Ändringar i kärntekniklagen, m.m.
Betänkande 1992/93:NU11
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU11
Ändringar i kärntekniklagen, m.m.
Innehåll
1992/93 NU11
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:98 om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, m.m.,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i den s.k. kärntekniklagen och avstyrker samtliga motioner. Ändringarna innebär bl.a. att det införs ett förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige. I lagen bör det dessutom tas in en bestämmelse om att tillstånden att driva kärnkraftsreaktorer upphör senast år 2010, anförs det i en meningsyttring (v). Där krävs vidare att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot s.k. ersättningsinvesteringar och mot export av kärnteknisk utrustning.
Enligt en bestämmelse i kärntekniklagen får ingen vidta vissa angivna förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Denna bestämmelse behandlas inte i propositionen. Med anledning av motioner i frågan kräver emellertid Ny demokratis företrädare i utskottet att bestämmelsen skall avskaffas.
Propositionen
I proposition 1992/93:98 föreslås -- efter föredragning av statsrådet Görel Thurdin -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
2. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
3. lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
De tre första lagförslagen har granskats av Lagrådet. Det första och det tredje lagförslaget återges i bilagorna 1 och 2. Övriga lagförslag finns på s.11 och s.14--16 i propositionen.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:
1992/93:N36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att med ändring av 25§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet slopa straffansvaret för brott mot 6§ samma lag.
1992/93:N37 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds, s, fp, c, v, -) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i 5§ första stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet så att det erhåller följande utformning: För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Drift av kärnkraftsreaktor förbjuds fr.o.m. utgången av år 2010. Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.
1992/93:N38 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att i inledningen av 5§ kärntekniklagen följande formulering införs: "Varje tillstånd att driva en kärnreaktor upphör den 31 december 2010",
2. begär att regeringen snarast återkommer med förslag till sådan ändring av kärntekniklagen att s.k. ersättningsinvesteringar inte tillåts, 3. begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till sådan ändring av kärntekniklagen att export av kärnteknisk utrustning förbjuds i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:N39 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till ny utformning av 5a§ lagen om kärnteknisk verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts, 2. hos regeringen begär en redovisning av finansieringen av kärnkraftens avveckling vid olika avvecklingsalternativ i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:N40 av Christer Windén och Bengt Dalström (båda nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1991/92:N419 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (8) att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.
Utskottet
Ändringar i kärntekniklagen
Inledning
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) trädde i kraft år 1984 och ersatte bl.a. den s.k. villkorslagen (1977:140). Kärntekniklagen innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med kärnteknisk verksamhet. Därmed avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som all hantering av kärnämnen och kärnavfall. Ytterligare föreskrifter finns i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet (kärnteknikförordningen). Vid sidan av kärntekniklagen regleras skyddet mot strålning vid kärnteknisk verksamhet genom strålskyddslagen (1988:220).
År 1989 tillkallades en särskild utredare (lagman Bengt Eliasson) med uppgift att se över kärntekniklagstiftningen. Han redovisade i slutet av år 1991 resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet. De förslag till lagändringar som nu har lagts fram i proposition 1992/93:98 är i huvudsak baserade på förslag i detta betänkande.
Regeringens förslag till ändringar i kärntekniklagen återges i bilaga 1. Dessa ändringar innebär bl.a. att begreppet kärnavfall renodlas och att gränsdragningen mellan slutförvaring och annan lagring av kärnämne och kärnavfall förtydligas. Ett uttryckligt förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige införs i lagen. Beslutsunderlaget vid prövning av ärenden enligt kärntekniklagen skall förbättras genom införande av regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt förslaget i propositionen skall regeringens och tillsynsmyndighetens befogenheter stärkas på flera områden. Vidare klarläggs ansvarsfördelningen i de fall då driftansvaret m.m. överlåts till någon annan än tillståndshavaren. Ett särskilt straffansvar införs för den som bryter mot de allmänna bestämmelserna i lagen. Vid grova brott mot lagen skall kunna dömas till fängelse i högst fyra år. Kravet på anmälan från tillsynsmyndigheten för att åtal skall kunna väckas, s.k. åtalsanmälan, tas bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Begränsning av tillståndstiden
Enligt 5§ kärntekniklagen krävs tillstånd för kärnteknisk verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I paragrafen anges också att tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Den sistnämnda bestämmelsen skall enligt regeringens förslag föras till en ny paragraf, 5a§, till vilken utskottet återkommer i det följande.
