassan. Klor användes också som stridsgas under första världskriget. Från samhället sade man att man inte accepterade sådana kemikalier. Företaget fick några år på sig att sluta med klorblekning. När jag nyligen besökte fabriken fick jag veta att de levererar fjärrvärme till Varbergs kommun. De diskuterar att leverera fjärrvärme även till Kungsbacka kommun. Denna massafabrik som tillverkade pappersmassa och orsakade utsläpp har nu börjat leverera fjärrvärme bland annat. Man säger att det i framtiden kan bli så att pappersmassatillverkningen är en biprodukt. Så talar ett modernt ledarskap som har förstått vad framtiden bär med sig och vad som är viktigt. Om man överför det till frågan om handelsgödsel är det egentligen samma resonemang från vår sida sett. Om handelsgödsel och innehållet i den är giftigt för människor och natur är det då inte bra att vi politiker tar ansvar för det jordlager som vi så småningom blir och säger: Det vore bra om ni slutade att använda det. De pengar vi får in använder vi för forskning och utveckling. Man kanske också inom den näringen kan säga som på Värö bruk: Det vi förr odlade med hjälp av handelsgödsel är nu för tiden en biprodukt eftersom vi har kommit fram till att vi kan odla annat. Jag tycker att det är ett sätt att ta ansvar att vi politiker hjälper till så att politiken, näringen och forskningen leder Sverige framåt i en modern riktning. Det är ett modernt ledarskap. Vi kommer säkert att resonera om det flera gånger. Jag vill ställa en fråga för att jag ska få veta om jag har fattat rätt. Det handlar om Europadieseln. När jag läser våra handlingar i utskottet, det PM vi har inför motionerna, får jag intrycket att den borgerliga regeringen inte vill förändra skatteskillnaden mellan miljöklass 1 och miljöklass 3. Det tycker jag framgår av dokumentet; rätta mig annars. Om det är så när det gäller Europadieseln har det märkliga inträffat att oppositionen står på samma sida som den borgerliga regeringen. Följdfrågan blir då: Vilken sida står ni på? Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Anf. 58 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jaga utsläppen, inte bilarna är en klatschig slogan som lämpar sig bra på valaffischer. Det förekom ganska mycket i valrörelsen. Jag ska inte hänga ut något särskilt parti - jag bara stirrar stint. Problemet är att utsläpp och bilar har en tendens att hänga ihop. Transportstyrelsen och Trafikverket kom alldeles nyligen med utsläppsstatistik för förra året. Man konstaterar att utsläppen från vägtrafiken ökar trots att de nya bilar som säljs blir allt utsläppssnålare. Det handlar delvis om att trafiken varierar i takt med konjunkturen. Regeringen kunde dra nytta av att det hade varit en konjunkturnedgång och kunde därför säga att man hade minskat utsläppen från trafiken under mandatperioden. Nu ser vi att trafiken ökar. Även om man rensar för konjunkturvariationerna konstaterar myndigheterna att biodrivmedel och effektivare motorer inte räcker för att kompensera för den ökande vägtrafiken. Det kan på sin höjd bidra till att stabilisera utsläppsnivåerna, men om vi vill minska utsläppen - och det vill vi väl - måste biltrafiken få minskad betydelse till förmån för cykling, kollektivtrafik och transporter med järnväg och sjöfart. Att ge människor klimatsmarta alternativ till bilresor där det finns förutsättning för det går naturligtvis långt utanför skatteutskottets ansvarsområde. Men vi i skatteutskottet har en viktig roll, nämligen att se till att de klimatsmarta alternativen blir mer lönsamma. Det mest träffsäkra och kostnadseffektiva verktyget är koldioxidskatten. Den går direkt på det man vill få bort, nämligen koldioxidutsläppen. När det blir dyrare att förstöra klimatet lönar det sig bättre att låta bli och agera mer klimatsmart, oavsett om det handlar om att köra på biogas, cykla, samåka eller vad man nu hittar på. Alla sätt lönar sig. Också för företagen lönar det sig att ta fram mer klimatsmarta produkter oavsett om det handlar om effektivare motorer eller nya drivmedel. Alla sätt räknas. Det finns ingen hejd på vilka lösningar som lönar sig så länge de minskar utsläppen. Ju mer man minskar utsläppen desto mer kan man tjäna. Koldioxidskatten är därför ett alldeles för vasst verktyg för att lämnas kvar i lådan. Vi behöver höja koldioxidskatten om vägtrafiken ska ha någon chans att klara sina klimatmål. Vägtrafikens utsläpp handlar tyvärr inte bara om koldioxid. Vi har också en del mer direkt hälsovådliga utsläpp, framför allt från dieselfordonen. Den svenska miljöklass 1-dieseln som står för i princip hela marknaden är ändå betydligt bättre än den så kallade Europadieseln som används i andra europeiska länder. Europadieseln ger upphov till större utsläpp av partiklar och polycykliska aromatiska kolväten som kan orsaka cancer, luftvägsbesvär och sjukdomar i hjärta, kärl och lungor. Barn, äldre och människor som redan har sådana besvär är extra utsatta. Av dessa hälsoskäl har man i dag högre skatt på Europadieseln än på miljöklass 1-dieseln. I nyare bilar med partikelfilter är det inte så stor skillnad mellan de båda dieselsorterna. Det är fortfarande många fordon som inte har den moderna utrustningen. Enligt Transportstyrelsen används tre fjärdedelar av den diesel som säljs i Sverige i fordon som inte har tillräcklig partikelrening. Det gäller framför allt tunga fordon och arbetsmaskiner. Det tar tid att ställa om fordonsparken. Man räknar med att det tar tio år innan personbilarna har tillräcklig partikelrening. Därför avråder Transportstyrelsen tillsammans med bland annat Naturvårdsverket och Gröna Bilister från att den skatteskillnad som i dag finns mellan dessa två dieselsorter tas bort. Ändå är det precis just det som allianspartierna vill göra, i alla fall allianspartierna i skatteutskottet. Om de har sin regering med sig är lite mer tveksamt. Det ska bli väldigt spännande, när det blir allianspartiernas tur, att höra varför de vill göra detta och varför de redan nu vill öka hälsoproblemen för att man någon gång i framtiden kanske kommer att ha bättre partikelrening. Dieselns hälsoeffekter är särskilt allvarliga för människor som utsätts för dieselavgaser på jobbet, kanske för att de kör truck, jobbar i gruva, jobbar på bygge eller någon annanstans där en hel del diesel används. Ett bättre alternativ ur arbetsmiljösynpunkt är syntetisk diesel som framställs ur naturgas som genom kemisk syntes omvandlas till flytande form. Man kan i och för sig göra den av biomassa också, men det är inte så vanligt i dag. Då är den skattebefriad precis som andra biodrivmedel. Den syntetiska diesel som framställs ur naturgas beskattas däremot inte som naturgas utan med den högre dieselskattesatsen. Man kan tycka att detta lilla förvandlingsnummer från gasform till flytande form ska ge högre skatt. Det blir dessutom extra konstigt om man tänker på att mycket av detta kommer från så kallade restgaser som annars bara facklas bort på raffinaderierna till ingen nytta. Då kan man tycka att det är bättre att man tar till vara på dem. Denna beskattning av syntetiska drivmedel är alltså någonting som man behöver se över. Nu hamnar fokus i klimatdebatten lätt på vägtrafiken. Det är inte så konstigt eftersom den är mycket oljeberoende och dessutom ökar. Men vi får inte glömma andra sektorer som också står för en betydande klimatpåverkan. Jordbrukssektorn är en sådan sektor som fått mer välförtjänt uppmärksamhet på senare år. En viktig skatt på detta område är handelsgödselskatten. Men nu har jag lovat min partikamrat Kew Nordqvist, som själv har bondebakgrund och gärna ville ta denna debatt, att vara tyst som en liten mus om den. Det är ganska bra eftersom det ökar mina chanser att hålla min talartid. Jag hoppar därför glatt vidare i jordbrukspolitiken. Produktionen av kött och andra animalier är i allmänhet betydligt mer klimatpåverkande än produktionen av vegetabilier, även om det förstås finns stora skillnader också inom dessa två grova kategorier. FN:s livsmedelsorgan FAO räknar med att animalieproduktionen globalt sett står för 18 procent av vår klimatpåverkan. I Sverige är det inte fullt så illa. Däremot importerar vi mycket kött, och därmed importerar vi också klimatpåverkan. Koldioxidutsläppen från bränsleanvändningen i jordbruket är fortfarande inte fullt ut beskattade även om man håller på att öka den beskattningen. När det gäller animalieproduktionens utsläpp av metan och lustgas som är mycket kraftfulla växthusgaser finns det i dag inga ekonomiska styrmedel. Den som köper kött, ägg och mejeriprodukter i dag betalar bara för en bråkdel av de klimateffekter som man orsakar. Om vi tror på förorenaren-betalar-principen inom miljöpolitiken bör det rimligen också gälla inom animalieproduktionen. Nu har vi också konkurrensfrågor att ta hänsyn till. Vi vill inte att ett nytt styrmedel som man vill ha ska leda till att man bara importerar i stället. Därför kan det vara en poäng att lägga ett sådant styrmedel på konsumtionssidan i stället. När vi ändå är inne på vad man stoppar i sig tänkte jag tala lite grann om alkohol också. Jag är ledsen över att behöva ha synpunkter på vad ni äter och dricker, men så länge det som man gör bara påverkar en själv är det en sak. Men när det går ut över andra som själva inte har fått välja tycker jag att man som politiker kan ha vissa synpunkter. Det gäller animaliekonsumtionen, men det gäller också alkoholkonsumtionen. Folkhälsoinstitutet räknar med att vart femte barn växer upp i en familj med risk- eller missbruk. Dessa barn drabbas förstås utan att själva kunna påverka. Vi vet också att alkohol i en besvärande hög grad är inblandad i diverse våldsbrott, sexbrott, trafikolyckor och så vidare. Vi vet också att ju mer det dricks i ett samhälle, desto större blir alkoholskadorna. Det är ett ganska enkelt samband. Ett annat enkelt samband är att ju högre pris, desto mindre konsumtion, precis som det är med andra varor. Därför är alkoholskatterna ett ovärderligt verktyg i alkoholpolitiken om vi vill begränsa det lidande som alkoholen ändå kan ställa till med. Men om alkoholskatten ska få fullt genomslag i hela Sverige, även i landsändar som Skåne, måste vi också se till att göra någonting åt införseln av alkohol. Självklart ska vi arbeta i EU för att pressa ned dessa införselkvoter. Men om inte det hjälper tycker jag att vi ska vara beredda att ensidigt återinföra de gamla införselkvoter som vi hade med hänvisning till folkhälsan. Fru talman! Skatter är viktiga verktyg i såväl folkhälsopolitiken som miljöpolitiken. De kanske inte är fullt så klatschiga på en valaffisch, men de funkar, och det kan också ha ett värde. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

David Lång (Sd)

Anf. 59 David Lång (Sd)

