Ändringar i foderlagen, m.m.
Betänkande 1997/98:JoU22
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU22
Ändringar i foderlagen, m.m.
Innehåll
1997/98 JoU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1997/98:92 Ändringar i foderlagen, m.m. I propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder för att genomföra vissa EG-direktiv. Vidare föreslås att vissa processuella bestämmelser införs i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för ändringen av 3 a § lagen (1985:295) om foder som innebär ändring av en teknisk föreskrift och därför förutsätter ett visst anmälningsförfarande enligt EG-rätten. Utskottet föreslår att behandlingen av detta lagförslag samt de tre motionsyrkanden som väckts med anledning därav uppskjuts till riksmötet 1998/99. Utskottet föreslår dock ett tillkännagivande av innebörd att regeringen i det fortsatta arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning som gör det möjligt att fortsätta stödutfodring av vilt. Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag och avstyrker återstående motioner. Ändringen av 13 § lagen (1985:295) om foder kräver riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet. Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:92 att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder, 2. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., 3. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder. Genom förslaget utvidgas lagen till att avse allt foder avsett för utfodring av djur, med undantag för hanteringen i enskilda hem av foder avsett för sällskapsdjur. Förbudet att som foder använda djur som självdött eller som avlivats men inte slaktats upp, samt delar av sådana djur och sjukligt förändrade delar av slaktade djur utvidgas, vilket innebär att förbudet skall gälla också foder till pälsdjur. Även förbudet att använda antibiotika eller kemoterapeutiska medel utvidgas genom att också andra läkemedel skall omfattas av förbudet. Bemyndiganden införs i lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om förbud mot eller villkor för olika former av hantering av foder. Föreskrifter eller beslut i enskilda fall skall också kunna meddelas om laboratorier och metoder för foderanalyser. EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter föreslås få vissa befogenheter vid tillsyn enligt lagen. Det gäller rätt att få tillträde till utrymmen där foder hanteras och att få göra undersökningar och ta prover samt på begäran få upplysningar och handlingar. Rätten att ta ut avgifter utökas och straffskalan utvidgas till att omfatta fängelse i högst ett år. I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. som innebär att den bestämmelse om överklagande som finns i förordningen till lagen förs över till lagen. Det föreslås dessutom att den nyssnämnda lagen och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur ändras så att Statens jordbruksverk ges befogenhet att företräda det allmänna när ett beslut, ursprungligen fattat av bl.a. en veterinär, överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ändringarna i lagarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för utvidgningen av det s.k. kadaverförbudet, vilken ändring först måste anmälas till Europeiska gemenskapernas kommission. Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen. Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1997/98:Jo43 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ompröva beslutet att undanta fisk från foderlagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket. 1997/98:Jo44 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zink som fodertillsats, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antibiotika endast får tillsättas foder på av veterinär väl kontrollerat sätt, 3. att riksdagen beslutar att 4 § lagen (1985:295) om foder får den lydelse som föreslås i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om maskmedel, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter för dispens från bestämmelserna om kadaverhantering för utfodring av vilda djur, i första hand örnar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dispensföreskrifter bör tas i samråd med engagerade ideella organisationer och utformas så att framtida stödutfodring av örn inte försvåras, 7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder såvitt avser 13 § andra stycket.
Utfrågning Representanter för Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och Sveriges Ornitologiska Förening har lämnat kompletterande information i anslutning till propositionen.
Utskottet
Foderlagens omfattning Enligt regeringens förslag skall foderlagen inte som hittills endast avse foder till husdjur och andra djur som hålls i fångenskap. I stället skall allt foder, utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, omfattas av lagen. Bakgrunden härtill är att genom rådets direktiv 92/88/EEG av den 26 oktober 1992 om ändring av rådets direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i djurfoder infördes en bestämmelse som innebär att med djur skall avses även djur som lever i vilt tillstånd, men som stödutfodras. Som regeringen anför krävs för ett införlivande av EG:s bestämmelser att den svenska lagen utvidgas. Utskottet delar regeringens bedömning att allt foder, utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, bör omfattas av lagen. Genom rådets direktiv 96/51/EG av den 23 juli 1996 om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser har det skett en ändring av begreppet fodertillsats och ändringar i bestämmelserna om hur vissa tillsatser får ges till djuren. Regeringen anför att EG:s bestämmelser förändras i riktning mot att fodertillsatser innefattas i begreppet foder och att ytterligare ändringar av tillsatsbegreppet kan förutses inom kort. För att undvika krav på ytterligare lagändringar i en nära framtid på grund av en ändrad tillsatsdefinition i EG:s bestämmelser, anser regeringen att det är lämpligt att med det allmänna begreppet foder även avse fodertillsatser. Utskottet delar denna bedömning.
Användning av självdöda djur m.m. som foder Som anförs i propositionen måste förslaget såvitt gäller 3 a § foderlagen anmälas till kommissionen. Kommissionen och de andra medlemsländerna har därefter tre månader på sig att lämna reaktioner på förslaget i form av kommentarer och detaljerade utlåtanden. Ett detaljerat yttrande innebär att den period som måste förflyta innan föreskriften får antas förlängs med som huvudregel ytterligare tre månader. Utskottet konstaterar att utformningen av 3 a § foderlagen sammanhänger med frågan om undantag för fisk och också med möjligheten till nationella undantag från EG:s regelverk såvitt avser stödutfodring av vilt. Den utfrågning som nämns ovan avsåg bl.a. vilka praktiska och rättsliga förutsättningar som föreligger i fråga om stödutfodring av utrotningshotade vilda djur. Utskottet återkommer till dessa frågor när förslaget till ändring av 3 a § kan slutbehandlas. Utskottet hemställer att behandlingen av förslaget till ändring av 3 a § jämte motionerna Jo43 (v) yrkande 1 och Jo44 (mp) yrkandena 5 och 6 uppskjuts till riksmötet 1998/99. Utskottet vill emellertid redan nu tillägga att den föreslagna regleringen kommer att ytterligare försvåra den stödutfodring av vilt som sedan många år bedrivs i Sverige. Utskottet anser det angeläget att regeringen i det fortsatta arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning som gör det möjligt att fortsätta verksamheten med stödutfodring av vilt med utgångspunkt i ett mindre restriktivt regelverk än det som följer av tillämpliga EG-bestämmelser. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Användning av antibiotika m.m. i foder
Propositionen Regeringen föreslår att 4 § foderlagen ändras så att den omfattar även andra läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. Härigenom genomförs rådets direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fastställande av villkor för framställning, utsläppande på marknaden och användning av foderläkemedel inom gemenskapen.
Motionen Enligt motion Jo44 (mp) bör zink som fodertillsats förbjudas helt (yrk. 1). Antibiotika bör få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket kontrollerat sätt (yrk. 2). Enligt motionärerna bör 4 § foderlagen ges följande lydelse: ?Antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra läkemedel får tillsättas endast för att lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom eller i annat likartat syfte? (yrk. 3). Vidare anför motionärerna att stora mängder maskmedel används i preventivt syfte. Maskmedel som blir kvar i fekalier är giftigt. Maskmedlens ekologiska konsekvenser för faunan i mark och vatten bör därför utredas (yrk. 4).
Utskottets överväganden Frågan om förbud mot zink i djurfoder behandlades av utskottet i betänkande 1997/98:JoU9 s. 50. Utskottet anförde bl.a. att Jordbruksverket beslutat att foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Utskottet har inhämtat att detta alltjämt gäller. Jordbruksverkets beslut innebär att användningen av zink begränsas. Motion Jo44 (mp) yrkande 1 avstyrks. Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § foderlagen på så sätt att den skall gälla även andra läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. En förutsättning för att läkemedel skall få tillsättas foder är enligt förslaget att syftet är att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom eller att ett annat likartat syfte finns. Som anförs i propositionen innebär detta att medlen får tillföras foder endast om det är motiverat av veterinärmedicinska eller därmed likartade skäl. I förarbetena till 4 § foderlagen i dess nu gällande lydelse underströks också att tillförseln av antibiotika och kemoterapeutiska medel skulle begränsas enligt strikt avvägda veterinärmedicinska indikationer efter utredning av vederbörande djurbesättnings hälsoproblem (prop. 1984/85:149 s. 17). Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo44 om att användningen av antibiotika skall präglas av restriktivitet. Enligt utskottets uppfattning framgår denna inställning av det ovan återgivna uttalandet. Motion Jo44 (mp) yrkande 2 avstyrks. Utskottet är inte berett att föreslå att antibiotika eller andra läkemedel över huvud taget inte skall få tillsättas foder i förebyggande syfte eller för att påvisa sjukdom. Utskottet avstyrker motion Jo44 (mp) yrkande 3. Utskottet konstaterar att läkemedel av det slag som avses i motion Jo44 (mp) yrkande 4 normalt inte tillförs djuren som fodertillsats och att foderlagen inte är tillämplig i dessa fall. Utskottet finner inte skäl att i detta sammanhang gå närmare in på de angivna problemen och avstyrker därför motion Jo44 (mp) yrkande 4.
Rätt till tillträde m.m.
Propositionen Regeringen föreslår att EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter skall ha rätt till tillträde till utrymmen där foder hanteras och där få göra undersökningar och ta prover. De ges också rätt att på begäran få upplysningar och handlingar. Härigenom genomförs rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet.
Motionen Enligt motion Jo44 (mp) yrkande 7 bör riksdagen avslå regeringens förslag till nytt andra stycke i 13 § foderlagen. Motionärerna anför att det från EU måste finnas tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns annars risk för att vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten efter behov, utan förlitar sig på EU. Det finns också risk för att kontrollen medför ökad byråkrati och ökade kostnader.
Utskottets överväganden Som framhålls i propositionen innebär Sveriges medlemskap i EU att gemenskapens institutioner har skyldighet att bl.a. kontrollera Sveriges efterlevnad av gemenskapslagstiftningen. Bestämmelser om sådana inspektioner finns i artikel 15 i rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet. Utskottet delar regeringens uppfattning att det för att möjliggöra inspektionerna krävs att tjänstemän och experter har rätt till tillträde till lokaler och andra utrymmen där foder hanteras och att de där får göra undersökningar och ta prover samt på begäran få upplysningar och ta del av handlingar. För att genomföra direktivet bör enligt utskottets mening en sådan bestämmelse införas i foderlagen. Motion Jo44 (mp) yrkande 7 avstyrks med det anförda. Förslaget till ändring av 13 § foderlagen torde innefatta överlåtelse av myndighetsutövning och bör beslutas med kvalificerad majoritet.
Avgifter
Propositionen Enligt regeringens förslag skall regeringen, eller efter regeringens bemyndigande Jordbruksverket få föreskriva att avgifter får tas ut i ärenden som rör förbud mot eller villkor för införsel, utförsel, tillverkning, försäljning eller annan överlåtelse, användning eller hantering i övrigt av foder eller av ett visst parti foder. Vidare får avgifter tas ut vid beslut om laboratorier för foderanalyser och om analysmetoder samt för tillsyn som utövas enligt foderlagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller beslut.
Motionen Enligt motion Jo43 (v) yrkande 2 finns det risk att den sammantagna effekten av olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre gårdarna. Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin funktion utan att äventyra näringen.
Utskottets överväganden Utskottet anser det viktigt att jordbrukets konkurrenssituation i stort beaktas mot bakgrund bl.a. av de skatter och avgifter som belastar näringen. Dessa frågor har tagits upp i betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) och berörs även av utskottets kommande överväganden i anslutning till proposition 1997/98:142 om CAP-reformen (bet. JoU23). Mot den bakgrunden anser utskottet att motion Jo43 (v) yrkande 2 kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Övriga frågor Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i de delar förslagen inte särskilt berörts i det föregående.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om foder att riksdagen medger att behandlingen av proposition 1997/98:92 i denna del samt motionerna 1997/98:Jo43 yrkande 1 och 1997/98:Jo44 yrkandena 5 och 6 skjuts upp till riksmötet 1998/99, 2. beträffande stödutfodring av vilt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Jo44 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring av lagen (1985:295) om foder, såvitt avser 4 §, res. 1 (v, mp) 4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Jo44 yrkande 7 antar förslaget till lag om ändring av lagen (1985:295) om foder, såvitt avser 13 §, res. 2 (mp) 5. beträffande foderlagen i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan, 6. beträffande vissa fodertillsatser m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4, res. 3 (mp) 7. beträffande avgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo43 yrkande 2, res. 4 (c, v) 8. beträffande lagen om kontroll av husdjur m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., 9. beträffande lagen om bekämpande av salmonella hos djur att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Stockholm den 16 april 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Berndt Sköldestig (s), Sverre Palm (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder (mom. 3) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet är? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det i lag bör slås fast att antibiotika och andra läkemedel endast får tillsättas foder för att lindra eller bota, men inte förebygga, sjukdom. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 4 § foderlagen i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion Jo44 (mp) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 3 beslutar att 4 § lagen (1985:295) om foder skall ha följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | | | | | | | 4 § | | | | Antibiotika eller| | Antibiotika eller |kemoterapeutiska medel| |kemoterapeutiska medel |eller andra läkemedel får| |eller andra läkemedel får |tillsättas foder endast| |tillsättas foder endast |för att lindra eller bota| |för att förebygga, påvisa, |sjukdom eller| |lindra eller bota sjukdom |sjukdomssymtom eller i| |eller sjukdomssymtom eller |annat likartat syfte. | |i annat likartat syfte. | | ------------------------------------------------------- 2. Förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder (mom. 4) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som framhålls? och slutar med ?kvalificerad majoritet? bort ha följande lydelse: I likhet med vad som anförs i motion Jo44 (mp) anser utskottet att det från EU:s sida måste finnas en tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns annars en risk att vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten i den utsträckning som behövs utan i stället förlitar sig på EU. Dessutom finns det en uppenbar risk att kontrollen innebär en dyr och krånglig byråkrati som givetvis inte är önskvärd. Utskottet anser därför att förslaget till ändring av 13 § foderlagen inte bör genomföras. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i motion Jo44 (mp) yrkande 7 och avstyrker regeringens förslag i berörd del. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 7 avslår förslaget om ändring av lagen (1985:295) om foder, såvitt avser 13 § andra stycket,
3. Vissa fodertillsatser m.m. (mom. 6) Gudrun Lindvall (mp) anför: Tungmetallen zink ges till smågrisar för att förhindra avvänjningsdiarréer. Zink kan emellertid ersättas med kol, som kan ges som pulver och granulat. Dessutom har kol den fördelen att det även suger upp toxiner som vid en alltför snabb avvänjning kan bildas i tarmarna. Enligt uppgift kan problemet med avvänjningsdiarréer också undvikas genom att smågrisarna avvänjs senare och får möjlighet att under längre tid vänja sig vid foder. Jordbruksverket har beslutat att foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Enligt min mening bör man dock gå ett steg längre och helt förbjuda zink som fodertillsats eftersom det finns andra metoder som är ofarliga. En vidlyftig användning av antibiotika innebär en uppenbar risk för att vissa bakteriestammar blir resistenta mot antibiotika. Detta gäller såväl inom den humana sjukvården som i veterinära sammanhang. Det är därför viktigt att Sverige håller fast vid sin restriktiva syn på användning av antibiotika. Ett problem som enligt min uppfattning inte uppmärksammats i tillräcklig utsträckning är vad som sker med de naturligt förekommande bakterierna i miljön när de utsätts för antibiotika. Vid behandling av ett sjukt djur torde man kunna utgå från att antibiotika används på ett sådant sätt att de bakterier i djuret som kommer i kontakt med läkemedlet dör. Emellertid bryts inte all antibiotika ner i djurs eller människors kroppar. Den förs då ut i naturen genom urin och fekalier. De bakterier som naturligt finns i naturen utsätts därmed för antibiotika, men inte alls i sådan utsträckning att de dör. Det finns i stället en uppenbar risk att dessa bakterier blir resistenta mot antibiotika. Att ge medicin till djur genom fodertillsatser innebär dessutom stora svårigheter, t.ex. när det gäller att avgöra om doseringen är korrekt. Antibiotika bör därför få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket kontrollerat sätt. I Sverige används stora mängder maskmedel i preventivt syfte. Maskmedel som blir kvar i fekalier är giftigt och kan därmed vara skadligt för djur. Det är visserligen inte klarlagt hur faunan påverkas av maskmedlen, men användningen kan givetvis ha ekologiska konsekvenser. Studier har emellertid visat att det öppna åkerlandskapet haft en negativ utveckling när det gäller den biologiska mångfalden. Svenska och engelska undersökningar visar att ett antal häckande fåglar av arter som tidigare var vanliga i öppna odlingslandskap nu minskar kraftigt. I Sverige har varannan tofsvipa och stare, var tredje ladusvala och var fjärde sånglärka försvunnit. Även mindre vanliga fåglar som buskskvätta minskar i antal. Det förefaller som om insektsätare har större problem än andra. Om insektsfaunan minskat på samma sätt som fågelfaunan är dock inte utrett. Det finns skäl att hysa stor oro över vad som sker med den biologiska mångfalden i det öppna jordbrukslandskapet. Lantbrukare som använder ekologiska odlingsmetoder vittnar om att insekter och fåglar återkommer några år efter omläggningen från konventionell drift. Huruvida maskmedlen har betydelse i detta sammanhang är inte känt, men maskmedlens ekologiska konsekvenser för faunan i mark och vatten bör utredas. Vad här anförts med anledning av motion Jo44 (mp) yrkandena 1, 2 och 4 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande vissa fodertillsatser m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Avgifter (mom. 7) Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v) och Lennart Brunander (c) anför: Det saknas i dag en helhetssyn när det gäller vilka uppgifter inom jordbruket som skall vara skatte- respektive avgiftsfinansierade. Det finns inte heller någon klar bild av vilken effekt skatterna och avgifterna har för jordbrukarnas ekonomi. Enligt vår uppfattning finns det en risk för att den sammantagna effekten av olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre gårdarna. Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin funktion utan att äventyra näringen. Vad här anförts med anledning av motion Jo43 (v) yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande avgifter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo43 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om foder Gudrun Lindvall anför: I betänkandet slår utskottet fast att den föreslagna förändringen av foderlagen inte bör göra det omöjligt att stödutfodra vilda djur i fortsättningen. Det är bra och jag hoppas att regeringen ser till att både de svenska regler som måste till för att klara de krav EU ställer och de regler som redan finns utformas så att vinterutfodringen blir möjlig. Problemet med stödutfodringen av örn tas upp i Miljöpartiets motion 1997/98:Jo44. Stödutfodringen under vintern är fortfarande nödvändig för att den svenska stammen av havsörn skall klara sig. Arten är fortfarande hotad och finns i hotklass 2 Sårbar. I dag finns endast ca 200 par i landet. När Projekt Havsörn drog i gång 1971 av Naturskyddsföreningen fanns endast ett tiotal par i hela landet. Havsörnspopulationen i landet var på väg att gå under och skälet var miljögifter. Som varande överst i näringskedjan blev halterna av framför allt DDE så höga i örnarna att reproduktionsförmågan slogs ut. Inga ungar såg dagens ljus i örnnästena. Att havsörnsstammen nu återhämtar sig beror inte på att miljögifterna försvunnit, utan på den enträgna insats som gjorts under åren av entusiaster i form av stödutfodring under vintern. Örnarna blir avgiftade under vintern och kan reproducera sig under våren. Utfodringen har dessutom inneburit att alltfler ungfåglar har överlevt den första kritiska vintern. Detta har kompenserat det faktum att antalet ungar som kläcks fortfarande är lågt, ca 1,6 per bo på östkusten och 1,2 i Lappland mot 1,8 ungar per bo före 1950. Stödutfodringen under vintern har alltså varit nödvändig och det är med största sannolikhet tack vare den som havsörnen finns kvar i landet. Den svenska stammen är ännu inte så stark att den klarar sig utan vinterutfodringen. Kanske om tio år, säger forskare. I EU finns en stor rädsla för att åtlar skall sprida sjukdomar. Det är förståeligt i länder med sjukdomar som svinpest och BSE, sjukdomar som dock inte finns i Sverige. Redan då lagen (1992:1683) om provtagning på djur ändrades under förra riksmötet ledde detta till problem för stödutfodringen. I den föreskrift som Jordbruksverket antog (SJVFS 1998:34) infördes bestämmelser som i praktiken gjorde det omöjligt att vinterutfodra örnarna. Man beslöt nämligen att alla djur som dött eller slaktats på grund av skador på gården skulle besiktigas på sanitetsanläggning. För södra och mellersta Sverige innebär det att de döda djuren skall transporteras till Lidköping. Om de där slaktas upp och klassas som lågriskavfall kan de hämtas för att läggas ut som foder till örnar. Men av både ekonomiska och praktiska skäl är det naturligtvis inte möjligt för frivilliga entusiaster att köra långa vägar till Lidköping för att hämta dessa kroppar. Resultatet har blivit att det lagts ut mycket lite örnfoder under den gångna vintern. Det måste vara möjligt att hitta vägar att lösa de uppkomna problemen. Besiktningen behöver ju inte ske just i Lidköping för att man säkert skall veta att smitta inte sprids. Det borde dessutom kunna gå att hantera djur som slaktats på grund av skador, men som kommer från i övrigt friska besättningar, på ett enklare sätt. Eftersom jag hoppas och tror att alla anser det viktigt att stödutfodringen av i första hand havsörn kan finnas kvar förutsätter jag att regeringen på ett framgångsrikt sätt löser de uppkomna problemen. Frågan återkommer i samband med beslut om 3 a § lagen (1985:295) om foder under hösten. Jag hoppas att då kunna konstatera att problemen lösts och att stödutfodringen åter kommer att kunna ske i samma omfattning som före vintern 1996/97.
2. Avgifter Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Utvecklingen mot allt högre skatter och avgifter för näringsverksamhet i Sverige snedvrider konkurrensförutsättningarna i en öppen gemensam marknad. Av det nyligen presenterade betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) framgår klart att den svenska livsmedelsproduktionen redan har stora konkurrensnackdelar i förhållande till grannländerna. Vi har tidigare påpekat detta förhållande. Den utredning som redan påtalat problemen borde ha varit vägledande för utskottet så att inga nya beslut om ytterligare konkurrenssnedvridande avgifter fattas.
Propositionens lagförslag