Ändring i produktansvarslagen m.m.
Betänkande 1992/93:LU9
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU09
Ändring i produktansvarslagen m.m.
Innehåll
1992/93 LU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:38, vari föreslås vissa ändringar i produktansvarslagen. Ändringarna rör jämkning av skadestånd vid medvållande och importörsansvaret. Utskottet behandlar också två med anledning av propositionen väckta motioner (s och v), vari yrkas avslag på propositionen när det gäller jämkning av skadeståndet.
I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. En motsvarande bestämmelse föreslås också i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).
Beträffande importörsansvaret föreslås -- som en följd av EES-avtalet -- att skadeståndsskyldigheten skall åvila inte bara den som importerat en produkt till Sverige, utan även den som importerat produkten till EES och den som importerat produkten från EG till EFTA-stat och vice versa, eller från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat. Ansvaret vid import mellan länder inom EES skall dock inte gälla om en dom i importlandet till den skadelidandes förmån mot någon som är skadeståndsskyldig är verkställbar enligt Luganokonventionen i den stat där den skadeståndsskyldige har hemvist.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Lagerlöf & Leman Advokatbyrå.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation från de socialdemokratiska ledamöterna.
Propositionen
I proposition 1992/93:38 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),
2. lag om ändring i lagen (1992:68) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:L3 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ändring i produktansvarslagen vad avser införande av 10 §,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71, s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
1992/93:L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår 10 § (skadelidandes medvållande) i propositionens förslag till lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),
2. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Utskottet
Jämkning av skadestånd vid medvållande
Enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen kan skadestånd jämkas under vissa förutsättningar när vållande på den skadelidandes sida har förelegat. Skilda regler gäller därvid för personskada å ena sidan och för sakskada å andra sidan. Vid sakskada kan skadestånd jämkas om den skadelidande genom vållande (dvs. uppsåtligen eller genom vårdslöshet) har medverkat till skadan. Vid personskada däremot kan skadestånd jämkas endast om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan.
I propositionen om produktskadelag (prop. 1990/91:197), som bygger på ett EG-direktiv om produktansvar, föreslogs bl.a. att skadeståndslagens regler om jämkning av skadestånd på grund av medvållande på den skadelidandes sida skulle tillämpas även när skadeståndsansvaret följer av produktskadelagen. Någon särskild jämkningsregel hade därför inte intagits i lagförslaget. Enligt propositionen ansågs EG-direktivet inte utgöra något hinder för att behålla de generellt gällande jämkningsreglerna. En sådan lösning framstod också som mer gynnsam för den skadelidande när det gäller personskada.
EG-direktivet (artikel 8 andra stycket) föreskriver att skadestånd vid produktskada kan jämkas vid såväl personskada som sakskada om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Härvid bör dock noteras att direktivet också innehåller en regel (artikel 13) enligt vilken direktivet inte skall påverka de rättigheter som en skadelidande kan ha enligt den skadeståndslagstiftning som gäller vid den tidpunkt när direktivet blir bindande för medlemsländerna.
I en med anledning av proposition 1990/91:197 väckt motion (mot. 1991/92:L2) framhölls att vid en jämförelse mellan propositionens förslag och EG-direktivets regel inställningen inom EG framstår som en rimligare ståndpunkt. Motionären begärde därför att riksdagen skulle besluta att i lagen införa en särskild jämkningsregel vid medvållande som överensstämmer med EG-direktivets regel härom.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1991/92:LU14), som bl.a. innebar att lagens rubrik ändrades till produktansvarslagen, framhöll utskottet som sin principiella uppfattning att lagen inte heller i fråga om jämkning av skadestånd vid medvållande borde avvika från EG-direktivet. Också andra skäl talade enligt utskottet för att jämkning av skadestånd vid produktskada borde ske om den skadelidande genom vårdslöshet medverkat till skadan oavsett om det är fråga om personskada eller sakskada. Ett starkt sådant skäl var enligt utskottets mening att svenska företag skall ha möjligheter att konkurrera utomlands på likvärdiga villkor med företagen inom EG-länderna. Utskottet ansåg sig dock inte kunna överblicka de konsekvenser som en jämkningsbestämmelse i enlighet med motionärens förslag kunde få för bl.a. de skadelidande. Med hänsyn till att lagen skall träda i kraft först den 1 januari 1993 fanns det dock utrymme för ytterligare överväganden i frågan, och utskottet var därför inte berett att då förorda en särskild jämkningsbestämmelse i produktansvarslagen i enlighet med EG-direktivet. Regeringen borde efter överväganden av spörsmålet återkomma till riksdagen med förslag till en särskild jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte starka skäl talade mot en sådan reglering. Detta borde ske i sådan tid att bestämmelsen kan träda i kraft samtidigt som produktansvarslagen i övrigt.