För fyra av de tolv kärnkraftsreaktorerna (Barsebäck 1, Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals 1) gäller drifttillstånden utan tidsbegränsning. För en reaktor (Ringhals 2) är gällande tillstånd begränsat till utgången av år 1995, och för övriga reaktorer gäller tillstånden till utgången av år 2010.
I motionerna 1992/93:N37 (kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38 (v) krävs att det i kärntekniklagen skall införas en bestämmelse om att drift av en kärnkraftsreaktor inte är tillåten efter år 2010. Med hänvisning till uttalanden från företrädare för kraftindustrin anser motionärerna att det behövs tydligare beslut från riksdagens sida för att kraftindustrin skall påbörja planeringen av avvecklingen av kärnkraften till år 2010. Därför borde det av kärntekniklagen framgå att drift av kärnkraftsreaktorer är förbjuden efter detta årtal.
Som tidigare nämnts finns det inskrivet i kärntekniklagen att tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Med hänsyn till de uttalanden om kärnkraften som riksdagen har gjort finner utskottet det inte motiverat med ett lagstadgat förbud mot kärnkraftsproduktion efter år 2010. Utskottet ser ingen avgörande skillnad mellan en sådan lagbestämmelse och nu gällande riksdagsbeslut i frågan. De här aktuella motionsyrkandena avstyrks därför.
Slutförvaring av utländskt kärnavfall
Enligt regeringens förslag skall, som tidigare redovisats, införas i kärntekniklagen ett förbud mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige. I propositionen påpekas att riksdagen flera gånger uttalat att en grundläggande princip för Sveriges agerande är att varje land tar fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer i landet. Enligt regeringen är denna princip så viktig att den bör lagfästas.
Enligt förslaget i propositionen skall bestämmelsen om detta förbud tas in i en ny paragraf, 5a§. Från förbudet skall undantag kunna medges om det finns synnerliga skäl. Skälen utvecklas i specialmotiveringen där det betonas att undantag från förbudet skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt regeringen kan synnerliga skäl föreligga exempelvis om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Undantag som strider mot det svenska avfallsprogrammet får inte medges. En allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen bör enligt regeringen vara att det utländska material som totalt sett kan komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet får överstiga någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet.
Enligt ett yrkande i motion 1992/93:N39 (-) skall inget undantag från förbudet kunna lämnas. Motionären anser visserligen att det inte kan uteslutas att det i något fall kan gagna säkerhets- och miljöintressen att kärnavfall tas om hand i Sverige. För att en genomgripande demokratisk beslutsprocess skall garanteras borde emellertid beslut om en sådan slutförvaring fattas av riksdagen med åtföljande lagändring. Därför bör nu ett strikt förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall m.m. införas.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i kärntekniklagen bör införas ett förbud mot slutförvaring i Sverige av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Att varje land skall ta fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer i resp. land är, som framhålls i propositionen, en grundläggande princip för Sveriges agerande på området. Därmed följer att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige.
I likhet med vad som anförs i propositionen bör det emellertid finnas en möjlighet -- om det föreligger synnerliga skäl -- att genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet. Som sägs i specialmotiveringen och i linje med vad som anförs i motion 1992/93:N39 (-) kan det i vissa fall visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Utskottet vill dock betona det angelägna i att sådana tillstånd meddelas med stor restriktivitet. Att överlåta till riksdagen att fatta sådana enskilda beslut, såsom föreslås i nyssnämnda motion, finner utskottet inte ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till 5a§ och avstyrker motion 1992/93:N39 (-) i nu aktuell del.
Förbud mot vissa förberedande åtgärder
Kärntekniklagen innehåller sedan år 1987 en bestämmelse, 6§, enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att personer inom en begränsad krets -- ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som reaktorinnehavare -- föranstaltar om resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som andra är dock oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer. Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt deltagande i internationellt samarbete på detta område.
