Anf. 235 Carina Moberg (S)
Herr talman! Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att vi ska uppnå målet om allas rätt till en bostad och en social bostadspolitik.
Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att vi ska ha en fungerande bostadsförsörjning i landets kommuner.
Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att säkerställa en god förvaltning, ett gott underhåll och ett miljövänligt boende.
Inledningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2 och de rödgrönas gemensamma reservationer 3 och 4.
Jag vill även välkomna Mats Odell till kammaren och den här debatten. Det här är ju en avslutning på det gemensamma arbete vi har haft i fyra år, hela mandatperioden. Det är därför bra att vi kan debattera det här i dag.
Allmännyttan har varit hotad, och regeringen har hela mandatperioden planerat att ta bort den så kallade Allbolagen. Vi är många som har kämpat för att värna och försvara allmännyttan: vi i oppositionen, Hyresgästföreningen och många, många hyresgäster.
Allmännyttan kommer att finnas kvar i en ny form med regeringens förslag i detta betänkande. Regeringen vill införa allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag enligt affärsmässiga principer och ålägga dem marknadsmässiga avkastningskrav.
Den nya föreslagna lagen innebär ett avsteg från självkostnadsprincipen och avsteg från förbudet i kommunallagen mot att driva företag i vinstsyfte. Självkostnadsprincipen, ska tilläggas, har inte heller tidigare följts av kommunernas bostadsföretag till fullo men har ändå tillsammans med allmännyttans hyresnormerande roll utgjort ett bra hyrestak. Hyrestaket har ibland läckt, men ett läckande tak ska lagas, inte plockas bort så vinstvindarna kan härja friare.
Allmännyttan ska förvaltas med hyresgästernas bästa för ögonen, för att skapa nyproduktion och för att leva upp till kravet på en god och miljöriktig bostadsförsörjning i kommunerna.
Vänsterpartiet motsätter sig med kraft en vinstdrivande allmännytta och de regler för vinstöverföring som regeringen föreslår.
Det är viktigt att vi slår vakt om allmännyttan och att vi får en lagstiftning som tydliggör allmännyttans och kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Förslaget om en kommersiell allmännytta avvisar vi, eftersom detta leder till ett vinstintresse i stället för fokus på en seriös bostadsproduktion och lägenhetsförvaltning. Allmännyttans huvudansvar måste vara att bygga och förvalta kommunens hyresrätter utifrån självkostnadsprincipen.
Herr talman! Vänsterpartiets mål och ambitioner är att vi ska bygga 40 000 bostäder per år varav 20 000 ska vara hyresrätter. Uppnår vi detta mer än fördubblar vi byggandet av hyresrätter.
För att uppnå detta driver Vänsterpartiet, och har motionerat om det under allmänna motionstiden i höstas, ett lyft för hyresrätten. Regering och riksdag måste ta ett nationellt ansvar tillsammans med kommunerna och de kommunala bostadsföretagen för en kraftig ökning av byggandet av hyresrätter. Detta föreslår vi måste ske med reformerade bostadssubventioner för att möjliggöra byggandet och dessutom garantera rimliga hyror för de boende. Dagens efterfrågestyrda byggande är kostnadsdrivande. De som mest behöver en bostad kommer aldrig ha råd att hyra och bo i dessa dyra lägenheter.
Vi har i dag en debatt kring bostadspolitiken som handlar om att höjda hyror löser behoven av ökat byggande och balans på hyresmarknaden. Det finns en övertro på att marknaden löser problemen. Inget kan vara mer felaktigt. De som vill ha marknadshyror och efterfrågestyrda hyror är nöjda med den debatten, men det är inte landets hyresgäster och de som står i bostadskön.
De rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse kommer att vara ett kraftfullt verktyg för att uppnå målet om att bygga minst 40 000 bostäder varav minst 20 000 ska vara hyresrätter. Med De rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse kommer vi att 2011 kunna bygga dubbelt så många hyresrätter som dagens regering bygger nu.
Herr talman! Fler hyresrätter till rimliga hyror går hand i hand. Hyressättningen och en social bostadspolitik hänger samman. Rimliga hyror är en viktig del av en social bostadspolitik. Vänsterpartiet anser också att allmännyttans hyresnormerande roll är central och viktig för ett starkt hyrestak.
I överenskommelsen mellan Sabo och Hyresgästföreningen är denna princip ersatt av principen att en jämförelse ska ske med på orten förhandlade hyror och att privatvärdarna ska förhandla på egen hand.