I förevarande proposition redovisas de överväganden av frågan som gjorts inom justitiedepartementet. Sammanfattningsvis finner föredragande statsrådet att det visserligen medför en del nackdelar för de skadelidande om man inför en jämkningsregel i produktansvarslagen med EG-direktivets innebörd men att dessa nackdelar inte utgör så starka skäl mot en sådan reglering att en ändring inte bör komma till stånd. Sålunda föreslås i propositionen att en ny paragraf (10 §) införs i produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Vidare föreslås i propositionen att en motsvarade bestämmelse införs i ellagen som komplement till de nyligen beslutade reglerna om produktansvar i den lagen.
I enlighet med Socialdemokraternas och Vänsterpartiets tidigare ställningstagande i frågan (se bet. 1991/92:LU14) yrkas nu i motionerna L3 av John Andersson m.fl. (v) och L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) avslag på propositionen i förevarande del. Motionärerna pekar särskilt på att de föreslagna lagändringarna innebär försämringar för de skadelidande, dvs. konsumenterna, och ett sådant förhållande kan inte accepteras. Vidare framhålls, i motion L4, att ett bibehållande av nuvarande ordning sannolikt inte heller skulle leda till ett oskäligt betungande resultat för dem som bär ansvaret för produktskador. Man bör nämligen kunna kräva av näringsidkarna att dessa har ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar, som kan komma att utkrävas av dem i deras verksamhet.
Utskottet, som konstaterar att spörsmålet är noggrant analyserat i propositionen med en utförlig redovisning av såväl skälen för som emot en särskild reglering av frågan i produktansvarslagen, vill för sin del instämma i föredragande statsrådets överväganden. Därvid vill utskottet särskilt peka på att förhållandena är något speciella på produktansvarets område, eftersom det här är fråga om strikt ansvar och inte som enligt skadeståndslagen ansvar på grund av vållande (culpa). Orsaken till att en produktskada uppkommer är vanligtvis att den skadelidande tar aktiv befattning med produkten på ett klart oaktsamt sätt, även om inte oaktsamheten kan bedömas som grov. I ett sådant fall när det enda vållande som förekommer är hänförligt till den skadelidande kan det snarast te sig stötande om skadeståndet inte kan jämkas. Det bör i sammanhanget också erinras om att i ett internationellt perspektiv skadeståndslagens bestämmelse om jämkning vid personskada är närmast unik. Inte ens i övriga nordiska länder är jämkningsmöjligheterna så begränsade som här i landet. Slutligen vill utskottet peka på att den föreslagna jämkningsbestämmelsen i produktansvarslagen skall tillämpas endast när ett skadeståndskrav skall bedömas enligt den lagen. Den skadelidande har emellertid full frihet att i stället grunda sin talan på skadeståndslagen, och i sådant fall blir skadeståndslagens bestämmelser om jämkning vid medvållande tillämpliga. Sammanfattningvis finner utskottet att de skäl som talar mot en särskild reglering av jämkning av skadestånd vid produktskador inte har sådan styrka att en sådan reglering inte bör komma till stånd.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L3 och L4.
Importörsansvaret
Enligt produktanvarslagens nuvarande lydelse gäller i fråga om importör att skadeståndsskyldighet föreligger för den som importerat produkten för att sätta den i omlopp här i landet (6§2).
För EG:s del regleras importörens produktansvar i EG-direktivet om produktansvar (artikel 3 andra stycket). Regeln föreskriver att den som importerar en produkt till Gemenskapen skall anses vara en producent i direktivets mening och ansvara som producent. Detta innebär att det är endast den som importerar en produkt från ett land utanför Gemenskapen som bär produktansvaret. Vid handel mellan länder inom Gemenskapen är importören inte ansvarig utan endast producenten i exportlandet.
I EES-avtalets bilaga III finns en särskild överenskommelse om importörsansvaret. Överenskommelsen syftar till att utvidga det undantag från importörsansvaret som gäller inom EG till att gälla inom hela EES. Utvidgningen av undantaget är emellertid avhängigt av att Luganokonventionens regler om domsrätt och om verkställighet av domar är tillämpliga. Dessa regler ger nämligen den skadelidande goda möjligheter att få sin talan prövad i sitt hemland, och domen kan sedan verkställas mot den skadeståndsskyldige i den stat där denne har hemvist.
Luganokonventionen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, har ratificerats av Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Storbritannien och nyligen också av Sverige. För svenskt vidkommande gäller att lagstiftningen med anledning av tillträdet till konventionen träder i kraft den 1 januari 1993.
Till följd av EES-avtalet föreslås i propositionen att bestämmelsen om importörens ansvar ändras så att den omfattar dels den som har importerat produkten till EES, dels den som har importerat produkten från en EFTA-stat till EG eller från EG till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat. Från denna regel föreslås dock ett undantag vid import mellan stater inom EES som har ratificerat Luganokonventionen. Undantaget skall gälla under förutsättning att en dom i importlandet till den skadelidandes förmån mot annan skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen är verkställbar enligt konventionen i den stat där den skadeståndsskyldige har sin hemvist. Vidare föreslås i propositionen en följdändring i bestämmelsen om ansvaret för s.k. anonyma produkter (7§).
Utskottet finner för sin del att frågan om importörens ansvar nu får en för svenskt vidkommande tillfredsställande lösning. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i nu behandlade delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L3 och 1992/93:L4 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§, dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, res. (s)
2. beträffande importörsansvaret m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18), i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under moment 1.
Stockholm den 17 november 1992
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson(s), Bengt Harding Olson(fp), Inger Hestvik(s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander(s), Lena Boström(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Erik Artur Egervärn (c), Kenneth Lantz (kds), John Bouvin (nyd) och Widar Andersson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Jämkning av skadestånd vid medvållande (mom. 1)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Widar Andersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "och L4." bort ha följande lydelse:
Utskottets vill för sin del framhålla att den grundläggande tanken bakom utformningen av produktansvarslagstiftningen är att varor i det moderna samhället tillverkas och distribueras i sådana former att det är omöjligt för enskilda människor att själva undersöka och bedöma varornas egenskaper. Den enskilde tvingas därför lita på att tillverkaren och distributören noggrant kontrollerar sina produkter och tydligt informerar om eventuella skaderisker. Vid produktskador gör sig alltså intresset av ett fullgott skydd för konsumenterna gällande med alldeles särskild styrka.
Enligt utskottets mening framgår det emellertid -- med önskvärd tydlighet -- av propositionen att en särskild jämkningsregel i produktansvarslagen i enlighet med EG-direktivet ger de skadelidande ett betydligt sämre skydd vid personskada än skadeståndslagens regel härom. En sådan försämring för konsumenterna kan enligt utskottet inte accepteras. Enligt utskottets mening finns det inte heller någon anledning att befara att jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen skulle leda till resultat som blev oskäligt betungande för dem som bär ansvaret för produktskador. Det bör nämligen kunna krävas av näringsidkarna att de har ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar som kan uppkomma i deras verksamhet. Ett tillfredsställande försäkringsskydd får också anses ligga i näringsidkarnas eget intresse.
Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att EG-direktivet enligt utskottets mening inte utgör något hinder mot att den allmänna jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen gäller även vid produktskador avstyrker utskottet bifall till propositionen i förevarande delar.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L3 och 1992/93:L4 avslår regeringens förslag till dels lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§, dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
Propositionens lagförslag
Bilaga