Riksdagen avslog senast våren 1991 motioner (m) med krav på att paragrafen skulle avskaffas. Utskottet (bet. 1990/91:NU29) anförde att paragrafen kunde ses som ett naturligt komplement till stadgandet i lagen att det inte får meddelas tillstånd till att uppföra en kärnkraftsreaktor. Motionerna fick stöd i en reservation (m, fp).
Enligt nuvarande bestämmelser (25§) kan den som bedriver kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5§ eller som bryter mot det nu aktuella förbudet i 6§ dömas till böter eller fängelse i högst två år. Som tidigare nämnts föreslås i propositionen en straffskärpning vid grova brott mot lagen. Vidare skall det gällande kravet på åtalsanmälan tas bort.
Utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen har föreslagit att den nu aktuella bestämmelsen i 6§ skall avskaffas. Enligt utredningen (s.335) tillgodoses motivet för bestämmelsen redan genom förbudet enligt lagen att lämna tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer. Det anförs också att bestämmelsen inte kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och att den därför i princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som är att betrakta som en säkerhetslag. Utredningen framhåller också att det nuvarande kravet om åtalsanmälan vid införandet av 6§ sågs som en extra garanti mot att bestämmelsen skulle kunna åberopas i andra sammanhang än som var avsett. Utredningen anför mot den bakgrunden sitt förslag -- som regeringen därefter anslutit sig till -- om att kravet på åtalsanmälan skall tas bort som ett ytterligare motiv för att förbudet enligt 6§ skall avskaffas.
Regeringen har i propositionen inte berört utredningens förslag beträffande 6§.
I motion 1992/93:N36 (m) karakteriseras bestämmelsen i 6§ som ett "tankeförbud". Företag som skulle vilja visa hur en ny kraftproduktion, baserad på kärnteknik, skulle kunna tillföras det svenska kraftsystemet får inte göra detta utan att den ansvarige hotas med flera års fängelse, anför motionären. Han riktar stark kritik mot regeringens förslag om skärpt straff för brott mot den aktuella paragrafen. Om bestämmelsen skall bibehållas borde straffsatsen i stället slopas helt.
Det kan knappast gagna någon att lägga munkavle på uppfinningsrikedomen, heter det i motion 1992/93:N40 (nyd). Där krävs att den aktuella bestämmelsen skall upphävas. Enligt motionärerna är utveckling och projektering av nya reaktorer intimt förknippade med utveckling av förbättrad säkerhet i de befintliga kärnkraftverken.
Utskottet finner inte anledning att i det nu aktuella sammanhanget behandla frågan om 6§ i kärntekniklagen. Motionerna avstyrks med det sagda.
Ersättningsinvesteringar
Den tidigare nämnda utredningen hade bl.a. i uppdrag att bedöma möjligheten att begränsa rätten till ersättningsinvesteringar för de fall det enda syftet med investeringen är att förlänga livslängden hos ett kärnkraftverk. Enligt utredningen (s.326) är det svårt att särskilja sådana investeringar från sådana som är nödvändiga från säkerhetssynpunkt.
Regeringen instämmer i denna uppfattning och meddelar att den därför inte är beredd att föreslå en bestämmelse om förbud mot ersättningsinvesteringar.
Det finns en påtaglig risk, anförs det i motion 1992/93:N38 (v), för att stora kostbara investeringar i kärnkraftsaggregat kommer att användas som argument för att driften av aggregaten skall tillåtas pågå efter år 2010. Riksdagen bör därför, enligt motionärerna, begära att regeringen återkommer med förslag om sådan ändring av kärntekniklagen att investeringar som görs av annat än strikt säkerhetsmässiga skäl inte skall tillåtas. I motionen påpekas att Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace vid remissbehandlingen av utredningsbetänkandet har lagt fram förslag till lagtekniska lösningar i nu berört avseende, vilka borde prövas ytterligare.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i denna fråga. Det får aldrig uppstå någon osäkerhet kring investeringar som bl.a. har till syfte att förbättra säkerheten och strålskyddet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motion 1992/93:N38 (v).