Vänsterpartiet respekterar att hyrorna sätts av parterna på en förhandlad hyresmarknad, men vi anser att hyreslagstiftningen ska innefatta ett starkare hyrestak i stället för ett svagare. Vi tror på att en stark lagstiftning kan utgöra ett viktigt och nödvändigt stöd för en stark förhandlingsmodell.
Min fasta övertygelse är att en lag om hyressättning som bygger på förhandlingsprincipen behöver en stark skyddslagstiftning som ett viktigt komplement, detta då hyresgästens rättigheter med besittningsskyddet inte räcker längre än till hur länge en hyresgäst har råd att betala sin hyra. Jämförelsen med löneförhandlingar räcker inte fullt ut eftersom hyresgästerna inte har en konflikträtt, en strejkrätt. Använder vi den blir vi som hyresgäster vräkta.
Regeringens utgångspunkt denna mandatperiod har varit att införa någon form av marknadshyror. Den marknadsliberala ideologin bygger på att bara de som har betalningsförmåga ska ha tillträde till bostadsmarknaden och att marknadshyror gör det lönsamt att bygga hyresrätter.
För en marknad är det alltid lönsamt att bygga äganderätter, villor och bostadsrätter. Byggs hyresrätter enligt denna ideologi, med marknadshyror eller starkt efterfrågestyrda hyror, blir det en exklusiv skara som har råd med detta. Men det är inget problem för Mats Odell och hans regering.
För Vänsterpartiet, för De rödgröna och för hyresgästerna är detta ett mycket stort problem. Hyresrätten är unik som boendeform - så unik att marknadslösningar inte fungerar på denna fina upplåtelseform. Hyresrätten behöver regleras ekonomiskt för att trygga produktionen av de lägenheter som behövs i samhället, och hyresrätten behöver regleras ekonomiskt för att trygga rimliga hyror som hyresgäster med normala löner kan betala.
Denna elementära kunskap i en god generell social bostadspolitik saknas helt uppenbart hos de borgerliga företrädarna här i kammaren. Hyresrätten behövs till allra största del för människor med normala inkomster. Därför behövs kloka och rättfärdiga politiska beslut som kompenserar skillnaden mellan produktionskostnaden och den förhandlade, rimliga hyresnivån.
Herr talman! Nu säger alla att marknadshyrorna är stoppade. Den fria hyressättningen med marknadshyror är stoppad, ja, men med en form av efterfrågestyrda hyror finns en öppning för det i regeringens förslag.
Mats Odell har i hela arbetet och beredningen med utredningen
EU, allmännyttan och hyrorna
förhållit sig passiv i förhållande till bostadsmarknadens parter. Detta tvingade delvis fram Hyresgästföreningen till att ta ett oproportionerligt stort ansvar för att rädda oss från marknadshyrorna som hotade bakom knuten. Detta partsarbete byggde på att någon efterfrågestyrning inte skulle få förekomma i lagen om hyressättning, bara den som finns inom bruksvärdet och den systematiserade hyressättningen. Det är ett problem för hyressättningen i sig. I logik med detta skulle det så kallade påtaglighetsrekvisitet tas bort ur lagstiftningen.
Hela våren med beredningen av det nya lagförslaget lovade Mats Odell att påtagligheten skulle tas bort ur lagstiftningen. Det betyder möjlighet för främst privatvärdarna att ha hyreskrav som inte är påtagligt högre men i praktiken innebär 5 procent högre hyror än de normerande förhandlade hyrorna. Riskerna med detta och riskerna med att hyrorna på det sättet saxas upp borde ha analyserats mer i förslaget och medfört att denna möjlighet tagits bort.
Mats Odell har hela våren ljugit och lurat Hyresgästföreningen, sina borgerliga kolleger i civilutskottet och oss i oppositionen. Det är oacceptabelt. Det minsta vi nu kan kräva är att civilutskottets majoritet stöder reservation 3, med andra ord att påtagligheten tas bort. Ett annat exempel i förslaget är bristen på skydd för oskäliga hyreshöjningar. Det framställs som en förbättring till skydd för ombyggnadshyror, men skyddet är en chimär. Skyddet är så ihåligt att det i sig kan leda till hyreshöjningar på 8,5 procent. Riskerna med dessa dåliga skyddsregler och bristen på analys av effekten av detta borde medföra att majoriteten i civilutskottet stöder reservation 3.
