Ändring i konkurslagen m.m.
Betänkande 1990/91:LU10
Lagutskottets betänkande
1990/91:LU10
Ändring i konkurslagen m.m.
Innehåll
1990/91 LU10
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen (proposition 1990/91:22) som i huvudsak gäller hanteringen av småbelopp i samband med utdelning i konkurs. Om någon borgenär skall få ut mindre än 100 kr. vid utdelningen skall enligt förslaget beloppet inte betalas ut till den borgenären utan konkursförvaltaren skall i stället fördela beloppet bland övriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt ut. Om det finns särskilda skäl skall dock utbetalning av småbelopp kunna ske. I samband med förslaget behandlar utskottet en motion (mp) vari i första hand begärs att det skall finnas särskilda skäl för att utbetalning av småbelopp inte skall behöva göras. I andra hand yrkar motionärerna avslag på regeringens förslag.
I propositionen föreslås också vissa lagändringar med anledning av ett tidigare lagstiftningsärende.
Utskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens lagförslag och avstyrker bifall till motionen. Utskottet föreslår att riksdagen utöver de av regeringen föreslagna följdändringarna antar ett av utskottet framlagt ändringsförslag. Till betänkandet har fogats en reservation (mp).
Propositionen
I proposition 1990/91:22 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till 1. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847).
Motionen
1990/91:L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp), vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i konkurslagen att den medger att utdelningar inte behöver betalas ut men endast om särskilda skäl föreligger, 2. att riksdagen i händelse av att ovanstående hemställan avslås beslutar avslå propositionen.
Utskottet
I propositionen föreslår regeringen vissa ändringar i konkurslagen (1987:672) i syfte att hanteringen av småbelopp vid utdelning i konkurs skall förenklas. Om förvaltaren i en konkurs finner att det belopp som skall utbetalas till en viss borgenär understiger 100 kr., skall han i stället fördela beloppet på övriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt ut. Om särskilda skäl föreligger skall dock de borgenärer som endast är berättigade till småbelopp kunna få sin utdelning. Reglerna skall tillämpas även vid efterutdelning i konkurs. Förvaltaren skall alltid redovisa för tillsynsmyndigheten i vad mån betalning skett enligt den föreslagna regeln.
Till grund för förslaget ligger en framställning från riksskatteverket vilken remissbehandlats.
I motion L14 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) hävdas att de föreslagna, generella reglerna om att konkursförvaltaren inte skall utbetala småbelopp strider mot grundläggande rättsprinciper. Motionärerna framhåller vidare att ekonomiska skäl inte torde kunna åberopas eftersom utbetalning till borgenärerna med nutidens rationella rutiner i allmänhet kan ske utan större kostnader. Motionärerna vill dock inte bestrida att det förekommer konkurser där utdelningsbeloppen är orimligt små och många. För sådana fall bör det finnas en undantagsregel som ger konkursförvaltaren möjlighet att avstå från utbetalning. I motionen yrkas att konkurslagen ändras så att utbetalning av småbelopp får underlåtas endast om särskilda skäl föreligger. Om ändringsförslaget inte antas yrkar motionärerna avslag på propositionen.
Utskottet vill för sin del framhålla att det är en grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån konkursboets tillgångar medger det. Enligt utskottets mening kan det givetvis göras gällande att en möjlighet för förvaltaren att underlåta att dela ut småbelopp strider mot denna princip. Samtidigt måste det emellertid beaktas att det inte är tillfredsställande att konkursförvaltaren tvingas lägga ned arbete på att fördela småbelopp om utgifterna för varje transaktion inte skulle stå i rimlig proportion till det värde som kommer borgenären till del. Utskottet finner härvidlag inte anledning att ifrågasätta vad som anförs i propositionen rörande de faktiska kostnaderna för utbetalningar till borgenärerna i konkurs. I likhet med departementschefen anser utskottet att det för borgenärskollektivet sett som helhet är till fördel om man kan begränsa förvaltarens arbete med utdelning och i motsvarande mån höja det belopp som i konkursen återstår för utdelning.
Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det nu bör öppnas en generell möjlighet för konkursförvaltaren att underlåta utbetalning av småbelopp. Praktiskt taget samtliga remissinstanser har också ställt sig bakom en begränsning av utdelningsskyldigheten. Utskottet finner den i propositionen föreslagna ordningen väl avvägd och vill särskilt understryka att förslaget inte kan anses missgynna den enskilde borgenären på sätt som har betydelse. Något ingrepp i hans principiella rätt till utdelning sker sålunda inte. Vidare medger de nya reglerna att konkursförvaltaren kan ta hänsyn till sådana omständigheter i det särskilda fallet som skulle innebära att en underlåten utbetalning kom att framstå som oskälig. En situation då utbetalning av småbelopp bör ske kan, som framhålls av departementschefen, vara då det i en konkurs finns ett stort antal småfordringar som omfattas av den föreslagna huvudregeln, medan det finns bara någon borgenär med en fordran på ett större belopp. En underlåten utbetalning av småbeloppen skulle då kunna leda till att den borgenären skulle få väsentligt högre utdelning än han skulle ha varit berättigad till enligt vanliga regler. Ett ytterligare fall då en underlåten utbetalning skulle kunna anses som oskälig (se prop. s. 8) är att det inte alls finns några borgenärer med fordringar över beloppsgränsen och att inte oväsentliga belopp därför skulle komma att betalas tillbaka till gäldenären själv, medan alla småborgenärerna blev lottlösa. Enligt utskottets mening följer det emellertid av den föreslagna nya bestämmelsen i konkurslagen (13a§) att de småbelopp som innehållits får fördelas endast mellan övriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fullt ut. Det innebär att gäldenären själv inte kan komma i åtnjutande av småbeloppen. Om valet således står mellan att betala ut småbelopp till borgenärerna och att låta gäldenären få tillbaka dessa belopp skall alltså borgenärerna med fordringar under beloppsgränsen alltid tillgodoses först.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det finns starka skäl för förslaget i propositionen och att det bör genomföras. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.
I propositionen framläggs även förslag till vissa ändringar i konkurslagen och ackordslagen (1970:847) med anledning av ett tidigare lagstiftningsärende rörande tiden för överklagande av tingsrätternas beslut (prop. 1989/90:71, bet. Ju32, rskr. 292). Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 juli 1990, innebär att besvärstiden förlängts från två till tre veckor. Någon motsvarande ändring av reglerna om överklagande av beslut i 9kap. 14§ och 12kap. 16§ konkurslagen samt 41§ ackordslagen kom inte till stånd i det lagstiftningsärendet. I den nu aktuella propositionen föreslås att föreskrifterna om besvärstid i de nämnda lagrummen nu ändras. Vid behandlingen av förslaget har utskottet uppmärksammat att det i 14§ lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. fortfarande föreskrivs en besvärstid på två veckor för överklagande av tingsrätts beslut i båtregisterärenden. Utskottet tillstyrker att regeringens förslag genomförs och förordar att i samband därmed också lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ändras.
Utöver det anförda föranleder propositionen och motionen inte några uttalanden från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utbetalning av småbelopp att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L14 antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13 a och 21§§,
res. (mp) 2. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar dels regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under moment 1 och förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970:847), dels antar följande av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14§ Talan mot beslut i Talan mot beslut i båtregisterärende båtregisterärende förs i hovrätten. förs i hovrätten. Besvärstiden är två Besvärstiden är tre veckor från den dag då veckor från den dag då beslutet meddelades. beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges Besvärsinlagan skall inges till registermyndigheten. till registermyndigheten.
När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft, görs anteckning i registret om beslutets innehåll.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
Stockholm den 13 november 1990
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Elisabet Franzén (mp), Gunilla Andersson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Rune Backlund (c) och Ewa Hedkvist Petersen (s).
Reservation
Utbetalning av småbelopp (mom.1 )
Elisabet Franzén (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "Utskottet vill" och på s. 3 slutar med "till motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del framhålla att det är en grundläggande konkursrättslig princip att alla borgenärerna i en konkurs skall ha rätt att få utdelning för sina fordringar i enlighet med gällande förmånsrättsordning och i den mån konkursboets tillgångar medger det. I likhet med motionärerna anser utskottet att den föreslagna, generella möjligheten för förvaltaren att underlåta att dela ut småbelopp strider mot denna princip. För ett sådant avsteg från en grundläggande rättslig princip måste det enligt utskottets mening finnas starka skäl. Några sådana skäl kan inte anses föreligga. Av propositionen framgår sålunda att det skulle vara transaktionskostnaderna som motiverar att småbelopp inte skall behöva betalas ut. Som påpekas av motionärerna torde emellertid med nutidens rationella utbetalningsrutiner utbetalningar till borgenärerna kunna ske utan några större kostnader.
På grund av det anförda ställer sig utskottet avvisande till att det införs en generell möjlighet för konkursförvaltaren att underlåta utbetalning av småbelopp till borgenärerna i en konkurs. Utskottet är emellertid medvetet om att det kan förekomma enstaka fall då det kan bli aktuellt att utdelning skall ske med ett orimligt stort antal småbelopp. I sådana undantagsfall bör det finnas en möjlighet för konkursförvaltaren att underlåta utbetalning under förutsättning att inte någon annan borgenär eller gäldenären själv gynnas på ett oskäligt sätt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att i konkurslagen bör införas en regel om att utdelningsbelopp understigande 100 kr. inte behöver betalas ut till borgenärerna om det föreligger särskilda skäl härför. Utskottet tillstyrker således motionärernas önskemål.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utbetalning av småbelopp att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L14 antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) såvitt avser 7kap. 21§ samt 11kap. 13a och 21§§ med den ändringen att 11 kap. 13a§ erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag Reservantens förslag
13 a § Om det sammanlagda belopp som Om det sammanlagda belopp som tillkommer en borgenär tillkommer en borgenär understiger 100 kronor skall, understiger 100 kronor skall, såvida särskilda skäl såvida särskilda skäl inte föranleder annat, föranleder det, beloppet beloppet inte betalas ut till inte betalas ut till honom honom utan fördelas på utan fördelas på övriga övriga utdelningsberättigade som utdelningsberättigade som inte tillgodosetts fullt ut. inte tillgodosetts fullt ut.
I proposition 1990/91:22 framlagda lagförslag Bilaga