Export av kärnteknisk utrustning
För export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs tillstånd enligt kärntekniklagen. Närmare föreskrifter finns i kärnteknikförordningen, som bl.a. innehåller en lista över utrustning och material som inte får föras ut utan tillstånd.
I motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v) efterlyses förslag från regeringen om förbud mot export av kärnteknisk utrustning. I enlighet med beslutet att avveckla kärnkraften av säkerhetsskäl bör export av kärnkraftsteknologi förbjudas, anförs det i den förstnämnda motionen. Liknande synpunkter kommer till uttryck i den andra motionen. Där sägs emellertid också att det i vissa extrema situationer kan finnas skäl för svensk export av kärnteknik och kärntekniskt kunnande, t.ex. som en del i ett internationellt åtagande för att öka säkerheten i östeuropeiska kärnkraftsreaktorer.
Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av utskottet avslagit liknande motioner. Vid det senaste tillfället, hösten 1991, redovisade utskottet (bet. 1991/92:NU1) överväganden som hade gjorts i en utredning om export av farliga varor. Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra riskvärderingar än vad som görs här i landet. Motionen fick stöd i en meningsyttring (v).
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker alltså motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v) i berörda delar.
Övriga ändringar i kärntekniklagen
Utskottet har i ett inledande avsnitt redovisat det huvudsakliga innehållet i regeringens förslag till ändringar i kärntekniklagen. Utöver de ändringar som tillstyrkts i föregående avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag till övriga ändringar i lagen.
Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavarna av kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet, m.m. För att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader skall innehavarna årligen, så länge resp. reaktor är i drift, erlägga en avgift till staten. Storleken på avgiften bestäms av regeringen efter förslag av -- sedan den 1 juli 1992 -- Statens kärnkraftinspektion (tidigare Statens kärnbränslenämnd).
I enlighet med utredningens förslag framläggs i propositionen förslag om en redaktionell omarbetning av finansieringslagen. Vissa bestämmelser utan direkt samband med finansieringsfrågorna har överförts till kärntekniklagen. Eftersom den föreslagna omredigeringen innebär en ny disposition av bestämmelserna och att flera bestämmelser får en ny lydelse föreslår regeringen att finansieringslagen skall ersättas av en ny lag med samma benämning. Den nya lagen återges i bilaga 2.
Utskottet tillstyrker det nu aktuella lagförslaget.
Den avgift som reaktorinnehavarna skall erlägga enligt finansieringslagen har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9 öre per kWh; dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften har varierat för de olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per kWh.
I motion 1992/93:N39 (-) föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en redovisning över den aktuella avgiftens storlek vid olika avvecklingsalternativ. Om avvecklingen av kärnkraften skall vara slutförd till år 2010 måste den påbörjas med det snaraste, hävdar motionären. Hon anför att för de anläggningar som först tas ur bruk kommer de inbetalade avgifterna inte att täcka berörda kostnader för avfallshantering och nedmontering av reaktorer. Principen bör vara, sägs det i motionen, att betalningsansvaret skall åvila reaktorinnehavarna även vid en snabb avveckling av kärnkraften.
Våren 1992 meddelade miljöminister Olof Johansson i en proposition (prop. 1991/92:99) om bl.a. ändringar i den statliga organisationen på kärnavfallsområdet att han ansåg att en översyn av finansieringslagen borde göras i syfte att utreda möjligheterna att förändra formerna för kapitalförvaltningen så att en hög och säker avkastning på fonderade medel från avgifterna kunde tryggas. Han anförde att han avsåg att återkomma till regeringen med förslag om hur utredningsarbetet borde bedrivas. Någon utredning har ännu inte tillsatts.
Kärnbränslenämnden har återkommande under de senaste åren föreslagit en höjning av de aktuella avgifterna. För år 1992 föreslog nämnden sålunda en höjning till i genomsnitt 2,2 öre per kWh. Vid beräkningen av avgiftens storlek har nämnden utgått från att varje reaktor skall drivas under 25 år. I avvaktan på resultatet av den aviserade utredningen om en översyn av kapitalförvaltningen beslutade regeringen i december 1991 om oförändrade avgifter för år 1992. Kärnkraftinspektionen, som numera har att föreslå avgiftens storlek, har i oktober 1992 föreslagit att avgifterna för år 1993 skall höjas till i genomsnitt 2,1 öre per kWh.