Fru talman! Jag skulle vilja komma in på punktskatter som berör svensk livsmedelsproduktion. Sverigedemokraterna har tidigare framhållit vikten av att slå vakt om kontrollen över viktiga svenska samhällsfunktioner. Den kanske viktigaste samhällsfunktion som finns är förmågan att förse den inhemska befolkningen med livsmedel, inte bara i den bästa av världar utan också i händelse av att handeln över gränserna inte fungerar normalt av vilken anledning det än må vara. Det måste kunna sägas ligga i nationens intresse att upprätthållandet av samhällets viktigaste funktioner inte förutsätter välvilja hos utländska producenter och utländska handelspartner. Vi lever i en tid då länder med tillgång till olika typer av resurser kan använda sig av denna tillgång i politiska syften mot dem som saknar samma resurs. Vi får aldrig bli så naiva att vi tror att det aldrig kan hända oss. Av dessa skäl är det av yttersta vikt att den inhemska livsmedelsproduktionen värnas och att de svenska producenterna inte konkurreras ut på grund av en alltför tung beskattning. Svenska livsmedel produceras med höga krav på miljö och djuromsorg i en internationell jämförelse. De flesta svenska konsumenter har stort eller mycket stort förtroende för svenskproducerade livsmedel och ser ett mervärde i form av svensk identitet, svenskt ursprung, god djurhållning och hållbar utveckling. Vi måste verka för att detta förtroende upprätthålls. Folkhälsan ligger också i nationens intresse. Miljövänlig produktion av livsmedel som är av god kvalitet och inte innehåller hälsofarliga ämnen måste säkerställas liksom en hållbar utveckling. I de konstgödsel som vi talar om finns en oönskad förorening i form av kadmium. Efsa, European Food Safety Authority, har nyligen kraftigt sänkt gränsvärdena för vad som kan anses hälsosamt, och det svenska medelintaget av kadmium ligger nu ganska nära detta nya gränsvärde. Vi hade i Sverige tidigare en skatt på handelsgödsel med anledning av gödslets påverkan på Östersjön och svenska vattendrag och även med anledning av förekomsten av kadmium. Skatten avskaffades som kompensation för de höjda skatter på energi och diesel som de svenska livsmedelsproducenterna kommer att belastas med under de kommande åren. En naturlig lösning på problematiken med att gödslet har en negativ inverkan på naturen, samtidigt som livsmedelsproducenternas konkurrenskraft måste upprätthållas, är en skatteväxling som innebär en återinförd skatt på handelsgödsel samtidigt som livsmedelsproducenterna kompenseras fullt ut genom motsvarande sänkning av energi- och dieselskatter. Detta är innebörden i Sverigedemokraternas reservation, och jag yrkar bifall till reservation 8. Fru talman! Jag vill avslutningsvis förtydliga någonting som har varit oklart sedan skatteutskottets sammanträde den 17 februari. Till skillnad från vad som står att läsa i utskottets betänkande har Sverigedemokraterna i utskottet avsett att avslå motion 258 om sänkt skatt på Europadiesel. Till skillnad från vad som har stått att läsa i vissa tidningar och till skillnad från lite andra insinuationer som jag har hört på lite olika håll är vi inte osäkra på den saken. Vi har aldrig sagt att vi har för avsikt att agera annorlunda i kammaren jämfört med i utskotten. Vi kommer inte att anpassa vår inställning i denna fråga efter eventuella misstolkningar i utskottsförhandlingarna, utan vi står fast vid den linje som vi har haft och vi kommer i händelse av votering att rösta för reservation 3.

Jacob Johnson (V)

Anf. 60 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Vänsterpartiet anser att priset på transporter ska inkludera kostnaden för miljöskador, hälsoeffekter och trafikolyckor. Det gäller också andra samhällsekonomiska kostnader. Skatten på bensin och diesel är ett mycket effektivt ekonomiskt styrmedel för att styra över transporter eller trafikarbete till färdsätt som är skonsammare mot miljön. När bränslepriserna höjs ökar efterfrågan på bränslesnåla fordon och alternativa bränslen. Om höjda bränslepriser dessutom kombineras med utbyggnad av kollektivtrafiken ges fler motivation och möjlighet att använda andra färdmedel än bilen. Både socialt och ekologiskt är det bra. Till skillnad från regeringen har vi även varit medvetna om att en höjning av bensinpriset negativt påverkar dem som bor i landsbygd. Vänsterpartiet har därför bland annat föreslagit ett riktat statligt stöd till ökat resande med kollektivtrafik i landsbygd samt sänkt fordonsskatt för vissa landsbygdskommuner. För delar av landsbygden saknas förutsättningar för en fungerande kollektivtrafik. Trots Vänsterpartiets förslag till kompensatoriska åtgärder innebär, som jag tidigare nämnt, den höjning av drivmedelsskatterna som också Vänsterpartiet förespråkar att det finns ett behov att differentiera kostnaden för bilåkande i olika delar av landet. Detta skulle kunna ske genom att vissa delar av landet får en nedsättning av fordonsskatten, alternativt ges ett lägre bränslepris vid pumpen eller får en annan avdragsgräns för reseavdraget - kanske ett höjt reseavdrag eller något annat som ger samma önskade effekt. Olika förslag ger olika effekter. Till exempel skulle ett lägre bensinpris vid pumpen bidra till att bensinmackar i landsbygd ges större förutsättningar att överleva. Det krävs dock en grundlig utredning för att få fram ett system som kan differentiera beskattningen av bilismen utifrån regionala skillnader. Mot bakgrund av detta anser vi att det ska tillsättas en utredning som får i uppgift att analysera förutsättningarna för och lämna förslag till hur beskattningen av bilismen kan differentieras utifrån regionala skillnader. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2. Fru talman! Detta år är mitt första år som ledamot av skatteutskottet. Under förra mandatperioden var jag bland annat arbetande ersättare i miljö- och jordbruksutskottet och intresserade mig då särskilt för tillståndet i Östersjön där övergödningen är det kanske allvarligaste problemet. För att vi inom rimlig tid ska nå det mål som är satt, nämligen att Östersjön ska återfå samma status som den hade för 50-60 år sedan, måste kraftfulla åtgärder vidtas och principen om att förorenaren ska betala upprätthållas. Därför var det ett allvarligt bakslag i detta arbete när den borgerliga regeringen avskaffade skatten på handelsgödsel. Vi vet ju att jordbruket står för en stor del av övergödningen av våra hav, särskilt Östersjön. Utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att skatten på handelsgödsel har begränsad styrförmåga. Emellertid har så viktiga instanser som såväl Jordbruksverket som Sveriges lantbruksuniversitet gjort andra bedömningar. Jordbruksverket har till exempel gjort bedömningen att en avskaffad skatt på handelsgödsel på kort sikt ökar rotzonsutlakningen med 1 200 ton. SLU skriver i sitt remissvar inför avskaffandet av skatten på handelsgödsel att dess effekt i form av minskad utlakning är i samma storleksordning som den effekt som insådd av fånggrödor ger, vilket beräknats till ca 1 560 ton kväve per år. SLU:s slutsats är att ett slopande av gödselskatten försvårar möjligheten att klara det svenska åtagandet i Baltic Sea Action Plan. Avskaffandet av skatten på handelsgödsel är allvarlig även av ett annat skäl. Handelsgödsel innehåller nämligen kadmium som är ett metalliskt gift som bland annat kan orsaka benskörhet. Som bekant är benskörhet ett allvarligt folkhälsoproblem inte minst hos den kvinnliga befolkningen. Detta problem har bland annat Kemikalieinspektionen uppmärksammat. Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet motsatte sig Vänsterpartiet avskaffandet av skatten på handelsgödsel. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 7 i betänkandet. I betänkandet säger utskottsmajoriteten att regeringen bör undersöka i vilken utsträckning skatteskillnaden mellan diesel miljöklass 1 och diesel miljöklass 3 kan minskas under mandatperioden. Jag menar att det är förhastat att begära denna undersökning eftersom dagens skatteskillnad mellan diesel miljöklass 1 och diesel miljöklass 2 fortfarande är motiverad. Diesel miljöklass 1 har lägre halter av aromatiska kolväten och polycykliska aromatiska kolväten som vid förbränning ger upphov till hälsovådliga partikelutsläpp. I nyare motorer för vilka gäller krav på lägre avgasutsläpp och på avgasefterbehandling blir skillnaden mindre. Men enligt Transportstyrelsen står fordon med begränsad eller ingen rening av partiklar fortfarande för en betydande del, ca 75 procent, av fordonsparken. Framför allt gäller det tunga fordon och mobila maskiner. Det tar tid att ställa om fordonsparken till fordon med rening av utsläppen som är så pass bra att skillnaden mellan miljöklass 1-dieseln och Europadieseln är försumbar. Dessutom anger Transportstyrelsen att koldioxidutsläppen från fordon enligt de flesta studier generellt blir lägre vid drift med miljöklass 1-diesel, åtminstone för tunga fordon. Ett avskaffande av skatteskillnaden kommer i dagsläget således att öka trafikens utsläpp av hälsovådliga partiklar. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 61 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets förslag i betänkande 21 Allmänna motioner om punktskatter och avslag på samtliga reservationer. Betänkandet omfattar närmare 40 motioner på punktskatteområdet. Vad är då punktskatter? På Skatteverkets hemsida definieras punktskatter enligt följande: "Det finns speciella konsumtionsskatter på särskilt utvalda varor och tjänster. Dessa skatter kallas för punktskatter. De flesta punktskatter, likt andra skatter, ger staten inkomster men har ofta införts av andra skäl. Punktskatterna kan t.ex. användas för att styra konsumtionen i, en för samhället, önskvärd riktning. Exempel på detta är skatten på alkohol, energi och tobak. Dessa tre skatter är också våra äldsta punktskatter." För styrande skatter, som de flesta punktskatterna är, gäller att de verkligen är styrande - inte kontraproduktiva och uppfattas som enbart fiskala. Det har jag tidigare talat om här i denna talarstol. Fru talman! Enligt Skatter i Sverige - Skattestatistisk årsbok 2010 tog staten år 2009 in drygt 121 miljarder i punktskatter. Det är viktigt att dessa skatter träffar rätt och inte ses som enbart fiskala skatter. En sådan skatt som definitivt träffar fel och som S, MP och V vill återinföra är avfallsförbränningsskatten som definitivt inte har någon styrande verkan. Avfallsförbränningsskatten syftade till att minska hushållens sopor, i synnerhet hushållssopor innehållande fossilt kol. Tanken var att när kommunerna fick högre kostnader för att hantera soporna skulle kommunerna höja sophanteringsavgiften. Då skulle hushållen slänga mindre sopor innehållande fossilt kol. I praktiken fungerade det inte, utan avfallsförbränningsskatten blev en skatt på icke-fossilt material. Skatten fördelades över alla kommuninvånare, per capita, utan någon som helst hänsyn tagen till hur det sopsorterades. Det blev vad jag skulle vilja kalla för en enbart fiskal skatt. Fru talman! En annan skatt som alla fyra oppositionspartierna vill återinföra - dock med lite olika motiveringar - är skatten på handelsgödsel. Den skatten tog riksdagen bort så sent som för ett år sedan eftersom den inte hade någon dokumenterad miljöeffekt. Skatten på handelsgödsel infördes i Sverige i samband med inträdet i EU och då med motiveringen att bönderna skulle vara med och betala EU-avgiften. När skatten den 1 januari 2010 togs bort var Sverige det enda landet i EU som hade en generell skatt på handelsgödsel. Skatten på handelsgödsel drabbar svenskt jordbruks konkurrenskraft gentemot det övriga Europa. Varför ha en skatt som inte har någon miljöeffekt utan som i stället blir en straffskatt för Sveriges bönder? När priset på handelsgödsel år 2008 steg med nästan 60 procent ökade försäljningen av handelsgödsel beroende på att spannmålspriserna ökade. Det kan ses som ett bevis på att priset egentligen inte har någon betydelse. Man köper den handelsgödsel som man behöver. Varför då straffskattebelägga här? Det är en straffskatt på ungefär 300 miljarder på Sveriges bönder som missgynnar deras konkurrensförmåga gentemot resten av EU. Styrande skatter ska vara styrande och inte enbart fiskala och försämra för svenska företag i deras konkurrens med övriga världen. Att säga att svenska bönder ska sluta med handelsgödsel är samma sak som att säga att vi inte ska ha något jordbruk, speciellt inte i södra Sverige. I norra Sverige kan vi klara oss något bättre, men inte i södra Sverige. Är det vad vi vill ha? Jag tror inte det. Jag tror att vi tycker att det är viktigt med ett levande svenskt jordbruk. I detta betänkande finns också motionen 2010/11:Sk258, som har debatterats här innan. Den är skriven av två moderata riksdagsledamöter, Ann-Britt Åsebol och Lars Beckman, som har fått delvis bifall. Motionen handlar om att se över skatteskillnaderna mellan diesel miljöklass 1 och Europadiesel, för närvarande i miljöklass 3. I höstbudgeten 2008 minskade regeringen skatten mellan miljöklass 1 och miljöklass 3, så kallat Europadiesel. Regeringen aviserade då att ytterligare borde kunna ske i framtiden om miljökvaliteten förbättrades. Europadieseln är nu, liksom MK1-dieseln, helt svavelfri. De som vill fortsätta att skattegynna MK1-dieseln hävdar att den fortfarande är miljövänligare då det är högre halter partiklar i Europadieseln. Ja, det är alldeles rätt, men dagens nya dieselbilar och lastbilar har alla partikelfilter. Jag tycker att vi ska titta på antalet körda mil, speciellt när vi talar om lastbilarna, och inte om antalet fordon, som Transportstyrelsen gör. Den tittar på alla lastbilar som finns, men alla som varit på besök på ett åkeri någon gång vet att det där står en hel hög äldre lastbilar som används ytterst sparsamt. Det är faktiskt så att också kunder ställer krav på våra svenska åkerier. De vill att det ska vara miljövänligt kört och att det ska vara moderna transporter. De gamla häckarna som står där och försämrar statistiken har alltså inte så stor betydelse. I stället ska man alltså titta på antalet körda mil på vägarna. Det är rätt viktigt. Tittar man på personbilar när det gäller diesel är 85 procent av de körda persondieselbilarna Euro 4-klassade eller bättre. Man räknar med att 70 procent av alla körda mil med lastbilar kommer att vara Euro 4 eller bättre om två år. För Euro 4 och högre har man partikelfilter på lastbilarna. Vi är alltså där nu. Vi har lämnat lågkonjunkturen bakom oss, och det börjar snurra ordentligt i Sverige. Det betyder att man byter både bilar och lastbilar betydligt snabbare. Det säger branschen också; det är ordentlig snurr på försäljningen nu. En utjämning av skatten mellan dessa båda dieselsorter skulle kunna innebära billigare diesel. Det är viktigt för Sveriges landsbygd och för konkurrensen när det gäller åkerinäringen. Hans Olsson - nu vaknade han, hej hej - frågade om vi står på regeringens eller vår sida. Jag säger så här: Regeringen och vi i skatteutskottet står på svenska folkets och åkerinäringens sida i denna fråga. Det är nämligen viktigt att den svenska åkerinäringen kan växa sig konkurrenskraftig gentemot andra europeiska åkare. Det är väldigt viktigt i södra Sverige. Detta är positivt för Sverige. Ur miljösynpunkt är faktiskt Europadiesel drygare än vår MK1-diesel - ungefär 3 procent, vilket gör att man har ett mindre utsläpp av CO2. Därför anser vi att man ska titta över om man skulle kunna utjämna skatteskillnaden mellan miljöklass 1 och 3 under mandatperioden. Fru talman! Det finns en reservation från Vänsterpartiet, som föreslår höjd skatt på bensin och diesel och som Vänsterpartiets representant Jacob Johnson talat om. Bensinen och dieseln slog dock rekordnivåer i går. Bensinen kostade 14,28, och dieseln nästan lika mycket. Dieseln är nämligen rysligt dyr nu. Då undrar jag, Vänsterpartiet: Har priset någon betydelse, eller är det bara att skatten ska höjas som gäller? Har grundpriset ingen betydelse? Ni skriver att ni är medvetna om att höjningen kan påverka dem som bor på landsbygden och föreslår därför höjt reseavdrag för dessa samt sänkt fordonsskatt för bussar. Min stilla fundering blir: Har ni vänsterpartister någonsin bott och verkat på landsbygden? Bilen behövs till så mycket mer än att bara åka till och från jobbet. Man ska skjutsa barnen till förskola och skola, till träning och till kamrater. Man ska åka och handla. Det är en del av vardagen när man bor på landet. Att föreslå sänkt skatt på bussar lär väl inte göra bussturtätheten bättre, speciellt inte i tätorterna i Norrland. Jag bor där uppe. Fråga mina vänner där hur mycket bussar det går! Det är inte speciellt många. Jacob började också prata om lägre bensinpris vid pumpen. Jag kände: Hur ska man hantera det då? Ska vi ha lägre bensinpris vid pumpen i vissa delar av landet? Vad tror du kommer att ske då, Jacob? Jag tror att du kan räkna ut själv vad som kommer att ske - tankning kommer att forslas någonstans. Det om något är väl inte speciellt miljövänligt. Jag har alltså lite svårt att tro på detta; jag tror att vi ska ha samma. Sedan får vi inte glömma att det - hör och häpna - även här nere finns de som måste använda bilen för att skjutsa barn till skolan, komma i tid till jobbet och så vidare. Det är alltså inte bara ett glesbygdsproblem, och det är klart att vi måste ha möjlighet att använda vår bil. (Applåder)

Anf. 62 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag har som sagt lovat bort handelsgödselskatten, så jag hoppar direkt in på Europadieseln. Den statistik jag hänvisade till från Transportstyrelsen tittade inte på antalet fordon, utan den tittade på dieselanvändning. Det känns kanske som det logiska, eftersom det är mängden diesel som ger upphov till de olika utsläpp vi inte vill ha. Där kom man fram till att 75 procent av dieseln används i fordon som har otillräcklig rening. Man gör bedömningen att det kommer att ta tio år till innan åtminstone alla personbilar har tillräcklig rening. Detta är en bedömning som också de borgerliga i skatteutskottet ställt sig bakom i utskottets betänkande. Ni säger alltså själva, Lena Asplund, att det kommer att ta tio år tills åtminstone personbilarna har tillräcklig rening. Ändå vill ni här och nu minska skatteskillnaden och kanske ta bort den helt, vilket kommer att innebära större problem med hälsovådliga utsläpp som fordon inte kan hantera. Det tycker jag är olyckligt. Jag tycker i och för sig att det låter fint att det skulle ge lägre koldioxidutsläpp. Problemet är dock att när man tittar på en livscykelanalys av Europadiesel jämfört med miljöklass 1-diesel, alltså tittar på både produktion och själva användningen, ser man att det i dagsläget inte finns något fog för att hävda att det skulle vara lägre koldioxidutsläpp vid användning av Europadiesel. Det enda argument som egentligen kvarstår är att det blir billigare diesel. Är det billigare diesel ni vill ha kan man fråga sig varför ni nyss höjde skatten på diesel - av klimatskäl, vilket jag tyckte var helt rätt. Det spelar nämligen roll vad saker och ting kostar; det påverkar hur mycket människor använder. Därför blir det väldigt konstigt att ni nu plötsligt vill ha lägre dieselpriser. Om det nu ändå är det ni skulle vilja tycker jag kanske att det vore rakare att sänka dieselskatten än att hålla på och tricksa med de olika miljöklasserna och på så sätt få in mer smutsig diesel på den svenska marknaden. Det är till nackdel för människor som har olika former av problem med hjärta, kärl, lungor och så vidare.

Anf. 63 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag uppfattade inte någon riktig fråga, men jag kan väl fortsätta att spekulera på samma sätt. Att kalla Europadiesel för smutsig diesel tycker jag kanske är att ta i lite grann. Det är att diskvalificera resten av Europa - resten av världen - och deras dieselanvändning, som om vi i Sverige vore allt och inget. Den statistik jag har kommer från Sveriges åkeriföretag, och jag tror att man är väldigt medveten om hur mycket man kör med sina lastbilar. Jag tror att man har god kontroll på det hela. Jag ser alltså inga stora problem med detta, utan jag tycker att vi ska titta över det och se om man kan göra någonting. Bränslekostnaderna för svenska åkerier är en väldigt stor del av deras kostnader, och skulle de kunna få ned dem lite grann vore det väldigt bra. Jag tror att även Helena Leander tycker att det är bra om vi har konkurrenskraftiga, svenska åkeriföretag. Det handlar nämligen inte bara om det man släpper ut, utan det handlar om att ha bra lastbilar som är trafiksäkra på vägarna, som har bra däck som inte överlastar och som fungerar annars också. Vi har en mycket seriös åkerinäring i Sverige som jag tycker att vi ska värna, till skillnad från vissa andra. Det finns säkert seriösa åkare också i resten av Europa, men vi får in en hel del sådana som vi kanske inte alltid vill ha på våra vägar. Speciellt vintertid har dåliga däck orsakat mycket problem och även olyckor. Jag tycker därför att det är viktigt att vi tittar över den här frågan. Det är viktigt också för privatbilisterna att få ned kostnaden lite grann. Anledningen till att vi höjde skatten på diesel var att det var fråga om en skatteväxling. I stället sänkte vi fordonsskatten på diesel rätt kraftigt. Det var alltså en ren skatteväxling som gjordes.

Anf. 64 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag hann aldrig komma till frågan i det förra inlägget, men den var ungefär: Varför gör ni på detta vis, varför vill ni redan nu minska skatteskillnaden och riskera människors hälsa? Man kan se på konkurrenskraft på olika sätt. Man kan tala om svenska åkares konkurrenskraft gentemot utländska åkare. Om det finns något man kunde använda för att rätta till det vore det en kilometerskatt som betalades av alla, oavsett vad man tankar. Men också det är ni emot, Lena Asplund. Det handlar även om lastbilstrafikens konkurrenskraft gentemot sjöfart och järnväg, eller, för den delen, minskade transporter på grund av närproducerat och så vidare. Om vi gör det billigare med lastbilstransporter är det inte så konstigt om vi också får mer lastbilstransporter. Och det har trots allt miljökonsekvenser. Frågan är helt enkelt: Varför gör ni så? Låt mig även säga något om avfallsförbränningsskatten. Avfallsförbränningsskatten innebar att det blev mer lönsamt för kommunerna att se till att man hade bra system för källsortering och för att ta till vara biologiskt avfall, kanske röta lite biogas, där det gör betydligt större nytta än att bara förbränna det i en avfallsförbränningsanläggning, vilket annars kan vara en enkel lösning. När man tog bort den skatten minskade man incitamenten för återvinning och biogasrötning. Det fanns en del konstigheter i utformningen av den skatten, vilket gav märkliga effekter. Man fick bland annat köra runt för att komma till rätt förbränningsanläggning. Det tycker jag absolut att man behöver se över. Däremot är det dumt att bara konstatera att den skatten inte var bäst utformad och ta bort den helt, i stället för att rätta till de problem som finns. Om man kunde rätta till de problemen, skulle ni då kunna tänka er att återinföra avfallsförbränningsskatten?

Anf. 65 Lena Asplund (M)

Fru talman! Nej, jag tror inte att vi vill återinföra avfallsförbränningsskatten eftersom det i princip blev en skatt på trä, och det var ju inte riktigt meningen. Det finns andra incitament som kommunerna kan använda för att minska sin sophantering. Man kan väga sopor, göra så att folk komposterar mer och sopsorterar bättre, se till att det finns gott om avfallsanläggningar som det är lätt att åka till, sorteringscentraler och sådant. Jag tycker att det är mycket viktigare att använda folks egen vilja och intention, för den finns. Den är väldigt god skulle jag vilja säga. Det räcker att en lördag åka till sopsorteringscentralen, om det är öppet, så ser man att där är mycket folk och sorterar. Nej, ingen avfallsförbränningsskatt. Låt mig gå tillbaka till lastbilarna. Helena Leander talade om järnväg kontra lastbilar. Ja, järnvägen är också viktig. Vi behöver både järnväg och lastbilar. Det ena utesluter inte det andra. Nu har järnvägsnätet tyvärr haft stora bekymmer ett tag och det har inte fungerat alldeles bra att transportera allt på järnväg. Det ligger lite olika orsaker bakom, bland annat ett sedan lång tid tillbaka bristande underhåll, vilket givetvis måste åtgärdas. Alla transporter kan dock inte ske på järnväg. En del måste ske med lastbil. Det är vi medvetna om, och där tror jag inte att vi har några större åsiktsskillnader. Visst, närproducerat är jättebra, men allt går inte att närproducera, och därför måste vi skicka saker med lastbil och på järnväg. Allt måste fungera. Då måste vi se till att ge rätt incitament för att både järnvägen och lastbilarna ska fungera och se till att vi har en bra konkurrens gentemot resten av Europa. Vi blir mer och mer globaliserade och mer och mer involverade i EU, den inre marknaden och rörelserna över gränserna. Därför är det viktigt att vi ser till vår egen näring.

Anf. 66 Hans Olsson (S)

Fru talman! Jag ska börja med att i all vänlighet rätta Lena Asplund. Det råkade nämligen bli fel på några nollor. Det blir inte 300 miljarder med handelsgödselskatten. Jag vet hur det är. Det är svårt med alla dessa nollor, men det är en jätteskillnad mellan 300 miljarder och 300 miljoner. Det är bra att få det utrett. Jag måste komma tillbaka till detta med Europadieseln och be om ett korrekt besked. Jag vet fortfarande inte om det är regeringen och oppositionen tillsammans mot den borgerliga majoriteten i utskottet. I de pm vi har om beskattning av Europadiesel hänvisar man till finansministersvar, lagrådsremisser och annat och säger sedan att regeringens bedömning är att Europadiesel även fortsättningsvis bör klassas som miljöklass 3. I en lagrådsremiss skriver regeringen bland annat att det finns aktörer, främst inom petroleumbranschen, som verkar för att Europadieseln ska få samma beskattning som miljöklass 1-dieseln men att skillnaden bör kvarstå. Det är klart att Lena Asplund har mer kontakt med regeringen än jag, men jag vill ändå för klarhets skull fråga: Är oppositionen och regeringen överens mot er?

Anf. 67 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag beklagar, Hans, det där med 300 miljoner och miljarder. Det var inte fråga om nollor utan jag snubblade på orden. Så är det ibland när man är dyslektiker. Jag är skyldig dig en. Ja, vi är överens, inga problem med det. Vi tycker att vi ska titta på det framöver, ja. Jag har inget annat besked att ge. I annat fall skulle vi inte göra sådana tillkännagivanden.

Anf. 68 Hans Olsson (S)

Fru talman! Då vet jag det. Då har regeringen ändrat sig jämfört med vad man tyckte för några månader sedan. Det var intressant. Låt mig i stället gå över till handelsgödseln. Många organisationer pekar på att kadmium är mycket hälsoskadligt. Det är tydligen också känt att det orsakar benskörhet, cancer och så vidare, och att 5-10 procent av Sveriges befolkning i dag är drabbade av för höga halter av kadmium. Vi som har nära och kära som drabbats av bland annat cancer och gått bort för tidigt vet vad som finns bakom dessa procentsatser. Om flera instanser varnar för faran med de höga halterna, känns det då inte lite osäkert? Varför ser man till att öka halterna när så många instanser säger att det är skadligt? Varför genomför ni sänkningen när ni vet att det kommer att drabba så många människor?

Anf. 69 Lena Asplund (M)

Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande har man inte funnit något samband mellan användningen av handelsgödsel och skatten på den, utan det blir i stället en straffskatt. Även om handelsgödseln är så farlig - jag håller med om att det finns många ämnen i handelsgödsel som inte alls är bra - tror jag inte att urlakningen av Östersjön är en fråga om handelsgödselns vara eller icke vara. Jag tror inte att den har så väldigt stor betydelse för Östersjön. Det finns många andra faktorer av betydelse, speciellt med tanke på våra grannländer runt Östersjön. Där finns oerhört mycket att göra. Men om det nu är så som Hans Olsson säger skulle jag föreslå att han börjar verka på EU-nivå så att vi på EU-nivå får ett förbud mot handelsgödsel. Då skulle vi ligga på samma nivå och våra svenska bönder ha samma konkurrenskraft som de europeiska bönderna. Det är där vi i så fall ska börja, inte straffskatta våra svenska bönder med 300 miljoner per år. Hans Olsson kan gå till sina parlamentariker och säga åt dem att jobba för den här frågan på EU-nivå. Det som skulle göras på EU-nivå vore väl att se till att det forskades så att vi fick fram något annat som vi kunde använda i stället för kadmium. Vi har ju problem med stallgödsel också. Den kan vi inte heller alltid använda alla tider på året. Det finns vissa tider på året då man inte ska använda stallgödsel. Om man inte använder gödsel och i stället ska harva runt hela tiden med traktorer får man i stället ett klimatproblem. Många ekologiska jordbruk har klimatproblem, för de använder sina traktorer betydligt mer.

Jacob Johnson (V)

Anf. 70 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Först har jag en kommentar till det Lena Asplund säger om återinförande av skatten på handelsgödsel. Först sade hon att den skatten inte hade några miljöeffekter alls. I den senaste replikväxlingen sade hon i stället att den inte hade så stor betydelse. Det är trots allt lite skillnad. I mitt inlägg refererade jag till vad Jordbruksverket och SLU hade kommit fram till, nämligen att det kanske handlade om 1 200 eller 1 500 ton kväve per år. Även om det inte är den största delen av det totala åtagandet inom Baltic Sea Action Plan har det ändå en väsentlig betydelse enligt min uppfattning. Jag tycker att Lena Asplund borde moderera sitt ställningstagande om miljöeffekterna av handelsgödsel. Fru talman! Det jag egentligen begärde ordet för var att Lena Asplund sade att det fanns en motion från Vänsterpartiet om höjda diesel- och bensinskatter. Det är inte korrekt refererat. Den motion från Vänsterpartiet som finns handlar om att differentiera beskattningen av bilismen utifrån regionala skillnader. Vi har föreslagit en utredning av hur det skulle kunna gå till. Ett sätt skulle kanske kunna vara lägre bensinpriser vid tankning, men vi lämnar också många andra möjligheter öppna. Det är just detta som utredningen ska titta på. I delar av landet - i den rena glesbygden - är det svårt att transporteras om man inte kan använda bilen. Därför vill vi se om man ytterligare kan stödja glesbygden på det här sättet.

Anf. 71 Lena Asplund (M)

Fru talman! I era budgetmotioner hittills har ni i Vänsterpartiet alltid framhävt en höjning av diesel- och bensinskatten med lite olika belopp - era förslag har väl brukat ligga på uppåt 1 krona, om jag inte missminner mig. Jag antar att ni inte har ändrat er på den punkten. Jag är mycket skeptisk till er framställning om hur man skulle kunna differentiera det hela. Vi har redan i dag en differentierad fordonsbeskattning, där man i vissa delar av landet har lägre fordonsskatt. Jacob Johnson säger att det är 1 500 ton som läcker ut. Jag har fått uppgift om att det av dessa är ungefär 700 ton som rinner ut i Östersjön. Resten rinner inte ned. Men detta är väl en tvist om påvens skägg. Visst har handelsgödseln miljöpåverkan. Vi har inte sagt att den inte har det. Men däremot har skatten ingen påverkan på hur mycket konstgödsel man använder eller inte. Det var detta jag menade. Det visar sig att när konstgödselpriset steg använde man ändå mycket konstgödsel, för då fick man ett bättre pris på säden och ville få ut mer när man brukar jorden. Därför har inte skatten någon påverkan där. Då finns det ingen anledning att ha den kvar i och med att man då får en nackdel i konkurrensen med resten av EU, där man inte har någon skatt på handelsgödsel. Det är anledningen.

Jacob Johnson (V)

Anf. 72 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Handelsgödseln bidrar till ökade utsläpp av kväve i Östersjön och i Västerhavet. Vi har principen om att förorenaren ska betala. Jordbruket, som använder handelsgödsel, bör vara med och betala. Ett lämpligt sätt är då att ha handelsgödselskatt, som ju enligt bedömare minskar utsläppen med 1 200-1 500 ton kväve per år. Regionaliseringen av beskattningen av bilismen tycker vi kanske båda är en viktig frågeställning. Vi lyfter fram glesbygdens problem med vår motion och vår reservation 2 samtidigt som vi anser att vi behöver en rejäl beskattning på både bensin och diesel för att begränsa dess miljö- och klimateffekter och minska koldioxidutsläppen. Dessa utsläpp ökar ju fortfarande. Vi får väl i kommande budgetmotioner se var vi kommer att landa när det gäller beskattningen på bensin och diesel. Vi menar att det går att kombinera en väl avvägd bensin- och dieselskatt med riktade åtgärder för att öka möjligheterna för rörlighet och transporter i gles- och landsbygden i Sverige.

Anf. 73 Lena Asplund (M)

Fru talman! I går såg jag ett reportage på någon av nyhetskanalerna om det höjda bensinpriset, som nu slog i taket med 14:28. Att tanka en standardbil - jag vill inte nämna märket - kostade en tusenlapp i dag. Det är rätt mycket pengar. Att då införa ännu högre skatt på det känns som ett slag mot människor som har behov av bilen. Vi är nog överens om att man kanske behöver bilen. Då är det bättre att göra som regeringen har gjort, nämligen att ge en miljöbilspremie på det sättet att man inte betalar någon skatt första året om man köper en bil som släpper ut under 120 gram CO2. Det är väl ett jättebra incitament? Men alla har ju inte råd att köpa en ny bil, och de måste också kunna ta sig fram och verka i sin vardag. Dieselbilar är också ett bra exempel. De släpper ut betydligt mindre i och med att de drar mindre bränsle. CO2-halten är annars kanske lite högre, men i och med att de drar mindre blir utsläppen mindre. Små, snåla dieslar är väl jättebra i en övergångsperiod? Jag tror också att vi sedan kommer att få se hybrider, biogasbilar och så vidare. Det kommer att vara en flora av lösningar så länge inte vi politiker är där och petar alltför mycket utan låter marknaden och tekniken ha sin gång och framför allt också låter kunder välja. Jag tror att de är rätt duktiga på det. Det har blivit en stor medvetenhet när man väljer bil i dag. Bara för fem år sedan var det inte alls så. Det händer alltså mycket, och det går fort. Jag har faktiskt en tro på människan, både i Sverige och i resten världen, och på att människan gör det som är bra för miljön.

Anf. 74 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! När man på avstånd följer den socialdemokratiska partiledardebatten efter valet 2010 kan man faktiskt inte känna igen Socialdemokraterna. Ni lutar ju åt alla håll i den här debatten. I det här betänkandet är det helt annorlunda. Där känner man verkligen igen Socialdemokraterna och oppositionen. Det handlar nämligen om höjda skatter rakt igenom. Det är drivmedelsskatter, skatter på bränsleslukande fartyg, skatter på alkoläsk och söt cider, skatter på handelsgödsel och så vidare. Man ska dock inte anklaga Socialdemokraterna för köttskatten, för den är det vad jag förstår bara Miljöpartiet som står för. I den här frågan kan man alltså verkligen lita på oppositionen. Höjda skatter verkar vara lösningen på Sveriges problem. David Lång tog upp frågan om kansliet verkligen hade uppfattat ståndpunkterna rätt vid justeringen den 17 februari. Enligt mitt sätt att se det är det korrekt återgivet. Jag vill gärna ha det till protokollet. Men det hindrar inte att det likväl kan ha uppstått missförstånd. Jag uppfattar dock att det är korrekt återgivet i betänkandet vad som beslutades den 17 februari. Detta säger jag dock bara inom parentes. Låt mig gå igenom några av reservationerna. De är verkligen intressant läsning. Jag börjar med konstgödseln. Den skatten avskaffades från den 1 januari 2010. Jag bad riksdagens utredningstjänst ta reda på om förbrukningen hade ökat under detta år. Svaret var att sådan tillgänglig statistik inte fanns. Det innebär dock inte att Jacob Johnson har rätt när han refererar till någon annan. Det är helt enkelt för kort period för att klara ut detta, och statistiken är ofullständig. Man kan gå tillbaka till frågan varför det alls blev aktuellt att ta bort denna skatt. Jag förstår miljöargumenten. Jag har själv varit lite tveksam till det. Men man måste se vad det är för något som används. Har man ett åkeri köper man den bränslemängd man behöver i stort sett oavsett vad det kostar. Samma sak är det med ett jordbruk när det gäller att köpa gödsel; man köper inte ett enda kilo mer än man behöver för att driva jordbruket. Det är själva grunden för att det finns en prisokänslighet i detta. Detta hade också förra jordbruksministern Margareta Winberg uppfattat väl när hon 2001 eller däromkring tillsatte en utredning för att se om det fanns någon priskänslighet. Om jag inte minns fel var det en rådman i Göteborg som fick göra utredningen, och han kom fram till att det inte fanns någon priskänslighet i just denna fråga. Det blir en ren skatt. Jag förstår miljöargumentet för att man inte vill ta bort den. Men om man behåller den är det en skatt som höjer priset för konsumenterna. Det finns ingen annan än konsumenterna som i slutändan ska betala denna typ av skatter. Att köpa handelsgödsel skiljer sig från att köpa gröna gelégrodor som har en avtagande godhet efter varje groda man äter eller trisslotter från statliga Svenska Spel som man kan köpa hur många som helst av. Man köper inte mer handelsgödsel än man behöver för sitt jordbruk. Det är alltså olika varor. Det är samma sak med elektricitet. Vi köper inte mer elektricitet än vi behöver oavsett vad skatten är. Tyvärr är det så. Det finns ett antal sådana varor. Det gäller även bensin. Reklamskatten, som ingen har berört, vill Miljöpartiet utöka. Det finns ett gammalt tillkännagivande från skatteutskottet som riksdagen godkände 1999, tror jag, om att hela reklamskatten ska tas bort. Jag tror att Lars Gustafsson var med då. Av rättviseskäl vill Miljöpartiet återinföra den på flera saker. Man hänvisar bland annat till att Grekland har det. Fru talman! Jag oroar mig av en helt annan anledning över att vi inte har fått bort reklamskatten. De medier som vi tar in nästan hälften av reklamskatten på är de nyhetsbärande medierna, till exempel Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. Vi beskattar alltså den goda journalistiken, och jag oroar mig för att vi inte får en god journalistik. Därför är jag väldigt mycket för att vi så fort budgetutrymme finns ser till att ta bort skatten, åtminstone på alla dagstidningar som betalar reklamskatt. Det har tagits bort för många, men ett fåtal drabbas fortfarande genom gränserna. Varje år betalar bland annat Dagens Nyheter och Hallandsposten reklamskatt medan till exempel Metro inte betalar något. Det är en konstig ordning, fru talman. Jag har noga läst reservation nr 8 från Sverigedemokraterna om handelsgödsel. Sverigedemokraterna har inte bytt åsikt om att behålla skatten och höja priserna på mat. I höstas förklarade man dock att de 300 miljoner man tog in på denna skatt skulle gå rakt in i Sverigedemokraternas allmänna pott. Nu har man bytt åsikt. Pengarna ska gå till motsvarande skattesänkning på energi och diesel. Det innebär att man har 300 miljoner kronor mindre till exempelvis sänkning av pensionerna, vilket man lade pengarna på tidigare. Fru talman! Sverigedemokraterna försöker använda samma pengar två gånger. Det knepet går jag inte på. Man måste bestämma sig för vad man ska använda pengarna till. Socialdemokraterna är däremot mycket hederliga på denna punkt. Både i höstas och nu återför man pengarna till näringen, vilket är helt okej om man vill det. Jag är dock emot skatten av det skäl som jag har utvecklat tidigare. Jag nöjer mig med att ta upp en sak till, nämligen frågan om privatinförsel av alkohol, läsk och tobak. Socialdemokraterna vill tillkännage för regeringen att införselkvoterna för alkohol bör sänkas med hänvisning till alkoholens allvarliga hot mot folkhälsan. Det är ett gott argument. Det hela blir dock lite tveksamt, fru talman. När Sverige inträdde i EU fick Sverige undantag från EU:s införselkvoter, men ministären Persson med dåvarande finansminister Bosse Ringholm såg till att upphäva undantaget. Man förhandlade inte på det sättet. Nu intar Socialdemokraterna en ny ståndpunkt i denna fråga. Nu vill man återinföra det som Bosse Ringholm och ministären Persson upphävde. Det blir svårt. Det är lite som när Sverigedemokraterna använder pengar två gånger. Någon gång måste man bestämma sig för hur man ska göra i denna fråga. Har man en gång, och det är lite kritik mot Kristdemokraterna också, intagit denna ståndpunkt kan man inte återinföra gränserna. Det kommer EU aldrig att gå med på. Bosse Ringholm hade chansen i slutet av 90-talet. Då skulle han ha sett till att gränserna behölls. Nu är det dess värre för sent. Ett bifall till denna reservation, som ingen har yrkat på, skulle enligt min mening vara ett elegant slag i luften. Det tror jag inte att Socialdemokraterna vill. I sak är vi dock ense om att det inte är bra som det är nu. Av folkhälsoskäl borde vi inte ha fri införsel.

Anf. 75 Hans Olsson (S)

Fru talman! När det gäller EU-förhandlingen om införseln beklagar jag att det blev som det blev. Vi begick ett misstag. Vi använde en före detta moderat minister, Ulf Dinkelspiel, som förhandlare för Sverige. Det var beklagligt. Men nu är det som det är. Det kan inte bli rätt varje gång. Gunnar Andrén talar om skatt, skatt, skatt. Gunnar Andrén minns säkert den offentliga utfrågningen i Andrakammarsalen förra mandatperioden när ni ville införa skatt på trafikförsäkringen. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, var upprört över detta. Man sade att skatten på trafikförsäkringen tillsammans med sänkningen av arbetsgivaravgiften gjorde det 500 miljoner dyrare för lantbrukarna årligen. Nu har alla fått ett brev från LRF där man säger att höjningen av dieselskatten kostar lantbruket ungefär 900 miljoner kronor när den är fullt genomförd. Vi vill höja skatten på handelsgödsel med 300 miljoner för att återföra till näringen medan ni gör allt detta. Då känns det lite övermaga att säga att det enda vi vill göra är att skattebelägga. Ni är ju värre.

Anf. 76 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag tackar för synpunkterna från Hans Olsson. På den första punkten, införsel av alkohol, tror jag också att det är angeläget att vi har en bred politik. Exakt vilka verktyg vi ska använda kan man alltid diskutera. Det som vi blev av med på 90-talets slut är som det är. Hans Olsson kommer sedan in på frågan om införandet av trafikförsäkringsskatten. Det var en skatt på försäkringar rent allmänt sett. Jag tror att det från början var 37 procent, och så småningom blev det 32 procent. Man kan fråga sig om vi har fått någonting för det. Ja, vi har fått en sak. Detta bidrog nämligen till en häftig - 7-8 miljarder om jag inte minns fel - finansiering av tillkomsten av det första jobbskatteavdraget. Jag vet att ni var emot det, och det hade ni säkert också varit rent allmänt sett. Men vi fick väldigt mycket där. Så här måste det vara om man ska ha finansiering för någonting någonstans. Jag säger inte som vi sade då - att man skulle göra som i Finland, som var förebilden när det gäller att sprida kostnaderna till trafikförsäkringen. Det har inte blivit genomfört under den mandatperiod som gick, men det kan ju komma tillbaka. Jag minns inte exakt hur det var med de 500 miljonerna, men jag har ingen anledning att betvivla att LRF sade detta. Där är det samma sak; när man ska finansiera en så stor reform blir det så här. Bönderna fick också nytta av detta. Men när ni säger att ni ska återföra 300 miljoner till näringen menar jag, om inte jag är alldeles tosig, att det i konsumentledet kommer att få en prishöjande effekt. Om man höjer en skatt med 300 miljoner får det en prishöjande effekt, och det är jag emot.

Anf. 77 Hans Olsson (S)

Fru talman! Nu ska vi inte diskutera vad de där pengarna gick till, för vi pratar om kostnader för jordbruk. Men de gick inte till jobbskatteavdraget, utan de försvann i ett stort svart hål. Jobbskatteavdraget finansierades med försämringar för arbetslösa och sjuka. Men det är en annan sak. Nu talar vi om de 300 miljonerna, som inte ter sig som speciellt mycket när vi går igenom vad som har hänt, vad ni har gjort och så vidare. Skillnaden, och det som jag tycker är poängen, är det som jag försökte prata om i mitt anförande. Man måste vara med och styra, försöka hjälpas åt och så vidare. En viktig poäng med de 300 miljoner som vi tog in var att de gick till forskning och utveckling som kunde bidra till jordbrukets omställning med mera. Nu har jordbruket självt insett detta och saknar pengarna. I det brev vi har fått från Lantbrukarnas Riksförbund skriver de att det missgynnar dem att vi tar bort skatten. Sedan skriver de: Men angelägen forsknings- och utvecklingsverksamhet med mera som tidigare erhållit medel från gödselskatten bör i stället finansieras via ovan nämnda diesel- och energiskatter som belastar näringen från och med 2011. Kommer ni nu att återföra delar av dieselskatten till näringen så att den fortfarande kan få de pengar till forskning och utveckling som den fick via handelsgödselskatten och som den nu går miste om? Så skriver LRF själva. Detta är viktigt att veta för jordbruket.

Anf. 78 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag håller med om att finansieringen av jobbskatteavdraget hade många olika komponenter. Vi kan lämna det därhän just nu. Jordbruket vill nu att man återför 300 miljoner kronor till näringen. Jag är övertygad om att det inte finns någon jordbrukare som vill ha återinförd handelsgödselskatt. Det är inte någon enda som har hört av sig till mig om det. Varje jordbruk fick betala kanske 1 miljon eller någonting sådant. Det handlar om stora pengar. Jordbruket vill nu att detta ska användas till forskning. Jag menar att det är en farlig väg som ni är inne på om ni ska ta pengar från ett enda ställe och säga: Detta ska vi använda! Vi är inne på den farliga vägen med trängselskatten, där man finansierar olika projekt med dessa pengar. Jag är skeptisk till detta, och jag kan inte tycka att det är bra. Jag är emot återinförandet av konstgödselskatten nu. Jag säger inte att det alltid kommer att vara så, för om det visar sig att vi får de skador som bland andra Jacob Johnson har talat om med väldiga kadmiumhöjningar måste man kanske av miljöskäl göra någonting i alla fall. Men jag är inte för specialdestinerade skatter; det kan jag säga. Jag hoppas att regeringen inte kommer att gå in mer på den vägen. Jag tycker att gränsen går vid trängselskatterna.

Anf. 79 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Gunnar Andrén gör en stor grej av att vi föreslår en del höjda och nya skatter i betänkandet. Det är kanske ingen nyhet att vi från oppositionen har sett behovet av vissa skattehöjningar efter de skattesänkningar som regeringen har genomfört, bland annat för att laga revor i trygghetssystemen, satsa på välfärden och klimatomställningen och för att rusta Sverige starkt för framtiden. Då tycker jag att det borde falla Gunnar Andrén i smaken att vi inte tar ut allt detta på skatter på arbete, som kan vara skadligt för ekonomin, utan väljer att lägga delar av det på sådant som är dåligt för vår miljö eller hälsa - för den delen. Där kan skatterna ha dubbel effekt. Vi kan både ta in pengar som vi kan använda för satsningarna och styra beteendet i en mer hållbar riktning så att vi kompenserar för de miljökostnader som konsumtionen ger upphov till. Nu vänder sig Gunnar Andrén mot hela principen för detta och hävdar att dessa varor egentligen inte har någon priskänslighet alls. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket elen, bensinen eller gödseln kostar; folk använder precis lika mycket hela tiden. Så funkar det inte. Jag ska villigt erkänna att dessa varor kanske inte är de mest priskänsliga vi har här i världen. Men det är inte så att de helt saknar priskänslighet. Man brukar säga att bensin, till exempel, har en priskänslighet på 0,8 på lite sikt. Om priset går upp med 1 procent minskar alltså förbrukningen med 0,8 procent. Det är ändå inte helt fy skam, får man väl säga. Gunnar Andrén pratade om reklamskatten. Jag ska erkänna att jag tycker att det finns problem med reklamens konsumtionshöjande effekt, vilket har effekter på miljön. Men även om man bortser från det kan vi vara lite pragmatiska och konstatera att ingen regering har lyckats avskaffa reklamskatten än. Då kanske det är bättre att börja kolla i andra ändan och se om vi kan försöka minska de snedvridningar som finns i dag genom att belägga också de skattefria formerna med reklamskatt.

Anf. 80 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Det var just det som jag vände mig emot - att man skulle minska de snedvridande effekterna genom att öka skatterna på annat. Jag tycker inte att det är någon bra idé att göra detta, till exempel genom att belägga ytterligare medier med skatt. Det tror jag inte på, utan jag hoppas att vi under denna mandatperiod kan få bort skatten åtminstone för de kommersiella tidningarna. Helena Leander! Den diskussion som jag tog upp om vad man använder miljöstyrande skatter till är viktig. Vi är absolut överens om att vi ska använda sådana. Jag menar att när det gäller näringsverksamhet, till exempel ett bondeföretag, köper man inte mer insatsvaror än vad man behöver. Men jag skulle till exempel tycka att det vore roligt att åka ned till Hans Olsson i Viskafors och titta på hans son som spelar fotboll i Rydboholm. Då spelar det naturligtvis en roll för mina kostnader för bilen hur mycket bensinskatt jag ska betala härifrån, från denna region, och dit ned. Det kan vara avhållande. Där spelar priskänsligheten en stor roll. Man får vara noga med priskänsligheten; den är olika på olika varor. Ta en vanlig tidning, till exempel! Det är klart att om man höjer priset till det dubbla sjunker upplagorna. Däremot är det kanske så att om man höjer priset på tågbiljetten mellan Uppsala och Stockholm är det nästan lika många som åker i alla fall, för de känner sig tvingade att åka tåg för att kunna ta sig fram den vägen. Sedan finns det andra problem med att tågen inte går, men det är en annan sak. Därför är priskänsligheten någonting som man måste diskutera, och det var det jag försökte göra i sammanhanget med handelsgödselskatten. Jag ska gärna medge att jag har fått läsa in mig på detta ganska ordentligt med Margareta Winbergs utredning och så vidare för att komma fram till den ståndpunkt jag har nu. Och jag kan inte garantera att jag aldrig kommer att ändra mig på denna punkt och att vi en gång kommer att återinföra skatten. Vi får se på utvecklingen hur det blir.

Anf. 81 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag ska göra vad jag kan under de här två minuterna för att få Gunnar Andrén att ändra sig. Vi får väl se hur det går med det. Jag skulle ju inte prata om handelsgödselskatten alls, men jag måste ändå säga att den senaste skatteutredningen om handelsgödselskatten, HOBS-utredningen, inte föreslog att man skulle ta bort handelsgödselskatten. Man tyckte att det fanns en poäng med att den fanns. Jag är också medveten om att olika varor är olika priskänsliga, men jag håller inte med om att näringsidkare generellt skulle vara okänsliga för hur mycket deras insatsvaror kostar. Tvärtom är näringsidkare kanske i större grad än privatpersoner väldigt noga med att räkna på lönsamheten. Om man är åkare och det kostar si och så mycket att köra den här körningen och om vinsten är så här stor kanske det inte lönar sig om priset är så här högt. Det är samma sak med gödsel. Kostar det jättemycket att lägga ut konstgödsel ser man kanske över om man kan använda stallgödsel i stället eller om man kan använda en annan växtföljd och så in kvävegödslande baljväxter och så vidare. Man ser över vilka möjligheter man har att minska sina kostnader. Det är någonting som näringsidkare gör varje dag. Det är inget undantag när det gäller olika former av punktskatter. De har effekt. Jag fick egentligen inget mer motiv när det gäller reklamskatten än flera uppräkningar av varför det inte var bra att göra så som vi föreslår. Vi föreslår inte att det bara ska drabba tryckta medier. Vi ser tvärtom att framför allt tryckta medier drabbas i dag, medan till exempel radio, tv och inte minst direktreklam är helt skattebefriade. Andra länder har till exempel skatt på radio- och tv-reklam. Vi har tidigare haft en skatt på direktreklam. Det finns förslag på hur man skulle kunna utforma den på ett bättre sätt. Det skulle ge bättre konkurrensvillkor för tryckta medier jämfört med annat, och jag tror att det skulle vara bra.

Anf. 82 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga när det gäller reklamskatten. Där har vi helt enkelt olika uppfattningar. Jag håller i grund och botten med Helena Leander om allting hon säger om priskänsligheten, men jag har en annan åsikt, vilket skiljer sig från fakta, när det gäller hur mycket insatsvaror som varje näringsidkare köper. Jag har egentligen aldrig träffat på någon näringsidkare som köper mer varor än vederbörande, man eller kvinna, behöver för att producera det som man producerar. Det kan vara en liten säkerhetsmarginal och så vidare. Jag tror väldigt mycket på miljöstyrande avgifter. Helena Leander vet att vi är för detta. Jag tror att det är effektivt för att till exempel se till att jag inte kör så mycket bil. Det fungerar väldigt bra där. Däremot tror jag att det fungerar mindre bra på en bonde i Tingsryd som ska producera de varor som vederbörande har köpare till. Jag tror inte att den bonden köper ett enda kilo handelsgödsel mer än vederbörande behöver.

Karin Nilsson (C)

Anf. 83 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Tack, Gunnar Andrén, för passningen om bonden i Tingsryd! Jag återkommer till honom eller henne. Betänkandet om punktskatter innehåller mängder av motioner och reservationer som alla självfallet är värda att kommentera. Jag har valt att koncentrera mig på några få punkter. Mina allianskamrater som har varit uppe före mig har som vanligt förtjänstfullt berört det mesta från talarstolen. I stället för att lägga min tid på upprepning vill jag redan inledningsvis tala om att jag vill bifalla tillkännagivandet vad gäller i vilken utsträckning skatteskillnad mellan diesel miljöklass 1 och miljöklass 3 ska minska under mandatperioden. Jag hade också gärna sett en lösning vad gäller beskattningen av bränslen framtagna ur återvunnen naturgas, så kallade fackelgaser, i dagens betänkande. Vi har också en hel del centermotioner på det området. Men nu blev det inte så. Jag anser att gynnsammare ekonomiska förutsättningar för att återvinna de här restgaserna skulle gagna miljön. Nu har vi inte fått något svar i den här motionsbehandlingen, men jag ser trots allt inte i texten att regeringen har stängt dörren för en framtida lösning. Frågan är i alla fall öppen för vidare diskussioner. Därmed är jag inte heller i konflikt med ställningstagandet i betänkandet. Fru talman! I detta betänkande om punktskatter ligger oppositionen förslag om straffskatter på det svenska jordbruket, och det är frågor som gör mig riktigt upprörd och skrämd. De tre rödgröna partierna och Sverigedemokraterna vill återinföra skatten på handelsgödsel. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet vill dessutom införa en skatt på bekämpningsmedel i jordbruket. Miljöpartiet och Vänstern vill införa en skatt på animalieproduktionen, alltså en ny köttskatt. Det borde vara självklart att kunna enas om det svenska lantbrukets betydelse för vårt samlade miljöarbete, vår regionala utveckling och en levande landsbygd. De gröna näringarna i Sverige befinner sig i framkant i världen i fråga om miljöhänsyn och djurhållning. Det är ett arbete som näringarna utfört i dialog med politiken och som lett fram till värdefulla initiativ som projektet Greppa näringen som handlar om att planera gödsling för att undvika övergödning. Dessa projekt ligger i linje med ett ekonomiskt rationellt jordbruk då övergödning även innebär onödiga kostnader. Det har vi debatterat mycket här. Däremot finns mycket lite som talar för att en extra skattepålaga påverkar förbrukningen av handelsgödsel då handelsgödsel är en nödvändighet i ett intensivt jordbruk. Plockar man bort handelsgödsel på en åkerareal där man har kört väldigt mycket spannmål får man ingen produktion det året man tar bort handelsgödseln. Man kanske kommer ned till en tredjedel. Ska man gå över till gröngödning får man lägga en hel växtsäsong på att producera gröngödningsväxtligheten. Då går ett års skörd bort. Jag förstår inte hur någon skulle kunna hitta ett ekonomisk alternativ som skulle kunna påverka detta. Jag ser det inte som hållbart. Det arbete som pågått inom själva näringen riskerar att gå om intet då oppositionen kraftigt vill försämra villkoren för de areella näringarna i Sverige. Ett förslag från S, MP, V och SD, hela oppositionen, om att återinföra skatten på handelsgödsel saknar därför miljömässig logik då det gynnar importerade varor som i de flesta fall produceras med långt större insatser av handelsgödsel och med mindre miljöhänsyn än i det svenska jordbruket. Det saknar näringspolitisk logik då det ensidigt drabbar näringen i Sverige, vilket gynnar konkurrenter utomlands, och därmed leder till att produktion och arbetstillfällen försvinner från Sverige. Och det sker i ett läge då svensk produktion minskar och ny utslagning hotar sektorn. Det är Centerpartiets bestämda uppfattning att politikens roll ska vara att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet vill ensidigt beskatta svenska odlare då de använder bekämpningsmedel som är godkända i hela EU i övrigt. Det försämrar också konkurrensen gentemot omvärlden. Det är inte särskilt länge sedan lökodlingarna på Öland var hotade av den nuvarande EU-lagstiftningen. Jag tror att i stort sett alla riksdagspartier medverkade till att få till en dispens för att rädda den näringen. Var finns den viljan nu? Och så har vi, som jag nämnde, förslaget från Miljöpartiet och Vänstern om att införa en skatt på animalieproduktionen i Sverige. Jag känner igen argumenten från förra årets förslag från Miljöpartiet och Vänstern som då handlade om att införa en skatt på kväve och fosfor i kraftfoder. Även i år ingår orden övergödning, avskogning och vattenbrist i argumentationen. Dessutom menar reservanterna att de animaliska livsmedlens höga areal- och resursförbrukning jämfört med vegetabiliska livsmedel väcker frågor om solidaritet med världens svältande. Jag erkänner att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har rätt om man ser frågan ur ett framtida globalt perspektiv. Det är riktigt att jordens befolkning växer. Det är riktigt att livsmedelsmarknaden växer med 2 procent årligen, och det ska vi naturligtvis ta på största allvar i Sverige. Men Sverige tappar 1-2 procentandelar av marknaden varje år. Mindre än hälften av den mat som äts i Sverige i dag produceras i Sverige. På grund av att omvärlden producerar billigare mat än Sveriges bönder äter svenskar livsmedel som annars skulle ha gett föda åt fattigare folk i fattigare länder. I Sverige kan vi inte heller använda begrepp som avskogning i argumentationen. Odlingslandskapen och hagmarkerna växer igen eller beskogas med granplanteringar - totala motsatsen till avskogning. Det blir därför inte bättre av att de rödgröna partierna tillsammans med Sverigedemokraterna i skatteutskottet lägger förslag som ensidigt straffbeskattar den svenska livsmedelsproduktionen, så att konsumenterna i ännu högre grad väljer billigare importerade varor från länder som har problem att försörja sin egen befolkning. Det är förslag som saknar all miljömässig, näringspolitisk och solidarisk logik. Fru talman! Jag bjuder gärna hem ett antal desorienterade miljöpartister och vänsterpartister till Tingsryds kommun, i Kronobergs län, som jag kommer från, så att de kan se hur det steniga Småland ser ut. I så fall tvingas de åka bil, utifrån den tidigare diskussionen här, eftersom det inte finns kollektivtrafik överallt - det är bara att beklaga. Det finns visserligen aktiva grönsaks-, frukt- och bärodlare i min kommun, i Urshult, där växtklimatet utmed Åsnens stränder är tjänligt. All heder åt dessa driftiga grönsaksodlare! De har fantastiska ekologiska produkter, och dessa berikar naturligtvis Matlandet Sverige. I övrigt är det till stora delar övervägande granskog och beteslandskap. Om vi tar bort de betande djuren från landskapet kommer det att bli ännu mer av den redan dominerande artfattiga granskogen, tyvärr. Det steniga Småland som våra förfäder brutit upp med stenrösen och stengärdsgårdar kommer att återtas av skogen och bli det mörka Småland som det var på medeltiden. Det är inte den utveckling jag vill se. Det är inte heller det landskap som turisterna vill uppleva. Det går inte att ersätta lantbrukets betande djur med fler odlade morötter. Väldigt många lantbrukar har gett upp, och fler blir det för varje dag som går. Att då lägga mer sten på bördan, med fler skatter, som nu oppositionspartierna föreslår, är fullständigt oansvarigt. Som sagt: Välkomna till verkligheten i det landskap där mulen är en oersättlig landskapsvårdare - och där vi säkert kan producera mer mat med hög kvalitet om vi politiker inte ständigt skrämmer landsbygdsföretagarna med oförutsägbara pålagor. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets ställningstagande i betänkande SkU21 inklusive tillkännagivandet och avslag på samtliga motioner i övrigt. (Applåder)

Anf. 84 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag tror att jag talar för Jacob Johnson från Vänsterpartiet också när jag säger att även Uppsalaslätten är en del av verkligheten. Det är ett bördigt område där det odlas spannmål, och mycket av detta går till djurfoder. Alla djur som strövar runt i Sverige gör det inte på steniga små plättar i Småland, utan många strövar runt så gott de kan inne i stora djurfabriker där de äter spannmål som kunde ha ätits av människor. Vi har haft den här diskussionen tidigare, jag och Karin Nilsson, och jag har uppenbarligen misslyckats brutalt med att klargöra att det handlar om skatt på animaliska livsmedel i konsumtionsledet, alltså inte i produktionsledet. Det är inte någonting som bara drabbar svenska bönder, utan det drabbar kött oavsett om det kommer från Sverige eller från andra länder. Har man ett påslag i kronor, som man brukar ha med punktskatter, blir det snarare en större procentuell ökning för det billiga danska fläskköttet än det svenska, som faktiskt är framställt med större djuromsorg än det danska. Och inte minst när man ser hur den svenska grisnäringen har det i dag kanske man kan tycka att det är en poäng med en sådan här beskattning, som framför allt slår mot det dåliga importerade. Vi måste se globalt på den här frågan. Jag är övertygad om att Karin Nilsson är smärtsamt medveten om hur stor del av det svenska kött som konsumeras som är importerad. Vi pratar nu inte bara om danskt fläsk utan om regnskogsbiff och alla möjliga saker. Att då säga att den svenska produktionen inte har några problem med skogsskövling och det ena och det andra. Ja, det är klart att vi inte har regnskog i Sverige - det fattar även miljöpartister. Men om vi ändå konsumerar en massa produkter som bidrar till de här problemen måste vi ta ansvar för det. Det gör vi inte i dag. Med en sådan här beskattning av animaliska livsmedel i någon form skulle vi bidra till att man får vara med och betala för sin miljöpåverkan även på det här området, precis som man gör till exempel i trafiksektorn. Jag är medveten om att det är tricksigt att lista ut hur det ska gå till, men ambitionen finns där.

Karin Nilsson (C)

Anf. 85 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag ser ändå den här mängden olika skatter staplade på varandra som något som drabbar svensk produktion. I den finansdebatt som föregick vår debatt här i dag, där man dessutom pratade om upphandling av livsmedel för den offentliga sektorn, hörde vi att alla som ska lämna anbud förstås ska vara kollektivanslutna. Där har vi ytterligare en pålaga som i många fall drabbar de enskilda lantbrukare som skulle vilja vara med och lägga anbud men som inte kan göra det. Om vi nu hade följt oppositionens förslag, vilket vi tack och lov inte gör, skulle vi hålla på att ändra förutsättningarna för lantbruket hela tiden. Det är i dag så många som slås ut med de förutsättningar som finns i dag. Om vi skulle lägga på dem mer förutsättningar som gör att deras produkt inte kommer ut på marknaden innebär det givetvis att fler och fler tvingas köpa sina produkter någon annanstans ifrån. Vi har själva sett till att vi har regelverk som gör våra varor i Sverige dyrare än i andra länder. Jag tycker att det är bra att vi har så starka krav på miljöhänsyn och att vi har så starka krav på livsmedelsproduktion över huvud taget. Men jag tycker inte att vi ska fortsätta i all oändlighet och bygga på med fler kostnader som försämrar svenska lantbrukares villkor att konkurrera på en marknad där de redan i dag tappar andelar och redan i dag står för mindre än hälften av vad vi äter i detta land.

Anf. 86 Helena Leander (Mp)

Fru talman! En sak som sades under debatten om offentlig upphandling var att man från offentlig sektors sida ska ställa större krav på bland annat djurskydd vid upphandlingen. Det är någonting som skulle gynna svenska bönder i den mån man har strängare djurskyddskrav på sig. Det är en viktig faktor att lyfta fram. Men det är också konsumentmakten hos enskilda konsumenter. Vi driver att man ska ha obligatorisk ursprungsmärkning på kött, inte bara nötkött och inte bara direkt till konsumenter utan också till storkök, restauranger och så vidare. Det skulle ge större möjligheter för konsumenterna att göra aktiva val. Jag tror inte att svenskt jordbruk någonsin kommer att bli billigast i världen, för det har vi inte förutsättningar för. Men vi har förutsättningar att producera livsmedel med höga krav på djurvälfärd, miljöhänsyn, folkhälsa och så vidare. Men då måste också konsumenten veta om det, och bonden ska kunna dra nytta av att man har producerat med strängare krav. Då måste man ha en obligatorisk ursprungsmärkning. Men det är Centerpartiet emot. Det kan man tycka är lite konstigt. Jag tror inte att framtiden ligger i att försöka få det allra billigast, utan det är tvärtom att lyfta fram kvalitetsaspekterna och verkligen ge förutsättningar för svenska bönder att konkurrera med kvalitet. Jag tror i alla fall att vi är överens om en sak, och det är att vi behöver ha en livskraftig svensk jordbruksproduktion. Det är otroligt viktigt. Sedan har vi lite olika idéer om vad som är bästa sättet att gynna den. Jag tror inte att det bästa sättet är att inte ställa krav. Att ställa krav är att bry sig - var det inte någon som brukade säga det?

Karin Nilsson (C)

Anf. 87 Karin Nilsson (C)

Fru talman! När det gäller krav på upphandlingen och underlaget i upphandlingen, så att man verkligen får med alla de regelverk som vi har i svensk livsmedelsproduktion, är vi definitivt överens. Där plockade vårt parti redan förra våren fram en handbok för kommunala upphandlare för att vi i alla fall skulle hjälpa våra kommunpolitiker att handla utifrån svensk lagstiftning och då bryta ned för varje djurart vad som gäller i Sverige i förhållande till andra länder. Utifrån sättet att precisera kraven har vi då möjlighet att hitta en lösning där man inte bara är bunden till ett pris, som man många gånger annars är i en upphandling. Kravspecifikationen är oerhört viktig, och vi är definitivt överens om att den måste fram. Jag håller också med om att vi borde ha kommit längre med ursprungsmärkningen. Där finns problemen med alla dessa halvfabrikat. För helt kött har vi lyckats hitta ursprungsmärkning i en del av sorterna, men inte alla dessa mixade biffar av olika slag. Där återstår ett problem. Vi behöver hjälpa kunden och konsumenten att hitta våra svenska produkter ute i butikerna. Det betyder ändå inte att vi kan fortsätta att lägga på större kostnader, för det finns också priskänsliga konsumenter som många gånger väljer utifrån plånboken. Om det går att hitta något importerat från en annan del av världen är det väldigt många som väljer det, fast dessa varor skulle göra betydligt större nytta på den egna, inhemska marknaden som de kommer ifrån. Det är då man börjar prata om det globala. Jag ser att vi har otroligt bra möjligheter att odla i vårt eget land, om vi bara får fortsätta med det. Där kommer handelgödseln och faktiskt också bekämpningsmedlen in.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 88 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Nu har debatten pågått i ungefär fyra timmar för tre betänkanden. Det är intressant att man i skatteutskottet är så glada att prata. Fru talman! Punktskatter är ofta, som vi har hört innan, styrmedel för olika varor. Men det är också en fråga om avvägning mellan det ena och det andra, vad som talar för och emot. Man kan som exempel ta alkoholskatten. Det är ett skattepolitiskt instrument för att tillsammans med Systembolagets monopol motverka en hög konsumtion i Sverige. Utskottet har noterat detta i betänkandet. Samtidigt bör det påpekas att det hela tiden kommer nya företeelser som återkommande utmanar den svenska alkoholpolitiken. Precis som skatter på andra områden måste uppfattas som trovärdiga och fungerande måste också alkoholskatten fungera som tänkt. Ett nytt förslag som är aktuellt gäller gårdsförsäljning, där två intressen kolliderar med varandra: å ena sidan inslag i företags verksamhet och å andra sidan, på den andra vågskålen, folkhälsoaspekten. En lokalt begränsad försäljning kan knappast utgöra ett hot mot folkhälsan, medan ett slopande av Systembolagets monopol direkt skulle rycka bort ett av de viktigaste alkoholpolitiska instrument som vi har. Detsamma gäller om nya försäljningsregler omintetgör monopolet. Det blir ett problem med det som är ute på remiss. Som kristdemokrat är det tydligt att ett genomförande av förslaget i nuvarande skick talar emot ett införande. Gunnar Andrén nämnde tidigare privat införsel. Vi kristdemokrater tycker att 110 liter är rätt svårt att släpa med sig i väskan över gränsen. Det är vara lite för mycket, så detta borde ändras. Jag vet att EU:s socialministrar har träffats vid något tillfälle, och från de nordiska länderna har man framfört att man tycker att införseln åtminstone borde halveras. Jag tror att det skulle vara nyttigt. Fru talman! Betänkandet tar upp ett annat förslag om skatt som gäller Europadiesel. Här gör utskottet ett tillkännagivande. Man anser att regeringen bör se över skatteskillnaden mellan miljöklass 1 och 3. Det har redan i debatten framförts synpunkter om det som talar för och det som talar emot. Senare tids utveckling med partikelfilter i dieselbilar minskar avsevärt skillnaden i utsläppen, samtidigt som nanopartiklar i miljöklass 1 är en annan svårbemästrad faktor som talar emot skillnaden i skatt. Det finns också ett annat skäl som måste beaktas och som avser utsläpp av koldioxid. Normalt brukar man tala om vikten av att beakta den totala cykeln av ett bränsle från källa till hjul, så att säga. Miljöklass 1-dieseln fordrar mer koldioxid vid framställningen - det förnekar faktiskt ingen - samtidigt som energiinnehållet är något mindre. Sammantaget ger detta större koldioxidutsläpp med miljöklass 1-dieseln. Det förtjänar att påpekas - lite sakinformation här - att dieselmotorn genom sin kompressionsförbränning på ett bättre sätt än gnistförbränning utnyttjar bränslet genom en längre förbränningscykel. De begränsningar med dieselmotorn som finns på högre varvtal kompenseras väl genom det betydligt större vridmoment som utvecklas vid de lägre varvtalen. Därmed kan alltså motorn köras på lägre varv med samma styrka. Detta förklarar varför biltillverkare världen över fokuserar på att utveckla dieseltekniken, där man redan har kommit långt. Fru talman! En modern lastbil med en totalvikt på ca 30 ton förbrukar vid jämn landsvägskörning på 80 kilometer i timmen 3-3,5 liter milen. Det motsvarar ca 0,1 deciliter per tonkilometer. Om man överför detta till en normalstor personbil innebär det att den skulle dra 1-1,5 deciliter per mil. Det är nästan samma nivå som en elbil, beroende på var strömmen har producerats. Det bör också tilläggas att en stor andel av lastbilstransporterna på svenska vägar utförs av utländska åkare. Vid en mätning genom jag tror det var Åkeriförbundet av antalet lastbilar på E6 genom Halland framkom att ca 40 procent av lastbilarna var utländska. Om man tror att svenska skatteregler kommer att påverka dessa är man något naiv, skulle jag vilja säga. Om man ser till helheten finns det därför skäl att se över beskattningen. Jag välkomnar också utskottets skrivningar om att regeringen förväntas följa utvecklingen när det gäller syntetisk diesel, som jag anser kan utgöra ett inslag i framtida drivmedelsstrategi, inte minst med tanke på bränslets höga energiinnehåll och bättre förbränning med åtföljande lägre miljöpåverkan. En möjlighet med bränslet är också att det går att öka inblandningen, vilket bränslet tillåter. Fru talman! Det är viktigt att svenskt lantbruk ges likvärdiga konkurrensvillkor mot andra länder. I dag kommer cirka hälften av den mat som vi konsumerar från andra länder. Givetvis måste konsumenterna själva göra sina val, men om svenskt lantbruk reduceras försvinner också både vår självförsörjning och vår möjlighet att påverka kvaliteten i matvarorna, oavsett hur vi vill beskatta dessa. Denna utveckling vill inte Kristdemokraterna se. Jord- och skogbrukets insatser i miljövård är också omfattande, utan att detta uppmärksammas tillräckligt i den offentliga debatten. Sakskälen för att inte återinföra skatten på handelsgödsel har redan debatterats, och därför finns det ingen anledning för mig att gå in på detta just nu. Man måste komma ihåg att hanteringen av gödselspridningen är det avgörande för att få ut maximal effekt. Det finns därför inga skäl för en jordbrukare att missbruka handelsgödsel, med tanke på de kostnader som redan är inbyggda. Det finns också klara regler om hur, var och när gödningen får spridas. Jag kommer själv från en kommun och ett län med intensivt jordbruk, i det här fallet Laholm och Halland. Jag vill också peka på Värö Bruk-insatsen. Det är ett förslag från den alliansstyrda Varbergs kommun tillsammans med Region Halland som har möjliggjort att hela Varberg kan värmas upp. Det är alltså bra med alliansstyrning även när det gäller miljön. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Johnny Munkhammar (M)

Anf. 89 Johnny Munkhammar (M)

Fru talman! Det finns ungefär en miljon fritidsbåtar i Sverige. Om man tänker på hur många personer som följer med ser man att det oftast är hela familjen, så vi har ett par miljoner personer i Sverige som brukar ägna sig åt fritidsbåtslivet. De finns i Halland, i Bohuslän, i Blekinge, i Östergötland, i Sörmland, i Stockholms skärgård, i Gävleborgs skärgård, i Roslagen och utefter Norrlandskusten. Här har vi ett folknöje i Sverige, ett frihetligt fritidsnöje som inte minst handlar om tid med familjen. Det handlar om vår mycket gamla, traditionella svenska kärlek till naturen. Det handlar om hälsa och frisk luft. Det handlar också om vår kultur och vår identitet. Det är verkligen svenskt att ägna sig åt fritidsbåtslivet. Här har vi en miljö som det har skaldats om av Evert Taube. Och vi har Ulf Lundell: Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti. Socialdemokraterna vill införa en båtskatt. Där vi i Alliansen har lyft skatter från hushållsnära tjänster, lyft skatter från att anställa unga och lyft skatter från inkomster på vanligt folk, där vill Socialdemokraterna alltid motsatsen. Det handlar om att de vill ha mer skatt, mer skatt, mer skatt. De ska göra vardagslivet svårare, vardagspusslet svårare, med mindre pengar kvar till vanligt folk. Och nu är det båtarna de är ute efter. Vi tycker att människor ska ha större vardagsfrihet, inte mindre, så vi säger bestämt nej till den socialdemokratiska båtskatten. De är ute efter båtarna. Det är konstigt, för fritidsbåtslivet - förutom att det är så viktigt för de miljoner människor och de familjer som ägnar sig åt detta - omsätter det ett par miljarder kronor per år, till gagn för de kustsamhällen och de marina glesbygder som drar nytta av fritidsbåtslivet. Det är mycket viktiga intäkter som kommer de människor till del som bor på de ställena. Fritidsbåtsägarna betalar dessutom redan ett par hundra miljoner kronor i olika typer av bränsleskatter, förutom alla de andra skatter som de, som alla andra, betalar. Socialdemokraterna kan helt enkelt inte låta bli. De vill ha mer skatt. De tycker att alla pengar egentligen är deras eller borde vara deras. Vi tycker att pengarna tillhör medborgarna. Vi tycker att detta frihetliga och folkliga fritidsnöje är något som ska fortsätta att vara ett frihetligt och fritt nöje för alla. Sedan gäller det pengarnas roll i samhället. Om man är båtägare och fritidsbåtsägare kan man på sommaren resa runt i skärgården, segla in till Sandhamn och köpa bröd på bageriet. Det är en intäkt för bageriet i Sandhamn. Det skapar jobb i Sandhamn. Man kan segla till Grinda och lägga till vid Grinda Wärdshus och kanske kosta på sig en middag där. Det är en intäkt för värdshuset i Grinda. Det skapar jobb på Grinda. Det är bra för den marina glesbygden. Det är någonting som är djupt rotat i vår kultur och tradition. Men nu ska det komma till skatter som ska försvåra detta. Vi ska ha färre personer som ägnar sig åt fritidsbåtar. Vi ska ha mindre intäkter i bageriet i Sandhamn. Vi ska ha mindre intäkter på Grinda Wärdshus. Vi ska ha mindre intäkter för alla dem som försöker skapa sig en tillvaro och jobb i skärgården, runt om i vårt land. Detta är jag mycket kritisk till, och jag är ganska förvånad över att ni lägger fram detta förslag. Fast ser man till den totala mängden skattehöjningar och nya skatter som ni föreslår ska man väl inte vara helt överraskad. Det är bara med Alliansen vi kan undvika detta och tvärtom få större vardagsfrihet och färre pekpinnar. Med Socialdemokraterna får en miljon fritidsbåtsägare en skatt på sina båtar. Min fråga är: Ska alla fritidsbåtar omfattas, och hur hög ska skatten vara? (Applåder)

Anf. 90 Hans Olsson (S)

Fru talman! När man lyssnar på Johnny Munkhammar kan man få intrycket att han inte gillar socialdemokrater. Man kan också få intrycket att han inte gillar skatter. Då kan jag glädja Munkhammar med att vi i den här reservationen inte pratar om skatter. Vi pratar om en avgift för att finansiera eventuella framtida tjänster. Tänk att jag förstod att du skulle ta upp den här frågan. Därför förberedde jag mig lite grann. Jag funderade ut hur jag skulle svara. Jag är själv en gammal båtägare. Jag älskar havet. Min pappa älskade havet. Jag vet vad havet betyder. Jag vet också vilka de absolut viktigaste sakerna är för den frihet som Munkhammar pratade om - det fattades bara en gitarr; då hade det blivit jättebra. Den absolut viktigaste friheten för båtägarna är allemansrätten. Den andra viktiga friheten är strandskyddet. Den tredje viktiga friheten för båtägarna är möjligheten att få fiska med handredskap utefter kusterna. Är det någonting som jag känner att vi socialdemokrater, som du då inte gillar, har slagits för är det de här tre friheterna, som är så viktiga för båtfolket. Munkhammar! Kom inte och säg att socialdemokratin inte ställer upp för båtfolket! (Applåder)

Johnny Munkhammar (M)

Anf. 91 Johnny Munkhammar (M)

Fru talman! Intrycket att jag inte gillar socialdemokrater är fullständigt felaktigt. Jag kan säga att jag uppskattar de här diskussionerna mycket. Sedan var det frågan om huruvida jag gillar skatter. Vi sitter här och diskuterar skatteutskottets frågeställningar, och de har en tendens att handla om skatter. Sedan tycker jag kanske att vi ska ha färre skatter och lägre skatter än vad vissa socialdemokrater anser. Jag tycker att det är ett mycket viktigt diskussionsämne som vi ska fokusera på. Återigen: Vi företräder medborgarna mot staten och tycker att medborgarna ska behålla sina egna pengar. Ni företräder oftast staten mot medborgarna och tycker att statens intressen och intäkter är det allra viktigaste. Gunnar Sträng sade en gång: Villaägarna är vårt folk. Båtägarna är det uppenbarligen inte. Ni har aldrig velat införa en båtskatt tidigare. Ert parti har suttit vid makten mycket länge. Det har motionerats och det har föreslagits, men det har alltid till slut sagts nej från partiledningen. Man har sagt: Nej, det här med båtskatt ska man nog inte ha. Det är klart att ni vet att en miljon människor har båtar, och inte ens ni brukar vilja reta upp alltför många, för ni tycker att det är roligt att få många röster. Ni har sagt nej till båtskatter, men nu har ni sagt ja, och nu har ni yrkat på detta. Ni vill ha en båtskatt. Ni kallar det en avgift. Ja, men det är så man bär sig åt. Man vill dölja en skatt. Då kallar man det för en avgift. Men en skatt är en skatt. Det är ett ärende på skatteutskottets bord. En skatt är pengar som man obligatoriskt måste betala, som går in i statsbudgeten. Detta är en båtskatt. Ha ingen annan förvillelse om detta. Ni ska inte försöka kamouflera era egna förslag. Ni vill ha skatt också på detta. Frågan är då, som ni inte svarade på: Ska alla båtar omfattas, en miljon båtar, och hur hög ska skatten vara? Nu har du ett inlägg på dig att svara.