Ändringar i konkurrenslagen för effektivarekartellbekämpning, m.m.
Betänkande 2001/02:NU16
Näringsutskottets betänkande2001/02:NU16
Ändringar i konkurrenslagen för effektivarekartellbekämpning, m.m.
Sammanfattning Utskottet tillstyrker det program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift som regeringen framlägger i proposition 2001/02:167 om ändringar i konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m. Utskottet anser att karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna och att karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsuppdelning är särskilt allvarliga. Därför är en mer effektiv kartellbekämpning mycket angelägen. I två reservationer (c; fp) avvisas regeringens förslag. När det gäller frågan om kriminalisering av kartellsamarbete anser utskottet, i likhet med vad som anförs i några motioner, att kriminalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som regeringen föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med risk för upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt kartellsamarbete bör enligt utskottets mening jämställas med annan ekonomisk brottslighet. Utskottet föreslår att riksdagen genom ett tillkännagivande skall anmoda regeringen att utreda frågan om kriminalisering av kartellsamarbete. Utredningen bör också noga följa utvecklingen av programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift och ta med erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning skall regeringen återkomma till riksdagen i frågan. I en reservation (s, v) avstyrks de aktuella motionsyrkandena, men reservanterna förordar att regeringen mycket noga skall följa effekterna av det föreslagna programmet och ha en beredskap att vidta de ytterligare åtgärder som kan erfordras. Det kan gälla införande av kriminalisering, men också förändringar i det nu aktuella programmet. Utskottet tillstyrker också de övriga lagförslag som framläggs i propositionen och som rör ökat sekretesskydd för Konkurrensverkets utredande verksamhet, ökade möjligheter till internationellt samarbete för Konkurrensverket och ökade möjligheter för enskilda att få ersättning för rättegångskostnader i ärenden där Konkurrensverket är part. När det gäller ikraftträdandet föreslår emellertid utskottet att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti 2002 i stället för den 1 juli 2002 som regeringen har föreslagit. Skälet till senareläggningen är att tiden mellan det att de aktuella författningarna blir allmänt tillgängliga och ikraftträdandet annars skulle bli alltför kort. I betänkandet behandlas även motionsyrkanden rörande konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet avstyrker dem och redovisar sin syn i frågan. I en reservation (m, kd, c, fp) redovisas dessa partiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet avstyrker vidare ett flertal motionsyrkanden som tar upp olika aspekter på konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat verksamhet. Arbetet har också hög prioritet. I en reservation (m, kd, c, fp) efterfrågas kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting. Slutligen avstyrker utskottet motionsyrkanden rörande EU:s konkurrensregler samt konkurrensförhållanden inom vissa branscher - försäkringsbranschen, inrikesflyget och lanthandeln. Yrkandena följs upp i reservationer när det gäller EU:s konkurrensregler (m, kd, c, fp) respektive inrikesflyget (c, fp).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Konkurrenspolitikens inriktning Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi299 yrkande 3, 2001/02:N60 yrkandena 4-6, det sistnämnda i denna del, 2001/02:N61 yrkande 1, 2001/02:N64 yrkandena 3 och 4, det förstnämnda i denna del, 2001/02: N267 yrkande 21, 2001/02:N315 yrkande 7 och 2001/02:N370 yrkandena 1 och 4. Reservation 1 (m, kd, c, fp) 2. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 28 och 28 a-c §§. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2001/02: N59 yrkande 2, 2001/02:N60 yrkandena 1 och 3, 2001/02:N61 yrkande 2 och 2001/02:N63 yrkande 1. Reservation 2 (c) Reservation 3 (fp) 3. Kriminalisering av kartellsamarbete Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:N60 yrkande 2, 2001/02:N62, 2001/02:N63 yrkande 2 och 2001/02:N64 yrkandena 1 och 2. Reservation 4 (s, v) 4. Sekretesskydd för Konkurrensverkets utredande verksamhet Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 9 kap. 27 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del. 5. Internationellt samarbete a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 56 a och 56 b §§. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del. b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 4 kap. 5 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del. 6. Rättegångskostnader Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 64 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del och avslår motion 2001/02:N59 yrkande 1. 7. Lagförslagen i övrigt och ikraftträdande a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) i den mån det inte omfattas av utskottets förslag till riksdagsbeslut i det föregående, dock med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del. b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) i den mån det inte omfattas av utskottets förslag till riksdagsbeslut i det föregående, dock med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del. 8. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N2 yrkande 4, 2001/02:N59 yrkande 3, 2001/02:N60 yrkande 6 i denna del, 2001/02:N61 yrkandena 3-6, 2001/02:N64 yrkande 3 i denna del, 2001/02:N208 yrkandena 3 och 5, 2001/02:N217, 2001/02:N221, 2001/02:N226, 2001/02:N246 yrkandena 4-6, 2001/02:N261 yrkande 4, 2001/02:N267 yrkande 18, 2001/02:N286 yrkande 6, 2001/02:N312 yrkandena 1-4, 7, 9 och 11, 2001/02:N315 yrkandena 4 och 5, 2001/02:N316 yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 5, 2001/02:N323 yrkande 5, 2001/02:N368 yrkande 4, 2001/02:N370 yrkande 2, 2001/02:N373 yrkandena 7 och 8 och 2001/02:N374 yrkande 8. Reservation 5 (m, kd, c, fp) 9. EU:s konkurrensregler Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N61 yrkande 7 och 2001/02:N209. Reservation 6 (m, kd, c, fp) 10. Försäkringsbranschen Riksdagen avslår motion 2001/02:N310. 11. Inrikesflyget Riksdagen avslår motion 2001/02:N27 yrkande 36. Reservation 7 (c, fp) 12. Lanthandeln Riksdagen avslår motion 2001/02:N219. Stockholm den 28 maj 2002 På näringsutskottets vägnar Per Westerberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Marie Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Lennart Värmby (v).
2001/02 NU16 Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlas dels proposition 2001/02:167 om ändringar i konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m., dels 6 motioner som väckts med anledning av propositionen, dels 1 motion som väckts med anledning av skrivelse 2000/01:120 med 2001 års redogörelse för företag med statligt ägande, dels 1 motion som väckts med anledning av proposition 2001/02:4 om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet, dels 21 motioner från allmänna motionstiden. Bakgrund Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17). Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds- principen, vilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller KL två principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar 81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller flera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grundläggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås införande av ett program med regler om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift. Programmets syfte är att främja avslöjande och bekämpning av olagliga karteller. Konkurrensskadeavgift skall enligt förslaget få efterges för ett företag som har överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om företaget anmäler överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall också lämna Konkurrensverket all information om överträdelsen som företaget har tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att företaget samarbetar fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen och och att det har upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att medverka i överträdelsen. Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om företaget har haft den ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med eftergift. Regeringen föreslår vidare att konkurrensskadeavgiften skall få sättas ned om ett företag i väsentlig mån har underlättat utredningen inte bara - som enligt gällande rätt - av den egna överträdelsen utan även av andras medverkan. Har detta skett i högst väsentlig mån får avgiften efterges helt. Syftet är att alla kartellmedlemmar skall ha ett incitament att medverka i Konkurrensverkets utredning. Regeringen föreslår också en bestämmelse om sekretesskydd för anmälan eller annan utsaga från enskild hos Konkurrensverket. Vidare föreslås att Konkurrensverket ges möjlighet att bistå andra länders konkurrensmyndigheter med att inhämta information och genomföra undersökningar i Sverige. Sekretess föreslås också gälla om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen föreslår slutligen att det i konkurrenslagen införs en möjlighet för enskilda parter som vinner att få ersättning för rättegångskostnader i sådana konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas och där Konkurrensverket är motpart.
Utskottets överväganden Konkurrenspolitikens inriktning Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå motioner om konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet redogör för sin syn på konkurrenspolitikens inriktning, vilken överensstämmer med den som riksdagen beslutade om hösten 2000. Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp). Motionerna I motion 2001/02:N61 (m) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om faktorerna bakom den höga svenska prisnivån. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger, enligt Konkurrensverket, 21 % över den genomsnittliga prisnivån i EU. Jämfört med OECD har den svenska prisnivån under 1990-talet legat 30 % högre, och verket bedömer att hälften av denna skillnad kan förklaras av bristande konkurrens. Faktorerna bakom att vissa länder har högre prisnivåer än andra är flera, säger motionärerna och pekar på inkomstnivå, skatter, kostnader för arbetskraft, konsumtionsutveckling och låg befolkningstäthet. Förändringar i växelkursen har också betydelse för prisbildningen, vilket i sin tur avspeglar en rad faktorer såsom förväntningar om framtida inflation, tillväxt, budgetunderskott, handelsbalans, etc., anförs det. Kunskap har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel och i motion 2001/02: N315 (m) föreslås att riksdagen genom ett tillkännagivande skall uppmärksamma regeringen på detta. Sverige måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass och vara en attraktiv partner inom utbildning och forskning, anför motionärerna. De anser att det behövs förändringar som kan bidra till att göra Sverige till en nation som andra länder vill knyta ytterligare band med, i form av ökat studentutbyte, utbyte av forskarstuderande samt internationellt forskningssamarbete. Bioteknik, medicin och informationsteknik tillhör de forskningsområden som bör prioriteras, men även humaniora och samhällsvetenskap behövs, sägs det. Riksdagen bör göra tillkännagivanden om en effektivare konkurrenspolitik och om mer resurser till Konkurrensverket, föreslås det i motion 2001/02:N64 (kd). En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar, anför motionärerna. De framhåller att marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken dämpar prisstegringstakten, och den svenska konkurrenspolitiken bör i allt väsentligt harmoniseras med utvecklingen inom EU, anser motionärerna. De menar att det finns många indikationer på att en stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens, samtidigt som konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli effektivare, anför motionärerna. De anser att såväl privata som offentliga monopol och oligopol nästintill alltid skall motverkas. Den förordade avregleringen bör gå hand i hand med ökat personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande, sägs det. Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer framträdande roll än för närvarande, anför motionärerna vidare. De menar att nya regeringsförslag bör granskas inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Vidare anser motionärerna att Nämnden för offentlig upphandling (NOU), i samband med en resursförstärkning, bör förändras till en självständig del av Konkurrensverket. Ett likartat yrkande om en effektivare konkurrenspolitik som det i nyssnämnda motion 2001/02:N64 (kd) framförs i partimotion 2001/02:N370 (kd). Motiveringen är också likartad. I motionen föreslås vidare ett tillkännagivande om statens roll i näringspolitiken. Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser att när staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna. Konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas, anförs det i motion 2001/02:Fi299 (kd). En rättvis och sund konkurrens kan försvåras eller förhindras av många faktorer, säger motionärerna. Företag kan t.ex. av olika skäl i sina egna köp handla med beprövade handelspartner och bortse från att utnyttja en konkurrenssituation. De kan vidare bryta mot konkurrenslagstiftning genom att t.ex. bilda karteller som gör upp om prissättningen. För företagens, kundernas och samhällets bästa är den fria konkurrensen en viktig del av marknadsekonomin, anför motionärerna. De framhåller att konkurrens är ett effektivt medel för bättre och billigare produkter och effektivare resursanvändning. I motion 2001/02:N60 (fp) begärs tillkännagivanden av riksdagen i tre avseenden, nämligen om den fria konkurrensen, om mer resurser till Konkurrensverket och konkurrensforskning och om andra åtgärder för att skapa en bättre konkurrens. Fri konkurrens på lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska principer och lagstiftning - är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och för att hushålla med begränsade resurser, säger motionärerna. Företagens tävlan om att vara "bäst och billigast" upprätthåller en ständig press på priser och kostnader, och konkurrens är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och leder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster utan också en mångfald i företagandet. Det avgörande för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna - "free entry", anför motionärerna vidare. De menar att många offentliga regleringar som införts för att upprätthålla konkurrens inte skulle behövas om fritt tillträde till marknaden rådde. Folkpartiet anser att konkurrensen i Sverige måste stärkas, säger motionärerna. De anser att det är viktigt att Konkurrensverket får fortsätta med sitt lyckosamma arbete genom bl.a. de s.k. gryningsräderna mot bolag i olika branscher där kartellsamarbete bedrivs. Därför avsatte Folkpartiet i sitt budgetalternativ hösten 2001 10 miljoner kronor mer till Konkurrensverket och 6 miljoner kronor mer till konkurrensforskning än vad regeringen gjorde, konstaterar motionärerna. Också i motion 2001/02:N267 (fp) begärs ett tillkännagivande om bättre konkurrens. Det räcker inte enbart med ett bra företagsklimat för att skapa fler jobb och fler företag, utan det krävs också rent spel på marknaden, anför motionärerna. För att detta skall uppnås måste åtgärder vidtas, speciellt åtgärder som syftar till att öka konkurrensen. Folkpartiet vill bl.a. införa en form av "konkurrenspoliser" som skall se till att fri konkurrens kan upprätthållas inom näringslivet, erinrar motionärerna om. Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen godkände hösten 2000 den inriktning av konkurrenspolitiken som regeringen hade föreslagit i proposition 1999/2000:140 om konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald (bet. 2000/01:NU4). I en reservation (m, kd, c, fp) redovisades dessa partiers syn på konkurrenspolitikens inriktning. Utskottets ställningstagande Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på konkurrenspolitikens inriktning senast hösten 2000. De bedömningar som då gjordes äger fortfarande giltighet. Utskottet anser sålunda att en effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och Sveriges internationella konkurrenskraft. För konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka, eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar nytänkande och bidrar till att utveckla nya produkter och tjänster till nytta för konsumenterna. Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en viktig uppgift att fylla inom ramen för näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt perspektiv. I den proposition som var aktuell hösten 2000 och som riksdagen ställde sig bakom anfördes att konkurrenspolitiken aktivt skall främja existensen av väl fungerande marknader och vara grundad på ett konsumentperspektiv. Marknaderna skall präglas av öppenhet för nya produkter, nya företag och nya idéer. Som allmän inriktning skall gälla följande: - Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad; hinder för tillträdet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas också i Sverige. - Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar konsumentintresset kan inte accepteras; de medel som staten har att upptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli effektivare. - Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste väga tungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktionssätt utformas. - Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka. På nya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en balanserad och väl fungerande konkurrens. - När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader får det inte ske på ett sådant sätt att det privata företagandet hämmas. Myndighetsuppgifter skall hållas isär från kommersiell verksamhet. - Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen; en policy för det svenska statsstödet skall understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som skadar svensk industri. - Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållanden i den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa mot internationella konkurrensbegränsningar. Utskottet finner det viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i flera delar av den svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga konkurrensmarknader. Ett uttryck för behovet av en förstärkt konkurrens utgör en nyligen offentliggjord EU-rapport, enligt vilken Sverige har de högsta livsmedelspriserna inom EU. I det sammanhanget kan nämnas att Konkurrensverket i februari 2002 fick i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera strukturella problem inom dagligvaruhandeln. Utredningen skall redovisa hur de olika aktörerna i handelsledet är organiserade med avseende på ägarstruktur, företagsform och förekommande former av samarbeten. Huvudsyftet med studien är att underlätta för nya företag att etablera sig inom branschen. Konkurrensverket skall lämna en lägesrapport senast den 17 juni 2002, och slutrapporten skall redovisas senast den 15 december 2002. Det är vidare, enligt utskottets mening, väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den globala ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende är det av yttersta vikt att sunda konkurrensförhållanden råder på den globala nivån och att internationella konkurrensbegränsningar motverkas. I vissa av de här aktuella motionerna efterfrågas en effektivisering av konkurrenspolitiken och en förstärkning av Konkurrensverket. Utskottet vill därvid framhålla att regeringens arbete präglas av en vilja att på olika sätt stärka och vässa de verktyg som de konkurrensvårdande myndigheterna har tillgång till. Den nu aktuella propositionen är ett exempel på detta. Det bör också nämnas att Konkurrensverkets anslag nivåhöjdes med 5 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Vidare vill utskottet erinra om vad som sägs i propositionen om att i det fall att det visar sig att Konkurrensverket skulle komma att behöva ytterligare resurser till följd av det förslag som framläggs i propositionen - och som utskottet behandlar i följande avsnitt - kommer regeringen då att ta ställning till eventuella åtgärder. Utskottet vill avslutningsvis framhålla att konsumentperspektivet måste stå i fokus i konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget självändamål. Åtgärder för att stärka konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten en starkare ställning på marknaden. I det sammanhanget vill utskottet understyrka vikten av samordning i insatserna från de ansvariga myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör anta regeringens förslag till ändringar i konkurrenslagen som innebär att ett program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift införs. Utskottet anser att karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna och att karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsuppdelning är särskilt allvarliga. Därför är en mer effektiv kartellbekämpning mycket angelägen. Jämför reservationerna 2 (c) och 3 (fp). Propositionen Nuvarande reglering i konkurrenslagen Enligt 26 § konkurrenslagen får Stockholms tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, besluta att ett företag skall betala konkurrensskadeavgift om företaget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag eller förbudet i 19 § mot missbruk av dominerande ställning. Det kan också vara fråga om ett åsidosättande av villkor som har meddelats med stöd av 10 § andra stycket i samband med beslut om individuellt undantag. Konkurrensskadeavgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner kronor eller till ett högre belopp, vilket dock inte får överstiga 10 % av företagets omsättning (27 § första stycket). Nya regler om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift Det är mycket betydelsefullt för samhället att konkurrenslagens förbudsregler effektivt får genomslagskraft på marknaden, sägs det i propositionen. Konkurrenslagens bestämmelse mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag är ett av de två grundläggande förbuden i det konkurrensrättsliga systemet. På detta område innebär övervakningen samtidigt särskilda problem. Kartellsamarbete är något som till sin natur tenderar att bedrivas dolt för att det skall ha framgång. I fråga om ett sådant samarbete skiljer sig situationen mot det andra grundläggande förbudet i konkurrenslagen - missbruk av en dominerande ställning. Ett sådant missbruk sker normalt på ett sätt som kan iakttas, dvs. förfarandet vidtas öppet; missbruket utgör ju ofta angrepp riktade mot konkurrenter, leverantörer, kunder eller andra. Detta kan i allmänhet inte döljas, till skillnad mot vad som är fallet med en samverkan mellan konkurrenter. Det är enligt regeringens uppfattning mycket angeläget att framför allt allvarliga karteller avslöjas och att de bringas att upphöra. För den uppgiften bör Konkurrensverket förfoga över ändamålsenliga verktyg. Vad som nu är aktuellt är ytterligare ett instrument vid sidan av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och som är utformat för att om möjligt bringa fördolda kartellsamarbeten att upphöra. Regeringen bedömer att ett program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (s.k. leniencyprogram) är ägnat att främja avslöjandet och bekämpandet av karteller. De i sig mycket välgrundade invändningar som i andra sammanhang anförts mot införandet på straffrättens område av ett s.k. kronvittnessystem har enligt regeringens mening inte samma styrka när det gäller det konkurrensrättsliga området. Inom konkurrensrätten gäller den föreslagna lindringen en lindring av en sanktionsavgift som riktar sig mot företag och där avgiften i allmänhet drabbar ägarnas i företaget placerade, avskilda förmögenhetsmassa. Det skiljer sig från straffrättens påföljder som är riktade mot fysiska personer och som har en moralbildande funktion. Samtidigt gäller att det från samhällsekonomiska och konsumentpolitiska utgångspunkter är angeläget att motverka framför allt de allvarliga konkurrensbegränsande kartellerna. Mot denna bakgrund finner regeringen, i likhet med Kartellbekämpningsutredningen, att de främst straffrättsligt grundade invändningarna mot ett kronvittnessystem saknar tillräcklig tyngd i detta speciella sammanhang. Införandet av ett system för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift kan på intet sätt vara att se som ett accepterande av ett kronvittnessystem beträffande andra sanktionsavgifter eller områden, anser regeringen. Ett sådant system bör i stället ses som en undantagslösning utanför det straffrättsliga området, med relevans enbart för konkurrensrätten. EG-kommissionen antog i februari 2002 ett meddelande (EGT C 45, 19.2.2002, s. 3) om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden. Enligt meddelandet finns det två fall när kommissionen kan ge fullständig befrielse från böter. Det första fallet avser den kartellmedlem som är först med att anmäla en kartell och företer bevis som enligt kommissionen ger underlag för en undersökning, om kommissionen inte hade tillräckligt material för att inleda en undersökning. Det andra fallet avser den kartellmedlem som först företer bevis som gör att kommissionen kan fastslå en överträdelse, när kommissionen redan har tillräckligt med information för att kunna göra en undersökning men inte att fastställa en överträdelse. Den sistnämnda typen av befrielse från böter beviljas endast då ingen annan kartellmedlem kvalificerat sig för befrielse i det första fallet. För att befrias från böter måste företaget dessutom samarbeta fullt ut med kommissionen, lämna över allt bevismaterial det har tillgång till samt omedelbart upphöra med överträdelsen. Företaget får inte heller ha vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag att delta i kartellen. Kommissionen skall bevilja villkorlig immunitet om ett företag vid en preliminär bedömning anses uppfylla villkoren. Om ett företag har beviljats villkorlig immunitet, kan andra inblandade företag under vissa förhållanden få sina böter nedsatta. För att kvalificera sig för sådan nedsättning måste ett företag förse kommissionen med sådana bevis om den misstänkta överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört med de bevis som kommissionen redan har. Nedsättning beviljas i en fallande skala från 50 % enligt principen att det företag som är först får störst nedsättning. Dessutom måste företaget upphöra med sin inblandning i den misstänkta verksamheten. Även i fråga om nedsättning skall kommissionen fatta preliminära beslut. Av meddelandet framgår vidare att sekretess normalt skall anses gälla för i ärendet ingivna handlingar. Regeringen anser det starkt önskvärt att det också nationellt vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 finns ett system som liksom EG-rätten möjliggör eftergift och nedsättning. Regeringen finner samlat att övervägande skäl talar för att det skall införas lagregler som ger den rättsliga grunden för ett system för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift i de här aktuella situationerna. Utformningen av de nya reglerna Regeringen föreslår att konkurrensskadeavgift skall kunna efterges när det gäller ett företag som har överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, om följande villkor är uppfyllda: - Företaget skall anmäla överträdelsen till Konkurrensverket innan verket har fått tillräckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. - Företaget skall lämna Konkurrensverket all information om överträdelsen som företaget har tillgång till. - Företaget skall samarbeta fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen. - Företaget skall ha upphört eller snarast efter sin anmälan upphöra att medverka i överträdelsen. Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om företaget har haft den ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgiften skall få sättas ned om företaget i väsentlig mån har underlättat utredningen av den egna eller andras medverkan i överträdelsen. Har så skett i högst väsentlig mån får beslutas att avgiften skall efterges. Enligt regeringens uppfattning bör ett svenskt program utformas med inriktning på allvarliga karteller. I första hand avses sådana särskilt skadliga horisontella karteller som rör priser, marknadsdelningar eller produktionsbegränsningar o.d. Programmet bör dock tillämpas på allt som innebär en överträdelse av förbudet i 6 § konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Systemet bör utformas så att det ges en möjlighet till eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift. Det blir en uppgift för i första hand Konkurrensverket att avgöra när möjligheten skall utnyttjas. Konkurrensverket förutsätts vidare utfärda allmänna råd om sin tolkning av systemets lagregler och om hur verket kommer att hantera förekommande situa-tioner. Eftergiften, nedsättningen och de allmänna råden bildar sammantaget ett svenskt program. Det grundläggande syftet med eftergift av konkurrensskadeavgift är att en medlem i en kartell skall lockas att avslöja denna genom att avslöjandet för med sig den fördelen att medlemmen slipper den sanktion som deltagandet i kartellen annars skulle ha medfört. Att program för befrielse från sanktioner kan motverka att karteller bildas är en följd av den upptäcktsrisk som programmet medför. En avgörande förutsättning för att sanktionsbefrielsen skall fungera som incitament till avslöjande är förutsebarhet. Den som överväger att anmäla en kartell behöver veta hur stor fördelen blir, och den berörda måste kunna lita på att fördelen verkligen erhålls under givna villkor. Regeringen finner, liksom Kartellbekämpningsutredningen, att förutsebarheten bäst främjas genom att anmälaren befrias helt från sanktionen. Enligt det föreslagna programmet skall bara den som kommer först få full befrielse från sanktioner. Konkurrensverket bör kunna finna former för kontakter med anonyma, presumtiva anmälare som gör det möjligt att ge villkorade besked. Konkurrensverket får avstå från att föra talan mot ett företag om konkurrensskadeavgift, även då verket visserligen hade vetskap om kartellen när företaget anmälde den men vid den tidpunkten inte hade tillräckligt underlag för att ingripa mot kartellen. Regeringen anser att ett svenskt program inte bör innehålla ett generellt förbud mot att befria en ledande medlem av en kartell från konkurrensskadeavgift. Om det på grund av ett företags ledande ställning i en kartell med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att befria företaget från konkurrensskadeavgift, bör det dock inte få ske. För att kvalificera sig för befrielse från påföljd måste ett företag fullfölja sitt avslöjande genom att lämna Konkurrensverket all information om kartellen som företaget har tillgång till. Vidare måste företaget också i övrigt medverka lojalt under den fortsatta utredningen. Regeringen anser att i det svenska programmet bör kravet på medverkan formuleras med villkoret att företaget samarbetar fullt ut med Konkurrensverket. Det måste, med stöd av detta villkor, kunna krävas att företaget inte lämnar felaktiga eller missvisande uppgifter till Konkurrensverket. Även i övrigt bör utgångspunkten vara att företaget skall uppträda öppet mot verket och upplysa verket om alla sakförhållanden som företaget känner till och som verket frågar om eller som företaget även utan en sådan förfrågan har anledning anta har utredningsmässig betydelse. Regeringen anser vidare att det i ett svenskt system bör krävas för eftergift av konkurrensskadeavgift att företaget medverkar under hela utredningen hos Konkurrensverket, dvs. fram till dess att verket har avslutat utredningen och tagit ställning till frågan om huruvida talan om konkurrensskadeavgift skall väckas eller annat ingripande med stöd av konkurrenslagen ske. Ett villkor som föreskrivs såväl i de nordamerikanska programmen som i EU:s program är att ett företag som avslöjar en kartell skall vidta effektiva åtgärder för att avsluta sin medverkan i den olagliga verksamheten. Regeringen anser att ett villkor av den arten behövs även i ett svenskt system. Hur avvecklingen av företagets medverkan i kartellen skall gå till löses lämpligen från fall till fall genom en överenskommelse mellan Konkurrensverket och företaget i fråga. När det gäller nedsättning av konkurrensskadeavgift anser regeringen att det bör införas regler om att denna avgift får fastställas till ett lägre belopp än annars, om ett företag i väsentlig mån har underlättat utredningen eller om det föreligger andra särskilda skäl. Om företaget i högst väsentlig mån underlättat utredningen, skall det få beslutas att avgiften skall efterges på den grunden. Förfarandet Regeringen föreslår att i första hand Konkurrensverket skall besluta om huruvida bestämmelserna om eftergift och nedsättning är tillämpliga. Konkurrensverket skall på ansökan av ett företag förklara om företaget uppfyller förutsättningarna för eftergift med avseende på om anmälan har skett innan verket har fått tillräckligt underlag för att ingripa och om något annat företag som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det bör ankomma på verket att utfärda allmänna råd som närmare beskriver bl.a. hur verket kommer att tillämpa dessa bestämmelser. Beträffande frågan om Konkurrensverkets beslut i samband med ansökan anför regeringen att det enda Konkurrensverket torde kunna göra är att konstatera att företaget anmäler överträdelsen före alla andra företag som deltagit i överträdelsen och innan verket har fått tillräckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen samt att verket kommer att avstå från att föra talan framdeles om förutsättningarna i övrigt enligt verket är uppfyllda. Detta bör verket också med