Som tidigare nämnts ankommer det enligt finansieringslagen på regeringen att årligen fastställa avgiften för det angivna ändamålet med utgångspunkt i tillsynsmyndighetens förslag. Utskottet förutsätter att regeringen löpande följer utvecklingen av berörda kostnader och att denna uppföljning läggs till grund för avgiftssättningen. Utskottet finner vidare skäl att hänvisa till den aviserade översynen av formerna för den aktuella kapitalförvaltningen. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1992/93:N39 (-) såvitt här är i fråga.
Övriga lagförslag
I propositionen framläggs tre ytterligare lagförslag. I enlighet med förslaget till ändring i kärntekniklagen föreslås att regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar skall intas i strålskyddslagen (1988:220). Vidare framläggs förslag om att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) skall ändras på grund av genomförd omstrukturering av Studsvik AB. Därjämte kompletteras förteckningen över de åtgärder som skall finansieras med avgifter enligt lagen. Slutligen förslås i propositionen en redaktionell ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Också de tre nu nämnda lagförslagen tillstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande begränsning av tillståndstiden att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N37 och 1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§, men. (v) - delvis
2. beträffande slutförvaring av utländskt kärnavfall att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N39 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser 5a§,
3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N36 och 1992/93:N40 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser 1 och 25§§, res. (nyd)
4. beträffande ersättningsinvesteringar att riksdagen avslår motion 1992/93:N38 yrkande 2, men. (v) - delvis
5. beträffande export av kärnteknisk utrustning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N419 yrkande 8 och 1992/93:N38 yrkande 3, men. (v) - delvis
6. beträffande övriga ändringar i kärntekniklagen att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 1--3, dock med ändring i 2§ att orden "kärnteknisk anläggning", "kärnämne" och "kärnavfall" efter siffrorna 1--3 kursiveras,
7. beträffande ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,
8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika avvecklingsalternativ att riksdagen avslår motion 1992/93:N39 yrkande 2, men. (v) - delvis
9. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar de i proposition 1992/93:98 framlagda förslagen till a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220), b) lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dock med ändring i 1§ 5 att ordet "till" skall tillföras efter ordet "anslutning", c) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Stockholm den 8 december 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "det sagda" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna anförde när liknande motioner senast behandlades i riksdagen anser utskottet att den aktuella paragrafen i kärntekniklagen bör avskaffas. Bestämmelsen verkar hämmande på den tekniska utvecklingen. Även om förbudet har begränsad räckvidd vad gäller antalet personer som kan bli föremål för straffsanktion, innebär det ett uppenbart ingrepp i opinionsbildningen liksom också i möjligheten att redovisa alternativa utvecklingsprojekt på området. Som sägs i motion 1992/93:N40 (nyd) motverkar bestämmelsen därmed utvecklingen för en förbättrad säkerhet i de befintliga kärnkraftsreaktorerna.
Med hänsyn till det sagda anser utskottet att riksdagen bör avskaffa bestämmelsen. Därmed skulle motion 1992/93:N40 (nyd) bli tillgodosedd, liksom också motion 1992/93:N36 (m).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N36 och 1992/93:N40 dels antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser 1 och 25§§, dock med ändring att paragraferna erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 3, dels beslutar att 6§ nämnda lag skall upphöra att gälla samt att ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet ändras på sätt som föranleds härav.
Särskilt yttrande
Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)
Rolf Dahlberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Olle Lindström (m) och Jan Backman (m) anför:
I enlighet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna anförde våren 1991 (bet. 1990/91:NU29 res. 9) anser vi att 6§ i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder för att uppföra en kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi menar emellertid att denna fråga inte bör behandlas i det nu aktuella sammanhanget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1992/93:N38 (v) anser jag att det finns ett påtagligt behov av en lagändring som tydligt anger att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Flera uttalanden från företrädare för kraftverksindustrin visar att industrin inte fäster någon större tilltro till riksdagens uttalanden om kärnkraftens avveckling. De har därför inte påbörjat någon planering inför denna avveckling. Jag tillstyrker följaktligen yrkandena i motionerna 1992/93:N37 (kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38 (v) om förslag till lagändring om begränsning av tillståndstiden för kärnkraftsreaktorerna.
