Ändringar i mönsterskyddslagen

Betänkande 2004/05:LU2

Lagutskottets betänkande2004/05:LU2

Ändringar i mönsterskyddslagen

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:177
Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av EG-förordningen om
gemenskapsformgivning samt två motioner som har väckts med anledning av
propositionen.
Propositionen innehåller förslag till ändringar i mönsterskyddslagen
(1970:485). Förslagen utgör kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning,
som trädde i kraft den 6 mars 2002. Förordningen etablerar ett
gemenskapsrättsligt system för immaterialrättsligt skydd av formgivning,
motsvarande det som sedan 1996 finns för varumärken enligt rådets
förordning om gemenskapsvarumärken.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår
motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485).Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:177.

2. Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L5 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:L6.

Stockholm den 9 november 2004
På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),
Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg
(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),
Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Johan Löfstrand (s), Mia
Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd) och Rune Berglund (s).

Utskottets överväganden
Lagförslaget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag.
Bakgrund
Formgivningen av produkter utgör i dag ett viktigt konkurrensmedel för
många företag. Arbete, tid och pengar satsas på produkters utformning.
Formgivningens ökade ekonomiska betydelse leder samtidigt till att
intresset för plagiering av formgivna produkter ökar. Ett väl fungerande
skyddssystem är därför av stor betydelse för de företag som lägger ned
investeringar på formgivningen av produkter.
Handeln med produkter som varit föremål för en formgivningsinsats är i
stor utsträckning gränsöverskridande. Inom Europeiska unionen har därför
antagits två rättsakter som inom gemenskapen reglerar skyddet för
formgivning.
Den 13 oktober 1998 antog Europaparlamentet och rådet det s.k.
mönsterskyddsdirektivet, direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. Direktivet syftar
till att närma medlemsstaternas lagar om skydd av formgivning till
varandra. Direktivet genomfördes i svensk rätt genom ändringar i
mönsterskyddslagen (1970:485) som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop.
2001/02:121, bet. LU22, rskr. 276).
Den 12 december 2001 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr
6/2002 om gemenskapsformgivning. Förordningen etablerar ett gemenskapsrättsligt
system för skydd av formgivning. Förordningen, som trädde i kraft den
6 mars 2002, finns i bilaga 2.
Genom förordningen om gemenskapsformgivning skapas möjlighet att genom
en enda ansökan om registrering få ensamrätt till en formgivning i hela
den europeiska gemenskapen (registrerad gemenskapsformgivning).
Förordningen innehåller dessutom bestämmelser om ett mer begränsat skydd
som gäller oberoende av registrering (oregistrerad gemenskapsformgivning).

Skydd av formgivning enligt förordningen om gemenskapsformgivning utgör
ett komplement till det nationella mönsterskyddet, som regleras i
mönsterskyddslagen. De materiella bestämmelserna i förordningen om
gemenskapsformgivning överensstämmer i stort med de materiella bestämmelserna
i mönsterskyddsdirektivet och därmed med de materiella bestämmelserna
i mönsterskyddslagen. De bestämmelser i förordningen som rör själva
förfarandet vid registrering av gemenskapsformgivning överensstämmer
till stor del med motsvarande bestämmelser i rådets förordning (EG) nr
40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken.
Registreringen av gemenskapsformgivningar handläggs av en särskild
myndighet, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken
och formgivning), belägen i Alicante i Spanien och i fortsättningen
benämnd byrån. Samma byrå handlägger också, sedan år 1996, registreringar
av gemenskapsvarumärken. Den 1 januari 2003 började byrån ta emot
ansökningar om registrering av gemenskapsformgivning, och den 1 april
samma år påbörjades handläggningen av ansökningarna.
Förutsättningarna för att få registrera en gemenskapsformgivning regleras
uteslutande av bestämmelserna i förordningen om gemenskapsformgivning.
Detsamma gäller registreringsförfarandet.
Propositionen
I likhet med andra EG-förordningar är förordningen om gemenskapsformgivning
direkt tillämplig i medlemsstaterna. En EG-förordning kan emellertid ge
anledning att införa kompletterande bestämmelser i nationell rätt. Mot
den bakgrunden utarbetades i början av år 2004 en promemoria inom
Justitiedepartementet, (Ds 2004:3) Ändringar i mönsterskyddslagen på grund
av EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Promemorian har remissbehandlats
och ligger till grund för förslagen i den nu framlagda propositionen.
I
propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - ändringar
i mönsterskyddslagen (1970:485). Regeringens förslag finns i bilaga 1
och lagförslaget i bilaga 3.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet.
De ändringar i mönsterskyddslagen som regeringen föreslår utgör
kompletterande bestämmelser till förordningen om gemenskapsformgivning. I
ett fall kräver förordningen att kompletterande nationella bestämmelser
beslutas; medlemsstaterna skall nämligen enligt förordningen utse
särskilda domstolar för gemenskapsformgivningar (artikel 80.1). Vidare
anför regeringen att förordningen ger anledning att anpassa de svenska
bestämmelserna om sanktioner vid mönsterintrång till att även omfatta
intrång i gemenskapsformgivning. Dessutom finns i förordningen utrymme
för att besluta om kompletterande föreskrifter, t.ex. i fråga om vissa
avgifter.
Förordningen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar behörigheten
för och förfarandet i medlemsstaternas domstolar vid handläggningen av
mål om gemenskapsformgivning (artiklarna 79-94). Medlemsstaterna skall
enligt förordningen utse så få nationella domstolar i första och andra
instans som möjligt (domstolar för gemenskapsformgivningar), vilka skall
vara exklusivt behöriga att handlägga vissa i förordningen särskilt
angivna mål.
Regeringen föreslår att Stockholms tingsrätt skall vara domstol för
gemenskapsformgivningar i Sverige i första instans. Därmed blir Svea
hovrätt domstol för gemenskapsformgivningar i andra instans.
Vid intrång i en gemenskapsformgivning är principen att den nationella
lagstiftningen om intrång i formgivning skall tillämpas med vissa tillägg
som föreskrivs i förordningen om gemenskapsformgivning. Bestämmelserna
om sanktioner i förordningen omfattar emellertid inte frågor om
straffansvar. Detta är en följd av kompetensfördelningen inom EU. Intrång
i formgivning som är registrerad i Sverige (mönster) kan föranleda
straffansvar.
Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det bör införas en bestämmelse
om att mönsterskyddslagens regler om straffansvar skall gälla också vid
intrång i en gemenskapsformgivning. Regeringen föreslår vidare att det
i mönsterskyddslagen skall klargöras att de nationella reglerna om
vitesförbud, skadestånd och skyddsåtgärder är tillämpliga vid intrång i
en gemenskapsformgivning.
En ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning får enligt förordningen
lämnas till den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i en
medlemsstat för vidare befordran till byrån (artikel 35). Den nationella
myndigheten får ta ut en ansökningsavgift för denna handläggning.
Avgiften får inte överstiga de administrativa kostnaderna för att ta emot
och vidarebefordra ansökan. Vidare finns särskilda bestämmelser om ombud
inför byrån (artiklarna 77 och 78). Om en sökande vill låta sig företrädas
av ett ombud inför byrån måste detta ombud uppfylla vissa krav. Den som
vill bli upptagen i byråns förteckning över ombud i formskyddsfrågor
skall begära detta och till sin begäran foga ett av en nationell
registreringsmyndighet utfärdat intyg som visar att de nämnda villkoren är
uppfyllda.
Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent-
och registreringsverket (PRV). I propositionen föreslår regeringen att
PRV skall få ta ut en avgift med det belopp som regeringen bestämmer
dels för vidarebefordran av ansökningar om gemenskapsformgivning, dels
för ärenden om utfärdande av intyg för att möjliggöra för en person att
vara ombud inför byrån. Bestämmelsen föreslås utformas i enlighet med
motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen (1960:644).
De i propositionen föreslagna ändringarna i mönsterskyddslagen är avsedda
att träda i kraft den 1 januari 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte finna annat än att det i propositionen framlagda
lagförslaget på ett ändamålsenligt sätt kompletterar EG-förordningen om
gemenskapsformgivning. Det har motionsledes inte framförts någon erinran
mot regeringens förslag i denna del, och utskottet föreslår att riksdagen
antar lagförslaget.
Ansökningshandlingarna hos Patent- och registreringsverket
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller införande av en
sekretessbestämmelse för ansökningshandlingarna hos Patent- och
registreringsverket.

Bakgrund
Enligt den i föregående avsnitt omnämnda förordningen får en ansökan om
registrering av en gemenskapsformgivning efter sökandens eget val
antingen lämnas direkt till byrån i Alicante eller till den centrala
myndigheten för industriellt rättsskydd i en medlemsstat (artikel 35).
Om en ansökan lämnas till en nationell myndighet skall denna myndighet
vidta alla nödvändiga åtgärder för att vidarebefordra ansökan till byrån
inom två veckor från inlämningen. Den dag som en ansökan ges in till en
nationell myndighet skall normalt räknas som ansökningsdag (artikel 38).
Inlämningsdagen har betydelse i flera avseenden, bl.a. för prövningen
om formgivningen skall betraktas som ny och anses ha särprägel och därför
kunna få skydd, för skyddstidens längd och för rätten till prioritet.
I
förordningen finns vidare en bestämmelse som anger att de handlingar
som rör ansökningar om registrerade gemenskapsformgivningar som ännu
inte offentliggjorts som huvudregel får göras tillgängliga för allmänheten
endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74).
Den centrala myndigheten för industriellt rättsskydd i Sverige är Patent-
och registreringsverket (PRV). Under remissbehandlingen av det nu
aktuella lagstiftningsärendet anförde PRV att det borde övervägas en
bestämmelse om sekretess för de handlingar som lämnas in till verket för
vidare befordran till byrån i Alicante. PRV ansåg det tveksamt om
EG-förordningens bestämmelse om sekretess för ansökningshandlingar är
tillämplig även för de nationella patentverk som skall vidarebefordra
handlingar.
I lagrådsremissen uttalade regeringen att frågan om sekretess för
handlingar som PRV skall vidarebefordra till byrån i Alicante inte blir
aktuell, eftersom handlingarna enligt regeringens bedömning enligt 2 kap.
11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen inte kan betraktas som
allmänna handlingar. I nämnda bestämmelse föreskrivs att brev, telegram
eller annan sådan handling som har inlämnats till eller upprättats hos
myndighet endast för befordran av meddelande inte anses som allmän
handling.
Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att punkten 1 i 2 kap. 11 § första
stycket tryckfrihetsförordningen infördes för att i tryckfrihetsförordningen
ge klart uttryck för att sådana försändelser som lämnades till postverket
för vidarebefordran eller handlingar som lämnades in till televerket
eller tillkom där endast som ett led i befordrandet av telegram inte
blev allmänna enbart till följd av dessa båda myndigheters befattning
med dem. Enligt Lagrådets mening skiljer sig den i EG-förordningen
reglerade situationen från den som motiverade införandet av den nämnda
bestämmelsen. Med inlämningen av en ansökan till PRV inleds
ansökningsförfarandet och det är som ett första led i detta förfarande som
verket,
enligt Lagrådets synsätt, är skyldigt att vidarebefordra ansökningshandlingarna.
Lagrådet ansåg det därför vara tveksamt om den angivna bestämmelsen i
tryckfrihetsförordningen är tillämplig.
Sammanfattningsvis framhöll Lagrådet att frågan om sekretess för
ansökningshandlingar om registrerad gemenskapsformgivning som lämnas in
till PRV behöver övervägas ytterligare.
Propositionen
Regeringen framhåller i propositionen att de synpunkter som PRV framfört
bygger på att de ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare
befordran till byrån i Alicante skall anses utgöra allmänna handlingar
i tryckfrihetsförordningens mening. Om bestämmelsen i 2 kap. 11 § första
stycket 1 tryckfrihetsförordningen kan anses tillämplig vid PRV:s
vidarebefordran av ansökningshandlingar till byrån blir dessa inte att
betrakta som allmänna handlingar och frågan om sekretess blir då inte
aktuell. Om däremot bestämmelsen inte skulle anses tillämplig i den
aktuella situationen blir följden att ansökningshandlingarna måste
betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening.
Regeringen anför att en sekretessbestämmelse då måste övervägas för att
sökanden inte skall riskera rättsförlust till följd av att handlingarna
blivit offentliga. Detta med hänvisning till bestämmelsen i EG-förordningen
som anger att de handlingar som rör ansökningar om registrerade
gemenskapsformgivningar som ännu inte offentliggjorts får göras tillgängliga
för allmänheten endast om sökanden samtycker till detta (artikel 74).
Regeringen pekar också på att en annan konsekvens av att betrakta
handlingarna som allmänna är att de underkastas reglerna om bevarande och
arkivering.
I sina överväganden framhåller regeringen att ansökningshandlingar om
gemenskapsformgivning - till skillnad från nationella ansökningshandlingar
- lämnas in till PRV endast för vidare befordran. Regeringen pekar
därutöver på att det av EG-förordningen följer att PRV endast skall ta
emot och skicka vidare ansökningshandlingarna. Enligt tillämpningsföreskrifter
till förordningen skall verket numrera alla sidor i ansökan och märka
alla handlingar som ingår i ansökan med datum för mottagande samt utfärda
ett kvitto till sökanden. PRV varken skall eller får göra någon formell
eller materiell prövning av ansökan. Möjligheten att lämna in sin ansökan
via en nationell myndighet har tillkommit för att underlätta för sökanden.
Bestämmelserna om att den dag som ansökan lämnas in till PRV i princip
skall betraktas som ansökningsdag respektive ge grund för prioritet har
tillkommit för att sökanden skall komma i åtnjutande av den tidigaste
tänkbara ansökningsdagen.
Eftersom PRV endast skall märka och vidarebefordra handlingarna är PRV:s
hantering av ansökningarna, enligt regeringens bedömning, fullt jämförbar
med postverksamhet. Regeringen hänvisar till att det av motiven till
bestämmelsen i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen
framgår att det var just handlingar som var föremål för post- eller
telebefordran som avsågs undantas från att bli allmänna handlingar (prop.
1975/76:160 s. 171 ff.).
Som Lagrådet påpekat tillkom bestämmelsen för att ge klart uttryck för
att sådana försändelser som lämnades till postverket för vidarebefordran
eller handlingar som lämnades in till televerket eller tillkom där endast
som ett led i befordrandet av telegram inte blev allmänna endast till
följd av dessa båda myndigheters befattning med dem. Regeringen framhåller
dock att bestämmelsen inte begränsades till att omfatta enbart dåvarande
postverkets respektive televerkets befattning utan fick en generell
avfattning. Regeringen anför, med hänvisning till motiven till bestämmelsen
i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen, att bestämmelsen
- under förutsättning att rekvisiten i övrigt är uppfyllda - även
omfattar handlingar som vidarebefordras av andra myndigheter. Av motiven
till bestämmelsen framgår vidare att bestämmelsen motiverades av att
det vid post- och telegrambefordran inte fanns något insynsintresse.
Motsvarande gäller enligt regeringen beträffande innehållet i de
ansökningshandlingar som skall vidarebefordras till byrån i Alicante.
Innehållet i handlingarna är avsett för byrån och skall och får endast
behandlas av byrån.
Sammanfattningsvis anser regeringen att de ansökningshandlingar som
lämnats in till PRV endast för vidare befordran till byrån i Alicante
inte bör betraktas som allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens
mening. Enligt regeringens uppfattning blir frågan om det behövs en
bestämmelse om sekretess för sådana handlingar därför inte aktuell.
Motionerna
Inger René m.fl. (m) begär i motion L5 dels ett tillkännagivande om
införande av en sekretessbestämmelse för handlingar som kommit in till
PRV för vidare befordran till byrån i Alicante (yrkande 1), dels att
regeringen snarast skall återkomma med förslag på sådana bestämmelser
(yrkande 2). Motionärerna delar inte regeringens bedömning att PRV:s
hantering av ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning kan jämställas
med postverksamhet. Avsaknaden av en sekretessbestämmelse för den angivna
situationen kan, enligt motionärerna, komma att leda till att enskilda
sökande lider rättsförluster.
Motsvarande synpunkter förs fram av Jan Ertsborn m.fl. (fp) i motion L6.
I motionen anförs att regeringens lagtolkning är alltför lättvindig
och att den, tillämpad på andra områden, skulle kunna få olyckliga
principiella följdverkningar när det gäller tillämpningen av principen
om allmänna handlingars offentlighet. Frågan måste enligt motionärerna
bli föremål för en förnyad bedömning, vilket bör ges regeringen till
känna.
Konstitutionsutskottets yttrande
Lagutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Yttrandet finns i bilaga 4.
I sitt ställningstagande konstaterar konstitutionsutskottet inledningsvis
att bestämmelserna i EG-förordningen om gemenskapsformgivning redan har
tillämpats i närmare två år. Vidare konstaterar utskottet att frågan om
utlämnande av ansökningshandlingar som lämnas in till PRV för vidare
befordran till byrån avgörs av verket och, om verket avslår ansökan,
därefter kan komma under domstols prövning. Frågan hur tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om allmänna handlingar skall tillämpas i fråga om
ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning blir därmed föremål för prövning
av allmän förvaltningsdomstol.
Lagrådet har sett inlämningen av ansökningshandlingarna till PRV som en
inledning av ansökningsförfarandet och verkets skyldighet att vidarebefordra
handlingarna som ett första led i detta förfarande. Ett sådant synsätt
leder till en bedömning att handlingarna hos PRV inte kan jämställas
med post- och telegramförsändelser utan är att anse som allmänna handlingar.
Ett moment i det synsättet är, enligt konstitutionsutskottets mening,
att PRV:s notering om inlämnandedag har rättsverkningar för
gemenskapsformgivningsskyddet. Det nämnda synsättet är enligt
konstitutionsutskottet
emellertid inte ovedersägligt. Utskottet pekar på att PRV inte skall
göra någon som helst prövning av de inlämnade handlingarna, egentligen
inte ens ta del av dem, utan för egen del bara dokumentera sin befattning
med vidarebefordrandet. I det sammanhanget framhåller utskottet att
dokumentation även sker vid postens hantering av rekommenderade och
assurerade försändelser.
Enligt konstitutionsutskottets mening finns det skäl för den bedömning
som regeringen har gjort i propositionen, nämligen att undantagsregeln
i 2 kap. 11 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen är tillämplig
och att handlingarna hos PRV därmed inte är att betrakta som allmänna
handlingar. Konstitutionsutskottet konstaterar samtidigt att bedömningen
ytterst är en fråga för rättstillämpningen, och utskottet förutsätter
att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan och vid behov återkommer
till riksdagen med erforderliga förslag.
Lagutskottets ställningstagande
Som framgår av propositionen, konstitutionsutskottets yttrande och
motionerna kan olika synsätt göra sig gällande i fråga om tillämpningen
av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar. När
det gäller synen på de ansökningshandlingar om gemenskapsformgivning
som lämnas till PRV för vidare befordran till byrån i Alicante delar
lagutskottet konstitutionsutskottets uppfattning att det finns skäl för
den bedömning som regeringen har gjort. Lagutskottets ställningstagande
innebär således att handlingarna inte är att betrakta som allmänna
handlingar hos PRV. Bedömningen är som konstitutionsutskottet konstaterat
ytterst en fråga för rättstillämpningen. I likhet med konstitutionsutskottet
förutsätter lagutskottet att regeringen fortsatt uppmärksammar frågan
och vid behov återkommer till riksdagen med erforderliga förslag.
Med det anförda föreslår lagutskottet att motionerna L5 och L6 avslås.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:177 Ändringar i mönsterskyddslagen på grund av
EG-förordningen om gemenskapsformgivning:
Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).
Följdmotioner
2004/05:L5 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av en sekretessbestämmelse.
2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag
på regler om sekretess för handlingar som inkommit till Patent- och
registreringsverket för vidarebefordran till gemenskapsmyndigheten i
Alicante i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:L6 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sekretessregler.

Bilaga 2
Rådets förordning

Bilaga 3
Regeringens lagförslag

Bilaga 4
Yttrande från konstitutionsutskottet