bindande verkan kunna förklara och en bestämmelse om detta föreslås i konkurrenslagen. Förloppet torde i praktiken innebära en ordning med två stadier. I det första bevaras anmälarens anonymitet och verket ger besked om huruvida eftergift kan komma i fråga. I nästa stadium träder företaget fram öppet för att få ett beslut. Konkurrensverket skall utfärda riktlinjer för sin tolkning av lagbestämmelserna, i vilka skall anges förutsättningarna för eftergift och nedsättning. Riktlinjerna skall vara så tydliga som möjligt och göras tillgängliga för allmänheten. Riktlinjerna är enligt regeringens synsätt en viktig del av det samlade programmet som i övrigt omfattar eftergift och nedsättning. De anses ha karaktären av allmänna råd, dvs. sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Vissa lagtekniska frågor Regeringen föreslår, som tidigare redovisats, en ändring av konkurrenslagen, så att den medger att konkurrensskadeavgift kan sättas ned på den grunden att ett företag i väsentlig mån har underlättat utredningen av den egna eller andras medverkan i överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag eller missbruk av dominerande ställning eller åsidosatt ett villkor som uppställts i samband med beslut om individuellt undantag från konkurrenslagens regler. Har utredningen underlättats i högst väsentlig mån får avgiften på den grunden efterges. Konkurrensverket förfogar över konkurrensskadeavgiften på ett sådant sätt att det i och för sig vore möjligt för verket att handha ett program för eftergift eller nedsättning av konkurrensskadeavgift inom ramen för den nuvarande ordningen, konstaterar regeringen. Emellertid måste beaktas att 28 § konkurrenslagen nyligen har ändrats i syfte att klargöra att uppgifter som ett företag lämnar om andra företags överträdelser av förbudsreglerna i konkurrenslagen inte med stöd av lagrummet får tillmätas rättslig betydelse när konkurrensskadeavgiften fastställs. Därmed torde det inte vara möjligt för Konkurrensverket att på eget initiativ införa ett program enligt vilket eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift grundas också på uppgifter om andras överträdelser. Regeringen anser därför att ett system med eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift behöver införas genom lag. Därmed ges också tydligare utgångspunkter för en domstolsprövning. I konkurrenslagen bör alltså införas bestämmelser som anger förutsättningarna för en sådan eftergift och nedsättning. Motionerna I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett tillkännagivande om vikten av kartellbekämpning. Kartellbildning är en del av problemet med den otillräckliga svenska konkurrenssituationen, varför motionärerna välkomnar arbetet med att motarbeta karteller. Lagförslagen i propositionen bör avslås - med undantag för förslaget om rättegångskostnader, anförs det i motion 2001/02:N59 (m). Regeringen tycks vara desperat, inkonsekvent och ideologiskt rigid, säger motionären. Hon hänvisar till att regeringen å ena sidan föreslår en ny rättsprincip som innebär att den "ångerfulle konkurrensbegränsaren inom näringslivet" kan bli kronvittne och därmed få "strafflindring" om han anger andra företag, men att regeringen å andra sidan inte lämnar några förslag när det gäller konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Motionären säger sig vara en varm förespråkare av sund konkurrens och hon inser också skillnaden mellan kriminalisering och avgiftsbeläggning och att benämningen kronvittne inte är helt korrekt, men hon anser ändå att det skulle vara att föra in ett främmande inslag i svensk rättsbildning om ekonomiska fördelar skall ges till den kartelldeltagare som avslöjar en konkurrensbegränsande kartell. Även i motion 2001/02:N63 (c) föreslås att regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift skall avslås. Kartellbildningar eller otillbörligt utnyttjande av marknadsdominans är skadliga för samhället och leder till överpriser, anför motionärerna. De konstaterar att ett antal misstänkta svenska karteller har avslöjats under 1990-talet, bl.a. inom asfalts-, ventilations-, rör- och bensinbranscherna. Det är viktigt att konkurrenslagstiftningen är långsiktig, förutsebar och balanserad, säger motionärerna. De anser att konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande marknadsställning skall vara förbjudet och att konkurrenslagen skall avskräcka från kartellbildning, vara effektiv i att avslöja karteller och vid dom leda till kännbara straff. Regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift för kartellmedlem som lämnar information till Konkurrensverket strider dock mot svensk rättsordning, menar motionärerna. Enligt dem är principen om att den som begår ett brott även skall straffas för detta viktig; en inställning som har manifesterats i tidigare riksdagsbeslut som tagit avstånd från att införa ett s.k. kronvittnessystem. Att regeringen nu föreslår att detta skall införas inom konkurrenslagstiftningen är ytterst anmärkningsvärt och skulle innebära att rättvisan blir förhandlingsbar, anser motionärerna. Företag som tjänat pengar på olagligt samarbete skulle sålunda kunna gå helt skadefria, medan övriga kartellmedlemmar skulle dömas till kännbara böter. Det finns ingen egentlig erfarenhet av nuvarande konkurrenskadeavgifts effektivitet som sanktion, och behovet av de förslagna reglerna kan därmed inte påvisas, anför motionärerna. De hänvisar till att det för närvarande är möjligt att få en nedsättning av konkurrensskadeavgiften för det företag som samarbetar väl med Konkurrensverket i utredning av karteller och menar att detta är ett bra incitament som bör behållas även framgent. Regeringens förslag om att ett s.k. leniencyprogram skall införas i konkurrenslagstiftningen avvisas också i motion 2001/02:N60 (fp). I motionen föreslås vidare ett tillkännagivande om kraftigt höjda konkurrensskadeavgifter. I propositionen presenterar regeringen åtgärder på ett angeläget område, nämligen förslag för en effektivare bekämpning av karteller, konstateras det. Under senare år har prissamarbete avslöjats inom flera branscher, t.ex. bensin-, flyg- och byggmarknaderna, säger motionärerna. De anser att de av regeringen föreslagna åtgärderna är otillräckliga och delvis felaktiga. Systemet med nedsättning av konkurrensskadeavgift har redan använts av Konkurrensverket i några fall, så det är endast ett lagstadgande av praxis som nu föreslås, påstår motionärerna. De anser att karteller ur marknadsekonomisk synpunkt är felaktiga och måste bekämpas, men de har svårt att acceptera ett system som de menar har inslag av angiveri. I motionen sägs att Folkpartiet i sitt rättspolitiska program i och för sig har föreslagit att s.k. kronvittnen skall få användas i begränsad utsträckning, dock inom strikt angivna ramar och där de misstänkta biträds av försvarare och bara avseende grova brott som leder till långa fängelsestraff, t.ex. sexualbrott eller mord. Varje sådan uppgörelse skall underställas domstol. Detta är, enligt motionärerna, något helt annat än det system som regeringen nu föreslår när det gäller kartellbildning, då det sistnämnda inte är kriminellt i svensk rätt. Motionärerna anser att nuvarande system med konkurrensskadeavgift skall vara kvar, men att beloppen för avgiften bör höjas kraftigt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. Vissa kompletterande uppgifter När det gäller åtgärder mot kartellbildning kan nämnas att regeringen i februari 2002 beslöt att tillsätta en kommission med uppgift att föreslå åtgärder som syftar till att främja konkurrensen och motverka konkurrensbegränsande beteende, användning av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg- och anläggningssektorerna. Resultatet av kommissionens arbete skall redovisas senast den 15 oktober 2002. Utskottets ställningstagande En effektiv konkurrensövervakning är som tidigare nämnts viktig ur samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt. Ett av de två principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, dvs. mot kartellbildning. Karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt allvarliga är karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsuppdelning. Under senare tid har avslöjanden och misstankar om olagligt samarbete mellan företag varit aktuella inom olika branscher, t.ex. bensinbranschen, flygbranschen och byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är ett uttryck för de stora vinster som företagen gör på konsumenternas, konkurrenternas och skattebetalarnas bekostnad. Karteller är emellertid svåra att avslöja. Det ligger ju i kartellens natur att den sker i det fördolda. Så länge de berörda parterna vinner på samarbetet har de gemensamt intresse av att ingen skall få kännedom om kartellens existens. Regeringens förslag om ett program med regler om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift syftar till att främja avslöjandet och bekämpandet av skadliga karteller. Utskottet anser att en mer effektiv kartellbekämpning är mycket angelägen och tillstyrker således regeringens förslag. Regeringens förslag om utformningen av programmet och förfarandet stöder utskottet också. Sådana delar som att företaget skall tvingas lämna all tillgänglig och relevant information, att företaget skall samarbeta med Konkurrensverket fullt ut, att företaget skall upphöra med kartellsamarbetet, etc., anser utskottet självklara. Ett viktigt inslag i programmet är de allmänna råd eller riktlinjer som Konkurrensverket skall utfärda. I dessa riktlinjer skall anges förutsättningarna för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift. Förutsebarhet är väsentlig för ett företag som överväger att avslöja ett olovligt kartellsamarbete. I de tre motioner där det yrkas avslag på regeringens förslag sägs att det föreslagna programmet innebär ett brott mot svensk rättsordning. Utskottet delar här regeringens bedömning att de invändningar som i andra sammanhang anförts mot införande på straffrättens område av ett s.k. kronvittnessystem inte har samma styrka när det gäller det konkurrensrättsliga området. Införandet av ett system för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift kan, enligt utskottets mening, inte ses som ett accepterande av ett sådant system beträffande andra sanktionsavgifter eller områden. I motion 2001/02:N60 (fp) sägs att förslaget om nedsättning av konkurrensskadeavgift endast innebär lagstadgande av praxis. För närvarande finns möjlighet att fastställa konkurrensskadeavgiften till ett lägre belopp om företaget i väsentlig mån underlättat utredningen av den egna överträdelsen. De möjligheter till eftergift och nedsättning som nu föreslås i propositionen har dock en större räckvidd och gäller anmälan om kartellsamarbete och underlättande av utredningen av även andras medverkan i överträdelsen. Förslaget syftar inte bara till att ytterligare underlätta utredningen av kartellsamarbeten utan också till att ge deltagare i en kartell incitament att avslöja kartellen samt att motverka att karteller bildas. I den nämnda motionen föreslås också kraftigt höjda konkurrensskadeavgifter, dock utan precisering. Som tidigare nämnts kan emellertid konkurrensskadeavgiften enligt gällande regler fastställas till ett belopp på upp till 5 miljoner kronor eller till ett högre belopp, vilket dock inte får överstiga 10 % av företagets omsättning. Något behov av att ytterligare höja dessa belopp kan utskottet inte se. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna programmet med regler om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift. Motion 2001/02:N61 (m), i vilken arbetet med att motarbeta karteller välkomnas, får anses tillgodosedd och avstyrks därmed i berörd del. De övriga tre här aktuella motionerna avstyrks av utskottet i motsvarande delar. Kriminalisering av kartellsamarbete Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör, genom ett tillkännagivande, anmoda regeringen att utreda frågan om kriminalisering av kartellsamarbete. Utredningen bör också noga följa utvecklingen av programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift och ta med erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning skall regeringen återkomma till riksdagen i frågan. Jämför reservation 4 (s, v). Propositionen Regeringen gör i propositionen bedömningen att regler om straffansvar för överträdelse av konkurrensreglerna för närvarande inte bör införas. Kartellbekämpningsutredningen har avstått från att föreslå en kriminalisering i fråga om förbuden i 6 och 19 §§ konkurrenslagen, varmed underlag saknas för lagstiftning i denna fråga, konstaterar regeringen. Regeringen anser att det är angeläget att man också i Sverige prövar effekterna över tid av ett sådant program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift som föreslås i propositionen. Samtidigt torde programmet i princip inte låta sig förenas med en kriminalisering annat än om ett s.k. kronvittnessystem, som statsmakterna tidigare har avvisat av principiella skäl, samtidigt införs, sägs det. Mot denna bakgrund finner regeringen inte grund för att nu gå vidare utredningsvägen i fråga om en kriminalisering. Självfallet måste erfarenheterna framdeles följas och värderas noga, och skulle anledning uppstå i framtiden, kan frågan om kriminalisering prövas i särskild ordning, sägs det i propositionen. Motionerna En utredning om kriminalisering av kartellsamarbete bör tillsättas, anförs det i motion 2001/02:N62 (v). Kartellbekämpningsutredningen avfärdade i sitt betänkande Kartellbekämpning (SOU 2001:74) möjligheten till en kriminalisering av enskilda som tagit initiativ till och drivit karteller. Vänsterpartiet anser inte detta tillfyllest. Argumentationen, både i betänkandet och i propositionen, ger intrycket av att kartellbildning inte är en tillräckligt grov ekonomisk brottslighet för att särskilda åtgärder skall vidtas, säger motionärerna. De anser att kartellsamarbete är en grov överträdelse av lagen och att en kriminalisering skulle ha en god preventiv effekt. Riksåklagarens synpunkt att det förutsätts - för att ett val av straffrättsliga regler i det här sammanhanget skall bli meningsfullt - att de nya brotten kan hänföras till s.k. prioriterad brottslighet bör utredas, anser motionärerna. I en sådan utredning bör också undersökas vilka resurser som Konkurrensverket behöver för att kunna vara behjälpligt i de aktuella brottsutredningarna. Dessutom bör utredningen föreslå en gränsdragning för s.k. hard-core cartels, vilka främst skall omfattas av kriminaliseringen. Kriminalisering bör gälla karteller som genom pris-, anbuds- och marknadskarteller skapar så stora ekonomiska skador att de kan jämställas med grova förmögenhetsbrott, anför motionärerna. Kartellbekämpningsutredningen pekade på ett antal andra gränsdragningsproblem, såsom avtalsproblem, muntliga överenskommelser om att avstå från att konkurrera, gränsdragningsproblem mellan Konkurrensverket och Marknadsdomstolen, m.m., som enligt motionärerna också behöver utredas ytterligare. Kristdemokraterna stöder den av regeringen framlagda propositionen, men menar att ytterligare ett steg bör tas genom en kriminalisering av karteller, sägs det i motion 2001/02:N64 (kd). Riksdagen bör således begära att regeringen lägger fram förslag om kriminalisering av kartellsamarbete och samtidigt göra ett tillkännagivande om mer resurser till rättsväsendet. Om de personer som är ansvariga för att ett företag samverkar i en kartell inte skall kunna åtalas och dömas till böter eller fängelse sänds fel signaler till företag och aktörer som väljer att riskera upptäckt och enbart belastas med konkurrensskadeavgift, anför motionärerna. De anser att regeringens argumentation för att inte kriminalisera karteller är svag och att den stöder sig på tidigare ställningstaganden i en proposition i ett annat ärende (prop. 1994/95:23 om ett effektivare brottmålsförfarande). Ett villkor som nämns för att kriminalisering skall anses rimlig är att rättsväsendet skall ha resurser att klara av den ytterligare belastning som kriminalisering innebär, och det konstateras att detta villkor inte är uppfyllt och att straffrättsliga utredningar kan antas bli omfattande och komplicerade, säger motionärerna. De menar att det bör ankomma på regeringen att tillförsäkra rättsmyndigheter sådana resurser att brott kan utredas och lagföras. I propositionen nämns också insiderlagstiftningen från mitten av 1980-talet som innefattar straff i stället för sanktionsavgift, vilket enligt motionärerna kan ses som ett argument för att en kriminalisering av karteller är en framkomlig väg. I motionen erinras om att Kristdemokraterna hösten 2001 föreslog ökade resurser till rättsväsendet för åren 2002-2004, jämfört med vad regeringen förordade. Även i motion 2001/02:N63 (c) begärs att regeringen skall tillsätta en utredning om kriminalisering av överträdelse av konkurrensreglerna och återkomma med förslag härom. Karteller innebär att företag gör vinster på konsumenternas bekostnad, anför motionärerna. De anser att överträdelser bör ha kännbara straff på grund av brottens allvarliga konsekvenser. Konkurrensskadeavgift är en kraftfull sanktion, men om det endast finns en administrativ sanktionsavgift kan det leda till att företagen kan kalkylera risken för upptäckt och eventuell ekonomisk sanktion och jämföra med den förväntade vinsten, säger motionärerna. De menar att straffsanktioner mot en fysisk person som deltagit i kartellverksamheten skulle verka ytterligare avskräckande. Genom att öka det personliga ansvaret jämställs överträdelser med annan ekonomisk brottslighet, anför motionärerna. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om kriminalisering av kartellbildningar, anförs det i motion 2001/02:N60 (fp). Motionärerna anser att regeringen redan nu borde ha föreslagit en kriminalisering av kartellbildningar. Detta är något som Konkurrensverket föreslagit och som jämställer kartellsamarbete med annan ekonomisk brottslighet, säger motionärerna. De anser att det är en viktig signal att brott som drabbar konsumentkollektivet kriminaliseras, likaväl som att skattebrott som drabbar skattekollektivet redan för närvarande är kriminaliserade. Bestämmelser om kriminalisering av kartellbildningar finns redan i andra länder, t.ex. i Kanada kan den som är inblandad i ett olagligt kartellsamarbete bestraffas med fängelse i upp till fem år eller böter på upp till 65 miljoner kronor och i Förenta staterna gäller fängelse i tre år och böter på upp till 100 miljoner kronor, säger motionärerna. Utskottets ställningstagande Kartellbildning är enligt utskottets mening mycket skadlig för samhällsekonomin. Det finns ett starkt konsumentintresse av att karteller bekämpas effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud. Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna, att kriminalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som regeringen föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med risk för upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt kartellsamarbete bör enligt utskottets mening jämställas med annan ekonomisk brottslighet. Det faktum att den ansvariga myndigheten, Konkurrensverket, har föreslagit att allvarliga överträdelser av konkurrenslagen skall kriminaliseras ger ytterligare stöd för utskottets uppfattning. Det är också värt att notera att kriminalisering för närvarande finns i andra länder - i såväl Förenta staterna som Kanada kan olagligt kartellsamarbete leda till både fängelse och betydande bötesbelopp. Regeringens bedömning i propositionen att det för närvarande inte finns grund för att gå vidare i frågan om kriminalisering kan utskottet således inte dela. Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen genom ett tillkännagivande skall anmoda regeringen att utreda frågan om kriminalisering av kartellsamarbete. Utredningen bör också noga följa utvecklingen av programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift och ta med erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning skall regeringen återkomma till riksdagen i frågan. Med det sagda blir de aktuella motionerna väsentligen tillgodosedda. Sekretesskydd för Konkurrensverkets utredande verksamhet Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör anta regeringens förslag om att det i sekretesslagen skall införas en bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket för en anmälan eller annan utsaga från en enskild. Propositionen Regeringen föreslår att det skall införas en bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket för en anmälan eller annan utsaga från en enskild. Sekretess skall gälla om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Denna sekretess skall gälla i ärenden som rör utredning av överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av dominerande ställning eller av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, som innehåller motsvarande förbud. Sammantaget finner regeringen att starka skäl talar för att skyddet för enskilda bör stärkas när det gäller utsaga från enskild i Konkurrensverkets verksamhet. Mot denna bakgrund och då ett företags intresse av insyn i ärendet får sin reglering genom existerande regler om partsinsyn finner regeringen att ett sekretesskydd för uppgiftslämnare i konkurrensärenden bör införas. Inga motioner har väckts beträffande detta förslag. Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Internationellt samarbete Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör anta regeringens förslag om att Konkurrensverket skall ges möjlighet att bistå andra länders konkurrensmyndigheter med att inhämta information och genomföra undersökningar i Sverige. Sekretess skall gälla om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs. Propositionen Utbyte av information med konkurrensmyndigheter inom EU Med hänsyn till pågående förhandlingar inom EU gör regeringen bedömningen att några svenska åtgärder för närvarande inte bör vidtas när det gäller utbyte av information inom ramen för EU-samarbetet. Utbyte av information mellan kommissionen och Konkurrensverket styrs av EG-rätten, konstateras det i propositionen. Kommissionens förslag till ny tillämpningsförordning för artiklarna 81 och 82 innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter och mellan nationella konkurrensmyndigheter inbördes. Förslaget behandlas för närvarande i en rådsarbetsgrupp. Resultatet av förhandlingarna går inte att förutse. Regeringen anser, i likhet med vad som framförts av Kommerskollegium, att Sverige bör avvakta i denna fråga. Utbyte av information med konkurrensmyndigheter utanför EU En förutsättning för ett effektivt informationsutbyte med ett land utanför EU- samarbetet är att det finns ett avtal om utbyte med landet i fråga, sägs det i propositionen. Regeringens bedömning är att Sverige bör verka för att sådana avtal ingås när ett utbyte förbättrar möjligheterna till en effektiv övervakning av konkurrenslagstiftningen. Regeringen anser, i likhet med vad som framförts av Konkurrensverket, att informationsutbyte mellan länder är en viktig del av arbetet med att bekämpa olagliga konkurrensbegränsningar när företagens verksamhet sträcker sig utanför de nationella gränserna. Sverige bör därför verka för att avtal om informationsutbyte ingås när ett sådant utbyte förbättrar möjligheterna till en effektiv övervakning av konkurrenslagstiftningen. Om Sverige ingår ett avtal med ett annat land om utbyte av information i konkurrensärenden ger nuvarande sekretesslagstiftning möjlighet att lämna ut även sekretesskyddad information till konkurrensmyndigheterna i det landet. En bestämmelse om utlämnande av information kan tas in i en författning om ikraftträdande av avtalet. Någon ändring av sekretesslagen torde inte behövas. En fråga som kan behöva regleras i ett avtal är om sekretessbelagd information skall kunna utbytas endast när de uppgifter som lämnas är underkastade visst sekretesskydd hos den mottagande myndigheten. En annan fråga som kan behöva regleras är under vilka villkor den mottagande myndigheten skall få lämna ut uppgifter, sägs det i propositionen. Inhämtande av uppgifter åt utländska konkurrensmyndigheter Regeringen föreslår en ändring i konkurrenslagen varigenom Konkurrensverket ges möjlighet att bistå andra konkurrensmyndigheter med att inhämta information och genomföra undersökningar. Det finns ett intresse, grundat på principen om ömsesidigt bistånd, av att Konkurrensverket samarbetar med utländska myndigheter för att utreda en överträdelse som delvis är lokaliserad i Sverige, anför regeringen. Därutöver bör Konkurrensverket där det är fråga om förfaranden som inte direkt berör svenska förhållanden effektivt kunna medverka i ett internationellt samarbete för att bekämpa karteller. Konkurrensverket bör alltså ha en behörighet, vid sidan av skyldigheten att bistå kommissionen i samband med utredningar av överträdelser av EG:s konkurrensregler, att inhämta information åt andra konkurrensmyndigheter och att aktivt kunna delta i utredningar som berör flera stater. En behörighet för Konkurrensverket att inhämta upplysningar åt utländska konkurrensmyndigheter bör begränsas till länder med vilka Sverige har träffat överenskommelser i frågan. Det bör krävas att det finns anledning att anta att den andra statens konkurrensregler har överträtts på ett sätt som motsvarar en överträdelse av förbuden i 6 eller 19 § konkurrenslagen eller av förbuden i artiklarna 81 eller 82 i EG-fördraget. Inga motioner har väckts beträffande detta förslag. Sekretess vid begäran om rättslig hjälp Regeringen föreslår också att en särskild bestämmelse om sekretess vid begäran från en utländsk konkurrensmyndighet om rättslig hjälp skall införas i sekretesslagen. Sekretess skall gälla om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs. Enligt regeringens uppfattning är behovet av sekretess vid utredningar i ärenden hos Konkurrensverket vid begäran om rättslig hjälp från en utländsk konkurrensmyndighet lika starkt som vid motsvarande svenska utredningar. En förutsättning bör dock vara att sekretessen endast omfattar sådana uppgifter som framkommer vid Konkurrensverkets verksamhet som sker efter en begäran av en främmande stat. Ärendet skall alltså ha initierats av en utländsk myndighet. De uppgifter som bör omfattas av sekretess är sådana som framkommer vid handläggningen av en begäran om inhämtande av information och genomförande av undersökningar. Sekretess skall, som nämnts, gälla om det kan antas att åtgärden begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs. Ett företags intresse av partsinsyn kommer dock alltid att vägas mot intresset av skydd för utredningen, enligt reglerna i sekretesslagen. Inga motioner har väckts beträffande detta förslag. Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de här aktuella delarna. Rättegångskostnader Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör anta regeringens förslag om ändring i konkurrenslagen som ger möjlighet för enskilda parter som vinner att få ersättning för rättegångskostnader i sådana konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas och där Konkurrensverket är motpart. Propositionen Gällande rättegångsbestämmelser i konkurrenslagen Av 64 § konkurrenslagen framgår vilken rättegångsordning som skall tillämpas vid handläggningen av mål och ärenden enligt lagen. Det är i första hand rättegångsbalkens bestämmelser för indispositiva tvistemål eller bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden som skall tillämpas när Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen prövar frågor enligt konkurrenslagen. I mål som överklagas från Stockholms tingsrätt gäller vid Marknadsdomstolen den av dessa båda rättegångsordningar som gällde i tingsrätten. När rättegångsbalkens bestämmelser för indispositiva tvistemål tillämpas innebär bestämmelserna att om Konkurrensverket vinner målet behöver motparten betala - förutom sina egna kostnader - endast vissa kostnader som enligt rättens beslut har betalats av allmänna medel. Förlorar Konkurrensverket målet kan svaranden få ersättning av allmänna medel för kostnader som skäligen varit motiverade för att han skulle kunna ta till vara sin rätt. När ärendelagen tillämpas kan ett företag för närvarande inte få ersättning för rättegångskostnaderna om Konkurrensverket är motpart. Regeringens förslag till ändrade regler Regeringen föreslår en ändring av konkurrenslagen med innebörd att rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader i brottmål skall tillämpas i ärenden enligt ärendelagen där Konkurrensverket är part. Enskilda parter som vinner får härigenom en möjlighet att få ersättning för rättegångskostnader i samtliga ärenden där Konkurrensverket är part. Regeringen anser att det skall finnas en möjlighet för enskilda parter att få ersättning för rättegångskostnader i samtliga konkurrensärenden där Konkurrensverket är part. Huvudregeln blir att en enskild part som vinner kan få ersättning av allmänna medel för skäliga kostnader för ombud och bevisning samt för sin inställelse inför rätten. Om den enskilde förlorar, blir han i begränsad utsträckning skyldig att betala ersättning för vissa kostnader som har betalats av allmänna medel. En sådan ersättningsskyldighet torde dock sällan aktualiseras i konkurrensärenden. Ändringen av bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader skall vara tillämplig på kostnader som uppkommer efter det att lagen har trätt i kraft. Äldre bestämmelser skall dock gälla i fråga om kostnader i ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse av den innebörden föreslås därför införas. Motionen I motion 2001/02:N59 (m) yrkas bifall till regeringens förslag avseende rättegångskostnader i konkurrensmål. Denna ändring gör det möjligt för enskilda parter som vinner att få ersättning för rättegångskostnader i samtliga ärenden där Konkurrensverket är part, konstaterar motionären. Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Motion 2001/02:N59 (m), i vilken yrkas bifall till regeringens förslag, blir tillgodosedd och avstyrks därmed. Lagförslagen i övrigt och ikraftträdande Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör anta regeringens lagförslag i övrigt. Dock bör riksdagen besluta att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti 2002 i stället för den 1 juli 2002, som regeringen har föreslagit. Skälet till senareläggningen är att tiden mellan det att de aktuella författningarna blir allmänt tillgängliga och ikraftträdandet annars skulle bli alltför kort. Propositionen Regeringens lagförslag omfattar förutom de preciserade förslag som har behandlats i det föregående under respektive avsnitt också vissa allmänna delar, t.ex. ingress. Ändringarna i konkurrenslagen och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. Vissa kompletterande uppgifter Tidsplanen för detta betänkande innebär att riksdagen debatterar ärendet och fattar beslut den 11 juni 2002. Regeringen skall därefter vid ett regeringssammanträde fatta beslut om författningarna och dessa skall tryckas. Sammantaget innebär detta att författningarna kan komma från trycket och bli allmänt tillgängliga omkring den 24 juni 2002, dvs. en vecka innan lagändringarna skall träda i kraft. Konstitutionsutskottet har emellertid tidigare påpekat för regeringen att en lagändring bör ha kommit till allmän kännedom genom publicering i Svensk författningssamling (SFS) cirka fyra veckor innan lagändringen skall träda i kraft. Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de delar som inte har behandlats i det föregående. Dock bör riksdagen, med hänvisning till vad som nyss redovisats, besluta att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti 2002 i stället för den 1 juli 2002, som regeringen har föreslagit. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå motioner som tar upp olika aspekter på konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat verksamhet. Arbetet har också hög prioritet. Jämför reservation 5 (m, kd, c, fp). Propositionen Bakgrund Under en följd av år har en rad problem uppmärksammats som uppkommer då offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verksamhet, sägs det i propositionen. Näringslivet har sagt sig uppleva dels att denna verksamhet är för omfattande, dels att konkurrensen inte sker på lika villkor. I de av riksdagen hösten 2000 beslutade riktlinjerna för konkurrenspolitiken (prop. 1999/2000: 140, bet. 2000/01:NU4) ingår bl.a. att när offentliga aktörer agerar på konkurrensutsatta marknader får detta inte ske på ett sådant sätt att framför allt ny- och småföretagandet hämmas. Vidare angavs att myndighetsuppgifter skall hållas åtskilda från kommersiell verksamhet. I den då aktuella propositionen anmälde regeringen att Regeringskansliet bereder frågan om lagstiftning som innebär att konkurrenssnedvridande effekter av offentlig näringsverksamhet skall kunna bli föremål för rättslig prövning. Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som består av representanter från såväl offentlig som privat sektor, har haft två huvudsakliga uppgifter. Den första har gällt att rådet skulle belysa enskilda fall och försöka undanröja konkurrenskonflikter genom dialog och kontakter mellan berörda parter. Rådets andra uppgift har varit att försöka åstadkomma en samsyn mellan företrädare för offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga spelreglerna på området bäst skall formuleras. Konkurrensrådets betänkande Konkurrensrådet har redovisat sina samlade erfarenheter och de resultat som uppnåtts i betänkandet Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De problem som rådet redovisar uppstår främst när privata och offentliga aktörer möts på samma marknad, dvs. när det allmänna bedriver säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet har verksamheter där privata och offentliga aktörer konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare tid. Rådet anser att problemen kan lösas antingen genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka eller genom att konkurrensförutsättningarna görs så lika som möjligt. I fråga om lagreglering anförs att parterna i rådet i grunden har olika uppfattning om behovet av lagändringar. Det bedöms därför inte vara möjligt att finna lösningar som fullt ut tillgodoser alla krav och önskemål som framförts. Rådet enades dock om att i betänkandet presentera ett sätt att åstadkomma mer konkurrensneutrala villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en bestämmelse som tar sikte på att korrigera konkurrenssnedvridande beteenden från offentliga aktörer. Rådets rekommendation är en missbruksbestämmelse där de offentliga aktörerna i händelse av lagöverträdelse inte drabbas av ekonomiska sanktioner för redan inträffat agerande, utan enbart vitesbelopp om den berörda aktören inte rättar sig efter ett beslut. Rådet anser att möjligheten för en enskild att föra en skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas. Enligt rådet kan vidare många av de identifierade konkurrensproblemen lösas på lokal nivå. Rådet hade ursprungligen en begränsad verksamhetstid på tre år, t.o.m. år 2000, men har fått förlängning i två omgångar - först t.o.m. år 2001 och därefter till den 30 juni 2002. Departementspromemorian Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har en departementspromemoria utarbetats, Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds 2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att en konfliktlösningsregel skall införas i konkurrenslagen. Enligt förslaget skall förbud i enskilda fall kunna meddelas mot offentlig konkurrenshämmande verksamhet som bedöms vara skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av Konkurrensverket, och föreslås kunna förenas med vite. Promemorian innehåller även förslag om att Konkurrensrådet skall knytas till Konkurrensverket. Vidare föreslås att Marknadsdomstolen skall förstärkas med en expert som har särskilda insikter i den berörda offentliga verksamheten. Såväl betänkandet som departementspromemorian har remissbehandlats. Prövning av konkurrensproblem Möjligheter till objektiv prövning av konkurrensproblem mellan privat och offentlig sektor stärker förtroendet mellan aktörerna och undanröjer tolkningsdiskussioner om vilka grundläggande principer för sund konkurrens som bör gälla, sägs det i propositionen. Regeringen anser att formerna för en rättslig prövning av sådana konkurrensfrågor bör beredas vidare. Erfarenheterna av den prövning av konkurrensproblem mellan främst småföretag och offentlig sektor som bedrivits i Konkurrensrådet är goda, konstaterar regeringen. Prövningen har, genom de riktlinjer rådet har enats om, givit offentlig sektor vägledning om vilka allmänna principer som bör gälla på området. Näringslivet menar att ett prövningssystem som det som nu bedrivs är viktigt och kan skapa förståelse och förtroende mellan offentligt och privat företagande. En förutsättning för detta är dock enligt näringslivet att det ytterst går att pröva fall rättsligt. Företrädare för kommuner, landsting och statlig sektor ser också ett prövningsförfarande som en viktig del i arbetet för en sund konkurrens mellan offentlig och privat näringsverksamhet. Om en särskild rättslig reglering skall aktualiseras i dessa frågor menar dock främst den kommunala sektorn att det är viktigt att se kopplingarna till det arbete med särskilda konkurrensprogram som för närvarande bedrivs i kommuner och landsting. En lagreglering av konkurrensproblem mellan offentlig och privat näringsverksamhet, som ytterst innebär prövning i domstol bör, enligt regeringens mening, grundas på bredast möjliga uppslutning från berörda aktörer. Regeringen konstaterar att promemorians förslag till särskild regel i konkurrenslagen har givit upphov till ytterligare diskussioner och synpunkter från olika utgångspunkter om hur en eventuell lagreglering bör utformas. Det är angeläget att dessa frågor analyseras, och beredningen av lagförslaget kommer därför att fortsätta, sägs det. Inriktningen i det arbetet är att ett förslag till lagregel som har en uppslutning både från offentlig och privat sektor skall kunna presenteras före utgången av år 2002. Motionerna Olika frågor rörande konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor har tagits upp i 22 motioner. I motion 2001/02:N61 (m) föreslås att riksdagen skall göra uttalanden i följande avseenden: om offentliga sektorn som ett konkurrensproblem; om att stat, kommuner och myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet; om starkare konkurrensverk och bättre konkurrenslagar; om en ändring av kommunallagen. En stor del av anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ, säger motionärerna. En del handlar om hur kommuner och landsting anses gynna sina egna förvaltningar och bolag vid upphandlingar. En allt större del gäller den offentliga sektorns expansion på den öppna marknaden och hur skattesubventionerade, kommunala bolag med dumpade priser konkurrerat ut privata småföretagare. Offentligt ägda bolag leder även till demokratiproblem, förtroendeklyftor, ohälsa hos personalen, risktagande för skattebetalarna och nedprioritering av vård, skola och omsorg, hävdar motionärerna. De uppger att en rad myndigheter dessutom bedriver konkurrensutsatt verksamhet, vilket leder till att konkurrenssituationen på marknaden påverkas. Konkurrens stimulerar initiativkraft och företagsamhet och banar därigenom väg för nya företag och ökad tillväxt, säger motionärerna. Konkurrens ger också valfrihet för kunder. En majoritet av det svenska folket vill ha ökad konkurrens även på områden som traditionellt drivits i offentlig regi, påstår motionärerna. De anser att utvecklingen under senare år har gått i rätt riktning, men att det fortfarande återstår många konkurrensbegränsningar. Konkurrensutsättningen av offentlig verksamhet motverkas genom egenregiverksamhet och offentligt ägda bolag, sägs det. Kommuner skall i princip inte bedriva näringsverksamhet, anser motionärerna vidare. De verksamheter som för närvarande drivs i bolagsform bör privatiseras där så är möjligt. Privatisering av kommunal affärsverksamhet innebär stora omvandlingsprocesser som måste skötas med stor varsamhet, säger motionärerna. De konstaterar att all verksamhet inte kan utföras i privat regi, men anser att mycket av det som för närvarande görs i stora offentliga enheter kan göras i små privata företag. All kommunal verksamhet med undantag för ren myndighetsutövning bör sålunda upphandlas i konkurrens. Detta anses ge kommunerna möjlighet att prioritera sin verksamhet och skapa utrymme för valfrihet och mångfald. Kommuner och landsting skall avveckla den näringsverksamhet de bedriver och överlåta den till privat sektor - för att värna om tillväxt, nya jobb och internationell konkurrenskraft, sägs det. En lagstadgad "utmaningsrätt" för företagare att på lika villkor konkurrera med kommunala förvaltningar bör snarast införas, föreslås det också i motionen. Den skall innehålla en skyldighet för kommuner att upphandla varje verksamhet, förutom myndighetsutövning, i konkurrens när en företagare så begär, vilket ger enskilda och företag en möjlighet att utmana den offentliga sektorns verksamheter. Förutom ökad effektivitet och konkurrens öppnas därigenom stora möjligheter till fri företagsamhet inom det som tidigare varit offentliga monopol, anser motionärerna. De föreslår att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma med förslag till lagutformning. Upphandling skall ske på lika villkor, och olika former av skattesubventioner skall inte få förekomma, säger motionärerna vidare. De anser att det i lagen (1992:1558) om offentlig upphandling (LOU) bör införas en regel som gör offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte beslutats formellt av riksdag, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. LOU bör vidare kompletteras så att det införs lagkrav på att all verksamhet där förutsättningar finns skall upphandlas i konkurrens. Affärsmässighet måste krävas vid avbrytande av upphandling och LOU bör gälla även inköp från egenregiverksamhet, sägs det. En lag om konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning skall införas, med krav på att offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild från annan verksamhet, föreslår motionärerna också. Det offentliga måste utsätta den egna verksamheten för konkurrens, innan tjänster får erbjudas den öppna marknaden. Konkurrenslagen bör utvidgas till att gälla även när myndighetens beslut inte varit ett led i en företagarroll, t.ex. stödgivning, samt till att gälla vid interna köp, sägs det. Regeringen bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att föreslå förändringar av - Stärk medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av verksamhet som driv - Gör det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om verksamheten baseras på e - Inför ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen inte rättar et Dessutom bör Konkurrensverket och Konkurrensrådet stärkas, sägs det i motionen. Tillkännagivanden i följande sju avseenden begärs i motion 2001/02:N312 (m): om Även i motion 2001/02:N315 (m), där yrkandena avser tillkännagivanden om att st I partimotion 2001/02:N208 (m) begärs tillkännagivanden om konkurrensutsättning Lagen om offentlig upphandling är otillräcklig, sägs det vidare i motionen. Kon Många statliga myndigheter och bolag säljer varor och tjänster i konkurrens med Ett tillkännagivande av riksdagen om en avveckling av sådan myndighetsverksamhe I motion 2001/02:N261 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om att kom Regeringen bör skyndsamt framlägga förslag till beslut i enlighet med den remis I motion 2001/02:N221 (m) begärs tillkännagivanden i två avseenden, nämligen om Även i motion 2001/02:N226 (m) hänvisas till Statskontorets rapport, och motion I motion 2001/02:N246 (m) begärs tillkännagivanden av riksdagen i tre avseenden Den långsiktiga trenden pekar på att andelen företagare av befolkningen minskar Möjligheterna för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsomr I motion 2001/02:N64 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om en effekt Likartade motiveringar som i motion 2001/02:N64 (kd) framförs också i motionern Ett tillkännagivande om skadlig kommunal konkurrensverksamhet begärs i motion 2 I motion 2001/02:N323 (c) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om behovet I de två motionerna 2001/02:N60 (fp) och 2001/02:N368 (fp) begärs tillkännagiva - De selektiva företagsstöden bör avvecklas, då de skapar snedvridande konkurre - Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommu - De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors Ett tillkännagivande om turistnäringens konkurrensförhållanden i relation till I motion 2001/02:N217 (fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen o Vissa kompletterande uppgifter Frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor har tid Frågan om kopplingen mellan statligt ägda företag och konkurrenspolitiska frågo I några av de här aktuella motionerna nämns Småföretagsdelegationen och de förs Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga upptr När det gäller LOU har regeringen nyligen avlämnat en proposition om ändringar Frågor rörande kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning som regleras i I den här aktuella propositionen uppges, som tidigare redovisats, att arbete me Enligt uppgift från Näringsdepartementet bedrivs för närvarande ett arbete inom Konkurrensverket har nyligen presenterat rapporten Vårda och skapa konkurrens ( På det statliga området: - Renodla statens uppgifter. De uppgifter som inte tillhör kärnverksamheterna b - Konkurrensutsätt myndigheters uppdragsverksamhet till externa kunder utanför - Utvärdera den statliga inköpssamordningen med ramavtal. - Ge Konkurrensverket och Statskontoret i uppdrag att gemensamt ta fram en lång - Avveckla monopolen som gäller försäljning av läkemedel till konsument, det s. - Effekterna är övervägande positiva av att monopolmarknader regelreformerats o - Nyetablerade företags svårigheter att få tillgång till infrastruktur, de domi På det kommunala området: - Det ger stora fördelar om enskilda kommuner och landsting tar fram en samlad - Initialt medför konkurrensutsättning oftast märkbara besparingar. Vid upprepa - Upprepade byten av entreprenör kan äventyra kontinuiteten i omsorgen. - Personalens syn på arbetet har i flera fall påverkats positivt av konkurrensu - Verksamhet i kommunal regi kan drivas lika kostnadseffektivt som motsvarande - Det finns klara tecken på marknadskoncentration där det endast finns ett fåta - Konkurrenslösningar kräver särskilda kunskaper om upphandlingsregler, avtal, - Det krävs tid för förberedelse mellan det att beslut fattas om upphandling oc - Uppföljning av verksamheten efter att monopol avvecklats är nödvändig. - Erfarenheterna av upphandlingsförfarande och entreprenadlösningar inom den ko - Avvakta med att konkurrensutsätta komplexa sjukvårdstjänster tills nödvändig - Det är en fördel om det råder bred politisk enighet om att konkurrensutsätta Regeländringar: - Öka satsningen på utbildning, information och tillsyn på området för offentli - Ge tillsynsmyndigheten för den offentliga upphandlingen rätt att föra talan o - Underlätta för anställda i kommuner och landsting att starta eget inom vård o - Ge företag bättre möjligheter att få prövat i förvaltningsdomstol om ett komm - Analysera effekterna på konkurrensen vid utformning av regler för etablering - Ta med förutsättningarna för etablering av handel och annan näringsverksamhet - Ge arbetet med att förenkla reglerna för de små företagen fortsatt hög priori - Inför bestämmelser i samtliga regelverk som gäller stöd till företag att mynd Inom Näringsdepartementet pågår för närvarande en genomgång av innehållet i Kon Statsrådet Ulrica Messing besvarade nyligen en fråga (fr. 2001/02:1064) av Marg I några motioner tas upp frågor som gäller avknoppad verksamhet, dvs. rätt att Utskottets ställningstagande En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill utsk När det gäller införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som eft Utskottet vill också uppmärksamma den av Konkurrensverket nyligen framlagda rap Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar EU:s konkurrensregler Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå motioner om EU:s konkurrensregler. Utskottet utgår från att Motionerna Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att int I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om en revid Vissa kompletterande uppgifter Frågan om huruvida företag i små länder missgynnas av EU:s konkurrensregler har Vid prövning enligt koncentrationsförordningen är en viktig utgångspunkt begrep Definitionen av relevant marknad är central vid prövningen av ett koncentration Utskottets ställningstagande Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna och som Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att bevaka den här aktuella fråg Konkurrensförhållanden inom vissa branscher Försäkringsbranschen Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå en motion rörande kartellbildningstendenser i försäkringsbr Motionen Ett tillkännagivande av riksdagen om den oroande kartellbildningstendens som fö Vissa kompletterande uppgifter Det bör noteras att nu gällande och i den här aktuella propositionen föreslagna Inom Svenska Kommunförbundet bedrivs ett projekt avseende försäkringar för komm Utskottets ställningstagande Utskottet anser att en effektiv kartellbekämpning är en mycket viktig del i kon Inrikesflyget Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en översyn av marknaden för inrikesfl Motionen Regeringen bör ge Konkurrensverket i uppdrag att genomföra en översyn av markna Vissa kompletterande uppgifter Konkurrensverket följer inom ramen för sitt generella myndighetsuppdrag även ko Luftfartsverket har på regeringens uppdrag kartlagt marknadssituationen för inr Luftfartsverkets rapport bereds för närvarande inom Näringsdepartementet. Vissa Det bör slutligen nämnas att de europeiska konkurrensmyndigheterna nyligen har Utskottets ställningstagande Utskottet delar de synpunkter som förs fram i den här aktuella motionen 2001/02 Lanthandeln Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör avslå en motion om att det skall tillsättas en utredning som ser Motionen Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheterna att ge handeln Vissa kompletterande uppgifter Konkurrensverket fick, som tidigare redovisats, i februari 2002 i uppdrag av re I sammanhanget kan nämnas att riksdagen hösten 2001 ställde sig bakom regeringe Utskottets ställningstagande I motion 2001/02:N219 (s) tas upp ett reellt problem för boende i glesbygd - mö
Reservationer Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett föl 1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1) av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m) Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse: 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser Ställningstagande Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den som komme Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska principer Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreg En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika omr Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Där 2. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2) av Åke Sandström (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen ( Ställningstagande Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N63 (c), att riksdagen Det är viktigt att den nationella konkurrenslagstiftningen är långsiktig, effek Den nu gällande konkurrenslagen infördes år 1993, och Konkurrensverket inrättad Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti 3. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2) av Eva Flyborg (fp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen ( Ställningstagande Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N60 (fp), att riksdagen Karteller är från marknadsekonomisk synpunkt felaktiga och måste bekämpas. Det De av regeringen föreslagna åtgärderna är emellertid otillräckliga och delvis f När det gäller systemet med konkurrensskadeavgift anser jag att detta skall var Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti 4. Kriminalisering av kartellsamarbete (punkt 3) av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Nils Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse: 3. Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N60 yrkande 2, 2001/02:N62, 2001/02:N63 Ställningstagande Karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Vi ans En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är huruvida en kriminalisering I de här aktuella motionerna förordas att en kriminalisering av kartellsamarbet Vi anser alltså att det först bör ges utrymme för att pröva detta program, inna Sammanfattningsvis anser vi att regeringen mycket noga skall följa effekterna a Med det anförda avstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar. 5. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (punkt 8) av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m) Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse: 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser Ställningstagande Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftfull De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduktionen i Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden från Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konk Riksdagen bör anmoda regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att reda upp - inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot andra - avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter från konk - ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i dom - ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen rätt att - integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppg - ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej preciser - klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag omfattas av - komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna anbuds - inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på konkurrens Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med 6. EU:s konkurrensregler (punkt 9) av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m) Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse: 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser Ställningstagande Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N61 (m), att det är uppe Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione Enligt vår mening är det inte acceptabelt med en politik som försvårar för små 7. Inrikesflyget (punkt 11) av Åke Sandström (c) och Eva Flyborg (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse: 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i rese Ställningstagande Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N27 (c), att regeringen En förklaring till det höga prisläget är den bristande konkurrensen inom det sv Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att ge Konkur BILAGA 1 Förteckning över behandlade förslag Proposition 2001/02:167 1. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr 2. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr Motioner med anledning av proposition 2001/02:167 2001/02:N59 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m): 1. Riksdagen beslutar bifalla regeringens proposition 2001/02:167 vad avser 64 2. Riksdagen avslår övriga lagförslag i proposition 2001/02:167 i enlighet med 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp): 1. Riksdagen avslår förslaget om att ett s.k. leniencyprogram införs i konkurre 2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en kriminalisering av 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 2001/02:N61 av Per Westerberg m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 2001/02:N62 av Lennart Beijer m.fl. (v): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om a 2001/02:N63 av Åke Sandström m.fl. (c): 1. Riksdagen avslår regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift. 2. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om kriminalisering av överträdel 2001/02:N64 av Göran Hägglund m.fl. (kd): 1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om kriminalisering av kar 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o Motion med anledning av proposition 2001/02:4 2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c): 36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs Motion med anledning av skrivelse 2000/01:120 2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
Motioner från allmänna motionstiden 2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. 2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrensutsättning oc h försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av sådan myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen. 2001/02:N209 av Inger Lundberg m.fl. (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka kraf tfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre länder missgynnas. 2001/02:N217 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över och förändra reglerna i såväl konkurrenslagen som kommunallagen för att skapa förutsättningar för konkurrens på lika villkor mellan offentliga och privata aktörer. 2001/02:N219 av Alf Eriksson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om likvärdiga grossistpriser mellan stad och land. 2001/02:N221 av Ola Karlsson och Tomas Högström (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om problemen med stat en som kommersiell aktör. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att mins ka problemen. 2001/02:N226 av Ingvar Eriksson och Göte Jonsson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrenssnedvridande my ndighetsverksamhet. 2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja initiativ in om den offentliga sektorn. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförändringar som mo tverkar illojal konkurrens. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklad prövning av la glighet. 2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunala bolag av vecklar eller säljer den näringsverksamhet de bedriver inom turistnäringen. 2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp): 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en successiv avveckli ng av de selektiva företagsstöden. 21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konkurrens. 2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om turistnäringens konkurr ensförhållanden i relation till offentlig näringsverksamhet. 2001/02:N310 av Kenth Högström (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om den oroande kartellbi ldningstendens som försäkringsbranschen för närvarande uppvisar och samhällets motåtgärder. 2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stat, kommuner och myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrenssnedvridning till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga organ. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiella risker för skattebetalarna till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga o rgan. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om faran för att vård, skol a och omsorg nedprioriteras till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala oc h statliga organ. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalens ohälsa till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga organ. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i konkurrensl agen. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lag om konkurrensn eutralitet. 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stat, kommuner och myndigheter bara skall inrikta sig på kärnverksamheten. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konkurrensverkty g. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskap som konkurrens medel. 2001/02:N316 av Göran Lindblad (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad offentlig upphandl ing. 2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade möjligh eter för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsområden. 2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förändrade re gler vid kommunernas upphandling och konkurrensen mellan kommunala och privata företag. 2001/02:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konkurrens. 2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens roll i näringsp olitiken. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i näri ngspolitiken. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare konkurr enspolitik. 2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd): 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättvis konkurrens mell an offentlig och privat sektor. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avveckling av snedvrid ande företagsstöd. 2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd): 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skadlig kommunal konku rrensverksamhet.
Bilaga 2 Regeringens lagförslag 1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) * *