Jag ansluter mig vidare till kravet i sistnämnda motion på att regeringen skall anmodas återkomma till riksdagen med förslag till en sådan ändring i kärntekniklagen att investeringar i kärnkraftverk som görs av annat än strikt säkerhetsmässiga skäl, s.k. ersättningsinvesteringar, inte skall tillåtas. I annat fall finns det risk för att dyrbara investeringar i olika kärnkraftsaggregat kommer att utnyttjas som argument för drift av aggregaten efter år 2010. Som sägs i motion 1992/93:N38 (v) har Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace lagt fram förslag till lagtekniska lösningar i frågan som det finns all anledning att pröva ytterligare.
Också yrkandena i motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v) om en lagändring med syfte att förbjuda export av kärnteknisk utrustning ansluter jag mig till. En logisk följd av beslutet om avveckling av kärnkraften måste vara att även export av kärnteknisk utrustning upphör; det som inte accepteras i Sverige skall inte heller exporteras till andra länder. Som sägs i sistnämnda motion bör det emellertid, om synnerliga skäl föreligger, kunna lämnas undantag från detta förbud. Ett sådant skäl kan t.ex. föreligga i anslutning till ett internationellt åtagande om säkerhetshöjande åtgärder i östeuropeiska kärnkraftsreaktorer.
Slutligen tillstyrker jag kravet i motion 1992/93:N39 (-) på en redovisning av kostnaderna vid olika avvecklingsalternativ. Enligt min mening bör kärnkraften skyndsamt avvecklas. De nu fem avstängda kärnkraftsreaktorerna bör bli startpunkten för avvecklingen av svensk kärnkraft. Regeringen bör, i enlighet med vad som sägs i nyssnämnda motion, återkomma till riksdagen med redovisning av hur olika alternativ för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen påverkar den aktuella avgiftens storlek. Regeringen bör härvid även beakta att Statens kärnbränslenämnd tidigare vid återkommande tillfällen föreslagit en högre avgift än den som regeringen senare fastställt.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under punkterna 1, 4, 5 och 8 bort ha följande lydelse:
1. beträffande begränsning av tillståndstiden att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N37 och 1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§, dock med ändring att paragrafen erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 4,
4. beträffande ersättningsinvesteringar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
5. beträffande export av kärnteknisk utrustning att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:N419 yrkande 8 och 1992/93:N38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika avvecklingsalternativ att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N39 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.
Regeringens förslag till Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Bilaga 1
Regeringens förslag till Lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Bilaga 2
I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Bilaga 3
Regeringens förslag Alternativt förslag
1§ Denna lag gäller Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet. m.m. Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.
25 §
Till böter eller Till böter eller fängelse i högst två fängelse i högst två år döms den som med år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet 1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd enligt 5§ eller 5a§ enligt 5§ eller 5a§ andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller 6§, eller
2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.
I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Bilaga 4
Regeringens förslag Alternativt förslag 5 §
För kärnteknisk För kärnteknisk verksamhet krävs verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen den myndighet som regeringen bestämmer. bestämmer. Varje tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor upphör senast den 31 december 2010.
En tillståndshavare -- -- -- -- -- av tillståndshavaren.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet3 Ändringar i kärntekniklagen3 Inledning3 Begränsning av tillståndstiden3 Slutförvaring av utländskt kärnavfall4 Förbud mot vissa förberedande åtgärder5 Ersättningsinvesteringar6 Export av kärnteknisk utrustning7 Övriga ändringar i kärntekniklagen7 Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle7 Övriga lagförslag9 Hemställan9
Reservation Förbud mot vissa förberedande åtgärder (nyd)10
Särskilt yttrande Förbud mot vissa förberedande åtgärder (m, fp)11
Meningsyttring av suppleant (v)11
Bilagor 1. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet14 2. Regeringens förslag till lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.22 3. I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet24 4. I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet25