<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Allmännyttiga bostadsföretag, m.m.

Bilaga: bet_200102_bou_4

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd, -)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">72</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">16</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">11</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">38</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">171</td><td class="summa_nej">139</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">39</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 4 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">120</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">3</td><td class="rost_avstar">70</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">14</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">10</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">36</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">14</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">158</td><td class="summa_nej">21</td><td class="summa_avstar">131</td><td class="summa_franvarande">39</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>
<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">0</td><td class="summa_nej">0</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">0</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4>Beslut: oavgjort röstresultat</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 11 (m, c, fp, kd, -)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">73</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">16</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">11</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">38</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">171</td><td class="summa_nej">140</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-03-06

Allmännyttiga bostadsföretag (BoU4)

Fru talman! Det är inte så länge sedan vi diskute-
rade de här frågorna. Närmare bestämt var det i går
kväll klockan halv 10 som vi kom in på de frågor som
dagens ärende behandlar. Det var efter att journalis-
terna sedan länge gått hem, ätit middag och lagt sig
att sova och i övrigt haft det trevligt. Man kan ändå
hoppas att den dramatik som det här ärendet bjuder
på ska kunna väcka ett visst intresse. Det saknas
minnsann inte dramatik.
I det här ärendet har vi bl.a. anledning att förmoda
att en majoritet av riksdagens ledamöter med grumli-
ga motiv i bakgrunden ska komma att vällustigt tafsa
på grundlagen. Det går också lätt att föreställa sig hur
det vattnas i munnen på en del partistrateger inför
tanken på att få våldföra sig på den kommunala själv-
styrelsen. Föreställningen är mycket osmaklig, men
den lämpar sig som sagt för en snaskig tidningsarti-
kel.
En något mindre klandervärd del av propositionen
är kanske att regeringen föreslår att ett större admi-
nistrativt system ska införas för klassificering av
bostadsföretag som allmännyttiga och icke allmän-
nyttiga. Den är mindre klandervärd, men det finns
anledning att klandra en sådan här onödig administ-
rativ omgång i alla fall.
De två skilda företagstyperna har inte givits någon
rättsverkan i den proposition som nu föreligger. Vad
ska man då ha skillnaderna till? Det hade väl varit
enklare och lättare att förstå om regeringen helt enkelt
hade föreslagit att kommunerna inte får försälja sina
bostäder eller bostadsföretag - punkt slut. Det är ju
det som tycks vara det avgörande motivet för den här
propositionen. Men så enkelt får det inte bli.
Motivet för den förvillande omgången anges inte.
Vi kan bara gissa och försöka analysera. Vad menar
egentligen regeringen med det som sägs i propositio-
nen, dvs. att "behovet av allmännyttiga bostadsföre-
tag och särskilt kommunala bostadsföretag är således
också i fortsättningen av grundläggande betydelse i
den svenska bostadspolitiken"?
Dessvärre är det ganska mörka och tveksamma
motiv som uppenbarar sig vid försök till analys. Men
de är inte på något sätt oförenliga med regeringens
ambitioner - tyvärr, skulle jag vilja säga. Maktambi-
tionerna för det bärande regeringspartiet är alltför
tydliga i det här fallet.
Men, fru talman, jag är en positiv och vänlig
människa. Jag har i bästa avsikt försökt leta efter
godtagbara skäl för att det skulle kunna vara motive-
rat att så till den grad värna om de kommunala före-
tagen att grundlagen och den kommunala självstyrel-
sen måste trampas på.
Det sägs i propositionens inledning att de kom-
munala bostadsföretagen behövs för att klara bostads-
försörjningen. Motivet är sympatiskt. Vi vill väl alla
att bostadsförsörjningen ska klaras. Men kommunala
bostadsföretag har knappast visat sig vara en garanti
för att bostadsförsörjningen klaras.
Den situation vi hade i Stockholm, exempelvis,
under den socialdemokratiska majoritetsperioden
ledde till att det stora kommunala bostadsföretaget i
stället blev förutsättningen för att bostadsförsörjning-
en skulle avstanna och alla bostadsföretag skrämmas
bort från att bygga bostäder. Vi känner alla till hur de
politiska besluten i det kommunala bostadsföretagets
styrelse ledde till förlamning i bostadsbyggandet.
Inte heller bostadsförsörjningen i glesbygden har
klarats när de 42 500 tomma lägenheterna förväntas
kosta uppåt 30 miljarder på grund av långsiktiga
felsatsningar. Vem har gjort dem? Jo, det är de kom-
munala bostadsföretagen.
Det stämmer inte alls med motivet att man genom
kommunala bostäder skulle få en effektivare bo-
stadsmarknad. På vilket sätt är bostadsbristen i våra
storstäder och överskottet av bostäder i glesbygden
ett argument för att bostadsmarknaden blir effektivare
på grund av de kommunala bostadsföretagens exis-
tens? Vem har byggt de överflödiga bostäderna? Har
de kommunala bostadsföretagen, oavsett politisk
ledning, eliminerat bostadsbristen? Nej, det har de
inte alls.
Det sägs att de kommunala bostadsföretagen ga-
ranterar att det byggs så billigt som möjligt. Men
Hyresgästföreningen har med hjälp av SCB-data visat
att det faktiskt kostar mellan 34 och 49 % mer att
bygga bostäder i de kommunala bostadsföretagens
regi. Det kostar exempelvis i Stockholm ca 13 000 kr
per kvadratmeter att bygga bostäder i privata företags
regi, medan det kostar ca 19 000 att bygga i de kom-
munala bostadsföretagens regi, vilket har föranlett
Hyresgästföreningen att uttala att det kan finnas både
ineffektivitet och otillbörligt samarbete bakom siff-
rorna.
Det sägs, som sagt, att det kommunala bostadsfö-
retagen garanterar att det byggs så billigt som möjligt,
men det visar dessa siffror att det inte gör.
Man kan fråga sig om de kommunala bostadsfö-
retagen har varit en förutsättning för ett kvalitetsmäs-
sigt bra byggande. Ibland har man byggt bra; det ska
inte förnekas. Men miljonprogrammets misslyckande
stod huvudsakligen de kommunala bostadsföretagen
för.
Vem påstår då att de kommunala bostadsföretagen
är så bra? Är de verkligen så nödvändiga? Det är
viktiga frågor, för svaren kan visa för vilka de kom-
munala företagen är viktiga. Det kan ge en antydan
om vad som egentligen är motivet för att ställa sig
över både grundlag och ekonomi för att bevara de
kommunala företagen intakta och förbjuda kommu-
nerna att sälja sina fastigheter.
Det är inte så svårt att avgöra vilka de främsta för-
svararna är. Kammarens ledamöter vet mycket väl
hur den bilden ser ut. Är dessa grupper de som har
nytta av de kommunala bostadsföretagen? De brukar
ju inte så ofta bo i de kommunala bostadsföretagens
vanliga lägenheter. Hur anser sig dessa grupper ha
nytta av de kommunala bostadsföretagen?
Kammarens ledamöter har förmodligen även den
bilden mycket klar för sig. Det är väl så att ett ömse-
sidigt beroende har etablerats - ett beroende för vilket
de kommunala bostadsföretagen är en nödvändig
förutsättning.
När ett kommunalt bostadsföretag inte längre går
att motivera med bostadsargument hotas denna ömse-
sidiga nytta. Då kommer kraven på att de kommunala
bostadsföretagen till varje pris måste överleva, även
om det leder till att grundlagen blir överkörd och den
kommunala självstyrelsen i stora stycken offras.
Egennyttan ljuger nämligen inte, har mina socialistis-
ka vänner lärt mig. Så tycks det vara även i det här
fallet.
Vad betyder hyresgästernas önskemål om att få
överta sitt hyreshus och bilda bostadsrätt när det gäl-
ler att bevara basen för den socialdemokratiska makt-
strukturen? Snabbt blir det största synd att Stock-
holms stad säljer 10 000 lägenheter till de boende i
dessa lägenheter, trots att socialdemokraterna i
Stockholm sålde 9 000 lägenheter till vanliga privata
storfastighetsägare under förra mandatperioden. Den
socialdemokratiska majoriteten i Svenska Bostäders
styrelse sålde snart sagt varje hyresrätt i Salems
kommun i det svepet.
Är det verkligen viktigt att man inte säljer till de
boende? Hur blir det nästa gång Socialdemokraterna
till äventyrs får leda en majoritet i de stora kommu-
nerna? Vilka moraliska direktiv gäller då? Av den
föreslagna lagtexten i förslaget till lagstiftning kan
inte med säkerhet detta utläsas, vilket remissorgan av
olika juridisk dignitet har konstaterat. Detta framgår
också av propositionen.
Den socialdemokratiska hållningen i denna fråga
saknar moral. Det enda viktiga är uppenbarligen att
kunna bevara ett av de viktigaste underlagen för
makten. Det är det verkliga underliggande mörka och
oacceptabla motivet.
Förslaget till permanent stopplag är både uselt till
sitt syfte och uselt till sin tekniska utformning.
Fru talman! Jag ställer mig bakom de moderata
yrkandena i detta ärende men vill bara yrka bifall till
den första av våra reservationer.


Fru talman! När jag växte upp sjöng vi i skolan
"Världen är så stor så stor, Lasse Lasse liten". Kanske
kan det vara symbolen för de allmännyttiga bostäder-
na, som stod för en social service, bostäder där alla
kunde bo, också de mindre bemedlade. Nu har Lasse
blivit stor och världen blivit liten. Allmännyttan hål-
ler nu på att utvecklas till en stat i staten. Detta är
sista minuten att vädja till riksdagen att inte fatta ett
beslut om särskild lagstiftning för kommunala bolag.
Ytterligare ett statligt ingrepp i den kommunala själv-
styrelsen är på gång.
När den i dag bristfälliga konkurrenssituationen
ytterligare försämras snurrar den onda cirkeln runt
och den enskildes val av bostad hämmas ytterligare.
Förslaget om en lag för allmännyttiga bostadsföretag
är ett slag i luften. Det kommer inte att leda till nya
bostäder. Det handlar om klåfingrighet och brist på
respekt för den kommunala självstyrelsen.
De kommunala bolagen är viktiga för den enskil-
des valfrihet när det gäller boende. Tillgången till bra
och förhållandevis billiga hyresrätter är nödvändig för
varje kommuns bostadsförsörjning. Många kommu-
nala bolag tar dessutom ett aktivt ansvar för trygghe-
ten i området och för hyresgästernas sociala välbefin-
nande.
Det kommer också i framtiden att finnas behov av
ett allmännyttigt bestånd i våra kommuner, men det
ska alltid vara kommunen själv som avgör hur myck-
et eller hur lite av bostadsbeståndet som ska vara i det
allmännas ägo. Kommunala bostadsbolag får heller
inte ges förutsättningar att dominera på ett sådant sätt
att mindre fastighetsägare blir undanträngda. Kom-
munernas ansvar för bostadsförsörjningen innebär
inte att kommunen själv behöver äga och förvalta ett
bostadsföretag för att t.ex. tillgodose sociala behov.
Vi kristdemokrater vill dock starkt betona kommu-
nernas ansvar för att tillgodose möjligheten till bostad
för alla. Bostaden måste ses som en social rättighet.
Betänkandet om allmännyttiga bostadsföretag in-
nehåller en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag.
Detta säger Kristdemokraterna nej till. Lagen behövs
inte. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till vår gemensamma borgerliga reservation, nr
1 under punkt 1. Ställningstaganden om de kommu-
nalt ägda bostadsföretagen måste göras i kommuner-
na, mot bakgrund av förhållanden i det enskilda fallet
och på det sätt den demokratiskt valda kommunmajo-
riteten, liksom majoriteten i företagets styrelse, finner
lämpligt. Det är på den lokala nivån man bäst känner
behoven och förutsättningarna.
Fru talman! Vi hade i går en intressant debatt om
bostäder i Falköpings kommun. Det är en kommun
med bostadsöverskott. Denna kommun har ingen
nytta av vad vi beslutar här och nu. Lagen bakbinder
de kommuner som har bostadsöverskott. Det finns i
dag ca 30 000 vakanser i Sverige och 200 kommuner
i balans eller inne i en befolkningsminskning. Jag
anser att kommunalt förtroendevalda måste erkännas
som myndiga av riksdagen. Andra stödformer måste
till så att kommunerna själva kan planera långsiktigt.
Här vore det mycket bättre att ta bort fastighetsskat-
ten eller överväga en sänkning av förvaltningsmom-
sen. Skatt på tomma lägenheter bör inte alls före-
komma.
Lagrådet har påpekat att det är otillfredsställande
att tillskapa ett administrativt system för att godkänna
företag när detta inte leder till några egentliga rätts-
verkningar. Kriteriet för vägran av tillstånd som an-
ges i lagförslaget är otydligt. Det kommer att bli
mycket av subjektiva bedömningar.
Fru talman! Det enda vägskäl statsrådet Lars-Erik
Lövdén tycks stanna upp vid är vänstersvängen att
införa särskilda likvidationsregler för de allmännytti-
ga bostadsföretagen. Förslaget var helt oacceptabelt
eftersom det skulle innebära en negativ särbehandling
av alla privata fastighetsföretag. Ekonomiskt sunda
företag skulle tvingas i konkurs helt i onödan. Det är
inte sådana förslag som behövs för att hyresmarkna-
den ska fungera bättre. Nya bestämmelser måste
självfallet behandla privata och kommunägda företag
lika.
Betänkandet innehåller en ändring i hyreslagen.
Denna säger vi nej till. Det är som att leka med elden,
att stifta lagar som man inte vet hur många andra
fastigheter de bränner ned, fastigheter som inte kan
överleva genom att påverkan på hyressättningen
försnävas. Effekterna är inte analyserade. De i lag
allmännyttiga bostadsföretag som kommunerna inte
har bestämmande inflytande över kommer att förlora
sin hyresledande roll. Kommunerna blir ensam be-
slutsmakt om hyrorna. Utrymmet för subjektiv hyres-
sättning är för stort. Hyrorna måste sättas enligt nor-
men. Det är enligt vår mening viktigt att bruksvär-
desprincipen tolkas på det sätt den var avsedd att
tolkas.
Hyresnormeringens förenlighet med EG-rätten är
inte klarlagd. Det kan inte vara förenligt med EG-
rätten att endast kommunala bostadsföretag ska vara
hyresnormerande enligt hyreslagens bruksvärdesregel
§ 55. Om ett kommunalt bolag erhåller någon form av
subventioner och dessutom är hyresnormerande
snedvrids konkurrensen. Vad kommer statsrådet Löv-
dén att säga till de kommuner som direkt eller indi-
rekt ger stöd till det egna företaget och därmed sned-
vrider konkurrensen?
En korrekt prissättning är en nödvändig förutsätt-
ning för att man ska kunna använda ett allmännyttigt
bostadsföretags lägenheter i en jämförelseprövning.
För att undvika konkurrenssnedvridning måste kom-
munen i sina ägardirektiv göra klart att det kommu-
nägda bolaget måste drivas affärsmässigt så att kon-
kurrensen inte snedvrids. Varför har Lars-Erik Löv-
dén inte utrett överensstämmelsen med EG-rätten?
Det mest stolliga i dagens beslut är att länsstyrel-
sen ska ge godkännande om aktier eller andelar i ett
bostadsföretag har en sådan omfattning att kommu-
nens eller ett kommunalt företags bestämmande in-
flytande över bostadsföretaget upphör eller vid över-
låtelse av hela eller delar av ett kommunalt företags
bestånd av bostadslägenheter. Vi riskerar att få sub-
jektiva bedömningar.
Fru talman! Det stora felet är att det saknas inci-
tament att producera nya hyresrätter. Skatterna är
alldeles för höga. Konkurrensen är obefintlig. De
mindre byggherrarna kommer inte fram. Planeringen
har lämnat mycket att önska.
Jag har i januari 2001 tagit upp denna fråga med
konkurrensminister Ulrica Messing. Vi kristdemo-
krater anser att Byggkostnadsforum inte skulle ha
placerats inom Boverket utan hos Konkurrensverket.
Vad som nu hänt är att en byggkommission tillsatts
som inte ska redovisa något förslag förrän efter valet,
den 15 oktober.
Det svar jag fick från Ulrica Messing den 28 feb-
ruari är att en utredning ska tillsättas före sommaren
med uppgift att se över plan- och bygglagen. Den
förväntar vi oss en del av. Det är verkligen på tiden.
Men den kommer först efter revisorernas kritiska
skrivelse, beställd av bostadsutskottet, och riksdags-
debatten efter den. Vill inte Lars-Erik Lövdén ta
denna debatt i valrörelsen?
Betänkandet handlar också om kommunernas bo-
stadsförsörjningsansvar. Vi kristdemokrater motsatte
oss inrättandet av lagen om kommunernas bostadsför-
sörjningsansvar, som trädde i kraft den 1 januari
2001. Vi tycker fortfarande att detta regelverk är en
onödig inskränkning av den kommunala självstyrel-
sen. Stödet ska riktas till den enskilde. Socialtjänstla-
gen ska garantera bostaden som en rättighet åt den
enskilde.
Bostaden och uppväxtmiljön är ett av de fyra
hjulen på vagnen med vård, skola och omsorg som
blivit en följetong i svensk valpropaganda. Ändå kan
man räkna den text och den debatt som gäller för
bostadspolitiken i promille av debatten om man bort-
ser från Stockholm. I ett särskilt yttrande till Allbo-
kommitténs utredning tog jag upp att det är lämpligt
att kommunerna i översiktsplaneringen också be-
handlar boendeplanering.
Fru talman! Det förslag vi i dag beslutar om är en
panikåtgärd från regeringens sida, som nu ett antal
gånger lovat att upphäva stopplagstiftningen. Trots
det upphävs den inte. Genom andra meningen i 3
punkten av övergångsbestämmelserna används be-
stämmelser om aktieägartillskott och utdelning t.o.m.
den 30 juni 2003. En stopplag som sägs upphöra
upphör alltså inte. Givetvis ska en stopplag upphävas
till alla delar. Eller hur, Lars-Erik Lövdén?
Kristdemokraterna anser också att det är fel att en
myndighet ska köpa och sälja fastigheter. Allmän-
nyttans kostnader för tomma lägenheter anges till 29
miljarder fram till år 2010. Vi ifrågasätter att det
statliga bolaget Vasallen AB i stor utsträckning för-
värvar kommunala bostadshus med syftet att utveckla
eller avveckla. Vasallen kan agera på bostadsmarkna-
den med dumpade priser. Kommunerna förlorar kon-
trollen över de lokala bostadsmarknaderna. Konkur-
renssituationen för privata värdar försämras.
Vi ifrågasätter rimligheten i att det kommunala fö-
retaget får statligt riskkapital. Om staten ska ha en del
lägenheter och kommunerna en del känns det som att
vi är tillbaka till Fattigsverige och Frödings Äkten-
skapsfrågan.
Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta t?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta t!
Jag får väl författa nästa vers.
Jo, Maja du, Maja du, så ska vi ha t
Länsstyrelsen ska tala om vem som ska ha t
Blir vi ej överens, så får Boverket ta t!
Erk du!
Maja du!
Så vill regeringen ha t!


Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar
föreslås en ny lag för allmännyttiga bostadsföretag.
Centerpartiet sade redan i den utredning som föregått
ställningstagandet nej till en ny lag och nej till att
favorisera en speciell boendeform i Sverige. Vi yrkar
avslag på det även i dag. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 1.
Var och hur vi vill bo beror på våra olika önske-
mål och behov. De skiftar avsevärt människor emel-
lan. De skiftar också över levnadscykeln. Därför är
Centerpartiets mål att skapa tillgång till en mångfald
av boendealternativ och även att göra det möjligt att
välja bostadsort.
Rätten till en god bostad till rimliga kostnader ga-
ranterar livskvalitet. Det är en del i välfärden. Därför
måste det skapas rimliga boendekostnader och krav
på ett hållbart ekologiskt tänkande i byggprocessen.
Bostadspolitik och samhällsplanering bottnar di-
rekt i de sociala aspekterna i människors vardag. Det
handlar om möjligheten att finna en bostad då man
t.ex. är ung och ska flytta hemifrån eller studera på en
annan ort, upplevelsen ibland av segregation och
utanförskap, känslan av trygghet i andra fall men
dessvärre också av otrygghet i bostadsområdet.
Bostadspolitik handlar inte bara om kronor och
ören utan även om att utveckla den typ av samhälle
som vi vill ha. Ett samhälle med neutralitet mellan
olika boendeformer, mångfald i upplåtelseformerna,
och möjligheten att få ett arbete på den plats där man
önskar bo.
Fru talman, ärade bostadsutskottskolleger och bo-
stadsministern! Vi i bostadsutskottet borde samla oss
kring en helhetssyn för människors boende i hela
Sverige i stället för att som i detta betänkande ensi-
digt ta fram en boendeform och favorisera den. Det
gagnar inte invånarna i vårt land.
I regeringsformen har vi redan en rättighetslag-
stiftning. "Det ska särskilt åligga det allmänna att
trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet och för en
god levnadsmiljö." Lagen finns där. Det gäller mer att
se till att den efterlevs i stället för att forma en ny
speciallag för allmännyttiga bostadsbolag.
Kommunerna har ett tydligt ansvar för bostadsför-
sörjningen. Låt dem ta det ansvaret fullt ut. Varför
litar inte Socialdemokraterna på kommunalpolitikerna
i den frågan?
Centerpartiet inser, som alla ni andra i denna
kammare, att det i dag råder obalans mellan upplåtel-
seformerna. Det handlar om att äga eller hyra sin
bostad, att bo i villa eller lägenhet.
Fru talman! Det finns för få hyresrätter i de ex-
pansiva områdena i Sverige medan det på andra håll
finns outnyttjade bostäder. Det råder man inte bot på
med en ny lagstiftning som leder till att den s.k. all-
männyttan får en särställning.
Centerpartiet anser att det är väldigt viktigt att
allmännyttiga bostadsföretag får möjlighet till samma
villkor som andra upplåtelseformer. Centerpartiet
anser att det ska råda lika villkor. Det ska finnas ett
neutralitetstänkande från statens sida till de olika
boendeformerna.
Staten har sin del i boendepolitiken. Med denna
särskilda lag som Socialdemokraterna nu driver ige-
nom riskerar man att krama ihjäl sin skyddsling. Det
är ett farligt grepp, bostadsministern, om man vill
värna något.
Centerpartiet anser att allmännyttiga bostadsbolag
är en tillgång i mångfalden av boendeformer. De
fyller en viktig funktion. De erbjuder en boendeform
som garanterar att det finns hyreslägenheter till rimli-
ga kostnader för den som inte vill eller inte har råd att
äga sin bostad.
Men allmännyttans normerande funktion när man
fastställer hyran - det som kallas bruksvärdessystem-
et - passar inte in på dagens bostadsmarknad. Inga
bostäder byggs om hyresnormerna tvingar fastighets-
ägaren att ta ut en hyra som inte täcker byggkostna-
derna. Centerpartiet efterlyser därför en förändring
mot större flexibilitet i det nuvarande bruksvärdssys-
temet. Låt även de privata bostadsföretagen bli en
fullvärdig part i hyresförhandlingarna. Tillsammans
med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen
handlar det om att reformera bruksvärdessystemet,
inte om att införa marknadshyror.
Fru talman! Ett av Centerpartiets centrala budskap
är att den kommunala självstyrelsen ska stärkas i
förhållande till staten. Demokrati betyder för Center-
partiet närhet till beslut, inte avstånd.
Nu föreslår Socialdemokraterna att om kommu-
nen önskar överlåta sitt bostadsbolag på ett sådant sätt
så att kommunens bestämmande och inflytande över
bolaget upphör måste det godkännas av regeringens
förlängda arm länsstyrelsen. Kommunpolitikerna får
alltså en förmyndare och måste ha tillståndsplikt av
länsstyrelserna.
Regeringens förslag om en ny lag för allmännyt-
tan är återigen ett tydligt exempel på hur beslutsfat-
tandet ska inskränkas och beslut ska fattas långt ifrån
kommunmedborgarna. Det är inte underligt att stats-
ministern får namnet Rikskommunalråd.
Förslaget att regeringen via länsstyrelsen ska ha
insyn i och kontroll över kommunpolitikernas
lagstadgade rätt att fatta beslut på sina invånares
vägnar avstyrks från vår sida. Det är mycket illavars-
lande beslut i ett demokratiskt modernt land, som
Centerpartiet önskar att Sverige även ska få vara i
fortsättningen.
Man låter med detta förslag förstå att i hela landet,
i alla kommuner, ska den vänsterstyrda politiken vara
rådande. Detta är trots att, fru talman, man borde ha
kunskap om att bostadssituationen i vårt land är helt
olika. Det handlar inte bara om bostadspolitik i
Stockholm, som några tycks tro.
Bostadsmarknaden i vårt land är inte betjänt av
centrala direktiv. Nej, det behövs i stället möjligheter
till skräddarsydda lösningar som passar väl i varje
enskild kommun.
Fru talman! Samtidigt som regeringen vill hindra
kommunerna att själva genomföra de förändringar för
bostadsbolagen som de anser vara nödvändiga, före-
slås att en ny myndighet ska inrättas med uppgift att
ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kom-
munala bostadsbolag. Vari ligger rimligheten att
Socialdemokraterna först hindrar kommunerna att
genomföra något för att i nästa ögonblick med hjälp
av statliga medel hjälpa dem ur den ekonomiska kni-
pa man själv har försatt dem i? Det är väl ändå en
politisk kullerbytta?
Centerpartiet yrkar avslag på även detta förslag.
Sist, fru talman, finns det glädjande nog förslag
som vi i Centerpartiet kan yrka bifall till, nämligen
det förslag som har bäring på den kooperativa hyres-
rätten, som nu blir en permanent boendeform. En
begäran från Centerpartiet kommer därmed att bifal-
las. Tack för det.


Fru talman! Folkpartiet står bakom alla reserva-
tioner i betänkandet utom två, dvs. nr 4 och nr 10.
Men jag yrkar inte bifall till alla utan enbart till reser-
vation 9. Jag ska inte heller gå in på alla reservationer
eftersom de tidigare talarna har behandlat dem på ett
utmärkt sätt.
Många av reservationerna är gemensamma för
samtliga fyra borgerliga partier, vilket visar att vi har
en bra och gemensam politik på området. Vi delar
uppfattningen att många av de förslag som regeringen
har fört fram är orimliga. Den särskilda lagen om
allmännyttiga bostadsföretag kan, enligt vår mening,
inte på något sätt förbättra den brist på bostäder som i
dag råder i storstadsregionerna och framför allt i
Stockholm. Vi tycker att det är klåfingrigt av rege-
ringen och ett ingrepp i den kommunala självstyrel-
sen - som redan har framförts - att införa tillstånds-
plikt för försäljning av allmännyttiga bostadsföretag.
Därför yrkar vi avslag på hela propositionen. Vi vet
också att det förmodligen, tyvärr, inte kommer att bli
något bifall, och därför har vi en del andra reservatio-
ner också.
I reservation 5 framhåller vi att allmännyttans
dominerande roll på bostadsmarknaden måste brytas.
Vi vill i stället ha flera alternativ, ökad konkurrens,
för att hyresmarknaden ska fungera bättre. Vi anser
vidare att kommuner inte ska ägna sig åt att bedriva
affärsverksamhet, varken i form av bostadsbolag eller
i andra bolag. Invånarnas skattepengar måste i första
hand användas till skola, vård och omsorg. Det är
minsann svårt att i dag få dem att räcka till det. Där-
för tycker vi inte att pengarna ska riskeras i olika
bolagsengagemang. I stället för att stoppa överföring
av bostäder till de boende vill vi se över hur man kan
öka en sådan överföring.
Ett regeringsförslag som Folkpartiet har vänt sig
mot mycket kraftfullt och tidigt är förslaget att avsätta
3 miljarder kronor för stöd till kommunala bostadsfö-
retag i kris. Vi debatterade denna fråga i kammaren
redan i december när regeringens tillväxtproposition
behandlades. Jag och mitt parti har tagit mycket be-
stämt avstånd från det förslaget. Kommunala bostads-
företag som har gjort allt för att sköta sin verksamhet
får givetvis inget stöd och behöver inget, medan de
som har fört en låtgåpolitik, som byggt alldeles för
stora bostadsbestånd utan ordentlig analys av behovet
och sedan inte vidtagit motåtgärder i tid, får miljon-
belopp. För mig förefaller detta oerhört osunt.
I Lycksele, där jag bor, har vårt kommunala bolag
en mycket duktig vd, och där finns kloka politiker
som i tid har gjort omstruktureringar, t.ex. genom att
bygga om till äldreboende och sälja fritidsbostäder till
norrmän som gärna kommer över till vårt län både
sommar och vinter. I en mängd andra kommuner har
man inte vidtagit några åtgärder alls, i varje fall inte i
tid.
Jag är medveten om att det ibland kan ha varit
svårt att förutse de stora utflyttningar som har skett
och sker. Men det är också många bolag som har
byggt långt in på 90-talet trots fastighetskrisen. Ska vi
nu verkligen ge stöd till dessa, och hur slår det i så
fall mot privatägda fastigheter? Regeringen föreslår
bl.a. att det statliga bolaget Vasallen ska förvärva
bostadshus i syfte att utveckla eller avveckla bostä-
derna. Det kan bl.a. ske genom att bostäder byggs om
till lokaler för olika ändamål. Men de privata fastig-
hetsägarna i dessa kommuner får inte ett öre till stöd,
och de får en orimlig konkurrens från det allmänägda.
Det är orättvist och osunt, och jag yrkar därför be-
stämt avslag på de föreslagna åtgärderna och därmed
bifall till reservation nr 9.


Fru talman! Till skillnad mot de talare som har va-
rit före mig stöder Miljöpartiet merparten av de för-
slag som finns i detta betänkande. Miljöpartiet vill
bibehålla en mångfald av boendeformer, och just nu
är det hyresrätten som hotas i vissa kommuner. Det
finns ett överskott av bostäder i många kommuner,
och det finns ett underskott av bostäder i alltfler
kommuner - storstadskommuner och högskoleorter.
Vi har fått dessa frågor belysta på flera sätt, bl.a.
vid en hearing i bostadsutskottet tillsammans med
företrädare från kommuner och bostadsföretag. Där
var bl.a. en man som redogjorde för oss vad EG-
rätten hade för betydelse i sammanhanget. Då fick vi
klart för oss att det är varken vi i Sveriges riksdag,
politikerna i kommunerna eller ens kommuninvånar-
na, som jag tycker ska ha ett starkt inflytande, som
har någonting att säga till om. Jag återkommer till
det. Det är EG-rätten som bestämmer vilken hyresni-
vå vi ska ha i landet. Det sätt att hålla hyrorna nere
som vi förespråkar, med ett hyresnormerande inslag
för allmännyttan, skulle då vara konkurrenssnedvri-
dande och felaktigt. Det innebär att EU har en pris-
höjande effekt på våra hyror som inte kan tilltala
någon här - inte heller EU-anhängarna. Det är ett
kraftigt åsidosättande av vårt nationella självstyre.
Om hyror som flertalet kan betala inte täcker
byggkostnaderna är det möjligtvis byggkostnaderna
som är för höga. Detta torde vi återkomma till. Det
kan inte vara något fel i att vi försöker hålla hyrorna
nere.
Jag deltog i den boendesociala beredningen och i
Allbokommittén. Där fick vi tillfälle att besöka länder
med social housing. Detta gjorde mig alltmer överty-
gad om finessen med den bostadspolitik vi har i det
här landet. Det är bra att alla människor, även den
som har lite högre inkomster, kan bo i allmännyttan
och att man t.ex. inte åker ut från den typen av boen-
de om man inte är socialbidragstagare. Det är någon-
ting som vi alla kan ta del av - och gör i olika skeden
av livet. Mångfalden i boendet är oerhört väsentlig.
Det jag vill komma fram till, bl.a. att jag kritiserar
EU för att lägga sig i våra hyror, är att jag tycker att
hyresgästen och, för all del, kommuninvånarna ska ha
ett starkt inflytande. Vi föreslår att inflytandet ska ges
med hjälp av en särskild beslutsform, som innebär att
det fattas två beslut med mellanliggande val innan det
görs genomgripande förändringar i det kommunala
ägandet.
I 5 kap. kommunallagen stadgar 43 § att "om inte
något annat är föreskrivet, bestäms utgången genom
enkel majoritet". Det gäller alltså kommunfullmäkti-
gebesluten. Detta att "om inte något annat är före-
skrivet" måtte i rimlighetens namn innebära att man
kan föreskriva annat.
Det var det vi ville göra genom att föreslå att man
för så här omfattande beslut ska fatta beslut två gång-
er, så att man får en viss fördröjning, att demokratin
får fritt spelrum och att bostadsfrågorna kommer upp
till debatt ordentligt. Detta har skett genom den s.k.
stopplag som vi har haft. De har verkligen diskute-
rats. På många ställen har partier som är företrädda
här i kammaren svängt i vissa kommuner och tyckt
att det kanske gått lite för långt med utförsäljning.
Risken finns alltså att framtida generationer och
framtida politiska majoriteter i kommunfullmäktige
blir bundna av försäljningsbeslut som har visat sig
vara förhastade. Det är inte bara som att höja och
sänka skatten - det kan man göra en gång om året.
Att köpa och sälja sitt bostadsbestånd låter sig inte
göra så lätt.
En ordning med statlig prövning av kommunala
beslut är inte det mest lämpliga, tycker vi, och vi har
därför en reservation på den punkten. Det är reserva-
tion nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Allbo-
kommittén tyckte inte heller att det var lämpligt utan
förespråkade särskilda beslutsregler.
Det rör alltså enskilda kommuninvånares hem,
och då är deras åsikter särskilt betydelsefulla. De
måste ha en reell möjlighet att påverka utgången av
beslutet. De ska ha tid att skapa opinion och ta initia-
tiv till folkomröstning.
En beslutsform där man fattar två beslut i kom-
munfullmäktige vid två tillfällen med mellanliggande
val skulle garantera att frågan lyfts fram i valrörelsen
och inte göms undan i styrelserummen och kommer
som en överraskning för berörda hyresgäster. Det är
precis det som har hänt nu.
Därmed, fru talman, yrkar jag alltså bifall till re-
servation nr 4 under punkt 8.


Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist sade vid
den utfrågning vi hade att Miljöpartiet har ett alldeles
eget förslag om vilka som ska bestämma, nämligen
kommuninvånarna via valet. Men nu faller Miljöpar-
tiet platt och låter regeringen bygga en stat i staten,
alltså stick i stäv mot vad Helena Hillar Rosenqvist
har sagt tidigare.
Jag har en anmärkning till. Helena Hillar Rosen-
qvist säger att EU bestämmer våra hyror. Det är inte
alls fallet, utan snarare tvärtom. Lagrådet har inte ens
fått pröva EG-rätten och förbudet mot konkurrensbe-
gränsande avtal. Konkurrens kan både sänka hyror
och höja hyror. Därför är det nyttigt med konkurrens.
Hyrorna behöver inte alls stiga bara på grund av det,
utan konkurrens kan också göra att hyrorna blir lägre.
Jag förstår inte riktigt Helena Hillar Rosenqvists
resonemang.


Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Kristde-
mokraterna tycker att hyrorna ska vara lägre. Det är
bara det att de åsikter som vi har hört hittills är att
allmännyttan skulle ha en prispressande effekt och att
de stackars fastighetsägare som bygger inte kan ta ut
de hyror som skulle täcka byggkostnaderna. Det står
självfallet vem som helst fritt att sätta lägre hyror än i
allmännyttan. Det är utmärkt om man kan få den
konkurrensen.
Den bristande konkurrens som jag pekar på gäller
byggkostnaderna, och det är där som jag ser felet.
Kan man inte täcka byggkostnaderna med hyror som
folk kan betala är det fel på byggkostnaderna, anser
jag.


Fru talman! Jag fick inget svar på den fråga som
jag ställde om hur Miljöpartiet kan falla så platt och
låta regeringen bygga en stat i staten.
Sedan gällde det allmännyttans hyresnormerande
roll. Om bruksvärdesprincipen hade tolkats så som
den var avsedd att tolkas har vi kristdemokrater inga
problems alls. Men det finns faktiskt vissa kommuner
där allmännyttan måste höja hyrorna.
I min hemkommun Skövde säger man att man
skulle kunna hyra ut billigare men att man inte kan
slå ut de andra företagen eftersom allmännyttan har
den hyresnormerande rollen. Det här skulle vi alltså
kunna diskutera länge.
Helena säger också att demokratin ska ha fritt
spelrum. Men vad beslutar vi om i dag? Är det att öka
spelrummet för demokratin?


Fru talman! Ja, om man med demokrati menar att
de människor som närmast berörs av besluten ska ha
ett rimligt inflytande över sin situation. Det är faktiskt
deras hem vi diskuterar här. Sedan tycker jag inte att
vi i riksdagen ska tala om för dem i Skövde hur de
ska sköta sin allmännytta.
Ulla-Britt Hagström beskyllde mig för att lägga
mig platt. Det skulle faktiskt kunna vara så att vi
kunde få med oss fler partier på lösningen att besluten
ska fattas på kommunal nivå, eftersom inte heller vi
tycker att en tillståndsplikt hos länsstyrelsen skulle
rädda Sveriges bostadssituation.
Att vi måste ha en lagstiftning som gäller för hela
landet är självklart. Men det här betänkandet ger en
klar vink om att den kommer att tillämpas väldigt
olika i kommuner med bostadsbrist och i dem med ett
överskott av bostäder.
Länsstyrelserna kommer inte att tvinga kommuner
med bostadsöverskott att ha kvar bostäderna. Dessa
kommuner ska naturligtvis hjälpas på ett eller annat
vis. Sammantaget tycker jag att de förslag som kom-
mit fram är väldigt bra. Det har haft det goda med sig
att hela debatten om allmännyttan och bostäderna,
och den stopplag som kommer att upphöra den sista
mars, kommit upp på en hög och konstruktiv nivå.
Det har dessutom medfört att en del kommuner av-
stått från att sälja ut allmännyttan.


Fru talman! Jag noterar med visst intresse att här
uppenbarligen föreligger en skillnad mellan regering-
en och underlydande stödparti i riksdagsmajoriteten.
Statsrådet Lövdén hävdar att det i de här avseendena
inte finns några skillnader mellan EG-rätten och den
svenska rätten, medan Helena Hillar Rosenqvist me-
nar att vi i dessa frågor lyder under EG-rätten.
Ännu mer intressant är att EU vill stoppa subven-
tioner som kan snedvrida konkurrensen, på samma
sätt som nu sker beträffande Continentals Gislaveds-
fabrik. EG-reglerna finns för att minska snedvrid-
ningen i konkurrensen. Vad har Helena Hillar Rosen-
qvist emot den, fru talman?
SCB och Hyresgästföreningen har nämligen tagit
fram siffror som visar att de kommunala företagen
bygger för ca 19 000 kr per kvadratmeter i storstads-
områden, i det här fallet Stockholm, medan de privata
bygger för 13 000 kr, dvs. 49 % mindre.
Håkan Olson, fastighetsekonom på Hyresgästfö-
reningen säger: "De privata byggherrarna är bättre på
att pressa kostnaderna. De anlitar nog oftare mindre
företag på orten och är noggrannare i upphandlingen
än allmännyttan. - - - Det faktum att allmännyttan i
huvudsak anlitar de tre stora byggföretagen gör att
man kan fråga sig om det inte förekommer pris-
samarbete."
Vad finns det, fru talman, för skäl för Helena
Hillar Rosenqvist att ytterligare vilja stötta de kom-
munala bostadsföretagen?


Fru talman! Jag tror att jag utvecklade det i mitt
första anförande, och jag ska nu svara på frågor som
Skårman hade om EG-rätten.
Jag har ingen aning om vad Lars-Erik Lövdén har
sagt om EG-rätten. Vi har förmodligen olika uppfatt-
ning om nyttan av att vara med i EU.
Det jag tog upp på hearingen var att vi tydligen
tror att vi ska bestämma via staten och kommunerna.
Jag påstod faktiskt att jag var lite blåögd i den frågan,
att det är kommuninvånarna som ska få bestämma.
Nu får vi höra att det egentligen ska bestämmas i ett
Europaperspektiv.
Jag frågade den tillkallade experten på området
rent ut om jag hade missuppfattat detta med EG. Eller
är det på det viset att realistiska priser inte är vad som
är realistiskt för hyresgäster att betala? Är det helt
enkelt så att detta skulle ha en prisdrivande effekt?
Jag ska läsa upp vad som sades vid hearingen. Alla
har kunnat ta del av protokollet från denna hearing.
Och det som jag sade i detta sammanhang är alldeles
rätt återgivet i protokollet. Experten sade:
"Du har i grunden uppfattat mig rätt, men vi gör
inte samma politiska värdering."
Det är rätt intressant, eftersom detta är just poli-
tiska värderingar. Han säger vidare:
"Vi har gått med i EG. Det centrala i EG är att
skapa en gemensam marknad där företag från alla
EG-länder får en chans att på lika villkor verka på
varandras marknader."
Det är väl intressant. Men varför fungerar det inte
när det gäller byggkostnaderna? Vem har intresse av
att byggkostnaderna hålls så höga?


Fru talman! Just det. Vem är det som har intresse
av att byggkostnaderna hålls så höga? Varför ska vi
behöva en hel proposition och ett riksdagsbeslut för
att ytterligare skydda de kommunala bostadsföretagen
mot konkurrens och ge de kommunala bostadsföreta-
gen en hyresledande roll när det visar sig, som Hy-
resgästföreningen och SCB visar med sina siffror, att
det kostar 49 % mer att bygga i allmännyttans regi i
Stockholm än i privat regi och i övriga landet 34 %
mer? Vad finns det då för skäl att ytterligare skydda
de kommunala bostadsföretagen?


Fru talman! Det är ju i de kommunala bostadsfö-
retagen där vi som har intresse av dessa frågor kan
utöva ett minimum av politiskt inflytande. Jag brukar
träffa de bostadspolitiker som är intresserade av dessa
frågor ungefär en gång om året. De är väldigt intres-
serade av att höra att man ska utveckla boendeinfly-
tandet. Såvitt jag vet är det endast i dessa former som
det går att ha ett sådant ägarinflytande, annars är
förhållandet mellan ägare och hyresgäster lite ensi-
digt. Vi kommer vid behandlingen av nästa betänkan-
de att diskutera att man ska tillföra mångfalden i
boendet ytterligare ett alternativ.
Jag skulle vilja framhålla ett företag i Linköping
som har visat att det går att bygga lite billigare. Detta
företag är faktiskt inne även på marknaden här i
Stockholm. Så det kanske fixar sig med konkurrensen
på något vis. Men det är alldeles riktigt att det ska
vara flera aktörer. Jag säger inte att allmännyttan har
varit exemplarisk. Allmännyttan har naturligtvis varit
offer för den här väldigt ensidiga byggmarknad som
vi har haft. Självklart har den det. Men låt oss hoppas
att man med gemensamma krafter ska komma till
rätta med detta. Men det gör man inte genom att ha en
ensidig privat fastighetsmarknad. Det visar sig nämli-
gen enligt en av våra drakar att de privata hyresrätter-
na här i Stockholms kommun håller på att försvinna.


Fru talman! Bostadspolitiken berör oss alla, och
boendet är en av de mest fundamentala byggklossarna
i ett gott liv. Därför måste politiken lägga sig i, sätta
ramar, styra och agera när det behövs.
Det betänkande som vi nu behandlar handlar om
detta. Vi socialdemokrater vill förstärka samhällets
verktyg och insatser, medan de borgerliga säger nej
och vill överlåta detta till marknadskrafterna som så
kapitalt misslyckats under 90-talet att möta bostads-
behoven.
Vi vill införa en ny särskild lagstiftning för all-
männyttiga bostadsbolag, en lag som klarar ut vad
som är allmännytta och vilka regler som ska gälla.
Egentligen handlar det om att fylla ett tomrum som
har funnits i lagstiftningen sedan 1993 då den borger-
liga riksdagsmajoriteten i stort sett avskaffade bo-
stadspolitiken och i den vevan avskaffade möjlighe-
ten för kommunala bolag att bli allmännyttiga.
Nu handlar naturligtvis inte denna strid i grunden
om huruvida denna lag ska finnas eller ej. Den hand-
lar i stället om att vi socialdemokrater tycker att all-
männyttiga bostadsbolag är en så god idé och betyder
så mycket för landets hyresgäster att vi inte bara
tänker se på när moderata marknadsfundamentalister i
en del kommuner säljer ut de gemensamt ägda bostä-
derna uppbyggda under decennier och samtidigt slår
undan benen för bruksvärdessystemet och därmed
möjligheten att hålla hyrorna även i privata fastighe-
ter på rimliga nivåer.
Det är en ekonomisk rensning som Moderaterna
inlett i Stockholms innerstad när allmännyttiga hyres-
rätter omvandlas till bostadsrätter. På sikt blir det
endast människor med mycket höga inkomster som
kan bo i Stockholm. Är det verkligen en sådan stad
som stockholmarna vill ha, och är det en sådan hu-
vudstad som vi svenskar vill ha? Förutom att segre-
gationen skapar spänningar och osäkerhet är en sådan
politik direkt tillväxthämmande. Vem ska till slut
köra tunnelbanorna, vem ska jobba i hemtjänsten, och
vem ska arbeta i butikerna när boendekostnaderna
överstiger löneinkomsterna? En dag kanske folket
från förorterna tröttnar på att vänta på pendeltågen
och hittar bättre utkomstmöjligheter på närmare håll.
Då kommer ni nog att ångra att ni gjorde det omöjligt
för vanligt folk att bo i Stockholm.
Fru talman! Allmännyttan är en särdeles god
svensk uppfinning. Kommunen eller med denna lag
även någon annan som i första hand är intresserad av
att lösa bostadsproblemen bygger bostäder, förvaltar
dem enligt självkostnadsprincipen, ger hyresgästerna
ett stort inflytande och bidrar till jämlikheten i boen-
det. I stället för vinstmaximering gäller att ägaren får
ut ränta på insatt kapital. Bostadsbolaget fokuserar på
ett bra boende i stället för höga vinster. De hyror som
dessa bolag tar ut begränsar också vad privata fastig-
hetsägare kan ta ut för sina fastigheter. Det är ett
elegant system som ger hyreskontroll utan statlig
inblandning enligt våra traditioner om fria förhand-
lingar i Sverige.
Själv tycker jag att allmännyttan som idé är så bra
att den skulle kunna användas på andra områden i
samhället. Jag har väckt en motion som vi behandlade
för några veckor sedan om just detta. Glädjande var
att Centerpartiet och Folkpartiet stöttade min motion i
en speciell reservation. Det är lite konstigt, men ska
man nu förstå er på ett sådant sätt att ni vill ha all-
männyttiga bolag i allmänhet men absolut inte för
bostäder?
Fru talman! När de borgerliga partierna nu går till
storms mot att länsstyrelsen ska pröva större försälj-
ningar av allmännyttiga bostäder eller bostadsbolag
tar man till den kommunala självstyrelsen som argu-
ment. Det är riktigt att lagen innebär att kommunerna
inte kommer att ha full förfoganderätt över sina bo-
städer. Men det anser vi vara en rimlig ordning.
För det första är detta ett gemensamt kapital som
allmännyttan representerar uppbyggt av alla landets
skattebetalare, inte bara skattebetalare i den kommu-
nen. Staten har alltså ett legitimt intresse i dessa bo-
städer.
För det andra är vårt hyressättningssystem upp-
byggt på att det finns allmännyttiga bostäder som
jämförelseobjekt när hyresnämnderna ska pröva hy-
resnivån vid tvister. Om allmännyttan säljs ut i hela
kommuner eller stora delar försvinner också grunden
för hyresnämndernas prövning. Därför är det fullt
rimligt att staten tillståndsprövar sådana utförsälj-
ningar som hotar vår nationella lagstiftning kring
hyressättningen.
För det tredje är det enligt vår uppfattning en väl-
digt klok kommunal bostadspolitik att ha allmännyt-
tiga bostadsbolag. Därför är det bra att det nu ställs
stora krav på beslutsunderlag, konsekvensbeskriv-
ningar och att hyresgästerna ska tillfrågas innan man
säljer allmännyttan i stället för de kuppartade försälj-
ningar i slutna styrelserum som vi sett exempel på
under senare tid. Dessa krav på beslutsunderlag ger
utrymme för lokal debatt och opinion att verka, unge-
fär som när den borgerliga majoriteten i Malmö 1994
ville sälja ut vårt kommunala bostadsbolag men
tvingades dra tillbaka förslaget efter den proteststorm
som man fick möta.
Fru talman! Med den här lagen lägger vi en grund
för en utveckling av allmännyttan på 2000-talet. Det
handlar om klara regler, om att begränsa vinstuttaget
och öppna för andra ägare samt om att lagfästa hyres-
gästernas rätt till inflytande. Nu fortsätter det med
arbete i kommunerna för att formulera offensiva
ägardirektiv i linje med lagens intentioner och använ-
da allmännyttan i bostadspolitiken så att man kan leva
upp till ansvaret för bostadsförsörjningen.
Fru talman! I betänkandet behandlas också rege-
ringens rapportering när det gäller det fortsatta arbetet
med att hjälpa bostadsföretag där det finns många
tomma bostäder. Det är beklämmande att de borgerli-
ga, alldeles särskilt Centerpartiet, inte kan tänka sig
att medverka här. Egentligen handlar det ju om ett
gemensamt ansvar. De här kommunerna och deras
bostadsbolag tog ett mycket stort ansvar när industri-
företagen behövde mer arbetskraft och därmed fler
bostäder. Syftet var inte att spekulera i nya bostäder.
Inte heller var det fråga om en allmänt lättsinnig
inställning till bostadsbyggandet, utan det var fråga
om reella krav från vår exportindustri som ville ex-
pandera. Det fanns inga privata fastighetsägare som
ställde upp. I det läget träder samhället in. På det
sättet byggdes många av de här företagen och bo-
stadsbestånden upp.
Nu när omstruktureringen slår hårt mot många av
de här kommunerna kan det inte vara rimligt att
skattebetalarna i de kommunerna eller, ännu värre, de
kvarvarande hyresgästerna ensamma ska ta den eko-
nomiska smällen.
Det sker en omfattande omvandling av Sverige.
Den ger hög tillväxt på vissa håll och orsakar kostna-
der på andra håll. Vi ska solidariskt använda den
tillväxt som genereras för hela landets omvandling,
och vi ska solidariskt dela de kostnader som om-
struktureringen medför.
Fru talman! Jag yrkar bifall till bostadsutskottets
förslag i betänkandet.


Fru talman! Leif Jakobsson, som genom sitt parti
varit med och styrt i åtta år, vill fortfarande skylla på
borgerlig politik och på borgerliga misslyckanden.
Men felet är ju att ni socialdemokrater har byggt upp
ett subventionssystem som ni sedan plötsligt har tagit
bort och där ni egentligen har genomfört mycket
radikala förändringar. Sedan vill ni gå tillbaka. Ni vill
göra som Karl XI och ta tillbaka till Kronan. Ni vill
skapa statliga myndigheter. Vasallen ska sälja, köpa
och utveckla och kommer kanske att dumpa priserna
på marknaden, så frågan är vem det är som verkligen
kommer att misslyckas med bostadspolitiken.
Dessutom vill ni att länsstyrelsen ska bestämma,
men ni har inte gett länsstyrelsen tillräckliga direktiv.
Hur ska det egentligen se ut? Hur kommer de olika
länsstyrelserna att agera? Kan Leif Jakobsson redogö-
ra för vilka riktlinjer de nu har framför sig?


Fru talman! Först gäller det Kristdemokraternas
agerande i den här frågan - och kanske inte bara i den
här frågan. Det sägs mycket och det talas mycket om
ansvar, men när det kommer till kritan hamnar ni
gång på gång i den moderata buren.
Nu står vi inför ett förslag som faktiskt handlar
om att lägga en av de viktiga grundstenarna för en
samhällelig bostadspolitik - detta för att vi faktiskt
ska kunna leva upp till de krav som medborgarna har
på bostäder. Jag har dock inte sett någonting från er
som handlar om ett alternativ. I stället handlar det
hela tiden bara om att säga nej.
I den konkreta frågan om länsstyrelsen är det så
att Lagrådets formulering vad gäller lagrådsremissen
- vilka kriterier som länsstyrelsen skulle arbeta efter
- ledde till att regeringen i sin proposition mycket
klart preciserade vad som avses. Det handlar om att
det ska finnas tillräckligt många allmännyttiga bostä-
der i en kommun, i ett område, med varierande stan-
dard, ålder och liknande för att bruksvärdessystemet
ska kunna upprätthållas. Det är detta som till-
ståndsprövningen handlar om. Som vi konstaterade i
utskottet innebär detta en ganska restriktiv hållning
till utförsäljning i många kommuner.


Fru talman! Jag får inte riktigt svar på mina frå-
gor. Vi kristdemokrater har aldrig sagt nej till all-
männyttan. Vi värnar allmännyttan, men på lika vill-
kor. Det behövs ingen särskild lagstiftning.
Hur ska Leif Jakobsson klara att tolka bruksvär-
dessystemet rätt när allmännyttan inte förmår bygga
nya bostäder? Vad ska man då jämföra mot?
Vi står för subsidiaritet. Det handlar alltså om stö-
det till den enskilde, om att myndigförklara kommun-
politiker och om att sänka skatterna så att det går att
bygga mer nya hyresrätter. Det här leder nämligen
inte till nya hyresrätter, utan det leder till en krånglig
lagstiftning som i stället förstör möjligheter för den
enskilde och den enskildes val av boende.


Fru talman! Några direkta frågor från Ulla-Britt
Hagström uppfattade jag nog inte, men låt mig säga
så här. Den enskildes möjlighet att få en bostad är
direkt avhängig att det finns bostadsföretag som pro-
ducerar och förvaltar hyresbostäder. Nu tänker vi på
människor som inte har ekonomiska möjligheter att
själva köpa sin bostad.
Jag undrar vad detta med att allmänt uttala att det
är det egna partiets allmänna uppfattning att alla ska
ha "rätt" och att det ska skrivas in i en lag är värt om
det inte finns några bostäder. Mot den bakgrunden är
det oerhört viktigt att politiken agerar också på det
här området och ser till att det faktiskt byggs bostäder
och att det finns hyresbostäder till rimliga kostnader.
Det är precis vad som pågår i väldigt många av lan-
dets kommuner.
Det är riktigt att vi i den här debatten blev lite
Stockholmsfixerade. Det finns mycket goda exempel
på allmännyttiga bostadsbolag runtom i landet som
bygger nya hyresrätter, till rimliga kostnader, så det
går om den politiska viljan finns.


Fru talman! Det påstås här att de kommunala bo-
stadsföretagen gör det lättare för vanligt folk att bo i
våra samhällen. Såvitt jag vet har socialdemokraterna
i Malmö kritiserat sitt eget kommunala bostadsföretag
för att de bygger så dyrt. Det är inte bara i Stockholm
utan uppenbarligen också i landet i övrigt som de
kommunala bostadsföretagen är dyra. Inte blir det
lättare att bo för vanligt folk om man bygger dyrare
än det behöver vara.
Är det politiska inflytandet så viktigt att det är
värt att betala ett högre pris för boendet? Är det verk-
ligen värt det - med tanke på att det för den social-
demokratiska majoriteten var så lätt att sälja de kom-
munalägda bostäderna i Salem till en privat byggare?
Vad är egentligen det innersta motivet till att So-
cialdemokraterna så hårt slåss för att till varje pris
bevara de kommunala bostadsföretagen i kommunalt
ägande?


Fru talman! När det gäller Carl-Erik Skårmans ar-
gumentation kring försäljningen av hyresrätter i Sa-
lems kommun var det väl så att kommunen först
erbjöds att köpa men att man tackade nej till den
möjligheten. De bostäder som man inte ville ha sålde
Stockholms kommun vidare till en privat ägare.
Skårmans resonemang om att det allmänt sett
skulle vara dyrare organisationsformer för att bygga i
allmännyttig regi förvånar mig oerhört mycket. Jag
kan inte förstå varifån det resonemanget kommer.
Om man ska göra jämförelser måste man natur-
ligtvis i så fall jämföra likvärdig standard. Problemet
de senaste åren har varit att det har byggts så oerhört
få vanliga hyresrätter, och det gör att produktions-
kostnadsjämförelser de senare åren är fullständigt
omöjliga. Ofta handlar det om gräddhyllor eller spe-
cialbostäder och liknande som även allmännyttan har
byggt. Därför tycker vi att det är rätt så irrelevant.
Snarare är det väl så att ett allmännyttigt bostadsbo-
lag, som har den långsiktiga självkostnadsprincipen
att följa, borde vara garanten för att kunna bygga på
det billigaste, eller i alla fall det prisvärdaste, sättet.


Fru talman! Varifrån kommer siffrorna på att det
skulle vara dyrare att bygga i kommunal bostadsregi?
De kommer ur Bofast, SABO-företagens egen tid-
ning, där hyresgästföreningens representant uttalar sig
och där det visar sig att det exempelvis i Stockholm
kostar 13 000 kr per kvadratmeter att bygga i privat
regi och 19 000 kr per kvadratmeter i de kommunala
bostadsföretagens regi. Man uttalar från hyresgästfö-
reningen t.o.m. antydningar om att det här kan finnas
otillbörligt samarbete med producenter. Det är inte
jag eller några moderater som har hittat på detta. Hur
man mot den här bakgrunden kan säga att det gör det
lättare för vanligt folk att bo om vi har kommunala
bostadsföretag är för mig en gåta.


Fru talman! Om situationen är sådan i Stockholm
och om det är jämförbara bostäder tycker jag att det
är en signal till Stockholms kommunpolitiker att titta
över hur man förestår sina bolag.


Fru talman! Leif Jakobsson har förstått att Center-
partiet slår vakt om de allmännyttiga bostadsbolagen.
Jag tycker att det var väldigt bra att det har gått fram
så tydligt.
Jag önskar faktiskt att det skulle finnas en mycket
bred politisk uppslutning kring de allmännyttiga bo-
stadsbolagen. Det gör jag faktiskt. Men vad Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet dess-
värre nu gör är att man cementerar en skiljelinje
mellan det blocket å ena sidan och Moderaterna på
den andra. Med det gör man faktiskt de allmännyttiga
bostadsbolagen en otjänst, och det beklagar vi från
Centerpartiet.


Fru talman! Jag vill nog påstå att det finns en be-
tydligt bredare uppslutning kring de allmännyttiga
bostadsbolagen än vad som kan dömas av debatten
här i kammaren och av de reservationer som finns.
Jag tänker på den dagliga kommunalpolitiken. Där
har inte minst väldigt många centerpartister gjort
förtjänstfulla insatser för att utveckla och värna all-
männyttan. Därför tycker jag att det är så fruktansvärt
tråkigt att Centerpartiet inte kan delta i det här som
faktiskt handlar om att ordentligt klargöra vilka regler
som gäller och vad som är allmännyttan.


Fru talman! Jag tror också att det finns en bred
uppslutning. Historiskt hade de allmännyttiga bo-
stadsbolagen en oerhört bra situationen och såg till att
det fanns hyresrätter för människorna. Även i dag är
det så.
När vi hade den offentliga utfrågningen inför be-
slutet sade Bengt Owe Birgersson från SABO sade
bl.a. att det inte borde behövas en sådan lagstiftning
mot bakgrund av de bestämmelser som finns i kom-
munallagen, framför allt i stadganden om kommunal
kompetens. Han pekade vidare på att det som skulle
behöva förändras är bruksvärdessystemet. Det är vi
med på också.
Hyresgästernas riksförbund tycker också att det
skulle vara väldigt bra om det fanns en politisk upp-
slutning. De pekar på det som är svårt med hyresrät-
terna, och det är att byggmarknaden inte fungerar. Vi
hade den debatten i går kväll, så jag behöver inte
upprepa den i dag, den går att läsa i snabbprotokollet.
Fastighetsägarförbundet tycker inte heller att det
är bra med den här lagen. Den behövs inte. De är inte
heller så aviga till att de får konkurrens, de vill ha det.
Men det här snedvrider ju konkurrensen och neutra-
liteten mellan de olika boendeformerna.
Återigen: Socialdemokraterna gör allmännyttan
en otjänst med att införa en speciallag.


Fru talman! Det finns ingenting i den här lagen
som på något vis snedvrider konkurrensen. Den här
lagen talar om vad som är och vad som kommer att
bli villkoren för att man ska kalla sig för ett allmän-
nyttigt bostadsbolag. Men här finns inga former av
ekonomiska eller något annat konkurrenssnedvridan-
de inslag. Det är snarare tvärtom på det viset att de
allmännyttiga bostadsbolagen har en konkur-
rensnackdel i väldigt många frågor. Det är väl belyst
från SABO att man har extra kostnader jämfört med
privata fastighetsägare.


Fru talman! Leif Jakobsson talar här mest om
Stockholm, men många av oss som bor i andra delar
av landet vill att det ska vara den enskilda människan
som bestämmer, inte staten. I t.ex. tillväxtpropositio-
nen talar regeringen mycket om att flytta ned infly-
tande och makt till lokal och regional nivå. Men i dag
talar Leif Jakobsson om att här ska man stärka sam-
hällets verktyg. Han tycker att det här är ett väldigt
elegant system, och han betonar att omstrukturerings-
stödet till kommunala bostadsföretag i kris är så väl-
digt bra.
Leif Jakobsson sade också i en replik till Rigmor
Stenmark att det här inte är fråga om någon snedvri-
den konkurrens. Men visst är det det. Hur ska de
privata bolagen i de här kommunerna kunna kompen-
sera sig när de inte får något stöd? Det är den fråga
som jag vill ställa.


Fru talman! Jag talade om samhällets verktyg, och
samhället är olika former av demokratiska institutio-
ner. Vi här är en, och kommunerna är en annan. Vad
det här handlar om är att se till att det finns en bra
laglig plattform för kommunerna att agera med sina
allmännyttiga bostadsbolag. Det handlar inte alls om
att staten på något vis ska ha mer att säga till om i den
aspekten. Däremot när utförsäljningar hotar att slå
sönder vårt bruksvärdessystem och vårt hyressätt-
ningssystem, tycker vi att det är rimligt att staten via
länsstyrelsen och Boverket kan pröva om en sådan
utförsäljning skulle slå sönder hyressättningssystem-
et.


Fru talman! Det är bara att konstatera att vi har
helt olika uppfattningar. Leif Jakobsson och hans
parti tycker att det inte kanske bara är staten men i
varje fall samhället som ska bestämma det mesta. I
Folkpartiets värld är det den enskilda människan som
bestämmer så mycket som det går, inte staten och
kommunerna.


Fru talman! Då kan man fråga: Är det, i en kom-
mun där kanske 20 % av befolkningen flyttar ut och
en stor del av bostadsbolagens lägenheter står tomma,
ett uttryck för den enskildes rätt att bestämma att få
betala alla de kostnader som omstruktureringen fak-
tiskt handlar om? Nej, då tycker vi att solidariteten är
en bättre väg att gå. Därför säger vi också att vi soli-
dariskt ska dela de kostnaderna i det här landet. Där-
för föreslår vi det här stödet.


Fru talman! Först lite kort om debatten. Det finns
en del myter. En av myterna kom från Carl-Erik
Skårman, när han i någon sorts ambition om att
misstänkliggöra allmännyttan påstår att man i utflytt-
ningsorter har byggt bostäder bara för att man i
största allmänhet tyckte att det var roligt. Allmännyt-
tan har haft en avgörande betydelse för den tillväxt
som fanns i de här områdena och som tyvärr har vikit
undan. Tomma lägenheter har uppstått som följd.
Ingen annan var beredd att bygga en allmännytta,
men allmännyttan tog det ansvaret.
Carl-Erik Skårman påstår att allmännyttan har
skapat bostadsbrist och att den aldrig har löst proble-
met med bostadsbristen. Med den bostadsbrist som
fanns efter andra världskriget var allmännyttan full-
ständigt avgörande för att lösa problemen med bo-
stadsbristen. Under 60- och 70-talet tog allmännyttan
det största ansvaret för att komma till rätta med bo-
stadsbristen. Allmännyttan är och har alltid varit en
förutsättning för en social bostadspolitik där alla har
rätt till en bostad.
Vi har också i debatten hört flera partier - i varje
fall Kristdemokraterna och Centern - uttala sig om
fördelen med och vikten av en allmännytta. Samtidigt
är man inte beredd att på någon som helst punkt stifta
en lag som reglerar vad som är allmännytta.
Ulla-Britt Hagström säger i sitt anförande att vi
genom socialtjänstlagen vill se till att rätten till en
bostad förverkligas för alla människor. Den motionen
har vi lagt fram från Vänsterpartiet under alla år som
jag har suttit i riksdagen, och säkert också långt innan
jag kom in i denna kammare. Kristdemokraterna har
vid varje tillfälle röstat emot ett sådant lagförslag.
Fru talman! Vi från Vänsterpartiet hälsar med till-
fredsställelse att vi äntligen får en tydlig definition av
allmännyttiga bostadsföretag. Det lagförslag som
föreligger och som vi har ställt oss bakom är i stora
stycken en bra lagstiftning.
Vi har länge krävt en lagstiftning som bl.a. med
automatik definierar kommunalägda bostadsföretag
som allmännyttiga med begränsningar i vinstuttag
och med självkostnadsprincipen som styrande för
verksamheten. Vi har också krävt ett tydligt regelverk
för försäljning av allmännyttan där hyresgästerna ska
ha ett avgörande inflytande. Det här förslaget är ett
led i detta.
Förslaget, som det nu föreligger, är för oss helt
acceptabelt utan att det - som det alltid är i förhand-
lingar - helt tillfredsställer våra önskemål. Vi skulle
t.ex. helst ha sett att regler om turordning och
förköpsrätt för andra allmännyttiga bostadsföretag
och hyresgäster hade presenterats samtidigt med det
här betänkandet. Tyvärr har tiden inte medgett detta,
men vi utgår ifrån att ett tydligt regelverk kring
förköpsrätten kommer att utredas skyndsamt och leda
fram till att hyresgästernas ställning ytterligare stärks.
Likaså är jag fullständigt övertygad om att försla-
get skulle ha tjänat på regler om sanktioner mot
kommuner som bryter mot de allmänna principerna
kring försäljning och vinstuttag. I de här fallen är
stopplagstiftningen egentligen att föredra.
Fru talman! I betänkandet framhålls att upprätt-
hållandet av bruksvärdesprincipen och förhandlings-
systemet är helt avgörande för behovet av en regle-
ring av allmännyttan. Vi kan tänka oss att det finns
andra skäl för en behovet av en stor och väl funge-
rande allmännytta, och jag förstod av Leif Jakobssons
inlägg att även han är av den uppfattningen. Att det
finns en demokratiskt styrd bostadssektor som dess-
utom är fri från spekulationer är ur en bostadssocial
synvinkel oerhört betydelsefullt.
För att kommunerna ska kunna leva upp till det
som anges i regeringsformen 1 kap. 2 § - nämligen
att det särskilt ska åligga det allmänna att trygga
rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka
för social omsorg och trygghet och för en god lev-
nadsmiljö - är en väl utvecklad allmännytta en nöd-
vändighet.
På lite längre sikt är det nödvändigt, tror vi, att det
i alla kommuner finns en spekulationsfri bostads-
marknad som bygger på självkostnadsprincipen. Vi
kommer att i de kommuner där det finns bostadsbrist
och saknas allmännytta driva på för att bygga upp ett
allmännyttigt bostadsbolag.
Fru talman! Bostadspolitiken har varit en grund-
bult i välfärdens utveckling under 1900-talet. Den
sociala bostadspolitiken har vuxit fram parallellt med
industrisamhället och har varit en betydelsefull del av
infrastrukturens utbyggnad.
Under 1900-talets första decennier fanns det två
parallella samhällsutvecklingar, industrisamhället och
brukssamhället, och jag tror att det är nödvändigt med
en historisk tillbakablick för att man ska förstå för-
svaret av allmännyttan. Gemensamt för båda dessa
samhällssystem var arbetarnas underordning och
kapitalets makt. Industrimagnater och brukspatroner
byggde hyresbostäder för arbetarna för att hålla i
gång sin verksamhet. För att frigöra sig från beroen-
det bildades redan under 1910-talet den första all-
männyttiga bostadsstiftelsen med målsättningen att
bygga hygieniska och rymliga bostäder till alla. Detta
klarade marknaden själv inte av.
För att ytterligare frigöra sig från beroendet av
kapitalet startade de fackliga organisationerna under
1920-talet de första hyresgästorganisationerna. Kam-
pen för ett värdigt boende ledde under dessa årtion-
den även fram till bildandet av de kooperativa bo-
stadsföretagen, HSB, Riksbyggen och SKB.
Alltsedan 1946, då de första kommunala allmän-
nyttiga bostadsföretagen bildades, har det gemen-
samma ansvaret mellan kommun och stat utgjort ett
fundament i den sociala bostadspolitiken. De statliga
subventionerna och lånevillkoren var betydelsefulla
för både byggandet av flerbostadshus och av egna
hem.
För att komma till rätta med den bostadsbrist som
fanns medverkade kommunerna genom bildandet och
uppbyggandet av allmännyttiga stiftelser, en välvillig
markpolitik och en omfattande service för egnahems-
byggare. Den statliga och kommunala bostadspoliti-
ken var tydligt inriktad på att med hjälp av allmän-
nyttan, subventioner, utveckling av hyreslagen och
bruksvärdessystemet skapa goda bostäder till rimliga
kostnader, och den politiken har också varit ganska
framgångsrik. Rätten till ett gott boende var en själv-
klar del av byggandet av alla välfärdssamhällen.
Under en ganska lång tid var denna politik inte
särskilt ifrågasatt, och inte förrän under 1990-talet
bröts den tidigare så framgångsrika politiken och
ersattes av en återgång till en mer marknadsstyrd
utveckling där både stat och kommun i långa stycken
abdikerade från sitt bostadssociala ansvar. Följderna
har blivit en ökad segregation, bostadsbrist och kraf-
tigt ökade boendekostnader.
Fru talman! För oss är det en politiska huvudfråga
att återupprätta och utveckla den sociala bostadspoli-
tiken, och i denna uppgift utgör de allmännyttiga
bostadsföretagen en hörnsten. Därför ställer vi oss
bakom betänkandet i dess helhet och kommer fram-
gent att verka för en förstärkning av den lagstiftning
som vi i eftermiddag kommer att rösta igenom här i
kammaren.
Fru talman! Bara lite kort om en del andra frågor
som behandlas i betänkandet.
I motion Bo12 föreslås att försäljning till annat
allmännyttigt bostadsföretag borde omfattas av till-
ståndsplikt. Utgångspunkten för förslaget är det förfa-
rande som Solna kommun har använt sig av när man,
för att kringgå lagen om begränsad avkastning, sålt
sitt kommunala bolag till en egen ägd kommunal
stiftelse. På det viset har man automatiskt kunnat öka
avkastningen till kommunen.
Vi har i betänkandet ännu inte varit beredda att
ställa oss bakom motionen, men vi från Vänsterpartiet
tänker återkomma med en liknande motion, om det
visar sig att fler kommuner använder sig av samma
eller liknande metoder för att bryta mot lagstiftning-
ens intentioner och försvåra upprätthållandet av
bruksvärdet utifrån självkostnadsprincipen. I för-
handlingarna med regeringen kommer vi också att ta
upp en förändring av lagstiftningen på den här punk-
ten.
I betänkandet skrivs också in att kommunerna
minst en gång per mandatperiod ska upprätta en bo-
stadsförsörjningsprogram. Detta var precis det som vi
krävde när lagen om bostadsförsörjning antogs. Vi ser
detta som en framgång för det samarbete som vi har
haft under denna mandatperiod, och jag är övertygad
om att vi på sikt kommer att få framgång för vårt krav
på att bostadsförsörjningsplanen ska ersättas med
obligatoriska boendeplaneringsprogram.
Fru talman! Avslutningsvis: Samtidigt som bo-
stadsbristen växer i tillväxtorterna är behovet av stöd
till kommuner med bostadsöverskott stort. Det är
därför nödvändigt att, som vi föreslår i betänkandet,
även under flera år framöver tillse att det finns ett
ekonomiskt stöd för dessa kommuner för omstruktu-
rering av de kommunala bostadsföretagen för att
kostnaderna för de tomma lägenheterna inte ska ur-
holka skola, vård, utbildning och annan kommunal
service. På längre sikt är vi övertygade om att stödet
ska riktas direkt till bostadsbolagen och inte som i
dag knytas till den totala kommunala ekonomin.
Jag vill också här passa på att tacka för ett gott
samarbete mellan de partier som står bakom betän-
kandet, och jag utgår ifrån att erfarenheterna av detta
samarbete kommer att leda fram till fler kloka och
gemensamma beslut.


Fru talman! Sten Lundström säger att det är vik-
tigt med brukarinflytande. Jag är förvånad över att
Vänsterpartiet inte fullföljde idéerna, som vi var eni-
ga om i Allbokommittén, om särskilda beslutsregler
vid utförsäljning av allmännyttans bostäder.
Vi hade Hyresgästföreningen med oss på det här.
Vi hade liknande synpunkter, och jag ska återge Hy-
resgästföreningens särskilda yttrande: Hyresgästföre-
ningen delar kommitténs bedömning att det bör krä-
vas kvalificerad majoritet vid försäljning men anser
att brukarna bör få en möjlighet att kräva mellanlig-
gande val.
Jag hade faktiskt förväntat mig att vi gemensamt
skulle utveckla hyresgästernas inflytande och inte,
som det nu blev, att det förhånades av företrädare för
ert parti, medan er representant i Allbokommittén
liksom Socialdemokraterna var helt överens om att
det här var en modell som vi skulle fullfölja.


Fru talman! Vi har naturligtvis noga övervägt
även de här idéerna och konstaterat att det är en liten
främmande fågel i svensk politik, normalt sett bara
omfattande grundlagstiftningar, och riktigt så stor har
vi inte velat göra den här frågan. Däremot är det
ganska vanligt att man enligt svensk lagstiftning kan
överpröva kommunala beslut i länsrätter och annat
och att länsstyrelserna har det här inflytandet.
Vi vill prova den här formen först. Visar det sig
att den inte fungerar kanske vi kan komma tillbaka
och titta närmare på det. Men, som sagt var, det här
har än så länge varit förbehållet förändringar av
grundlagar. Jag tror att vi ska akta oss för att göra
frågor större än vad de är.
Dessutom finns det skäl även för kommuner där
majoriteten sitter kvar efter ett val att värna den en-
skilde hyresgästen. Då tror vi att en tillståndsprövning
hos länsstyrelsen med möjlighet att överklaga till
Boverket är ett bättre system.


Fru talman! Att det finns möjlighet till regional
överprövning eller att det åtminstone sker en regional
samordning av bostäderna är helt nödvändigt, efter-
som man på högskoleorter och även i den här kom-
munen är väldigt beroende av hur bostadssituationen
ser ut. Det är bra och det stöder jag fullt ut.
I kommunallagen, både i den gamla och i den nya
när den ändrades, sägs att om inte annat är föreskrivet
bestäms utgången genom enkel majoritet. Det är
alltså en klar vink om att det är möjligt att föreskriva
en annan beslutsordning utan att det för den skull
skulle vara fråga om en lagändring av grundlagska-
raktär.
Jag emotser en utveckling av det här. Jag ser att
det finns en viss öppning.


Fru talman! Det finns ingen öppenhet i dag för att
vi skulle stödja Helena Hillar Rosenqvists reserva-
tion, därför att vi tror som sagt att detta är en liten
främmande fågel. Jag är medveten om att kommu-
nallagen tidigare har inneburit en möjlighet att an-
vända det här sättet. Det strider i och för sig inte mot
någon lagstiftning, och det är inte det jag försöker
säga, men vi har förbehållet att beslut med två tredje-
dels majoritet med mellanliggande val ska gälla frå-
gor som rör grundlagen direkt.
Än så länge är vi inte beredda att gå så långt som
att föreslå att samma prövning ska ske här som när
det gäller förändringar i grundlagen, utan vi ser nog
länsstyrelsernas tillståndsprövning med Boverket som
överklagningsinstans som en ganska bra form.
Med de skrivningar som vi har fått in om de be-
dömningar som ska göras och om en restriktiv tolk-
ning från länsstyrelsernas sida känner vi en viss till-
fredsställelse över det här, men vi får naturligtvis
återkomma om det visar sig att detta inte är tillräck-
ligt.


Fru talman! Sten Lundström säger att de kommu-
nala bostadsföretagen har tagit sitt bostadsförsörj-
ningsansvar. Det må så vara, men nog är det väl ändå
ett systemfel även för en hängiven centralplanerare
när man plötsligt finner sig stå med 42 500 tomma
lägenheter till en kostnad som beräknas gå upp till ca
30 miljarder kronor. Ett systemfel måste det ändå
vara på något sätt i en sådan verksamhet, och det är
det de kommunala bostadsföretagen som har gjort.
En annan företrädare för majoriteten sade till mig
alldeles nyss att om det är så att allmännyttan bygger
dyrare än övriga, får Stockholms stad se över sina
kommunala bolag. Men vad majoriteten just försöker
göra är att förhindra oss från att vidta relevanta åtgär-
der. Dessutom gäller de högre kostnaderna för hela
landet, även om det där är bara 34 %.
Varför ska man mot grundlagen och genom att
trampa på den kommunala självstyrelsen till varje
pris ge de kommunala bostadsföretagen en konserve-
ring i gräddfil? Vad är majoritetens egentliga motiv?
Jag utgick lite provokativt i mitt inledningsanförande
från att det var socialdemokratisk maktpolitik. Efter-
som det inte finns några andra motiv, är det verkligen
så att det är socialdemokratisk maktpolitik som är det
bärande skälet för den här propositionen?


Fru talman! Låt oss börja med de tomma lägen-
heterna. Carl-Erik Skårman, det gjordes en del felpla-
neringar, framför allt när det gäller bostadsrätter, när
bostäder byggdes i hopp om att varje kommun skulle
öka befolkningen samtidigt i hela landet.
Om man ägnar sig lite grann mer åt något annat
än Stockholm, kan man konstatera att det mesta
byggdes därför att industrin, gruvan, fabriken, bruket
på orten behövde mer arbetskraft. Då ställde allmän-
nyttan upp och byggde bostäder.
Det är kapitalets logik som gör att man flyttar en
fabrik vilken dag som helst från Gislaved till Portu-
gal, framför allt när man får samhälleligt stöd för
verksamheten. Då står vi plötsligt där med arbetslös-
het och tomma bostäder. När vi har ett samhälle som
inte klarar av att reglera kapitalets logik, får vi tomma
lägenheter på vissa ställen. Uppenbarligen är det
Skårmans ärliga uppfattning att det här ska bekostas
av skattekollektivet eller, än värre, av de hyresgäster
som bor kvar i bostäderna. Av det enkla skälet behö-
ver vi allmännyttan. Det här handlar mycket sällan
om felplanering utan om ett behov som har funnits
men som tyvärr inte längre finns kvar. Ingen hade
varit gladare än jag om utflyttningsorterna hade fått
behålla sina arbetstillfällen.
Carl-Erik Skårman frågade vad som är det egent-
liga motivet. Jag hade en viss förhoppning om att
Carl-Erik Skårman lyssnade på mitt anförande. Hela
mitt anförande handlade om motivet till att vi värnar
allmännyttan.
Vi värnar allmännyttan därför att den erbjuder en
spekulationsfri boendeform, därför att den bygger på
självkostnadsprincipen och därför att den kommunala
politiken och medborgarna får en möjlighet att via sitt
ägande faktiskt styra och bygga upp ett bostadsföre-
tag till sina egna fördelar.
Om Moderaterna och andra partier i Stockholms
kommunfullmäktige inte har tillräcklig kraft att skapa
ägardirektiv som tvingar de egna bostadsbolagen att
bygga vettiga bostäder, så är det ett problem för Mo-
deraterna och inte för mig.


Fru talman! Jag har visat på att det faktiskt inte
finns några bärande argument för de motiv som redo-
visas här när det gäller de kommunala bostadsföreta-
gen. Varför inte lära sig av systemfelen? Varför inte
lära sig av de felgrepp som har gjorts här? I stället
sticker man huvudet i sanden och vill till varje pris
bevara det här systemet som leder till de här felen.


Fru talman! Jag har tidigare försökt förklara moti-
ven. Ryktena att det inte finns några bärande skäl för
att bevara allmännyttan, som Carl-Erik Skårman har
rabblat upp, har vi försökt att bemöta på varje punkt.
Jag konstaterar bara att Carl-Erik Skårman har fel.
Vi har lärt oss bara under 90-talets historia vad en
marknadsanpassad bostadsmarknad innebär. Vi har
sett en ökad segregation. Vi har sett att alltfler männi-
skor får svårt att komma in på bostadsmarknaden.
Vi har sett hur boendekostnaderna har ökat. Vi har
sett hur vinstuttagen i bostadsföretagen ökar. Vi har
sett hur oligopol inom byggnadssektorn växer fram.
Vi har sett olaglig kartellbildning. Vi har sett de höga
chefslönerna och annat som en marknadsanpassad
ekonomi innebär. Av det enkla skälet behövs det
allmännyttiga, samhällsägda bostadsföretag där vi
som politiker, kommunala politiker, kan skriva de
ägardirektiv som gör att vi på de orter där de i dag
inte fyller den funktion som de borde fylla faktiskt ser
till att de fyller den funktionen.


Fru talman! Sten Lundström uttrycker en viss för-
våning. Han säger att Kristdemokraterna pratar och
ingeting gör och förvånas över att vi inte röstar ja till
Vänsterns bostadsanvisningslag vad jag förstår.
Verkligheten är att Sten Lundström sätter likhetsteck-
en mellan bostadsanvisningslag och bostad som en
social rättighet. Det finns många andra vägar.
Sedan vidhåller jag att den här lagstiftningen är
onödig. Huvudregeln i kommunallagen är att verk-
samheten bedrivs utan vinstsyfte. Det finns en spe-
kulationsförbud, så kommunallagen räcker i fråga om
spekulationsdelen, som Sten Lundström tar upp.
Om man skulle vilja precisera vad man vill med
ett allmännyttigt bostadsföretag skulle man bara kun-
na gå in i hyreslagen § 55 och justera den. Vad vi nu
sysslar med är alltså en onödig lagstiftning. Nu und-
rar jag: Är det så att Sten Lundström anser att all-
männyttan ska klara hela segregationen, att allmän-
nyttan ska serva alla sociala behov? Eller kan de
privata få konkurrera om att hjälpa till med detta?
Annars försvårar vi ju möjligheten att få en bostad.
Det låter på Sten Lundström som om det bara är all-
männyttan som klarar allt det här.


Fru talman! Ulla-Britt Hagström! Segregationen
deltar de privata bostadsföretagen i allra högsta grad
i. De konkurrerar så det bara visslar om det. Segrega-
tion förutsätter alltid två sidor. En människa kan bara
vara segregerad från någon annan. Man är segregerad
för att det finns två motpoler. Framför allt är det så att
de mycket dyra bostadsrätterna och de mycket höga
priserna på egna hem har en mycket starkt segrege-
rande effekt. Det krävs helt andra saker än speciella
ägarreformer för att bryta segregationen. Det krävs en
kraftfull, gemensam, samhällelig planering där man
ser till att det inte går att bygga isolerade öar för
överklassen och isolerade öar för dem som ingenting
alls har.
Jag pratar inte alls om bostadsanvisningslagen i
det här fallet även om jag tycker att detta hade varit
klädsamt av Kristdemokraterna, som ofta pratar om
de svagas möjlighet att få bostad med vackra ord.
Tyvärr är det väldigt tomt i innehållet. Men vackra
ord är vackert nog.
Jag pratade faktiskt om bostaden som en social
rättighet. Under de år som jag har varit här i alla fall,
och jag är säker på att det även var så tidigare, har
Vänsterpartiet krävt att rätten till bostad ska skrivas in
i socialtjänstlagen, som en rätt till bistånd. Och varje
gång hittills - men det är aldrig för sent att ändra sig
här i livet - har Ulla-Britt Hagström tryckt på knap-
pen för avslag till det yrkandet.


Fru talman! Jag tror inte att jag har tryckt på några
knappar för avslag till det yrkandet. Jag har drivit
frågan att det är oerhört viktigt med det här stödet
som riktas till den enskilde och med det här med
socialtjänstlagen. Det är viktigt att detta finns inskri-
vet i grundlagen.
Sten Lundström säger att de privata fastighets-
ägarna bidrar till segregationen. Vad borgerligheten
vill, och vad borgerligheten i Stockholm nu vill, är att
man ska kunna skapa blandade bostadsområden i de
segregerade områdena. Man ska alltså kunna skapa
olika karriärformer för boende inom alla områden så
att människor kan bo och leva tillsammans på ett
mycket bättre och trevligare sätt. Det är det ju bor-
gerligheten som driver, men det stöter på motstånd.
Sten Lundström har inte svarat mig. Menar han att
det alltså är allmännyttan som ska stå för att klara alla
sociala behov eller behöver man stöd av de privata
fastighetsägarna? Med denna lagstiftning försvårar vi
alltså möjligheten för de privata fastighetsägarna så
att det blir ett tyngre ansvar på allmännyttan att tillva-
rata de sociala behoven. Det har Sten Lundström inte
svarat på.


Fru talman! Jag ska försöka svara. Jag trodde inte
att vi hade en bostadssocialpolitisk debatt utan att vi i
huvudsak hade en debatt omkring en lagstiftning om
allmännyttan.
Nej, det räcker naturligtvis inte att allmännyttan
tar sitt ansvar - och jag tycker att de har ett mycket
stort ansvar. Det krävs en bostadsanvisningslag. Det
krävs obligatorisk bostadsförmedling. Det krävs en
förstärkning av socialtjänstlagen om allas rätt till en
bostad. Bostadsanvisningslagen ger kommunen en
möjlighet att faktiskt gå in och få bostäder även inom
det privata beståndet.
Sedan blir jag lite orolig när Ulla-Britt Hagström
säger att de borgerliga ska se till att bygga blandat i
de segregerade områdena. Jag hoppas att mitt förra
inlägg i alla fall klargjorde att man är lika segregerad
i Djursholm som man är i Botkyrka. Det är ingen
skillnad i fråga om segregationen. Man är segregera-
de från varandra.
Det måste väl i så fall innebära att Ulla-Britt
Hagström kommer att uppmana sina borgerliga kam-
rater i kranskommunerna runt Stockholm och Malmö
att se till att bygga hyresbostäder i villareservaten för
mångmiljonärerna - och i och för sig också att man
bygger villor och bostadsrätter i områden där det i
dag bara finns hyresrätter. I det fallet kan vi nog föra
en gemensam kamp, och det skulle också kunna leda
fram till att man vid nästa tillfälle som ges röstar för
obligatoriska boendeplaneringsprogram som tar upp
just det här med hur man socialt bygger ett samhälle
och som kommunerna ska underställa sig.
Men som jag ser det röstar ni t.o.m. emot att
kommunerna ska ha en bostadsförsörjningsplan. Ni
bara pratar. Ni vill absolut ingenting när det kommer
till skott.


Fru talman! Jag undrar också varför Sten Lund-
ström bara pratar. Vi har ju faktiskt sett att vi har fått
ett väldigt sårbart samhälle under den tid då Vänster-
partiet har varit med och haft möjlighet att påverka
regeringen. Det skriver jag under på.
Vi har sett att vi har fått en social och regional
klyvning i landet. Då kan man naturligtvis fråga sig:
Varför vill inte Vänsterpartiet se till att det skapas
nya arbetstillfällen där man har lagt ned stora fabri-
ker? Varför satsar man också ensidigt på den här
biten när det gäller bostäder? Varför vill man bara
reparera i efterhand? Varför är inte Vänsterpartiet
med och bygger upp samhället? Varför pratar bara
Sten Lundström? Jag tycker att det är att skjuta fel när
man sitter i glashus.


Fru talman! Det var tur att det inte gällde att kasta
sten i glashus i alla fall. Varför vill inte Vänsterpartiet
se till att det ska skapas jobb? Överallt där fabriker
läggs ned, överallt där folk blir arbetslösa, överallt
där detta sker, slåss vänsterpartister med näbbar och
klor för att rädda de arbetsplatser som finns. Överallt
där det står tomma lägenheter och där det är brist på
arbetstillfällen finns det vänsterpartister som kämpar
stenhårt för att skapa nya arbetstillfällen. Det är lite
grann ett skott ut i luften.


Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är väldigt
trist att se att det är Vänsterpartiets ensidiga, över-
drivna, centralistiska lösningar som tycks vara rådan-
de i en regering som vad jag förstår enbart består av
socialdemokrater. Att Socialdemokraterna låter
Vänsterpartiet agera så hade jag inte ens i min vil-
daste fantasi trott skulle vara möjligt.
Jag hoppas att väljarna inser detta i årets val och
röstar fram något som ger mer valfrihet, något som
ger mångfald i boendet och som inte skjuter allmän-
nyttan i sank.


Fru talman! Det var väl egentligen snarare en frå-
ga till Lars-Erik Lövdén eller till Leif Jakobsson än
till mig personligen. Beträffande detta med valfrihet
är vi för de bostadsformer som finns - egnahem,
bostadsrätter, hyresrätter. Dessutom är vi aktivt för
den kooperativa hyresrätten.
Vi är för en mångfald. Vi är också för att männi-
skor i olika skeden ska kunna välja den bostadsform
som passar dem bäst. Men vi vill också skapa ett
samhälle där det inte är plånboken som styr männi-
skors möjligheter att ta del av valfriheten.
Vi vill se till att alla får möjlighet att förverkliga
sina livsdrömmar.


Fru talman! Sedan den sociala bostadspolitikens
genombrott på 1940-talet har de allmännyttiga bo-
stadsföretagen tillsammans med bostadskooperatio-
nen haft en avgörande betydelse för tillkomsten av
sunda och bra familjebostäder.
Vi byggde upp ett allmännyttigt bostadsbestånd,
präglat av självkostnadsprincipen och fritt från spe-
kulation. Det var ett stort sådant bostadsbestånd som
skulle vara attraktivt för breda grupper på bostads-
marknaden. Det var därmed också ett ideologiskt
vägval. Vi valde inte den kontinentala metoden - så
vanlig i Europa - att bygga socialbostäder för dem
som har det allra sämst ställt. Vi valde ett stort all-
männyttigt bostadsbestånd som skulle vara attraktivt
för breda grupper, för att man inte skulle få stämplat i
pannan att man kom från ett kommunalt bostadsföre-
tag och hade det svårt socialt.
Det var ett ideologiskt väldigt viktigt vägval som
också har lett till att vi på den svenska bostadsmark-
naden har en bra standard på bostäder generellt sett.
Det ska vi vara stolta och glada över.
Denna politik var i stort sett samtliga partier i den
här kammaren överens om, inklusive Moderaterna.
Det har funnits väldigt gott om duktiga och dugli-
ga moderata kommunalpolitiker runtom i landet. Det
finns fortfarande några enstaka sådana som inser att
allmännyttan är ett mycket viktigt bostadspolitiskt
instrument och som förstår att det inte går att över-
lämna till marknaden att fullt ut sköta uppgifter inom
ramen för den sociala bostadspolitiken. Jag vill för
Carl-Erik Skårman nämna ett exempel på det, nämli-
gen det förra moderata kommunalrådet i Huddinge,
Seved Petrén. Han hade en väldigt djup ideologisk
övertygelse om vikten av att ha allmännyttiga bo-
stadsbolag.
Det är att beklaga att vi sedan 10-15 år har haft en
utveckling där borgerliga partier, i synnerhet Mode-
raterna, alltmer ifrågasätter allmännyttans roll och
ställning. Utförsäljningen av de allmännyttiga bo-
stadsbolagen till privata fastighetsägare och omvand-
lingen av deras bostäder till bostadsrätter är kanske
det främsta uttrycket för den tendensen. Att inte med
full kraft utnyttja de starka och välkonsoliderade
kommunala bostadsföretagen för bostadsbyggande är
en annan negativ konsekvens av denna inställning till
allmännyttan.
Jag måste säga att jag blir lite orolig när jag läser
den gemensamma borgerliga reservationen. Jag blir
lite orolig - även om det kan vara en lapsus - när jag
läser att Centerpartiet och Kristdemokraterna skriver
under följande formulering: "Kommuner skall princi-
piellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet." Det
tolkar Yvonne Ångström som att kommuner inte ska
äga bostadsbolag. Jag undrar hur Rigmor Stenmark
tolkar den formuleringen i den gemensamma reserva-
tionen.
Fru talman! Möjligheterna att skaffa den bostad
man behöver för att leva ett gott liv är olika för olika
hushåll. Det finns de som klarar sig bra på egen hand.
De har resurser så att de kan tillfredsställa sina behov
i konkurrens med andra. Men så är det inte för alla.
Därför behövs en aktiv bostadspolitik hos både stat
och kommuner.
Staten måste ta sitt ansvar. Men om vi ska klara
uppgiften att se till att alla får tillgång till en god
bostad måste även kommunerna ta sitt ansvar. Det är
här allmännyttan kommer in.
Vi står inför flera viktiga frågeställningar om all-
männyttans långsiktiga betydelse för den lokala bo-
endepolitiken och bostadsförsörjningen. Och då
handlar det inte bara om möjligheten att sälja ut eller
inte sälja ut allmännyttan och dess lägenheter. Nej,
frågan måste ses i ett vidare perspektiv. Det handlar
om vilken roll de allmännyttiga bostadsföretagen ska
spela i framtiden.
Jag ser följande uppdrag för allmännyttan:
· Allmännyttan ska tillhandahålla goda hyresbostä-
der till långsiktig självkostnad.
· Allmännyttan ska genom sin ställning i bruksvär-
dessystemet vara en prispress på alla hyresbostä-
der.
· Allmännyttan ska motverka bostadsbristen genom
att bygga i tid.
· Allmännyttan ska erbjuda hyresgästerna reellt
inflytande i förvaltningen, vara en part i integra-
tionsarbetet och en part i det boendesociala arbe-
tet.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund som rege-
ringen har lagt fram propositionen om allmännyttiga
bostadsföretag. I propositionen föreslår vi en lagreg-
lering och en definition av allmännyttiga företag.
Jag vill gärna säga att en sådan här lagreglering,
hur viktig den än är, inte ensam är tillräcklig för att de
allmännyttiga bostadsföretagen ska fylla sin uppgift
inom ramen för en social boendepolitik. Det är också
viktigt att ägaren, kommunen, ser allmännyttan som
ett viktigt instrument för att klara uppgiften att ge
kommunens invånare goda bostäder till rimliga kost-
nader.
Genom att vara självkostnadsbaserade, genom att
inte sträva efter högsta möjliga vinst och genom att
förvalta, bygga nytt och bygga om, kan de kommu-
nala bostadsbolagen utgöra en stark konkurrensfaktor
på bostadsmarknaden när det gäller såväl bygg- och
boendekostnader som boinflytande och kamp mot
segregation och utanförskap.
I propositionen föreslår vi också att det ska infö-
ras en tillståndsplikt vid överlåtelse av allmännyttiga
företag och deras fastigheter. Skälet till det är väldigt
enkelt. Syftet med tillståndsplikten är att vi ska kunna
bevara ett så stort bestånd av allmännyttiga lägenhe-
ter att det blir möjligt att upprätthålla ett väl funge-
rande bruksvärdessystem för hyressättning.
Vi i Sverige har ju inte valt metoden med statlig
hyresreglering, som man har i många andra länder.
Där fastställer man på statlig nivå hur mycket hyran
får höjas. Vi har valt ett bruksvärdessystem med
allmännyttan som jämförelseobjekt och överlåtit till
parterna på bostadsmarknaden att förhandla om hy-
ressättning. Jag tycker att det är ett bättre och mer
flexibelt system än om staten skulle sätta hyrorna och
varje år bestämma hur hög hyreshöjningen skulle bli i
hyresfastighetsbeståndet. Den vägen har många län-
der valt för att undvika kraftiga hyresexplosioner,
framför allt i områden med bostadsbrist.
Fru talman! Situationen på bostadsmarknaden
med bostadsbrist i ett ökat antal kommuner, framför
allt i storstadsområdena, kan komma att utgöra ett
allvarligt hinder för en fortsatt tillväxt. Men samtidigt
som vi har bostadsbrist i många kommuner är det
bostadsöverskott i många andra kommuner.
Flertalet tomma lägenheter finns hos de allmän-
nyttiga bostadsföretagen. Även om antalet tomma
bostäder har minskat kraftigt under de senaste åren är
situationen i många kommuner fortfarande mycket
besvärlig. Det gäller särskilt de kommuner och regio-
ner där näringslivets omvandling och andra struktu-
rella förändringar i samhället har lett till stora föränd-
ringar i befolkningsstrukturen och till utflyttning av
människor och företag. Utvecklingen i dessa kommu-
ner innebär som regel en svår ekonomisk belastning
för såväl bostadsbolagen som kommunerna.
Jag menar att dessa problem inte kan lösas enbart
av de berörda bostadsbolagen eller kommunerna. Då
riskerar vi att andra viktiga välfärdsuppgifter som
skola, vård och omsorg inte kan upprätthållas i dessa
kommuner.
Staten har ett tydligt ansvar för att situationen
hanteras på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt och för att
medverka till en ekonomisk sanering i dessa bostads-
företag. Det är ett uttryck för solidaritet, och det är ett
uttryck för regeringens bestämda vilja att se till att vi
runtom i landet kan upprätthålla någorlunda likvärdig
service när det gäller vård, skola och omsorg.
Vi har det nationella ansvaret. Det förvånar mig
att Centerpartiet inte är berett att ta detta nationella
ansvar.
Vi ser framför oss ett behov av att under de när-
maste tre åren gå in med 3 miljarder kronor för att
stödja omstruktureringen av de kommunala bostads-
företagen. Det är en etapp i ett program som kommer
att sträcka sig över längre tid, en tioårsperiod.
Vi inrättar en bostadsmyndighet för att hantera de
här ärendena. Syftet är att se till att vi klarar om-
struktureringen på ett ansvarsfullt sätt, ett sätt som
inte går ut över övrig kommunal verksamhet.
Jag hoppas att Centerpartiets företrädare i riksda-
gen går ut och möter centerpartistiska företrädare i de
kommuner som sitter i rävsaxen och har stora kostna-
der för sina kommunala bostadsföretag. Då kan ni
säga till dem: Vi är inte beredda att medverka till att
på statlig nivå lätta den ekonomiska bördan. Jag und-
rar vad ni får för reaktion tillbaka då.


Fru talman! Jag kommer att ställa en liknande frå-
ga till Lars-Erik Lövdén som jag ställde till Sten
Lundström förut om just hyresgästernas inflytande.
Naturligtvis är jag mycket väl medveten om att
det för närvarande är Miljöpartiet som står närmast
Hyresgästföreningen och tar till vara dess intressen.
Det visar sig i att vi tillsammans, Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet, var eniga med
hyresgästerna i Allbokommittén om att stärka hyres-
gästernas inflytande. Jag läser ur Hyresgästförening-
ens särskilda yttrande till Allbokommittén att staten
och inte minst hyresgästerna-brukarna har haft an-
ledning att förvänta sig att de kommunala bostadsfö-
retagens engagemang skulle vara långsiktigt och
politiskt stabilt. Hyresgästerna har valt att bo i ett
kommunalt bostadsföretag och i högsta grad medver-
kat till att finansiera verksamheten genom sina hyror.
Det betyder att hyresgästerna-brukarna har rättmätiga
intressen av inflytande över beslut om försäljning.
Det här föll sedan bort i hanteringen, till hyres-
gästernas och min besvikelse.
Avser statsrådet att på något vis uppmärksamma
den här frågan i kommande behandling av svensk
bostadspolitik?


Fru talman! Även jag tycker att det är utomor-
dentligt angeläget att hyresgästerna har ett inflytande.
I lagstiftningen har vi också fört in regler om att hy-
resgästorganisationernas och hyresgästernas uppfatt-
ningar ska höras som ett underlag inför den till-
ståndsprövning som länsstyrelsen ska göra.
Man kan gå ett steg längre än så och fundera på -
och där är samarbetspartierna överens - att titta när-
mare på möjligheterna att vi, om länsstyrelsen skulle
bevilja tillstånd till försäljning, ska ha ett förfarande
med förköpsordning för att se till att hyresgästerna i
ett sådant läge får möjlighet att ta över fastigheten
med förtur framför andra intressenter. Vi i samar-
betspartierna är överens om att ta tag i den frågan och
göra det relativt snabbt för att försöka få fram be-
stämmelser om ett sådant förköpsförfarande. Det
tycker jag har varit en viktig del. Sten Lundström
berömde samarbetet i den här frågan, och jag tycker
att det har varit en viktig ingrediens i samarbetet att vi
har kommit fram till den positionen.


Fru talman! Javisst, det är väldigt bra. Men jag
hade nog förväntat mig att vi skulle ha hunnit få fram
även den frågan. Men den kommer.
Att samarbetet inte har varit bra säger jag inte,
men i just det här särskilda avseendet skulle hyres-
gästerna ha ett mer direkt inflytande på frågorna. Man
nämner t.o.m. i likhet med det vi säger att om en
kvalificerad majoritet av hyresgästerna begär det
skulle det således krävas två likalydande beslut med
kvalificerad majoritet och mellanliggande val för att
en försäljning mot hyresgästernas-brukarnas vilja ska
få genomföras.
Det som en del hyresgäster ser nu är att deras hem
säljs ut utan att de har det minsta inflytande över
frågan. Det är väldigt sorgligt för dem.


Fru talman! Vi har varit negativa till att ta steget
mot att införa särskilda röstregler och särskilda förfa-
randeregler när det gäller de kommunala besluten för
de allmännyttiga bostadsföretagen, alltså systemet
med mellanliggande val. Det är nämligen en fråga
som har lite vidare konsekvenser än så. Ska man
överväga den typen av bestämmelser får man fundera
på hur regelverket i kommunallagen ska se ut när det
gäller andra typer av förfaranden i kommunerna.
Jag kan mycket väl föreställa mig att det innebär
mycket stora påfrestningar för många barnfamiljer
som har barn i skolåldern när man helt plötsligt får
veta att skolan läggs ut på entreprenad eller när man
får veta att daghemmet läggs ut på entreprenad.
Det som Miljöpartiet förespråkar är ett stort ge-
nombrott i den praxis som vi har när det gäller de
kommunala beslutsreglerna. Vi har inte varit beredda
att tillgodose det önskemålet i det här sammanhanget.


Fru talman! Lars-Erik Lövdén säger sig vara för-
vånad över borgerlighetens gemensamma reservation,
där vi säger att kommunen i princip inte ska bedriva
affärsverksamhet. Jag har aldrig hört att Lars-Erik
Lövdén vill ändra på kommunallagen. Det spekula-
tionsförbudet finns ju redan i kommunallagen, och vi
försöker i alla fall att följa de lagar som är stiftade.
I stället kommer nu en lag utan särskilda rätts-
verkningar, utan några sanktioner, och Lagrådet be-
dömer att det blir subjektiva värderingar från länssty-
relsens sida.
På den utfrågning som vi hade inför det här be-
tänkandet och i enlighet med regeringens proposition
säger partikamraten till Lars-Erik Lövdén som också
har suttit med i Allbokommittén, nämligen Peter
Persson, kommunalråd: Däremot är vår förtjusning
över länsstyrelsen som organ något begränsad, om
min bänkgranne ursäktar. - Han vänder sig alltså till
länsstyrelsen. - Vi tycker att prövningar och restrik-
tioner inte ska ligga på tjänstemannanivå. Om rege-
ringen vill pröva försäljning av viss omfattning ska
den prövas politiskt och ligga på regeringen.
Varför lägger Lars-Erik Lövdén ut detta ansvar på
tjänstemannanivå?


Fru talman! Jag tyckte att det var någon borgerlig
företrädare som i den inledande rundan uttryckte en
glädje över och ett beröm för att det fanns en gemen-
sam borgerlig uppfattning som ges uttryck i den här
reservationen; vi har en gemensam politik, om man
uttrycker det så.
Jag måste ställa den frågan till Ulla-Britt
Hagström: Delar Ulla-Britt Hagström den uppfattning
som Yvonne Ångström gav uttryck för och som up-
penbarligen var kopplad till meningen om att kom-
munerna principiellt inte ska ägna sig åt att driva
affärsverksamhet? Delar Ulla-Britt Hagström upp-
fattningen att kommunerna inte ska äga kommunala
bostadsbolag? Det är ett viktigt klargörande som jag
efterlyser för att tränga igenom den tillkämpade bor-
gerliga fasad som det ges uttryck för i reservationen.


Fru talman! Nej, Lars-Erik Lövdén, jag delar inte
Yvonne Ångströms uppfattning i den frågan. Vi
kristdemokrater vill ha allmännyttan. Vi vill ha kom-
munala bolag inom det här området. Men det vi har
skrivit i reservationen är i princip det som står i
kommunallagen, och den ställer vi upp på.
Jag skulle också vilja ta upp ytterligare en fråga
med Lars-Erik Lövdén. Det talas väldigt mycket om
ombildningarna i Stockholm, utförsäljningar m.m. I
Stockholm var det  4 700 lägenheter 2001. Men redan
1998 var det i Göteborg, som är socialdemokratiskt
styrt, 3 805 lägenheter. Dessutom gjorde man så när
man byggde Maskinkajen att man pumpade in 70
miljoner från skattebetalarna för att få ned kostnader-
na från 22 500 kr per kvadratmeter till 16 000 kr per
kvadratmeter.
Mellan 1992 och 1998 gick 7 000 privata bostads-
företag i konkurs.
Finns det inte någon oro och ingen vett och sans
när det gäller att den lagstiftning vi i dag inför kan
leda till problem för de privata fastighetsägarna i
konkurrensen, och därmed ytterst för den enskilde
som vill välja en bostad?


Fru talman! Svaret på den frågan är ett enkelt nej.
Jag vill återknyta till den diskussion som vi förde
här och som jag tyckte var ganska spännande, dvs.
diskussionen om det ställningstagande som Ulla-Britt
Hagström nu gör. Ni är inte överens! Nu säger ju
Ulla-Britt Hagström att de borgerliga partierna inte är
överens. Jag tycker att det är glädjande att Kristde-
mokraterna nu så frankt förklarar att vi behöver de
allmännyttiga bostadsbolagen. Se då till så att ni
också tar konsekvenserna av det ute i kommunerna!
Se till att ni tar konsekvenserna av det i Stock-
holmsområdet i de kommuner där ni samarbetar med
Moderaterna! Använd allmännyttan som ett offensivt
bostadspolitiskt instrument för att bygga nytt och se
till att vi klarar bostadsförsörjningen också för de
grupper som har svårt att hävda sig av egen kraft på
bostadsmarknaden!
Det var ett bra och tydligt konstaterande från Ul-
la-Britt Hagström. Då är det ingen gemensam reser-
vation, i varje fall inget gemensamt som ligger bakom
reservationen.


Fru talman! I motion Bo12, som vi gemensamt
har avslagit i betänkandet, tar man upp problemen
kring Solna och bostadsföretaget Signalisten. Där
lyckas man på olika sätt inom lagens ramar slå sönder
både hela bruksvärdessystemet och självkostnads-
principen och berika sig på hyresgästernas bekostnad
- som vi ser det i alla fall - för att se till att man får
större avkastning på sina bostadsbolag.
Vi har sagt att det än så länge kanske inte finns
någon anledning att införa tillståndsplikt för försälj-
ning till annat allmännyttigt bostadsföretag. Men den
fråga som jag skulle vilja ställa till Lars-Erik Lövdén,
fru talman, är: Om detta skulle visa sig ske på fler
orter - är socialdemokratin då beredd att trots allt se
över lagstiftningen ganska snart och införa tillstånds-
plikt även för försäljning till annat allmännyttigt
bostadsbolag?


Fru talman! Vi kommer naturligtvis att noga följa
lagstiftningens tillämpning och utvecklingen när det
gäller kommunerna. Det finns alltid kommuner som
är uppfinningsrika och vill kringgå olika lagstift-
ningsintentioner.
Vi kommer därför att följa denna fråga väldigt
noga, och vi får väl se om det finns ett behov fram-
över av att göra ytterligare förändringar för att kom-
ma bort ifrån olika försök att kringgå lagstiftningen.


Fru talman! Jag tar det som ett löfte om att vi till-
sammans ganska nogsamt ska bevaka vad som sker
framöver. Om detta utvecklas i fler kommuner så
finns det med all sannolikhet anledning att se över
även den här typen av försäljning och även att införa
tillståndsplikt för den.
Fru talman! Jag skulle också vilja ställa en annan
fråga, som hänger samman med det replikskifte som
tidigare pågick och där Lars-Erik Lövdén på något
sätt trots allt lyckades få det till att kd vill driva
kommunala bostadsbolag. Jag har lite svårt att förstå
hur man kan tolka Ulla-Britt Hagström på det viset,
när Kristdemokraterna har skrivit under en reserva-
tion där det står: Argumenten för att sälja ut en större
eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är
flera. Kommuner ska i princip inte ägna sig åt att
driva affärsverksamhet. Det riskerar att dränera
kommunernas ekonomi och därmed att minska ut-
rymmet att koncentrera sig på huvuduppgiften skola,
vård och omsorg.
Fru talman! Jag undrar om Lars-Erik Lövdén kan
tolka det på något annat sätt än att både kd och Cen-
terpartiet i fortsättningen inte är beredda att driva
kommunala bostadsföretag.


Fru talman! Jag är en positiv och vänlig person,
precis som Carl-Erik Skårman. Jag tolkar Ulla-Britt
Hagströms inlägg så att hon tar avstånd från det som
ligger bakom formuleringen i reservationen, nämligen
Yvonne Ångströms uppfattning om att kommunerna
inte ska äga kommunala bostadsföretag. Formule-
ringen indikerar riktningen att kommunerna inte ska
syssla med sådant här, och Ulla-Britt Hagström för-
klarar nu i kammaren att Kristdemokraterna har upp-
fattningen att kommunerna ska äga kommunala bo-
stadsföretag. Det tycker jag var glädjande. Ju fler vi
är med om den insikten, desto bättre är det.
Jag är övertygad om att Vänsterpartiet noga
kommer att följa hur lagstiftningen tillämpas. Rege-
ringen kommer också att göra det, och jag förutsätter
att vi kan prata med varandra framöver precis som vi
gjorde inför tillkomsten av denna proposition.


Fru talman! Vi skriver, vilket nu flera stycken har
sagt, i vår reservation att kommuner principiellt inte
ska ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Vi skriver
också, vilket Sten Lundström har läst upp men som
jag ska ta upp en gång till, så här: Det riskerar att
dränera kommunernas ekonomi och därmed minska
utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna
skola, vård och omsorg. Detta leder till minskad de-
mokratisk insyn och det medför att konkurrensen på
marknaden snedvrids. Den meningen läste inte Sten
Lundström upp.
Statsrådet säger att jag menar att kommuner inte
ska äga kommunala bolag, och det är min principiella
uppfattning. Jag och Folkpartiet anser inte att kom-
munala bolag över huvud taget behövs, men - och det
är ett viktigt undantag - vi tycker inte att det är vi i
riksdagen som ska bestämma det. De kommunalpoli-
tiker som vill ha ett kommunalt bostadsbolag, som
har ett och vill ha det kvar eller som vill bilda ett ska
naturligtvis få det.
Det finns ju faktiskt också andra möjligheter för
kommuner att äga bostäder. Man måste inte ha ett
bolag, utan kommunerna kan äga bostäderna själva.
Då ökar man insynen.
Beträffande de tre miljarderna för att stödja kom-
munala bostadsföretag i kris vill jag fråga statsrådet
Lövdén: Hur ska de privata fastighetsägarna kompen-
seras för den här snedvridna konkurrensen? Det är för
mig den viktigaste frågan.


Fru talman! Låt mig ta upp detta med statens an-
svar för de kommunala bostadsbolagen. Det var ju det
som den sista frågan tangerade.
Det är precis som Sten Lundström sade - när in-
dustrisamhället byggdes upp, när expansionen skedde
i Bergslagen och i andra kommuner i norra Sverige
och industrin behövde mer arbetskraft så knackade
man på kommunalrådets dörr och bad kommunalrådet
sätta i gång bostadsbyggandet. Det var ingen privat
som gjorde det, utan det var kommunen som fick ta
ansvar för att se till så att arbetskraften till bruket
eller till industrin fick bostäder. När sedan bruket
packade ihop och industrin försvann så stod kommu-
nen där med tomma lägenheter.
För mig är det alldeles självklart att vi inte kan
överlåta och överlämna ansvaret för det enbart till
kommunerna. Då drabbas ju vården, skolan och om-
sorgen. Många kommuner är inte mäktiga att hantera
den ekonomiska uppgiften på egen hand. Därför
krävs det ett statligt engagemang och ett statligt an-
svar.
Vi går nu in med omstruktureringsåtgärder - inte
så att vi går in och förhandlar med det kommunala
bostadsföretaget, utan vi går in och ser till så att äga-
ren, kommunen, har möjligheter att hantera situatio-
nen för det kommunala bostadsföretaget. Det är en
väsentlig skillnad. Vi kommer att göra detta i sam-
verkan med kommunerna.
Jag ser inte att detta innebär någon konkurrenss-
nedvridning, framför allt inte i perspektivet av det
stora statliga stöd som utgick till många privata fas-
tighetsägare och privata bolag i början på 1990-talet,
under finanskrisen.


Fru talman! Jag känner naturligtvis inte till hur det
är i samtliga kommuner. Men exempelvis där jag bor
har även privata fastighetsägare byggt, och en del av
dem har också spekulerat fel. Min uppfattning är
fortfarande att om man riktar stödet enbart till de
kommunala bostadsbolagen så kommer de privata att
bli utsatta för snedvridande konkurrens. Vi har olika
uppfattning, och det lär inte gå att ändra på.


Fru talman! Kommunerna har ett ansvar för sina
kommunala bostadsföretag. Kommunerna kan inte
försätta sina kommunala bostadsföretag i konkurs.
Det skulle få återverkningar på hela den kommunala
kreditgivningen. Kommuner i en avfolkningsbygd
som befinner sig i en ekonomiskt svår situation och
inte kan hantera det kommunala bostadsbidraget på
egen hand utan att det får allvarliga konsekvenser för
skolan, vården och omsorgen måste ha ett statligt stöd
för att kunna ta ett ansvar för en sanering och om-
strukturering av sitt kommunala bostadsföretag.
Yvonne Ångström måste gå ut och möta väljarna i
de här kommunerna och säga att Folkpartiet inte är
berett att ta ett ansvar på nationell nivå. Folkpartiet
menar att skattebetalarna eller de kvarvarande hyres-
gästerna i kommunen ska betala för de tomma lägen-
heterna. Folkpartiet menar att för att rädda det kom-
munala bostadsföretaget måste kommunen skära ned
på skolan, omsorgen och vården. Det är det beskedet
som Folkpartiet ger till medborgarna i de här kom-
munerna.


Fru talman! Socialdemokrater med bostadsminis-
tern i spetsen vet mycket väl var Centerpartiet står när
det gäller de allmännyttiga bostadsbolagen. Vi är
överens med de partier som slår vakt om mångfald
och valfrihet. Vi är överens med de partier som vill
ha neutralitet mellan boendeformerna. Vi är överens
med Socialdemokraterna om Socialdemokraterna
också vill ge lika villkor till de allmännyttiga bo-
stadsbolagen och behandla dem på ett bra sätt.
Vi ser ju hur det är i dag. Vi vet att människor vill
ha tak över huvudet, mat i magen och ett arbete. Det
är grundläggande förutsättningar för att man ska ha
ett drägligt liv. I dag råder det brist på bostäder i
storstadsregionerna och överskott i andra delar av
landet. Att bostadspolitiken inte håller måttet måste vi
väl ändå vara helt överens om, herr bostadsminister.
Däremot tror jag att vi skiljer oss i synen på hur pro-
blemen kan lösas. Vi kan inte fortsätta med en gam-
maldags bostadspolitik. Vi måste ha en bostadspolitik
som är anpassad till dagens moderna samhälle.


Fru talman! Om vi nu, som Rigmor Stenmark sä-
ger, är överens om vikten av att ha allmännyttiga
bostadsföretag, varför skriver ni då under en sådan
här reservation? Den kan tolkas - och ska egentligen
med rätt tolkas - så att ni inte vill ha kommunala
bostadsföretag. Det kan ha varit en lapsus, och det är
bra att Rigmor Stenmark så tydligt nu i kammaren
markerar att ni ställer upp bakom de kommunala
bostadsföretagen.
Jag skulle vilja ge ett råd till Centerpartiet. Liera
er inte för mycket med Moderaterna i bostadspoliti-
ken, för det blir ofta fel! Lika fel blir det när ni i re-
servationen skriver att hyresregleringarna skapar
inlåsningseffekter. Vad vill ni? Vill ni ha kvar
bruksvärdessystemet eller inte? Håll Moderaterna på
långt avstånd i bostadspolitiken! Det har ni gjort förr i
Centerpartiet, och jag tror att det vore bra om ni gör
det nu också.


Fru talman! Jag är helt överens med bostadsmi-
nistern i den frågan. Sanningen ligger i mitten. Jag
skulle också vilja ge ett råd. Liera er inte med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet i bostadsfrågorna! Försök
att närma er oss som finns i mitten! Det är så det har
fungerat förut, och då har det gått bra. Nu är det all-
deles åt skogen, skulle jag vilja säga.
Vi tycker att entreprenörverksamhet är bra. Därför
behöver kommunerna inte ägna sig åt sådan affärs-
verksamhet som andra i samhället klarar bättre. Alla
kommuner har inte egna bostadsbolag. Det tycks
finnas hyresrätter i de kommunerna i alla fall.
Jag skulle vilja ställa en fråga till bostadsminis-
tern. Vad är viktigast? Är det viktigast att människor
får bra bostäder till rimliga kostnader? Är det viktigt
att det finns hyresrätter för människor att tillgå i den
här regionen också? Eller är det viktigast att det är
kommunen som är ägare?


Fru talman! Det är väldigt viktigt att kommunerna
har ett stort bestånd av allmännyttiga lägenheter. Det
är viktigt för att vi ska ha långsiktiga förvaltare av
bostadsbeståndet som bygger på självkostnadsprinci-
pen. Det är också viktigt för att vi ska kunna tillämpa
hyressättningssystemet på det sätt som vi gör i dag.
Därför måste vi se till så att vi bevarar allmännyttan.
Sedan ser jag det självfallet som väldigt positivt
att det finns andra aktörer på bostadsmarknaden ock-
så. När regeringen har gått in med investeringsbidrag
för hyresrättsproduktion, som har blivit en stor fram-
gång, har det också stimulerat ett antal lokala aktörer
till att vara med på vagnen när det gäller att bygga
fler hyresrätter. I går kväll i en debatt med Carl-Erik
Skårman nämnde jag Duvkullen i Linköping och
Jakri i Hjärup, och jag kan ta flera andra exempel på
hur de privata företagen har sett en chans med inves-
teringsbidraget att vara med och bygga bra bostäder
till rimliga kostnader.
Men än en gång, Rigmor Stenmark, det är inte jag
som vill regera tillsammans med Moderaterna. Det är
Centerpartiet som vill regera tillsammans med Mode-
raterna. Jag har tolkat uttalandena i den allmänpoli-
tiska debatten på det sättet. Jag vill varna för det när
det gäller bostadspolitiken, och även på andra områ-
den. Skriv inte sådana här gemensamma reservationer
med Moderaterna längre! Och liera er framför allt
inte i konkret politisk handling med Moderaterna när
det gäller bostadspolitiken!


Fru talman! Seved Petrén, som åberopades tidiga-
re, var en duktig moderat aktör i en dominerande
socialdemokratisk omgivning i Huddinge. Han var
säkert överens med sina socialdemokratiska vänner
där under sin aktiva tid om att värna om den kommu-
nala självstyrelsen. Det hade väl förmodligen upprört
statsrådet Lövdén lika mycket som det nu upprör
statsrådet Lövdén att de borgerliga partierna i kam-
maren är så eniga om att försvara det kommunala
självstyret. Själv vill han tafsa på grundlagen och
våldföra sig på det kommunala självstyret, trots att
bostadspolitiken under 50 år, som statsrådet själv
angav, har präglats av socialdemokratiska värderingar
med de kommunala bostadsföretagen som huvudsak-
liga aktörer.
Har det gett en god bostadsförsörjning som har
åberopats som ett alternativ? Det finns 42 500 lediga
lägenheter i landet till en kostnad av 30 miljarder
kronor. Det gynnar minsann inte den regionalpolitik
som bl.a. Centern har värnat om, och som skulle vara
bra, att man sitter med de skulderna i de här kommu-
nerna.
De kommunala bostadsföretagen ska bygga i tid.
Själv skrev jag ett brev till det dåvarande socialde-
mokratiska fastighetsborgarrådet Billström redan den
1 april 1995 för att få i gång en planering. Vad hän-
de? Jo, socialdemokraterna i det kommunala bostads-
företaget fattade beslut så att all planering och allt
byggande förlamades. Är det en anledning att ha
kommunala bostadsföretag?


Fru talman! Jag efterlyste och uttryckte en saknad
av den moderata, praktiska, handfasta kommunalpo-
litik som präglade Sverige långt fram på 70-talet. Då
fanns det många kommunalmän runtom i landet, även
moderater, som slöt upp bakom principen att vi skulle
ha allmännyttiga bostadsföretag. Sedan trädde något
nytt in i samhällsklimatet. Nyliberalismen, den råa
marknadsfundamentalismen, tog överhand. Då blev
stolligheter som utförsäljning och privatisering hu-
vudtemat och huvudingrediensen i den moderata
politiken. Seved Petrén i Huddinge gav uttryck för ett
ansvarskännande även utifrån moderata utgångs-
punkter. Men den politik som har präglat många
borgerliga och framför allt moderatstyrda kommuner
i Stockholm under senare år är inte uttryck för ett
ansvarskännande socialt ansvarstagande. Det är också
därför som lagstiftningen behövs.
Hade vi bevarat den gamla enigheten kring att
allmännyttan var en viktig ingrediens i den sociala
bostadspolitiken, hade vi inte behövt någon lagstift-
ning. Då hade vi inte haft partier som av princip före-
språkar att kommuner inte ska äga kommunala bo-
stadsföretag.


Fru talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse
över att vi nu har fått i gång bostadsbyggandet i
Stockholm. Det ligger 20 000 bostäder i pipeline som
den borgerliga majoriteten är ense om, detta trots att
socialdemokraterna genom sin hantering av de kom-
munala bostadsföretagen förlamade planeringen.
Det sägs också att de kommunala bostadsföreta-
gen skulle minska segregationen. Men den socialde-
mokratiska regeringen ville inte ens gå med på att
använda överskottet från de kommunala bostadsföre-
tagen för att slitna stadsdelar skulle kunna rustas upp.
Vad är detta för inställning till de kommunala bo-
stadsföretagens ambitioner att förbättra de sociala
förhållandena och minska segregationen i Stockholms
omgivningar?
Fru talman! Jag måste återigen fråga: Vad är det
egentliga motivet för att till varje pris konservera de
kommunala bostadsföretagen i ett slags gräddfil? Vad
är det underliggande motivet? Allt som dras fram
visar sig ju vara felaktigt. Det egentliga motivet till
att till varje pris bevara de kommunala bostadsföreta-
gen har vi ännu inte fått klart för oss.


Fru talman! Jag vet inte om Carl-Erik Skårman
lyssnade på mitt anförande. Jag gjorde en lång och
utförlig beskrivning av motivet till att vi måste ha
allmännyttiga bostadsföretag och det synsätt som har
präglat efterkrigstidens bostadspolitik för att klara
bostadsförsörjningen för breda grupper i samhället.
Jag trodde vidare att Carl-Erik Skårman hade läst
propositionen, där det också finns en utförlig motive-
ring till att vi måste ha allmännyttiga bostadsföretag.
Vi genomför lagstiftningen nu primärt utifrån det
nationella intresset av att bevara och skydda ett hy-
ressättningssystem som vi tycker i stora drag fungerar
bra. Vi vill bevara de allmännyttiga företagen och
genomför -  låt mig uttrycka det så - lagstiftningen
för att undvika marknadshyror, det som moderaterna
förespråkar.
Carl-Erik Skårman är ju en positiv och vänlig per-
son. Det hade kanske varit bra om Carl-Erik Skårman
hade läst de här motiven och trott på vad jag säger i
stället för att använda uttryckssätt som egennytta,
maktstruktur och bevarande av maktambitioner. Vi
har en övertygelse att de allmännyttiga bostadsföreta-
gen behövs för att vi ska kunna upprätthålla en social
bostadspolitik. Jag förstår att Carl-Erik Skårman och
Moderaterna har en annan övertygelse, men Carl-Erik
Skårman bör respektera den övertygelse som jag har
även om han inte delar den.


Fru talman! Jag tycker att det beslut som riksda-
gen i dag ska fatta i grunden bygger på en myt - my-
ten att allmännyttan håller på att försvinna. I debatten
framhåller Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö-
partiet att den kommunala hyresrätten håller på att ta
slut. Ser deras företrädare hur många kommunala
hyresrätter som finns i Sverige?
Dagens förslag är i stället uttryck för en klåfing-
righet som mer skadar än värnar de kommunala bo-
stadsföretagen, eftersom man begränsar kommuner-
nas inflytande över sin egendom. Jag skulle kanske
som moderat egentligen tycka att det är bra. Men
eftersom Sten Lundström anför att vi under 1900-talet
har sett ökad spekulation, höjda kostnader, större
segregation, kartellbildning, ökade vinstuttag m.m.
måste jag ställa frågan: Minskar dagens föreslagna
lagstiftning kostnaderna, segregationen, kartellbild-
ningen och hyresnivåerna? Självklart inte.
Fru talman! Jag vill också belysa dagens ärende
utifrån den kommunala självstyrelsen och den kom-
munala äganderätten. Under de senaste åren har det
av regeringen väckts återkommande förslag som
allvarligt inskränker den kommunala självstyrelsen.
De senast framförda förslagen har alltid varit en re-
aktion på den politik som kommuner med borgerlig
majoritet bedriver. Det är en allvarlig utveckling.
För att komma in lite närmare på dagens förslag
vill jag säga att det innebär en begränsning i en kom-
muns möjlighet att hantera bostadsfrågan i enlighet
med en väljarmajoritets i val uttryckta mening. För-
slaget innebär nämligen att ett politiskt beslut som i
sin tur är ett resultat av en politisk diskussion, ett val
och ett valresultat överprövas av i första hand länssty-
relsens tjänstemän och i andra hand tjänstemän i
Boverket.
Därmed inför man faktiskt något nytt i den svens-
ka lagstiftningen och i vårt rättssystem. Vi moderater
vill höja ett varnande finger för den utveckling som vi
kan se för den kommunala självstyrelsen med fler och
fler inskränkningar för de kommunala förtroendeval-
da. Är det så vi i framtiden vill att vårt land ska sty-
ras, att de kommunala politikerna blir någon sorts
nickedockor som enbart genomför beslut som tagits i
Sveriges riksdag? Jag tycker att det vore mycket
olyckligt.
Förslaget innebär också att kommunerna inte får
råda och ansvara över sin egendom. Det innebär att
äganderätten inskränks. Kommunerna ingår sedan
inte under Europakonventionens äganderättsskydd,
men det gör de kommunala bostadsföretagen, för de
är egna juridiska personer. Därför anser vi moderater
att det här förslaget strider mot Europakonventionens
rättigheter. Det förslag som vi i dag ska besluta om
står inte i proportion till de ingrepp i det kommunala
självstyret och i Europakonventionens rättigheter som
det innebär. Det löser inga problem som i dag finns
på bostadsmarknaden.
I slutänden kommer detta förslag i stället att mot-
verka sitt syfte. Det kan inte efter det att vi har fattat
detta beslut finnas många kommuner i landet som
känner att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljö-
partiet nu har stått upp och försvarat de kommunala
bostadsföretagen för att göra dem starkare. I stället
har man troligtvis minskat det ekonomiska värdet på
fastigheterna, ökat risktagandet och omyndigförklarat
de kommunala förtroendevalda och ytterst väljarna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.


Fru talman! Jag måste fråga Ewa Thalén Finné
om det verkligen är så att i nästa läge också skolla-
gen, barnomsorgslagen, sjukvårdslagen osv. ska bort.
Det är inte särskilt ovanligt i vårt land att den kom-
munala kompetensen och beslutsrätten regleras ge-
nom lagar. Häri reglerar vi kommunernas skyldighet
att tillse att medborgarna har tillgång till bostäder,
och vi ger med denna lagstiftning kommunerna en
ganska vettig reglering av deras åtaganden när det
gäller invånarnas rätt till egna bostäder.
Är det inte också så, Ewa Thalén Finné, att staten
faktiskt har ett övergripande ansvar för att tillse att
det finns goda bostäder åt alla medborgare i landet?


Fru talman! Naturligtvis måste vi ha lagstiftning i
detta land som innebär att alla medborgare har rätt till
t.ex. skola och barnomsorg. Vi har redan lagstiftning
om att alla har rätt till en bostad. Det står både i
kommunallagen och i grundlagen, såvitt jag vet.
Att denna lag skulle göra att vi fick fler bostäder
är en utopi. Det kommer inte till en enda bostad för
att vi fattar ett beslut som faktiskt begränsar ägande-
rätten för de kommunala bostadsföretagen. Jag tror
snarare att ännu färre kommer att bygga.


Fru talman! Det får vi se. När vi får tydliga spel-
regler blir det kanske intressantare för kommunerna
att bygga lite mer. Men jag tror att det viktigaste är att
komma till rätta med byggkostnaderna.
Jag kan konstatera att moderaterna i alla samman-
hang hävdar äganderätten som en viktig princip, men
aldrig är beredda att begränsa den. Man är inte beredd
att begränsa äganderätten med en bostadsanvisning-
slag eller med obligatorisk bostadsförmedling eller
genom att införa rätten till bistånd för bostad vad
gäller socialtjänsten. Man hävdar det kommunala
självstyret som en grundprincip.
Det är därför jag ställer frågan. Ska det kommu-
nala självstyret också sättas över barns rätt att gå i
skolan? Handlar det bara om människors rätt att ha
någonstans att bo?
När det inte duger med det kommunala självstyret
går man över på det överstatliga och talar om EG-
rättens eventuella invändningar mot detta.
Varför använda sig av argument om kommunalt
självstyre när det helt enkelt handlar om det som
Yvonne Ångström talar om? Ni vill inte att kommu-
nerna ska äga bostadsföretag. Ni vill inte ha ett of-
fentligt ägande. Ni vill föra över allt ägande till
marknaden. Det vore enklare att säga det, för det är
det som är er politik.


Fru talman! Jag sade i min förra replik att jag
tycker att vi ska ha en generell rätt att gå i skolan och
att det redan nu i lagstiftningen anges att alla har rätt
att bo. Detta löser inte problemet.
Det är självklart att man måste försvara ägande-
rätten. Äganderätten är det som gör att samhällen går
framåt. Vi kan titta på grannarna österut och se vilken
utveckling det var i de länderna. Det kan man inte
precis påstå var lysande.
Jag tycker att det blir en pseudodebatt om denna
lagstiftning, som jag inte ser fyller minsta funktion.
Sten Lundström sade själv att det behövs långsiktiga
förslag på denna marknad. Vi ser inte röken av något
sådant. Det kommer förslag om ett litet investerings-
bidrag som ska löpa på något år eller två, osv. Det är
sådant man förmår.
Se till att ta tag i de stora frågorna, så att vi får i
gång ett byggande. Då behöver vi inte fatta beslut om
lagar som inte fyller minsta funktion.



Motion motion 2001/02:A317 Orättvisor i samhället

av Gudrun Schyman m.fl. (V)

Orättvisor i samhället

Motion motion 2001/02:Bo11 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)

med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

Motion motion 2001/02:Bo12 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Ola Rask (S)

Motion motion 2001/02:Bo13 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter (FP)

Motion motion 2001/02:Bo14 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Rigmor Stenmark m.fl. (C)

Motion motion 2001/02:Bo15 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Inger Lundberg (S)

Motion motion 2001/02:Bo16 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Carl Fredrik Graf (M)

Motion motion 2001/02:Bo17 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Knut Billing m.fl. (M)

Motion motion 2001/02:Bo18 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Bo Lundgren m.fl. (M)

Motion motion 2001/02:Bo19 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Ulla-Britt Hagström m.fl. (KD)

Motion motion 2001/02:Bo20 med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (MP)

Motion motion 2001/02:Bo271 Bostadspolitiken

av Göran Lindblad (M)

Bostadspolitiken

Motion motion 2001/02:Bo318 Framtidens boende

Framtidens boende

Motion motion 2001/02:Bo320 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde 18

Motion motion 2001/02:Bo324 Bostadspolitiken

av Lars Leijonborg m.fl. (FP)

Motion motion 2001/02:Bo325 Bostadspolitik

av Agne Hansson m.fl. (C)

Bostadspolitik

Motion motion 2001/02:Fi296 Avveckling av de kommunala bolagen

av Karin Pilsäter m.fl. (FP)

Avveckling av de kommunala bolagen

Motion motion 2001/02:Fi298 Allmänna bidrag till kommuner, utgiftsområde 25

av Per Landgren m.fl. (KD)

Allmänna bidrag till kommuner, utgiftsområde 25

Motion motion 2001/02:N27 med anledning av prop. 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet

med anledning av prop. 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet

Motion motion 2001/02:N319 Stockholm och dess invånare

av Margareta Cederfelt m.fl. (M)

Stockholm och dess invånare

Proposition proposition 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

Allmännyttiga bostadsföretag

Riksdagsskrivelse 2001/02:160

SOU 2000:104

SOU 2001:27

Riksdagen beslutade om ny lag om allmännyttiga bostadsföretag. Den tidsbegränsade s.k. stopplagen för utförsäljning av allmännyttiga bostadsföretag upphör (se 1998/1999:BoU11 , 2000/2001:BoU10 ). I stället ska Länsstyrelsen godkänna överlåtelser som gör att kommunens bestämmande inflytande över bostadsföretaget upphör. Vinstutdelningen i företagen ska begränsas till en av regeringen årligen fastställd nivå. Andra än kommunerna ska få möjlighet att helt eller delvis äga allmännyttiga bostadsföretag. Ansökan om tillstånd ska avslås om det finns risk för att följden blir att de kommunala bostadsföretagens hyror inte får tillräckligt genomslag vid tillämpningen av bruksvärdessystemet. Sökanden ska redovisa de boendes inställning till överlåtelsen. Länsstyrelsens beslut ska få överklagas hos Boverket. Boverkets beslut får inte överklagas. Vidare ska kommunfullmäktige besluta om kommunala riktlinjer för bostadspolitiken under varje mandatperiod. Lagarna träder i kraft den 1 april 2002. En myndighet med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag inrättas från den 1 juli 2002. Staten får även möjlighet att förvärva bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag i samverkan med aktuella kommuner för att utveckla eller avveckla bostäderna.