Herr talman! Lagförslagen innebär, trots att det är en förbättring i förhållande till utredningsförslaget, att flera väl fungerande inslag i det nuvarande regelsystemet avvecklas. Förslagen innehåller flera oklarheter vad gäller den praktiska tillämpningen, och förslag saknas om åtgärder som kan stärka allmännyttans och hyresgästernas ställning och undanröja de problem som gjort sig gällande på hyresbostadsmarknaden under senare år.
Vänsterpartiet anser att såväl utredningsarbetet som de framlagda lagförslagen har sådana brister att ett förstahandsalternativ för riksdagen måste vara att avslå propositionen i dess helhet. I stället bör en generell social bostadspolitik och reglerna för allmännyttiga bostadsföretag och hyressättningsreglerna byggas utifrån de utgångspunkter som föreslås i Vänsterpartiets motion.
En sådan utgångspunkt bör vara att de nuvarande grunderna för den svenska lagstiftningen är förenliga med EU:s konkurrensregler. Den borgerliga regeringen har varit alltför undfallande i denna fråga. Det finns goda skäl för bedömningen att bostadsförsörjning enligt den svenska modellen kan innefattas i begreppet "tjänst av allmänt ekonomiskt intresse" i EU-rätten. En sådan definition bör införas i svensk lag som ett komplement till rätten till bostad i grundlagen och socialtjänstlagen.
Sverige bör tillsammans med andra medlemsländer utmana eventuella framtida försök att ifrågasätta den svenska tolkningen. Med hänvisning till detta saknas, enligt oss i Vänsterpartiet, skäl att frångå två viktiga delar i den svenska bostadspolitiska modellen, nämligen självkostnadsprincipen och den hyresnormerande rollen för allmännyttan.
En generell social bostadspolitik bör bedrivas så att allmännyttan inte undantas från kommunallagens självkostnadsprincip. Jag menar att det finns skäl att ha en striktare tillämpning av bestämmelserna om självkostnad i de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet. Det finns också skäl att skärpa de nuvarande reglerna för värdeöverföringar från allmännyttiga bostadsföretag så att de inte dräneras på kapital som behöver användas i företagens bostadsbestånd.
Ett nytt förslag om värdeöverföringar bör utformas så att inte hyresgästerna i de allmännyttiga bostadsföretagen själva får finansiera åtgärder som faller inom kommunernas bostadsförsörjningsansvar och som därför bör finansieras genom kommunens budget. För att regleringen av värdeöverföringar ska vara effektiv behövs också någon form av sanktion mot de företag och kommuner som bryter mot gällande regler. Ett minimikrav bör vara att medel som överförts i strid med gällande lag återförs till det allmännyttiga bostadsföretaget.
En generell social bostadspolitik måste värna hyresrätten som upplåtelseform. Det som planeras och byggs som hyresrätter behövs för hyreslägenheter. All spekulation och all ombildning måste i princip upphöra, och sådana förändringar i lagstiftningen till skydd för hyresrätten är nödvändiga.
Jag vill även understryka att det redan nu kan konstateras vissa brister i lagförslagen, som snarast bör bli föremål för kompletterande överväganden, vilket sannolikt bör leda till lagändringar. Detta kommer en rödgrön regering att ansvara för, en rödgrön regering som förmodligen utformar lagstiftningen väsentligt annorlunda och dessutom hävdar den svenska bostadspolitiska modellens ställning i förhållande till EU-rätten på annat sätt än vad ambitionen är hos alliansregeringen.
Principerna om självkostnad, allmännyttans hyresnormerande roll och en allmännytta med ett tydligt bostadsförsörjningsansvar är centrala för en social bostadspolitik liksom målsättningen att bygga 20 000 hyresrätter per år i Sverige.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna att Göran Hägglund, bostadsminister Mats Odells partiledare och socialminister, i partiledardebatten försökte göra sig lustig över den rödgröna vårbudgetmotionen som regeringsalternativ i höstens val. Vad Göran Hägglund i stället gjorde var att bildligt beskriva alliansregeringens bristande och uteblivna bostadspolitik. Det är ett fuskbygge jämförbart med det som visas i tv-programmet
Fuskbyggarna
. På grund av bristen på hyreslägenheter och på grund av höga bopriser driver regeringen in folk i betalningsanmärkningar och skuldfällor, problem som beskrivs i programmet
Lyxfällan
. Allas rätt till bostad ska inte vara ett lyxproblem utan en mänsklig rättighet. Sveriges hyresgäster och bostadssökande är värda en ny regering, en rödgrön regering med en bostadspolitik för Sveriges hyresgäster.
I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).