Ändringar i djurskyddslagen m.m.
Betänkande 1997/98:JoU12
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU12
Ändringar i djurskyddslagen, m.m.
Innehåll
1997/98 JoU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1997/98:28 om ändringar i djurskyddslagen. Vidare behandlas fem följdmotioner med åtta yrkanden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att det för användningen av försöksdjur skall krävas inte bara tillstyrkan utan ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Med delvis bifall till fyra motioner (s, m, fp, c, v, mp, kd) föreslår utskottet att ett sådant beslut skall kunna överklagas. Därmed avstyrker utskottet regeringens förslag i motsvarande del. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker följdmotionerna. I betänkandet behandlas även 97 fristående motionsyrkanden om djurskydd från de allmänna motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna tar upp bl.a. allmänna djurskyddsfrågor, djurförsök, foderfrågor, kadaverhantering, djurhållning, djurtransporter och varghybrider. Samtliga fristående motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden. Utskottet föreslår vidare att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:28 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534).
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i djurskyddslagen (1988:534). Lagens tillämpningsområde vidgas till att omfatta vilda försöksdjur som inte hålls i fångenskap. Bestämmelsen att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt föreslås gälla också för försöksdjur. Även i andra hänseenden föreslås skärpta krav vad gäller användningen av försöksdjur. För användningen skall krävas inte bara tillstyrkan utan även ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Dessutom föreslås viss vidgning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om djurtransporter. Vidare ges EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter rätt att få tillträde till djuranläggningar och att få upplysningar och handlingar rörande djurhållningen. Ändringarna behövs för att EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna införlivas. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1998. Lagrådet har avgett yttrande över förslaget. Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen 1997/98:Jo24 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 21 § djurskyddslagen (1988:534), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ärendets handläggning inom Försöksdjursutredningen (Jo 1997:03). 1997/98:Jo25 av Holger Gustafsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 19 § djurskyddslagen att det framgår att djur inte skall användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt, 2. att riksdagen beslutar att 19 § punkt 2 djurskyddslagen skall ges följande lydelse: ?att verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att djuren inte utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än vad som är absolut nödvändigt, och?. 1997/98:Jo26 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar rörande etisk bedömning av användning av djur för försöksändamål. 1997/98:Jo27 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar rörande etisk bedömning av användning av djur för försöksändamål. 1997/98:Jo28 av Elving Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande de djurförsöksetiska nämndernas beslutskompetens, 2. att riksdagen beslutar att 2 och 4 §§ djurskyddslagen utformas på sätt som föreslås i motionen.
Motioner från allmänna motionstiden 1996 1996/97:Jo502 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om halveringsplan för djurförsök. 1996/97:Jo509 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges pådrivande roll i EU för att EU:s beslut från 1993 om förbud mot kosmetikatest på djur träder i kraft 1998, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av kosmetika- och hygienprodukter, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot försäljning av kosmetika- och hygienprodukter som testats på djur, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande gentemot EU och OECD. 1996/97:Jo511 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen gör en kartläggning av de plågsamma försöken som i dag utförs i Sverige för att kunna införa lagstiftning som förhindrar ett obegränsat lidande för försöksdjuren. 1996/97:Jo512 av Marie Wilén m.fl. (c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 2 § djurskyddslagen skall ändras till den lydelse den fick i riksdagens beslut om ny djurskyddslag år 1988. 1996/97:Jo514 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att säkerställa en minskning av djurförsöken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att myndigheter och forskningsorgan bör åläggas att upprätta avvecklingsplaner för djurförsök, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska myndigheter och förhandlare bör åläggas att driva frågan om en minskning av djurförsök och ersättande av djurförsök med alternativa metoder i internationella sammanhang, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett svenskt institut för forskning, utveckling och information om alternativa metoder till djurförsök bör inrättas. 1996/97:Jo516 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av kosmetika och hygienprodukter och i produkterna ingående råvarar i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Jo517 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en handlingsplan för hur djurförsöken skall minska upprättas av berörda organ. 1996/97:Jo519 av Siw Persson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en oberoende utredning för att utvärdera Centrala försöksdjursnämndens och de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet samt lämna förslag till framtida inriktning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Jo523 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allmäninflytande i de djurförsöksetiska nämnderna bör stärkas genom att öka andelen politiker i nämnderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de djurförsöksetiska nämnderna bör bli beslutande. 1996/97:Jo524 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med anledning av djurförsök i försvarsforskningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en kartläggning av djurförsöken i försvarsforskningen bör genomföras, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för att användningen av försöksdjur i försvarsforskningen skall begränsas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken i försvarsforskningen, 1996/97:Jo525 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att LC50-metoden skall avvecklas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att LC50- och LD50-metoden skall rensas bort ur alla föreskrifter, 1996/97:Jo531 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en justering av 2 § djurskyddslagen, i syfte att ge tillsynsmyndigheten de befogenheter som krävs för att kunna hävda de etiska krav som ställts upp av den etiska nämnden vid tillståndsgivningen samt övriga krav enligt djurskyddslagen. 1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förbudslagstiftning mot djurtestning av kosmetika och hygienprodukter och i dessa ingående råvaror, 1996/97:Jo534 av Gunnar Goude (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de djurförsöksetiska nämndernas och djurskyddsinspektörernas arbetssätt, utbildning och finansiering. 1996/97:Jo536 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för djurförsök. 1996/97:Jo538 av Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för djurförsök i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om årlig redovisning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende utvärdering av Centrala djurförsöksnämnden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av de djurförsöksetiska nämndernas beslut och rekommendationer, 5. att riksdagen beslutar om ändring av 2 och 4 §§ djurskyddslagen på det sätt som redovisats i motionen. 1996/97:Ub514 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid oförutsett lidande för djur i djurförsök, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap för nämndernas ledamöter.
Motioner från allmänna motionstiden 1997 1997/98:Jo201 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av EU:s regler till djurvänlig äggproduktion. 1997/98:Jo206 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av varroakvalster. 1997/98:Jo213 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig kadaverhantering i Sverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transporter av kadaver, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla kadaverförbudet efter den 31 december 1997, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för kadaverhantering i EU, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om export av kadavermjöl, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för var kadaverhanteringsverksamhet får etableras. 1997/98:Jo501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink. 1997/98:Jo502 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varghybrider. 1997/98:Jo504 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispensmöjlighet från djurskyddslagens måttbestämmelser angående båspallar i ladugårdar. 1997/98:Jo506 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt frihet från antibiotika i foder. 1997/98:Jo507 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för restid på färja för hästar. 1997/98:Jo509 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispenser vid införande av 1999 års lag om måttbestämmelser för djurstallar. 1997/98:Jo511 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en halveringsplan för antalet djurförsök, 1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av levande grisar till länder med sämre djurskydd än i Sverige inte bör förekomma, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kastrering utan bedövning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på utevistelse för grisar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en smågris borde få växa upp på gården den fötts på i stället för att skickas till andra ställen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla mobila gårdsslakterier, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för plågsamma och stressande metoder för bedövning före slakt, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av suggpoolernas omfattning och hur de fungerar. 1997/98:Jo513 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en justering av 2 § djurskyddslagen. 1997/98:Jo514 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Sverige inom EU verkar för en förbudslagstiftning mot djurtestning av kosmetika och hygienprodukter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i en skrivelse bör redogöra för vilka åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra internationella forum för att främja bättre djurhållning och djurskydd. 1997/98:Jo515 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt individuellt förfarande för äldre lantbrukare i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Jo516 av Gudrun Lindvall och Maggi Mikaelsson (mp, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av burhållning av pälsdjur. 1997/98:Jo517 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av djurskyddet. 1997/98:Jo519 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink. 1997/98:Jo521 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samlad information om enskilda djurförsök. 1997/98:Jo522 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inskränka möjligheten att döda katter i förhållande till nuvarande reglering och att omhändertagande i större utsträckning likställs med de villkor som gäller för övergivna hundar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till kattorganisationer och kattvård, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ny reglering till ägaransvar gentemot övergivna katter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av katter. 1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige med kraft måste driva kravet om förbud mot antibiotika i foder. 1997/98:Jo526 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink. 1997/98:Jo527 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av djurskyddslagen. 1997/98:Jo528 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra kastreringen av grisar överflödig. 1997/98:Jo529 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsorganisationerna bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor. 1997/98:Jo530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda frågan om en djurskyddsmyndighet. 1997/98:Jo531 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i djurskyddslagen.
1997/98:Jo533 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av karantänsreglerna. 1997/98:Jo534 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsorganisationerna bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förslaget om inrättande av djurskyddsmyndighet utreds, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hållande av apor för försök. 1997/98:Jo535 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot kosmetikatester på djur, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande för att EU:s kosmetikaförbud skall genomföras i juni 2000. 1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grymma metoder i djurhållningen måste avvecklas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt hygieniska slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter.
1997/98:Jo538 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av användandet av vakthundar. 1997/98:Jo539 av Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aphållning inte bör ske i källarplanet i det nuvarande djurhuset, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av förändringar av hållningen av apor i det nuvarande djurhuset, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddslagen inte är relativ när det gäller kraven på utrymmen för försöksdjur, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse om den framtida hållningen av apor i det nya djurhuset. 1997/98:Jo540 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor. 1997/98:Jo544 av Inger Davidson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall följa Europarådskonventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöksändamål och annat ändamål (ETS 123). 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade djurskyddskrav. 1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antibiotika. 1997/98:Ub807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök, 56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid oförutsett lidande för djur i djurförsök, 57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap för nämndernas ledamöter.
Utfrågning, m.m. Representanter för Jordbruksdepartementet har lämnat information till utskottet om förslagen till ändring i djurskyddslagen. Vidare har professor Kerstin Olsson, SLU, och hovrättslagman Staffan Levén, Hovrätten för Västra Sverige, besvarat frågor om de etiska nämndernas arbete. Utskottet har vidare uppvaktats av representanter för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.
Utskottet
Inledning Som en följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen måste vissa EG- bestämmelser som rör djurskyddet införlivas genom ändringar i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539). Så är fallet t.ex. beträffande vissa av EG:s bestämmelser om försöksdjur. Mot bakgrund av det ändringsbehov som föranleds av EU-medlemskapet och de förslag till andra lagändringar som förts fram i olika sammanhang har det inom Jordbruksdepartementet gjorts en översyn av lagen som resulterat i departementspromemorian Ds 1997:11 Ändringar i djurskyddslagen. Syftet med översynen är att skärpa reglerna om djurskydd och att åstadkomma en väl fungerande djurskyddstillsyn. Regeringen beslutade den 9 oktober 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över en lagrådsremiss med förslag grundade på den remitterade departementspromemorian. Regeringen har emellertid valt att begränsa det förslag som nu föreläggs riksdagen till att omfatta bara de ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna genomföras.
Lagens tillämpningsområde, m.m.
Utskottets överväganden Enligt regeringens förslag skall djurskyddslagen inte bara avse husdjur och vilda djur som hålls i fångenskap utan också vilda djur som används i djurförsök även om dessa djur inte hålls i fångenskap. Av naturliga skäl kan inte sådana vilda djur som släpps fria och samtidigt används som försöksdjur omfattas av bestämmelserna i lagen som anger att djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Ett särskilt undantag från dessa krav föreslås gälla för de ifrågavarande försöksdjuren. Användningen av vilda djur som försöksdjur är reglerad i rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål. Regler om sådan användning finns också i Europarådets konvention om skydd av ryggradsdjur som används för försök och annat vetenskapligt ändamål (ETS 123). Direktivet omfattar alla ryggradsdjur och alla åtgärder som kan medföra lidande för ett försöksdjur. Det framgår bl.a. att ett försöksdjur kan släppas fritt om myndigheterna tillåter det och under förutsättning att myndigheterna ser till att största möjliga ansträngning gjorts för att sörja för djurets välbefinnande och förutsatt att djurets hälsotillstånd tillåter det. Vidare framgår att försök, efter myndigheternas tillstånd, får utföras utanför användaranläggningar. Motsvarande bestämmelser finns i Europarådskonventionen. Som regeringen anför krävs för ett införlivande av dessa bestämmelser att även vilda djur som inte hålls i fångenskap, men som används som försöksdjur, i princip omfattas av djurskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd del.
Hållande av försöksdjur m.m.
Propositionen Regeringen föreslår att 4 § djurskyddslagen (1988:534) ändras så att kraven på att djuren skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt även skall gälla försöksdjuren. Härigenom genomförs rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål i berörd del.
Motionerna Enligt motion Jo28 (c) kan den uppräkning som görs i 4 § djurskyddslagen (1988:534) om vilka djur som omfattas komma att leda till tolkningssvårigheter. Motionärerna föreslår därför att paragrafen utformas på ett sådant sätt att alla djur omfattas av paragrafen. Första stycket bör således ges följande lydelse: ?Djur skall hållas och skötas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt? (yrkande 2 delvis). Enligt motion 1996/97:Jo538 (c) bör kraven på hur djur skall hållas och skötas även gälla försöksdjuren. 4 § djurskyddslagen bör ändras i enlighet härmed (yrkande 5 delvis).
Utskottets överväganden Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § första stycket så att detta också gäller för djur som används på sätt som avses i 19 §. Enligt rådets direktiv 86/609/EEG skall försöksdjur uppstallas i en lämplig miljö. Vidare skall djurens möjligheter att tillfredsställa sina fysiologiska och etologiska behov inskränkas i minsta möjliga mån. Som framgår av propositionen innebär ändringen av paragrafen att rådets direktiv 86/609/EEG genomförs i den angivna delen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 4 § i princip utgör en precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Avsikten är att särskilt framhäva djurskyddsintresset i fråga om sådan djurhållning där bl.a. starka ekonomiska intressen kan göra sig gällande. Några tolkningssvårigheter av det slag som anges i motion Jo28 föreligger således inte. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Jo28 (c) yrkande 2 delvis. Motion 1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis är därmed tillgodosedd och bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Tillståndskrav beträffande försöksdjur m.m.
Propositionen Enligt regeringens förslag skall djur få användas som försöksdjur endast om syftet med försöket inte kan uppnås med en annan tillfredsställande metod utan användning av djur. Dessutom måste försöket utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. En ytterligare förutsättning är att det vid försöket endast används djur som fötts upp för ändamålet. Förslaget innebär ett genomförande av rådets direktiv 86/609/EEG i berörd del. Av direktivet framgår att djurförsök inte får utföras om det avsedda syftet med försöket kan uppnås genom en annan tillfredsställande metod som inte innebär användning av försöksdjur. Vidare skall alla djurförsök utformas på ett sätt som medför minst lidande för djuren, men ändå leder till tillfredsställande försöksresultat. Enligt propositionen skall regeringens eller, om regeringen bestämmer det, Jordbruksverkets tillstånd krävas för uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller användning av försöksdjur. Ett sådant tillstånd får återkallas. Om tillstånd lämnats till uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller användning av försöksdjur föreslår regeringen vidare att det, förutom en av Jordbruksverket godkänd föreståndare, skall finnas en veterinär som ger råd och anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas och som bistår vid behandling av djuren. Vidare skall det finnas en för verksamheten tillräckligt stor personal som har den utbildning och kompetens som behövs för verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om vad som skall gälla för föreståndaren och veterinären om personalens utbildning och kompetens. Föreståndaren och veterinären skall se till att lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs i verksamheten. Genom förslaget genomförs rådets direktiv 86/609/EEG i berörda delar.
Motionerna Enligt motion Jo25 (kd) bör regeringen utarbeta ett förslag till sådan ändring av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte skall användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Enligt motionärerna skall allmänintresset väga lika tungt vid ett avgörande som de rekvisit som regeringen föreslår (yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen beslutar ge 19 § punkt 2 djurskyddslagen följande lydelse: ?att verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att djuren inte utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än vad som är absolut nödvändigt, och?. Enligt motionärerna finns det inget som säger att vi inte skulle kunna införa strängare krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det är orimligt att försöksdjur skall kunna bli utsatta för obegränsat lidande (yrkande 2). I flera motioner framförs krav som innebär att 2 § djurskyddslagen skall återställas i sin ursprungliga lydelse i syfte att ge tillsynsmyndigheten erforderliga befogenheter att hävda de etiska krav som ställs upp av den etiska nämnden vid tillståndsgivningen. I motion Jo28 (c) yrkas sålunda att riksdagen beslutar att ge 2 § djurskyddslagen följande lydelse. ?Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom? (yrkande 2 delvis). Motsvarande krav framförs även i motionerna 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd), 1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44, 1997/98:Jo513 (kd) och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56. Enligt motion 1997/98:Jo531 (fp) bör ansvaret för djurskyddstillsynen även i fortsättningen ligga hos kommunerna.
Utskottets överväganden Som framhålls i propositionen skall målet vad beträffar försöksdjursanvändningen självfallet vara att i möjligaste mån minska antalet tillfällen då djur används för försök och liknande verksamhet och dessutom minska antalet djur som kommer till sådan användning. I all forskning gäller givetvis att bästa möjliga försöksresultat bör uppnås med så få djur som möjligt. Ett lika självklart mål är att utforma försöken på ett sådant sätt att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. Detta är till sin karaktär grundläggande centrala regler för all försöksverksamhet med djur. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd del. Motion Jo25 (kd) yrkande 2 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd. När det gäller synpunkterna i motion Jo25 beträffande förutsättningarna för användning av försöksdjur erinrar utskottet dessutom om att föredragande departementschefen, i förslaget till vår nuvarande djurskyddslagstiftning (prop. 1987/88:93), bl.a. framhöll betydelsen av att djurförsöken begränsas till att avse bara sådana fall då det är angeläget från allmän synpunkt att utföra försöket. Enligt 49 § djurskyddsförordningen (1988:539) skall också nämnden, vid den etiska prövningen, avstyrka att djur används för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Oavsett om denna prövningsregel tas in i lag eller bibehålls i djurskyddsförordningen är den givetvis bindande för nämnderna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo25 (kd) yrkande 1 i den mån dess syfte inte kan anses tillgodosett. Som redovisas i propositionen finns i dag krav i djurskyddslagen på en ansvarig föreståndare vid varje användaranläggning. Detta är inte tillräckligt för att till fullo införliva EG:s direktiv på området. I likhet med regeringen anser utskottet att lagen därför bör kompletteras med krav på att det skall finnas en veterinär som ger råd och anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas och som bistår vid behandling av djuren. Det bör också framgå av lagen att det skall finnas en tillräckligt stor personal med lämplig utbildning och kompetens. Utskottet delar även den i propositionen redovisade uppfattningen att ett bemyndigande bör ges för att möjliggöra föreskrifter och beslut om vad som skall gälla för de olika personalkategorierna. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd del. Syftet med regeringens förslag i denna del är att tydliggöra vem som ytterst ansvarar för djurskyddet. Föreståndaren och veterinären har att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med djurskyddslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Föreskrifter kan meddelas för att tillförsäkra en väl fungerande verksamhet med försöksdjur men även t.ex. innehålla specificerade krav på ett visst antal föreståndare eller veterinärer som skall svara för verksamheten på stora anläggningar med många olika enheter. På detta sätt tvingas föreståndaren och veterinären att, var och en utifrån sin kompetens och sitt ansvarsområde, aktivt bevaka djurskyddet i alla situationer och kan göras ansvariga för eventuella avvikelser från författningarna på området. Självfallet innebär inte detta att övrig personal fritas från ansvar. Om någon i personalen bryter mot djurskyddslagen i sitt arbete kan denne naturligtvis ställas till ansvar för detta. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo28 (c) yrkande 2 delvis, 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd), 1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44, 1997/98:Jo513 (kd) och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet avstyrker därmed berörda motioner. Regeringen har i propositionen valt att begränsa sina förslag till att omfatta bara de ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna genomföras. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att det i motion 1997/98:Jo531 (fp) framförda kravet om fortsatt kommunalt ansvar för djurskyddstillsynen lämnas utan vidare åtgärd.
Etisk bedömning
Propositionen Enligt regeringens förslag skall användning av djur för försöksändamål godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen påbörjas. Den nuvarande ordningen, där nämnden beslutar att tillstyrka eller avstyrka, är formellt endast rådgivande. En forskare är i princip oförhindrad att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts. Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts riskerar att bryta mot djurskyddslagen. De djurförsöksetiska nämndernas rådgivande beslut får därigenom en tvingande verkan. Det förhållandet att nämndens beslut får en tvingande verkan får betydelse också vid djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan ifrågasätta åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller utanför försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som åtminstone i vissa avseenden tvingande. Beslutens legala status är därför oklar och viss osäkerhet råder om deras faktiska verkan. Enligt regeringen kan detta inte anses tillfredsställande. Vidare har det i lagstiftningsärendet, efter lagrådsföredragningen, uppmärksammats att det kan ifrågasättas om en tillstyrkan av en djurförsöksetisk nämnd är tillräcklig för att EG:s regler på området skall anses till fullo genomförda. Enligt rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål skall medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder om de anser att försöket inte är av tillräcklig vikt för att tillgodose de grundläggande behoven hos människor eller djur. Detta innebär att en medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök. Odiskutabelt kommer den möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs krav på att ett försök skall vara godkänt för att vara tillåtet. I och med detta måste också kraven i EG:s direktiv i detta avseende till fullo anses ha genomförts. De etiska nämnderna har en mycket speciell och bred sammansättning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till möjligheterna att modifiera ansökan eller ansöka på nytt anser regeringen att en godtagbar ordning bör vara att nämndernas beslut inte skall kunna överklagas. Lagrådet har påpekat att en djurförsöksetisk nämnds beslut på ett avgörande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Med anledning härav anser Lagrådet att nämndens beslut bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser emellertid att även dagens beslut på motsvarande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Ett avstyrkande av djuranvändningen medför i princip samma konsekvenser som ett avslag och kan inte överklagas. I stället är forskaren oförhindrad att återkomma med en ny modifierad ansökan. På anförda skäl anser regeringen att Lagrådets påpekande inte bör föranleda någon ändring av förslaget i denna del.
Motionerna Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 1 bör riksdagen avslå regeringens förslag till ändring av 21 § djurskyddslagen. Regeringens skäl för att förändra den rättsliga karaktären på de etiska nämndernas beslut är inte övertygande. Förslaget har väckt starkt motstånd hos viktiga remissinstanser inom försöksdjursområdet. Det ingår som en viktig del i den av regeringen tillkallade särskilda utredarens arbete med att bl.a. närmare granska de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet (dir. 1997:43). Vidare framhålls att de noggranna avvägningar som bör göras mellan olika intressen med fördel kan hanteras av den särskilde utredaren och de sakkunniga från forskning, veterinärväsende och djurskydd som är utsedda. Dessa borde också ha goda förutsättningar att riktigt bedöma konsekvenserna för den djurförsöksetiska prövningen av nya förslag (yrkande 2). Avslag på regeringens förslag beträffande den etiska bedömningen av djurförsök yrkas också i motionerna Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s) och Jo28 (c) yrkande 1. Enligt motionärerna har flera viktiga remissinstanser liksom Lagrådet invänt mot regeringens förslag såväl vad gäller beslutets rättsliga status som besvärsrätten. Mot bakgrund av att regeringen tillsatt en utredning som har till uppgift att se över bl.a. de djurförsöksetiska nämndernas arbete så finner motionärerna det ytterst olämpligt att nu ändra villkoren för den etiska prövningen av djurförsök. Regeringens förslag i detta avseende bör ej genomföras. Enligt motion 1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2 bör de djurförsöksetiska nämnderna bli beslutande.
Utskottets överväganden Som framgår av propositionen kan de djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i dag anses ha tvingande verkan. Visserligen är en forskare i princip oförhindrad att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts. Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts riskerar att bryta mot djurskyddslagen. Detta förhållande får betydelse också vid djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan ifrågasätta åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller utanför försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som åtminstone i vissa avseenden tvingande. I likhet med regeringen anser utskottet att beslutens oklara legala status skapar osäkerhet om deras faktiska verkan, vilket inte kan anses tillfredsställande. Som också framhålls i propositionen innebär rådets direktiv 86/609/EEG bl.a. att en medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök. Odiskutabelt kommer den möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs krav på att ett försök skall vara godkänt för att vara tillåtet. I samband med en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet understrukit att EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet upprättades, har avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige måste införa ett system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda enskilda djurförsök. Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid själva prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets mening finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den dialog som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöksetiska nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet utgår ifrån att detta arbetssätt kan bibehållas även om nämnderna får möjlighet att meddela bindande beslut. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd del. Därmed tillgodoses motion 1996/97: Jo523 (mp) yrkande 2. Motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2 delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s) delvis och Jo28 (c) yrkande 1 delvis avstyrks. När det gäller möjligheterna att överklaga nämndernas beslut framhålls i propositionen att ett avstyrkande av djuranvändningen, som inte kan överklagas, i princip medför samma konsekvenser som ett avslag som inte kan överklagas. Dagens beslut påverkar således forskaren på samma sätt trots att det inte går att överklaga. Samtidigt bör dock uppmärksammas att ett avslag på ett avgörande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Det skulle kunna förekomma att en forskare i skilda avseenden inte har samma uppfattning som nämnden. Vid ett avslag från nämnden torde det då te sig meningslöst för den enskilde forskaren att dels söka tillstånd till verksamheten, dels påbörja denna eftersom han då riskerar att bryta mot djurskyddslagen. I likhet med Lagrådet anser utskottet därför att en djurförsöksetisk nämnds beslut skall kunna överklagas. Övervägande skäl talar för att sådana överklaganden behandlas av allmän förvaltningsdomstol enligt 38 § andra stycket djurskyddslagen. Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag såvitt avser 38 och 38 a §§ djurskyddslagen. Därmed tillgodoses motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2 delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s) delvis och Jo28 (c) yrkande 1 delvis. De delar av propositionen som ej särskilt berörts har ej föranlett några invändningar från utskottets sida.
Fristående djurskyddsfrågor
Utskottets överväganden
Administration, m.m. Enligt 1 § förordningen (1991:375) med instruktion för Statens jordbruksverk skall Jordbruksverket verka för ett gott djurskydd och särskilt säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav. Jordbruksverket skall vidare verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och se till att smittsamma djursjukdomar bekämpas. Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen och har dessutom till uppgift att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten. Detta framgår av 24 § djurskyddslagen (1988:534). Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att en ny särskild djurskyddsmyndighet inrättas. Därmed avstyrks motionerna 1997/98:Jo530 (fp) och 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 2. Vidare avstyrks de i motionerna 1997/98:Jo517 (s) delvis och 1997/98: Jo527 (fp) framförda yrkandena beträffande en utvärdering av djurskyddslagen. I tre motioner yrkas att djurskyddsorganisationerna skall ges besvärsrätt i djurskyddsfrågor. Organisationerna skall fungera som part och ställföreträdare för djuren. Utskottet konstaterar för sin del att djurskyddsorganisationerna regelmässigt fungerar som remissorgan när det gäller aktuella djurskyddsfrågor och äger representation i Jordbruksverkets djurskyddsråd. Utskottet anser att det inte finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i djurskyddsorganisationernas ställning i enlighet med förslagen i motionerna 1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo529 (fp) och 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1. Motionsyrkandena avstyrks. Inom EU är användningen av antimikrobiella fodertillsatser helt harmoniserad, och godkännande av sådana fodertillsatser sker enligt EG:s regelverk. I de svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls övergångsbestämmelser enligt vilka Sverige fram t.o.m. den 31 december 1998 får behålla den lagstiftning som gällde vid anslutningen för fodertillsatser (antibiotika, kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel). Under övergångsperioden gäller således begränsningar i eller förbud mot användningen av dessa tillsatser i foder. Senast vid övergångsperiodens slut skall beslut fattas enligt förfarandet i artikel 7, direktivet om fodertillsatser 70/524/EEG, huruvida Sverige kan behålla sitt förbud även fortsättningsvis. Till grund för prövningen skall Sverige lämna utförliga vetenskapliga redogörelser. Våren 1995 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande till frågan om ett fortsatt förbud mot användningen som tillsatser i foder av antibiotika, kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel. Utredningens resultat har redovisats i betänkandet Antimikrobiella fodertillsatser (SOU 1997:132-133). Sammanfattningsvis bör framhållas att den nuvarande svenska foderlagstiftningens förbud mot inblandning av bl.a. antibiotika är ett resultat av en bred debatt. Förbudet är inte enbart veterinärvetenskapligt grundat, utan även etiska aspekter har beaktats i detta sammanhang. Det är angeläget att frågan om antibiotikatillsatser sätts in i ett större perspektiv rörande antibiotikans roll inom animalieproduktionen med avseende dels på risken för antibiotikaresistens, dels mer långsiktiga ekologiska effekter. Utskottet förutsätter att regeringen inför det kommande beslutet är fortsatt pådrivande när det gäller möjligheterna att både skärpa kraven inom EU och att behålla det svenska förbudet. Med det anförda kan syftet med de i motionerna 1997/98:Jo506 (c), 1997/98:Jo525 (c) yrkande 7 och 1997/98:L716 (c) yrkande 3 framförda kraven beträffande antibiotika i foder anses vara tillgodosedda. I de svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls även övergångsbestämmelser enligt vilka Sverige fram t.o.m. den 31 december 1997 fick behålla den nuvarande svenska foderlagstiftningens förbud mot kadavermjöl. Sverige har begärt att EU-kommissionen inför ett generellt förbud mot kadavermjöl i hela EU. I andra hand kräver man att få behålla det svenska förbudet. Som underlag för Sveriges begäran har Jordbruksverket i samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Naturvårdsverket och Fiskeriverket på regeringens uppdrag sammanställt och redovisat de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ställningstaganden till Sveriges fortsatta tillämpning av förbudet och begränsningar i fråga om kadavermjöl. Enligt vad utskottet erfarit diskuterade EU:s ständiga foderkommitté för foderfrågor Sveriges krav vid ett möte i Bryssel i mitten av december i fjol. Man bestämde sig härvid för att göra en noggrann genomgång av de undantag som Sverige vill behålla innan man fattar beslut. I väntan på detta förlängdes nuvarande undantagsregler. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att kommissionen under hösten 1997 beslutade att förbjuda bl.a. användningen i foder av specificerat riskmaterial i fråga om överförbar spongiform encefalopati (97/537/EG). Avsikten med förbudet är att minska riskerna för ytterligare spridning av sjukdomen och därigenom skydda både människor och djur. I beslutet definieras de kroppsdelar hos idisslande djur som klassas som riskmaterial. Kommissionen har efter omröstning i Ständiga veterinärkommittén den 16 december 1997 beslutat om ändring av beslutet innebärande att datum för ikraftträdande ändras till den 1 april 1998. Med det anförda föreslår utskottet att de i motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 3 och 4 framförda synpunkterna om förbudet mot kadavermjöl i foder kan lämnas utan vidare åtgärd. I motion 1997/98:Jo213 (mp) uppmärksammas även kadaverhanteringen i Sverige och villkoren för denna verksamhet. Jordbruksverket har med stöd av förordningen (1993:1488) om provtagning på djur m.m. meddelat föreskrifter om omhändertagande, hantering och bearbetning av djurkadaver och annat animaliskt avfall (SJVFS 1997:72). Föreskrifter meddelas bl.a. om bearbetning och förbränning av animaliskt avfall, registrering och godkännande av anläggning för sådan verksamhet, insamling, transport och märkning av animaliskt avfall, tillsyn och kontroll. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1, 2, 5 och 6 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Djurhållning m.m. Grundläggande regler för djurhållningen finns i djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. stall och andra förvaringsutrymmen. När det gäller djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket dessutom meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas. Jordbruksverket har med stöd av djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat föreskrifter om djurhållning inom lantbruket (SJVFS 1993:129). Utöver tillsyn och skötsel har föreskrifter meddelats om bl.a. utrymme, inredning och mått. När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Enligt utskottets mening får det ankomma på behörig myndighet att pröva möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller medge undantag från gällande föreskrifter för att tillgodose behovet av individuella lösningar. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) lämnas utan vidare åtgärd. Med anledning av det i motion 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 3 framförda kravet att grymma metoder i djurhållningen skall avvecklas erinrar utskottet särskilt om 2 § djurskyddslagen som innebär att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Med hänvisning härtill och ovan nämnda bemyndiganden m.m. anser utskottet att syftet med motionen bör kunna tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning. Motion 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 3 kan därför lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågan om pälsdjursuppfödningens förenlighet med djurskyddslagen (se bl.a. 1995/96:JoU14). Utskottet har därvid bl.a. framhållit att riksdagen i 4 § djurskyddslagen uppställt krav på att såväl djur inom animalieproduktionen som pälsdjur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Denna formulering innebär att det ställs strängare krav på ett hänsynstagande till varje djurarts behov av rörelsefrihet m.m. och till artens särskilda biologiska beteenden i övrigt. Utskottet konstaterade vidare att tillämpningsföreskrifterna givetvis måste utformas på ett sätt som är ägnat att uppfylla riksdagens intentioner. Jordbruksverket har i sina föreskrifter för lantbrukets djur (SJVFS 1993:129) reglerat hållande av pälsdjur. I anslutning till föreskrifterna har även allmänna råd utarbetats. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom ramen för Konventionen om skydd av lantbrukets djur i Europarådet ett arbete med nya regler för uppfödning av pälsdjur. Arbetet beräknas vara slutfört under våren 1998. Med det anförda föreslår utskottet att de i motionerna 1997/98:Jo501 (m), 1997/98:Jo516 (mp, v), 1997/98:Jo519 (s) och 1997/98:Jo526 (fp) framförda kraven på en avveckling av burhållningen av pälsdjur avslås. I motion 1997/98:Jo512 (mp) redovisas en del synpunkter och förslag om hållande av gris. Enligt utskottets mening kan syftet med motionen anses tillgodosett med ovan redovisade bemyndiganden och föreskrifter. Frågan om verksamhet med s.k. suggpooler faller även inom berörd tillsynsmyndighets ansvarsområde. Utskottet avstyrker motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8. Enligt vad utskottet erfarit skall ett nytt djurhus för Smittskyddsinstitutets försöksdjur byggas. Byggnaden beräknas vara klar omkring år 2000. Utskottet utgår från att de nya lokalerna utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de krav som följer av gällande djurskyddslagstiftning. I övrigt får det ankomma på berörd tillsynsmyndighet att pröva ifrågavarande djurhållning och vid behov vidta nödvändiga åtgärder. Eftersom det inte ankommer på riksdagen att ta ställning till ett enskilt förvaltningsärende, som är föremål för berörda myndigheters tillsyn och prövning, avstyrks motionerna 1997/98: Jo534 (mp) yrkande 4 och 1997/98:Jo539 (fp) yrkandena 1- 4. Enligt 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter får en katt, som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå något uttalande från riksdagens sida om rätten att döda katter, ägaransvaret för övergivna katter och stöd till kattvård och kattorganisationer. Motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks. Vidare avstyrks motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkande 4 om märkning av katter.
Djurtransporter EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler får tillämpas på transporter som understiger 50 km. I juni 1995 antog rådet ett nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av djur vid transport. Den svenska implementeringen återfinns i Jordbruksverkets föreskrifter om transport av levande djur (SJVFS 1996:105). Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo507 (s) i fråga om undantag för hästars restid på färja. I anslutning till motion 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 2 om att EU skall kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer vill utskottet anföra följande. Vid ministerrådsmötet i Bryssel den 15-16 december 1997 beslutades att djurtransporter från EU till andra länder skall granskas av en veterinär vid ankomsten. Ett intyg från en av EU-kommissionen godkänd veterinär är en förutsättning för att EU skall betala ut exportbidrag till transporten. De nya reglerna träder i kraft under våren 1998. Motionen avstyrks i berörd del i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Djurförsök Utskottet har valt att i detta betänkande behandla ett antal motionsyrkanden som handlar om djurförsök. Syftet med berörda motioner kan i allt väsentligt tillgodoses med hänvisning till den av regeringen den 6 mars 1997 tillkallade särskilda utredaren med uppgift att göra en inventering och bedömning av försöksdjursanvändningen i landet och att utvärdera det stöd som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas. Utredaren skall även lämna förslag till hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till djurförsök bör organiseras. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 1998 (dir. 1997:43). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 1996/97:Jo502 (kd) yrkande 4, 1996/97:Jo511 (v, c, mp), 1996/97:Jo514 (mp) yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo517 (m, fp, mp), 1996/97:Jo525 (v) yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo536 (s), 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 43, 1997/98:Jo511 (kd) yrkande 5, 1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo521 (v, c, mp), 1997/98:Jo544 (kd) yrkande 1 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 55 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. I flera motioner aktualiseras frågan om den etiska prövningen och Centrala försöksdjursnämndens verksamhet. De ovan nämnda direktiven rymmer även en översyn av Centrala försöksdjursnämndens (CFN) verksamhet samt en utvärdering av de djurförsöksetiska nämnderna. Förslag skall läggas fram om de förändringar av nämndernas verksamhet som kan behövas. Vidare framhålls att de djurförsöksetiska nämndernas prövning av planerade djurförsök är av stor betydelse för ett fungerande djurskydd och att en utvärdering av nämndernas verksamhet därför skall göras. Härvid skall en analys göras av utfallet av nämndernas hittillsvarande prövning och den praxis som utvecklats inom nämnderna. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionerna 1996/97:Jo514 (mp) yrkande 4, 1996/97:Jo519 (m, fp, c, v, mp), 1996/97:Jo523 (mp) yrkande 1, 1996/97:Jo534 (mp), 1996/97:Jo538 (c) yrkandena 3 och 4, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 45 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 57 lämnas utan vidare åtgärd. Mot bakgrund av det anförda avstyrks även motion 1996/97:Jo524 (mp) yrkandena 1-4. När det gäller test av kosmetika på djur vill utskottet anföra följande. Enligt kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17 april 1997 (L 114) har förbudet att på marknaden släppa ut kosmetiska produkter som utprovats på djur skjutits upp till den 30 juni 2000. Enligt kommissionen har framsteg gjorts inom forskningen vad gäller alternativa försöksmetoder men ingen har hittills kunnat valideras vetenskapligt. OECD har ännu inte antagit några riktlinjer för toxicitetstester som är tillämpliga på alternativa försöksmetoder. Utskottet har vid flera tillfällen redovisat sin inställning beträffande test av kosmetika på djur, senast i november 1994 (se 1994/95:JoU1 s. 14 f.). Därvid anförde utskottet bl.a. att kosmetika måste hänföras till sådana produkter beträffande vilka det av etiska skäl inte bör accepteras att djurförsök kommer till användning. Samtidigt finns det ett intresse av att produkter som saluförs till allmänheten bör ha genomgått erforderliga undersökningar i syfte att förhindra skadliga verkningar hos konsumenterna. På förslag av utskottet har riksdagen tidigare, som sin principiella uppfattning, uttalat att djurförsök inte bör få förekomma vid framställning och testning av kosmetika. Kosmetika skulle dock inte undantas från de produktsäkerhetskrav som i konsumenternas intresse gäller för kemiska produkter i allmänhet. Utskottet förutsatte vidare att regeringen följer utvecklingen på detta område och även internationellt driver ett aktivt arbete för att få till stånd skärpta regler på djurförsöksområdet, inte minst när det gäller djurförsök i samband med tillverkning av kosmetika. Sverige bör agera aktivt för att påverka bl.a. EU så att alternativa metoder för testning av kosmetika- och hygienprodukter utvecklas. Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller test av kosmetika på djur och förutsätter att regeringen aktivt verkar för att EU:s förbud skall genomföras år 2000. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Jo509 (c) yrkandena 1-4, 1996/97:Jo514 (mp) yrkande 3, 1996/97:Jo516 (m, fp, c, mp), 1996/97:Jo532 (kd) yrkande 1, 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 1 samt 1997/98:Jo535 (mp) yrkandena 1 och 2 i den mån deras syfte inte kan anses tillgodosett.
Övriga djurskyddsfrågor När det gäller kastrering av grisar framgår av 25 § djurskyddsförordningen (1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1 december 1996, att svin får kastreras utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått två veckors ålder. Vid kastrering av svin som uppnått två veckors ålder skall ingreppet göras under bedövning. Tidigare fick ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs anlitande fram till dess djuret uppnått fyra veckors ålder. Med det anförda vidhåller utskottet sin i april 1997 gjorda bedömning enligt vilken det får i första hand ankomma på regeringen och berörda myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu gällande föreskrifter på detta område (se 1996/97:JoU10). Motionerna 1997/98: Jo512 (mp) yrkande 2 och 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionerna 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 att det vore önskvärt om utvecklingen av mobila slakterier kunde påskyndas. En sådan utveckling skulle stimulera verksamheten med gårdsslakterier samtidigt som möjligheterna att motverka långa djurtransporter ökar. Inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i jordbruksföretag. Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar djurskyddet och till kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av Sverige kan stöd utgå även till investeringar som förbättrar produkternas kvalitet och innebär en omställning av produktionen till marknadens behov, minskar produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Vidare bör uppmärksammas att det inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling (Mål 5b) finns stöd som syftar till att skapa livskraftiga landsbygdsföretag genom att utveckla nya verksamheter som kan kombineras med de areella näringarna. Det finns således möjlighet att ge stöd till utveckling av kompletterande verksamhet inom berörda företag. Utskottet förutsätter att eventuella tillämpningssvårigheter uppmärksammas av regeringen och att man vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga för att främja den mer småskaliga slakteriverksamheten. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536 yrkande 4 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd. I anslutning till motion 1997/98:Jo512 om förbud mot plågsamma och stressande metoder för bedövning före slakt konstaterar utskottet att frågan regleras i djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får dessutom regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i andra fall. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 7. Enligt motion 1997/98:Jo512 yrkande 1 bör Sverige förbjuda export av levande grisar till länder med sämre djurskydd än i Sverige. Utskottet vill framhålla att begreppet ?sämre djurskydd än Sverige? inte är tillräckligt klart och entydigt för att läggas till grund för ett beslut om exportförbud. I den mån motionen avser export till andra EU-länder bör understrykas att ett exportförbud på angiven grund inte är förenligt med EG:s grundläggande bestämmelser om varors fria rörlighet. Vidare bör uppmärksammas att EG:s djurskyddslagstiftning till stora delar är minimiregler. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 1. Med anledning av det i motion 1997/98:Jo502 (mp) framförda förslaget om förbud mot avel och ägande av s.k. varghybrider vill utskottet anföra följande. Enligt 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Varg är upptagen på den s.k. Citeskonventionens A-lista. Parterna under konventionen beslutade hösten 1997, i en s.k. resolution (10.17), att den högsta (mest skyddsvärda) listning som ena parten i ett avelsförhållande har, också skall gälla för avkomman. En avkomma varg/hund får således vargens liststatus. Samma gäller avkomma varghybrid/hund. I EG:s nya rådsförordning om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EG nr 338/97), som skall tillämpas under iakttagande av bl.a. de bestämmelser som återfinns i Citeskonventionen, återfinns vargen på den s.k. A-listan. Enligt förordningen (art. 8) är det förbjudet att bl.a. köpa, saluföra, sälja samt att inneha för försäljning exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom Regeringskansliet ett arbete med en ny förordning om skydd av hotade arter. Bl.a. föreslås i denna att saluförandet av hundar under beteckningarna varghund/varghybrid skall förbjudas. Man vill på så sätt motverka risken för oönskad påverkan på den vilda vargstammen. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att Jordbruksverket med stöd av djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat nya föreskrifter om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby (SJVFS 1997:61). Bl.a. förbjuder man hållandet av rovdjur för sällskap och hobby. Med det anförda föreslår utskottet att motion 1997/98:Jo502 (mp) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om upplåtelse av vakthund inom Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta arbete anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande beträffande en eventuell reglering av användandet av vakthund. Motion 1997/98:Jo538 (s) avstyrks. Sverige är ett av få länder som är fritt från rabies. Detta har uppnåtts med strikt tillämpning av karantän. Minröjningshundars eventuella tjänstgöring utanför EU innebär en ökad exponering för rabiessmitta. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida med anledning av det i motion 1997/98:Jo533 (s) framförda kravet om en översyn av reglerna för karantän med vidgade dispensmöjligheter för minröjningshundar. Motionen avstyrks. Enligt motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98:Jo540 (fp) bör staten ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor och i sin upphandling efterfråga produkter som ej testats på djur samt djurprodukter från djurvänlig produktion. Enligt 1 kap. 22 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling får den upphandlande enheten ställa de krav som den anser vara viktiga. Dessa krav skall dock vara affärsmässigt avvägda i förhållande till det som upphandlas. Det är vidare viktigt att utvärderingskriterierna kopplas till den vara eller tjänst som skall upphandlas. Den upphandlande enheten skall i förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandling ange vilka omständigheter som den tillmäter betydelse. I lagen nämns miljöpåverkan som ett exempel på omständighet som den upphandlande enheten får ta hänsyn till. Samtidigt bör uppmärksammas att de krav som ställs inte får utformas på ett sådant sätt att de innebär en uppenbar konkurrensbegränsning. Med det anförda avstyrks motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98: Jo540 (fp) i den mån de inte kan anses tillgodosedda. Regeringens arbete med att bl.a. inom EU och vid den fortsatta reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik främja bättre djurhållning och djurskydd uppmärksammas i motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och 1997/98:K715 (kd) yrkande 10. En svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden har redovisats av den parlamentariska kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i betänkandet Mat och miljö (SOU 1997:102). I betänkandet framhålls bl.a. att det är angeläget att djurens situation förbättras inom EU av såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga skäl. För att så skall ske måste EU:s gemensamma regler som finns om smittskydd, djurskydd och djurhälsa skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur, vissa uppfödningsformer, foderkvalitet och hygien samt smittspridning. På djurskyddsområdet, där gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt angeläget att sådana införs. Den svenska djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Frågan har också uppmärksammats av utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion (SOU 1997:167). Enligt utredaren är det angeläget att Sverige är pådrivande vad gäller såväl att behålla den nuvarande som att höja ambitionsnivån beträffande djurskyddet inom EU. Avslutningsvis bör även nämnas att regeringen varje år, i en särskild skrivelse, lämnar en redogörelse till riksdagen om verksamheten i EU (senast 1996/97:80). Det anförda tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och 1997/98:K715 (kd) yrkande 10. Motionsyrkandena avstyrks. Beträffande frågan om att anpassa berörda EU-regler till djurvänlig äggproduktion hänvisar utskottet till sin bedömning i februari 1997 med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:64 om alternativ till traditionell burhållning av höns. Utskottet anförde bl.a. följande. Det är oacceptabelt att hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp för sina grundläggande beteenden. I sammanhanget bör också noteras att Sverige även ur andra aspekter har högre djurskyddskrav än flertalet övriga EU-länder. Sverige tillåter t.ex. inte näbbamputation eller näbbtrimning. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att Sverige aktivt bör verka för att funktionskrav införs och traditionella burar förbjuds i alla medlemsstater i EU (1996/97:JoU9). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion 1997/98:Jo201 (c) med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Varroakvalster hos bin
Utskottets överväganden Enligt motion 1997/98:Jo206 (m) är den svenska biodlingen i kris. Det räcker inte med att utreda biodlingen i Sverige. Det är också hög tid att återuppta kampen mot varroan och se till att den inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är ännu bara mindre områden i landet som är infekterade. Utskottet utgår från att motionen syftar till en utrotning av varroakvalstret genom obligatoriska föreskrifter om förintande av smittade bisamhällen. Det bör inledningsvis framhållas att utskottet under innevarande mandatperiod och de två föregående mandatperioderna behandlat motioner om varroa och mer övergripande biodlingsfrågor vid sammanlagt tio tillfällen. En omfattande redovisning av problemen med varroakvalstret lämnas i betänkande 1994/95:JoU1. Dessutom har Riksdagens revisorer under våren 1994 besökt Statens jordbruksverk och granskat verkets strategi för bekämpning av varroakvalstret, utan att finna anledning till anmärkningar. Utskottet har vid flera tillfällen fått information om vilka praktiska förutsättningar som föreligger för att kontrollera eller utrota varroakvalstret. Från Jordbruksverkets sida har bl.a. framhållits att ett fullständigt förintande av kvalstret kräver att samtliga bin och bisamhällen där varroakvalstret förekommer förintas. Därvid måste man först definiera de områden där kvalstret förekommer, vilket i sig innebär särskilda svårigheter. Bekämpningen måste inriktas på såväl domesticerade som vilda bin. Det krävs bifrihet under uppskattningsvis tre år för att samtliga bin, främst vilda bisamhällen, skall kunna lokaliseras. De positiva effekterna på växtodling m.m. av binas pollinering skulle utebli under de år utslagningen pågår. Ett försök till utslagning skulle således kräva mycket stora insatser i form av både arbete och kapital. Någon garanti för att försöket ger bestående resultat kan inte ges. Ett enda kvalster som överlever kan föra smittan vidare. Risken för återinfektion kvarstår dessutom så länge smittan finns i vår omvärld. Inom binäringen går åsikterna starkt isär i denna fråga. Från Jordbruksverkets sida har man bestämt dementerat alla påståenden om att varroakvalstret skulle kunna utrotas med relativt begränsade insatser. Enligt aktuella uppgifter från Jordbruksverket finns varroa i dag i Skåne, Blekinge, Kronobergs län, södra Hallands län, södra Jönköpings län, Gotlands län och i fyra församlingar i Värmlands län vid gränsen till Norge. Enligt bitillsynsmännens årsrapporter för år 1996 är ca 12 000 bisamhällen angripna av varroa. Som framgår av utskottets tidigare uttalanden har riksdagen i bisjukdoms- lagen (1974:211) delegerat beslutanderätten till regeringen, tillsynsman eller behörig myndighet såvitt avser åtgärder och förelägganden mot enskilda m.m. för att bekämpa bisjukdomar. Enligt bisjukdomsförordningen (1974:212) åligger det Jordbruksverket att följa sjukdomarnas uppträdande och spridning, utfärda föreskrifter om bekämpning och meddela råd och anvisningar. Riksdagen har således ansett att frågan om bekämpning av bisjukdomar bör behandlas på myndighetsnivå, och enligt utskottets mening finns det starka skäl att bibehålla denna ordning. Detta gäller i synnerhet en sådan utpräglat teknisk/vetenskaplig bedömning som måste göras i fråga om förutsättningarna för ett fullständigt förintande av varroakvalstret eller vilka metoder som över huvud taget är mest lämpade för att bekämpa olika bisjukdomar. Utskottet har inget underlag som tyder på att ett beslut om storskaliga och obligatoriska bekämpningsinsatser i enlighet med motion 1997/98:Jo206 skulle vara effektiva eller ge bestående resultat. Liksom tidigare förutsätter utskottet givetvis att regeringen och Jordbruksverket med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område. För fullständighetens skull bör framhållas att Jordbruksverket utfärdat föreskrifter angående bl.a. zonindelning och flyttningsrestriktioner för att bekämpa varroakvalstret (SJVFS 1992:38, 1993:27 och 1994:68). Vidare erinrar utskottet om att den enskilde biodlaren är skyldig att vidta åtgärder för att hålla nere och bekämpa varroa-kvalstret och andra bisjukdomar enligt angivna föreskrifter. Enligt 42 § i verkets föreskrifter SJVFS 1992:38 skall bitillsynsman i bigård där varroa-kvalster förekommer förelägga innehavaren att vidta bekämpningsåtgärder i bigårdens samtliga samhällen. Sådana bekämpningsåtgärder skall avse användning av spärrboxmetoden, användning av de kemiska substanserna myrsyra eller mjölksyra eller de kemiska bekämpningsmedel som är godkända för bekämpning av varroakvalster i bigård. Valet av bekämpningsåtgärder i det enskilda fallet får göras av biodlaren. När det gäller förutsättningarna i allmänhet för binäringens fortlevnad kan tilläggas att utskottet behandlade denna fråga så sent som under hösten 1997 (1997/98:JoU3). I det sammanhanget hänvisade utskottet till en nyligen antagen EG-förordning (EG) nr 1221/97 om åtgärder för att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung. Ett förslag till nationellt program för den svenska binäringen har nyligen utarbetats och överlämnats till kommissionen för godkännande. Det bör framhållas att programmet har utarbetats i samarbete med Sveriges biodlares riksförbund (SBR), Yrkesbiodlarna SBR, Föreningen för ekonomisk biodling (Ekobi) och SLU. Syftet med förordning 1221/97 är bl.a. att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung inom gemenskapen samt att minska varroakvalstrets och därmed sammanhängande sjukdomars negativa inverkan på honungsproduktionen. Detta skall uppnås genom att varje medlemsland inför nationella program vilka kan omfatta åtgärder för teknisk hjälp, varroabekämpning, rationalisering vid flyttning av bisamhällen och samarbete inom forskningsprogram om förbättring av honungskvaliteten. Det svenska programmet innefattar bl.a. insatser för ekologiska bekämpningsmetoder för varroa, förbättring av honungens kvalitet och biavel, främst sjukdomstoleranta bin (varroatoleranta), utbildning och information, kursverksamhet m.m. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo206 (m). Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande hållande av försöksdjur att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis och 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 4 §, 2. beträffande villkor för användning av försöksdjur att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Jo25 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 §, res. 1 (mp) - delvis 3. beträffande det s.k. allmänintresset att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo25 yrkande 1, res. 1 (mp) - delvis 4. beträffande 2 § djurskyddslagen i dess ursprungliga lydelse att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis, 1996/97:Jo512, 1996/97:Jo531, 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 yrkande 44, 1997/98:Jo513 och 1997/98:Ub807 yrkande 56, 5. beträffande djurskyddstillsynen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo531, 6. beträffande den etiska prövningen att riksdagen dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1996/97:Jo523 yrkande 2, 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 2 och 21 §§, dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar avslår regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 38 och 38 a §§, res. 2 (v, mp) 7. beträffande regeringens lagförslag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan, 8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo530 och 1997/98:Jo534 yrkande 2, res. 3 (mp) 9. beträffande utvärdering av djurskyddslagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis och 1997/98: Jo527, 10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo529 och 1997/98:Jo534 yrkande 1, res. 4 (mp) 11. beträffande antibiotika i foder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo506, 1997/98:Jo525 yrkande 7 och 1997/98:L716 yrkande 3, 12. beträffande kadaverförbudet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 3 och 4, 13. beträffande småskalig kadaverhantering att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1, 2, 5 och 6, res. 5 (mp) 14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och 1997/98:Jo515, res. 6 (m, c, fp) 15. beträffande metoder i djurhållningen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 3, 16. beträffande uppfödning av pälsdjur att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo516, 1997/98:Jo519 och 1997/98:Jo526, res. 7 (v, mp) 17. beträffande uppfödning av grisar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8, res. 8 (mp) 18. beträffande Smittskyddsinstitutets djurhus att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 4 och 1997/98:Jo539, 19. beträffande tillsyn över katter, m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3, res. 9 (mp) 20. beträffande märkning av katter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkande 4, res. 10 (v, mp) 21. beträffande transport av hästar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo507, 22. beträffande djurskyddet vid transporter inom EU att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo514 yrkande 2, 23. beträffande djurförsök, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo502 yrkande 4, 1996/97: Jo511, 1996/97:Jo514 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo517, 1996/97:Jo525 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo536, 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514 yrkande 43, 1997/98:Jo511 yrkande 5, 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo521, 1997/98:Jo544 yrkande 1 och 1997/98:Ub807 yrkande 55, 24. beträffande utvärdering av de djurförsöksetiska nämnderna att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo514 yrkande 4, 1996/97:Jo519, 1996/97:Jo523 yrkande 1, 1996/97:Jo534, 1996/97: Jo538 yrkandena 3 och 4, 1996/97:Ub514 yrkande 45 och 1997/98:Ub807 yrkande 57, 25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo524, res. 11 (mp) 26. beträffande test av kosmetika på djur att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo509, 1996/97:Jo514 yrkande 3, 1996/97:Jo516, 1996/97:Jo532 yrkande 1, 1997/98:Jo514 yrkande 1 samt 1997/98:Jo535, 27. beträffande kastrering av grisar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 2 och 1997/98:Jo528, res. 12 (mp) 28. beträffande mobila gårdsslakterier att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536 yrkande 4, res. 13 (mp) 29. beträffande bedövning före slakt att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 7, res. 14 (mp) 30. beträffande export av levande grisar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 1, 31. beträffande varghybrider att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo502, 32. beträffande upplåtelse av vakthund att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo538, 33. beträffande dispens från karantänsbestämmelserna att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo533, 34. beträffande statens konsumentansvar i djurskyddsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 3 och 1997/98:Jo540, 35. beträffande djurskydd och Sveriges agerande inom EU, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo514 yrkande 3 och 1997/98:K715 yrkande 10, 36. beträffande EG:s regler och djurvänlig äggproduktion att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo201, 37. beträffande varroakvalster hos bin att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo206.
Stockholm den 5 februari 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Berndt Sköldestig (s) och Sverre Palm (s).
Reservationer
1. Villkor för användning av försöksdjur och det s.k. allmänintresset (mom. 2 och 3) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som framhålls? och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse: Som framhålls - - - (=utskottet) - - - absolut nödvändigt. Enligt utskottets mening bör man dock gå ett steg längre när det gäller begränsningen av djurs lidande. Det finns inget som säger att vi inte skulle kunna införa strängare krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det är orimligt att försöksdjur skall kunna bli utsatta för obegränsat lidande och därför bör 19 § p. 2 ändras. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 19 § p. 2 djurskyddslagen i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion 1997/98:Jo25 yrkande 2. dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?När det? och slutar med ?anses tillgodosett? bort ha följande lydelse: I likhet med vad som anförs i motion Jo25 (kd) anser utskottet att allmänintresset skall väga lika tungt vid ett avgörande som de rekvisit som regeringen föreslår. Regeringen bör därför utarbeta ett förslag till sådan ändring av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte skall användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo25 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande villkor för användning av försöksdjur att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo25 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag i denna del antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 § med den ändring att p. 2 skall ha följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:
------------------------------------------------------- | Regeringens förslag |Reservantens förslag | ------------------------------------------------------- | | | |2. att verksamheten | 2. att verksamheten| |utformas så att djuren |utformas och fortlöpande| |inte utsätts för större |anpassas på sådant sätt| |lidande än vad som är |att djuren inte utsätts| |absolut nödvändigt, och |för ett obegränsat lidande| | |eller för ett större| | |lidande än vad som är| | |absolut nödvändigt, och | -------------------------------------------------------
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande det s.k. allmänintresset att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo25 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den etiska prövningen (mom. 6) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgår? och på s. 16 slutar med yrkande 1 delvis bort ha följande lydelse: I samband med en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet understrukit att EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet upprättades, har avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige måste införa ett system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda enskilda djurförsök. Utskottet gör följande bedömning. Som framgår av propositionen kan de djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i dag anses ha tvingande verkan. Visserligen är en forskare i princip oförhindrad att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts och några sanktioner kan inte vidtas av den etiska nämnden. Däremot kan ett sådant försök stoppas av ansvarig tillsynsmyndighet, eftersom det bryter mot 2 § Djurskyddslagen. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som åtminstone i vissa avseenden tvingande. Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid själva prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets mening finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den dialog som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöks-etiska nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet delar Lagrådets bedömning att det kan ifrågasättas om de av regeringen föreslagna ändringarna i 2 och 21 §§ i förening med överklagandeförbudet i 38 a § utgör en tillfredsställande lösning på de problem som föreligger i fråga om den etiska prövningens rättsverkan, mot bakgrund bl.a. av de skyldigheter som föreligger för Sverige att genomföra det aktuella direktivet. Det bör tilläggas att frågan om de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet dessutom ingår som en viktig del i den av regeringen tillkallade särskilda utredarens arbete (dir. 1997:43). Som framhålls i flera motioner är det angeläget att utredningen förbehållslöst kan göra en bred och allsidig prövning av försöksdjursfrågorna och då inte minst den etiska prövningen. Utskottet inser att ett riksdagsbeslut i enlighet med dessa motioner kan innebära att Sverige inte anses ha genomfört det aktuella direktivet på ett godtagbart sätt. Utskottet anser å andra sidan inte att det finns tillräckliga skäl att nu, utan att avvakta resultatet av den ovannämnda utredningen, genomföra en ordning som kan ifrågasättas från många olika synpunkter. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s) och Jo28 (c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag i berörda delar. Därmed avstyrks även motion 1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande den etiska prövningen att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo24, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar och med avslag på motion 1996/97:Jo523 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) med den ändringen att 2 § andra stycket och 21 § får följande som utskottets förslag betecknade lydelse:
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------
2 §
------------------------------------------------------- | Djur, som används för | Djur, som används för| |ändamål som avses i 19 §, |ändamål som avses i 19 §,| |skall inte anses vara |skall inte anses vara| |utsatta för onödigt |utsatta för onödigt| |lidande eller sjukdom vid |lidande eller sjukdom vid| |användningen, om denna har |användningen, om denna har| |godkänts av en |tillstyrkts av en| |djurförsöksetisk nämnd. |djurförsöksetisk nämnd. | -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | -------------------------------------------------------
21 §
------------------------------------------------------- | Användning av djur för | Användning av djur för| |ändamål som avses i 19 § |ändamål som avses i 19 §| |skall godkännas från etisk |skall prövas från etisk| |synpunkt av en djurför- |synpunkt av en| |söksetisk nämnd innan |djurförsöksetisk nämnd| |användningen påbörjas. |innan användningen| | Regeringen eller den |påbörjas. | |myndighet som regeringen | Regeringen eller den| |bestämmer får meddela |myndighet som regeringen| |ytterligare föreskrifter |bestämmer får meddela| |om godkännandet samt |ytterligare föreskrifter| |föreskrifter om undantag |om prövningen samt| |från kravet på |föreskrifter om undantag| |godkännande. |från denna. | ------------------------------------------------------- dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo24, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar avslår förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 38 och 38 a §§,
3. En ny djurskyddsmyndighet (mom. 8) Gudrun Lindvall (mp) anför: Under flera år har djurskyddsorganisationer m. fl. krävt att en särskild djurskyddsmyndighet skall inrättas. Som skäl härför har bl.a. angivits att det inte är bra att ansvaret för djurskyddsfrågorna är uppdelat på flera olika myndigheter samt att den nuvarande centrala djurskyddsmyndigheten, Statens jordbruksverk, inte genomför det som stadgas i djurskyddslagen. Lagens intentioner kompromissas bort genom att man tar för stor hänsyn till andra uppgifter som vilar på myndigheten. Det har också förts fram att en djurskyddsmyndighet skulle kunna fungera som spjutspets för det internationella arbetet med djurskyddsfrågor. Enligt min mening är förslaget att en speciell djurskyddsmyndighet bör inrättas mycket intressant och skulle kunna innebära att frågorna får en helt annan tyngd. Myndighetens verksamhet skulle kunna finansieras av de medel som i dag fördelas på de olika myndigheterna som handlägger djurskyddsfrågor. Jag ansluter sig därmed till motion 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 2 och föreslår att frågan om inrättande av en djurskyddsmyndighet utreds. Detta bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo530 (fp) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo530 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. Besvärsrätt för djurskyddsorganisationer (mom. 10) Gudrun Lindvall (mp) anför: Det självklara faktum att djuren inte kan föra sin egen talan, eller att det inte finns någon part som står på djurens sida med klagorätt i djurskyddsfrågor, innebär att djurens situation inte är tillfredsställande ur rättssynpunkt. Enligt min mening finns det mycket som talar för att djurskyddsorganisationerna bör ges besvärsrätt i djurskyddsfrågor. Medvetenheten och intresset för djurskyddsfrågor har ökat markant i vårt samhälle. Det finns också ett starkt stöd i samhället för att det som stadgas i djurskyddslagen garanterat skall tillfalla djuren fullt ut. Om djurskyddsorganisationerna gavs besvärsrätt skulle djurens rättsskydd stärkas markant. Frågan bör utredas. Vad som anförts med anledning av motion 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Motionerna 1997/98:Jo517 (s) och 1997/98:Jo529 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo517 och 1997/98:Jo529 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Småskalig kadaverhantering (mom. 13) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i motion 1997/98:Jo213 (mp) bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på hur den svenska kadaverhanteringen skall utformas i småskalig riktning och hur transporterna av kadaver skall nedbringas och göras säkra. Vidare bör regeringen fastställa de principer för var verksamhet som exempelvis Konvex får etableras och vilka åtgärder man ämnar vidta för att säkra transporterna. Sverige bör verka för att EG:s regelverk förändras så att högriskavfall inte tillåts för användning i foder till något djurslag inom EU, oavsett hur materialet i fråga bearbetats. I andra hand anser jag att Sverige bör begära anpassning av EG:s regelverk med innebörden att Sverige får förbjuda användningen av högriskmaterial, i foder inom landet, oavsett hur materialet i fråga har bearbetats. Det är också viktigt att den svenska regeringen verkar för att Sverige inte exporterar kadavermjöl till länder som inte har ett förbud mot att använda kadavermjöl i foder till andra djur än pälsdjur. Vad ovan anförts med anledning av motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 1-2, 5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande småskalig kadaverhantering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1-2, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Vissa måttbestämmelser för djurstallar (mom. 14) Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Eva Björne (m) och Lennart Brunander (c) anför: När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Som framhålls i motionerna 1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) kan det befaras att många lantbrukare kommer att tvingas sluta med mjölk- eller köttproduktion på grund av att de inte uppfyller de fr.o.m år 1999 gällande kraven på båsutrymme. Osäkerhet kring animalieproduktionen och dess framtida lönsamhet kan göra att berörda lantbrukare tvekar inför så stora investeringar som krävs. Enligt vår mening bör de ovan redovisade möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller medge undantag från gällande föreskrifter utnyttjas för att tillgodose behovet av individuella lösningar för exempelvis äldre lantbrukare som annars skulle tvingas upphöra med sin produktion i förtid. En förutsättning härför måste dock vara en dokumenterat god djuromsorg hos den berörde lantbrukaren och att en eventuell avvikelse är godtagbar från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vad här anförts med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och 1997/98:Jo515 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och 1997/98:Jo515 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Uppfödning av pälsdjur (mom. 16) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Djurskyddslagen stadgar att djur som hålls för pälsproduktion skall hållas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa samt ger dem möjlighet till naturligt beteende. Sedan lagens tillkomst har kritik vid flera tillfällen riktats mot burhållningen av pälsdjur som inte ansetts uppfylla lagens krav. Bl.a. har Justitieombudsmannen, i ett yttrande över en anmälan avseende Lantbruksstyrelsens föreskrifter, anfört att föreskrifterna meddelats på felaktig grund samt att bestämmelserna för hur rävar skall hållas inte kan anses uppfylla djurskyddslagens bestämmelser. När det gäller rävhållningen har nya regler utfärdats. Dessa träder dock inte i kraft förrän efter år 2000. Detta är enligt vår mening oacceptabelt. När det gäller hållningen av mink kan konstateras att minken inte är avlad för ett liv i en ståltrådsbur. Så är till exempel tillgång till vatten en förutsättning för att minkar skall få utlopp för naturliga beteenden. Burhållning av pälsdjur är en form av djurhållning som inte behövs. Det lär ej heller behövas någon ytterligare forskning för att kunna slå fast att vilda djur inte skall hållas i små burar. I likhet med vad som anförts i motion 1997/98:Jo516 (mp, v) anser vi att burhållningssystemen snarast bör avvecklas. Det anförda bör ges regeringen till känna. Motionerna 1997/98:Jo501 (m), 1997/98:Jo519 (s) och 1997/98:Jo526 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande uppfödning av pälsdjur att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo516 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo519 och 1997/98:Jo526 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Uppfödning av grisar (mom. 17) Gudrun Lindvall (mp) anför: Om vi i Sverige menar allvar med att den svenska djurhållningen är bättre än den på kontinenten borde flera förbättringar omedelbart kunna genomföras när det gäller uppfödningen av grisar. Grisarna borde få komma ut på sommaren. Det går knappast att hävda att grisarna får utlopp för sina naturliga beteenden inomhus. Utevistelse med mark under klövarna, jord att böka i och äta av samt möjlighet till rörelse är något som borde vara självklart för alla grisar. Vidare måste det eviga transporterandet av grisarna upphöra. En smågris borde få växa upp på den gård där den föds i stället för att skickas till andra ställen. Vidare bör de s.k. suggpoolernas omfattning och funktion utredas. Vissa uppgifter tyder på att suggorna kommer tillbaka i dåligt skick efter nedkomsten och därför finns anledning att ifrågasätta systemet. Dessutom kan transporter så nära som två veckor före nedkomsten starkt ifrågasättas. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkandena 4, 5 och 8 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande uppfödning av grisar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Tillsyn över katter, m.m. (mom. 19) Gudrun Lindvall (mp) anför: När det gäller katter innebär föreskrifterna i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter endast en reglering av hur man kan göra sig av med katter och vilket skadeståndsansvar en kattägare har. I övrigt regleras kattens väl endast i djurskyddslagen. Katten är i dag således helt oskyddad. Inom Jordbruksdepartementet har utarbetats ett förslag till ny lag som skulle kunna ersätta den nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32). Förslaget innebär bl.a. att hundar och katter jämställs och att kattens ställning därmed skulle stärkas framför allt från djurskyddssynpunkt. Enligt min mening borde regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med departementspromemorian. För att stärka skyddet av katterna i Sverige bör följande åtgärder genomföras: Att överge sin katt bör vara förenat med bötesstraff. Ett problem med förbud att överge sin katt är att katter ibland har en benägenhet att ge sig av själva och därmed lämna ägaren i en svår situation. En sådan reglering av ägaransvaret måste även omfatta en beskrivning av hur man skall avgöra om katten är övergiven eller inte. Frågan kräver därför ytterligare beredning. Vidare bör de organisationer och enskilda som tar hand om övergivna katter kunna få statligt stöd för sin verksamhet. Möjligheten att döda s.k. övergivna katter skall inskränkas Denna rätt skall inte tillkomma jakträttshavaren eller dennes företrädare. Lösspringande katter skall istället omhändertas på ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt. Under en viss tid skall ägaren eftersökas och om denne hittas blir han ansvarig för de kostnader som är förenade med omhändertagandet. Vad här anförts med anledning av motion 1997:98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande tillsyn över katter, m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Märkning av katter (mom. 20) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Katter bör i tätbebyggt område märkas med hänsyn till djurets aktiviteter (inga farliga halsband) så att ägaren går att identifiera. Det inom Jordbruksdepartementet utarbetade förslaget till ny lag som skulle ersätta den nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32) innebar bl.a. att katter skulle märkas, främst för att det skulle bli lättare att utkräva skadeståndsansvar från ägaren vid skada orsakat av djuret. Enligt vår mening bör katter som vistas inom tätbebyggt område i stället märkas för att skydda katten från att dödas, misshandlas eller överges. Är en lösspringande katt inte märkt bör samma djurskyddsprinciper gälla vid omhändertagande som för märkta katter. Det skall alltså inte vara möjligt att skjuta en katt för att den inte är märkt. Vad här anförts med anledning av motion 1997:98:Jo522 (mp) yrkande 4 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande märkning av katter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. Djurförsök i försvarsforskningen (mom. 25) Gudrun Lindvall (mp) anför: Riksdagen har sedan länge slagit fast att användningen av försöksdjur skall begränsas. Enligt min mening måste detta också gälla försvarsforskningen. Försvarets forskningsanstalt (FOA) använder tusentals försöksdjur i sin forskning kring t.ex. kemiska stridsmedel. Det är viktigt att få en helhetsbild av vilka försök som utförs inom försvaret samt vad de har resulterat i. Därför bör en utredning och kartläggning av djurförsöken genomföras. Den bör leda fram till en strategi för hur användningen av försöksdjur i försvarsforskningen skall kunna begränsas. Målet bör, enligt min mening, vara en total avveckling av djurförsök för försvarsforskningsändamål. Enligt uppgift förekommer i dag inget internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken inom försvarssektorn. Erfarenheter bör så långt det är möjligt kunna utbytas så att antalet djurförsök därigenom begränsas. Detta bör därför ingå i den utredning som utskottet föreslår för att kartlägga djurförsöksverksamheten. Vad här anförts med anledning av motion 1996:97:Jo524 (mp) yrkandena 1- 4 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo514 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Kastrering av grisar (mom. 27) Gudrun Lindvall (mp) anför: I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Kastreringen görs för att 7-8 % av hangrisarna utvecklar ämnen (skatol, androsteron m.fl.) som ger ett illaluktande kött. Det hävdas också att okastrerade grisar kan vara besvärliga att ha i täta flockar då de börjar bli könsmogna. Kastreringen är inte bara till fördel för konsumenterna och producenterna. Den leder nämligen till att man får ett mindre köttigt och fetare griskött. Produktionskostnaderna skulle också kunna sjunka eftersom kastreringen påverkar både tillväxt och foderåtgången negativt. Ur djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis mycket tveksam. Det är därför mycket angeläget att man hittar metoder som gör kastreringen överflödig. I annat fall måste man finna säkra former för smärtlindring. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande kastrering av grisar att riksdagen med anledning av motion 1997:98:Jo512 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:Jo528 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. Mobila gårdsslakterier (mom. 28) Gudrun Lindvall (mp) anför: Slakterierna blir allt färre och allt större. De masslaktsmetoder som används i dag utgår från djurs okänslighet. Detta är inte acceptabelt. En utveckling åt andra hållet skulle vara betydligt bättre både för miljön och grisarna. Det måste utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt hygieniska slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter. Detta skulle också förbättra möjligheterna för gårdsslakterierna. Inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i jordbruksföretag. Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar djurskyddet och till kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av Sverige kan stöd utgå även till investeringar som förbättrar produkternas kvalitet och innebär en omställning av produktionen till marknadens behov, minskar produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Enligt min mening är det av stor betydelse att detta stöd också kan komma den småskaliga slakteriverksamheten till del. Vad här anförts med anledning av motionerna 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande mobila gårdsslakterier att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. Bedövning före slakt (mom. 29) Gudrun Lindvall (mp) anför: Före slakten skall grisen bedövas. Vissa slakterier tillämpar en metod som innebär att grisen avskiljs från de andra och föses in i ett litet utrymme där grisen fixeras mekaniskt före bedövningen. Risken är stor att grisen grips av panik och skadar sig innan bedövningsgasen slår ut grisens medvetande. Metoden är fortfarande godkänd. Enligt min mening bör metoder som denna förbjudas. Metoden har också ifrågasatts av veterinärer. Vad här anförts med anledning av motion 1997:98:Jo512 (mp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande bedövning före slakt att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo512 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Djurskyddslagen m.m. Gudrun Lindvall (mp) anför:
Behandlingen av ärendet Redan då Sverige kom med som medlem i EU fanns det direktiv, 86/609/EEG, som anges som skäl för regeringens förslag till ändringar i djurskyddslagen. Det har alltså funnits gott om tid att finna en lösning som alla, efter diskussion och i samförstånd, kunnat vara eniga om för att uppfylla direktivet. Regeringen är nu ute i sista stund. Inför hotet om att Sverige skall dras inför EG- domstolen läggs ett förslag fram som varken förankrats eller accepterats av många av de representanter som finns i de djurförsöksetiska nämnderna. Såväl Centrala försöksdjursnämnden (CFN) som två av de etiska nämnderna har avvisat förslaget. Arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna ser i dag mycket olika ut. På vissa håll behandlas ärendena i förberedande kommittéer. Där diskuteras försöken mellan de olika representanterna i nämnden, t.ex. djurskyddsorganisationer och forskare, innan ärendet lyfts till nämnden för avgörande. I andra nämnder får djurskyddsorganisationer inte ens delta i de förberedande mötena. I åter andra behandlas ärenden direkt i nämnden utan någon förberedelse. Även policyn för vad som tillstyrks och inte tillstyrks varierar mycket. Vissa försök, t.ex. artritförsök, godkänns av vissa nämnder under förutsättning att smärtlindring sker. I andra nämnder ställs inte detta krav för godkännande. I vissa nämnder följs inte heller Centrala försöksdjursnämndens råd. Att i detta läge, med en utredning på gång för att se över arbetsformerna, göra nämnderna beslutande är mycket olyckligt. Vilken nämnds policy skall tillämpas? Att dessutom införa ytterligare en möjlighet till överklagan för forskare kan förhindra att nämnderna utvecklas i positiv riktning. En forskare kan i dag, med eller utan förändring av underlaget, ansöka på nytt om att få utföra ett visst försök. Att nu dessutom ge möjlighet till överklagan till förvaltningsdomstol kan totalt förändra de etiska nämndernas arbetssituation. Skall besluten i domstol vara ledande och prejudicerande för nämnden? Jag ifrågasätter dessutom om det är nödvändigt att ta detta drastiska steg som ingen vill ha för att leva upp till direktivet i detta avseende. Den artikel som hänvisas till lyder:
Artikel 12
2. Om ett djur skall användas till försök under vilka det kommer att eller kan förväntas få starka smärtor som förväntas bli långvariga, måste en särskilt motiverad anmälan lämnas in om försöket och dess berättigande till myndigheten eller detta i särskild ordning godkännas av myndigheten. I Sverige lämnas som bekant särskild anmälan in för samtliga djurförsök. Försök med befarade starka smärtor skall, förutom prövning i lokal djurförsöksetisk nämnd, anmälas till CFN. De kallas § 16-fall. Sverige har alltså enligt min mening uppfyllt direktivet. Om regeringen hyser farhåga om detta skulle det varit möjligt att låta CFN inte bara informeras om § 16-fallen utan även fatta ett formellt beslut. Det skulle också varit möjligt att lägga den beslutanderätten hos dagens tillsynsmöjlighet, kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning. Ärendet har alltså, enligt mitt förmenande, hanterats på ett oskickligt sätt och med ett förslag till lösning som riskerar att skapa motsättningar. Därmed gagnas på intet sätt försöksdjuren. Flera andra smidigare lösningar hade varit möjliga.
Kadaverförbudet Det svenska förbudet mot kadavermjöl i foder är fortfarande hotat. Egentligen gick fristen ut vid nyår, men i avvaktan på beslut får Sverige behålla förbudet. Enligt Miljöpartiets mening är det ytterst viktigt att förbudet får bestå. Vi förutsätter att den svenska regeringen gör sitt yttersta för att inte bara rädda den svenska linjen utan även för att förmå EU att anpassa sig till densamma. Vi avser att bevaka och vid behov återkomma i frågan.
Smittskyddsinstitutets djurhållning Statens jordbruksverk meddelade redan den 24 maj 1994 att de försöksdjurslokaler som numera disponeras av Smittskyddsinstitutet inte uppfyllde gällande krav på hur apor skall förvaras. Jordbruksverket angav bl.a. att aporna i största möjliga utsträckning skulle hållas i grupp i voljärer och att aporna skulle förses med material för förströelse. Vidare angavs att förvaringsutrymmena skulle förses med fönster samt att inga apor skulle hållas i källarplanet. Enligt vad utskottet erfarit hålls apor alltjämt i djurhusets källarplan. Aporna hålls ej heller i voljärer utan i burar. Vidare tyder viss information på att det nya djurhuset, som beräknas stå färdigt år 2000, inte heller kommer att innebära att aporna kan hållas på ett tillfredsställande sätt. Att hålla apor för försöksändamål skiljer sig markant från all annan hållning av försöksdjur. Många som sysslar med djurförsök väljer därför bort försök på apor eftersom de anser att man inte kan hålla apor i fångenskap på ett tillfredsställande sätt. Enligt Miljöpartiets mening bör apor inte hållas för försök. Eftersom det kan diskuteras om detta är ett ärende för riksdagen reserverar vi oss inte nu. Vi avser att återkomma på annat sätt.
Djurförsök och de etiska nämnderna Miljöpartiet har ensamt och med andra partier i flera motioner påtalat brister och föreslagit förändringar i hanteringen av djurförsök. Flertalet av dessa motioner lades fram under riksdagsåret 1996/97. Vi ser det som positivt att regeringen nu har tillsatt en utredare som ser över dessa frågor och förutsätter att de förslag och frågeställningar som framförts i motionerna kommer att beaktas och belysas. Någon reservation är därför inte befogad i detta skede. Vi återkommer i dessa frågor sedan utredarens förslag presenterats.
2. Export av levande grisar Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Sverige är ett land som vill framstå som föredöme för andra länder, såväl inom som utanför EU, vad avser djurskydd. Detta används ofta som ett säljargument. För att djurskyddet skall var trovärdigt måste det ju vara av omsorg om djuren som den svenske bonden beter sig som han gör. Han vill inte att grisar skall ha det ännu sämre än i de svenska svinstallen och inte heller transporteras och slaktas under sämre förhållanden än i Sverige. Det är därför förvånande att det alls förekommer export av levande smågrisar till länder med sämre djurskydd och där slakttransporter och hantering vid slakterier är betydligt grymmare än i Sverige. Eftersom så sker borde det, som framhålls i motion 1997/98:Jo512 (mp), inte vara tillåtet att exportera levande djur till länder med sämre djurskydd än i Sverige. Frågor om transporter av djur kan anses reglerade inom EU på en överstatlig nivå. Vi avser att återkomma i denna fråga på annat sätt och reserverar oss därför inte i detta betänkande.
3. Varroakvalster hos bin Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Björne (m) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Biodlingen har stor betydelse för både skördar och den biologiska mångfalden. Den svenska biodlingen hotas nu av varroakvalstrets angrepp. Det kräver stor seriositet både när det gäller att förhindra att toxiska ämnen blandas med honungen och att binäringen minskar i omfattning.
Propositionens lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Propositionens huvudsakliga innehåll..................1 Motionerna............................................2 Utskottet............................................10 Hemställan.........................................27 Reservationer........................................30 Särskilda yttranden..................................40 Propositionens lagförslag............................43